Mod, självinsikt, vänskap, relationer och tacksamhet!

Morgon då jag vaknade, infann sig en ledsamhet som jag först inte förstod varför den fanns där. Jag kände mig tom och ledsen. Min känsla ”borde” vara en annan, jag som precis hade fyllt år och blivit uppvaktad av min familj och av goda vänner. Men jag visste mycket väl varför jag var ledsen. Jag bär på en rädsla som handlar om att inte bli lyssnad på, att inte får uttrycka känslor och behov, att bli feltolkad, att bli avvisad. Rädslor som funnits med mig sedan barndomen.

Den här morgon, var dagen då du käraste syster somnade in! Det har gått sju år och saknaden efter dig är stor. Du finns inte fysiskt bland oss längre, men du finns inom mig. Jag kan känna din närhet ibland när jag befinner mig nära vårt barndomshem, eller på platser som har en positiv betydelse för oss båda. Det känns bra. Den sorg som jag upplever idag är den att vi två – du och jag inte fick möjligheten att åldras tillsammans. Det var något som vi såg fram emot. Sorg är det pris vi får betala för att också uppleva kärlek.

Mina tankar och känslor handlade också om en närstående vän…

Du – en av mina närmaste vänner som är den som bejakar mina känslor, som låter mig vara den jag är, som lyssnar och vill mig väl. Du skulle höra av dig så fort du kommit i ordning i ditt nya hem – det var vad du sa till mig då vi talades vid i slutet av sommaren. Du gjorde inte det. Du hörde heller inte av dig till mig till min födelsedag, som du alltid brukar göra. Jag blev både ledsen och orolig. Jag sände iväg ett sms, där jag uttryckte min oro. Jag tänkte ringa, men rädslan fanns där och jag hoppades på att du skulle kontakta mig istället. Du gjorde det! Någon timme senare ringde du mig, förklarade, berättade om allt som hänt och jag lyssnade och bejakade. Det blev ett långt samtal där du fick det utrymme som du behövde. Du frågade sedan om mitt mående, men jag var dels inte redo för att berätta om mina känslor, dels var jag hungrig och trött. Jag insåg dock att jag behövde ringa tillbaka och prata med dig om vad som är viktigt för mig i vår relation, för att den ska byggas på ömsesidighet, respekt och på ärlighet. Jag är glad att jag gjorde det – att jag ringde dig och att det samtalet fick en mycket positiv betydelse för vår fortsatta relation.

Jag insåg också den här morgonen att den gratulationshälsning som jag fick sent på kvällen på min födelsedag, att det hade fyllt mig med mer sorg och saknad än med glädje. Varför kom hälsningen så sent? Varför ringde du inte istället? Jag tänkte att du var för trött att ringa mig, efter en lång arbetsdag. Men det hade du i så fall kunnat skriva till mig. Att du ville ringa mig en annan dag!

Stärkt av mitt samtal med min väninna, ringde jag upp dig och jag tackade ytterligare en gång för ditt sms. Du frågade mig om jag blev glad för din hälsning och jag svarade uppriktigt att jag både blev glad och ledsen. Det blev ett bra samtal. Du lyssnade och tog emot. Jag lyssnade och du fick uttrycka hur du kände det. Jag vet inte om det här samtalet var hjälpsamt, men jag tror och hoppas det! Det kändes fint att lyssna till varandras behov och att jag förhoppningsvis fick dig att förstå att DU ÄR VIKTIG FÖR MIG.

Vi bär alla på en historia och ingen av oss går genom livet utan att få uppleva besvikelser, sorger och andra förluster. Hur vi klarar av att möta våra svårigheter i livet, beror på olika saker som personlighet, hur vi i vår barndom får lära oss att hantera olika rädslor och hur vi blir bekräftade. Det handlar ju också inte minst om att under livets gång att förstå orsak och verkan. Att se sitt eget agerande i förhållande till sin medmänniskor. Att komma till insikt – att ha självrespekt.

Jag har precis läst ut Kristin Kaspersens senaste bok som heter ”Tacksamhet.” En personlig bok som handlar om ”tankar” – om att välja tankar, om kärleken till: sina barn, föräldrar, syskonen, vänner och till en partner. Men också om glädje, mod, sorg, och om kropp och själ. Om insikt och självrespekt. En varm och innerlig bok.

När jag läste ett kapitel som Kristin kallar för ”tankar”, grepp texten tag i mig direkt och jag citerar.

