Tomtehuset i Vasastan väckte vår nyfikenhet och beundran!

Ett hus som maken och jag passerat ett flertal gånger är ”tomtehuset”, beläget vid korsningen Viktoriagatan/Vasagatan i Vasastan Göteborg. Huset är vid första anblicken inte så vackert om man jämför med andra pampiga byggnader och hus som återfinns i Vasastan. Men om man lyfter blicken och betraktar fasaden ordentligt, då ser man vackra målningar (freskomålningar) på fasaden och runt fönstren. Många gånger har vi undrat när huset är byggt och vem som har utfört målningarna. Det är ett hus som vill uppmärksammas!

Husets fasad mot Viktoriagatan. Vid första anblicken inte så vackert som sagt, men husets målningar har lockat oss till att studera huset närmre. Målningar syns här, men ”tomtarna”, befinner sig på fasaden runt hörnet mot Vasagatan.

Freskomålning i närbild på fasaden mot Viktoriagatan.
Ju mer man studerar fasaden, ju fler fina detaljer uppmärksammas, som förutom freskomålningar, även smidesarbeten, samt putsade ytor kombinerat med vacker tegelsättning. Skickliga hantverkare!

Om fasaden.

Jag fann uppgifter via en artikel i GP (Göteborgsposten) från 2007, om att det gula teglet har blivit tvättat, samt att målningarna har restaurerats. Det ljusgula teglet lär ha varit kolsvart innan det tvättades. Huset hade egentligen aldrig tvättats sedan det byggdes. Nu är det torrblästrat av en fransk firma, som far runt i hela världen och blästrar kulturbyggnader med speciella metoder. Målerikonservatorerna har efter rengöring använt silikatfärg med kalkäkta pigment. Figurernas konturer får svarta prickar, medan hela färgfält täcks av korta streck. Allt för att framtida kolleger ska kunna se skillnaden på gammal och nytt.

Lite historik om tomtehuset.

Tomtehuset uppfördes 1890 för publicisten och riksdagsmannen Sven Adolf Hedlund efter ritningar av arkitekterna Yngve Rasmussen och Hans Hedlund. Den sistnämnde är brorson till byggherren. Huset är ett byggnadsminne sedan den 25 oktober 1982. Arkitekt Hans Hedlund – det namnet känns mycket bekant. Det ska jag strax återkomma till lite längre ned i texten! Övre våningen, som ursprungligen var inredd till fotoateljé, byggdes om till bostad på 1920-talet, varvid ett stort glasfönster mot Vasagatan murades igen och taket förändrades. I övrigt bevarar exteriören i stort sett sitt ursprungliga skick.

Låt oss kika på fasaden mot Vasagatan…

Målningarna på huset, är signerade med arkitekternas och Thorvald Rasmussen initialer samt daterade 4/10 1890. Thorvald Rasmussen var konstnär med tomtar som specialitet och bror till Yngve Rasmussen. Om Hedlund och bröderna Rasmussen själv utfört målningarna är inte helt klarlagt. I alla händelser var målarmästaren Q.W. Bergqvist engagerad i måleriarbetena. (Många namn att hålla reda på!).

I ena hörnet av husets fasad…
Det andra hörnet av fasaden mot Vasagatan. (Lägg på minnet Vasagatan 11-7!).

Väggmålningarna, avspeglar husets första invånare och deras yrken. På målningarna syns tomtar verksamma som arkitekt, boktryckare och fotograf. Alla väggmålningar är bevarade utom i ett fält.

Vad tror du stör mitt estetiska öga på den här bilden?

Nu tillbaka till arkitekten Hans Hedlund.

När hans namn nämndes, så funderade jag på i vilket sammanhang jag hört/läst om honom. Så jag googlade på hans namn och då visade det sig att arkitekt Hans Hedlund, har ritat en rad kända fastigheter och andra byggnader i Göteborg. För att nämna några: Kontoristföreningens hus, Stora Saluhallen, Schillerska gymnasiet, (Gamla realverket) som ligger nära ”Tomtehuset”, samt Amerikaskjulet. Sammanlagt fann jag trettio byggnader i och utanför Göteborg som Hans Hedlund har ritat. Nämnas skall att han i några fall har samarbetet med andra arkitekter.

Kontoristföreningens hus som jag visat i ett tidigare inlägg, då jag besökte Trädgårdsföreningen. Då visste inte jag hur känd arkitekt är Hans Hedlund är och var, samt att så många hus bär hans signum.

Tillbaka till ”tomtehuset” och till grannfastigheten

”Tomteuset” som är en grannfastighet till huset nedan, ritades av arkitekterna Hans Hedlund och Yngve Rasmussen. Husets byggdes åt Sven Adolf (S.A.) Hedlund, som alltså var farbror till Hans Hedlund.

Även detta hus har vackra freskomålningar.

Minst sagt vacker ”nummerskylt” och runt hörnet på huset upptäckte jag något mycket intressant…

Det står: Hans Hedlund & Yngve Rasmussen, Arkitektbyrå! Så det var där de satt och ritade många kända byggnader i Göteborg och bland dem grannhuset. ”Tomtehuset!” Dessa två fastigheter sammanfogades genom en tillbyggnad mellan dem.

Här ser man en skymt av det lägre huset – ”tomtehuset” (till höger i bild) som har byggts ihop med den högre fastigheten.

När jag fotograferade byggnaderna visste jag ingenting om alla ”Hedlunds”, för det finns fler, vilken betydelse och inflytande de har haft över Göteborg. Fastigheten här ovan tyckte jag var så vacker och jag fotade fasaden, för dess vackra målningar. När jag senare började att granska mina foton och söka information om Hans Hedlund – först då förstod jag olika samband om släktskap och om de bägge fastigheterna. Dock har jag inte med säkerhet funnit vem som ritat den första fastigheten – den som det står Vasagatan 11 på.

Avslutningsvis…

Riksdagsmannen Sven Adolf Hedlund föddes 1821 på Mälarön Eldgarn i Färetuna socken. Död september 1900 i Göteborg. Den 1 oktober 1852 blev redaktören S.A. Hedlund huvudredaktör och delägare i GHT, (Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning) vilket han var fram till sin död den 16 september 1900. Han efterträddes av sin brorson Henrik Hedlund, (en brorson till) som innehade posten till 1917.

Under chefredaktör S.A. Hedlund fick tidningen en liberal prägel. Den mest kända chefredaktören var Torgny Segerstedt som tillträdde 1917 och ledde tidningen till sin död 1945. Segerstedt blev internationellt känd för sin kritik mot Hitler och Nazityskland, som han inledde redan 1933. Viktor Rydberg anställdes som redaktör på GHT i maj 1855 och blev kvar på tidningen i tjugo år. Källa: Wikipedia.

Så många olika sammanträffanden med mycket välkända namn!

Tänk så mycket roligt man kan lära sig genom att vara ”turist” i sin egen stad! Kunskap är ju inte tungt att bära!

Kram Gunilla

3+

Biomimetik – att lära från naturen

I boken om wabi sabi, skriver av Agneta Nyholm Winqvist, att det är i naturens intelligens som vi kan hitta svaren på våra mänskliga problem. Ju längre in i naturens visdom vi kommer, desto mer spännande blir det. Det som författaren syftar på är biomimetik som betyder, läran om hur naturen skapar hållbart liv och hur vi kan imitera naturen för att designa sådant som inte tär på systemet utan skapar liv på bästa tänkbara sätt. Wabi sabi säger alltid: Titta noga, titta bakom, titta igenom – allt är inte vad det synes vara.

Vi har mycket att lära av naturen beträffande energiförbrukning. I naturen går inget till spillo. Naturen använder bara den energi den behöver. När vi människor ska tillverka saker har vi i princip använt oss av en och samma metod. Det beskriver Agneta Nyholm Nyqvist som ”heat, beat and treat”, dvs att vi hettar upp saker, trycker ihop dem och behandlar dem. I en sådan process använder vi i snitt 4 procent av den energi som vi åstadkommer, vilket innebär att 96 procent går till spillo! I naturen går inget till spillo utan allt vandrar vidare i nästa kretslopp.

