Längtan till Bohuslän!

Längs Bohuskusten har vi många pärlor som vi återvänder till lite då och då! Nu har vi fått en ny pärla med Björholmen – platsen för vår sons bröllop! Maken och jag besökte Björholmen tidigare i år, på självaste trettondagsaftonen. Den dagen var en kall och klar vinterdag. Du kan läsa om det inlägget här! Några månader senare, i mitten på maj, var det en ljummen och skön försommardag!

Jag har allt som oftast en längtan att komma upp till Bohuslän. Sommar som vinter. Höst som vår. Jag behöver inte nödvändigtvis bo här. Nej, jag vill längta! Upplevelsen blir så mycket mer intensiv och djup om man får längta.

Jag tror att de allra flesta som har besökt Bohuslän, uppskattar landskapets karaktär med bland annat de typiska skärgårdshusen, sjöbodarna, doften från tång och hav, skaldjuren, samt de solvarma klipporna om sommaren.

Låt oss titta på miljön vid Björholmen…

Lägg märke till ljuset och speglingarna…

Foto: Bilden tagen ifrån vårt balkongfönster, dagen efter bröllopet!

Sjöbodar, bebyggelse, klippor, hav och båtliv… Det är Bohuslän det! Av min bror fick jag veta att Idun – den blå fiskebåten mitt i bild, sjönk i hårt väder utanför Räbbelhuvud, utan för Kyrkesund, nordväst om Tjörn, i februari 2018. Den ensamme fiskaren tillika ägaren, räddades i sista stund av sjöräddningen och båten plockades upp så småningom av Kustbevakningen, då det fanns risk för oljeläckage. Vilken tur att allt slutade väl!

Nog skulle jag vilja simma ut ifrån badstegen, men det får allt bli lite varmare i vattnet först!

Sjöbodar – det är ett favoritobjekt att fotografera…

De får gärna vara lite solblekta och ”ruffiga”, som här! Taket ser nytt ut… det var väl dags!

Sjöbodar och bryggor….

Alltså dessa klippor – det är som ett vykort! Mitt hjärta slår alltid snabbare när jag kommer till Bohuskusten. <3

Och som jag skrev… de charmiga husen! De hör Bohuskusten till! 🙂

På vägen, strax innan man kommer fram till Björholmen, stannade vi till för att jag ville fotografera. Jag mer eller mindre kommenderade maken till att stanna! 😉

Du ser ju själv…

Foto: Strax innan Björholmen. Taget med min mobilkamera.

Ja, så pittoreskt i dessa små kustsamhällen!

På kvällen, vid bröllopet, färgades himmelen rosa… och luften var då alldeles ljummen…

Det var och är obeskrivligt vackert! Jag blickade ut över havet, himmeln och ville bara inte att kvällen – att stunden skulle vara över!

Men det blev midnatt och det var hög tid att gå till sängs, för att vakna upp till en kristallklar dag!

Vilka fantastiska speglingar…

Sjöbod nummer två från höger – det var där vi intog middagen på vår sons bröllop. Underbar middag och fantastisk utsikt över havet! Balkongen som skymtar längst upp till vänster – det var brudparets svit! 🙂

Manfred – så hette han vår sjöbod, där vi tillbringade hela kvällen och njöt av precis allting!

Jag är tämligen säker på att du förstår min längtan till Bohuslän! 🙂

Må gott alla kära läsare! Det är så roligt att just du tittar in här och delar min glädje!

Kram Gunilla

0

Blomster nära havet!

Jag uppskattar verkligen att ha både havet och stadens parker nära mig och på så sätt få uppleva mångfalden. De olika miljöerna för blommor, träd och grönt. Men en del blommor och träd trivs ju både vid havet och inåt land.

Foto: Vid Björholmen, Tjörn.

Som strandgossarna som trivs på det flesta platser. Bara det är mager jord som sand. Här hemma växer de längs vägrenen utmed vår motväg. Men det är vid havet som jag tycker att de passar bäst! Mellan skrevor och vid klipphällar. Nu på försommaren blommar den rikligt.

Foto: Saltholmen, Göteborg
Foto: Strandglim vid Björholmen Tjörn

Strandglim är också en blomma som jag gärna ser vid havet!

Vildapel, även kallad surapel är ett träd i familjen rosväxter. Vid Apelviken i Varberg finns det sådana träd. De är så vackra när de blommar!

Foto: Vildapel, Apelviken Varberg.

Där finns också rosa blommor på vildapel.

