Promenad bland strandgossar och vildapel!

Maj månad har inte bjudit på så många varma dagar och något högtryck är inte i sikte. Det är bara att hoppas att vi får lite varmare och soligare dagar framöver! En och annan solig dag har det ändå varit och så fort prognosen ser lite mer lovande ut, försöker maken och jag att förgylla dagen lite extra. Den här majdagen, styrde vi bilfärden mot Halland och besökte några pärlor mellan Tvååker och Getterön. Förutom skön promenad bland strandgossar och vildapel, så blev dagens höjdpunkt att inta en mycket god lunch vid Hattaviken, Getterön. Det var vår första lunch ute, sedan början av oktober. Det som vi gjorde lite då och då, innan pandemin, kändes nu som rena lyxen!

Tycker mycket om det där lite karga landskapet som finns i delar av Halland. Det karga, hårda och vilda, mot det mjuka, lena och färgrika. Det är Feng shui det, på ett naturligt sätt. Moder jord vet hur en palett skapas.

Maken, längst upp till höger i bild som inte fotograferar, 🙂 är på väg mot, Subbe fyr, som ligger längst upp på kullen.

Visst är det makalöst vackert!? Vi åker ofta hit, på våren, då jag vet att här blommar triften i mängd! Strandpromenaden längs Apelviken och kurorten som ligger där.

Ja, färgen mot de olika grå nyanserna och med havet som fond. I love it!

Strandgossar, eller strandtrift som är det korrekta namnet.

Trift (Armeria maritima) är en art i familjen triftväxter. Trift finns vildväxande i kustområden på norra halvklotet, framför allt i Europa. Den har spridits över hela världen som trädgårdsväxt och snittblomma. Den kallas även gräsnejlika och hylsnejlika men är alltså inte en nejlikväxt. Triften är en perenn som trivs på torra, sandiga och salthaltiga platser, såsom vid havet och numera även vid mittremsor och vägrenar. Blommorna är rosa, men det finns också varieteter med vita eller röda blommor, och blomningen börjar i slutet av maj eller början av juni. Har ganska lång blomningstid. För mig är den också mycket förknippad med Bohuslän.

Det är så man vill lägga sig ned bland blommorna och för att komma dem nära, låg jag ju mer eller mindre på mage! 🙂

Det vi också ville se och njuta av var apelträdens blomning nära viken med samma namn. Apelviken. Aplarna har en ganska kort blomningstid, men vi var väl där i ”grevens tid”!

Nu var det några år sedan vi sist lyckades komma till just blomningen!

De står där på rad längs den karga strandlinjen. Så magnifikt!

Vildapel är ett lövfällande träd som blir 3-8 m högt. Barken på unga träd är slät men blir senare grov, flagande och gråbrun. Kvistarna är grova och har ibland tornar. Bladen har långa bladskaft, de är runda eller elliptiska med kal undersida. Blommorna är doftande och sitter i kvastar. Foderbladen är kala. Kronbladen är rundade, vanligen vita med rödaktig utsida. Ståndarnas knappar är gula. Frukten sitter på ganska långa skaft, den är relativt liten och grönaktig som mogen, ibland röd på den solbelysta sidan. Smaken är mycket syrlig. Vildapel blommar i maj till juni i Sverige. (Wikipedia.)

Så vackert mot havet och landskapet. Tänk att de trivs här!?

Ja, vilken underbara dag bland strandgossar och vildapel och en del andra blommor…

Skogsstjärna mån tro?

Vet inte vad blomman heter, men kan det vara en ängsbräsma? Växte inte på någon äng, men i lite fuktigare mark, än där strandgossarna fanns.

Ja, en fin dag. Tänk så lite det behövs för att uppleva glädje och harmoni.

Kram Gunilla

Rya skog – en oas mitt i staden!

För lite mer än en vecka sedan, besökte maken och jag Rya skog, beläget på Hisingen i Göteborg. Vi hade läst ett reportaget i GP om den ”dolda oasen mitt i staden!” Maken är uppväxt på Hisingen, och kände väl till platsen och vi har även varit där tillsammans, men det är säkert 20 år sedan! Så det var bra att vi blev påminda om den lilla oasen.

Rya skog ligger lite inklämd mellan mellan Gryaab och Skarvikshamnen på den forna gården Rödjans mark på Hisingen i Göteborg. Rya skog fridlystes redan 1928 och blev ett naturreservat 1965 och är det äldsta i Göteborgsområdet. I reservatets södra del finns historiska rester av bland annat en befästningsvall från 1600-talet som hör ihop med befästningsanläggningarna på Rya Nabbe. Det äldsta kända dokumentet där Rya skog förekommer är en teckning av utsikten från Göta älvs södra strand utförd 1678 av Erik Dahlberg. På den är skog markerad där Rya skog ligger. På en karta upprättad 1760 av lantmätare Carl Scharin finns skog och äng markerade i det område vi nu kallar Rya skog.