En av förgrundsgestalterna inom biomimetiken är Janine Benyus, som 1998 skrev boken, ”Innovation inspired bu nature”, där biologer, ingenjörer, arkitekter, designer, och entreprenörer i naturen sökte och fann lösningar på problem. Janine Benyus satte ord på det som många tänkt: Naturen har redan löst de problem som vi nu försöker lösa. Så varför uppfinna hjulet på nytt?

Ett klassiskt exempel på en imitation från naturen är kardborrebandet, vars snillrika hakar och öglor utvecklades ur vad upphovsmannen George de Mestral såg när han studerade frön från en kardborreväxt i mikroskop. Så genialt!

Andra exempel är, syntetisk spindeltråd av den äkta motsvarigheten, samt det japanska snabbtågets lokform (shinkansen) av kungsfiskarens näbb. Fågeln kan dyka ner i vatten nästan ljudlöst – och tåget kan passera genom tunnlar utan att det låter så mycket som det gjorde med en tidigare lokform, då kraftiga ljudvågor bildades. Leonardo DA Vinci, lät sig inspireras av fågelvingar i sin sina ritningar till sina flygande maskiner i början av 1500-talet.

Att göra vindkraftsrotorblad knöliga istället för släta, som knölvalens fenor, visar sig kunna minska luftmotståndet och öka effekten. En ny vindturbinsdesign som prövas i Tunisien simulerar vingrörelserna hos en kolibri. En annan vindturbin utvecklad av Siemens bullrar mindre men ger samma effekt, genom att bladen fått en vågig kant som efterliknar vingarna hos de tyst flygande ugglorna.

Det här är några exempel på uppfinningar som ”härmat naturen.” Biomimetik betyder just att ”härma liv”, en innebörd som skiljer sig från att försöka förbättra naturen, utvinna användbara produkter eller anpassa den efter våra behov. Biomimik handlar om att se naturen med ”nya ögon”, att den inte bara är en resurs för oss människor utan en värdefull och spännande inspirationskälla till hållbara idéer och uppfinningar inom områden som teknik och hälsa.

Samarbete är ett av wabi sabis ledord. Det är uppenbart att vi inte längre kan köra vårt eget lopp genom tillvaron, för vi vet nu att det kommer att sluta i en katastrof. Vi kan inte längre förbruka energi, utan att återanvända! Vi måste och ska samarbeta precis så som det sker i naturens eget energisystem. Naturen drar nytta av mångfald och wabi sabi påminner oss alltid om mångfaldens tjusning framför massproducerad likhet. För att förstå naturens uppfinningsrikedom, behöver vi ställa våra frågor annorlunda. Biologer har till exempel studerat varför djur gör på ett visst sätt, men de har sällan ställt sig frågan hur de gör det. Det är en stor skillnad. Det saknas alltså olika samarbeten mellan olika yrkeskategorier för att bättre förstå hur naturen löser problem, utan att gör skada på naturens energisystem.

Tycker du om humlesurr? Har du tänkt på hur stor humlans kropp är i förhållande till humlans vingar? Älskar humlesurr och fredliga är de! Men inte har jag funderat så mycket på humlans teknik!

Det var först när fysiker och biologer började samarbeta som man insåg att det var vingtekniken som gav humlan dess lyftkraft! Tänk på det nästa gång du ser en humla flyga från blomma till blomma! Fast humlesurr lär ju dröja ett tag! 🙂 Nu har vi underbar höst och jag njuter av det som är nu – av fina utflykter i vårt närområde. Inlägg om det kommer. Fler inlägg om wabi sabi kommer nog också.

Tänk så mycket vi har att lära av naturen. Inte ta ifrån naturen, utan att lära och imitera! Biomimetik – fantastiskt!

Kram Gunilla

2+

Så blev mina konserverade löv i en höstdukning!

Jag lovade ju att visa hur mina konserverade löv blev – här kommer resultatet!

Lönnbladen blev blanka och bevarade i färgen, men som ni ser så syns även mörka fläckar på dem. Så om du inte vill ha det, så plocka dagsfärska blad, så rena som möjligt! Det är viktigt att tvätta av dem försiktigt innan man konserverar dem och jag slarvade nog med det. De löv som låg i en tättslutande fryspåse blev bäst!

Nu stör det mig inte att löven inte blev ”perfekta!” Ni vet Wabi sabi… inget är perfekt! 🙂

Kastanjer, plockar jag gärna varje höst. Vackra att ha till en höstdukning, eller i en skål.

Ett litet löv är också fint att fästa på linneservetten!

En närbilden på löven som visar hur fint färgen bevaras. Ja, faktiskt fördjupas!

Att duka vackert är ju en fråga om tycke och smak. Precis som jag tycker om att köpa blommor och andra växter att dekorera ute och inne med, så är det lika roligt att duka efter årstiden! Det är så viktigt att både öga och gom får sitt lystmäte. Om lite mer än en vecka kommer några före detta kollegor till mig på höstlunch. Det ska bli så roligt att laga till något gott och duka höstfint till dem! Men – jag dekorerar gärna bordet, lite närsomhelst, som för maken och mig! 🙂

Att tänka på!

  • Plocka så rena löv som möjligt, gärna i olika färger! Skölj ändå av dem försiktigt.
  • Lägg löven i en eller flera plastpåsar, alltså inte för många i varje påse!
  • Häll i glycerinblandningen. En del glycerin och två delar vatten. Förslut påsen och låt blade suga upp vätskan i ca: tre dygn.
  • Tag upp dem, torka INTE av dem, utan lägg dem på hushållspapper eller en handduk. Låt dem lufttorka, så att de inte känns kladdiga.
  • Därefter la jag dem försiktigt i press i en tidning. Lägg dem inte på varandra, utan sprid ut dem inne i tidningen! Där låg de ca: tre dygn.
  • Förvara dem sedan så att de inte utsätts för ljus eller fukt.
  • Duka vackert – använd dem på olika sätt! Som dekoration på ett paket, gör en ljusbricka med löv, en tavla, en lövkorg med belysning att ha ute eller inne!
En tvilling! 🙂

Tänk även på att låta kastanjerna torka, annars kan de mögla – särskilt de som ligger i sina skal!

Lycka till!

Kram Gunilla

2+

Att konservera höstlöv!

Några brittsommardagar i ordets rätta betydelse blev det inte, men väl klara, soliga dagar och nattfrost! Tur att pelargoniorna redan hade fått flytta in i vårt förråd.

De här första oktoberdagarna har jag varit ute så mycket som möjligt! Sammanlagt promenerat flera mil, grävt ned lökar, suttit ute och läst böcker (ska återkomma till dem) och framförallt njutit massor av färgprakten och solskenet! Jag och maken har plockat löv och en del av dem har jag konserverat! (Pågår.) Det har jag inte gjort på flera, flera år… men jag brukar torka och pressa höstlöv för att sedan lägga dem i en trådkorg med belysning i. Ett enkelt sätt att göra höstarrangemang!

Nu ville jag göra som min mormor – konservera dem och spara dem!

Jag är så otroligt glad över att jag fann den här gamla påsen med löven i, då vi gick igenom min mammas tillhörigheter efter hennes död. Mamma hade sparat både påse och löv, men jag har inga minnen av att hon haft dem framme hemma hos sig. Mina syskon var inte intresserade över ”mitt fynd”, så jag norpade påsen direkt! Jag tror att mormor konserverade löven någon gång under 1940-talet, möjligen tidigare eller något senare. Men låt oss leka med tanken att de är ca: 70-80 år gamla! Jag har bara inte hjärta att slänga den trasiga påsen – hennes handstil finns ju där! Löven kommer jag aldrig att slänga och jag tar fram dem när jag ska duka till en fin höstmiddag!

