Fotograferandet – tar det bort det fina i att vara närvarande i stunden?

Idag när jag redigerade mina bilder ifrån gårdagens cykeltur, så tänkte jag dels på den underbara dagen i sig och dels på om fotograferandet tar bort det fina i att vara närvarande i stunden! Min mobil har jag alltid med mig och systemkameran har jag med mig främst då vi åker på en längre resa eller när jag besöker en plats för första gången. Jag fotograferar mycket – för att jag tycker det är roligt – för att jag vill utveckla mitt kunnande. Jag ser det mesta i bilder nu för tiden! Fotograferande hör ju också ihop med att bedriva en blogg. Det är lättare att förmedla en känsla, åsikt eller vad det nu är med både bild och text. Men frågan är om fotograferandet är viktigare än själva upplevelsen. Är det en jakt på ”perfekta bilder?”

Hundkex, blå himmel, blått hav. Allt fångat i den vackra stunden!

Jag ska berätta om ett minne om en elev ifrån min tid som pedagog i grundskolan.

Den här killen, vi kan kalla honom för Pelle, vill jag minnas gick i årskurs 3 och var en kille som älskade att berätta om vad han hade gjort i helgen till exempel, vilket ofta handlade om att vara ute på äventyr i naturen med sina föräldrar. I skolan tyckte han också om när vi hade utflykter, och han var duktig på att rita och skriva och gillade även det. Men plötsligt vid ett tillfälle, så ville Pelle inte gå på utflykt, det hade plötsligt blivit tråkig och jobbigt! Jag och min kollega blev förstås fundersamma över förändringen. Vid det aktuella tillfället, då vi var på väg till skogen (vill jag minnas att det var), så följde han motvilligt med. Men det var inte samma glada Pelle! Många tankar for i mitt och kollegans huvud. Vad hade hänt som påverkade honom så?

Pelle lekte med sina kompisar och verkade ändå glad i stunden. När det var dags för att äta utav vår utflyktsmackor, försökte jag luska lite. Pelle och jag samtalade om allt roligt man kan göra i naturen. Både med kompisarna i skolan och med föräldrarna. Så frågade jag om det var något som han inte tyckte om. Och då fattade jag! Pelle tyckte det var tråkigt att rita och skriva om sina upplevelser efteråt i skolan! Nu var det ju inte så att det var något tvång, men Pelle upplevde det uppenbarligen så. Det blev ett bra samtal med Pelle om att stunden – upplevelsen i att vara ute i naturen inte skulle innebära att allt måste dokumenteras i efterhand. Att uttrycka sig går ju att göra på så olika sätt och vid olika tillfällen. Nu många år senare bär jag fortfarande med mig den här händelsen och vad jag lärde mig då.

Så till mina tankar kring fotograferandet och medveten närvaro.

Att fotografera har intresserat mig, så länge jag kan minnas. Kanske ett arv ifrån mitt morfar som bland annat var fotograf. Jag har alltså fotograferat långt innan jag började att blogga och innan Instagram fanns! För de är mina kanaler numera. För min del fungerar det så att fotograferandet är en slags ”förlängning” av ögonblicket. Jag upplever och ser något som påverkar mig och njuter av ögonblicket och i de flesta fall, vill jag föreviga ögonblicket om det går vill säga, för det är ju inte alltid det är möjligt. Ibland kan jag ju tänka och säga ”att nu skulle jag ha haft en kamera redo!”

Många av mina bilder ger mig idéer till att skriva ett inlägg. Oftare faktiskt än tvärtom. Jag fotograferar mer när jag är själv och när min make är med mig. Han vet vad mina bilder betyder för mig och han läser vanligtvis mina inlägg på bloggen och uppskattar det ”färdiga resultatet!” Är jag med personer som inte själv fotograferar, så är jag mer återhållsam. Då är närvaron med dem mer i fokus. Jag redigerar mina bilder på så sätt att jag vill att de ska ha så bra ljussättning och skärpa som möjligt. Ibland behöver de beskäras. Mer är det inte.

Både här på bloggen och på Instagram, vill jag att mina bilder tillsammans med mina texter, ska förmedla något som väcker tankar, känslor, lust, hos betraktaren. Men bild och text uttrycker kanske mest mina egna upplevelser. Att det är något som jag med bild och text vill förstärka! Att fotografera är för mig att måla med hjälp av kameran.

Då och då tänker jag på Pelle och undrar vad det har blivit av honom. Vad han gör idag? Har han blivit fotograf? Lärare? Hur tänker han om bilder?

Jag kan le ibland när jag fotograferar och tänka att jag ska minsann inte skriva en endaste rad om den här cykelturen, eller promenaden, eller skärgårdsbesöket eller vad det nu är! Jag ska inte ta en endaste bild, om det är med tanke på att det ska dokumenteras efteråt! Naturligtvis ska det vara lustfyllt och inte upplevas som något tvång.

En bild sägs ju också kunna förmedla mer än ord och visst är det så! Avslutar med några bilder som fick mig att både vara i stunden – i nuet. Men också med en närvaro att vilja föreviga ögonblicket.

En härlig dag på cykel mellan Apelviken, Varberg till Gamla Köpstad som vi gjort så många gånger och förhoppningsvis kommer att göra snart igen!

Kram Gunilla

3+

Frivillighet, försiktighet och omtanke!

