Vandring på Rörö i storslagen natur

Längst norrut i Göteborgs skärgård i Öckerö kommun, ligger Rörö. Det karga, nästan helt trädlösa landskapet och de fina badmöjligheterna drar många besökare till ön. Dock hoppade vi över badet, då det vindade en del. Vi har tidigare cyklat på ön, då badade vi vid en av alla fina vikar! Vi har nyligen åkt med på en skärgårdstur för midsommarfirande som du kan läsa om här. Men inte vandrat på naturstigen, så det såg vi fram emot.

Färdsätt

Vi tog bilen ut till Hjuvik, för vidare färd med färjan till Hönö och passerade Öckerö, Hälsö och därefter parkerade vi på Burö, vid färjeläget. Därifrån går färjor ut till Rörö, Källö-Knippla och Hyppeln. Det är bra att planera resan i förväg och noga kolla upp turlistorna, eftersom man färdas med två olika färjor. Trafiken mellan Hjuvik och Hönö/Öckerö, går ofta. Men turerna ut till de andra tre öarna går mer sällan! Färjorna är kostnadsfria. För den som vill, går det att åka med buss från Göteborg (Röd express) ut till Hjuvik, och därefter byta till buss (290) för vidare färd mot Burö färjeläge. Väl ute på Rörö, tar man sig snabbt till fots mot naturstigen.

Längd
6 km med möjlig avstickare över bergen. (Beror lite på hur man går). Det känns betydligt längre, då den blå slingan kräver koncentration bland alla stenar.

Utgångspunkt
Hamnen vid sjöräddningsstationen på Rörö. Gå åt vänster, förbi öns livsmedelsbutik och vidare mot den långa bryggan och den lilla hamnen och de röda skjulen. Den asfalterade vägen går snart över i grusväg och mindre stig som tar dig upp och ner, fram till en äng och en fin sandstrand. Följ sedan skyltanvisning!

Svårighetsgrad
Medelsvår. Öns västsida är till stor del fyllt av ett brett bälte av rullstenar. En smal stig slingrar sig fram mellan de runda stenarna. Så här gäller det att se sig noga för och placera fötterna rätt!

Naturreservatet kom till för att skydda den unika naturen. Här finns artrik flora och fauna. Om våren och försommaren blommar styvmorsvioler och strandtrift. Så det lär bli ett nytt besök till våren! Inlandsisen har satt sin prägel på landskapet. Mitt i det flacka hedlandskapet i söder ligger de två små vattnen Stora och Lilla Ers vatten. De omges av breda vassar och ger goda förhållanden för fågellivet. Utmed öns västsida utbreder sig ett storslaget klapperstensfält. Blockmarkerna liksom den stora förekomsten av sand utgör delar av en mäktig israndsbildning. Berggrunden består till största delen av gnejs. Ådergnejsens ljusa skikt domineras av mineralerna kvarts och fältspat, medan det mörka utgörs av ett slags glimmer.

Efter att vi passerat hamnen, skjulen och sandstranden kom vi ut till ett öppet landskap där vi möttes av betande får. Vi blev lite bekanta med de två kvinnorna som skymtar på stigen på fotot.

Vi såg ingen hänvisningsskylt mot naturstigen, så vi gick antagligen fel i början. Men det gick bra ändå! Vid den lilla hamnen, gick vi till vänster mot skjulen. Passerade dem och gick ända fram mot klippkanten, där vi såg en liten brygga. Vi rundade klippan och nere på stranden såg vi en trappa som ledde oss rakt upp mot leden och in i fårhagen.

I början av vandring kantades leden av ljung, små vindpinade enebuskar och av berghällar. Eftersom det har varit en torr och het sommar med torka som följd, så såg vi väldigt lite av blommande ljung. Kan tänka mig att det annars är vackert här med de stora lila fälten av ljung.

Det syns på fotot här att ljungen är brunbränd. Men vackert ändå med vegetationen, berghällarna och havet. Det vi blickar ut mot är Kattegatt och vi kunde se både Marstrands fästning och fyren Pater Noster. Det som jag hoppades få se, vilket jag gör varje gång jag är i skärgården, är att få se en och annan säl liggandes ute på något skär. Men icke sa Nicke!

Orange sten! Ja, så kan man också göra det lättare för oss vandrare! 🙂

Betande får såg vi även här och små ”byggen” av strandved. Inte bara strandved utan också…

Ja, ni ser rätt! Allehanda skor uppsköljda ur havet!?

De låg där som en ”installation” – som en påminnelse om allt som våra hav får ta emot! Jag såg också en stor hög med plast som hade samlats ihop, men jag ska bespara er den bilden! Skorna – det var ju ändå lite kul med alla olika sorter. Allt ifrån ”foppatofflor” till byggnadskänga med stålhätta! Man kan ju undra över hur alla skor hamnar i vattnet? Kanske en bra inledning på en deckare!?

Vi vandrade vidare och vek in på den blå slingan…

Den delen som enligt mitt tycke var den allra vackraste! Det var inga problem att hitta varken orange eller blå stenar!

Som en enda stor anlagd klapperstensträdgård. Naturen har fixat det alldeles själv!

Vi började nå den bergigare delen av ön… kargare, men inte färglös!

Vi tappade nästan andan, så vackert var det! Fantastiska skiftningar i berget!

Efter lite efterforskningar kunde jag läsa mig till att berggrunden består till största delen av gnejs. Ådergnejsens ljusa skikt domineras av mineralerna kvarts och fältspat, medan det mörka utgörs av ett slags glimmer.

Lite av den här blandningen av bergarter har vi sett vid Särö Västerskog. Men här fanns det så stora ytor – det var som att komma in i en annan värld!

Ser ni hjärtat? Letar alltid efter hjärtan eller dylikt i naturen. 🙂

Vädret var skiftande den här dagen. Ena stunden lite blåsigt, sedan mer vindstilla och full sol! Som gjort för yoga där på hällarna!

Det blev lite yoga där på klipporna – i paradiset! Det kommer ett nytt inlägg om det.

Nåväl, lite stopp för fika är inte heller så dumt!

En perfekt plats på en bänk med hela havet framför oss och omgiven av den vackra berggrunden.

Måste titta på berghällarna och jättegrytorna en gång till, för att därefter vandra vidare tillbaka mot byn.

Bra skyltat! Vi fortsatte en bit till på den blå leden, innan den så småningom övergick till orange märkning igen.

Måste blicka ut över havet igen, innan vi kom in i den endaste lilla gröna skog under hela vandringen!

En liten blå sten…

Vi närmade oss byn och följde huvudvägen ned mot färjelägret…

Där vid läget där färjan kommer in låg något rostigt som jag tyckte skulle förevigas! Tidens tand… saker rostar sönder.

Så åkte vi tillbaka med färjan mot Burö…

Det får bli den sista bilden för den här gången! På tur står Källö-Knippla där varken maken eller jag har varit!

Vilken underbar vandrings dag i storslagen natur!

Kram Gunilla

0