Jag tror att mormor både har konserverat dem och möjligen vaxat dem? Några löv har hon målad med guldfärg. Det här är bara några av dem. Kom ihåg… minst 70 år gamla! Underbart minne efter henne.

Vår bukett med lönnlöv som jag just nu har stoppat ned i tättslutande påsar med glycerinblandning. Ska visa senare hur resultatet blev. Har inte tidigare konserverat bara löv, utan då en hel gren med löv och/eller med bär. Hursomhelst så kommer de att bli fina att ”bara” lägga i en trådkorg!

Kan inte låta bli att plocka kastanjer… jag dras alltid till dem! Kastanjebrunt – så vackert!

Ja, så fina höstdagar… får inte nog av färgerna…

Färgerna mot den klarblå himmeln! Svårslaget!

Här kommer recept på hur du kan konservera dina löv!

Du behöver:

  • Vackra löv
  • En förslutningsbar plastpåse
  • 1 dl vatten
  • 0,5 dl vegetabiliskt glycerin

Gör så här:

  • Blanda vattnet med glycerinet.
  • Tvätta löven och lägg dem i påsen, helst inte i många lager – utan sida vid sida (har du många löv är det bättre att dubbla satsen och konservera i två påsar).
  • Häll i blandningen i påsen och förslut.
  • Låt löven ligga i blandningen i 3-4 dygn innan du plockar ut dem
  • Låt torka på lite hushållspapper, ett och ett (torka inte av bladen)

Psst! Som en liten bonus brukar färgerna förstärkas ytterligare av att marineras i glycerin. Dock kan revor och märken synas bättre efteråt så se till att du har riktigt fina löv att börja med.

Ställ påsen/påsarna i en ytterkruka till exempel, så att bladskaften står i glycerinblandningen. Några gånger om dagen har jag vänt upp och ned på påsen så att det rörs om lite. (Vet inte om det behövs.) Några löv har jag ställt med bladskaften nedåt, i blandningen, med utan påse. De ser inte lika fina ut som de andra som står i sin glycerinblandning och i en tättslutande påse!

Lycka till!

Ska bli spännande att se hur löven kommer att bli!

Älskar hösten som även brukar vara lite av en nystart för mig! Återkommer om det…

Kram Gunilla

2+

På bröllop i vackra Bohuslän!

Tänk att få komma på bröllop i ”mitt Bohuslän” och inte vilket bröllop som helst, utan till vår äldsta sons bröllop! 🙂 Vi fick inbjudan till bröllopet på självaste julaftonen 2018.

På trettondagsafton 2019, åkte maken och jag till platsen för att se hur där såg ut – platsen för en liten intim vigsel på en brygga vid Björholmen! Vid vårt första besök var det en klar och kall vinterdag och några månader senare, dagen för den lilla vigseln, en ljuvlig och ljummen försommardag!

En skål för det vackra brudparet som lovade varandra evig kärlek här på bryggan! Vår Jörgen och hans Susanne! 🙂

Så fina tillsammans!

Brudens bukett var nästan lika vacker som bruden! Men bara nästan! 🙂

Buketten var som en dröm med den stora vita doftande pionen i mitten av buketten! Tillsammans blev helheten mycket smakfullt och vackert! Bruden själv, klänningen, buketten, hårsmyckning och skorna!

Buketten och skorna.

Lilla O var också bedårande söt… eller hur!?

Här omfamnad av sin älskade mamma…

Blomsterdiademet har åkt av och skorna är roliga att ta av och på! Så stolt liten Olivia!

Liten busig Olivia som tittar ut mot balkongen vad mamma och pappa har för sig! 🙂

Fina syskon! Storebror William tillsammans med en något mindre liten Olivia! 🙂

En storebror som blickar ut över havet och är i sina egna tankar en stund…

Intill bryggan där den lilla vigselakten ägde rum, låg också den mysiga sjöboden, där vi satt hela kvällen och njöt av mat, dryck, fantastisk utsikt och av gemenskapen! Dörrarna stod öppna under försommarkvällen till cirka 22.30! Vilken lycka! 🙂

Bordet var dukat med vit linneduk och enkla, vackra ljusstakar. Jag fick den stora äran att dekorera bordet och fick fria händer! Lite pirrigt att få det förtroendet, men bröllopsparet uppskattade temat som självklart blev Bohuslän!

Som grön stomme blev det grön, slingrande kaprifol. Däri stoppade jag rosa strandtrift ”strandgossar” som de också kallas för, samt vita små buketter av slånbärsblommor. Vid sidan av ”girlangen” la jag ut små stenar och skal ifrån blåmusslor.

Mitt på bordet en liten vas med vit strandglim och rosa strandgossar.

Jag hade ingen aning om hur det såg ut i sjöboden – men allt passade så bra tillsammans. Dukningen och miljön därinne!

Sitter man i en sjöbod, så ska det ju vara ett maritimt tema!

Presentbordet som också dekorerades med kaprifol, tjärblomster och presenter till brudparet förstås! Dock inte glasögonen…

Vad sägs om den här utsikten!? Jag fick nypa mig i armen! 🙂

Till sist betraktade vi skymning som föll utanför och himmelen blev sagolikt vackert! Som ett vykort! Det fotograferades flitigt under kvällen och jag har valt ett litet, men ett representativt urval ifrån en minnesrik kväll! I ett annat inlägg, tänkte jag visa lite mer av miljön runtomkring. Vilken fantastisk helg!

Kram Gunilla

0

Det ska vara vackert för ögat!

Ja, så är julhelgen över för den här gången och vi har firat jul tillsammans med familjen i dagarna två! God mat, gemenskap och glädje! Precis som det ska vara.

Något som jag lägger stor omsorg på är att duka vackert. Tycker det är viktigt att även ögat får sitt lystmäte! Jag uppskattar själv att komma till ett vackert dukat bord vad nu det kan innebära?

Vid ett tillfälle när jag var i julstaden Göteborg, så såg jag den här grågröna linneduken och såg hur fint den skulle passa till vår nya tapet vid matplatsen. Den fick helt enkelt följa med hem! Duken harmonierade också väldigt bra till tavlan (brickan) som står lutad mot väggen.

Man tager vad man haver… cypresskvistar från vår häck, några idegranskvistar plockade från en ödetomt, pinjekottar plockade på marken i Italien för många år sedan och juläpplen köpta från vår goe Icahandlare och som vi sedan delar med oss utav till koltrastarna! 🙂

Till de stora helgerna som jul, påsk och midsommar, dukar jag oftast med vår glasservis som är vår bröllopsservis! Tycker om den och den passar särskilt när maten är färgglad! Så var det det där med etiketter på glasen… enligt min favoritexpert Magdalena Ribbing, (saknar henne) så ska etiketterna bort! De sitter där som ett reklammärke/skrytmärke och inget annat! Några etiketter är kvar som synes, men de flesta har blivit bortdiskade genom åren. Nästa gång som jag dukar så….

Linneservetterna som jag haft i många år, passade bra till duken. en liten cypresskvist och ett rött grovt snöre om blev pricken över i:et! 🙂 Silverbesticken heter Juvel om någon undrar och dem samlade vi på under flera år. Matservisen och glasen är Orrefors Eden och jag tror inte att några delar tillverkas längre! Ser dem på aktioner, second hand-butiker och på loppisar ibland!

Personligen är jag förtjust i att duka lite rustikt och åt det lantliga hållet. Tycker att det präglar vårt hem och dem vi är!

Må gott och hoppas att du njuter av dagen som är!

Kram Gunilla

0

Pompeji – Den romerska staden som blev begravt under ett sex meter djupt lager av aska och pimpsten!

Efter två intensiva dagar i Rom, begav vi oss vidare mot Sorrento med ett stopp i Pompeji. Sorrento utforskade vi vår sista dag, och härifrån blev det också utflykt till Capri och Amalfikusten.

