I en röd liten stuga!

Idag är det en mulen dag och energin är inte på topp. Kanske jag gick lite för mycket där ute i skärgården och i skogen dagen därpå. Nåväl, jag tar det lugnt idag, redigerar lite bilder och skriver en stund då och då. Får ju inte anstränga ryggen!

Snön ligger kvar och det gillar jag. Det ska vara vinter i februari och mars och gärna med många solskensdagar! Våren kommer så småningom… Vinterlandskapet är så vackert var man än befinner sig. Ena dagen vid havet. Den andra dagen i skogen.

Visst är det vackert i ”min skog?” 🙂 Bäcken som nu håller på att frysa till. I somras var den tömd på vatten, på grund av den långvariga torkan. Skönt att balansen är återställd!

Gärdsgårdsmuren är täckt av orörd snö, himlen lite rosafärgad av januarisol. Fotsteg finns vid sidan om den gamla muren och lite längre fram ligger några röda stugor… och en vit.

Här syns stugan lite bättre! Fotsteg, men ingen hemma. I en röd lite stuga vill jag bo! 🙂

I den andra röda stugan lyste en elektrisk ljusstake och utanför ytterdörren såg jag till fler ”spår” av mänsklig art! Precis när jag skulle ta ett foto på stugan, kom en ung kvinna ut, väl påklädd, och med en lika påpälsad liten baby i en bärsele på magen. Vi kom i samspråk, jag hälsade på dem och jag berättade för mamman hur glad jag är över att sommarstugorna finns kvar! (De har många år på nacken) Hon i sin tur berättade att de har vinterbonat stugan och byggt ut den lite, för att kunna bo där året om. Tankarna for runt i mitt huvud och cirkulerade mest i hur de ändå får plats och att det är en bit ifrån samhällets alla bekvämligheter. Och har de varmt och kallt vatten inomhus? Toalett? Hursomhelst – den lilla babyn och kvinnan verkade vara nöjda och hon betonade hur skönt det är att bo så nära naturen. De bor sannerligen mitt i den! Naturen framför bekvämlighet tänkte jag vidare. Jag fick gärna fotografera, men jag ville inte tränga mig på dem. Jag vandrade vidare på min vinterpromenad…

En liten björkskog. I somras tog jag en bild här på ”änglahår” som då växte mellan de grönklädda björkarna.

Mellan träden skymtar den lilla skogstjärnet och solen ger ett mjukt januariljus. Vassen ger en fin kontrast och lite färg åt bilden. Jag bor inte mitt i naturen, men jag har den väldigt nära mig och det är jag tacksam över!

Må väl!

Gunilla

0

September – min favoritmånad!

September har gjort entré och temperaturen är behaglig både i luften och i vattnet. Luften känns så där krispig och klar som den gör när vi kommer in i september. Det är också ganska ljust fortfarande om morgnar och kvällar. Om kvällen är ljummen, så är det mysigt att tända lyktor och sitta kvar ute en stund till även när det skymmer.

Från och med då skolorna börjar, blir allt lugnare. Ja, kanske inte för barnfamiljerna, men för oss övriga! Jag tycker mycket om sommaren – ja, alla årstider! Men september har med tiden blivit min favorit månad. Jag har lärt mig av erfarenheten att sommarkänslan kan dröja sig kvar långt in i oktober om vi har tur. Brittsommar ni vet! (Birgittadagen omkring 7 oktober.) Runtom hör jag hur många pratar om att hösten är här och som om sommaren definitivt är över. Men det är ännu inte höst här på västkusten! Naturen ändrar karaktär, men någon höst i ordets rätta bemärkelse har vi inte här på västkusten! Höst eller inte beror så klart på var i landet man bor.

Så här definierar SMHI höst:

”Enligt kalendern är september vår första höstmånad. Då ska lågtrycken sätta full fart in över landet och bjuda på regn och blåst, riktigt höstrusk, men så behöver det inte vara varje år Om dygnsmedeltemperaturen är lägre än 10 grader C fem dygn i följd, säger vi att hösten anlände det första av dessa dygn. Även om det blir en återgång till högre temperaturer därefter så räknas det fortfarande som höst. So ytterligare ett villkor gäller att hösten inte kan börja före den i augusti. Till hösten räknas september, oktober och november.”

Idag på morgonen gav jag mig ut i vårt närområde – i ”min skog” som är ett naturreservat och jag har visat er många foton därifrån under åren. När man har naturen inpå knuten och har all tid i världen, så är det bara att ge sig iväg! Det är så vackert i skogen och nu efter lite regn doftar det åter av tall och mossa. Det är lättare att andas på något sätt. Tyvärr var det inte någon morgondimma idag när jag begav mig ut, vilket jag tycker är så vackert vid våra sjöar och hav. Men så mycket annat att fästa blicken på.

Skogens färger ändras…

Jag tycker det är vilsamt att se hur naturen förbereder sig för vintervila…

 

Först trodde jag att det var kantareller som lyste där på marken, sedan löv, men det är någon sorts svamp. Vacker!

Nej, någon matsvamp fann jag inte, men sorter som gör sig bra på bild! 🙂

Fridfullt vid den lilla skogssjön och inga snokar syntes till! 🙂

Tycker om ljuset som är mjukt och milt…

 

Vattnet är stilla och träden avspeglar sig mot vattenytan.

Mossan har blivit grönare efter regnet!

Vem Mats är har jag ingen aning om! Men en backe och en egen stubbe har han fått! 🙂

Någon backe eller stubbe har jag inte – men en egen bänk! 🙂

September är en skön månad och jag njuter att vandra både i skogen och vid havet. Bara jag får vara nära naturen!

Må väl!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

0