Frivillighet, försiktighet och omtanke!

I vårt land är ännu så länge ingen satt i karantän. Allt bygger på frivillighet, till försiktighet och vi har några restriktioner att följa. Till en del känner jag mig begränsad. En del av min vardag ser annorlunda ut. Jag träffar inte barn och barnbarn och heller inte vänner på tu man hand. Jag undviker definitivt platser och butiker som jag annars besöker. Så är det för mig. För andra är begränsningen och ensamheten mer närvarande.

Vi lider ingen nöd. Vi har egentligen allt vad vi behöver. Vi har varandra och vi har naturen att tillgå! Moder jord har bjudit oss på underbara solskensdagar och att vara ute i naturen är just vad vi uppmanas till! Vilken frihet och möjlighet! Igår cyklade vi årets första långtur på tre mil. Vår tur utgick hemifrån, längs vackra sjöar, på småvägar och genom skogspartier. Ibland motvind, ibland medvind. Punktering blev det också på hemvägen. Men ändå, vilken frihet det är att bege sig ut, till fots eller på cykel!

På cykel kommer man ju längre och man hinner se och uppleva det vackra. Stanna till där man kan och vill. Sätta sig i lä, njuta av den medhavda matsäcken och lyfta ansiktet mot solen.

Hur det kommer att bli de närmaste dagarna eller längre fram vet vi inget om. En dag i sänder och var rädd om dig och om varandra.

Kram Gunilla

(Visited 49 times, 1 visits today)
5+

23 svar på ”Frivillighet, försiktighet och omtanke!

  1. Det råder stor ovisshet nu och ingen vet hur den här pandemin kommer att utvecklas. Vi får försöka vara rädda om oss och om varandra och försöka leva så gott vi kan. Så länge man får vara ute i naturen är det här eremitlivet i alla fall någorlunda drägligt.
    Ha en skön helg!
    Kram, Ingrid

    0
  2. Nu är det snart helg och då ska jag också ut i naturen! Jag ser verkligen fram emot det och i dessa tider får man se till att göra ett litet ”event” (två personer) av det. Nya utflyktsmål (eller gamla favoriter), ta med en smaskig fikakorg, något varmt att sitta på och så solbrillan på nästippen. Det blir bra 😎!

    0
  3. Jag jobbar som vanligt, och kan inte göra annat eftersom jag inte kan jobba hemma. Det finns en del på jobbet som jobbar hemma, eftersom de kan det … men jag tillhör inte dem. Endast om jag skulle känna symptom av något slag ska jag stanna hemma (som det är bestämt och ser ut just nu).
    Rent praktiskt är det för mig inte särskilt stor skillnad mot förut. Största skillnaden är att det är mindre folk omkring mig och att samtalsämnen gått från att vara av flera slag, till att vara ett enda. Ingen pratar med andra utan att ”corona” kommer på tal.
    I övrigt har jag varit på lunchrestaurang, och känt mig rätt trygg eftersom det är så folktomt. Jag har även träffat vänner på lunchpromenader. Skillnaden där är att vi inte kramas längre. Vi försöker skoja till det och gör någon slags ”coronahälsning” med armbågar och fötter.

    Jag träffar normalt varken barn och barnbarn så att det stör. Därför har det inte blivit någon skillnad där heller. Vi hade i början av året funderingar på att åka till barnbarnen utanför Amsterdam, någon gång under våren … men ”corona” och pengar bestämde annat för oss. Som det ser ut just nu hoppas jag att vi får träffa dem till midsommar.

    Men visst färgas man av situationen, och man går aldrig fri från tankar kring det. När jag var på mammografi i tisdags stötte jag på funderingar hela tiden. Först trängdes vi i hissen, jag och 2 till. Eftersom jag inte själv är särskilt rädd för viruset frågade jag om jag fick åka med. Det fick jag. Men … ”Åt vilket håll ska jag andas?”, stod jag ändå och tänkte i det trånga utrymmet.
    Sedan kom det som jag nog tyckte var märkligast, och det var hanteringen av mig vid själva apparaten. Sköterskan (som var en äldre kvinna) måste vara närgången för att kunna utföra uppgiften, och hon kom väldigt nära … utan vare sig munskydd eller direktiv för att skydda sig själv och mig som patient. Det slutade med att jag höll andan och vände ansiktet mot taket … för bådas vår skull.

    Ja, världen är bra konstig just nu. Funderar på om världen skådat något liknande sedan världskriget … och då tänker jag främst på utbredning, engagemang och nyhetsfokus.

