Promenad bland strandgossar och vildapel!

Maj månad har inte bjudit på så många varma dagar och något högtryck är inte i sikte. Det är bara att hoppas att vi får lite varmare och soligare dagar framöver! En och annan solig dag har det ändå varit och så fort prognosen ser lite mer lovande ut, försöker maken och jag att förgylla dagen lite extra. Den här majdagen, styrde vi bilfärden mot Halland och besökte några pärlor mellan Tvååker och Getterön. Förutom skön promenad bland strandgossar och vildapel, så blev dagens höjdpunkt att inta en mycket god lunch vid Hattaviken, Getterön. Det var vår första lunch ute, sedan början av oktober. Det som vi gjorde lite då och då, innan pandemin, kändes nu som rena lyxen!

Tycker mycket om det där lite karga landskapet som finns i delar av Halland. Det karga, hårda och vilda, mot det mjuka, lena och färgrika. Det är Feng shui det, på ett naturligt sätt. Moder jord vet hur en palett skapas.

Maken, längst upp till höger i bild som inte fotograferar, 🙂 är på väg mot, Subbe fyr, som ligger längst upp på kullen.

Visst är det makalöst vackert!? Vi åker ofta hit, på våren, då jag vet att här blommar triften i mängd! Strandpromenaden längs Apelviken och kurorten som ligger där.

Ja, färgen mot de olika grå nyanserna och med havet som fond. I love it!

Strandgossar, eller strandtrift som är det korrekta namnet.

Trift (Armeria maritima) är en art i familjen triftväxter. Trift finns vildväxande i kustområden på norra halvklotet, framför allt i Europa. Den har spridits över hela världen som trädgårdsväxt och snittblomma. Den kallas även gräsnejlika och hylsnejlika men är alltså inte en nejlikväxt. Triften är en perenn som trivs på torra, sandiga och salthaltiga platser, såsom vid havet och numera även vid mittremsor och vägrenar. Blommorna är rosa, men det finns också varieteter med vita eller röda blommor, och blomningen börjar i slutet av maj eller början av juni. Har ganska lång blomningstid. För mig är den också mycket förknippad med Bohuslän.

Det är så man vill lägga sig ned bland blommorna och för att komma dem nära, låg jag ju mer eller mindre på mage! 🙂

Det vi också ville se och njuta av var apelträdens blomning nära viken med samma namn. Apelviken. Aplarna har en ganska kort blomningstid, men vi var väl där i ”grevens tid”!

Nu var det några år sedan vi sist lyckades komma till just blomningen!

De står där på rad längs den karga strandlinjen. Så magnifikt!

Vildapel är ett lövfällande träd som blir 3-8 m högt. Barken på unga träd är slät men blir senare grov, flagande och gråbrun. Kvistarna är grova och har ibland tornar. Bladen har långa bladskaft, de är runda eller elliptiska med kal undersida. Blommorna är doftande och sitter i kvastar. Foderbladen är kala. Kronbladen är rundade, vanligen vita med rödaktig utsida. Ståndarnas knappar är gula. Frukten sitter på ganska långa skaft, den är relativt liten och grönaktig som mogen, ibland röd på den solbelysta sidan. Smaken är mycket syrlig. Vildapel blommar i maj till juni i Sverige. (Wikipedia.)

Så vackert mot havet och landskapet. Tänk att de trivs här!?

Ja, vilken underbara dag bland strandgossar och vildapel och en del andra blommor…

Skogsstjärna mån tro?

Vet inte vad blomman heter, men kan det vara en ängsbräsma? Växte inte på någon äng, men i lite fuktigare mark, än där strandgossarna fanns.

Ja, en fin dag. Tänk så lite det behövs för att uppleva glädje och harmoni.

Kram Gunilla

Rya skog – en oas mitt i staden!

För lite mer än en vecka sedan, besökte maken och jag Rya skog, beläget på Hisingen i Göteborg. Vi hade läst ett reportaget i GP om den ”dolda oasen mitt i staden!” Maken är uppväxt på Hisingen, och kände väl till platsen och vi har även varit där tillsammans, men det är säkert 20 år sedan! Så det var bra att vi blev påminda om den lilla oasen.

Rya skog ligger lite inklämd mellan mellan Gryaab och Skarvikshamnen på den forna gården Rödjans mark på Hisingen i Göteborg. Rya skog fridlystes redan 1928 och blev ett naturreservat 1965 och är det äldsta i Göteborgsområdet. I reservatets södra del finns historiska rester av bland annat en befästningsvall från 1600-talet som hör ihop med befästningsanläggningarna på Rya Nabbe. Det äldsta kända dokumentet där Rya skog förekommer är en teckning av utsikten från Göta älvs södra strand utförd 1678 av Erik Dahlberg. På den är skog markerad där Rya skog ligger. På en karta upprättad 1760 av lantmätare Carl Scharin finns skog och äng markerade i det område vi nu kallar Rya skog.