Efter det att vi kommit hem ifrån vår rundresa, så sändes ett program om Pompeji på Kunskapskanalen. Mycket intressant program som innebar att vi fick en bredare och djupare kunskap om Pompeji och om romarriket. Genom programmet fick man en god inblick i hur livet var för invånarna. Från de rikaste och mäktigaste till de fattigaste och slavarna.

Tänk om inte vulkanutbrottet hade skett… Då kanske vi aldrig hade fått veta hur det såg ut i en romersk stad vi den tiden. En hemsk tanke beträffande hur fasansfullt det måste ha varit för invånarna, men samtidigt en ovärderlig kunskap om romarriket!

Tänk att jag och de övriga i gruppen har vandrat omkring på gator som är från romartiden! Så mycket att betrakta och förstå…Vi såg bland annat: rester av målningar, (fresker) tempel, ståtliga hus, trädgårdar, butiker, skulpturer, teatrar, badanläggningar, bordeller, gravkomplex… Ja, som du förstår finns det väldigt mycket att se i Pompeji och allt är inte utgrävt ännu. Det finns mycket kvar att upptäcka både för oss besökare, men även för arkeologer och andra viktiga nyckelpersoner!

Bild: Vesuvius i bakgrunden

Pompeji – en tillbakablick

Den lilla staden Pompeji låg 24 mil sydöst om Rom, nära Neapelbukten och i närheten av den 1277 meter höga vulkanen Vesuvius. Vulkanen hade inte haft ett utbrott på 800 år och de som bodde bredvid den trodde att den var ett vanligt berg. Pompeji var en idyllisk romersk sommarstad för rika romare.

År 79 e. Kr torkade alla stadens brunnar, men varningarna var inte tillräckligt skarpa, och den romerska världen slogs med häpnad när det katastrofala vulkanutbrottet skedde den 24 augusti samma år. Märkligt nog råkade datumet vara detsamma som när staden firade Vulcania, festivalen för den romerska eldguden.

Enbart i Pompeji dödades omkring 2000 människor, mer än en tiondel av hela befolkningen. När Vesuvius tystnade efter 28 timmar, låg Pompeji begravt under ett sex meter djupt lager av aska och pimpsten. Pompeji och dess tragiska öde föll i glömska. Det gick många år och det började växa gräs, buskar och träd ovanpå asklagret. Till sist var Pompeji försvunnet. På 1700-talet upptäcktes den begravda staden igen och arkeologer grävde fram hus, gator och tempel. Pompeji och Herculaneum finns idag med på UNESCO:s världsarvslista. (Källa Wikipedia.)

Bild: Wikipedia.

Pompeji efter andra världskriget

Under tiden som jag skrev detta inlägg, fann jag uppgifter om Pompeji som jag tycker är viktiga att redovisa, eftersom det ger en nyanserad bild av ruinstaden Pompeji.

Den 24 augusti 1944, samma datum som Vesuvius traditionellt anses ha fått sitt utbrott nästan två tusen år tidigare, inträffade en katastrof som kanske mer än något annat har skadat Pompeji. Andra världskriget pågick för fullt i Italien och striderna kom att intensifieras allt mer, vartefter de allierade närmade sig Rom. Uppgifter nådde de allierade om att det skulle finnas vapenförråd för tyska trupper i Pompeji och under två dagar fälldes 150 bomber över ruinstaden. Ett stort antal hus och andra byggnader inne i Pompeji blev nu totalförstörda. Skadorna blev omfattande och något av det mest tragiska var att bombfällningarna även hade träffade stadens sydvästra hörn, där Pompejis dåvarande museum låg. Här inne förvarades många ovärderliga fynd, betydligt fler än vanligt då man nu även valt att flytta in många lösa föremål från husen dit, i tron att de skulle vara bättre skyddade på museet. Naturligtvis hade det aldrig funnits några vapenförråd i Pompeji. (Källa: Linnéa Johansson, doktorand i antikens kultur och samhällsliv.)

Linne’a Johansson påpekar att de allierades bombningar av Pompeji måste vara en av den modernaste tidens förstörelser av ett kulturarv, men också bland de mest nedtystade. Man vill låta turisterna tro att de går runt i en antik stad som är oförändrad, snarare än att de vandrar runt på en krigsplats som blivit återuppbyggd på 1950-talet. Det påpekas i artikeln att det finns mycket kvar som är original, men då det inte finns någon information om vad som är original, så är det omöjligt för en icke arkeologiutbildad besökare att avgöra detta.

Jag kan inte minnas att vår guide sa någonting om eventuella bombningar under andra världskriget, samt vilka skador som då skulle ha uppstått. Hursomhelst så är resterna av det som en gång var Pompeji högst fascinerande. Den återuppbyggnad som alltjämt har pågått sedan Pompeji återupptäcktes har ett stort värde. Det tror jag alla är överens om!

Bild: Framgrävda föremål och avgjutningar av offer.

Några av de 2000 pompejibor som inte lyckades fly från staden, har återuppstått på ett mirakulöst sätt. Deras kroppar har förmultnat och lämnat kvar hålor i den stelnade vulkaniska massan. Genom att hälla flytande gips i dessa håligheter har arkeologer gjort avgjutningar av offren. Avgjutningarna har avslöjat vad de gjorde de sista ögonblicken innan de dog. En mamma höll sin dotter hårt intill sig i famnen när de dog tillsammans. En skara gäster vid en begravningsfest förgiftades av gas innan de hann lämna lokalen. En familj bröt sig igenom väggen i ett rum där de var instängda, endast för att kvävas till döds i en trädgård. Det här scenariot beskrevs ingående I programmet om Pompeji på Kunskapskanalen.

Låt oss vandra runt lite i den antika staden…

Det var husägarna som ansvarade för trottoarerna. De varierade av kvalitet från grustrottoarer till sådana av marmor. Det var staden som anlade gatorna. Överst på dessa fanns det stora flata stenar. Här lite slätare och lättare att gå på!

Här kan man ju faktiskt se att det ligger nytt tegeltak, vilket jag inte la märke till då vi gick runt på plats. Mina ögon vilade mer på det som guiden berättade om, bland annat om de fantastiska målningarna, vilka anas något här på bilden.

Här är vi på väg in i ett av de pampiga husen med mycket vackra målningar. Både på tak och väggar…

Så svårt att göra målningarna rättvisa på grund av dåligt ljus. Men kanske du anar fantastiska målningar?

Många hus saknade kök. Man köpte mat i barer och restauranger. Det lär ha funnits tre varmbadhus och ett flertal hotell. Vidare fanns det en konserthall samt en amfiteater som kunde ta emot 15 000 åskådare! Vilka moderniteter!

Vi kikade in i en av bordellerna och det fanns målningar även här som antydde vilken sorts ”verksamhet” som försiggick! Utgrävningarna i Pompeji avslöjade så mycket erotisk konst att staden kallades ”ett syndens näste!” De flesta prostituerade var slavar av alla möjliga nationaliteter som hämtats till staden från olika områden i det väldiga riket. Och de flesta kunde köpas för mindre än priset av ett glas vin.

När forskarna gjorde sina utgrävningar i Pompeji fann man att klotter på väggarna var lika vanligt då som nu. Både vuxna som barn hade klottrat lika friskt. En stor del av klottret är detsamma som nu finns i våra nutida offentliga lokaler. Men för en lekman som jag var det svårt att tyda bilderna.

Den öppna platsen – där Jupitertemplet ligger. Där kunde man ana den romerska storheten…

Jupitertemplet rakt fram i bild….

Vår reseledare med flagga i hand som så skickligt höll ihop gruppen!

Lite mer av det numera gröna Pompeji

Genom pollenanalyser, avgjutningar av rothål fyllda av vulkaniskt grus, förkolnade stjälkar och rötter, frön, frukter och bakterier har arkeologerna dragit slutsatsen att följande träd växte i Pompeji: kastanjer, oliver, fikon, lager, oleander och fruktträd som granatäpple, kvitten, päron, äpple, mandel och körsbär. Det är inte helt klart enligt forskarna vilka växter som fanns i Pompeji, utöver vintergröna växter som murgröna och buxbom.