    Önskar dig en bra och fin helg, för trots allt går ju livet vidare … <3

    0
    • Tack Lollo för ditt långa och innehållsrika svar! Det verkar som om du lever och arbetar ungefär som vanligt, trots coronatider! Visst ser och upplever en skillnad, men inte så stor omställning ännu. Vi får alla se vad som händer, för saker och ting tycks förändras snabbare nu. Ja, mycket märkligt agerande ifrån sköterskan vid mammograferingen. Jag hade nog inte accepterat det förfarandet! Jag hade nog också ringt innan och frågat hur undersökningen skulle gå till i dessa tider. Men DU gjorde i alla fall vad du kunde i den situationen! Själv har jag avbokat min sjukgymnast. Dels på grund av smittorisken, dels för att jag inte är i behov av en uppföljning. Jag vet hur jag ska träna!
      Ja, Lollo – allt känns mycket märkligt och skrämmande! Men jag lägger också märke till en viss positiv ödmjukhet hos mina medmänniskor. De flesta som jag möter, var jag än går, hälsar på något sätt och söker kontakt. På avstånd förstås, men ändå! Tror att det beror på att det här ”tillstånd”, rädslan, oron eller vad det nu är – det delar vi alla på, mer eller mindre! Vi behöver varandra helt enkelt.
      Många kramar, Nilla

      1+
      • Jag borde nog vara mer bestämd inför liknande situationer som den med mammografisköterskan, men det ligger mig i fatet att jag inte är så rädd för viruset. Är nog lite enfaldigt och har svårt att ta det på fullt allvar. Måste skärpa mig, så att det inte straffar sig på ett eller annat sätt.

        Jag håller med dig om att jag tycker mig se samma ödmjukhet som du nämner … eller så lägger man in mer känslor och analyser i mötet med människor, bara för att situationen är så märklig och ovan.
        Varmaste kramen! <3

        0
        • Ja, var aktsam om dig Lollo även om du inte tillhör någon direkt riskgrupp! Jag är inte direkt rädd för själva viruset, men för all konsekvenser som det har fört med sig. Det går ju inte att överblicka i detta nu! Sedan vill jag så klart inte bli drabbad – jag vill inte skapa oro för våra barn och jag vill så klart undvika att vara den som belastar sjukvården. Ena dagen känner jag mig stark och positiv, den andra dagen känns allt mer mörkare. Men – en dag i taget!
          Kramar

          1+
          • Du har så rätt, och jag är av den åsikten att det inte spelar någon roll vad man själv tycker i det här läget. Man får vackert lyssna på de direktiv som ges och rätta sig efter det – för hela samhällsapparatens väl och ve. Det är av största vikt att tänka på sin omgivning och andra i sin närhet, hur orädd man än är för egen del.
            Det som gör det svårt är att jag även vill tänka på de branscher som försöker överleva i det här eländet. Därför försöker jag bl.a. gynna de nära restaurangerna genom att antingen hämta mat, eller äta där om det är lugnt med folk.
            Jag är verkligt orolig för samhällseffekterna, och hur det kommer att se ut när vi kan lämna det här bakom oss …
            Det är som du skriver, man kan bara ta en dag i taget …

            0
          • Visst ska vi försöka hjälpa alla lokala handlare med flera. Det gör jag också… handlar blommor och andra vårväxter hos handelsträdgård här hemma. Brödet hos bagaren. Men det är nog det enda. Ja, Lollo vi lär få återkomma i ämnet. Ja, hur ska det bli sedan?
            Därmed sätter jag punkt för den här gången.
            Kram, Nilla

            0
  4. Det skulle kunnat vara jag som skrev detta inlägg – ja, förutom det där med gemensam cykeltur då. Det enda jag känner riktig saknad efter är barnbarnen!
    Vi vet inget om framtiden, utan kan bara vara försiktiga och hoppas på det bästa.
    Önskar dig en fin helg!
    Kram

    0
  5. Så bra du beskriver tillvaron vi alla delar nu i coronatider. Är så tacksam över den vackra och livgivande naturen som vi kan frossa i nu. Fåglarna kvittrar helt omedvetna om människors vånda och blommorna slår ut som de alltid har gjort.

    Så vackra bilder som ger ro.

