En tidig höstdag på Brännö och Galterö i Göteborgs södra skärgård!

I ett tidigare inlägg i juli, skrev jag om vårt sommarfagra besök på Brännö! Tanken var då, att vi skulle vandra ut till Galterö. Men det var en av de varmaste dagarna i juli, och det var nog ett klokt beslut att vänta med det besöket, då det är en bit att vandra! Men nu har vi varit där – både ett andra besök på Brännö och på Galterö.

För en vecka sedan – en skön och tidig höstdag i september blev det ett angenämt besök på de två öarna.

Utgångspunkt

Galterö, når du via Brännö Rödstenvägen/Husviksvägen. Följer den rakt fram i ca: 2 km och tar höger in på Galterövägen, via en nyanlagd grusväg.

Där Galterövägen tar slut leder trappor ned vidare till fina bron över till Galterö.

Bild: I minst 150 år har en stenbank i Galterösunds grundaste del bundit samman Brännö och Galterö. På den har man kunnat ta sig torrskodd över till Galterö, bland annat för att kunna ta dit och släppa får på bete på ön. Hösten 2010 röjdes den gamla stenbanken bort och en stenbro för gående byggdes. Bron heter ”Türks bro”, efter initiativtagaren till projektet, Thomas Türk som själv vuxit upp på Brännö.

Längd

Hittar inga uppgifter om det. Själva slingan kanske är 4 km och lägger vi till promenade fram och tillbaka till färjan på Brännö, så blir det ca: 8 km. Sedan gick vi ju även en del på Brännö. Vår stegmätare visade på ca: 1,5 mil denna dag!

Svårighetsgrad

Från Brännö Rödsten och fram till trappan, är det bara ”raka spåret”! Men sedan ska du alltså nedför en trappa och slingan tar dig ut på små stigar, ibland kuperat, ibland på spångar.

Kort historia

Galterö har historiskt fungerat som betesmark för Brännöbornas får. Även på 2000-talet bedrivs fårskötsel på Brännö i kombination med fårbete hela eller delar av året på Galterö. På ön finns gott om kulturlämningar, och runt ön finns en stor mängd ”tomtningar” – resta efter tillfälliga bosättningar.

Ulliga, krulliga och gulliga betande får, mötte vi på vår vandring!

Galterö är en obebodd ö väster om Brännö i Göteborgs södra skärgård. Den är 120 hektar stor. Större delen av ön är sedan 2015 del av ett naturreservat med samma namn, medan Galterö huvud längst i väster är militärt område. På ön finns ett par sommarstugor. I övrigt betar en mängd får på ön och det är populärt bland fågelskådare att vistas här. De grunda vikarna runt ön är barnkammare för fiskar och bottenlevande djur. Ålgräsängarna, som finns runt hela Galterö, är livsmiljö för många fiskar och andra arter. På djupare bottnar finns fina hummermiljöer. Sommaren 2016, härjade en stor brand på Galterö, inget som vi direkt såg några spår av.

Våra upplevelser

En ”perfekt dag” att vandra både på Brännö och Galterö, lagom med andra turister och behaglig temperatur. Vi åkte ut en söndag och det var nära ögat att vi missade skärgårdsbåten, då det bara var 10 minuter mellan spårvagnens ankomst och färjans avgång. Spårvagnen var på ren göteborgska ”knökfull”, med alla som ville ut i skärgården den här dagen, så de där tio minuterna som var tillgodo, försvann och alla i vagnen satt som på nålar! De som kom av vagnen sprang så gott de kunde -alla vi andra kutade på så gott vi kunde! Nåväl – god Göteborgsanda rådde denna dag! Skärgårdsbåtarna inväntade den stora springande skaran! tack för det – slapp att vänta en timme till nästa avgång!

Väl ombord på skärgårdsbåten, kunde vi andas ut och njuta av den korta turen ut till Brännö Rödsten. Återigen promenerade vi förbi de mysiga, röda gårdarna….

Museet var inte öppet den här dagen, men dock det lilla biblioteket i samma byggnad.

På vår väg ut mot Galterö, möttes vi snart av ett öppet landskap med vackra vyer…

I bakgrunden ser vi inloppet till Göteborgs hamn.

Snart var vi framme vid trappan och Den fina bron. Nu kunde äventyret börja på Galterö.

Inga problem alls att hitta – här på Galterö är det välskyltat! Bara till att följa en blåvit markering…

Här valde vi att gå vänstervarv, för att gå runt hela ön. Det blev lite längre än vi tänkt oss och därför gick vi inte ut till…

Galterö huvud, eftersom det är en avstickare ifrån slingan. Vi tar högervarv nästa gång istället och går direkt dit!

Hela slingan mycket vackert och två grillplatser gick vi förbi och som här ovan en fin badvik med sanddynor minsann!

Inte förväntade jag mig ”klitter” här ute på Galterö! Den här viken fann vi i slutet på slingan och jag var mycket badsugen, men tiden började rinna iväg och vi ville inte missa färjan hem. så bad får det bli en annan gång. Lita på det!

Ja, vackra vyer, under hela slingan och dess karaktär förändrades under vandringen….

Det är lika spännande varje gång som vi kommer ut till en ö för första gången. Att uppleva ön för första gången. Även om öarna ligger tätt i skärgården, så både skiljer de sig åt, men också finns såklart likheter. Varje ö bär på sin historia och har formats av människor genom tiden och inte minst genom väderpåverkan och geografisk placering. Förutsättningarna för liv har förändrats med tiden. Både gällande människor och djur.

