Från förälskelse till djup vänskap

Förälskelsen tar slut fortare än du tror…

Det var inledning i en artikel som jag såg i dagens GP ( 20 augusti 2018). Så vad handlar kärleken egentligen om?

Ulf Ellervik, som är professor vid Lunds universitet, har fördjupat sig i ämnet, och  förklarar att vi behöver dela in fenomenet i tre faser för att förstå vad det verkligen innebär. Lust, förälskelse och slutligen kärlek.

En förälskelse varar i snitt i ett och ett halvt år. Tillräckligt länge för parbildning och för att det ska bli ett barn. Allt handlar egentligen bara om kemi. Om signalsubstanser som får fnatt i våra hjärnor med ett enda mål – att säkra människoartens fortlevnad. Den beständiga kärleken som de flesta bygger sina långvariga relationer på kan snarare beskrivas som en djup vänskap. Det som är kvar när de pirriga känslorna går över kan i stället utvecklas till en långvarig, kanske livslång, relation.

Kemi, låter ju inte så inspirerande när man pratar om spirande och djup kärlek. Men det är väl så som kroppen fungerar och ska fungera! Alltihop sitter ju i hjärnan vad jag förstår! Men hur förblir ett långt äktenskap lyckligt? Det finns nog inget enkelt recept på det. Är det ens möjligt att ett livslångt äktenskap kan vara lyckligt livet ut? Nej det är inte möjligt, eftersom ingen är lycklig alla dagar livet ut! Om någon av er möjligtvis såg den danska tv-serien , ”Din för alltid”, så förstår ni vad ett livslångt äktenskap handlar om. Där fick vi följa sex par i ”guldbröllopsåldern” som delade med sig om sina erfarenheter. Om den första tiden som förälskade till den livslånga kärleken och vänskapen. Tyvärr finns inte serien kvar på tv-play. Jag skulle gärna vilja se den igen!

Som jag ser det så handlar livslång kärlek om…

integritet, engagemang, förståelse, empati, ödmjukhet, humor och en stark vilja om att komma förbi hindren. För de finns! Tro mig!

Maken och jag har varit gifta i 42 år. Vi har upplevt olika prövningar, glädje och sorg. Jag är övertygad om att vi båda har just den där viljan om att vilja komma förbi hindren, då vi har en önskan om att fortsätta att leva tillsammans. Det är en förutsättning. Men det räcker inte med en önskan, utan det måste också finnas en samhörighet som bygger på kärlek, förståelse, glädje och gemensamma intressen. Något som ger oss tillfredsställelse på olika individuella plan. Vi har gemensamma intressen, men vi har också skilda behov som inte alltid är så lätta att tillfredsställa. Men det handlar mycket om egenansvar och om ekonomi.

Just nu läser jag en bok som beskriver en hel del om det som jag har tagit upp här i mitt inlägg. En bok som förvånar mig att jag har missat, då den har några år på nacken. Jag har snart läst ut den och jag ska presentera den i ett eget inlägg! En bok om livet – kärleken och lyckan!

Imorgon ser det ut att bli en solig dag och vi planerar för en dag i skärgården…

Jag känner mig lyckligt lottad! Jag har inte allt vad jag önskar mig, men mycket att vara tacksam över!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