Ja, vilken tur att man har insett värdet av att bevara mångfalden av de olika lövträden, samt faunan för övrigt. Här växer bland annat ek, ask, alm, björk, lind, hägg, hassel och vildapel. Vid vårt besök blommade vitsippor och svalört i mängd. Senare kommer liljekonvalj, gullvivor, kaprifol och storrams.

Vid vårt besök, hade det regnat större delen av förmiddagen, men så blev det uppehåll och vi bestämde oss för att åka dit. Väl framme vid den lilla parkering insåg vi att vi var flera som hade läst samma reportage i GP. Många promenadsugna pensionärer på besök!

Att naturreservatet hade rustats upp kunde vi glatt konstatera. Inte kunde vi minnas de fina spänger som fanns här nu, som tog oss över de våta partierna! Här fanns till och med ”mötesplatser!” (Se den den sista bilden!).

Det har varit och är i skrivandets stund en kylig maj månad. Fördelen med det är den långa blomningstiden. Våren – har inte bråttom – grönskan kommer lite långsammare och jag och andra har fått njuta av en lång tid med vitsippor!

Våta, vitsippor som vänder ”andra kinden till” på grund av regnet, men doften fanns där ändå!

Även när vitsipporna ändrar sin färg är de vackra!

Ja, som synes – fullt med vitsippor i den vackra lövskogen!

Många riktigt gamla, knotiga träd!

Det som lyste upp, på vår vandring genom lövskogen var de många gula svalörten…

Ja, vilken fin och trevlig eftermiddag i Rya skog. Så fint att ha många olika oaser i vår närhet. Det lär snart bli återbesök!

Kram Gunilla

Vitsippor – som jag har längtat!

Här i och runtomkring Göteborg, blommar nu vitsipporna som vackrast! Jag är som du kanske har märkt, inte så närvarande här på bloggen, men desto mer är jag det i naturen! Jag vill inte missa en endaste stund. Nej, inte en endaste sekund! Tiden är så kort – alltför kort.

Den här backen i ”min skog”, är som du ser kantad med vitsippor. Det är alldeles fullt!

Jag ”fångade ögonblicket” igår, då det var hyfsat varmt, lite soldis, bra förutsättning till att fotografera och njuta av stunden!

Tycker ju om att komma nära – att fånga de fina detaljerna i blommans enkelhet.

Att komma ned på marknivå… att se det lilla livet ur alla vinklar och vrår.

Kram Nilla

Från vinter till barmark, samt ett litet säkert vårtecken!

Ja, nu är det inte mycket kvar av all snö som föll, i början av månaden! Tyckte om att vi fick vinter och några soliga dagar, men snöblasket och ishalkan som följde, hade jag gärna varit utan! Men så är det som oftast i södra delen av Sverige och inte minst i kustnära områden. Nu är det ju bara januari, så det kan mycket väl bli vinter igen, fast det är nog inte vad jag önskar. Hursomhelst, så är det i alla fall isfritt nu och jag kan styra mina promenader dit jag önskar och vill!

När snön föll blev det ljust och vackert…

Och idag den 21 januari, så såg det ut så här…

Inte så upplyftande…

Avslutar därför med ett säkert vårtecken…

i början av året brukar det finnas engelsk pelargon i blomsterbutikerna. I år inget undantag! Det är den enda pelargon som trivs inne hos mig och de brukar vanligtvis blomma 3-4 veckor! Det går att planterar ut dem senare i sommar, vilket jag inte brukar göra. Har fullt upp med alla mina övervintrande pelargonior! 🙂

Må gott!

Kram Gunilla

Cykeltur bland vitsippor och svalört. Tankar om livet och om bloggen.

Den för mig vackraste och mest efterlängtade tiden är när vitsipporna står i full blom vid Råda Säteri. Maken och jag har verkligen tagit vara på varje stund att promenera i området och vi har också tagit oss dit på en cykeltur. Nu finns det vitsippor på många platser i vår närmiljö, men ingenstans är det så vackert som här vid Råda Säteri.

En längre cykeltur på ca: 4 mil tog oss genom ”gammelskog”, på slingriga skogsvägar, kantad av vitsippor. Så småningom cyklade vi in i Delsjöns stora naturreservat, där det blev en ”go fika”, innan turen gick vidare mot Råda Säteri, där ännu fler vitsippor och svalört välkomnade oss.

Vitsippor i ”gammelskogen”! Det är klart att det blir många stopp längs vägen för att föreviga det vackra. Om jag ändå kunde stoppa den här tiden….