”Morgontrött och eftertänksam. Vad sköna morgnar är. Allt är stilla. Allting runt omkring börjar sakta vakna till liv. På morgonen kan jag känna ett lugn, men också vara som mest ledsen. Det rinner över. Så jag välkomnar dagen. Jag ska inte bita ihop. Jag gör det för ofta. Finns så mycket vänliga människor därute som omfamnar, får mig att skratta och lyssnar. Så fokus på rätt saker nu. Det finns så många möjligheter. Jag har alltid rest mig utan att förvänta mig något från någon annan och jag gör det igen. Det är bara mitt ansvar och det är något mamma har lärt mig. Skyll aldrig på någon annan, se vad du själv kan göra. Ta det i egna händer”.

Den här texten talade till mig. Jag hade ”tagit saken i egna händer” och ringt de där två samtalen som jag behövde göra. Efteråt kändes det mycket befriande och glädjefyllt. Men jag inser att min rädsla för att bli avvisad eller förlöjligad fortfarande stoppar mig. Jag biter ihop och undertrycker därmed egna behov och känslor. För mig är det viktigt, att om jag vill avsluta en relation som har blivit destruktiv, eller av annan orsak, så vill jag avluta relationen på ett respektfullt sätt. Om det är möjligt! Jag har en pågående relation, där personen, mer eller mindre alltid får mig att må dåligt efter ett samtal. Det är inte alltid så, det kan också vara ett riktigt bra samtal eller möte, men mer sällan. Jag känner den här personen så väl, och jag kan ana vad som döljer sig bakom lustigheter och ironin.

Jag påminner mig om vad jag behöver göra, vilket ansvar som vilar på mig, vilket ansvar som vilar på den andre personen. Jag har försökt, men inte varit tillräckligt tydlig. Jag behöver förbereda mig på att relationen kanske kommer att avslutas. Men det är inte min innersta önskan.

För några veckor sedan var jag ute och lunchade med en väninna. Vi träffades tidigare i somras, men bestämde att vi skulle ses även nu i höst. När vi träffas har vi alltid mycket att samtala om. Både om gemensamma intressen och att vi tidigare har varit arbetskollegor. Jag såg mycket fram emot en ny träff och mot nya goda samtal. Vi åt en bit mat, samtalade så som vi brukar göra. Efter ca: en och halv timme, ville min väninna bryta upp, hon berättade att hon skulle gå på bio lite senare och ville hem först. Jag blev först besviken och hade velat ha lite mer tid tillsammans. Behövde hennes klokhet, lugn och humor. Så kom känslan av att ha blivit avvisad! Vi sa ”hej då” till varandra med en kram och gick åt skilda håll. Känslan av tomhet omslöt mig. Men jag sa ingenting, visade ingenting då vi bröt upp. Jag behöll min besvikelse för mig själv.

Vädret den här dagen var strålande – en klar och solig höstdag. Jag började promenera genom staden – ”mitt Göteborg!” Jag kände att besvikelsen lättade, jag insåg faktiskt att jag kunde ”välja mina tankar” och gjorde det efter en stund. Jag hade lagt min besvikelse i hennes händer och det var inte rätt! Vi hade träffats som avtalat och vi hade en trevlig lunch. Vi hade inte pratat om att göra något efter lunchen. Jag la sedan fokus på en ha en trevlig stund för mig själv – att flanera genom staden, fotografera och le mot mina medmänniskor! Njuta av det vackra höstvädret. Jag avslutade dagen med att ta ett glas rött på ett av stadens anrika hotell. Det blev en bra dag med ett bra avslut. Jag är så tacksam över att ha dig i mitt liv.

Ja, relationer och vänskap är något som kan vara underbart på flera sätt, men det kan också vara svårhanterbart och destruktivt. En relation måste byggas på förståelse, ödmjukhet, lyhördhet, värme, humor och på ömsesidighet.

Att komma till insikt och ta ansvar för mina egna behov och känslor är något som jag ständigt arbetar med. Jag har egentligen en bra ”verktygslåda” som jag tillförskansat mig genom olika utbildningar. Men det räcker inte alltid till. Rädslan är tyvärr ibland större än modet. Jag lägger ofta skulden på mig själv och tänker att felet är mitt.

Jag tänker också som Kristin uttrycker så bra att jag är gärna ”följsam” i en relation, men jag vill undvika det där med att ”anpassa mig”. Att vara följsam är spännande och positivt. Det ger energi. Att anpassa sig är mer negativt. Det kan innebära att förlora sig själv.