En blomma som betyder särskilt mycket för mig är styvmorsviol. Den blomman samt blåklocka var min mormors favoriter. Jag tänker på henne då jag ser styvmorsvioler vid havsbandet eller ute på någon ö i skärgården här på västkusten. Jag har minnen hur mormor plockade några och satte dem i en liten vas. Några la hon också i press, för att ha under den långa vintern. Ett vackert sommarminne!

Foto: En majdag i Varberg.
Foto: Björholmen, Tjörn.

En gul blomma som jag också ofta ser ute vid havet är, käringtand. En tålig blomma som också trivs bäst i mager jordmån.

Foto: Käringtand, Säröleden, utanför Göteborg.

Tjärblomster trivs utmärkt nära havet och blommar rikligt i år. Har sett dem på flera ställen längs vår kust.

Tjärblomster längs landsvägen, Björholmen.

En hel äng med tjärblomster vid Björholmen. De är lite klibbiga på stjälken, men gör sig fint som en liten bukett. vackrast är förstås alla blommor där de står!

Vid Ganlet – en badplats i Göteborg, där såg vi stora, fina rönnbärsblommor, samt blommor av slånbär. Dagen före bröllopet plockade vi några som blev så vackra till bordsdekorationen.

Foto: Vit slånbärsblomma, Ganlet, Göteborg.


Häromkring där jag bor en bit inåt land, finns inga gullvivor eller majnycklar som de säger i Bohuslän. Men ute i skärgården finns de på flera platser och därför förknippar jag dem med havsnära! 🙂

Foto: Gullvivor på Valö i norra Bohuslän.
Foto: Majnycklar på Valö i norra Bohuslän.

Till sist, men inte minst – kaprifol! Bohusläns landskapsblomma!

Kaprifol, Rörö, Göteborgs norra skärgård.

Det är nog inget som doftar så gott på kvällen som kaprifol!

Många av de här blommorna som jag visat i inlägget, finns ju med i blomsterdekoration på min sons bröllop. Du kan inte annat än förstå hur mycket jag älskar Bohuslän, havet och miljön där!

Kaprifolblad, slånbärsblomma och strandgossar.

Kram Gunilla

0

Mors dag!

Morgonen har börjat med mys med lilla O som vi hämtade igår! Det är så roligt när hon är här. Hon sprider glädje, liv och lust omkring sig! Vi spelar spel, leker, läser – hon älskar böcker!

Ja, det är en gåva att både få vara mamma till två underbara söner och att få vara farmor! Inget som kan tas för givet!

Igår, då vi hämtade lilla O, fick jag Mors dags fika! En jättegod rabarberkaka med grädde därtill. Idag då vi ”lämnar tillbaka” lilla O, far vi sedan vidare till yngsta sonen med sambo till deras nya fina hus. Där väntas det middag! 🙂 Så trevligt!

Kram Gunilla

0

Varsågoda – en färgsymfoni bland tulpaner och röd kastanj!

En kär tradition som vi har, är en försommarträff med några goa vänner. Först äter vi en god bit mat, tar något glas därtill och sedan besöker vi Trädgårdsföreningen för att där njuta av blomsterprakten! Vi har hittills haft tur med vädret på våra träffar – solsken även denna gång, om än lite blåsigt!

Det var många besökare den här soliga torsdagen i Trädgårdsföreningen och det är lätt att förstå varför så många söker sig hit! Färgprakten bland tulpanerna är magnifikt!

Nästan på väg att blomma ut, men så vackra ändå! Tänk att få vara en humla och få flyga runt inne i blomsterprakten! 🙂

Det fotograferades flitigt här vid den stora och välfyllda tulpanrabatten. Det är verkligen är fröjd för ögat! Men det som också står för färg, lugn och harmoni är de röda blommande kastanjeträden. De vita är fantastiskt vackra, men de röda är något enastående…

Visst är de röda blommorna på kastanjeträden något alldeles extra fantastiskt!?

Må gott!

Kram Gunilla

0

På bröllop i vackra Bohuslän!

Tänk att få komma på bröllop i ”mitt Bohuslän” och inte vilket bröllop som helst, utan till vår äldsta sons bröllop! 🙂 Vi fick inbjudan till bröllopet på självaste julaftonen 2018.

På trettondagsafton 2019, åkte maken och jag till platsen för att se hur där såg ut – platsen för en liten intim vigsel på en brygga vid Björholmen! Vid vårt första besök var det en klar och kall vinterdag och några månader senare, dagen för den lilla vigseln, en ljuvlig och ljummen försommardag!

