Maj månad har inte bjudit på så många varma dagar och något högtryck är inte i sikte. Det är bara att hoppas att vi får lite varmare och soligare dagar framöver! En och annan solig dag har det ändå varit och så fort prognosen ser lite mer lovande ut, försöker maken och jag att förgylla dagen lite extra. Den här majdagen, styrde vi bilfärden mot Halland och besökte några pärlor mellan Tvååker och Getterön. Förutom skön promenad bland strandgossar och vildapel, så blev dagens höjdpunkt att inta en mycket god lunch vid Hattaviken, Getterön. Det var vår första lunch ute, sedan början av oktober. Det som vi gjorde lite då och då, innan pandemin, kändes nu som rena lyxen!

Tycker mycket om det där lite karga landskapet som finns i delar av Halland. Det karga, hårda och vilda, mot det mjuka, lena och färgrika. Det är Feng shui det, på ett naturligt sätt. Moder jord vet hur en palett skapas.

Maken, längst upp till höger i bild som inte fotograferar, 🙂 är på väg mot, Subbe fyr, som ligger längst upp på kullen.

Visst är det makalöst vackert!? Vi åker ofta hit, på våren, då jag vet att här blommar triften i mängd! Strandpromenaden längs Apelviken och kurorten som ligger där.

Ja, färgen mot de olika grå nyanserna och med havet som fond. I love it!

Strandgossar, eller strandtrift som är det korrekta namnet.

Trift (Armeria maritima) är en art i familjen triftväxter. Trift finns vildväxande i kustområden på norra halvklotet, framför allt i Europa. Den har spridits över hela världen som trädgårdsväxt och snittblomma. Den kallas även gräsnejlika och hylsnejlika men är alltså inte en nejlikväxt. Triften är en perenn som trivs på torra, sandiga och salthaltiga platser, såsom vid havet och numera även vid mittremsor och vägrenar. Blommorna är rosa, men det finns också varieteter med vita eller röda blommor, och blomningen börjar i slutet av maj eller början av juni. Har ganska lång blomningstid. För mig är den också mycket förknippad med Bohuslän.

Det är så man vill lägga sig ned bland blommorna och för att komma dem nära, låg jag ju mer eller mindre på mage! 🙂

Det vi också ville se och njuta av var apelträdens blomning nära viken med samma namn. Apelviken. Aplarna har en ganska kort blomningstid, men vi var väl där i ”grevens tid”!

Nu var det några år sedan vi sist lyckades komma till just blomningen!

De står där på rad längs den karga strandlinjen. Så magnifikt!

Vildapel är ett lövfällande träd som blir 3-8 m högt. Barken på unga träd är slät men blir senare grov, flagande och gråbrun. Kvistarna är grova och har ibland tornar. Bladen har långa bladskaft, de är runda eller elliptiska med kal undersida. Blommorna är doftande och sitter i kvastar. Foderbladen är kala. Kronbladen är rundade, vanligen vita med rödaktig utsida. Ståndarnas knappar är gula. Frukten sitter på ganska långa skaft, den är relativt liten och grönaktig som mogen, ibland röd på den solbelysta sidan. Smaken är mycket syrlig. Vildapel blommar i maj till juni i Sverige. (Wikipedia.)

Så vackert mot havet och landskapet. Tänk att de trivs här!?

Ja, vilken underbara dag bland strandgossar och vildapel och en del andra blommor…

Skogsstjärna mån tro?

Vet inte vad blomman heter, men kan det vara en ängsbräsma? Växte inte på någon äng, men i lite fuktigare mark, än där strandgossarna fanns.

Ja, en fin dag. Tänk så lite det behövs för att uppleva glädje och harmoni.

Kram Gunilla