Årets första kameliablommor!

Hyacinter och amaryllis är blommor som jag har njutit en hel del av under advent och juldagarna. Har alltid färska blommor i rummen tillsammans med gröna kvistar. Det tillsammans med alla ljus gör så mycket för trivseln och mysfaktorn i våra hem.

Den här buketten hade vi med oss till vår svärdotter på julaftonen. Tyckte den blev så fin med bland annat kottar, röda bär, vit amaryllis, brudslöja, röda och mycket grönt!

Tulpaner såg jag redan i november, men det vill jag vänta med till efter trettonhelgen. Häromdagen promenerade maken och jag i staden och vi kikade in i Palmhuset, Trädgårdsföreningen i centrala Göteborg. Till vår glädje såg vi att de första kameliablommorna hade slagit ut. Fram i februari är det som vackrast där i Palmhuset. Men som sagt redan nu fick vi njuta av de vackra blommorna!

Visst är de vackra!?

Om kameliablomman

Kamelian är en städsegrön buske som växer långsamt. En riktigt kall vinter kan dock göra att växten tappar sina blad. Som vildväxande kan kamelia bli 6 – 8 m hög, och påminner ibland om ett litet träd i växtsättet. Den kan bli över 500 år gammal. Denna undersköna växt härstammar från Japan, Taiwan och Korea och är släkt med tebusken, som kommer från Kina. Båda hör till familjen Theaceae, teväxter.

Blommorna kan bli upp till 10 – 15 cm i diameter. De kan vara enkla eller fyllda. De ursprungliga, enkla formerna har fem kronblad. Blomfärgen är vit, röd eller rosa i olika nyanser. Kamelia blommar mycket tidigt på våren. Redan när det fortfarande är minusgrader i luften kan de första blommorna komma. Hybrider och kulturformer kan ha andra blomningstider, från senhöst till senvår. Kameliablomman har fått sitt namn efter jesuitprästen och botanikern Georg Joseph Kamel, som troligen var den som införde växten i Europa.

Det blir nog ett besök till i Trädgårdsföreningen under vårvintern!

Kram Gunilla

3+

Trädgårdsföreningen – göteborgarnas gröna rum!

Egentligen är jag ingen stadsmänniska – jag trivs bäst vid havet eller vid skogsområden. Men i Göteborg är jag född och delvis uppvuxen och jag har mina rötter där. Under våren har det blivit flera angenäma besök till staden, för att bland annat träffa vänner på en lunch, eller som häromdagen då maken och jag var på utställningen ”Göteborgs garderob.” Är jag i centrala Göteborg, så slinker jag gärna in en stund i göteborgarnas gröna rum som är Trädgårdsföreningen! Om jag har uträttat några ärenden eller suttit och avnjutit en god lunch med vänner, så är ändå behovet att vara för mig själv en stund. Nu är man inte ensam i Trädgårdsföreningen, men en vanlig vardag finns det gott om plats för var och en!

Under vårvintern har jag lagt märke till att det pågår ett arbete med att skapa ett nytt ”grönområde” i Trädgårdsföreningen. Nya träd, buskar, perenner och ängsväxter planteras i den lund som ska spegla det sena 1800-talets stilideal. Nu tar det några år innan det nyplanterade har hunnit växa till sig, men vid mitt besök la jag direkt märke till de nya mjuka formerna på gångstråken. Så som det en gång var i parken då den anlades. Några träd har fällts, för att skapa plats åt den nya lunden. Men samtidigt har det planterats nya träd som Vinnlönn och Amerikansk strimlönn som bättre passar in. Det här området är beläget till vänster om den stora gräsmattan i mitten vid entrén från Bältespännarparken. Enligt deras hemsida så har det sedan 2010 planterats 165 nya träd i Trädgårdsföreningen. Totalt finns det 600 träd i parken av cirka 170 olika trädarter och sorter. För mig och säkert många andra besökare är träden, själva stommen i parken. Träden bildar ett ”grönskande tak” och de är också till stor del stadens lungor!

Trädgårdsföreningen är en av Europas bäst bevarade 1800-talsparker och blev som första park i landet förklarad som byggnadsminne 1992. Tillsammans med Länsstyrelsen i Västra Götaland arbetar Trädgårdsföreningen för att bevara och utveckla delar av parken med det sena 1800-talets stilideal som förebild. I detta är 1800-talslunden en viktig del.

Vid entrén från Bältesspännarparken möttes jag först av en blomsterprakt…

Mycket vacker plantering som gör sig så fint mot den gröna bakgrunden.

Så gick jag åt vänster mot kanalen, där också den nya 1800-tals lunden tar form. Den här sidan av parken där bland annat kastanjeträden står nere mot kanalen är min favoritplats. Nu blommade kastanjeträden…

Som synes, så regnade det, men jag lyckades fota med mobilen samtidigt som jag höll i paraplyet över mig och kameran!

Älskar verkligen den här platsen och särskilt vyerna ut över kanalen. Träden är vackra året om, men nog har jag längtat efter grönskan!

Så till sist promenerade jag en liten bit fram till den nya lunden som börjar ta form…

Nu var det vid fotoögonblicket en del maskiner igång, och det planterades för fullt, så jag får återkomma med fler bilder härifrån då arbetet med lunden har kommit längre. Men mitt intryck är mycket positivt! Den nya 1800-tals lunden passar så väl in!

Nu stundar en välfylld helg, för vår del. Yngsta sonen med sambo flyttar till ny ort, så jag vet vad jag har att göra! 🙂

Därmed önskar jag mina läsare en god och angenäm helg!

Kram Gunilla

0