Vårkänslor, skrivprojekt och bloggpaus!

Ja, de underbara vinterdagarna som var, har nu bytts ut mot lika underbara vårdagar! Det som återstår av vintern här, är att isen på sjön fortfarande ligger kvar, men det är nog bara någon dag till innan allt är borta.

Nere vid vår sjö, var det så fint nu med all murgröna som tidigare låg väl skyddat under all snö.

Så vackert med murgröna och så tålig den är! Det är en favorit som är grön året runt och som lugnar ned på något sätt i samplanteringar med blommor som pelargonia.

Det har blivit lite vår inne och ute. Tycker om att ändra efter årstiden….

Lite vårligare färger, men ändå dämpade som jag tycker om. Får ofta frågor om ”tavlan” i bakgrunden, som är en bricka i laminat och inte i plåt. Köpte den för några år sedan på Artilleriet i Göteborg och tycker faktiskt att den är vacker som en tavla!

Något som jag också tycker mycket om är det marmorerade lilla fatet som harmonierar så fint med tavlan. På fatet har jag en gräddkanna och sockerskål i silver. Ett kärt minne efter min svärmor. Ser du den lilla murgrönan… plockade med mig en liten kvist ifrån promenaden. 🙂

Ute i vår lilla täppa är allt granris, mossa och höstväxter borta. Kvar är lite lärkkvistar och kottar och några små nyinköpta penséer i en kruka på symaskinsbordet vid entrén. De är ju frosttåliga och så söta och ger vårfeeling! 🙂

Ja, att omge sig med blommor, grönska och ”vackra ting”, är alltid viktigt och särskilt nu, då så mycket känns oroligt och dystert! Jag känner mig faktiskt rätt så ”låg” och ägnar en del av min tid till olika ”skrivprojekt”, (som jag inte vet vad det ska leda till) och jag läser mycket. Jag är ute i naturen förstås och tar mina dagliga promenader och maken och jag gör våra utflykter som jag då och då återger här på bloggen. Men nu får bloggen vila ett tag, tills lusten kommer tillbaka. Det blir kanske något sporadiskt inlägg så där i all hast…. jag vet faktiskt inte…

Det är så viktigt att lyssna på kroppen och på de signaler som kropp och själ sänder ut. Jag har all tid i världen, för att göra olika saker som jag tycker om. Men nu är det inte ”aktiviteter” som jag är i behov av, utan vila och tid för eftertanke.

Ta väl hand om dig!

Kram Gunilla

+4

Hälleviksstrand och Mollösund i vinterskrud!

Min längtan till Bohuslän är alltid påtaglig. Det är något med landskapet och hela miljön som gör att jag så ofta längtar dit. Att se landskapet i vinterskrud, händer inte så ofta nu för tiden, då klimaten har blivit så milt. Men den här söndagen – kanske den vackraste vinterdagen den här vintersäsongen! Fylld av förväntan var maken och jag startklara för avfärd tidig förmiddag. Men vart skulle vi åka….

Det blev till Hälleviksstrand och till Mollösund. Små kustnära orter på Orust. Inte alltför lång bilresa ifrån Göteborg. Vi ville ha tid för strövtåg och upptäckarglädje på plats och inte alltför lång tid med att sitta i bilen.

Vi körde delvis på mindre kustnära vägar, vilket i sig är en fröjd för ögat. Det är otroligt vackert att se landskapet inbäddat i snö och hur träden längs vägen var helt klädda i vitt av frost. Ja, som vita ljuspelare, stod de där och ramade in landskapet. Så närmade vi oss Hälleviksstrand och körde ned till den bortre delen av hamnen där det också finns en badplats. Nu stod inte bad direkt på önskelistan, men den här delen av orten hade vi inte besökt tidigare, så det kändes fint att promenera ut till udden och badet. För jag ville blicka ut över kobbar, skär och horisonten.

Vilka vyer som mötte oss…

Isande blått och vitt mot de vackra bergen.

Ser du pricken till höger i bild? En vinterfiskare lite väl nära öppet vatten tyckte vi.

Uppe på klippan här intog vi vår matsäck. Sällan smakar kaffe och mackor så gott som det gör ute!

Helt vindstilla, flödade sol, och några få minusgrader. En helt magisk vinterdag som jag längtat så länge efter att få spendera i Bohuslän!

