Livets gång!

Livets gång…

Jag sitter vid vårt köksbord och tittar ut genom fönstret. Ser att den nya familjen är på väg att flytta in i vår granne – vår väns hus efter hans bortgång. Barnen har tömt sitt barndomshem. Ett hem de haft i lite mer än fyrtio år! Ett hem där tre barn har vuxit upp med sin mamma och pappa. Ett hem där de har samlats för att fira födelsedagar och andra högtidsdagar. Alla personliga saker, husgeråd och möbler är borta. En del personliga minnessaker har de tagit tillvara på liksom en del möbler. Kvar är ett tomt skal. De nya grannarna är ivriga att sätta igång – de vill sätta sin prägel på bostaden. Vi ser hur de river ut mycket av det gamla.

Jag pratar med äldsta sonen och frågar hur han mår – hur det känns därinne i hjärtat? Han är tyst en liten stund och säger ”det känns konstigt.” Han fortsätter, ” men det är skönt att det är över, men hur blir det med jul och annat”, avslutar han meningen. Vi samtalar om att nya traditioner kanske kan skapas bland syskonen.

För två veckor sedan nådde mig ett nytt dödsbud. En vän och före detta kollega hade nu somnat in. Det tredje dödsbudet på ganska kort tid. Det är klart att man påverkas. Jag blir känslomässigt påverkad. Jag tänker på allt som vi har upplevt under tjugo år som kollegor och ännu många fler år som vänner. Vi har varit fyra kollegor som fortsatte att träffas genom alla åren. Den cirkeln är bruten, då en är avliden, en är dement och känner inte längre igen oss. Vi är två kvar i cirkeln.

”Livets gång, tidens tand”, tänker många. Ja, det gör jag också, men det går inte obemärkt förbi. Tryggheten rubbas på något sätt – det invanda förändras. Det väcker också tankar och känslor om min egen ofrånkomliga dödlighet. Det väcker i sin tur en insikt om förgänglighet, men också en tacksamhet och någon slags acceptans att allt går inte att påverka. Jag kan inte påverka gårdagen, men jag kan till viss del påverka nuet och de tankar och känslor som jag tänker om framtiden. Det känns gott att veta.

Tack för vänliga ord och kommentarer på mitt föregående inlägg! Det känns så gott i hjärtat!

Kram, Gunilla

+1

Cykeltur bland vitsippor och svalört. Tankar om livet och om bloggen.

Den för mig vackraste och mest efterlängtade tiden är när vitsipporna står i full blom vid Råda Säteri. Maken och jag har verkligen tagit vara på varje stund att promenera i området och vi har också tagit oss dit på en cykeltur. Nu finns det vitsippor på många platser i vår närmiljö, men ingenstans är det så vackert som här vid Råda Säteri.

En längre cykeltur på ca: 4 mil tog oss genom ”gammelskog”, på slingriga skogsvägar, kantad av vitsippor. Så småningom cyklade vi in i Delsjöns stora naturreservat, där det blev en ”go fika”, innan turen gick vidare mot Råda Säteri, där ännu fler vitsippor och svalört välkomnade oss.

Vitsippor i ”gammelskogen”! Det är klart att det blir många stopp längs vägen för att föreviga det vackra. Om jag ändå kunde stoppa den här tiden….

Vår cykeltur gick vidare mot ”en go plats”, för att där njuta av fikat! På vägen dit var jag nära att platta till en stor snok, en liten ”babysnok” och en kopparorm! Men jag lyckades undkomma dem genom att jag oftast har ett öga mot marken och ett öga i färdriktningen! 🙂

Det är så trevligt med de här skyltarna som visar vägen till mysiga ställen.

Grönska på väg och först ut är björkarna.

Vattenblänk som här är lite krusigt. Fin plats där vi njöt av utsikt och medhavd ”go fika!”

Energipåfyllda trampade vi vidare mot Råda Säteri, där vyerna är särskilt vackra utmed den gamla stenmuren, vitsipporna och svalörten.

Här syns den Gamla Allén som är en kort bevarad sträcka av den ursprungliga vägen, som ledde fram till Råda Säteri. Det var många och omfattande protester när en ny väg (1980-talet) skulle fram mot huvudorten som därmed ”klöv” den Gamla Allén. Allén är även delvis bevarad en bit vid huvudbyggnaden. Tur är att ganska stora områden med de gamla ekarna finns kvar och med dem vitsipporna!

Längs vägen och muren växer vitsippor och svalört i mängd. Det är en fröjd för ögat att både cykla och gå här. Att promenera är att föredra, om man som jag vill fotografera i lugn o ro. 🙂

Utanför muren, på båda sidor är det lika mycket blommor. Det är därmed lika vackert för de bilister som kommer åkandes på den ena sidan på den ”nya vägen”, om de inte har alltför bråttom vill säga!

Vitsippor mot den gamla bevarade stenmuren. Innanför muren på den här sidan ligger ett fint gammalt torp.

Ja, naturens storhet och skönhet, får mig att för ett ögonblick lägga dystra tankar åt sidan. Tankar om coronaviruset och dess följder, klimatkrisen som inte på något sätt är över, min egen ”ohälsa” som delvis hindrar mig i min vardag. Mina tankar upptas till en del om huruvida jag kan och vill skriva om det här på min blogg. Känner tveksamhet. Samtidigt som där finns ett ”vemod”, över hela situationen, så upplever jag också en stark vilja till att kunna påverka och inspirera till att ”göra skillnad.” Jag tycker det är roligt och inspirerande att skriva om alla de utflykter som vi gör i vår närmiljö. Allt som har med naturen att göra i skog och mark och vid sjö och hav. Men ändå är det något som skaver inombords. Ibland behöver saker och ting få vara som de är. Jag får fundera och låta lusten och tiden avgöra.

Ta väl hand om er!

Kram Gunilla

+5