Hälleviksstrand och Mollösund i vinterskrud!

Min längtan till Bohuslän är alltid påtaglig. Det är något med landskapet och hela miljön som gör att jag så ofta längtar dit. Att se landskapet i vinterskrud, händer inte så ofta nu för tiden, då klimaten har blivit så milt. Men den här söndagen – kanske den vackraste vinterdagen den här vintersäsongen! Fylld av förväntan var maken och jag startklara för avfärd tidig förmiddag. Men vart skulle vi åka….

Det blev till Hälleviksstrand och till Mollösund. Små kustnära orter på Orust. Inte alltför lång bilresa ifrån Göteborg. Vi ville ha tid för strövtåg och upptäckarglädje på plats och inte alltför lång tid med att sitta i bilen.

Vi körde delvis på mindre kustnära vägar, vilket i sig är en fröjd för ögat. Det är otroligt vackert att se landskapet inbäddat i snö och hur träden längs vägen var helt klädda i vitt av frost. Ja, som vita ljuspelare, stod de där och ramade in landskapet. Så närmade vi oss Hälleviksstrand och körde ned till den bortre delen av hamnen där det också finns en badplats. Nu stod inte bad direkt på önskelistan, men den här delen av orten hade vi inte besökt tidigare, så det kändes fint att promenera ut till udden och badet. För jag ville blicka ut över kobbar, skär och horisonten.

Vilka vyer som mötte oss…

Isande blått och vitt mot de vackra bergen.

Ser du pricken till höger i bild? En vinterfiskare lite väl nära öppet vatten tyckte vi.

Uppe på klippan här intog vi vår matsäck. Sällan smakar kaffe och mackor så gott som det gör ute!

Helt vindstilla, flödade sol, och några få minusgrader. En helt magisk vinterdag som jag längtat så länge efter att få spendera i Bohuslän!

Efter fikastunden promenerade vi tillbaka in mot den inre hamnen…

Till vänster i bild sticker två master upp. Det är skonaren Westkust som låg där och väntade på sommaren och passagerare, som bröllopspar med gäster, seglarskola eller vad det kan förväntas bli. Vi får hoppas att läget är ett annat i sommar, beträffande pandemin.

Lite kort om Hälleviksstrand

Hälleviksstrand är en ort i Orusts kommun, beläget vid viken Lerkilen. Orten kallas lokalt för Strana och är ett fiskeläge med gamla traditioner. 2015 förlorade Hälleviksstrand sin status som tätort på grund av att folkmängden minskat till under 200 personer. Hälleviksstrand nämns i skriftliga källor första gången 1617. Fiskare slog sig ner runt viken med sina båtar och byggde bodar vid havet. Under 1700-talets stora sillperiod växte sillfisket och sillsalterier på orten som drog till sig bönder från Orusts inland. Vid 1800-talets slut växte samhället ytterligare med varmbadhus och pensionat. Berget ovanför strandremsan bebyggdes och mot början av 1900-talet blomstrade samhället i och med tillkomsten av Hälleviksstrands varv.

Något som du inte ska missa är Hälleviksstrands kyrka som skiljer sig från många andra kyrkor med sin röda färg och fornnordiska inspiration. Lite av en norsk stavkyrka i mitt tycke. Delar av kyrkan var under renovering, så jag tog inte något kort på den.

En kort biltur senare kom vi till Mollösund. Även här hittade vi fram till en badplats för att få den bästa vyn över det vackra landskapet.

Lite kort om Mollösund

Mollösund är ett av landets äldsta fiskelägen med anor tillbaka till 1500-talet. Det var då en del av Danmark-Norge, och knutpunkt för det lukrativa sillfisket. När sillen försvann kom fattigdomen och fiskarna tvingades livnära sig på andra sätt, bland annat genom boskapsskötsel på Mollön. Med sillens återkomst på 1750-talet blomstrade samhället åter och folkmängden ökade till 500.

Vid början av 1900-talet fanns som mest 1 000 invånare i Mollösund, som därmed var ett av landets största fiskelägen. Därefter minskade sillfisket i betydelse, även om det inte upphörde helt förrän på 1970-talet. Under tiden för andra världskriget byggdes det som utgör dagens hamn och gästhamn.

Så till de några av de vackra vyerna i Mollösund

Vi har varit i Mollösund många gånger, men helt missat Mollösunds fyr. Här uppe var det ”vida blick!”

Kan du förstå känslan att stå här uppe och titta på ett stycke Bohuslän i vinterskrud?

Mollösunds fyr står på Gallebergsudden i den nordvästra delen av samhället.
Fyren är byggd på tidigt 1900-tal och fick en ny överdel 2001. Har man tur dyker en nyfiken säl upp. Men den turen hade inte vi – det var ju fruset vatten!

Jag försökte fånga två svanar på bild som kom flygande på spaning efter öppet vatten! Så mäktiga de är!

Några havsfåglar (gråtrut?), var mycket intresserade av våra medhavda bullar! Vi var snälla och delade med oss av dem och som tack bjöds vi på en ”isdans!” De hade lite svårt att stoppa där på den blanka isen. (Det är en bit bulle som ligger där framför måsen.)