Efter fikastunden promenerade vi tillbaka in mot den inre hamnen…

Till vänster i bild sticker två master upp. Det är skonaren Westkust som låg där och väntade på sommaren och passagerare, som bröllopspar med gäster, seglarskola eller vad det kan förväntas bli. Vi får hoppas att läget är ett annat i sommar, beträffande pandemin.

Lite kort om Hälleviksstrand

Hälleviksstrand är en ort i Orusts kommun, beläget vid viken Lerkilen. Orten kallas lokalt för Strana och är ett fiskeläge med gamla traditioner. 2015 förlorade Hälleviksstrand sin status som tätort på grund av att folkmängden minskat till under 200 personer. Hälleviksstrand nämns i skriftliga källor första gången 1617. Fiskare slog sig ner runt viken med sina båtar och byggde bodar vid havet. Under 1700-talets stora sillperiod växte sillfisket och sillsalterier på orten som drog till sig bönder från Orusts inland. Vid 1800-talets slut växte samhället ytterligare med varmbadhus och pensionat. Berget ovanför strandremsan bebyggdes och mot början av 1900-talet blomstrade samhället i och med tillkomsten av Hälleviksstrands varv.

Något som du inte ska missa är Hälleviksstrands kyrka som skiljer sig från många andra kyrkor med sin röda färg och fornnordiska inspiration. Lite av en norsk stavkyrka i mitt tycke. Delar av kyrkan var under renovering, så jag tog inte något kort på den.

En kort biltur senare kom vi till Mollösund. Även här hittade vi fram till en badplats för att få den bästa vyn över det vackra landskapet.

Lite kort om Mollösund

Mollösund är ett av landets äldsta fiskelägen med anor tillbaka till 1500-talet. Det var då en del av Danmark-Norge, och knutpunkt för det lukrativa sillfisket. När sillen försvann kom fattigdomen och fiskarna tvingades livnära sig på andra sätt, bland annat genom boskapsskötsel på Mollön. Med sillens återkomst på 1750-talet blomstrade samhället åter och folkmängden ökade till 500.

Vid början av 1900-talet fanns som mest 1 000 invånare i Mollösund, som därmed var ett av landets största fiskelägen. Därefter minskade sillfisket i betydelse, även om det inte upphörde helt förrän på 1970-talet. Under tiden för andra världskriget byggdes det som utgör dagens hamn och gästhamn.

Så till de några av de vackra vyerna i Mollösund

Vi har varit i Mollösund många gånger, men helt missat Mollösunds fyr. Här uppe var det ”vida blick!”

Kan du förstå känslan att stå här uppe och titta på ett stycke Bohuslän i vinterskrud?

Mollösunds fyr står på Gallebergsudden i den nordvästra delen av samhället.
Fyren är byggd på tidigt 1900-tal och fick en ny överdel 2001. Har man tur dyker en nyfiken säl upp. Men den turen hade inte vi – det var ju fruset vatten!

Jag försökte fånga två svanar på bild som kom flygande på spaning efter öppet vatten! Så mäktiga de är!

Några havsfåglar (gråtrut?), var mycket intresserade av våra medhavda bullar! Vi var snälla och delade med oss av dem och som tack bjöds vi på en ”isdans!” De hade lite svårt att stoppa där på den blanka isen. (Det är en bit bulle som ligger där framför måsen.)

Vi avslutade vår utflyktsdag nere vid ytterligare en badplats som låg centralt belägen, nära hamnen. Jag hoppas att vi kan återvända till dessa nyfunna badplatser och ta ett dopp i det blå till sensommaren. Under högsommaren är det så mycket turister på dessa orter, så slutet at augusti eller september, då kan det passa bra för vår del. Men just nu är jag så nöjd med vår vackra vinterdag!

Bohuslän i mitt hjärta året om!

Kram Gunilla

+3

Utflykt till Bruket, Viared strax utanför Borås.

För några dagar sedan åkte vi till Bruket en inrednings – och blomsterbutik, belägen i Viared, strax utanför Borås. Det finns även ett mysigt surdegsbageri och gårdscafé här. Allt i min stil och smak. I närhet av Bruket, såg vi dessutom ett motionsspår som heter, Ryssnässlingan. Spåret är ca: 1,7 km lång och går genom en fantastisk skog. Slingan har sin början vid Ryssnässtugan.

Vi börjar med Bruket….

Trots närheten till ett industriområde, så låg själva Bruket mer lantligt. I den högra delen finns bageriet, butiken i två våningar och ett orangeri längst till höger. Gårdskaféet ligger till höger utanför bilden.