Jag tycker vårt ”projekt” är givande på olika sätt. Jag lär mig om min närmiljö, som i det här fallet är Göteborgs skärgård. Jag uppskattar tillgängligheten och vår allemansrätt som vi har i vårt land. Vilka möjligheter vi har att komma så nära naturen och uppleva dess mångfald. Året om!

Sedan är det förstås roligt att dela sina upplevelser med någon – min make uppskattar ju utflykterna lika mycket som jag! 🙂 Och så är det roligt att dela med sig av upplevelserna med dig som läser!

Efter lunchpaus med utsikt över vackra vyer, var vi åter tillbaka vid bron som förbinder de två öarna…

Så vacker bro som ser ut att ha legat där i många, många år. men så är det ju inte, den är ju ny sedan 2010.

Så var det dags att lämna Galterö och promenera tillbaka mot färjan på Brännö. ja, vyerna ifrån den nyanlagda grusvägen är så vacker och jag råkade vända mig om mot Galterö precis då Stena Danica uppenbarade sig!

Det kändes som om färjan skulle ta en genväg över ön – så stor och så nära – men ingen fara!

När vi passerade sträckan där det finns lite skog vid sidan av grusvägen, blev vi attackerade av en myggsvärm! Du milde tid vad många bett vi fick! Korta byxor var inget bra val den här dagen…. men detta hände ju på väg därifrån, så vi var väl ett ”gott byte”, lite trötta och svettiga! 🙂 De närmaste nätterna var ju inte så roliga kan jag säga… de kliade något vansinnigt! Men värre saker kan väl hända… inte tänker jag sluta åka ut till skärgården!

På Brännö finns ett trevligt värdshus i mysig miljö. Där finns både mat och dryck! Ett enklare alternativ, tror jag att hamnkaféet är. Vi gick ned dit för att låna toalett (det var däremot egen fröjd), men kaféet, verkade vara populärt…

Här satt flera vuxna och barn med enklare mat och dryck. Kanske det också fanns fräschare toaletter här, än vid båthamnen!

På Brännö och Galterö, är det underbart att flanera och njuta och bara ta det lugnt! Att göra så, mår vi alla så bra av!

Kram Gunilla

0

Vilken härlig dag på Köpstadsö i Göteborgs södra skärgård!

Utgångspunkt

Vårt utflyktsmål för dagen blev Köpstadsö eller Kössö, som vi göteborgare och lokalbefolkningen säger! Köpstadsö ligger mellan Asperö och Donsö och mittemot lilla Knarrholmen. När du kommer i land med båten vid Ångbåtsbryggan står öbornas skottkärror uppradade vid väntkuren. Skottkärran är nämligen det främsta transportmedlet på ön. Cyklar gör du inte heller under sommarhalvåret. Köpstadsö har en småbåtshamn, mer känt som lilla Båtbryggan, där det även finns toaletter. Här finns fina små badplatser och promenadslingor att vandra på i skogen. Till Köpstadsö tar du med egen matsäck och förnödenheter eftersom det inte finns någon butik eller kiosk på ön. Om du har tur har däremot ett trevligt litet fik öppet vissa dagar i skolbyggnaden.

Längd

Efter det att vi kommit förbi husen på de små asfalterade vägarna, följde vi en blåvit markerad sträcka, genom kuperad terräng. Vi uppskattar att vi gick cirka 6 km.

Svårighetsgrad

Håller man sig på de små vägarna är det inga problem att ta sig fram. Men följer du vår blå/vita slinga, så är det partier som innebär att klättra över berg och i snåriga skogspartier. Men är du van att röra dig i blandat terräng är det inga problem och här och var följer du strandlinjen med vacker utsikt!

Kort historia

Köpstadsö är en liten ö med cirka 100 personer som är helårsboende. Under sommaren ökar den siffran betydligt och det bor då cirka 300 personer på ön. På ön ligger några gårdar från den tid ön var ett centrum för skeppsfart, så den tidiga befolkningen på Köpstadsö var inte fiskare utan skeppare och ägare till små skutor. Från slutet av 1800-talet fram till 1930 fanns 27 båtar registrerade som hemmahörande på ön. Dessa transporterade alla slags varor till svenska och de närmsta ländernas kuster. Men Köpstadsö har också varit en badort i skärgården och som ett minne utav det finns societetshuset ”Smutten” kvar.

”Tjösö” – en gammal stavning av Kössö/Köpstadsö med oklart ursprung – nämns i Hallands historia och beskrivning (1931) av Sven Petter Bexell. 1597 beskrivs ön (i Ortnamnsregistret) under namnet ”Kiöbstedsöen”. Från 1691 finns stavningen ”Tiösöö” noterad. Allt enligt Wikipedia. Min gissning är att öns namn sannolikt har med skeppshandel att göra.

Vår upplevelse av Köpstadsö

Många gånger på vår väg ut till södra skärgården, har vi passerat förbi Köpstadsö och sett alla de uppradade skottkärrorna, som är ett karaktäristiskt kännetecken för ön! Men den här soliga, sista lördagen i augusti, klev vi av båten! Köpstadsö visade sig vara en liten pärla! Från båtbryggan leder vägen oss upp för en backe, förbi ett stort antal uppradade skottkärror. Någonstans läste jag att det lär finnas ungefär 73 stycken!

