Med utsikt från nionde våningen!

Det är inte varje dag jag befinner mig i en festlokal på nionde våningen med magnifik utsikt över Eriksbergsområdet i Göteborg! Det är precis vad jag har gjort för att fira min svåger, min mans bror, på hans bemärkelsedag! Min svågers ena dotter bor i närheten och har därmed möjligheten att hyra den här underbara lokalen!

Förutom den underbara utsikten, så serverades god buffémat, god dryck därtill och inte minst anledningen till att familj, släkt och vänner samlades, var ju för att fira min svåger på sin 80-årsdag!

Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB bildades 1850 och ombildades till aktiebolag 1876. I samband med varvskrisen övertogs varvet av staten, och 1979 levererades det sista fartyget. Kranen är 80 meter hög och 1 750 ton tung. Bockkranen är det som finns kvar över en svunnen varvsepok! Både min svåger och min svärfar, har arbetat inom varvsindustri större delen av sina yrkesverksamma liv.

Stena Lines fartyg, vill gärna vara med på mina bilder! 🙂

Det är mycket populärt att bo i hela området och husen närmast älven har ju lägen med vyer som är eftertraktade! Höghus i sig är inte så vackra, men det är en blandad bebyggelse med skiftande karaktär över husen och här finns fina grönområden och utsiktsplatser som jag tidigare har bloggat om. Slottsberget ligger nära och även Sörhallsberget.

Mellan husen skymtar gröna stråk och i bakgrunden en skymt av Färjenäsparken.

Ja, ett fint område som vuxit fram under många år nu och hela varvsområdet har fått ett nytt ansikte. Men bockkranen finns kvar – tack och lov!

Ja, en trevlig kväll med gemenskap och vackra vyer över mitt Göteborg!

I min header har jag valt en bild ifrån andra sidan älven. Den är tagen vid Ångbåtsföreningen vid Klippan, Majorna. I bakgrunden bland masterna skymtar bockkranen.

Kram Gunilla

1+

Tidig morgonpromenad i Trädgårdsföreningen!

Häromdagen var jag tidigt i staden – jag skulle med pendeln för att hälsa på lille prinsen och gosa med honom. Nåväl, jag ville ju hälsa på hela familjen och även maken min som är där och hjälper till med byggandet av förråd och carport! Lille prinsen har numera ett namn… han heter Arvid! ja, han är STARKE ARVID! 🙂

Jag var ute i god tid, vilket gjorde att jag i lugn och ro kunde flanera i Trädgårdsföreningen. Nästan helt för mig själv. Mötte några andra morgontidiga – antagligen på väg till sina arbeten. Vanligtvis när jag är i Trädgårdsföreningen, så är det blomsterprakten och grönskan som får uppmärksamheten. Så även den här gången. Men jag beundrar också de vackra byggnaderna som finns i parken. Låt oss kika lite på dem…

Direktörsvillan

Direktörsvillan stod färdig 1847 och här bodde trädgårdsmästare med sina familjer under många år. Från övervåningen drevs den riksomfattande handeln med fröer, tills verksamheten växte sig så stor så att en egen lokal för det fick byggas. Idag används villan som kontor och lokal för föreningsverksamhet. I detta vackra hus jag gått på en grundkurs i Feng Shui. Vackrare och lämpligare lokal för det ändamålet är ju svårt att finna!

Samma vackra hus, men en annan vinkel! Lägg märke till övre terrasserna på båda sidorna av huset! Nu vet inte jag om någon trädgårdsmästare med fru har haft några fester här i huset? Men jag ser välklädda damer och herrar framför mig i tidtypiska kläder som har samlats till en fördrink på någon av terrasserna och sedan till middag i huset. Efter middagen intar de kaffet med goda bakverk i parken…

Lagerhuset

Lagerhuset byggdes redan 1893 som vinterförvaring åt parkens lagerträd. Då värmdes huset upp av de två kakelugnarna som fortfarande står kvar i huset och som används vid kalla vinterdagar. Delar av av året går det att hyra Lagerhuset. Det är mycket populärt att ha sin bröllopsfest här!

Här har jag suttit ett antal gånger och ätit lunch och druckit något kallt gott i solen! Ja, när man är i Trädgårdsföreningen – då skiner alltid solen! 🙂

Det låga huset är Rosenkaféet som är en del av parkens äldsta hus från 1874. Här fanns tidigare i andra tillbyggnader fähus, förvaring av vagnar, höloft och verkstad. Dessa byggnader finns alltså inte längre kvar. Det andra huset är Lagerhuset som också skulle rivas….

Men en folkopinion stoppade de planerna! Som det framgår av skylten på huset, blev Lagerhuset totalrenoverat år 1985, samtidigt som det blev byggnadsminnesförklarat. Lagerhuset var hårt nedgånget, så en varsam renovering var nödvändigt för att rädda huset. När Trädgårdsföreningen hade 150-årsjubileum år 1992, då blev hela parken byggnadsminnesförklarad.

I anslutning till dessa vackra byggnader, finns Rosariet med omkring 1600 varianter av rosor! Här är det magiskt att gå runt och uppleva färger och dofter från alla olika rosor! Vad jag kan se på Trädgårdsföreningens hemsida, så invigdes Rosariet 1981.

Ljuvliga rosor som blommar långt in på hösten! När jag tog de här bilderna, så hade det varit frost. Men rosorna verkar ha klarat sig!

