Jag har nu redigerat de flesta bilderna ifrån vår resa och på så sätt färdas jag ytterligare en gång genom ett grönt och frodigt landskap omgivet av två hav och de mäktiga bergen.
Jag blundar och minns hur jag satt ned och blicka ut över havet och kände solens varma strålar mot min hud…allt är vackert och jag känner tacksamhet.
Nedanför mig ett mäktigt stup och ett blånande hav…
Jag tänker också på de vackra skogarna och kullarna och på serpentinvägarna som slingrade sig över och genom kullarna…
Grönt och frodigt med oändliga vidder!
Jag tänker på alla byarna, husen, gränderna och balkongerna…
Havet skymtar som oftast i bakgrunden. Det Joniska eller det Tyrrenska havet. Luften är het och så kom åskregnet och det med besked!
Men solen är aldrig långt borta!
Här ville jag gå sakta, sakta och helst stoppa tiden. Där borta genom porten skymtade en annan stad och havet.
Tegelpannor…terrakotta så vackert och är som ett smycke på husen.
Gammalt och nytt, lite huller om buller och med hederliga antenner som blir till utropstecken! Jag slås av tanken att här i byarna är det charmigt med antenner på taken och med balkonger där tvätten hänger på tork. Det hör liksom till. Men jag föredrar en balkong som är en grön oas.
Blommorna…som vill att vi ska stanna till och lukta och beundra…
Och de små kvicka ödlorna som ser ut som en minikrokodiler! 🙂
Vilka fantastiska färger och tänk att jag lyckades att fånga några på bild! 🙂
Det är lätt att vara förälskad i Italien…
Tack för att ni ville följa med mig en liten bit i ett fantastiskt landskap!
Kram Gunilla