Åh, vad jag gillar de här enkla och självklara skyltarna som passar så bra in på en skärgårdsö. Kössö Bryggväg är vägens namn från bryggan. Uppe på toppen vid backens slut, ligger en helikopterplatta på vänster sida med fin utsikt. Därefter ligger många av öns gamla gårdar. Inte så dumt att mötas av svenska flaggan och ett flaggspel! 🙂

Utsiktsplats bredvid helikopterplattan.

Husen ligger tätt nere i byn och runt de flesta boningar finns vackra trädgårdar med gamla kulturväxter.

Vid de här röda husen fortsatte vi åt vänster, på Strannevägen, för att gå vidare ned mot den lilla gästhamnen och toaletterna. Båthamnen som ligger i en vik har klippor på vardera sidan.

I det gula huset fanns det toaletter och lite här och var badstegar. Men för oss var det lite för tidigt med ett dopp! Vid ”lillbryggan”, förbi det bortre röda huset, finns en badstege, för ett dopp i det blå!

Perfekt läge för en fikapaus nere vid hamnen.
Det är klart att vår lilla solstråle har en båt uppkallad efter sig! 🙂
Vy från hamnen ut mot havsviken där det fins fina, rostiga, ”skulpturer” i vattnet.

Nere vid hamnen ligger ett stort förråd som vi passerade och kort därefter kom vi fram till en ny skylt…

Här gick vi ned, för här skulle det finnas både badvik och möjlighet till klippbad.

Slingrig, grön stig ned mot havet. Som tur var såg jag inget annat slingrigt på stigen! 😉 Badviken lockade inte till bad, eftersom det var så grunt. Men vi såg en badstege från en av klipporna, med perfekt läge rakt ut i havet. Här badade jag näck – vi var ju helt själva – en stund. Sedan kom två kvinnor som inte brydde sig om maken min, utan de hoppade också i! 🙂 Efter bad, intog vi vår matsäck och njöt av omgivningarna.

Mätta och belåtna vandrade vi vidare och gick förbi en tennisbana och kom fram till det som jag antar är ”Societetshuset.”

Vi följde ”Källstigen”, utmed havet och kom så småningom ut bland sommarstugor, innan vi nådde fram mot skogspartier.

Vad säger du om det här läget? Här stod vi och blickade ut över några av de andra närbelägna öarna. Fantastiskt vackert!

”Röda stugor tågade vi förbi” och in mot skogen…och där höll vi sedan utkik efter blå/vita markeringar hela vägen.

Och det gällde att titta sig noga omkring efter dem…

På stock och på sten! 🙂

Ibland var skogen tät, ibland lite bredare stig och mycket vackert! Ibland kom vi mycket nära havet och vyerna – ja vad tycker du?

Efter det att vi rundade den norra delen kom vi så småningom ut på…

Då började vi närma oss bebyggelsen igen…

Jag mår alltid som bäst när jag får vara så här nära naturen! Att vandra både genom hagar, ängsmark, förbi gamla gårdar och blicka ut över havet och skärgården. Det är svårslaget! Skärgården är en stor kontrast till storstadens puls som i Prag med alla turister. Men jag har förmånen att jag inte behöver välja bort någotdera och det gör mig ytterst tacksam. Vi kom ut i korsningen där vi började vid Kössö bryggväg bland de röda husen…

Ja, vilken idyll – som i Bullerbyn! Vår härliga dag på Kössö närmade sig sitt slut. Vi promenerade åter förbi alla skottkärror…

Hade precis missat en färja 🙂 Men hade koll på när nästa skulle komma och då är det bara att ta det med ro…

Man kan vila en stund och man kan blicka ut över havet…

Ja, vilken fantastisk dag och kvällen här hemma blev inte sämre. Vi grillade och satt ute länge i den kanske sista ljumna sommarkvällen! För nu går vi in i september månad som tillsammans med maj är mina favoritmånader. Hoppas september inbjuder till fler skärgårdsdagar!

Kram Gunilla

0

Det var dans på Brännö brygga!

Vilket fantastiskt väder vi har som bjuder in till sol, bad och utflykter! Idag, vid skrivandets stund, är det dock mulet och det väntas lite åskregn. En av våra utflykter gick till Brännö i Göteborgs södra skärgård. Jag tror att jag har varit på dans vid Brännö brygga, men jag är osäker på om vi steg i land eller om det kanske ”bara var” en kvällstur med skärgårdsbåt som la till där ute en stund. Så Brännö är helt klart en outforskad ö för min del och även för maken. Våra goda vänner har däremot varit här tidigare och då på fest i lotsutkiken!

Den här dagen hade vi med våra goaste vänner och på schemat stod sol och bad! Eftersom det var så varmt, så insåg vi att den planerade promenaden ut till Galterö naturreservat, får sparas till ett annat tillfälle. Det var knappt att vi orkade att promenera upp till lotsutkiken i värmen! Dessutom promenerade vi också från Brännö Rödsten, där färjan la till och tvärs över ön till Brännö Husvik, där Ramsdals bad ligger. Promenaden till badet från färjan tar ca: 30 minuter och det var precis vad vi orkade med i värmen! Ett stopp hos den lokale handlaren blev det på vägen till badet och det var vi inte ensamma om! Alla som hade åkt med färjan skulle tydligen handla något ätbart först! 🙂

Om Brännö

Typiskt för Brännö är att det är ett äldre jordbrukslandskap med bitvis välbevarad bebyggelse med bykaraktär, samt med flera bostadshus och ekonomibyggnader som lador byggda på 1700-talet samt 1800-talet. Kännetecknade för många av dessa bostadshus är att de är förhållandevis små och lågt byggda. Detta la jag direkt märke till på vår promenad från färjan till badet.