Palmhuset

Georg Löwegren, trädgårdsmästare och direktör för Trädgårdsföreningen 1859-1916, var fast besluten att anlägga ett stort och ståtligt växthus i parken, allt enligt tidens mode. Han fick igenom sin vilja, trots de höga kostnaderna det skulle medföra.
Palmhuset uppfördes år 1878 i gjutjärn och glas till en kostnad av 145 000 kronor. Det berömda Kristallpalatset i London, som uppfördes för Londonutställningen 1851, var en viktig arkitektonisk förebild. Byggnaden har en yta på närmare 1 000 kvadratmeter, och är uppdelad i olika sektioner med varierande klimat för olika typer av växter. Göteborgarna kallade Palmhuset till en början för ”Nya vinterträdgården” och vallfärdade hit, trots den höga entréavgiften. Inträdesavgiften var 50 öre på onsdagar och lördagar, 25 öre övriga dagar. Idag är det fri entré! Det tackar vi för!

Även Palmhuset var hotat av rivning! När Göteborgs Stad övertog förvaltningen av Trädgårdsföreningen i mitten av 1970-talet var byggnaden i mycket dåligt skick. Beslutet om restaurering räddade glaspalatset från att jämnas med marken. Renoveringen pågick i fyra år och målet var att i största möjliga mån återanvända det ursprungliga materialet från byggnaden och att återinföra de växter som fanns representerade på 1800-talet. Inga större förändringar har skett med Palmhuset efter renoveringen och upplevelsen är densamma nu som den var 1878.

Det slår mig att det var mycket som var ”fallfärdigt” i Göteborgs stad under 1970-talet! Hela kvarter revs för att ge plats åt ny bebyggelse med kontor, butiker och bostäder. Rena rivningshysterin som också drabbade andra städer i landet!

Succulenter i olika färger planterade i ett stort fat vid Palmhusets entré. Så vackert och effektfullt!

Ja, vilken tur att flertalet byggnader finns kvar i parken, för det vore tomt utan dem! De har ett stort historiskt och arkitektoniskt värde anser jag, vilket jag säkert inte är ensam om att anse. Palmhuset besöker vi då och då, gärna vid juletid och i februari då kamelian blommar!

Träden är så viktiga för parken – ja, för hela Göteborgs stad! De är stadens och parkens lungor och de bildar ett grönskande tak, den ljusa årstiden. Träden är ju vackra och viktiga året om!

Blommorna, träden, byggnaderna och promenadstråken som inte är raka, utan de svänger i mjuka former! Feng shui mina vänner!

Andra byggnader som finns i parken är Fröhandelns hus, som idag är Alfons Åbergs kulturhus. Fröhandeln var navet för Sveriges mest omfattande handel med fröer under många år. Huset stod färdigt 1876 och ritades av stadsarkitekt Viktor von Gegerfelt. Huset har byggts om och till flera gånger under åren, men alla de små lådorna där fröerna sorterades och som pryder väggar från golv till tak är original.

Växthuset

Växthuset byggdes 1907. Det har tidigare rymt exotiska fjärilar och från början var det här parken visade sina orkidéer. Det är den enda byggnaden som finns kvar av de inte mindre än 27 växthus som fanns i parken under 1900-talets första hälft. Idag används den vackra glasbyggnaden mestadels till utställningar.

Oftast när jag går i parken, så går jag gärna utmed kanalen. Så även den här morgonen. Vackra vyer som gör sig bra på bild…

Visst är det en vacker vy över bland annat Kungsportsbron vid Vallgraven!? I förgrunden Bastionsplatsen.

Under kategori ”Göteborg”, finner du andra inlägg om Trädgårdsföreningen!

Idag är det höstdagjämning! Vad innebär det? Jo, då står solen exakt ovanför jordens ekvator. Vid höstdagjämningen är natten nästan lika lång som dagen överallt på jordytan, att dagen fortfarande är något längre beror på en optisk effekt som kröker horisonten. Ja, då vet vi det!

Nu ska jag ut på en annan morgonpromenad – det blir i min skog här hemma! 🙂

Må gott!

Kram Gunilla

0

Stilleben – franska stämningar!

Med hösten kommer lusten att ”boa in sig hemma!” Städa, vårda, plocka undan och plocka fram. Att med få medel anpassa hemmet i färger som harmonierar med hösten och vintern. Jag tycker mycket om höstens gyllene och varma toner. Även de som är mer dämpade. Vårt hem präglas av dämpade toner, men det är inte färglöst. En enhetlig och dämpad färgskala ger oss lugn och harmoni.

Jag tycker om att skapa små stilleben – att ha något vackert att fästa blicken på.

Franska stämningar vid vårt matbord. Jag tycker så mycket om tavlan – som är en bricka! En fat i lergods i harmonierande färger är nyinköpt. Övriga små saker är ”gamla kära ting.”

Det behövs så lite för att göra det vackert…. ingen överdådig blomsterbukett… små skira väldoftande luktärter passar bra i den lilla loppisvasen.

Lite franska stämningar som jag älskar! Lantligt och rustikt.

Nu ska jag pyssla vidare i vår boning!

Kram Gunilla

0

En tidig höstdag på Brännö och Galterö i Göteborgs södra skärgård!

I ett tidigare inlägg i juli, skrev jag om vårt sommarfagra besök på Brännö! Tanken var då, att vi skulle vandra ut till Galterö. Men det var en av de varmaste dagarna i juli, och det var nog ett klokt beslut att vänta med det besöket, då det är en bit att vandra! Men nu har vi varit där – både ett andra besök på Brännö och på Galterö.