(Visited 62 times, 1 visits today)
0

3 svar på ”Från förälskelse till djup vänskap

  1. Jag är förtjust i danska serier. Synd jag inte kan se den.
    Intressant ämne och att få äran att läsa dina tankar om det viktiga ämnet.
    Egentligen har jag hur mycket som helst att skriva/säga om det. Samtidigt är det ett svårt ämne och jag vill absolut inte offentligt peka finger åt eventuella läsare.
    Ibland kan jag fundera på mitt eget liv och den utveckling som jag varit med om under dessa snart sextio år. Jag ler åt den omogne tonåringen. Har nästan lust att nypa honom i kinden åt felbeslut. Ibland gick han efter utsidan. Ofta tramsade han bort chanserna. Minst lika ofta byggde han murar som ingen skulle ta sig igenom. Han hade också kommit på att det var bättre att vara fågelfri och ha fullt med planer och möjligheter. Hans största problem var att han var för snäll och försökte lyssna och stötta de som behövde ett öra där andra gick förbi till något roligare. Då blev problemet ännu större när hans roll var medmänniska, men motparten drabbades av kärlek. För de som han i hemlighet var intresserade av sökte han inte upp av orsaken blyghet.
    Jag är otroligt tacksam för de snart 28 år som gift. Något som jag aldrig trodde att jag skulle bli. Fortfarande upptäcker vi nya positiva sidor hos varandra. Vi har samma grund och värderingar. Vi är både lika och olika. Bara det att vi jobbat ihop på/i så många olika sammanhang. Delat kontor och klassrum. Haft företag ihop. Många tycker det låter trist och tråkigt och undrar kanske vad vi pratat om när vi kommit hem. Själv hade jag fel förr, som ”pratade negativt” om olika par som jobbade på samma ställe. En del kunde jag inte ens tänka mig som gifta. Vissa tog det år innan jag av en slump fick reda på att de var gifta.
    För oss var det bara fördelar och stimulerande utmaningar. Jag tror aldrig vi tjafsat eller bråkat i de sammanhangen. Viktigt är det som Robban sjunger om. ”Somna aldrig osams”. Det gäller att släppa på prestigen. Inte alltid så lätt. Betydligt lättare med åren, anser jag. Själv har jag en önskan. Att jag vill lämna jordelivet först. Ibland skojar vi om det. Men för mig är det äkta allvar i botten. Jag vill inte bli ensam pusselbit kvar. Hur många fäller tårar av lycka när personen återser sin partner efter åtta timmar. Visst är jag knäpp? Jag tror ingen av alla våra kurskamrater (ca 90 st) skulle kunna para ihop oss två. Då umgicks jag ändå flitigt med väldigt många av dem eftersom jag hade lyckats med ”konsten” att gå i alla grupperna under första terminen. Allt för att göra en vecka på tre dagar så jag kunde åka till Göteborg under fyra dagar. 🙂
    Jag önskar er många fina år tillsammans.
    Kram Bosse

    0
    • Tusen tack Bosse för ett långt och innehållsrikt svar! Det är så härligt när man har bloggvänner som bjuder på sig själv så som du gör. Jag uppskattar det verkligen!
      Både du och jag har vid ett flertal tillfällen påpekat att vi tänker lika om saker och ting och så även denna gång! Jag har flera gånger sagt till min make att jag vill lämna jordelivet först! Men att jag förstås hoppas på att det DRÖJER! Det finns ett äldre kändispar som jag beundrar och där kärleken verkligen lyser och det är, Marie Göranzon och Jan Malmsjö. Jag tycker särskilt om Marie Göranzon – hon är begåvad och med stor integritet. Jan Malmsjö är också begåvad och har kvar sin utstrålning och fantastiska röst! Men Marie är så insiktsfull! De och några andra kändispar var med en serie om livslång kärlek där Niklas Strömstedt och hans Jenny Strömstedt var programledare. Då minns jag hur jag tyckte att de lyste just om Marie och Jan – om deras djupa kärlek och vänskap. Även Marie bävade för att bli ensam kvar.
      Det är gott att ha varandra! Både vänner och en partner där man kan vara sig själv! Jag önskar er också många fina år tillsammans!
      Kramar Nilla

      0
      • Jag såg också det programmet som jag tänkte på länge efteråt. Det berörde mig djupt. <3

        Det får gärna dröja många år till. Men visst är det nästan på gränsen "läbbigt" hur livet uppfattas som att gå fortare och fortare för varje år som passerar revy. Det gäller att fylla dem med sådant som man själv vill. Inte för att tillgodose "andra människor". Jag syftar på att hänga på tåg/trender för att passa in. Bry oss om medmänniskor ska vi naturligtvis göra.

        Redan första gången jag läste ett blogginlägg från dig kände jag igen mig själv i mycket. Men när jag då hade ungefär "150 bloggar" som jag besökte regelbundet fanns inte tid att skriva långa svar. För börjar jag skriva kan jag inte sluta. 🙂 Är jag då uppe i ett stort skrivprojekt blir det mest att jag läser bloggar som avkoppling mellan skrivpassen. Dessutom älskar jag att titta på fina bloggfoton. Jag har många favoritbloggar som lägger in underbara foton. Du är en av dem.
        Ditt namn och smeknamn kändes också som hemma för mig. Gunilla är ett riktigt fint flicknamn som jag sagt med mjuk stämma tusentals gånger, en gång i tiden.
        Nu ser jag genom fönstret att S och vår yngsta dotter kommer gående. Lizette har övningskört på Gotland för första gången. Jag övningskörde med Jennifer för några år sedan. Denna andra gång har jag och S bytt uppgift. I nästa vecka tänkte jag, att jag och Jennifer ska byta roller. Då får hon vara chaufför och jag kartläsare. Hon behöver hålla gång sina gamla kunskaper så de inte rostar igen.
        Trevlig helg

        0

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.