Jonsereds strömmar och brukssamhälle!

I det förra inlägget visade jag bilder ifrån Jonsereds trädgårdar. Om du är där, och har möjlighet, så lägg till en promenad längs Säveån och Jonsereds brukssamhälle.

Vi började vår utflyktsdag med rundvandring I Jonsereds trädgårdar och därefter är det bara att köra tillbaka en liten bit och parkera bilen vid Jonsereds fabriker. Därifrån går du bakom den ena fabrikslängan mot den gamla kraftstationen, där vår promenad vid Säveåns naturreservat börjar.

På den här bilden ser vi Säveån vid Jonsereds fabriker. Bilden är ifrån april i år, innan lövsprickning…

Den gamla bron, vid infarten till området som man numera bara kan ”gå över”. Biltrafiken leds in bredvid på annan bro.

Här inne på området kan du parkera om du vill gå längs med vackra Säveån… missa inte det!

Bakom en av fabrikslängorna ligger alltså den gamla kraftstationen och framför den en gammal träbro som man kan gå över. Den ser ”skruttig ut”, men ingen fara… den är rejäl!

Här står mina ”promenadkompisar” och tittar ned i Säveån! Efter bron kommer en nyare bro till höger, gå över den och sedan följer man ån till vänster! Efter en kort sträcka kommer en spång på vänster sidan som leder ut till en härlig sittplats alldeles vid vattnet. Där är en bra plats för den medhavda matsäcken!

Vi hade tur… Här finns tre sittbänkar och alla var lediga! 🙂 Här kommer du så nära vattnet att du kan till exempel kan se laxöring simma i vattnet och hur strömstaren far fram över vattenytan. Här finns också gulärlor, knipor, drillsnäppa och storskrakar. En och annan bäver kan ses om man kommer i gryningen eller skymningen.

Här står jag och poserar och som alla kan se är det en fantastisk grönska vid ån…

Så vackert ljus den här dagen!

Ja, det är vackert att både promenera och cykla här! Det var första gången som våra ”promenadkompisar” gick sträckan och de tyckte verkligen om det. Vi fortsatte vägen fram som också löper längs järnvägen mellan Göteborg och Alingsås. (Järnvägen är på din högra sida.) Så delar sig promenadslingan åt vänster (Jonsered) och åt höger (Kåhög). Välj vänster och lite längre fram nere vid Säveån ligger det en grillplats om man önskar gå ned dit från bron. Vi gick förbi den rakt fram uppe på bilbron och viker vänster igen, så att man följer ån mot Jonsereds brukssamhälle. Efter en bit går en asfalterad väg ner bland de gamla husen och där ska man absolut gå ned och kika bland ”arbetarbostäderna”, där alla husen är rödmålade! Det är fröjd för ögat, både med husen och med trädgårdarna!

Idyll eller hur!? Vovven ser lite suddig ut, men reste precis på sig då jag tog bilden. 🙂 Var hur snäll som helst!

Husen är i varierande storlek och alla charmiga och välbevarade!

Lite kort om Jonsereds brukssamhälle

Jonsereds brukssamhälle är en av Sveriges bäst bevarade industrimiljöer från 1800-talets andra hälft. Samhället präglas fortfarande av den industriella storhetstid som satte Jonsered på världskartan.

Jonsered var från 1830-talet och fram till 1970-talet ett utpräglat brukssamhälle. År 1833 köptes egendomen Jonsered av skotten och affärsmannen William Gibson tillsammans med Alexander Keiller i syfte att där anlägga en textilindustri. Läget vid Säveån innebar bättre tillgång på vattenkraft och även möjlighet till att kunna expandera. Gibson anlade även gjuteri och verkstadsindustri. På 1860-talet inleddes framgångsrik produktion av träbearbetningsprodukter.

Transporterna löstes genom pråmar i Säveån. År 1856 invigdes den första sträckan på Västra stambanan mellan Göteborg och Jonsered och år 1903 invigdes kraftverket av kung Oscar den II. År 1913 skedde ett ras vid järnvägsbanken vid Aspen som blev känt som Jonseredsraset. Kring 1914 stod dagens dubbelspåriga järnvägstunneln klar som ersatte det tidigare spåret som korsade fabriksområdet. Ett stickspår ledde in till fabriksområdet.