Orangeriet som rymmer en del möbler och växter. Till höger, flera mysiga uteplatser tillhörande cafét. Vi ville gärna smaka på surdegsbrödet som var mycket gott. Men vi satt inne! Så kallt denna dag.

Här ute hoppas vi kunna sitta och fika nästa gång då vi besöker Bruket. Inredningsbutiken – Hjärterum, hade många fina inredningsdetaljer, möbler och blommor. Det som fick följa med hem var en bukett med vita papegojtulpaner. Så fina!

Vi var här tidigt, så vi kunde gå runt och titta i lugn och ro, utan trängsel. Likaså då vi fikade. Mätta och belåtna (hur längesedan var det inte som vi vågade gå på ett kafé) åkte vi så till Ryssnässlingans motionsspår. Som startar vid stugan med samma namn. Ryssnässtugan.

Längs spåret finns en minnessten över släkten Ryssnäs som är en bondesläkt från tidigt 1600-talet. Släkten har sitt ursprung i Ryssnäs strax väster om Borås och har idag cirka 25 700 medlemmar, varav 16 000 är i livet. Större delen av släkten är fortfarande bosatt i och i närheten av Borås, men delar finns även utspridda över resten av Sverige och hela världen, då inte minst i Amerika. De bördiga åkermarkerna i Ryssnäs och Viared har till stora delar brukats av Ryssnässläktens medlemmar ända fram tills området gjordes om till Viareds industriområde.

Så roligt och härligt att bege sig ut på en ny slinga och vi kom ganska snart in i en mycket vacker skog. Dagen till ära inbäddad i snö!

Vilken fantastisk vinterdag! Det blev många bilder här inne i det vackra vinterlandskapet.

Nog kan man känna av kylan i den här bilden.

Nu var inte slingan så lång, men i kylan och att pölsa fram i snön, gjorde att det kändes rätt så lagom. Slingan är som sagt ganska kuperad, men inte direkt svårt att gå. Läste på något ställe att det ligger flis, så även sommartid är det mjukt underlag.

Härligt vi kommer absolut tillbaka till Bruket och till Ryssnässlingan.

Må gott och hoppas att du kan njuta av det vackra vintervädret!

Kram Gunilla

+2

Samma vackra vik, men vid olika tillfällen!

Det finns en plats nere vid vår sjö som kallas för Prästviken. En plats för alla småbåtar. Att viken heter så, beror helt enkelt på att kyrkan och prästgården ligger alldeles intill. Den här platsen är en favorit. Här tar jag många av mina foton, eftersom viken är så vacker i sig, samt att jag passerar den då jag går min vanligaste långpromenad här hemma.

Låt oss titta på lite olika bilder, tagna vid olika tillfällen.

Inte exakt samma vinkel, men nästan…

En krispig morgon den 28 november 2020. Färgerna på himmelen var fantastiska mot det frostnupna sjögräset.

Det här fotot tog jag idag den 1 februari 2021. Vintern har kommit tillbaka med nysnö. Men det har varit härliga dagar innan också med kalla nätter och soliga dagar!

Här ser vi samma vyer samtidigt!

Även det här fotot är från den 28 november 2020. Vackert solljus som färgar himmelen. Frosten i sjögräset ger en föraning av vinter. Älskar de där skrangliga bryggorna, men jag vågar inte gå ut på dem! Inte på isen heller.

Från dagens datum 1 februari 2021.

Visst är det vackert!?

Från närmre håll, 1 februari 2021.

Här har jag fotograferat den 30 januari 2021. Isen börjar lägga sig alltmer efter ett antal riktigt kalla nätter med åtskilliga minusgrader. Här är en riktig köldhåla!

Samma datum som ovan, isen ligger, två dagar senare faller all snö!

Nedan är det mellan sommar och höst… det är september 2020.

Fortfarande september, en båt har blivit uppdragen, lite av bryggan syns nedanför. Oktober nalkas…

Höst, det är en vacker oktoberdag och fler båtarna är uppdragna. Fantastiska färger!

Har letat efter en sommarbild ifrån platsen, men hittade ingen i mitt arkiv. Faktum är att jag ogärna går här maj-augusti. Det är nämligen inte bara jag som trivs här, utan även snok och huggormar! Gräset är högt och det betyder också fästingar! Usch!

Men några bilder blev det och visst förstår du varför jag tycker så mycket om att fotografera här vid prästviken!?

Må gott!

Kram Gunilla

+3