En skål för det vackra brudparet som lovade varandra evig kärlek här på bryggan! Vår Jörgen och hans Susanne! 🙂

Så fina tillsammans!

Brudens bukett var nästan lika vacker som bruden! Men bara nästan! 🙂

Buketten var som en dröm med den stora vita doftande pionen i mitten av buketten! Tillsammans blev helheten mycket smakfullt och vackert! Bruden själv, klänningen, buketten, hårsmyckning och skorna!

Buketten och skorna.

Lilla O var också bedårande söt… eller hur!?

Här omfamnad av sin älskade mamma…

Blomsterdiademet har åkt av och skorna är roliga att ta av och på! Så stolt liten Olivia!

Liten busig Olivia som tittar ut mot balkongen vad mamma och pappa har för sig! 🙂

Fina syskon! Storebror William tillsammans med en något mindre liten Olivia! 🙂

En storebror som blickar ut över havet och är i sina egna tankar en stund…

Intill bryggan där den lilla vigselakten ägde rum, låg också den mysiga sjöboden, där vi satt hela kvällen och njöt av mat, dryck, fantastisk utsikt och av gemenskapen! Dörrarna stod öppna under försommarkvällen till cirka 22.30! Vilken lycka! 🙂

Bordet var dukat med vit linneduk och enkla, vackra ljusstakar. Jag fick den stora äran att dekorera bordet och fick fria händer! Lite pirrigt att få det förtroendet, men bröllopsparet uppskattade temat som självklart blev Bohuslän!

Som grön stomme blev det grön, slingrande kaprifol. Däri stoppade jag rosa strandtrift ”strandgossar” som de också kallas för, samt vita små buketter av slånbärsblommor. Vid sidan av ”girlangen” la jag ut små stenar och skal ifrån blåmusslor.

Mitt på bordet en liten vas med vit strandglim och rosa strandgossar.

Jag hade ingen aning om hur det såg ut i sjöboden – men allt passade så bra tillsammans. Dukningen och miljön därinne!

Sitter man i en sjöbod, så ska det ju vara ett maritimt tema!

Presentbordet som också dekorerades med kaprifol, tjärblomster och presenter till brudparet förstås! Dock inte glasögonen…

Vad sägs om den här utsikten!? Jag fick nypa mig i armen! 🙂

Till sist betraktade vi skymning som föll utanför och himmelen blev sagolikt vackert! Som ett vykort! Det fotograferades flitigt under kvällen och jag har valt ett litet, men ett representativt urval ifrån en minnesrik kväll! I ett annat inlägg, tänkte jag visa lite mer av miljön runtomkring. Vilken fantastisk helg!

Kram Gunilla

0

Billdals Gård – ett sommarhus för Göteborgssocieteten!

I mitten på April, då maken och jag promenerat ute på Stora Amundsön, så passade vi också på att besöka Billdals herrgård. Sist vi besökte herrgården renoverades den utvändigt och det arbetet blev klart under 2017. Sedan en tid tillbaka pågår även renovering inne i det vackra huset! Vid dagens besök togs en hel del foton och som du kommer att märka, har löven vid det här tillfället ännu inte slagit ut. Fördelen med det är att många detaljer blir mer synliga. Men nog föredrar jag grönskande bokträd!

Du som följer mig här på bloggen, förstår förmodligen redan nu varför jag vill berätta och visa bilder på det här huset! Givetvis handlar det om att huset har en själ, en intressant historia och är alldeles underbart! 🙂

Om Billdals herrgård

Billdals herrgård ligger i naturområdet Billdals park i stadsdelen Askim som i sin tur ligger kustnära. I min efterforskningar om herrgården, noterar jag att det första huset revs. Därefter byggdes det ett nytt hus, det som vi ser idag, och som har haft ett flertalet ägare genom alla år. Vi tar det från början…