    Ta hand om er och varma kramar från mig ❤️

    0
    • Tack så mycket Gunilla! Ja, att vara i naturen ger själslig ro. Det känns som naturen ger oss en frizon. Det vackra finns där – allt det som vi människor behöver och uppskattar!
      Jag hoppas och tror att naturen kommer att bli allt viktigare för oss människor i framtiden. Att den här tiden kan bli en ögonöppnare. Jag önskar verkligen det!
      Ta hand om dig du också!
      Kram Nilla

      0
  6. Ja så overkligt allt blivit med ens. Det som är positivt är att många är mer utomhus och njuter av aktiviteter i naturen. Jag är tacksam att bo i ett land där det är gott om natur och utrymme. Känslorna denna tid pendlar. Ibland tänker jag att det är Moder Jord som ger oss en ordentlig ögonöppnare. Men tänker att det också är viktigt att njuta av alla små guldkorn som finns runt oss.
    Var rädd om Dig!
    Kram Annika

    0
    • Vi är lika i både tanken och i handlingen Annika! Ja, vilken tur att vi har naturen och att vår frihet i detta nu fortfarande överstiger restriktionerna!
      Tack för att du delar med dig!
      Kram

      1+
  7. Så härligt med en cykeltur, min är pumpad efter vintern, som vi inte har haft. Men i dag har det snöat och haglat. Ja det är mycket som är konstigt . Vi har inte varit rädda om moderjord – hoppas våra makthavare (som är män i mörka kostymer) kan tänka till utifrån läget och effekten av vårat sätt att leva.

    0
    • Hoppas att du snart kommer ut på en cykeltur. Det är så härligt!
      Det behövs krafttag – alltså politiska beslut som gynnar klimat och mänskligheten i längden! Men vi kan nog inte vänta på de där besluten. Var och en får ta ansvar och ändra på sina levnadsvanor!
      Ta hand om dig!💕
      Kram

      0
  8. Så vackra bilder, vilket fantastiskt ljus. Vi får vara tacksamma att vi har underbar natur att njuta av, vi går i alla fall mot rätt årstid. Ja, det är en märklig tid nu. Min oro går i vågor, ibland känns det bättre. Jag arbetar hemma och det fungerar ganska bra med många skype-möten. Handlar 1 ggr/vecka när det är som minst folk, undviker folk så gott det går. Träffar min mamma bara när jag måste hjälpa henne med räkningar etc, det är synd om henne som bara blir sittandes ensam med hemtjänst. Vi får hålla ut och vara rädda om varandra. Stor kram

    0
    • Ja, naturen är för många räddningen och att vi har vår! Vädret har ju verkligen varit gynnsamt.
      Gott att så många kan jobba hemifrån. Det är ju viktigt för att minska smittspridningen.
      Så synd om alla våra gamla som blir så isolerade. Det gör så ont! Men de flesta av dem förstår varför förhoppningsvis.
      Tack för din kommentar Karin!🙏
      Var rädd om dig!
      Kram.

      0
  9. Vackra foton som vanligt. Låter härligt med en längre cykeltur även om den innehöll en punka. Du hade ju cykelreparatören med dig i ”bagaget” såg jag på Insta. 😉 Naturen har vi där gratis. Förhoppningsvis stämmer prognosen att värmen kommer att trycka tillbaka C en tid. Vi får ta en dag i taget. Njuta av dem som står oss nära. I en del fall på ”moderna” sätt. Hoppas du ska göra något extra trevligt under veckan.
    ”Var rädd om dig kram”, Bobo

    0
    • Tack Bosse! Älskar ju de där cykelturerna, fast punka är ju inte så kul! Hade som sagt reparatören med, men som heller inte var så glad. Vi var bara några kilometer från mål!
      Försöker göra ”trevligheter”, varje dag, men ibland är det motigt av olika anledningar.
      Ja, vi får innerligt hoppas på att Coranaviruset ogillar värme! Det är så hemskt och orolugt alkt som sker i virusets spår!
      Tand hand om er!
      Kram, Nilla

      0
  10. Ps. Du som är duktig och gillar inredning. Följer du ”Vem bor här?” Jag älskar det programmet av flera orsaker. Igår började en ny säsong. Ds.

    0
    • Tack för komplimangen Bosse!🙏 Ja, jag ser programmet och tycker det är kul att försöka para ihop rätt ägare med rätt hus. Brukar ha mellan tre till alla rätt. De olika hemmen är ju väldigt olika, som det ska va! En del hem tilltalar mig lite extra som du säkert förstår. Är dock inte så förtjust i programledaren. Hon ställer liksom samma, samma frågor hela tiden!

      0

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.