Vi avslutade vår utflyktsdag nere vid ytterligare en badplats som låg centralt belägen, nära hamnen. Jag hoppas att vi kan återvända till dessa nyfunna badplatser och ta ett dopp i det blå till sensommaren. Under högsommaren är det så mycket turister på dessa orter, så slutet at augusti eller september, då kan det passa bra för vår del. Men just nu är jag så nöjd med vår vackra vinterdag!

Bohuslän i mitt hjärta året om!

Kram Gunilla

+4

Äntligen Bohuslän – en dagsutflykt till Härmanö och Gullholmen!

Äntligen ett skärgårdsbesök och den här gången till Bohuslän, närmare bestämt Hermanö och Gullholmen!

Vy mot Gullholmen från bryggan som går mellan Härmanö och Gullholmen. Bryggan var under renovering vid vårt besök, men det gick att förflytta sig mellan öarna på en tillfällig bro.

Vår äldsta son med familj befann sig redan här, då det hyrde en stuga under den aktuella veckan. För vår del blev det en underbar dagsutflykt och vi fick en solig och härlig dag tillsammans med bad, (snabbdopp) krabbfiske, ”gofika”, promenader, middag ute i skärgårdsmiljö, men framförallt gemenskapen i vacker miljö.

Det är snart fyra år sedan vi var här senast, så min längtan att få återse den bohuslänska idyllen var stor. Vid det tillfället var vi här över en helg i början på september, betydligt färre besökare än vad det var nu i juli månad. Men är det högsäsong, så är det!

Gullholmen är ett av Bohusläns äldsta fiskelägen, med anor troligtvis redan från 1200-talet. Under de stora sillperioderna på 1700- och 1800-talen växte samhället ytterligare och konservfabrik, salteri och segelmakeri tillkom. Kuttrar för fiske och fraktfart började användas, vilket gjorde Gullholmen till ett levande skeppar- och fiskesamhälle. Mycket av öns gamla karaktär finns bevarad än idag med sjöbodar, bryggor och en välbesökt gästhamn. Fram till 1999 var Gullholmen en så kallad kronoholme. Det innebar att marken ägdes av staten och var fri att bygga på, vilket banade väg för den täta bebyggelse som idag kännetecknar ön. Gullholmen tillhör Orust kommun, beläget längst ut i Bohusläns kustband, utan bilförbindelse. Personfärja finns från Tuvesvik på Orust. Det är bara fem minuters överfart.

På Gullholmen finns fortfarande en fullt fungerande biograf som visar nyproducerade filmer, en välbevarad stenstuga från 1800-talet, ett museum som heter Skepparhuset, likaså ett bibliotek och ett fågelmuseum. Fantastiskt!

År 1910 fanns det ca: 811 fast boende personer på Gullholmen, år 2012 endast 10 personer på Gullholmen och 92 på Härmanö. (Har noterat att det finns olika stavningar på Härmanö. I en del texter står det Hermanö, men mestadels Härmanö.)

Gullholmen är endast 7 hektar stor och upptas helt av mycket tät bebyggelse. Husen ligger mycket tätt. Härmanö omfattar 138 hektar, men det är bara en liten del av dess norra del, Lilla Härmanö, som ingår i tätbebyggelsen. Det finns flera naturstigar på Härmanö och här finner du lugnet bland ljunghedar, blomstrande ängar som omges av karga klippområden och badplatser. Tyvärr hann vi inte att gå söderut på naturstigarna den här gången, vilket vi gjorde då för snart fyra år sedan. Bilden i min header är från det året, en vy som jag tycker är så vacker!

På Gullholmen ligger husen mycket tätt som sagt och det är mysigt att gå runt och kika på husen och de små ”täpporna!” Visst är det charmigt, men de som bor här under sommarmånaderna, kan inte ha mycket till privatliv. Som turist får man verkligen försöka visa hänsyn i sin iver att njuta av idyllen och respektera var man få gå eller inte!

Rosor, stockrosor och lavendel syns ofta i skärgården…

Fler vyer från Härmanö mot Gullholmen…

Visst är det underbart med båtlivet och den vackra miljön! Det hör liksom den bohuslänska sommaren till! Inte ett moln så långt ögat kan nå…
I det vita huset ligger skeppsmuseet. Ett båthus sticker ut… gillar det och den svenska flaggan.
Från en annan vinkel och då kom den fina träbåten med! En segeleka i mina ögon.

Vyer mot Härmanö från Gullholmen

Den där snipan… träbåten, den väcker barndomsminnen!
och vem vill inte ha ett rymligt sjömagasin med egen brygga!?

Ja, min kärlek till Bohuslän går väl inte att ta miste på!? Det är underbart att besöka idyllen och fylla lungorna med frisk havsluft. Alla sinnen aktiveras! Barndomsminnen väcks till liv och jag tänker att ”det där med att fisa krabbor”, blir man aldrig för gammal för! Den här gången var det farfar och Olivia som ägnade sig åt det. Olivia och jag promenerade lite tillsamman runt badplatsen och vid bryggan fick jag lov till att föreviga vår lilla promenad.

Bra att ha flytväst på, då behöver de vuxna inte vara lika oroliga! 🙂
Så stor tjej nu! Vart tar tiden vägen?

En fin dag med minnen att plocka fram då det behövs!

En sommarhälsning från mig till dig!

Kram Gunilla

+4