Buana sera!

Nu är vi hemma igen efter vår resa längst ner i södra Italien! Därmed har vi varit både i Toscana, Ligurien, Apulien och nu i Kalabrien. Italien är ett underbart land på många sätt och jag önskar att jag kunde tala italienska. Har försökt lära mig ”artighetsfraserna” och det uppskattas alltid av italienarna. Nu hade vi ju en guide med oss som talade flytande italienska – inte konstigt då Katarina vår guide, har bott där i fyrtio år. Bättre guide kunde vi inte få, hon överraskade oss några gånger med italienska matupplevelser, i den lilla staden eller byns ”ristorante”! Sådana ställen som man själv har svårt att hitta. Hon berikade också våra upplevelser med att vara kunnig om Italiens fantastiska historia. Italien är en enda stor kulturskatt! Så det är högst troligt att vi återvänder hit, då det finns så mycket kvar att utforska av alla regioner och öar!

Vi landade i Neapel och på vägen ner till Catanzaro Lido, där vi skulle bo de första fem dagarna, blev det först ett stopp vid en buffelfarm, strax söder om Salerno. Det blev en guidad rundvandring bland bufflar, olivlundar och vinproduktion. Därefter bjöds vi på en smakrik lunch, bestående av krämig mozzarella i olika former, sallad, bröd och farmens egen olivolja och vin. Jag vill minnas att farmen heter ”Statti” och den har funnits i familjens ägo långt tillbaka i tiden. Hon som guidade oss runt var svenska…som träffade en italienare!

Salerno en otroligt vacker kuststad. Tyvärr fanns det ingen tid att utforska den, utan vi fick nöja oss att beskåda staden en bit från ”ovan!”

Farmen hade sexhundra bufflar och även mjölkkor! Därtill stor produktion av olivolja och vin. Spännande att få se själva produktionen och därefter njuta av resultatet!

Alla bufflarna hade personliga namn – allt för att veta hur produktiva de var. Inte läge för att smeka nosen…hornen är inte att leka med! Djuren verkade ha det bra under sin ”livstid” på farmen. Det fanns ytor att röra sig på, men allt är relativt.

Mozzarella i olika spännande smaker. Vinet var mjukt och smakrikt…kanske inte det bästa att dricka ur en plastmugg! Men vid provsmakningen innan, då serverades vinet i riktiga glas.

Det bästa på hela resa var besöket i Tropea. Staden som hade allt och det Tyrrenska havet skimrade i olika turkosa färger.

Borgen som ligger på sandstensklippan omgärdat av det kristallklara vattnet! Oktober – och vattentemperaturen är ca: 23 grader! 🙂

När jag är i Italien smakar jag gärna på pasta och havets läckerheter! En iskall öl till är inte heller så dumt!

Här sitter vi på en uteservering och tar en cuppuccino, solen värmer gott, det är 27 grader och det finns inget att klaga på! Ja, det var ett litet smakprov ifrån allt som vi upplevde den här gången. Det tar tid att smälta allt och redigera ca: 300 foton! Så jag säger…

På återseende…Arrivederci!

Kram, Gunilla