Ja, så mycket vi såg och upplevde i Pompeji, men vi hann förstås bara att ta del av en  en lite bråkdel av stadens fascinerande historia.

På tur står vår utflykt till Capri…. missa inte det!

Kram Gunilla

 

 

 

 

0

En oförglömlig dag i Vatikanmuseerna, Sixtinska kapellet och Peterskyrkan

Efter en ganska tidig frukoststart, begav vi oss iväg tillsammans med två systrar som också var med på resan, för att utforska Rom på egen hand. Det blev en fantastisk dag tillsammans med Gunlög och Kerstin. De liksom vi insåg – att det bästa sättet för att hinna se så mycket som möjligt av Rom, är att åka taxi mellan sevärdheterna. Det visade sig vara ett bra val. Delat på fyra blev inte taxinotorna så dyra… Och så mycket vi hann uppleva! 🙂

Av vår guide fick vi veta att om vi ville besöka Vatikanmuseerna, Sixtinska kapellet och Peterskyrkan, så skulle vi vara där så tidigt som möjligt på morgonen. Gärna en timme före öppning, vilket betyder 8.00. Vi var där runt 10.00 på förmiddagen och då var köerna redan långa. Bara att gå och ställa sig i kön! Vi hann dock inte att stå i någon kö, innan någon ”legitimerad guide”, föreslog för oss, att boka biljett genom honom för att på så sätt komma förbi kön. Priset vi erbjöds 53 € per person. Vi skulle då komma snabbt in till Vatikanmuseerna och vidare till Sixtinska kapellet och slutligen direkt till Peterskyrkan. En biljett kostar normalt 17€ per person. Vi tyckte att priset var alldeles för högt. Tackade nej, gick runt kvarteret och ställde oss i kön. Efter en kort stund kom en annan guide och erbjöd samma sak till ett något lägre pris, men även denna gång avböjde vi. Vi såg hur lång kön var, men det gick ändå framåt. Så kom en tredje guide och erbjöd oss en biljett för 35 € per person. Vi tittade på varandra och på kön och slog till! Följde med till ett biljettkontor, betalade, fick vänta en stund, sedan promenerade vi förbi den långa kön tillsammans med guiden och några till, som valt detsamma som oss, och vidare in till huvudbyggnaden. Där fick vi våra biljetter och passerade säkerhetskontrollen. Vi tittade på varandra och log – vi var inne! Det var absolut värt att betala mer och slippa minst två timmars kö! DET VAR JU NU VI VAR HÄR !

Vill berätta om hur det kan gå till, att vara på sin vakt och inte ”tacka ja till allt som erbjuds!” Varken via guider (hur trevliga de än är), eller via nätbokning. Vi hade kunnat få guidning där inne, men vi avböjde det, då vi resonerade som så, att det skulle ta för mycket av vår dyrbara tid. Självklart missar man en del av väsentligheterna… men så fick det bli!

Vatikanmuseerna är ett museikomplex i Vatikanstaten. Vatikanmuseerna hyser en omfattande samling målningar, skulpturer och gobelänger. Michelangelo, Rafael, Botticelli, Perugino, Ghirlandaio – alla de stora finns representerade här. Även Sixtinska kapellet som alla talar om är en del av museikomplexet. Vatikanmuseet innefattar flera olika museisalar inhysta i flera palats från olika tidsperioder. Ett enda besök räcker inte till för att se allting, det ska man ha klart för sig. Så vårt besök bestod i att vandra igenom och stanna till, njuta så gott det gick, samt hålla koll på varandra och skyltarna som visade vägen mot Sixtinska kapellet. Det som jag hade mest förväntningar på!

Lite kort om gallerierna

Kandelabergalleriet som namnet förtäljer, här såg vi ståtliga marmorkandelabrar, samt romerska skulpturer.

Gobellänggalleriet med tio stora gobelänger. De på vänster sida är vävda i Bryssel på 1500-talet efter ritningar av elever till Rafael. Gobelängerna på motsatta sida är från 1600-talet.

Kartgalleriet där väggarna är täckta av kartfresker målade på 1580-talet av Antonio Danti, med hjälp av hans bror Ignatius som var matematiker och kartograf. Kartorna visar alla Italiens regioner.

Vandringen fortsätter sedan in i Pius V där det finns vävda tapeter av belgiskt ursprung från 1400-talet. Vidare in i Sobieskirummet som helt domineras av Jan Matejkos 1800-tals målning av den polske kungen Johan III.

Så till dagen…

”Titta upp, titta ned och titta åt sidorna! ” Allt lika fantastiskt! Det är tillåtet att fotografera utan blixt, men inne i Sixtinska kapellet råder totalförbud!

Till vänster i bild, Kerstin och Gunlög och många fler som har hittat hit! 🙂

Titta på takmålningarna!

Gobelänggalleriet… Taken vackert upplysta och tunna gardiner för fönstren som bara silade in ljus…

Gobelängerna – vackra och mästerligt utförda!

Här står jag inne i Kartgalleriet och beundrar något intressant i taket. Lägg märke till kartan över Italien i bakgrunden. Där vi nu har varit åtta gånger i olika regioner i Italien.

Jag tittade mycket på själva arkitekturen med de fantastiska utsmyckningarna.

Det förnämsta rummet är La stanza della Segnatura. Det är här de världsberömda freskerna finns.

Det här fotot tror jag var en av de sista innan vi nådde fram till Sixtinska kapellet…

Så står man då slutligen där… vi har gått igenom de flesta gallerierna på vår väg mot Sixtinska kapellet. Njutit, beundrat och förundrats över det vi har beskådat. Orden räcker inte till. Kan det blir vackrare? Kan man bli mer hänförd? Är det så makalöst vackert inne i Sixtinska kapellet? Svar: JA! 

Tätt, tätt, stod vi och alla övriga turister inne i Sixtinska kapellet, så gott som tysta! Människor från hela världen tittade förundrat mot taket och väggarna och försöker förstå (i alla fall jag) hur någon kan åstadkomma något så mästerligt!? Ibland tilltar det ett sorl, och vi uppmanas av de manliga vakterna, ”Silenzio per favore”! ” Tystnad tack!” Vi är nog många som frestas till att ta bilder, men vad jag kan se finns inte en enda kamera uppe! Under tystnad kommer en präst in i den stora salen, håller en kort predikan och ger oss alla i rummet sin välsignelse. Vilken upplevelse! Nej, orden räcker inte till för att beskriva takmålningarna, kapellets väggar och altarväggen. Detaljrikedomen i målningarna är ofattbara!

Sixtinska kapellet uppfördes åt påven Sixtus IV i slutet av 1400-talet – därav kapellets namn. Det har ritats av Baccio Pontelli mellan 1477 och 1480. I det kontrakt som skrevs den 27 oktober 1481, stod att tio fresker skulle målas på kapellets väggar. Långsidorna dekorerades av 1400- och 1500-talets främsta konstnärer: Cosino Rosselli, Sandro Botticelli, Domenico Signorelli. Deras målningar skildrar berättelser ur Gamla testamentet på ena sidan och ur Nya testamentet på den motsatta sidan. Michelangelo blev inkallad för att måla kapellets tak, vilket skedde 1508. Taket var ursprungligen målat i blått. Men när Michelangelo tog sig an det och började skapa den fresk som skulle bli en av världens mest berömda. Det tog honom fyra år och han lär ha ådragit sig en rad krämpor där han låg på rygg upphissad på en bårliknande anordning.