Spår av gamla gårdar…

och så de där charmiga små husen med glasverandor som jag är så förtjust i! Ser du klädstången utanför huset? Vi såg många ”loppisar” på vår promenad!

Namnet Brännö förekommer flera gånger i de isländska sagorna, bland andra i Olav Tryggvasons saga (Brenneyia), Egil Skallagrimssons saga (Brenneyja) och i Laxdøla saga (Brenneyjar). I Kung Valdemars jordebok på 1200-talet skrevs namnet Brænnø, vidare Bränöö 1600 och Brännö 1777. Förleden Bränn- anses komma av ordet ”bränning”, alltså en brottsjö från havet. Till skillnad från andra kringliggande öar Har jordbruket varit den dominerande livsnäringen och inte fisket som på det kringliggande öarna. Under 1600-talet ökade behovet av lotsar för Göteborgs framväxt och Brännö kom att bli en betydande lotsö med egen lotsutkik. Först i samband med att en byggnadsplan från 1952 antagits började även pensionat och sommarstugor att växa fram på ön. Det sista jordbruket på ön lades ned vid mitten av 1900-talet. Vintertid bor det ca: 900 personer på Brännö och på sommaren – ja, då blir det fler! Sommartid bor här ca: 5000 personer! (Källa: Wikipedia.)

Efter sol, bad och fika på klipporna, packade vi ihop och gick ned till Brännö brygga som ligger alldeles intill badet. Om det ni var ”knôkfullt” på stranden och klipporna, så var det tomt på Brännö brygga! 🙂

Så i väntan på att bli uppbjuden, tog jag mig en svängom på egen hand!

Plötsligt blev det konkurrens på dansbanan…

Det var visst damernas tjuvdans! 🙂

Det är dans på Brännö brygga på torsdagar under sommaren och det var TORSDAG, då vi var där! Men vi var kanske lite för tidiga! ¨:)

Under sex torsdagskvällar och en lördagskväll arrangeras den välkända ”Dans på Brännö brygga”. Här möts du av full aktivitet med dans till levande musik, korv- och lotteriförsäljning. Det är fri entré till, men lägg gärna ett bidrag till Brännöföreningen vid entrén till dansen!

Foto: tillhör brannoforeningen.se
Så här ser det ut när det är fullt med glada och danssugna sommarfirare!

Nere vid bryggan såg vi en av de vackra så kallade ”lotsvillorna” från sent 1800-tal, tidigt 1900-tal. I samband med lotsförordningarna 1862 och 1881 erhöll lotsarna nära nog fasta löner. Detta medförde att de hade möjlighet att bygga bättre och större bostäder, Husen beställdes från fastlandet och fraktades ut till Brännö, bland annat från Risveden i Skepplandatrakten. Ett större antal av dessa ”lotsvillor” byggdes vid Husviksvägen mellan den gamla bygatan och Husviks brygga.

Kan huset med grönt tak vara en av dem?

Vilken dag, vilka vyer…

Efter dans och bad, blev vi törstiga och började promenera mot värdshuset. Vi var mätta, men vätska behövde vi…

Värdshusets egna öl som var så god så den slank ned ganska fort! Jag hann före ”pôjkarna!” Den gamla anrika byggnaden som syns i bakgrunden, är det ursprungliga värdshuset och där inne finns flera små trevliga rum inredda i Lasse Dahlquist anda! Lasse Dahlquist bodde aldrig på ön, men var som barn ofta på besök hos sin morfar, mästerlotsen Rudolf. Dahlquists morfars hus, Langegården, finns bevarat på ön. Flera av Lasse Dahlquists visor har innehåll som anknyter till ön.

Innan det var dags att åka tillbaka mot Saltholmen, ville vi såklart besöka lotsutkiken! Inga svårigheter att hitta. Skyltar visade vägen…

Väl uppe – pust, pust! Så fick vi lön för mödan…

Ett trevligt ungt par, (turister från Frankrike och Tyskland som kunde lite danska! ) gjorde oss sällskap och vi fotograferade för varandra. Magnifik utsikt här uppifrån….

Jag hade inte med min digitalkamera… svårt att fånga utsikten med mobilkameran. Men vackert är här och härifrån ser man bland annat Vinga fyr och hamninloppet mot Göteborg med Älvsborgs fästning. Bredvid ser man också Asperö, som vi nyligen besökte och Kännsö syns också bra. Dock inte på den här bilden.

Det är verkligen underbart och värt besväret att ta sig upp till högsta punkten. Och skönt att vila sina trötta ben!

På Brännös högsta punkt, 47 meter över havet, ligger ”lotsutkiken”. Detta är en enkel stuga där lotsar som bemannade den så kallade ”frivakten” (vanligtvis tjänstgjorde brännölotsarna på Vinga) uppehöll sig. Byggnaden anlades 1918, men brann ned 1960 och återuppbyggdes senare. Vilken tur! Det går alltså att hyra lotsutkiken… våra goda vänner gjorde det och de tio stycken som samsades här inne! 🙂

En underbar dag blev det tillsammans med goa vännerna Leif och Gun! Nu ser jag fram emot ytterligare ett besök på Brännö, för att titta närmare på naturslingan som går ut mot Sundholmen och vidare över till Galterö. Det finns alltså mer att berätta och visa om det vackra och mysiga Brännö.