För en vecka sedan – en skön och tidig höstdag i september blev det ett angenämt besök på de två öarna.

Utgångspunkt

Galterö, når du via Brännö Rödstenvägen/Husviksvägen. Följer den rakt fram i ca: 2 km och tar höger in på Galterövägen, via en nyanlagd grusväg.

Där Galterövägen tar slut leder trappor ned vidare till fina bron över till Galterö.

Bild: I minst 150 år har en stenbank i Galterösunds grundaste del bundit samman Brännö och Galterö. På den har man kunnat ta sig torrskodd över till Galterö, bland annat för att kunna ta dit och släppa får på bete på ön. Hösten 2010 röjdes den gamla stenbanken bort och en stenbro för gående byggdes. Bron heter ”Türks bro”, efter initiativtagaren till projektet, Thomas Türk som själv vuxit upp på Brännö.

Längd

Hittar inga uppgifter om det. Själva slingan kanske är 4 km och lägger vi till promenade fram och tillbaka till färjan på Brännö, så blir det ca: 8 km. Sedan gick vi ju även en del på Brännö. Vår stegmätare visade på ca: 1,5 mil denna dag!

Svårighetsgrad

Från Brännö Rödsten och fram till trappan, är det bara ”raka spåret”! Men sedan ska du alltså nedför en trappa och slingan tar dig ut på små stigar, ibland kuperat, ibland på spångar.

Kort historia

Galterö har historiskt fungerat som betesmark för Brännöbornas får. Även på 2000-talet bedrivs fårskötsel på Brännö i kombination med fårbete hela eller delar av året på Galterö. På ön finns gott om kulturlämningar, och runt ön finns en stor mängd ”tomtningar” – resta efter tillfälliga bosättningar.

Ulliga, krulliga och gulliga betande får, mötte vi på vår vandring!

Galterö är en obebodd ö väster om Brännö i Göteborgs södra skärgård. Den är 120 hektar stor. Större delen av ön är sedan 2015 del av ett naturreservat med samma namn, medan Galterö huvud längst i väster är militärt område. På ön finns ett par sommarstugor. I övrigt betar en mängd får på ön och det är populärt bland fågelskådare att vistas här. De grunda vikarna runt ön är barnkammare för fiskar och bottenlevande djur. Ålgräsängarna, som finns runt hela Galterö, är livsmiljö för många fiskar och andra arter. På djupare bottnar finns fina hummermiljöer. Sommaren 2016, härjade en stor brand på Galterö, inget som vi direkt såg några spår av.

Våra upplevelser

En ”perfekt dag” att vandra både på Brännö och Galterö, lagom med andra turister och behaglig temperatur. Vi åkte ut en söndag och det var nära ögat att vi missade skärgårdsbåten, då det bara var 10 minuter mellan spårvagnens ankomst och färjans avgång. Spårvagnen var på ren göteborgska ”knökfull”, med alla som ville ut i skärgården den här dagen, så de där tio minuterna som var tillgodo, försvann och alla i vagnen satt som på nålar! De som kom av vagnen sprang så gott de kunde -alla vi andra kutade på så gott vi kunde! Nåväl – god Göteborgsanda rådde denna dag! Skärgårdsbåtarna inväntade den stora springande skaran! tack för det – slapp att vänta en timme till nästa avgång!

Väl ombord på skärgårdsbåten, kunde vi andas ut och njuta av den korta turen ut till Brännö Rödsten. Återigen promenerade vi förbi de mysiga, röda gårdarna….

Museet var inte öppet den här dagen, men dock det lilla biblioteket i samma byggnad.

På vår väg ut mot Galterö, möttes vi snart av ett öppet landskap med vackra vyer…

I bakgrunden ser vi inloppet till Göteborgs hamn.

Snart var vi framme vid trappan och Den fina bron. Nu kunde äventyret börja på Galterö.

Inga problem alls att hitta – här på Galterö är det välskyltat! Bara till att följa en blåvit markering…

Här valde vi att gå vänstervarv, för att gå runt hela ön. Det blev lite längre än vi tänkt oss och därför gick vi inte ut till…

Galterö huvud, eftersom det är en avstickare ifrån slingan. Vi tar högervarv nästa gång istället och går direkt dit!

Hela slingan mycket vackert och två grillplatser gick vi förbi och som här ovan en fin badvik med sanddynor minsann!

Inte förväntade jag mig ”klitter” här ute på Galterö! Den här viken fann vi i slutet på slingan och jag var mycket badsugen, men tiden började rinna iväg och vi ville inte missa färjan hem. så bad får det bli en annan gång. Lita på det!

Ja, vackra vyer, under hela slingan och dess karaktär förändrades under vandringen….

Det är lika spännande varje gång som vi kommer ut till en ö för första gången. Att uppleva ön för första gången. Även om öarna ligger tätt i skärgården, så både skiljer de sig åt, men också finns såklart likheter. Varje ö bär på sin historia och har formats av människor genom tiden och inte minst genom väderpåverkan och geografisk placering. Förutsättningarna för liv har förändrats med tiden. Både gällande människor och djur.

Jag tycker vårt ”projekt” är givande på olika sätt. Jag lär mig om min närmiljö, som i det här fallet är Göteborgs skärgård. Jag uppskattar tillgängligheten och vår allemansrätt som vi har i vårt land. Vilka möjligheter vi har att komma så nära naturen och uppleva dess mångfald. Året om!