Fresken berättar skapelsens historia från när Gud skiljer ljus ifrån mörker fram till Noas berusning. Drygt 20 år senare fick Michelangelo komma tillbaka och måla Yttersta domen på kapellets altarvägg. Det ska då tilläggas att Perugino redan målat två fresker som Michelangelo målade över! Yttersta domen som avtäcktes 1541, fick ett blandat mottagande. Bland annat för att det var lite för mycket naket för en del påvar. Så tidvis var vissa delar av målningen övertäckt.  Det vi la märke till var det som vår guide sagt till oss om att Michelangelo inte var särskilt förtjust i kvinnor. Varför vet jag inte, men hans sätt att porträttera dem påminde mer om en mans anatomi. Jag har som sagt inga egna bilder att visa inifrån Sixtinska kapellet, men du kan kika här!

Efter dessa fantastiska upplevelser, väntade mera. Peterskyrkan!

Ett antal gånger har jag sett kyrkan utifrån och någon enstaka gång inifrån via tv – sändningar. Nu var jag här på plats och fick tillsammans med de andra se den kolossala kyrkan i verkligheten! San Pietro Vaticano är definitivt en av Roms mest berömda sevärdheter.

Kyrkobyggnaden är belägen i Vatikanstaten i Rom och är katolicismens huvudkyrka. Peterskyrkan är uppkallad efter aposteln Petrus, som led martyrdöden omkring 64 e. Kr. och som antas ha blivit begravd på denna plats. Den nuvarande kyrkan grundsten lades den 18 april 1506, och 120 år senare, den 18 november 1626, invigdes den av påve Urban VIII. Flera kända arkitekter har satt sitt avtryck på kyrkan: Donato Bramante, Rafael och Michelangelo. Det var dock Carlo Madernos förslag som realiserades. Han ritade långhuset och fasaden i början av 1600-talet. I Peterskyrkan inre finns ca: 800 kolonner, 390 kolossala skulpturer som är framställda av travertin, (en typ av kalksten) carraramarmor, eller brons. samt 45 altaren.

Högaltarrummet med Berninis 29 meter höga bronsbaldakin. Mäktigt!

Högaltaret är ett verk av Bernini, vid vilket endast påven får celebrera mässan.

Den mäktiga kupolen består av två skikt och är den största fribärande byggnaden av tegelsten i världen! Den har en diameter av 42,34 meter (86 cm mindre än kupolen över Phantheon men med 43,20 meter högre än denna) och bärs av fyra femkantiga pelare med en diameter av cirka 24 meter! Ofattbart!

Och så ser kupolen så futtig ut på min bild!

Hursomhelst var känslan hisnande att stå där under i dess mitt!

Faktatexten i inlägget har jag hämtat ifrån Wikipedia, samt ur boken ”Resa till Rom”, skriven av Ann-Louise Dahlgren. En mycket bra bok.

Efter dessa fantastiska intryck och upplevelser, behövde vi en paus, för att låta intrycken smälta in och få något gott i magen! Efter lunch väntade en lika fantastisk eftermiddag. Jag kan lova att den inte blev mindre intressant och spännande!

Avslutar detta inlägg med några foton från Petersplatsen…

Peterskyrkans fasad med dess krönande statyer föreställande Kristus, elva apostlar samt Johannes Döparen.

Att skriva finner jag både lärorikt och inspirerande! Jag har lärt mig mycket i efterhand, nu när jag går igenom alla mina bilder och söker efter fakta. Kanske mitt minne sviker mig och att någon bild ifrån Vatikanmuseet har hamnat ”fel!” Du får gärna korrigera mig i så fall! Hursomhelst hoppas jag att du finner mitt inlägg intressant och vill läsa mer! 

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0

Följ med till Kalvsund – den minsta lilla pärlan i den norra skärgården!

En solig och ganska blåsig septemberdag, begav vi oss iväg ut igen, till Göteborgs norra skärgård. Den här gången besökte vi Kalvsund som är beläget mellan Bohus-Björkö och Öckerö. Ön ingår i Öckerö kommun som består av tio bebodda öar, där Kalvsund är den till ytan minsta ön och är bilfri.

Längd

Vi följde en slinga som hette Strandstigen, men vi kunde inte finna hur lång den sträckan är. Vi fann ej heller någon uppgift om Valenstigen.

Men vi uppskattar Strandstigen till ca: 3 km. Med promenad upp till ”Valen” och lite runt bland husen, blev det kanske 4 km.

Svårighetsgrad

Lätt. Trevlig slinga som mestadels går utmed havet och förbi badplatserna, Bindes och Körrgårn. Lätt att ta sig fram över klipporna då det finns utlagda spångar och trappor. Även naturliga trappavsatser i bergen här och var. Precis som på Källö-Knippla har man här lagt ner arbete på framkomligheten!

Utgångspunkt

Bilfärja från Lilla Varholmen till Björkö. På Björkö, en kort bit ifrån färjeläget, på höger sida, finns det gästparkeringar. Inte så många, så under högsäsong, kan det kanske bli lite svårt att hitta parkering. Från bilparkering går man en kort sträcka till Framnäs färjeläge som ligger på vänster sida. Bilfärjan från Björkö är avgiftsfri, men på personfärjan gäller Västrafiks avgifter. Turen över till Kalvsund tar bara någon minut! Väl över, så valde vi, efter att ha samspråkat med en trevlig ö-kvinna att gå högervarv, (motsols) med start förbi ”Bremerska villan” och vidare upp för backen mot ”Såsen.” (Samlingshus.) Nedanför idrottsplanen, mot havet, följde vi slingan.

Lite kort om Kalvsund

Invånarna på Kalvsund uppgår till ett antal på 222 personer. Om sommaren blir de fler. Kalvsund var en av de öar i Göteborgs skärgård som tidigast tog emot sommargäster, detta runt 1870-talet. På öns högsta topp reser sig sjömärket Valen. Här ifrån har man magnifik utsikt åt alla väderstreck. På öns norrsida ligger en stor byggnad med två torn, förut kallad Bremerska villan. Här bodde under början av 1900-talet en man vid namn Ernst Bremer, han ansågs vara en av Sveriges största smugglare. Spritsmugglingen pågick under ransoneringstiden på 1920- och 30-talet. Ernst Bremer, tjänande, genom ett danskt forskningsarbete om honom, som förlaga när manus skrev till den svenska långfilmen Smugglarkungen. Idag är huset kulturmärkt och kallas Panget.

Våra upplevelser på Kalvsund blandat med lite faktainformation

I den yttersta norra skärgården har vi Hyppeln kvar att besöka, men då jag för dagen inte var helt kurant, så valde vi att besöka den till ytan minsta ön i den norra skärgården. Det skulle därmed inte bli så långt att promenera runt för min del.

Vårt besök på ön varade ungefär i tre timmar och då promenerade vi i lugn takt och hann med en medhavd fika längs promenaden och en vid hamnen i väntan på att åka tillbaka den korta turen över till Björkö igen. Inget bad den här gången. Dels för att det var lite blåsigt, dels för att jag inte var i toppform.

Här nedan, den lilla personfärjan som tog oss över till Kalvsund och som sedan skulle vidare mot Grötö. Vi kom lite tidigare än beräknat till Framnäs och jag ser på vägen dit, att båten avgår om två minuter. Det blev fart på benen och kapten inväntade oss.Tack! Därmed fick vi mer tid på Kalvsund.

Det är bara ett smalt sund mellan Björkö och Kalvsund, så det tar bara som sagt någon minut så är man över! 🙂

Vi har kommit rätt – Vi är på Kalvsund! 🙂 Vi gick sedan åt höger, mot den lilla hamnen. Där finns toaletter och en kiosk som vid vårt besök var stängd för säsongen. (Toaletterna öppna.) Inga affärer på ön, utan det är matsäck som gäller!

Från färjeläget vid Framnäs och väl på ön är det ett hus som sticker ut och det är förstås Bremerska villan. Smugglarkungens hus!

Alltid spännande varje gång som vi kommer till någon av öarna som var och sin har sin historia. Naturligtvis finns det en hel del som förenar dem beträffande hur befolkningen har levt och verkat genom tiden. Men det är bara Kalvsund som har haft en smugglarkung! Eller?