År 1663 blev familjen Prytz egendomens första kända ägare och därefter köpte grosshandlaren och kommunpolitikern James R Dickson egendomen 1862. Dickson lät först riva den ursprungliga byggnaden och därefter spenderade han hundratusentals kronor på att uppföra den nuvarande byggnaden, samt utvidga trädgården. Det anlades också en park i engelsk stil. Herrgården användes av Dickson som sommarbostad. Då Dickson avlidit år 1873, övertogs egendomen av arkitekten och byggmästaren August Krüger. Därefter köptes den av grosshandlaren Charles Felix Lindberg. Han bodde året runt på gården och ägde den fram till sin död 1909. Efter tjugo år var det ytterligare en grosshandlare som övertog huset och det var industrimannen Gustav Werner som blev ny ägare fram till sin död år 1948. Även han utvidgade anläggningen, genom att bland annat bygga ett stort växthus och arbetarbostäder, samt ett stall och en ladugård. Även en byggnad innehållande en tvättstuga nämns!
Efter hans död tog hans släktingar hand om byggnaden, innan hela egendomen köptes av Göteborgs kommun 1963. Den dåvarande hyresgästen Brita Norling gavs då hyresrätt fram till sin död vilket inträffade 2001. Huvudbyggnaden stod sedan tom fram till 2014 när Higab – ett kommunalt bolag inom Göteborg, fick i uppdrag att rusta upp Billdals Gård. När Higab tog sig an herrgården var byggnaden i mycket dåligt skick och hade också blivit utsatt för skadegörelse. Något som vi bevittnade vid vårt först besök i början på 2000-talet. Eftersom man i nuläget inte riktigt vet vad byggnaden ska användas till har renoveringen av insidan avstannat tills vidare. Det finns en tanke om att öppna upp för allmänheten och att bedriva kafé – och restaurangverksamhet i huset.

Parken är numer friluftsområde och i anslutning till parken finns bland annat Billdals ridhus. Parken har många vackra lövträd och Krogabäcken slingrar genom området. Parken omges av både berg och skog. Den promenad – och cykelvänliga Säröbanan ligger nära. Det var just vid en av våra cykelturer som vi blev nyfikna på herrgården!

Vy nedanför byggnaden i den vackra parken som gränsar mot berg och lövskog. Krogabäcken skymtar. Varför bäcken heter så vet jag inte! Det finns visst en laxtrappa någonstans i bäcken, men den såg vi inte till.

Vy från den lilla stenbron upp mot herrgården. Det är tidig vår och vitsipporna har börjat slå ut….

Vitsippor – det känns redan längesedan!

Här ser vi ena gaveln på huset, ifrån den lilla stenbron. Den översta tredje våningen består av en påbyggnad i mitten som skjuter upp över byggnadskroppen, vilket ger ett pampigt uttryck! Jag förmodar att det är en terrass?

Blev visst förälskad i den lilla bron! 🙂 Vid sidan om bron låg en liten byggnad som vi trodde var en grindstuga….

Men det var det inte! Det visade sig var ett utedass med plats för två samtidigt! 🙂

Tänker att dasset tillhörde tjänstefolket! Eller vad tro du? 🙂 Tyvärr verkade inte detta ”lilla viktiga hus”, ha blivit renoverat! Det vore ju väldigt synd om inte det också får en ”makeover!” 🙂 Alldeles nedanför bron låg en något större byggnad som verkade vara något av en mindre tjänstebostad eller något förråd? Hittade ingen information.

På dess baksida av det charmiga huset, såg vi ett igensatt fönster. Hoppas att Higab renoverar och återställer även de här två mindre byggnaderna! Bilderna togs ju för nästan exakt en månad sedan. Så mycket grönare det är nu i naturen! Det blir säkerligen en tur till hit under sommaren och hösten!

Här på terrassen stod vi och tittade ut över parken mot de vackra bokträden. Vi passade också på att kika in genom de stora fönstren. Vi såg vackra brädgolv, kakelugnar, samt höga pampiga pardörrar mellan rummen. Allt kunde vi ju inte se utifrån, men varje rum i huset lär ha fått sin karaktär med hjälp av olika träslag, dekorativt snickeri, kulörer och ornamentariskt snickeri och stuckatur. Allt med inspiration av nyrenässansens engelska ideal. (Källa: Higab hemsida.)

Vy ut över trädgården och parken ifrån den stora terrassen. Då bilden togs hade ju bokträden inte fått sina gröna blad, men nu lär här vara grönt och lummigt! Kanske även någon blodbok finns?

Vid infarten till parken ligger också en mindre byggnad och det lär vara en tjänstebostad…

Ja, det är spännande att upptäcka ett ”ödehus” som detta hus var då vi såg det första gången. Sedan flera år senare, läste vi en artikel i GP, om att Higab övertagit ansvaret om byggnaden och att en renovering skulle påbörjas. Det föranledde till nästa besök och därefter ytterligare ett, då den yttre renoveringen stod klar. Och så bestämde jag mig för att ta reda på vilka som bott och levt här och nu är den sagan all! 🙂

Ser bland mina foton att jag glömt att fotografera byggnadens entrésida! Det föranleder definitivt att göra ett återbesök! 🙂

Nu tar jag och bloggen helg! Så…

Trevlig helg!

Kram Gunilla

0

Det där med våra ägodelar…Två boktips som du inte vill missa!