Bruket expanderade och samhället byggdes ut med nya arbetarbostäder som delades in efter alfabetet som till exempel Littera A. I folkmun fick de ofta andra namn som till exempel Smålänningegården. Många flyttade till Jonsered från Västsverige. De unga kvinnor som flyttade till orten fick bo på Flickhemmet. Många inflyttade inackorderades hos familjer i arbetarlängorna. Då bruket även ägde bostäderna på orten var anställning och boendet knutet till varandra – förlorades anställningen förlorade den anställde även boendet. I Jonsered arbetade många i 40-50 år på bruket där de började i unga år. Efter skolgången väntade en plats på bruket för eleverna där bruket valde ut vad eleverna var lämpliga att arbeta med. Typiskt var också de många smeknamnen som kunde baseras på ursprung, sysselsättning eller släktskap och i Jonsered användes många lokala slanguttryck. Efterhand utvecklades ett socialt system i brukets regi med bland annat sjukstuga och tandläkarvård. 1899 stod ett ålderdomshem klart som ritats av ingenjören vid Jonsereds fabriker Sven Wingquist.

Gamla fabriksbyggnader och arbetarbostäderna, bland annat de unika tegellängorna med tillhörande trädgårdar, de nationalromantiska trähusen i Hallebacken liksom Sveriges första radhus, Nybygget från 1841, finns fortfarande kvar. Vid fabrikens finns Porthuset, den ursprungliga ingången till fabriksområdet, kvar. I Jonsered finns även koloniområdet Amerika som delas av motorvägen E20 samt Jonsereds kyrka. Riksantikvarieämbetet har utsett Jonsered till kulturmiljö av riksintresse. Jonsered är omgärdat av vacker natur längs med Säveån och sjön Aspen, här finns Bokedalens naturreservat och Natura 2000-området Jonsereds strömmar.

Många av 1800-talsmiljöerna finns bevarade och Gibsons arv lever vidare i alla de vackra tegelbyggnaderna som går i brittisk stil. (Källa: Wikipedia.)

Här i området finns också Franciskusgården som är en vacker trevåningsbyggnad av rött tegel som tjänar både som brödernas konvent och gästhus. Byggnaden uppfördes år 1899, ursprungligen som ett ålderdomshem i det lilla brukssamhället som då tillhörde Jonsereds Fabriker. En flygel som rymmer Kristi Förklarings Kapell blev tillbyggd år 1990.

Mycket vacker och intressant byggnad! Kommuniteten består av fyra bröder under eviga löften, och tre bröder under tidsbundna löften. Bröderna lever en ”öppen” form av klosterliv med betoning på mässfirande, tideböner och praktiskt arbete som tillåter dem att ägna sig åt barmhärtighetsgärningar, vilket i huvudsak tar sig i uttryck i en gästverksamhet riktad till såväl kyrkligt förankrade människor som andliga sökare och hjälpsökande som kan vara i behov av socialstöd och/eller viss vård. Brödernas livsrytm tillåter också att de åtar sig pastorala uppgifter, ungdomsarbete och evangeliserande uppgifter.  En av bröderna har vi träffat i boken, ”De fann vägen” av Kjell Andersson och Tore Hagman. Det var en intressant bok om olika männiksor som bestämde sig för att välja en ny livsinriktning. Boken finns presenterad här på min blogg.

Och så några glimtar ifrån arbetarlängorna som är bevarade och mycket populära att bo i.

Så många vackra detaljer på husen…

En glimt in i en trädgård. Så var vi tillbaka vid den ena fabrikslängan där vi startade vår promenad…

De vackra tegelfabrikerna har idag blivit populära lokaler för nya företagare som letar unika kontorsmiljöer.

Jonsereds herrgård som jag skrev om i det föregående inlägget har anor ändå ifrån medeltiden och var då ett kronogods. Om vi förflyttar oss raskt framåt i tiden till år 1839, som var året då W. Gibson köpte ut sin kompanjon A. Keiller ur firman och herrgården kom att tillhöra enbart W. Gibson. År 1868 revs den gamla byggnaden av David Gibson, som var son till W. Gibson och byggnaden fick sitt nuvarande utseende. På herrgården samlades Gibsonsönernas familjer och vänner, bland annat kulturpersonligheter som Viktor Rydberg, Ellen Key och Wilhelm Stenhammar. Här fanns också ett jordbruk tillhörande godset samt trädgårdar med exotiska växter. Godset förblev Gibsonsönernas säte fram till 1954, då den siste avled. Blickar vi lite till framåt så blev det fastställt den 29 januari 2003 att herrgården med sina 20 rum skulle bli Göteborgs universitets mötesplats för samverkan med Sigtunastiftelsen och San Michele på Capri som förebilder. Därefter är det några turer mellan Partille kommun, fastighetsbolaget Wallenstam och Göteborgs universitet. Men slutklämmen är att fastigheten ägs av fastighetsbolaget Partillebo och att fastigheten fortfarande hyrs av Göteborgs universitet. Källa: Wikipedia).

Puh, nu blev det ett långt inlägg igen… men förhoppningsvis intressant! Personligen tycker jag det är så roligt nu på äldre dar att bland annat lära mer om alla våra kulturskatter som de här brukssamhällena är! 🙂

Må gott!

Kram Gunilla

0