Vem var då denne Ernst Bremmer?

Ernst Bremer, föddes 16 februari 1886 på Öckerö, död 10 mars 1985 i Göteborg, var en svensk entreprenör. Dock är han mer omtalad som ”smugglarkungen”. Bremer beskrivs nästan alltid som en folkhjälte trots ett digert brottsregister och ständiga konfrontationer med tullen. Under några år på 1910-talet bodde Bremer på Kalvsund. Villan blev år 2004 förklarad som byggnadsminne och där inreddes ett smugglarmuseum.

1944 orsakade han även en diplomatisk kontrovers mellan Sverige och Storbritannien då han med sin fiskebåt befann sig utanför Skottlands kust för att fiska. Tillsammans med sin besättning hade han tagit sig över de tyska minbältena i Nordsjön. Britterna misstänkte honom att vara tysk spion som fått fri lejd över minorna. Bremer satt fängslad i Storbritannien under ett år.

Bremers karriär som spritsmugglare skildrades fritt i filmkomedin Smugglarkungen från 1985 med bland annat Janne ”Loffe” Carlsson och Björn Skifs i huvudrollerna. (Källa Wikipedia.)

Efter att vi passerat huset, så gick vi upp för backen som vi blev hänvisade till att följa och vidare mot ”Såsen” – ett ombyggt societetshus som numera bland annat rymmer samlingslokal för olika ändamål och en bastuanläggning.

Men först ett litet stopp i backen…

Lite skavt och nött – som är så charmigt och som måste förevigas.

Vid ”Såsen”, satt en skylt placerad på fasaden som visade vägen till fotbollsplanen och Strandstigen.

Lite kort om ”Såsen”

”Såsen” uppfördes 1933 av Kalvsunds Badgästförening. Det var öns sommargäster som byggde societetssalongen till samling och fest.

1988 överläts huset till Kalvsunds Idrottsförening och Badgästföreningen upplöstes. I över 70 år har huset nyttjats flitigt av både bofasta, sommargäster och utomstående. År 2000 blev huset klart efter en genomgripande om – och tillbyggnad, anpassad till dagens behov.

Nedanför fotbollsplanen mot havet, såg vi något som liknade en slinga! Vi såg spången och följde den i motsols riktning. Det gjorde att vi fick vinden mot oss!

Nu gillar jag att få klättra och balansera lite, men visst är det bra att det finns en spång att ta sig över vid vissa avsatser. Bra för både stora och små! 🙂

En ny spång och en trappa och där uppe kan man ju slå sig ned på bänken och blicka ut över havet!

Vind i håret, sol på kinden och rakryggad! Härligt! 🙂

Uppe på toppen skymtar sjömärket ”Valen”. Det går att gå dit upp från den här sidan, men vi gick dit upp via jättefina trappor, då vi rundat ön och var då nästan tillbaka vid färjeläget.

Här har vi trapporna upp och det var inte svårt att hitta dit till dem. ”Gamla vägen” är ett av gatunamnen och som hänvisar både åt höger och vänster på ön. Från den, nära hamnen gick vi in på Hästebrunnsvägen och därifrån fanns en skylt till ”Valen.”

Puh, äntligen uppe! Härifrån en fantastisk utsikt mot de närbelägna öarna och havet förstås!

Ja, det gäller att förankra ordentligt med tanke på alla stormar!

Man måste så klart huka sig och kika in därunder och innanför! 🙂

Lite om Valen

Valen uppfördes år 1855. Innan Öckerö nya kyrka byggdes så var Kalvsunds vale det första sjömännen såg när de kom utifrån havet. Det fanns förr en trappa inuti som ledde upp till små gluggar där lots och tull kunde kika ut mot havet. Fram till år 1969 fanns bredvid Valen ett stormvarningsställ där signaler hissades då vinden befarades till kuling eller storm. Idag har Valen ingen betydelse för den allmänna sjöfarten, men har ett stort antikvariskt värde. Öckerö kommun köpte det för 1000 riksdaler (kronor) ifrån Sjöfartsverket år 1971. Valen är som sig bör upplyst nattetid!

Utsikt ifrån trappan…

Utsikt ifrån Valen…

Vackra vyer ifrån slingan…

Så vackra färger! Öckerö kyrka skymtar i bakgrunden…

När sommaren dröjer sig kvar…

Vi tror att det här lilla huset är en väderstation…

Charmigt!

Så har vi gått runt och utforskat ön en smula och så charmigt och pittoreskt är vårt intryck! Det är perfekt, enligt mitt tycke att ge sig iväg ut till öarna den här årstiden! Ingen trängsel, temperaturen behaglig i både luft och hav! Kommunikationerna är helt okej! Det gäller bara att ha koll på de olika turlistorna och planera både för dit – och hemfärd! Men med dagens teknik är det ju bara att ladda ned turlistan till mobilen!

Så slog vi oss ned en stund i väntan på att invänta personfärjan tillbaka mot Björkö, där bilen stod parkerad. En kopp kaffe och en bulle var fanns kvar i matsäcken! 🙂 Vi samspråkade med två andra ö-kvinnor. En åretruntboende och en sommarboende. Jag frågar om vad det finns för djur på ön och det finns både rådjur och det har hänt att även älg har vistats här! De både simmar över det lilla sundet från Björkö och vintertid är det ju bara att promenera över på isen. Jag då som alltid har vaksamma ögon beträffande ormar, frågar också om det. ”Nej, det är mycket sällsynt”, säger den åretruntboende kvinnan, men tillägger att det finns det gott om orm på Björkö! I samma ögonblick ser jag i ögonvrån hur en SNOK slingrar sig upp vid bryggan där båten strax ska lägga till!!! ” Vad är det där då”, säger jag högt och uppskärrat! ”Ja, men det är ju ”bara en liten ”snokunge”, säger sommargästen och ler! Men likväl en ORM tänker jag och försöker att fånga den på bild… innan jag strax ska gå OMBORD PÅ BÅTEN!

En inte helt tydlig bild, men nog ser ni en ORM!? Den hade vänligheten att inte SNOKA vidare åt vårt håll, utan den slingrade sig ner ungefär där den om upp!

Jag har sett tillräckligt många slingrades och simmandes snokar den här säsongen, så jag tycker att det räcker nu! Visst är jag modig? 🙂

Kram Gunilla

1+

Yoga för styrka, balans och rörlighet!

Min väg till yoga

Jag har alltid varit en aktiv människa och tyckt om att vara i rörelse. Som ung gillade jag friidrott och har några medaljer i min samling ifrån grundskolan. Därefter har det blivit damfotboll, simning, friskis och svettis, dansklasser, aerobics, gymträning, cykling och stavgång, för att nämna något av allt som jag har prövat på. Yogan kom in i mitt liv under nittiotalet och då i form av ”bodybalance”. Jag upptäckte snabbt, hur välgörande träningsformen var både för kroppen och sinnet. Därefter har jag prövat på olika yogaformer, för att hitta rätt. Dels på yogastudio och dels på olika gym, där det vanligtvis erbjuds någon eller flera yogaformer. Sedan en tid tillbaka tränar jag ”fysisk yoga” – en yogaform som hämtar inspiration ifrån olika yogaformer och den känns rätt för mig. 

Yoga är för alla

Du behöver inte var ung och smidig för att utöva yoga! Alla kan yoga, oavsett om du är pigg och lever ett aktivt liv, har begränsad rörlighet så som svårigheter att ta dig upp och ned från golvet, har sömnproblem, eller bara vill känna mer lugn och avslappning i ditt liv. Medicinsk yoga är till exempel en utmärkt yogaform för dig som har någon funktionsnedsättning, eftersom den kan göras sittandes. Men alla kan förstås ha glädje av att utöva medicinsk yoga, då den yogaformen tillför något för alla! Det är en mycket skonsam form av yoga för rygg – och nackproblem. 