Kram Gunilla

4+

Vackra augustidagar!

Sommaren går mot sitt slut och ett visst vemod upplever jag över det. Men samtidigt njuter jag av nuet – av att vara farmor och av vackra och blomsterrika augustidagar! Sensommarblommorna är praktfulla och höstfärger skymtas här och var.

Juli stod för mycket sol, bad och för en trevlig och minnesrik resa till grannlandet i väster! Augusti – kommer att stå för glädjen för vår lille prins födelse och för en kommande resa där vi ska fira ett annat födelsedagsbarn!

Augustidagar med ömsom regn och ömsom sol. Lite av varannan dags väder där jag har läst en del och promenerat runt i olika omgivningar och njutit av blomsterprakten! Huset och trädgården här ovan är en av de vackraste här där jag bor. Jag skulle mycket gärna vilja sitta i bersån och titta ut över trädgården…

Igår promenerade vi i Örgryte med omnejd och såg mer av dessa underbara blommor. Stora klasar med blommor som skiftar i vitt och rosa.

Eller som här i vitaste vitt! Syrenhortensia så skir och praktfulla på samma gång och ger oss blomsterfägring.

Blå hortensia – färgen är inte favorit, men de här var vackra! Gillar att det finns en violett ton i.

Det här tror jag är höstanemoner, de blommade rikligt i den här trädgården.

Jag njuter verkligen av varje stund – att äga min tid och förvalta den efter bästa förmåga! Det finns orosmoln även på min himmel och jag påminns då och då om hur skört livet kan vara. Jag har drömmar och önskemål, men jag har också förmågan att uppskatta det som redan finns i mitt liv!

En vit nyponros eller en vit åkervinda – det vackra finns både ute i naturen och i vår trädgårdar.

En lite ruffig solros, men så vacker ändå! Sist ut i min blomsterfägring blir röd solhatt…

Åh, visst är det en läcker färg och blomma!?

Må så gott!

Kram Gunilla

0

Vardag eller var dag?

Nu har vi kommit en bit in i januari 2019 och för de flesta är vardagen tillbaka! Vilket innebär att vara tillbaka i arbete om man är arbetsför, eller kanske det är studier som gäller. Barnen går till sin förskola, eller skola och fritids. De flesta har därmed börjat arbeta efter många dagars ledighet i samband med julhelgerna. Eller kanske du tillhör dem som har arbetat som vanligt under den perioden, med liten eller ingen ledighet alls. Hur som helst så finns det en vardag för alla. Hur ser du på det där med ”vardagen?” Är det för det mesta dagar som är fyllda med ”måsten”, både i arbetet och privat? Är vardagen en transportsträcka fram till ledig dag och/eller helg? Och i förlängningen fram till en efterlängtad semester?

Nu har jag privilegiet att vara ledig varje dag! Som pensionär kan jag styra det mesta av min tid. Jag njuter av det! Mitt liv innehåller för det mesta precis det jag önskar och behöver. Det är inget storslaget. Det är mitt liv utifrån de förutsättningar som jag har. Men det har inte alltid varit så. Tro mig jag vet! För ett antal år sedan bestämde jag mig för att inte bara låta livet passera. Att låta var dag passera utan att känna att livet har ett innehåll. Varje dag kan inte bli en ”festdag.” Men den behöver heller inte vara grå, trist och innehållsfattig! Det finns väl alltid något att vara tacksam över.

I detta nu, ligger jag i sängen och pausar datorn en stund och blickar ut över en nästintill molnfri himmel. 🙂 Sedan går tankarna och jag fortsätter att skriva…

Veckan har varit jobbig och är så fortfarande på grund av ryggsmärtor. Men ändå känner jag någon slags förnöjsamhet över det faktumet att jag är på bättringsvägen, att solen skiner idag (det gör den förvisso alltid) och att jag har några bra böcker att läsa.

Tänk vilken skillnad en särskrivning kan göra och därmed betydelsen. Vardag eller var dag! Att njuta så gott det går av var dag, oavsett vardag eller helg. Det är att ta kommandot över sitt liv! Det är att vara regissören i sitt liv!

Nyfiken på livet!


Nyfiken på livet därutanför… var dag! 🙂

Har under några dagar fått låna två underbara katter, ragdolls, medan husse och matte var upptagna med annat! 🙂

Må gott vänner!

Kram Gunilla

0