Så vill jag avsluta mitt inlägg med att uttrycka att jag tycker det är så roligt att flera av mina bloggvänner, ”vanliga vänner” och okända också har besökt ett flertal av de ”pärlor” som jag har skrivit om. Det är så kul att kunna inspirera andra och självklart blir jag glad över att få återkoppling!

Må gott!

Kram Gunilla

0

En vinterpromenad på naturslingan vid Jungfruviken på Hönö!

I strålande vinterväder bestämde vi oss för att promenera naturslingan på Hönö och njuta av det vackra vintervädret! Vi har gått här tidigare, för flera år sedan, men då var det sommar och det var innan vi började med vårt lilla projekt – den att promenera på alla bebodda öar i Göteborgs skärgård. De öar som hittills har fått besök av oss ligger alla i den norra skärgården och de tillhör Öckerö kommun och ligger i landskapet Bohuslän. Om du vill läsa om våra besök, så finns de beskrivna här på bloggen under kategorin, ” Göteborgs norra skärgård.”

En informativ och tydlig tavla som visar naturslingan, men också om växt – och djurriket, samt badplatser och annat som är värt att uppleva. Slingan är vacker att gå året om, men självklart så såg vi inget vid vårt tillfälle, som hör den gröna årstiden till! Däremot fick maken ett mycket nära sällskap en stund av en liten nyfiken rödhake! Den slog sig ned på armstödet på den bänk som maken satt på. Antagligen hungrig. Vi följde den gröna slingan som syns på bilden.

Längd

2,2 km beroende på hur man går.

Svårighetsgrad

Lätt, så länge man följer slingan.

Utgångspunkt

Utgå antingen från Parkeringen finns vid Hönö Kyrkogård eller längs vattnet på Bustadvägen till höger vid Fotöbron. Vi startade vid Fotöbron. Slingan går nära havet och du passerar två badplatser. Jungfruviken och Halse Långe. Slingan passerar också genom blandskog. Det finns bänkar och bord med grillplats lite varstans. Så det är bara att slå sig ned och njuta av matsäck och av utsikten. Om du har parkerat vid Fotöbron och vill gå lite längre, så promenera också över till Fotö!

Fler tips vid besök på Hönö

Naturreservatet Ersdalen utgör den nordvästra delen av Hönö. Landskapet är bergigt och jordfattigt och präglas av väder och vind. Trots kargheten är floran relativt artrik. Strandlinjen är sönderskuren i vikar och uddar. Här finns ett rikt fågelliv.
I Ersdalen finns goda möjligheter till bad, motion, lek, fiske med mera.

Tag färja från Lilla Varholmen till Hönö. Vid första rondellen på Hönö, tag vänster. Tag höger vid Statoil. Följ Lökholmsvägen, sväng höger vid Rödvägen och vänster vid Ersdalsvägen. Parkeringsplats finns.

För den som vill kombinera promenaden med lunch eller shopping, så finns det ett flertal butiker, matställen, kaféer att välja på i områden vid Hönö Klåva som ligger vid hamnen. Hursomhelst är där trevligt att bara gå omkring och njuta av havsnära miljö.

Lite kort om Hönö

Namnet Hönö har sitt ursprung i det fornvästnordiska ordet hein, som betyder brynsten och avser öns runda, avslipade hällar. Hönö har haft gott om odlingsbar mark och var i äldre tid en utpräglad jordbruksbygd. Fram till mitten av 1800-talet var bebyggelsen på ön koncentrerad till fyra byar: Hult, Heden, Röd och Gårda. Även fisket har dock varit betydelsefullt, 1945 fanns det 123 fiskebåtar stationerade på Hönö. Under andra världskriget gick åtta båtar förlorade, 27 fiskare omkom till sjöss och 53 fiskare kom att hamna som krigsfångar i Tyskland. Ön är även känd för Hönökakan som började tillverkas här 1904. Hönö är den till ytan största av öarna och har också flest invånare. (Ca: 5 630 invånare, 2016/2017. Källa: Wikipedia.)

Vår upplevelse på Hönö Jungfruviken

Jag tror att badviken här är Halse Långe. Tänkte inte så mycket på det där med badvikar, eftersom det inte var läge för ett dopp i det blå! Om man inte vill vinterbada förstås?! 🙂 Vi njöt av vinterlandskapet, hittade en bänk nära vattnet, där vi intog vår fika. Precis när jag fikat klart och gick ned närmre mot vattnet för att ta några fler bilder, så kom den lilla rödhaken och slog sig ned alldeles nära maken. 🙂

Visst är landskapet i skärgårdsmiljö vackert även på vintern!?

Vi mötte några ”flanörer” längs slingan som verkade njuta av solskenet och vinterlandskapet. Men ändå ganska få med tanke på det vackra vädret!

Vi närmade oss Jungfruviken och de små skogspartierna. Men innan vi kom fram till lövskogsområdet, efter badplatsen, passerade vi kyrkogården. (Tog inga foton där.)

Ovanligt mycket snö för att vara i skärgården – härligt är det!

Slingan här på Hönö, går liksom de flesta andra ute i skärgården längs havet, men också genom blandskog. Tycker mycket om variationen på slingan.