Ja, vilken tur att man har insett värdet av att bevara mångfalden av de olika lövträden, samt faunan för övrigt. Här växer bland annat ek, ask, alm, björk, lind, hägg, hassel och vildapel. Vid vårt besök blommade vitsippor och svalört i mängd. Senare kommer liljekonvalj, gullvivor, kaprifol och storrams.

Vid vårt besök, hade det regnat större delen av förmiddagen, men så blev det uppehåll och vi bestämde oss för att åka dit. Väl framme vid den lilla parkering insåg vi att vi var flera som hade läst samma reportage i GP. Många promenadsugna pensionärer på besök!

Att naturreservatet hade rustats upp kunde vi glatt konstatera. Inte kunde vi minnas de fina spänger som fanns här nu, som tog oss över de våta partierna! Här fanns till och med ”mötesplatser!” (Se den den sista bilden!).

Det har varit och är i skrivandets stund en kylig maj månad. Fördelen med det är den långa blomningstiden. Våren – har inte bråttom – grönskan kommer lite långsammare och jag och andra har fått njuta av en lång tid med vitsippor!

Våta, vitsippor som vänder ”andra kinden till” på grund av regnet, men doften fanns där ändå!

Även när vitsipporna ändrar sin färg är de vackra!

Ja, som synes – fullt med vitsippor i den vackra lövskogen!

Många riktigt gamla, knotiga träd!

Det som lyste upp, på vår vandring genom lövskogen var de många gula svalörten…

Ja, vilken fin och trevlig eftermiddag i Rya skog. Så fint att ha många olika oaser i vår närhet. Det lär snart bli återbesök!

Kram Gunilla

Att vårda det man har – ett gammalt sybord!

Under tidig vår, fick jag så äntligen gjort slag i saken att lämna in mitt ärvda sybord till en möbeltapetsör. Sybordet har en gång stått i den gamla prästgården i Osby – min mormors föräldrahem och är ifrån slutet av 1800-talet. Det är en mycket vacker och annorlunda möbel som jag har vårdat ömt tillsammans med två gustavianska stolar i arvet efter min mormor och mamma. De två stolarna har min mamma låtit klä om, som är ifrån samma tid. Sybordet hade sin originalklädsel kvar, men efter alla dessa år, var jag tvungen att byta ut tyget.

Låt oss titta…

Vackert sybord – ja! Men se så trasigt och nött tyget är….det hjälper liksom inte att mormors vackra toalettaskar och smyckeskrin, står ovanpå! I den ”röda påsen” har det en gång funnits en handdriven lite symaskin.

Nej, det här trasiga tyget gjorde inte sybordet någon rättvisa!

Låt oss titta på resultatet här nedan…

Den nedersta lådan fick nytt foder på insidan, för övrigt fick det vara som det var inuti!

Visst är det en underbar vacker möbel och visst blev det fint med det nya tyget! Jag hade som ambition att hitta ett tyg som var så likt det gamla som möjligt och det lyckades jag med tycker jag! Ville absolut behålla den gamla känslan.

Lyfter jag på locket, så ser du alla de små facken för sybehören och drar man ut lådan, så fanns där en gång en liten handdriven symaskin.

Allt det som låg i sybordet av gamla sybehör, hör jag lagt tillbaka. Det tillhör sybordet tycker jag! Jag har även sparat det gamla nötta tyget, för att den som en gång tar över det ska få se hur det såg ut från början. Ska nog också lägga i ett dokument med bilder som berättar möbelns historia!

Och så lägger vi på locken över facken – dold förvaring!

Så nöjd med resultatet – värt varendaste krona!

Kram, Nilla

Vitsippor – som jag har längtat!

Här i och runtomkring Göteborg, blommar nu vitsipporna som vackrast! Jag är som du kanske har märkt, inte så närvarande här på bloggen, men desto mer är jag det i naturen! Jag vill inte missa en endaste stund. Nej, inte en endaste sekund! Tiden är så kort – alltför kort.

Den här backen i ”min skog”, är som du ser kantad med vitsippor. Det är alldeles fullt!

Jag ”fångade ögonblicket” igår, då det var hyfsat varmt, lite soldis, bra förutsättning till att fotografera och njuta av stunden!

Tycker ju om att komma nära – att fånga de fina detaljerna i blommans enkelhet.

Att komma ned på marknivå… att se det lilla livet ur alla vinklar och vrår.

Kram Nilla