Det finns många olika yogaformer och jag kommer inte att beskriva dem närmre, eftersom jag i mitt inlägg vill beskriva, vilket syfte och mål jag har med min yogaträning. Det finns många bra och seriösa sidor ute på nätet om yoga, så det är bara att googla! Biblioteken har också många bra böcker till låns. Det jag tycker är viktigt innan du börjar träna yoga är att gå minst en termin först, för någon som är utbildad yogalärare, innan du eventuellt börjar träna hemma. Det är som med all träning viktigt att utföra yogapositionerna rätt, så att du uppnår önskat resultat. Sedan är det tycker jag, så mycket roligare att träna i grupp, men också att det blir en bra mix av övningar under en termin, för att sedan bytas ut till andra under termin två. På så sätt blir det bra variation på övningarna, och du lär dig hur de ska utföras och på vilket sätt de påverkar kroppen och sinnet.

Att motverka rädslan för fall

Rädslan för fallolyckor och risken att faktiskt råka ut för en fallolycka är båda faktorer som kan begränsa oss när vi blir äldre. Fallen kan resultera i skador, förlorat självförtroende och att man inte blir lika benägen att delta i fysiska aktiviteter, eller andra aktiviteter för den delen. Genom att jag tränar yoga, så bibehåller jag inte bara styrka, rörlighet och balans. Jag vågar och kan utföra positioner som stärker mig både fysiskt och psykiskt.

Varför jag tränar yoga

Jag vill behålla den styrka och rörlighet som jag redan har byggt upp genom åren. Genom yoga tränar jag också upp balansen som är så viktigt för att undvika de alltför vanliga fallolyckorna som sker med stigande ålder. Det är allmänt känt att kvinnor har ett visst skydd av östrogenet, under sin fertila del av livet, beträffande skelettet. Men med träning, både före och efter klimakteriet, stärks skelettet och på så vis minskar risken för skador vid fallolyckor. Men yogan är så mycket mer än bara det fysiska, det handlar mycket om att skapa harmoni och balans, genom att hitta fokus och bli tryggare i sig själv.

I yoga blir du också medveten om din andning. Varje rörelse genomförs både på in – och utandning. Det jag också uppskattar i vårt yogaprogram är den långa avslappningen. Vår lärare guidar oss och går igenom avspänning i kroppen, del för del.  Efter ett yogapass känner jag mig centrerad och upplever en känsla av lugn och stabilitet.

Fördelar med yoga

  • Balansen förbättras och fallolyckor förebyggs därmed
  • Kroppens muskler och leder stärks, vilket förebygger skador
  • Cirkulationen i kroppen ökar
  • Kroppens rörlighet bli större när vi mjukar upp och sträcker ut musklerna
  • Bidrar till förbättrad sömn
  • Skapar lugn och ro i kropp och sinne
  • Kan minska oro
  • Ger ett ökat fokus

Att yoga skyddar oss mot olika livsstilssjukdomar, är svårt att bevisa. Men det som kan sägas rent allmänt är att all träning, när den utförs på rätt sätt, är bra för kropp och sinne. Det finns aldrig några garantier, men det som sägas kan, är att om du tränar allsidigt livet ut, så mår du oftast bättre på alla sätt, än om du inte hade tränat.

Det vi vet med med yoga är att när du rör dig mellan de olika positionerna, så ökar flödet till lymfkörtlarna. Det här hjälper lymfsystemet att fajtas mot infektioner och göra sig av med slaggprodukter. Jag tänker att jag med min allsidiga träning har gjort mycket för att må bra och skydda mig mot livsstilssjukdomar. För vårt välbefinnande behöver vi alltså allsidig träning, men också ett allsidigt och genomtänkt näringsintag!

Mål och syfte

Mitt syfte med min yogaträning är att bibehålla min rörlighet och känna mig stark i leder och muskulatur. Jag vill vara ”herre” över min kropp – hålla igång maskineriet långt upp i åldern! Ja, livet ut! Det finns olika sätt att träna upp sin muskulära styrka, men få former är så bra för smidighet och balans som vad yogan är! Vanligtvis har jag inga problem med att röra mig fritt ute i naturen. Jag har god balans, tar mig förbi stock och sten, och älskar att vandra såväl i skog och mark som i vår skärgård. Jag når ned till golvet, eller marken och har alltså inga problem med att böja mig. Detta vill jag kunna göra, även som äldre! Ibland är jag begränsad och det är när min reumatiska sjukdom gör sig påmind, Ankyloserande spondylit – Bechterews sjukdom. Den finns förstås alltid där, men för det mesta är den beskedlig. Jag tror att det beror på att jag alltid har varit aktiv, tränat allsidigt och att jag i så många år tränat just yoga! Det är min övertygelse att det är yogans förtjänst att jag har bibehållit min rörlighet i rygg och nacke. Samtidigt vill jag påpeka att det är viktigt att lyssna på kroppen. Ibland behöver jag låta kroppen vila, få välgörande massage, och röra mig varsamt.

Yoga ute i det fria Den här sommaren har ju verkligen inbjudit till att utöva yoga i det fria! Men det har ändå inte blivit av så värst många gånger för min del. Jag har ju inte varit ensam om att vilja åka ut till skärgården eller till vår sjö. Fullt av folk på morgon och kväll och då får jag ingen ro. Inget går upp mot att vara ute i skärgården på en klippa, känna solen mot huden, vinden i håret och saltstänkt doft!

Känner du igen miljön? Här är jag ute på Rörö, där vi var i slutet på augusti. En ljuvlig dag och där ute på de magiskt vackra klipporna ville jag träna yoga! Här är det balansträning i form av trädet. 🙂 Det syns i mitt hår att det blåser – så bra för balansträningen!

Andas in och ut…

Nedåtgående hund! 🙂 Ni vet hur hundar och katter gör?!

 

Yoga handlar som sagt inte i första hand om att kunna svåra positioner. Styrka, balans, rörlighet, andning och den inre harmonin är det som ligger i fokus. När du har övat upp din vighet, balans och styrka, så är det roligt och psykiskt stärkande att behärska din kropp. Att du har utmanat din rädsla att först inte våga eller kunna. Att du nu faktiskt vågar och kan! Jag kan inte alla positioner, men vågar pröva de som vår lärare förespråkar då de har gynnsam effekt på kroppen. Skulderstående kräver styrka och balans och är en avlastande position för benen och ryggen. Man riktigt känner hur blodet cirkulerar fritt! På gymmet har jag en filt under skulderbladen och på så sätt avlastas nacken.

Från skulderstående till plogen. Det är svårt att tro att jag ibland är så stel i ryggen som en pinne, men här mår jag prima och ryggen tackar mig för att jag är ihärdig!

Jag tränar mycket de positioner där vi vrider överkroppen åt ett håll och underkroppen åt det andra. Vi gör även liggande övningar som har samma effekt. Över – och underkropp åt varsitt håll. (Liggande twist.) Kom ihåg att aldrig pressa dig inte in i positionerna för hårt med hjälp av handen och vrid inte nacken längre än din överkropp. Om man har någon funktionsnedsättning, så rådgör alltid med en läkare, fysioterapeut först, innan du tränar yoga! Prata sedan också med din yogalärare som då kan visa dig alternativa rörelser.

Solhälsning – en bakåtböjning till. Underbart och särskilt här ute på Rörö! 🙂

Om du nu har läst ända hit…

I min yogaklass är vi ett glatt gäng i olika åldrar. Unga och äldre. Mest kvinnor, men alltfler män har upptäckt yogans fördelar och inser att de behöver rörlighetsträning som ett komplement till övrig träning! Både män och kvinnor som inte har tränat yoga innan, blir förvånade över att yoga kräver och ger styrka. Många märker också hur korta och stela leder och muskler är när de börjar träna yoga.

Med denna kärleksförklaring till yogan kan man ju tro att jag är sponsrad! Om det vore så väl! Men, nej det är jag inte. Jag vill lyfta fram vilken bra träningsform yoga är för alla!

Må gott!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

0