Helgen har varit intensiv – som jag skrev i mitt förra inlägg har yngsta sonen med sambo flyttat in i sitt nya fina hus! Ena dagen gick det stora flyttlasset och allt skulle in i det nya hemmet. Dag två städade och fejade vi i den gamla bostaden. Att byta bostad är inget som sker i en handvändning – det är så många saker som ska packas ned och packas upp och hitta sin plats i det nya hemmet!

Inför ett flytt är det bra att passa på att rensa, sortera, skänka och sälja saker som inte behövs längre. Vid ett flytt kanske man noterar hur mycket prylar som finns i hemmet som inte behövs och varför de har blivit kvar!? Men många av ens ägodelar har naturligtvis ett användningsområde eller det är minnessaker som betyder något. I samband med flyttningen kom jag att tänka på två böcker av samma författare som i högsta grad har med vårt hem och med våra ägodelar att göra. Jag funderar över om författaren är medveten om den ”röda tråd” som böckerna har, eller om det är en slump att det handlar om ”ägodelar”, men ur helt olika perspektiv. Det här är min helt personliga tolkning! Jag rekommenderar att läsa båda böckerna i turordning och kanske du gör liknande reflektioner som jag.

Bok nummer ett är ett boktips ifrån min bloggvän Annika med bloggen Halmhatt och mamelucker! Den heter: ”Grejen med saker”, Författare: Helena von Zweigbergk.

Foto: Pia Ulin.

Det finns ett antal böcker på marknaden om att ”rensa i röran” och ”göra sig av med saker”. Vilket i och för sig kan vara riktigt. I Grejen med saker undersöker Helena Zweigberk vårt förhållande till saker. Varför känns de så viktiga att skaffa och vad betyder de egentligen för oss? Många föremål i Helenas hem bär på en historia, men också med känslor som skam och tröst. Vi får följa med in i Helenas hem och ta del av hennes berättelse tillsammans med konstnären Cilla Ramnek och fotografen Pia Ulin. De har fria händer att utforska Helenas hem. Enskilda saker plockas fram, föremål grupperas om och berättar plötsligt något annat.

Vi lever i en tid då vi ena stunden uppmuntras till konsumtion. I nästa stund ska vi vara miljömedvetna och begränsa våra inköp. Det är bra! Det är populärt att handla på loppis, köpa vintageprylar och antika föremål. Det är som om våra ”samlarimpulser” har fått en ny skepnad! Istället för att köpa nytt, köper vi vintageprylar, ”som bär på en historia!” Men vems historia då? Jag tycker om vintage och köper hellre av det, än nya föremål. Men samtidigt så kan ett nytt föremål, inköpt vid ett speciellt tillfälle, få betydelse för oss längre fram i tiden.

Nu handlar inte boken om konsumtion i ordets direkta betydelse, utan mer om vilka känslor som styr våra impulser att köpa just den där ”prylen”? Varför blir den kvar om vi inte tycker om den? Det handlar om att omvärdera och se på våra föremål med nya ögon och låta saker få byta plats. Att göra stilleben av få saker och låta dem få ”glänsa!” Det finns fina fotokollage över Helenas ägodelar i boken.

Bok nr två: ”Totalskada”. Författare: Helena von Zweigbergk.

Foto: Gunilla Johansson

När jag var på biblioteket, såg jag den här boken bland ”nyheter” och la direkt märke till bilden på haren och sedan på den oväntade titeln! Efter ha läst de här två böckerna kommer jag sannolikt läsa fler av Helena von Zweigbergks böcker!

Totalskada är en mycket genomtänkt titel som i ett enda ord sammanfattar läget i Helena von Zweigbergks relationsroman. En bit in i boken kommer svaret på titeln som är mycket träffande!

Boken handlar om Xavier och Agneta om deras långa relationen och om deras två gemensamma barn och om Xaviers dotter. I takt med tiden och med att barnen flyttat hemifrån har avståndet dem emellan ökat allt mer. Det finns ett outtalat tomrum i deras relation som ingen av dem riktigt vet hur de ska fylla. Så händer det som inte får hända – en katastrof utifrån! Totalskada! Jag undviker medvetet att skriva vari katastrofen består av. Katastrofen är så total och central då det präglar relationerna i familjen och deras fortsatta liv.

Det scenario som författaren målar upp är vanligt och en stor del av den vuxna befolkningen kan säkert relatera till karaktärernas bekymmer. Jag fascineras av hur författaren lyckas hålla liv i hela berättelsen från början till slut. Att på ett mångfasetterat sätt i detalj kunna beskriva både dramatik och de känslor som väller fram hos huvudkaraktärerna Xavier och Agneta. Men också känslostormarna och maktlösheten som deras barn upplever.