Sedan är det förstås roligt att dela sina upplevelser med någon – min make uppskattar ju utflykterna lika mycket som jag! 🙂 Och så är det roligt att dela med sig av upplevelserna med dig som läser!

Efter lunchpaus med utsikt över vackra vyer, var vi åter tillbaka vid bron som förbinder de två öarna…

Så vacker bro som ser ut att ha legat där i många, många år. men så är det ju inte, den är ju ny sedan 2010.

Så var det dags att lämna Galterö och promenera tillbaka mot färjan på Brännö. ja, vyerna ifrån den nyanlagda grusvägen är så vacker och jag råkade vända mig om mot Galterö precis då Stena Danica uppenbarade sig!

Det kändes som om färjan skulle ta en genväg över ön – så stor och så nära – men ingen fara!

När vi passerade sträckan där det finns lite skog vid sidan av grusvägen, blev vi attackerade av en myggsvärm! Du milde tid vad många bett vi fick! Korta byxor var inget bra val den här dagen…. men detta hände ju på väg därifrån, så vi var väl ett ”gott byte”, lite trötta och svettiga! 🙂 De närmaste nätterna var ju inte så roliga kan jag säga… de kliade något vansinnigt! Men värre saker kan väl hända… inte tänker jag sluta åka ut till skärgården!

På Brännö finns ett trevligt värdshus i mysig miljö. Där finns både mat och dryck! Ett enklare alternativ, tror jag att hamnkaféet är. Vi gick ned dit för att låna toalett (det var däremot egen fröjd), men kaféet, verkade vara populärt…

Här satt flera vuxna och barn med enklare mat och dryck. Kanske det också fanns fräschare toaletter här, än vid båthamnen!

På Brännö och Galterö, är det underbart att flanera och njuta och bara ta det lugnt! Att göra så, mår vi alla så bra av!

Kram Gunilla

0

Höstfägring vid vår entré!

Igår, var här soligt och skönt ute och jag fick energi som resulterade i fönsterputsning av köksfönstren och byte av köksgardiner. Ja, hela köket blev skinande rent! Vid vår entré bytte jag ut blommorna till lite mer höstfägring! De pelargonior som fortfarande blommar flyttade jag ihop till en grupp till vår altan. Där får de stå ett tag innan det är dags för vintervilan i förrådet!

Det som är så roligt med våra årstider är också att plantera blommor och andra växter efter säsong! Vill alltid mötas av fräsch växter vid just entrén. Feng shui mina vänner!

Den här gruppen planterade jag för någon månad sedan och är lika fin och har växt till sig! Palettväxten ska jag nog ta och plantera om inne, innan frosten kommer. Så kan vi ha glädje av den inne också.

Tycker så mycket om klöverväxten som hänger ned så fint över kanten. Palettblad, ska ha gott om utrymme i sin kruka, jämn vattning, ej stå i starkt solsken, för då blir bladen brända.

Så har det blivit fint på symaskinsbordet också….

Tvåfärgad ljung som är vintertålig, vit cyklamen, tål lite frost. Den gröna växten minns jag inte namnet på. Tål kyla, men inte långvarig frost. Man får byta ut efter hand. Korgen är ”vinterfodrad” med bubbelplast, vilket gör att växterna klarar sig bättre när det blir kallt.

Gillar det gröna som får mig att tänka på grönmossa!

Vit cyklamen som lyser upp och som återkommer i ljungen!

Förutom prydnadspumpor, så hittade jag några roliga frukter som jag ska lägga på ett fat sedan med mossa. Så länge får de ligga på bordet bredvid blomsterkorgen.

Ja, kanske det här var lite inspiration till höstfägring!

Kram Gunilla

0

Området kring Sankt Veitskatedralen i Prag.

Ja, det blev ett tredje inlägg om fantastiska Prag – då det finns så mycket att visa och berätta om! Det jag upptäcker, när jag ska skriva om de här mäktiga byggnaderna, är att ”kärt barn har många namn!” Vad jag syftar på till exempel är att Pragborgen, som just är en borg och inte ett slott, och att S:t Vitus-katedralen – den mäktiga byggnaden med tinnar och torn, som många tror är slottet är i själva verket en magnifik katedral!

Den här dagen med vår guide Marcel, började med en guidad busstur då vi bland annat åkte på ”svenskgatan” minsann! Därefter vidare till Stravhovklostret. Därifrån vandrade vi sedan till bland annat Pragborgen och S:t Vitus-katedralen och så småningom ned mot floden Moldau, för att åka en tur på floden och se staden ur ett annat perspektiv.

Den mäktiga Pragborgen har en avundsvärd position på berget på ”Lillsidan.”

Men först promenerade vi till Stravhovsklostret som blev uppmärksammat år 1143, då en grupp från premonstratensorden bosatte sig här. Premonstratensordern är en romersk-katolsk order av kaniker som grundades år 1120 av S:t Norbert. Under kommunisttiden var klostret stängt och många munkar fängslades. Senare efter det att kommunistregimen fallit, återvände de hit 1990. Klosterområdet omfattar S:t Rochus kyrka, Vår Uppstigande frus kyrka, där Mozart sägs ha spelat på orgeln 1787. Tyvärr fanns det ingen tid att besöka det magnifika biblioteket som ryms i två barocksalar och är mer än 800 år gammalt. I biblioteket finns takfresker i barock stil. Det är så klart något jag också skulle velat ha sett!

Vy inom klosterområdet, vilket vi passerade ganska snabbt, så inte så många foton.