Landskapet förändras verkligen med årstiden och det är just det som är tjusningen! Skulle inte vilja vara utan de här vinterdagarna, även om ”den gröna tiden” på året har sina absoluta fördelar.

Så var vi åter framme vid bron till Fotö – densamma som vi faktiskt har cyklat över och tillbaka! Det är några år sedan och till våren, kanske vi prövar på det igen! Ganska så tufft om de flesta ”växlarna” sitter i benen som det gör för oss! 🙂

Bron ser inte så brant ut, men det är en lååång stigning!

Må gott i Vintersverige!

Gunilla

0

Grötö- Det gröna lugnet!

Omkring halvklart och en vindstilla dag i mitten på oktober åkte vi ut till den ”gröna ön” som den presenteras som på Öckerö kommunen hemsida! Vi vårt besök hade det mesta av det gröna övergått till höstens färger. Men visst förstod vi att Grötö är en grönskande och lummig ö och säkert väl ett besök året om. Vi blev mycket förtjusta i ön och hann inte riktigt utforska den fullt ut. (Berodde på att det var vintertidtabell med färre avgångar, men vi hann ändå se mycket och vi hade nästan ön för oss själva!)

Grötö är för många förknippat med tv-programmet ”Mia på Grötö”, men Grötö är såklart så mycket mer. Men populariteten för programmet, har säkert inneburit att Grötö har blivit mer känt för allmänheten och turismen i synnerhet. Anläggningen Västerhav är numera Haralds på Grötö  – en konferensanläggning som vi passerade under vår promenad på ön.

Längd

Har inte kunnat hitta några uppgifter om det, men vår promenad kors och tvärs över ön, blev sammanlagt ca: 3 km, enligt stegmätaren.

Svårighetsgrad

Följer man stigar och små vägar, är det en lättillgänglig promenad. Men att försöka följa strandlinjen runt hela ön, visade sig vara en tuffare utmaning!

Utgångspunkt

Du når ön, via vägfärja (avgiftsfri) från Lilla Varholmen, över till Björkö. Vid färjeläget och strax därefter på höger sida finns bilparkering. En kort promenad leder dig till Framnäs som ligger på vänster sida. Därifrån går personfärjan över till bland annat Grötö. (Västtrafiks taxa.)

Lite kort om Grötö

Namnet kommer av gamla svenska ordet ”Gröt” som betyder ”sten, stenrammel” och syftar på den rullstensås och grova block, som utgör den västra delen av ön. Namnet på ön återfinns redan 1544 i namnformen Grödö[e]n. Den sydvästra delen av ön gör skäl för namnet medan öns inre delar utgörs av lummiga områden med ekskog och gräsbevuxna strandängar. En handikappvänlig badplats finns vid sandstränderna på öns nordvästra sida. Här finns också underbara vita sandstränder, vilket är ovanligt för att vara bohuslänsk kust. Perfekt att ta sig hit med kanot! 

Under mitten av 1970-talet bodde här endast ett fåtal familjer, men under 80-talet växte befolkningen kraftigt tack vare både inflyttning och barnafödande. Flertalet hus är från början av 1900-talet, det äldsta är byggt redan 1830. De barn som växte upp under 80-talet är nu vuxna och har alla lämnat ön för boende i Göteborg eller på andra orter. Nu börjar även ungdomar födda på 90-talet att ge sig iväg hemifrån. Numera finns här ca: 91 bofasta, men på somrarna mer än fördubblas antalet invånare. En sak som kännetecknar Grötö är avsaknaden av biltrafik, något som även gäller grannön Kalvsund. Källa: Göteborgs skärgård

Våra upplevelser på Grötö

När vi steg av i hamnen på Grötö, så möttes vi av ett totalt lugn! Vi såg inte till en endaste människa och havet kav lugnt! Men så småningom stötte vi på människor. Trevlig människor! 🙂

För att gå öns promenadslinga viker du av till höger från hamnen och kommer på den lilla stigen som leder igenom lummig lövskog. Därefter öppnar sig havet framför dig!

Vi gick först åt vänster och avslutade istället med den vackra delen genom lövskogen. Vår väg kantades av gamla underbara hus, ängar med intressant ”fotoobjekt” och vackra naturscener!

Det där med verandor och pelargonior…

Oväntat fotmotiv – En färgglad stol som sa: ”Slå dig ner en stund, vet ja!” 🙂

Klättrande murgröna på gärdsgård…

En blek, men vacker nyponros som dröjer sig kvar…

Och Bohusläns landskapsblomma…

Ganska snart därefter kom vi fram till byggarbetare som höll på att både riva och bygga nytt!

På vår högra sida låg konferensanläggningen Västerhav som numera Haralds på Grötö. Vi stannade till vid en sådan där underbar skylt och funderade på vilket håll vi skulle gå härnäst!

När vi stod där och funderade, så hojtade en av arbetarna till oss att ”Mia på Grötö, ligger åt Västerhavet!” Just då hade jag glömt bort det programmet och tänkte faktiskt inte alls på det. Men det ville vi se och framförallt Västerhavet! Men jag ville också gå på ”Ekstigen.”

Efter en liten bit såg vi så ”Mias hus” och kände igen det ifrån tv-programmet.

Roligt att se det i verkligheten och dess omgivningar. Vilket läge!