I vårt land är ännu så länge ingen satt i karantän. Allt bygger på frivillighet, till försiktighet och vi har några restriktioner att följa. Till en del känner jag mig begränsad. En del av min vardag ser annorlunda ut. Jag träffar inte barn och barnbarn och heller inte vänner på tu man hand. Jag undviker definitivt platser och butiker som jag annars besöker. Så är det för mig. För andra är begränsningen och ensamheten mer närvarande.

Vi lider ingen nöd. Vi har egentligen allt vad vi behöver. Vi har varandra och vi har naturen att tillgå! Moder jord har bjudit oss på underbara solskensdagar och att vara ute i naturen är just vad vi uppmanas till! Vilken frihet och möjlighet! Igår cyklade vi årets första långtur på tre mil. Vår tur utgick hemifrån, längs vackra sjöar, på småvägar och genom skogspartier. Ibland motvind, ibland medvind. Punktering blev det också på hemvägen. Men ändå, vilken frihet det är att bege sig ut, till fots eller på cykel!

På cykel kommer man ju längre och man hinner se och uppleva det vackra. Stanna till där man kan och vill. Sätta sig i lä, njuta av den medhavda matsäcken och lyfta ansiktet mot solen.

Hur det kommer att bli de närmaste dagarna eller längre fram vet vi inget om. En dag i sänder och var rädd om dig och om varandra.

Kram Gunilla

5+

Att se det stora i det lilla – det är vad jag vill inspirera till!

I stora drag handlar mina inlägg om naturupplevelser, utflykter, resor, litteraturtips, samt om fysisk och psykisk hälsa. Det är ämnen som jag ”brinner för” och som jag tycker är inspirerande att skriva om. I dessa dagar då vi ska tänka ”klimatsmart”, vill jag bland annat inspirera till att i första hand utforska sin närmiljö och i andra hand, välja utflykter/resor inom Sverige och övriga Norden. Under den senaste tiden har nog de flesta blivit medvetna om vilken negativ inverkan det har på klimatet att flyga. Men för att ta sig från punkt A till punkt B är det ibland det enda alternativet. Jag tror att många kommer att välja andra alternativ som till exempel: semestra på hemmaplan eller välja tåg för att ta sig ut i Europa. Ännu så länge verkar det både dyrt och krångligt. Men jag hoppas och tror att efterfrågan kommer att bidra till att olika researrangörer erbjuder nya koncept som är mer klimatsmarta. ”Flygskam” är något som har uppstått i spåren om debatten på att koldioxidutsläppen drastiskt måste minskas. Jag är uppriktigt orolig över hur Moder jord mår. Det är säkert du också! Men jag tror inte att ”skuld och skam” är något som bidrar till något positivt. Utan det är som alltid att komma till insikt – att vilja förändra, fundera över vilka alternativen är. Att alla bidrar på flera sätt. Återigen – det finns så mycket vackert och inspirerande att upptäcka på nära håll och går det att kombinera upplevelsen med att vara fysiskt aktiv, ja då är mycket vunnet! Både miljö och hälsa.

Göteborg är min stad. Vår stad står inför stora utmaningar på olika sätt. Att Västlänken byggs innebär stora ingrepp i olika delar av Göteborg. Meningarna går isär om dess sträckning och om den behövs överhuvudtaget! Broar repareras eller rivs och nya tillkommer. Det är och kommer vara en stad under ”belägring” under en längre tid. Vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att Göteborg ändå är Göteborg. Min stad som jag vill berätta om utifrån mina perspektiv. Visa hur trivsamt det är att besöka vår stad oavsett om du bor nära eller kommer hit som turist. Jag skriver om olika stadsdelar att besöka och inte minst Göteborgs vackra skärgård. Den norra och den södra. Därtill ger jag tips på utflyktsmål som ligger nära Göteborg.

Under vintern har jag haft många sjukdagar och jag har behövt/behöver ligga lågt med skrivandet och träning. En och annan stärkande promenad är vad jag har mäktat med. Nu hoppas jag slippa fler ”baskelusker!” En sådan där stärkande promenad i veckan blev det i ett koloniområde, nära Askim i Göteborg. Jag vet inte riktigt vad just det området heter. Hursomhelst för att komma dit går man mot Marholmen och förbi den mot den lilla viken. Där ligger ett flertal små stugor på höger sida. Går man vidare, en bit upp för en backe på höger sida, kommer man så till det koloniområde som vi besökte.

Underbara små stugor som väntar på det första besöket av sin ägare! Kanske den tidiga våren har inspirerat till att redan ha varit där?

Helt klart har jag en förkärlek till röda små stugor. Kanske det väcker något ”ursvenskt” inombords!? Det här var vårt andra besök i området. Vi var här senast under sensommaren i fjol och då var det fortfarande sommarblomster i de små trädgårdarna.

Men nu har vi vår. Till glädje för många – lite jobbigt för andra som har pollenallergi! Men visst är våren vacker ändå!

Hur tänker du kring det här med att flyga? Kommer du att vara mer i din närmiljö? I Sverige? Har du eller kommer du att besöka någon eller några av de utflyktsmål som jag beskriver? Eller kanske mina tips ger inspiration till att besöka något liknande som ligger närmre dig än de platser som jag hänvisar till?

Må så gott och jag önskar dig en trevlig helg!

Gunilla

0