På väg in i klosterområdet hann jag få med en lite oväntad vy men helt i min smak…

Grönska och ett mindre hus bland alla tinnar och torn!

På den fortsatte vägen mot Pragborgen såg vi bland annat det här huset…

Vår käre guide Marcel, berättade att det finns berömda kvinnor också! 🙂 Madeleine Albright, född i Prag 1937, före detta utrikesminister, har bott i detta hus!

Bästa läget i Prag har Sveriges Ambassad som ligger längst ut på gatan, något kvarter från Pragborgen.

Så var vi nästan framme vid området för Pragborgen…

Pampig huvudgång. Men ingången till området sker numera till vänster genom en säkerhetsingång. Inte så konstigt i dessa tider. Men det gick snabbt och vakterna var effektiva! Ser du vakterna i blå uniform?

Vaktavlösning – på väg mot huvudingången! Alltså inte de som kontrollerade oss i säkerhetskontrollen, utan det är de som vaktar slottet! Ursäkta – borgen! 🙂

Ja, men då promenerar vi in på området då och nu ska jag försöka beskriva vad det är vi ser… du vet ”kärt barn har många namn!”

Det vi ser här är, en del av S:t Vituskatedralen. Inom Pragområdet finns fyra palats, fyra kyrkor, åtta andra större byggnader och fem trädgårdar. Byggnaderna representerar nästan varenda inriktning inom arkitekturen det senaste årtusendet. Allt detta fick vi inte se – men det vi såg var mäkta imponerande!

När jag läser på Wikipedia och försöker ”bena ut begreppen”, kommer jag fram till följande: ”Slottets historia sträcker sig tillbaka till cirka 870 då högplatån befästes av furst Bořivoj I, och han lät bygga en kyrka, Vår Frus kyrka, inne på området. I början av 900-talet uppfördes ytterligare två kyrkor, Sankt Georg och Sankt Vitus. Vid Georgskyrkan kom det första tjeckiska klostret att ligga. På 1100-talet byggdes ett slott i romansk stil, som blev väsentligt ombyggd till gotisk stil på 1300-talet av kejsar Karl IV. Han förstärkte också befästningsanläggningarna och lät ersätta Vituskyrkan med den gotiska katedralen Vituskatedralen, som färdigställdes först nästan sex århundraden senare”.

Jag läser vidare på Wikipedia…

”År 1918 blev slottet säte för Tjeckoslovakiens president Tomáš Garrigue Masaryk, och slottet och trädgårdsanläggningarna restaurerades under ledning av den slovenske arkitekten Jože Plečnik. Under ockupationstiden efter 1938 var slottet residens för den nazityske riksprotektorn Reinhard Heydrich. Efter befrielsen från den tyska ockupationen inrymdes regeringskansliet i slottet. Efter sammetsrevolutionen 1989–1990 blev Pragborgen åter säte för en demokratiskt vald president, Václav Havel”.

St. Vitus-katedralen är Tjeckiens största och viktigaste kyrka. Kyrkan grundades redan på 900-talet men började byggas sin nuvarande, gotiska stil, i mitten av 1300-talet. Huvudtornet sträcker sig hela 82 meter över marken. Den är centralt placerad på den innersta tredje borggården.

Inte så lätt att fotografera dessa höga mästerverk!

Jag tycker att vi går in i den mäktiga katedralen….

Svårt att fotografera bland alla turister, men jag ”armbågade” mig fram för att få bättre sikt! 🙂 Jag blev betagen av alla valvbågar, altaret, förgyllda figurer, golvet. Ja, allt…

Som ett av de vackra fönstren. Så betagen att jag inte såg att min grupp var på väg ut…. skynda skynda!

Tinnar och torn….

Den mäktiga byggnaden med torn och tinnar, som på håll ofta misstas för att vara själva slottet, är som sagt i själva verket en magnifik katedral. Vilket mästerverk!

Bland alla tinnar och torn, finns många andra vackra blickfång….

Något som Marcel inte visade oss var Gyllene gatan, (Zlatá ulička) med småhus intill borgmurens insida. Åh där skulle jag gärna vilja promenera…

Bilden tillhör: welcometopraugue.se Franz Kafka ska ha bott i hus nr 22!

Dessa byggdes ursprungligen av borgens gevärsskyttar och nyttjades senare av diverse hantverkare med flera, däribland alkemister – därav gatans namn. Norr om slottet, på andra sidan av en djup, delvis konstgjord dal, finns sommarslottet Belvedere och stora kungliga trädgårdar. Detta skulle jag också ha velat se!

Allt hinner man helt enkelt inte med och det tar tid att låta alla intryck sjunka in! Det är också tur att det går att inhämta information efteråt…

Vi vandrade nedför och lämnade därmed området runt Pragborgen. Mina öron fick vila lite och jag lät min blick njuta av att se staden från ett ”fågelperspektiv!”

Ja, nog kan man se att Prag är ”De hundra spirornas stad!”

Innan det blev ett skönt avbrott för turen på floden Moldau, besökte vi också Wallensteinpalatset med dess park, som har en lång historia… Palatset plundrades vid två tillfällen, i juli 1648 mot slutet av trettioåriga kriget av en svensk armé under Hans Christoffvon Königsmarck och 1742 av fransmän. Få originalkonstverk finns därför kvar. Efter andra världskriget blev palatset statlig egendom och renoverades för att bli kontorslokaler för regeringsförvaltningen. Numera disponerar landets senat huvudbyggnaderna, medan ridskolan används som konstmuseum och filial till nationalmuseet.