Vår cykeltur gick vidare mot ”en go plats”, för att där njuta av fikat! På vägen dit var jag nära att platta till en stor snok, en liten ”babysnok” och en kopparorm! Men jag lyckades undkomma dem genom att jag oftast har ett öga mot marken och ett öga i färdriktningen! 🙂

Det är så trevligt med de här skyltarna som visar vägen till mysiga ställen.

Grönska på väg och först ut är björkarna.

Vattenblänk som här är lite krusigt. Fin plats där vi njöt av utsikt och medhavd ”go fika!”

Energipåfyllda trampade vi vidare mot Råda Säteri, där vyerna är särskilt vackra utmed den gamla stenmuren, vitsipporna och svalörten.

Här syns den Gamla Allén som är en kort bevarad sträcka av den ursprungliga vägen, som ledde fram till Råda Säteri. Det var många och omfattande protester när en ny väg (1980-talet) skulle fram mot huvudorten som därmed ”klöv” den Gamla Allén. Allén är även delvis bevarad en bit vid huvudbyggnaden. Tur är att ganska stora områden med de gamla ekarna finns kvar och med dem vitsipporna!

Längs vägen och muren växer vitsippor och svalört i mängd. Det är en fröjd för ögat att både cykla och gå här. Att promenera är att föredra, om man som jag vill fotografera i lugn o ro. 🙂

Utanför muren, på båda sidor är det lika mycket blommor. Det är därmed lika vackert för de bilister som kommer åkandes på den ena sidan på den ”nya vägen”, om de inte har alltför bråttom vill säga!

Vitsippor mot den gamla bevarade stenmuren. Innanför muren på den här sidan ligger ett fint gammalt torp.

Ja, naturens storhet och skönhet, får mig att för ett ögonblick lägga dystra tankar åt sidan. Tankar om coronaviruset och dess följder, klimatkrisen som inte på något sätt är över, min egen ”ohälsa” som delvis hindrar mig i min vardag. Mina tankar upptas till en del om huruvida jag kan och vill skriva om det här på min blogg. Känner tveksamhet. Samtidigt som där finns ett ”vemod”, över hela situationen, så upplever jag också en stark vilja till att kunna påverka och inspirera till att ”göra skillnad.” Jag tycker det är roligt och inspirerande att skriva om alla de utflykter som vi gör i vår närmiljö. Allt som har med naturen att göra i skog och mark och vid sjö och hav. Men ändå är det något som skaver inombords. Ibland behöver saker och ting få vara som de är. Jag får fundera och låta lusten och tiden avgöra.

Ta väl hand om er!

Kram Gunilla

I ett hav av vitsippor och lite tankar kring glädje och vemod.

Det är lika fantastiskt varje vår, då vitsipporna breder ut sig och vänder sig mot solen. Ett vitsippehav! Det är vackert som en tavla och konstnären är Moder jord.

Det har inte varit så mycket till vinter under 2019/2020. Inte om vi talar om snö, frost, klara och soliga dagar. Här på västkusten mycket regn, blåst och stormar som avlöst varandra! Ja, inte bara här. Våren har varit trevande, men med många soliga dagar nu under april. Kanske frostnätter snart är över. Men kalla nätter, gör att blomningen varar längre och det har jag inget emot. Vitsipporna får mer än gärna förgylla vår tillvaro under en längre tid.

Jag njuter verkligen av att besöka Råda Säteri varje vår, som är den plats som vi alltid åker till när vi vill uppleva vitsipporna när de står i full blom. Platsen är magisk, eftersom det är så stora fält – ett hav av vitsippor! Att Råda Säteri som är beläget vid Rådasjön, är en magisk plats i sig, gör att allt tillsammans blir betagande vackert. Huvudbyggnaden är under renovering, har så varit en längre tid. När alla byggnadsställningar är borta, så hoppas jag återkomma att skriva om dess långa historia.

Det är en märklig tid vi lever i. Det är svårt att helt och hållet hänge sig åt allt det vackra som finns i naturen, vilket till stora delar beror på coronapandemin. Jag upplever en stor glädje att se det vackra i vår fantastiska natur, men det finns också ett vemod. Det är inte så konstigt att uppleva det så, med tanke på alla konsekvenser som följer i coronavirusets spår. Ja, det är svårt att förstå och ta in vidden av vad som har hänt och sker! Samtidigt så sker det så mycket positivt – många kreativa lösningar som för människor närmare varandra! Det är underbart att se och höra hur många som vill hjälpa till på olika sätt. Jag hoppas innerligt att det är något som växer sig så starkt, att det blir bestående.

Ja, älskade vår – du har varit så efterlängtad! Mer än någonsin.

Ta hand om er!

Kram Gunilla