Vad skulle hänt i Xavier och Agnetas relation om katastrofen inte hade inträffat? Ibland händer något oväntat som här i bokens handling – en katastrof som satte allt på sin spets. Går det att komma vidare? Att släppa taget och börja om på nytt?

Boken fick mig att fundera över mina egna relationer. Till min make, våra barn, släkt och vänner. Hur skulle jag reagera om det var jag som var drabbad av ”totalskada?” Vilka roller har vi i livet? Vilka får vi och vilka tar vi?

Boken handlar om katastrofen och om relationerna i dess ”flodvåg!” Det handlar om vad som är viktigt och värdefullt i livet. Om att släppa taget om det som inte längre finns och om att gå en ny framtid till mötes. Tomhänt men förhoppningsvis inte ensam!

Kram Gunilla

0

Trädgårdsföreningen – göteborgarnas gröna rum!

Egentligen är jag ingen stadsmänniska – jag trivs bäst vid havet eller vid skogsområden. Men i Göteborg är jag född och delvis uppvuxen och jag har mina rötter där. Under våren har det blivit flera angenäma besök till staden, för att bland annat träffa vänner på en lunch, eller som häromdagen då maken och jag var på utställningen ”Göteborgs garderob.” Är jag i centrala Göteborg, så slinker jag gärna in en stund i göteborgarnas gröna rum som är Trädgårdsföreningen! Om jag har uträttat några ärenden eller suttit och avnjutit en god lunch med vänner, så är ändå behovet att vara för mig själv en stund. Nu är man inte ensam i Trädgårdsföreningen, men en vanlig vardag finns det gott om plats för var och en!

Under vårvintern har jag lagt märke till att det pågår ett arbete med att skapa ett nytt ”grönområde” i Trädgårdsföreningen. Nya träd, buskar, perenner och ängsväxter planteras i den lund som ska spegla det sena 1800-talets stilideal. Nu tar det några år innan det nyplanterade har hunnit växa till sig, men vid mitt besök la jag direkt märke till de nya mjuka formerna på gångstråken. Så som det en gång var i parken då den anlades. Några träd har fällts, för att skapa plats åt den nya lunden. Men samtidigt har det planterats nya träd som Vinnlönn och Amerikansk strimlönn som bättre passar in. Det här området är beläget till vänster om den stora gräsmattan i mitten vid entrén från Bältespännarparken. Enligt deras hemsida så har det sedan 2010 planterats 165 nya träd i Trädgårdsföreningen. Totalt finns det 600 träd i parken av cirka 170 olika trädarter och sorter. För mig och säkert många andra besökare är träden, själva stommen i parken. Träden bildar ett ”grönskande tak” och de är också till stor del stadens lungor!

Trädgårdsföreningen är en av Europas bäst bevarade 1800-talsparker och blev som första park i landet förklarad som byggnadsminne 1992. Tillsammans med Länsstyrelsen i Västra Götaland arbetar Trädgårdsföreningen för att bevara och utveckla delar av parken med det sena 1800-talets stilideal som förebild. I detta är 1800-talslunden en viktig del.

Vid entrén från Bältesspännarparken möttes jag först av en blomsterprakt…

Mycket vacker plantering som gör sig så fint mot den gröna bakgrunden.

Så gick jag åt vänster mot kanalen, där också den nya 1800-tals lunden tar form. Den här sidan av parken där bland annat kastanjeträden står nere mot kanalen är min favoritplats. Nu blommade kastanjeträden…

Som synes, så regnade det, men jag lyckades fota med mobilen samtidigt som jag höll i paraplyet över mig och kameran!

Älskar verkligen den här platsen och särskilt vyerna ut över kanalen. Träden är vackra året om, men nog har jag längtat efter grönskan!

Så till sist promenerade jag en liten bit fram till den nya lunden som börjar ta form…

Nu var det vid fotoögonblicket en del maskiner igång, och det planterades för fullt, så jag får återkomma med fler bilder härifrån då arbetet med lunden har kommit längre. Men mitt intryck är mycket positivt! Den nya 1800-tals lunden passar så väl in!

Nu stundar en välfylld helg, för vår del. Yngsta sonen med sambo flyttar till ny ort, så jag vet vad jag har att göra! 🙂

Därmed önskar jag mina läsare en god och angenäm helg!