Pampiga byggnader och en park i barockstil.

Nu var det skönt att gå ombord på vår förbokade båt för en båttur och för LUNCH!

Det här är inte den båt som vi åkte med, men vi åkte bland annat genom ett antal slussar och på ”öppet vatten”, där vi åter fick en skymt av vackra broar och byggnader längs flodlinjen.

Vyerna är det inget fel på! Eller hur?

Något som jag inte nämnt alls är de ”Judiska kvarteren”. Vi fick en skymt av det på vår första dags guidning. Den lilla del som finns kvar! Största delen av området revs mellan 1883 och 1913. Sex synagogor, den gamla gravplatsen och det gamla judiska stadshuset var allt som blev kvar, och alla dessa platser ingår numera i Prags judiska museum. Dessa judiska byggnader klarade sig sedan ifrån rivning under den nazityska ockupationen på grund av att ockupanterna tänkte bevara området som museum över en ”utdöd ras”.

Vi lyssnar till Marcel utanför gamla synagogan. Vi besökte inte den judiska kyrkogården. Marcel betonade att det är sevärt, men entrépriset är osmakligt högt. Något som jag låter var och en att bedöma. Vid ett eventuellt återbesök till Prag, vill jag nog uppleva kyrkogården som är en av de äldsta i Europa. Begravningsplatsen har används i över 300 år fram till 1787. Här finns alla judiska Pragbor begravda som dog fram till det årtalet. Här lär finnas 12 000 gravstenar på en mycket begränsad yta.

Avslutar mitt inlägg med några bilder ifrån ”gatuvimlet”….

I Tjeckien dricker man öl och inget annat! 🙂

I utkanten av Gamla staden ligger Krutporten, i gotisk stil, en av de 13 ursprungliga portarna in till staden. Det tjeckiska namnet på tornet är Prasna brana. Från börjar var tornet kopplat till det intilliggande slottet. När staden växte hamnade tornet inne i staden och rollen som port blev överflödig. I dag markerar porten slutet på Gamla staden. Det går att komma upp 44 meter genom en brant trappa. Säkert mödan värt att blicka ut över Gamla staden!

Toppen av kruttornet.

Sa jag att jag älskar tinnar och torn!? 🙂

Må gott!

Kram Gunilla

0

Vilken härlig dag på Köpstadsö i Göteborgs södra skärgård!

Utgångspunkt

Vårt utflyktsmål för dagen blev Köpstadsö eller Kössö, som vi göteborgare och lokalbefolkningen säger! Köpstadsö ligger mellan Asperö och Donsö och mittemot lilla Knarrholmen. När du kommer i land med båten vid Ångbåtsbryggan står öbornas skottkärror uppradade vid väntkuren. Skottkärran är nämligen det främsta transportmedlet på ön. Cyklar gör du inte heller under sommarhalvåret. Köpstadsö har en småbåtshamn, mer känt som lilla Båtbryggan, där det även finns toaletter. Här finns fina små badplatser och promenadslingor att vandra på i skogen. Till Köpstadsö tar du med egen matsäck och förnödenheter eftersom det inte finns någon butik eller kiosk på ön. Om du har tur har däremot ett trevligt litet fik öppet vissa dagar i skolbyggnaden.

Längd

Efter det att vi kommit förbi husen på de små asfalterade vägarna, följde vi en blåvit markerad sträcka, genom kuperad terräng. Vi uppskattar att vi gick cirka 6 km.

Svårighetsgrad

Håller man sig på de små vägarna är det inga problem att ta sig fram. Men följer du vår blå/vita slinga, så är det partier som innebär att klättra över berg och i snåriga skogspartier. Men är du van att röra dig i blandat terräng är det inga problem och här och var följer du strandlinjen med vacker utsikt!

Kort historia

Köpstadsö är en liten ö med cirka 100 personer som är helårsboende. Under sommaren ökar den siffran betydligt och det bor då cirka 300 personer på ön. På ön ligger några gårdar från den tid ön var ett centrum för skeppsfart, så den tidiga befolkningen på Köpstadsö var inte fiskare utan skeppare och ägare till små skutor. Från slutet av 1800-talet fram till 1930 fanns 27 båtar registrerade som hemmahörande på ön. Dessa transporterade alla slags varor till svenska och de närmsta ländernas kuster. Men Köpstadsö har också varit en badort i skärgården och som ett minne utav det finns societetshuset ”Smutten” kvar.

”Tjösö” – en gammal stavning av Kössö/Köpstadsö med oklart ursprung – nämns i Hallands historia och beskrivning (1931) av Sven Petter Bexell. 1597 beskrivs ön (i Ortnamnsregistret) under namnet ”Kiöbstedsöen”. Från 1691 finns stavningen ”Tiösöö” noterad. Allt enligt Wikipedia. Min gissning är att öns namn sannolikt har med skeppshandel att göra.

Vår upplevelse av Köpstadsö

Många gånger på vår väg ut till södra skärgården, har vi passerat förbi Köpstadsö och sett alla de uppradade skottkärrorna, som är ett karaktäristiskt kännetecken för ön! Men den här soliga, sista lördagen i augusti, klev vi av båten! Köpstadsö visade sig vara en liten pärla! Från båtbryggan leder vägen oss upp för en backe, förbi ett stort antal uppradade skottkärror. Någonstans läste jag att det lär finnas ungefär 73 stycken!