Bryggor och havet alldeles inpå. Solen som nu började att bryta igenom…

Vi hade ingen lust att gå samma väg tillbaka, utan började klättra längs stenblocken, och tänkte som så att det kommer snart någon stig som kanske leder oss vidare.

Men det dröjde ett tag och det var sannerligen inte helt rätt att balansera här med en hängande systemkamera runt halsen!

Men vackert och inget skräp, bara strandved!

Så småningom, såg vi en stig som ledde oss upp igen på den väg vi gått på tidigare och kom fram till ”vägvisaren” igen. nu följde vi riktningen mot badet.

Ganska snart kom vi ned till det handikappanpassade badet och där i solen intog vi vår fika och fick sällskap av två kvinnliga ”vandrare” till!

Vacker vy tillika vågbrytare.

Efter fikapausen, följde vi en stig åt höger (med havet framför oss) som ledde oss in i en ekskog.

Lite stenigt, men inga svårigheter för oss. vackert med höstfärgerna!

Vacker utsikt också! Det är absolut ett bra tillfälle att besöka skärgården under sensommaren och tidig höst, för att uppleva öarna under annan årstid än de intensiva sommarmånaderna. Ja, varför inte under vintern när kanske isen har lagt sig?

Färgerna sprakade verkligen…

Och vem vill inte bo här? Nära havet och den fina ekskogen.

På Grötös nordvästra sida ligger den barnvänliga badplatsen Knöten. En långgrund sandstrand med en flytbrygga att bada och fiska krabbor ifrån. Vi gick dock inte hit, eftersom vi varken tänkt att bada eller fiska krabbor! 🙂

Vi rundade spetsen och kom fram till strandängarna och det öppna landskapet…

Att gå i det öppna landskapet är bara så underbart!

Om du följer vägen genom området kommer du så småningom in i den lummigare lövskogen, men som sagt vid vårt besök var det inte så mycket gröna löv.

Mycket fin slinga som syntes ledde oss i rätt riktning mot hamnen.

Nere vid hamnen – de mysiga sjöbodarna det lilla huset – en vänthall som faktiskt var öppen då vi skulle åka hem…

Och på flera av Öckeröarna har vi sett att i de små husen finns bibliotek! Lämna en bok och ta någon annan med dig! Toppen! och i väntan på färjan eller kanske bara för en stunds avkoppling med en bok kan man ju slå sig ned en stund…

Förutom böcker, också lite allmän information.

Och så kom den då – färjan som tar oss tillbaka till Björkö…

Den här gången lämnade vi bilen hemma, vilket bra ur olika perspektiv. Du slipper köra själv, inga parkeringsbekymmer som vid högsäsong, förhållandevis billigt om du är pensionär, (make är och jag snart) och det är roligt! I vårt fall åkte vi med Röd express hela vägen ut till Lilla Varholmen, (ändhållplats för Röd express), där vi tog vägfärjan över till Björkö, och därefter personfärjan till Grötö. Buss – och båtluffning i Göteborgs norra skärgård! 🙂

Därmed har vi besökt alla tio Öckeröarna och promenerat runt och njutit av underbar och säregen natur i skärgårdsmiljö! Som jag nämnt tidigare ska vi undersöka närmare naturstigarna på Björkö, Öckerö, Hälsö och på Fotö. Är inte säker på om vi har gått på naturslingorna där i sin helhet.

Trevligt är att mina inlägg om de tio öarna har fått spridning, vilket jag ser på statistiken här på bloggen, samt på kommentarerna här på bloggen, på Instagram och Facebook. Jag gör gärna reklam för vår vackra skärgård!

Kram Gunilla

0

Hyppeln-underbar naturslinga mot Västerhavet!

I skrivandets stund har vi besökt både Hyppeln och Grötö, men jag tycker att det är på sin plats att vardera ön får en egen presentation! Med båda dessa öar i ”upplevelsebanken”, har vi därmed besökt samtliga tio bebodda öar i Göteborgs norra skärgård, men på några av de större öarna har vi inte vandrat på dess naturstigar, även om vi har besökt dem i andra sammanhang. Så vårt trevliga ”projekt” är inte helt fullbordat! 🙂 Nu till vårt angenäma besök på Hyppeln…

Längd

Slingan är ca: 3 km lång och den tar oss runt på öns nordliga del.

Svårighetsgrad

Naturslingan är tillgänglighetsanpassad med grillplatser och passerar förbi Sandtångens badplats. Med jämna mellanrum finns utsiktsbänkar och även några grillplatser med bänkar.

Utgångspunkt

Till Hyppeln tar du dig med båt eller bilfärja som går från Burö färjeläge på Hälsö. parkering finns vid färjeläget på Burö. Bilfärjan är avgiftsfri.

Lite om Hyppeln

Ön Hyppeln på lokaldialekt är en knöl, svulst eller puckel. Namnet syftar på öns profil. Den första gången i skrifter från 1600-talet då ön ägdes av skärgårdsbonden Olof Hansson. Hyppeln kallas också för makrillens paradis, men fiskenäringens blomstrande tid är över och numera finns bara ett par fiskebåtar kvar. Hyppeln var också känt som Sveriges krabbcentrum, med krabbfiske ute vid Læsø.

Hyppeln skiljs från Rörö endast via ett smalt sund. Inlandsisen har satt sina tydliga spår och från högsta punkten på ön, berget ”jättehuvud” ser man Marstrand i norr och Göteborgs hamninlopp i söder. Man ser också spår av de murar som stängde ute korna från odlingarna på den tiden det fanns jordbruk.