Kram Gunilla

0

”Göteborgs garderob” – en liten titt in i den pågående utställning på stadsmuseet i Göteborg!

I Göteborgs stadsmuseums pågår just nu en modeutställning, där det gläntas på dörren till en annan tid. Här möter vi allt ifrån ateljésydda drömklänningar i siden till en liten lappad barnjacka, som slutat sina dagar som isolering i ett torp. Utställningen fokuserar på tiden runt 1880-1930. Mest fokus ligger på kläder för de mer välbeställda i det dåvarande samhället. Inte så konstigt med tanke på att ”arbetarklassens kläder”, slets ut. Det finns inte mycket bevarat helt enkelt! Eventuella tygrester blev till trasmattor eller till något liknande. Men även människorna tillhörande societeten, återanvände sina kläder. Vackra klänningar, dräkter, kostymer, syddes om, när till exempel modebilden förändrades. Hållbar utveckling!

Om du som jag tycker om mode – och särskilt modet ifrån just tiden 1880-1930, så är utställningen en fröjd för ögat. Det finns även herrmode representerat. Nu ska jag inte visa dig alltför mycket, för då blir det inte så spännande för dig att gå på utställningen. Några godbitar bjuder jag på!

Håll tillgodo med mobilbilder!

”Den nya kvinnan” – hon som nu ska slippa hårt åtdragna korsetter och liknade under sina kläder. Ett friare mode, där också vaderna får synas! Den här klänningen är fantastiskt i färg och utförande. Klänning är sydd i rosa sammet, med tidstypisk v-formad urringning och med isättning av rosa chiffong, samt broderade ornament med vita och silverfärgade glaspärlor. Fantastiskt vackert! Klänningen har tillhört: Helfrid Kanold, och bars första gången på ett bröllop omkring 1925. (Kanold: Känt företag i Göteborg, chokladfabrik.)

Mycket vacker som sagt, men nu är jag inte direkt någon ”rosa person”, så min bröllopsfavorit blir den här…

Fantastiskt vacker och tidlös. Den skulle är lika användbara idag enligt mitt tycke!

Någon som hade ”känsla för stil”, var
Blanche Bondes. . Det fanns en hel del bevarat ifrån hennes garderob. (Änkan efter James Fredrik Dickson, Tjolöholms slott).
Jag vill minnas att den här klänningen tillhörde henne.

Den här klänningen gjorde det i alla fall…

Jag är svag för bruna och ”guldiga” toner… så den här vill jag ha! Kanske lite för smal i midjan dock! 😉

Accessoarer var och är också viktiga detaljer…

Blanche (vilket fantastiskt vackert namn) hade kläder för alla tillfällen. Den bruna yllekjolen tillsammans med den benvita sidenblusen – så vackert och snyggt! Till höger skymtar en underbar dräkt – också i min färg! 🙂

När jag började skriva på det här inlägget, kom jag tänka på min mormor och på några underbara foton som jag har på henne. De passar så bra in i sammanhanget! Fotograf är min morfar som hade fotoateljé.

Visst är hon både vacker och ”rätt klädd” i sin charlestonklänning à 1920-tal! Min fina, goa mormor! <3

Om du går till utställningen, (något att också göra för den som turistar vår stad) så missa inte heller utställningen om ”skolplancherna!” Ja, det fanns mycket att se!

Ja, ett litet axplock av en intressant utställning!

Kram Gunilla

0

Saint Andrew´s Church – Följ med till Engelska kyrkan i Göteborg!

Påskdagen 2019 – Maken och jag promenerade i ett vårlikt och behagligt Göteborg. Vi ville gärna se körsbärsträdens blomning vid Järntorget. Det fick vi! Promenaden gick sedan vidare mot ”Fiskekörkan”, vid Rosenlundsgatan och en bit därifrån, ligger Engelska kyrkan och till vår glädje var den öppen! Många, många, gånger har vi promenerat här, stannat till och beundrat kyrkan, men inte kunnat se den inifrån, förrän idag – den aktuella dagen! Det är svårt att förklara varför – men det är något alldeles speciellt med kyrkor. Oavsett storlek – allt ifrån mäktiga katedraler, till en liten bykyrka. Alla väcker de något inom mig. Det har inte direkt med någon ”gudstro” att göra, utan mer kyrkornas historiska värde, samt att det representerar ”det heliga rummet”. Vare sig det gör det eller inte! Var jag än är, när jag är på resande fot, så besöker jag gärna en kyrka. Känslan jag har när jag träder in i en kyrka är, vördnad, andlighet och respekt. Precis som jag upplever inför alla byggnader och enklare hus som har en ”betydande ålder och ett historiskt värde”, för oss människor.