Åh, vad jag gillar de här enkla och självklara skyltarna som passar så bra in på en skärgårdsö. Kössö Bryggväg är vägens namn från bryggan. Uppe på toppen vid backens slut, ligger en helikopterplatta på vänster sida med fin utsikt. Därefter ligger många av öns gamla gårdar. Inte så dumt att mötas av svenska flaggan och ett flaggspel! 🙂

Utsiktsplats bredvid helikopterplattan.

Husen ligger tätt nere i byn och runt de flesta boningar finns vackra trädgårdar med gamla kulturväxter.

Vid de här röda husen fortsatte vi åt vänster, på Strannevägen, för att gå vidare ned mot den lilla gästhamnen och toaletterna. Båthamnen som ligger i en vik har klippor på vardera sidan.

I det gula huset fanns det toaletter och lite här och var badstegar. Men för oss var det lite för tidigt med ett dopp! Vid ”lillbryggan”, förbi det bortre röda huset, finns en badstege, för ett dopp i det blå!

Perfekt läge för en fikapaus nere vid hamnen.
Det är klart att vår lilla solstråle har en båt uppkallad efter sig! 🙂
Vy från hamnen ut mot havsviken där det fins fina, rostiga, ”skulpturer” i vattnet.

Nere vid hamnen ligger ett stort förråd som vi passerade och kort därefter kom vi fram till en ny skylt…

Här gick vi ned, för här skulle det finnas både badvik och möjlighet till klippbad.

Slingrig, grön stig ned mot havet. Som tur var såg jag inget annat slingrigt på stigen! 😉 Badviken lockade inte till bad, eftersom det var så grunt. Men vi såg en badstege från en av klipporna, med perfekt läge rakt ut i havet. Här badade jag näck – vi var ju helt själva – en stund. Sedan kom två kvinnor som inte brydde sig om maken min, utan de hoppade också i! 🙂 Efter bad, intog vi vår matsäck och njöt av omgivningarna.

Mätta och belåtna vandrade vi vidare och gick förbi en tennisbana och kom fram till det som jag antar är ”Societetshuset.”

Vi följde ”Källstigen”, utmed havet och kom så småningom ut bland sommarstugor, innan vi nådde fram mot skogspartier.

Vad säger du om det här läget? Här stod vi och blickade ut över några av de andra närbelägna öarna. Fantastiskt vackert!

”Röda stugor tågade vi förbi” och in mot skogen…och där höll vi sedan utkik efter blå/vita markeringar hela vägen.

Och det gällde att titta sig noga omkring efter dem…

På stock och på sten! 🙂

Ibland var skogen tät, ibland lite bredare stig och mycket vackert! Ibland kom vi mycket nära havet och vyerna – ja vad tycker du?

Efter det att vi rundade den norra delen kom vi så småningom ut på…

Då började vi närma oss bebyggelsen igen…

Jag mår alltid som bäst när jag får vara så här nära naturen! Att vandra både genom hagar, ängsmark, förbi gamla gårdar och blicka ut över havet och skärgården. Det är svårslaget! Skärgården är en stor kontrast till storstadens puls som i Prag med alla turister. Men jag har förmånen att jag inte behöver välja bort någotdera och det gör mig ytterst tacksam. Vi kom ut i korsningen där vi började vid Kössö bryggväg bland de röda husen…

Ja, vilken idyll – som i Bullerbyn! Vår härliga dag på Kössö närmade sig sitt slut. Vi promenerade åter förbi alla skottkärror…

Hade precis missat en färja 🙂 Men hade koll på när nästa skulle komma och då är det bara att ta det med ro…

Man kan vila en stund och man kan blicka ut över havet…

Ja, vilken fantastisk dag och kvällen här hemma blev inte sämre. Vi grillade och satt ute länge i den kanske sista ljumna sommarkvällen! För nu går vi in i september månad som tillsammans med maj är mina favoritmånader. Hoppas september inbjuder till fler skärgårdsdagar!

Kram Gunilla

0

Några av de alla vackra byggnaderna vid Gamla torget i Prag!

En stor del av Prags historia är bevarad runt Gamla stadens torg tack vare dess byggnader. Prags historiska delar, grundades på 1100-talet och här vid torget, har många historiska händelser utspelats. Alla som är intresserade av historia och arkitektur får stor behållning av att flanera här och försöka ”känna in” den speciella atmosfären!

Týnkyrkan är ett av de vackraste och mest dominerande byggnadsverken vid gamla torget och i hela Prag. Kyrkans torn som är 80 meter höga, kan ses från nästan hela stan. Jag blev helt betagen av de två tornen och fotograferade dem ifrån olika håll och vid dags – och kvällsljus.

Det fullständiga namnet på denna vackra kyrka är, Jungfru Maria kyrka framför týn. Kyrkan har anor från 1100-talet, men den nuvarande kyrkan i gotisk stil byggdes på 1400-talet. Tornen är inte symmetriska, vilket var vanligt i den gotiska arkitekturen och det representerar det manliga och det kvinnliga.

Även om Týn-kyrkan är ett mycket synligt landmärke är ingången inte lätt att hitta. Ingången är i slutet av en kort passage som leder från en arkad som går längs den östra sidan av Gamla stan. Tyvärr var vi inte inne i kyrkan. Tiden och orken räckte inte till! Dagtid är det öppet för allmänheten, men jag är inte säker på om det även är öppet kvällstid. I kyrkan vilar den danska astronomen Tycho Brahe (1546 -1601) i en marmorgrav.