Hyppeln är 1,5 km lång och har ca: 166 bofasta. (Dec. 2017.) Högsta punkten Storevale mäter 43 meter över havet. Därifrån ser man Rörö och Carlstens fästning på Marstrand i norr, Stora Pölsan i väster och Vinga Fyr i söder. Mot öster finns fastlandet.

Ett flertal sällsynta och fridlysta växter återfinns på ön som: Klockljung, kustgentiana marrisp, strandvallmo och gul svärdslilja utmed stränderna. Landskapsblomman vildkaprifol frodas, liksom björnbär, nypon och slånbär.

Hyppeln är kanske mest känd för svenska folket för sin roll i en tragedi som ägde rum några sjömil nordväst om ön under andra världskriget, den 16 april 1943. Ubåten Ulven försvann efter en övning. Hon hittades den 5 maj sydväst om Stora Pölsan, på 52 meters djup, 100 meter innanför den svenska territorialgränsen. Ulven var sprängd i förskeppet av en förankrad tysk mina. Samtliga de 33 omkomna besättningsmännen kunde omhändertas. De jordfästes på Nya Varvet i Göteborg. Det skrivs att endast ubåtens kock klarade sig undan katastrofen, eftersom han satt i arrest vid det aktuella tillfället.

Våra upplevelser på Hyppeln

Vid hamnen gick vi högervarv, förbi de nybyggda lägenheterna och väl förbi dem, kom vi direkt på den natursköna slingan. Vid vårt besök var det strålande sol och friska, men ljumna vindar!

Bara att följa pilen åt vänster…

Slingan går förbi de nybyggda husen (lägenheter) som har det bästa läget och har fri sikt ut över havet och den här…

Det som jag också gärna lägger märke till är sjöbodar…

Vi var där som sagt en solig, blåsig och skön brittsommardag, närmare bestämt den 14 oktober och då kunde vi bara ana hur mycket människor här var längs den fina sandstranden under högsäsongen!

Här har det blåst upp tång, men jag är säker på att stranden är välkrattad under badsäsongen!

I bakgrunden skymtar Källö-Knippla…

i början av slingan kom vi fram till en skylt som visade en speciell händelse…

Offerkast – det ska finnas två på ön…

Offerkast, även benämnt riskast, stenkast, eller med en äldre benämning våle, är en plats där någon dött en oväntad eller våldsam död. Förbipasserande har på olycksstället offrat ett mynt, kastat en sten, granris eller en kvist, som ibland ej fått vara grön, dels för att hindra den omkomne att gå igen, men även för att skydda sig själv mot kommande olyckshändelser. I vissa områden levde man i tron att ju större sten eller gren man lade på högen, desto längre kunde man färdas utan att råka ut för en olycka. (Källa Wikipedia.)

Det är så spännande att komma till en ny ö och upptäcka såväl likheter som skillnader mellan de tio öarna i den norra skärgården.

Slingan ledde oss in i ett lika fantastiskt och föränderligt skärgårdslandskap som på de andra två nordöarna. (Rörö och Källö-Knippla).

Här ser vi den högsta punkten och härifrån en vidunderlig utsikt i 360 grader över den norra skärgården.

På ön, finns som jag nämnt fridlysta växter. Det vi såg vid vårt besök var mängder av slånbär, nypon, gentiana och en helt vanlig blåklocka som har dröjt sig kvar…

Åh, de är underbara liksom landskapsblomman kaprifol…

Tänk att de blommor så rikligt ännu!

Men att det också är höst, visar den här bilderna…

Vackert eller hur?

Prydnadsgräs bland klipporna som vajade i den friska vinden!

Landskapet blev lite kargare… och ni ser vilken vy! Här nere fanns en skylt som visade vägen till den…

Den ”klyvna stenen”, men bland de makalöst vackra berghällarna och stenblocken, såg vi den inte!? Stenen alltså! 🙂  Får väl skylla på att det ”första man blir blind på så är det på ögonen!”

Vi såg många klyvna stenar, men förmodligen inte den rätta! Hursomhelst så vad det detta vackra vi såg och som påminde oss om vårt besök på Rörö…

De oerhört vackra och skiftande bergarterna.

Kanske den sammetslena stenen framför oss var den rätta!? Det sägs att den har blivit träffad av en blixt. Därom krävs nog fler efterforskningar!

Mycket vackert eller hur!?

Efter fikapausen – som smakar så gott ute i fantastisk miljö, vandrade vi vidare…

Landskapet blev än mer kargt och vinden låg på…

Haha… ”hon har vinden i sitt hår!” Tänk om man vore en fågel och kunde flyga! Andra sidan sett, så är jag fullkomligt nöjd med att kunna vandra runt på våra vackra skärgårdsöar! 🙂

Ändlöst vackert! Tänk så många vackra öar vi har i vår skärgård! Det är inte konstigt att turister vallfärdar hit med vår tillgänglighet som vi har med Allemansrätten! Jag är innerligt tacksam över att leva i ett land som Sverige och genom att skriva och berätta om bland annat vår skärgård, så hoppas jag kunna bidra med att fler besöker och värdesätter allt det som finns så nära! Det är lätt att ta saker och ting för givna.

Tycker om att se att det inte saknas konstnärlig kreativitet på Hyppeln! 🙂

Hej då Hyppeln… vi syns nog igen!

Kram Gunilla

0