Vid vårt besök, var det knappt en vecka efter den katastrofala branden i
”Notre-Dame de Paris.” (15 april 2019). En brand i en historisk byggnad som påverkade en hel värld! De scenerna som jag såg på tv, är något som jag aldrig glömmer! Att se tusentals parisare bevittna branden från ”Pont de la Tournelle”, påverkade mig djupt. Katedralen fick svåra skador, men en otrolig räddningsinsats, bidrog till att delar av den mäktiga katedralen kunde räddas och även oersättliga föremål inuti kyrkan. Att jag nämner detta – hur sörjande parisare stod tätt, intill varandra och vi andra som fick bevittna det hela via tv-skärmarna är just det som jag försöker beskriva – hur viktig kyrkan är för oss människor oavsett om vi är troende eller inte! Kyrkan som byggnad, som ett ”heligt rum”, är mycket betydelsefullt för många. Därtill det historiska värdet – vårt kulturarv. Notre Dame historia sträcker sig över 800 år. Den har överlevt både revolutioner, två världskrig, och nedsmutsning på grund av miljöpåverkan. Som många parisare sa: ”Notre Dame har alltid funnits. Den ska alltid finnas. Generation efter generation!”

Så åter till vårt kyrkobesök i Göteborg…

Saint Andrew’s Church, även kallad för, Engelska kyrkan, är en kyrkobyggnad som tillhör Engelska kyrkan, där den är en del av Europas stift (Diocese in Europe). Den ligger i centrala Göteborg inom Vallgraven. Den invigdes 1857 och är ett byggnadsminne sedan 30 januari 1978 med skydd för omgivande tomt, interiör och exteriör. Redan 1691 fanns i Göteborg en engelsk församling som 1741 fick religionsfrihet och rätten att bygga en kyrka. År 1759 uppförde församlingen ett trevåningshus vid Östra Hamngatan, senare kallad för det ”Hallska huset”, efter John Hall den äldre. John Hall var vid tiden en känd grosshandlare i Göteborg, invandrad ifrån Storbritannien, född 1735. John Hall lät bygga Gunnebo slott i Mölndal. Hallska huset finns kvar, men går knappast att känna igen som det 1700-tals hus det en gång var. Huset är beläget i hörnet av Östra Hamngatan/Postgatan.
Den första stenen i grunden lades den 19 juni 1855, av en annan känd göteborgare – industrimannen och politikern Robert Dickson.
Robert Dickson (1782-1858) skänkte bland annat 330 000 riksdaler till uppförande av arbetarbostäder i stadsdelarna Haga och Majorna i Göteborg. Släkten Dickson kommer ursprungligen från Skottland. Nuvarande Tjolöholms slott, lät byggas av James Dickson (bror till Robert Dickson) och dennes hustru Blanche Dickson. James Dickson avled strax efter byggstart, så det var Blanche Dickson som färdigställde slottet.

Kyrkan är byggd i en nygotisk stil med fialer, (italienska ”foglia” som betyder nålformig spets, avslut på till exempel en spira). Kyrkan är 24 meter lång och 10,5 meter bred. Det finns fem fönstermålningar i kyrkans östra ände som föreställer, Matteus, Markus, Petrus, och Johannes. De utformades i Skottland och skänktes till kyrkan i slutfasen av byggnationen. Fasaden är uppförd i gult tegel och fönster och portalen är av sandsten. Kyrkan bekostades till hälften genom frivilliga bidrag från församlingsmedlemmar och till hälften av den engelska staten. (Källa: Wikipedia).

När vi kom, så var gudstjänsten avslutad och kyrkan tom på besökare. Men vi välkomnades varmt in att titta in i kyrkorummet!

Redan vid entrén la vi märke till de vackra fönstermålningarna. Men också taket som är målad i en ljusblå himmelsliknande färgton. Vackert!

Fönstren ifrån vänster sida…

Altaret rakt framifrån. Vi ville inte uppehålla dem allt för länge, så i brådskan glömde jag fotografera mot utgången. (Du ser lite av mittgången i den första bilden). Kyrkan rymmer inte så många platser, i förhållande mot många andra stadskyrkor i Göteborg. Jag upplevde den vacker, varm och omhuldande!

Vad betyder en kyrka för dig? Har du någon speciellt minne av ett kyrkobesök? Är det någon kyrka som du gärna skulle vilja besöka? Berätta gärna! Så givande för mig att ta del av just din berättelse.

Kram Gunilla

0