På kvällen lyste det så vackert och stämningsfullt i de två tornen och jag lämnade nuet och drogs in i sagans värld. Jag var på bal i Törnrosas slott! 🙂

Vagn, kusk och häst fanns ju där vid torget, så det var ju egentligen bara till att åka iväg till slottet! 🙂

Åh, dessa vackra spiror – jag vill tillbaka i juletid någon gång! Torget lär vara väldigt vackert dekorerat då!

Den omtalade astronomiska klockan på rådhuset, fick vi också se tillsammans med en stor skara andra turister!

Föreställningen är slut! Ser du den lilla tuppen längst upp i den överta gluggen?

Höjdpunkten i den föreställning som lockar folksamling vid varje heltimme är de 12 apostlarnas procession. Först kommer Döden i form av ett skelett och drar i ett rep och vänder på ett timglas. Därefter öppnas två fönster och de 12 apostlarna rör sig sakta runt. 
Efter detta gal en tupp och klockan slår hel timme samtidigt som andra figurer uppenbarar sig i form av en turkfåfängan och girigheten. Det hela tar inte någon längre tid, innan föreställningen är slut. Så det gäller att försöka stå på en bra plats framför tornet, för att kunna se.

År 1490 byggde klockmästare Hanus om den befintliga klockan på rådhuset och det sägs att rådsherrarna blev så oroliga för att han skulle kopiera mästerverket att de gjorde den stackars mannen blind. Klockan har reparerats ett flertal gånger, men dess nuvarande urverk är detsamma som Jan Táborský fullbordade 1572.

Klockans syfte var inte att visa den exakta tiden utan att imitera solens och månens banor runt jorden. Klockan visar egentligen tre olika sorters tid. Den yttre ringen mäter gammal böhmisk tid i vilken dygnets 24 timmar räknas från solnedgången. Ringen med romerska siffror visar tiden som vi är vana att uppfatta den medan urtavlans blå del representerar den synliga delen av himlen indelad i 12 delar. 

Här ser vi Gamla stadens rådhus, med den astronomiska klockan till vänster, (syns inte här på bild) och med sitt höga torn som mäter 69.5 meter! Uppifrån tornet lär det vara fin utsikt över stora delar av Prag. Rådhusets historia går tillbaka till 1400-talet, då stadsbyggnader gradvis byggdes samman till en enda byggnad. Rådhuset har en framträdande roll i historien om Prag och om den tjeckiska staten. Ja, rådhuset och platsen bär på en lång historia och om vi blickar raskt fram till andra världskrigets slutskede, då brändes delar av det Gamla Rådhuset ned och den berömda Astronomiska klockan skadades allvarligt. Idag är det Gamla Rådhuset en populär plats för vigsel och nere i det Gotiska kapellet finns medeltida väggmålningar att beskåda!

Så förflyttar vi oss igen över torget och stannar till vid ett stort monument som vi undrar över…

Vid den ena änden av Gamla stadens torg står monumentet över Jan Hus, tjeckisk hjälte och religiös reformator som brändes på bål år 1415 efter att ha förklarats för kättare. Monumentet visar två folksamlingar där den ena består av triumferande husitkrigare och den andra av de protestanter som 200 år senare tvingades i exil. En ung mor symboliserar den nationella pånyttfödelsen. 

Här nedan ser vi till vänster i bild, Kinskýpalatset i rokokostil och till höger skymtar det gotiska borgarpalatset Huset vid stenklockan. I Kinskýpalatset gick Kafka i gymnasiet. En berömd, tjeckisk-österrikisk författare av judisk börd.

Borgarpalatset ”Huset” vid stenklockan. Ser du klockan till höger, nedanför det sista fönstret?

Ja, här finns många vackra byggnader och kyrkor runt torget. En stor mäktig kyrka med vit fasad är S:t Nikolauskyrkan som ligger i ena hörnet. Den kan ingen missa!

Sankt Nikolauskyrkan var den Gamla stadens församlingskyrka och mötesplats från 1100-talet till 1300-talet då Týnkyrkan fullbordades. Kyrkans vita fasad är full med statyer av Antonin Braun. I den magnifika kupolen finns freskomålningar med bilder ur S:t Nikolaus och S:t Benedikt liv. Vidare finns det en enorm ljuskrona i mittskeppet.  Den nuvarande kyrkan, som ritades av Dientzenhofer, fullbordades 1735. Tyvärr missade vi även ett besök i den här kyrkan.

Ett hus som jag beundrade mycket och som jag inte vet något om är huset nedan…

Huset – en fröjd för ögat med sin dekorativa målningar och andra utsmyckningar.

Vi promenerade runt torget, de tre kvällarna då vi var här och även om vi inte hann allt, som vi ville, så fick vi ändå se mycket! Både här och i övriga Prag. Den sista kvällen firade vi maken lite mer (bemärkelsedag dagen därpå) och det blev ett mycket trevligt restaurangbesök. Vi valde att äta tjeckisk mat…

Anka i rödvinsås, med syrad rödkål och olika dumplings. Franskt rött vin därtill. Allt mycket gott! 🙂 Alltså vi hade sådan tur med vädret… ljuvliga ljumna kvällar!

En mycket nöjd bloggerska med de tre kvällarna och de två dagarna i Prag!

Men mer finns det att berätta om, och då tänkte jag att ta med dig till bland annat Sankt Veitskatedralen.

Vi har också gjort ett nytt besök i vår vackra skärgård. En skärgårdsö, med speciell karaktär, som vi hittills har åkt förbi. Det blir ett inlägg om det också! 🙂

Må gott!

Kram Gunilla

0