Det lilla lusthuset i Botaniska trädgården i Göteborg.

Den allra första dagen i december i år, var en sådan där härlig frostnupen dag. Vi bestämde oss för en utflykt till Botaniska trädgården i Göteborg, för att där titta på årets julinstallation och framför allt, promenera bland allt det vintergröna. Julinstallationen imponerade inte något nämnvärt på oss. Det gjorde däremot en fotoutställningen i svart/vita bilder på mycket gamla träd runtom i Sverige och från andra länder i Europa. Fantastiska foton! Foton som gick att köpa som posters eller färdiginramade.

I Botaniska trädgården är det vackert året om. Vill man se lite blommor så här års, så kan man besöka de olika avdelningarna i växthuset. Allt det vintergröna i parken är också vackert, särskilt när det är frost som det var vid vårt besök. Men visst såg vi något som även blommade utomhus….

Lite suddigt foto, men får duga!

Kejsarolvon med ursprung från Kina som blommar på bar kvist i december-april med små, väldoftande rosa och vita blommor i öppna klasar. Underbart!

Nu till lusthuset

Låt oss titta på det fina, lilla lusthuset, beläget i örtagården…

Det underbara lusthuset i örtagården är från senare delen av 1700-talet och ritades troligen av stadsingenjören i Göteborg, arkitekt Bengt Wilhelm Carlberg. Carlberg ägde och bebodde egendomen Kärralund mellan 1745-1772. Lusthuset skänktes till Botaniska trädgården 1959 av Röhsska Konstslöjdsmuseet och fick då sin nuvarande placering efter att under en period ha stått i en trädgård mitt emellan Röhsska museet och dåvarande Slöjdföreningens skola.

Tyvärr kan jag inte visa insidan av lusthuset. Det är låst av säkerhetsskäl antar jag. Men ibland är lusthuset öppet för allmänheten, då Röhsska museet, anordnar guidade visningar. Men om man kikar in genom de vackra små fönstren, kan man skymta fantastiska målningar. Lusthusets invändiga målningar återger en trädgård med tuktade häckar, marmorskulpturer och en fontän. Man kan också se hamnar med fartyg, ståtliga palats med kanaler, kajer och parker. Motiven livas upp med promenerande samtalande människor. Kan du försöka se allt det här för din inre syn?

Lusthuset har renoverats både på in – och utsidan och de vackra målningarna har rengjorts från smuts och damm, konserverats och dokumenterats. (2013-2015.) Det är ett under att det lilla lusthuset finns bevarat, för när egendomen Kärralund, förvandlades till Lisebergs camping i slutet av 1940-talet, utplånades huvudbyggnaden och tillhörande ekonomibyggnader, av Göteborgs stads företrädare. Lusthuset hade förmodligen gått samma öde till mötes, om det inte redan hade blivit flyttat från egendomen Kärralund.

De fina pardörrarna som vid dagens fotograferande hade rimfrost på de små fönsterrutorna. Visst är det vackert!?

Jag letade i mitt fotoarkiv efter någon bild på lusthuset från den ljusare årstiden. Då mycket står i blom i örtagården…

En ynka bild fann jag, som visar lite av grönskan. Här ses en skymt av krydd – och medicinalväxter, samt lavendel. På sommaren blommar också gammaldags rosor och då råder ljuvligt humlesurr! Örtagården började byggas i maj 1999 och invigdes i augusti 2000. Den var Botaniska trädgårdens bidrag till Göteborgs stads millennium-firande.

Vi vandrar vidare i parken…

Tycker det är mycket vackert att gräs och olika fröställningar blir kvar. Tänk så platt och tomt det hade varit annars!

Här och var röda bär som lyste upp bland det gröna och alla frostnupna växter.

Vilken härlig klase och en sådan härlig dag!

Kram Gunilla

6+

Tomtehuset i Vasastan väckte vår nyfikenhet och beundran!

Ett hus som maken och jag passerat ett flertal gånger är ”tomtehuset”, beläget vid korsningen Viktoriagatan/Vasagatan i Vasastan Göteborg. Huset är vid första anblicken inte så vackert om man jämför med andra pampiga byggnader och hus som återfinns i Vasastan. Men om man lyfter blicken och betraktar fasaden ordentligt, då ser man vackra målningar (freskomålningar) på fasaden och runt fönstren. Många gånger har vi undrat när huset är byggt och vem som har utfört målningarna. Det är ett hus som vill uppmärksammas!

Husets fasad mot Viktoriagatan. Vid första anblicken inte så vackert som sagt, men husets målningar har lockat oss till att studera huset närmre. Målningar syns här, men ”tomtarna”, befinner sig på fasaden runt hörnet mot Vasagatan.

Freskomålning i närbild på fasaden mot Viktoriagatan.
Ju mer man studerar fasaden, ju fler fina detaljer uppmärksammas, som förutom freskomålningar, även smidesarbeten, samt putsade ytor kombinerat med vacker tegelsättning. Skickliga hantverkare!

Om fasaden.

Jag fann uppgifter via en artikel i GP (Göteborgsposten) från 2007, om att det gula teglet har blivit tvättat, samt att målningarna har restaurerats. Det ljusgula teglet lär ha varit kolsvart innan det tvättades. Huset hade egentligen aldrig tvättats sedan det byggdes. Nu är det torrblästrat av en fransk firma, som far runt i hela världen och blästrar kulturbyggnader med speciella metoder. Målerikonservatorerna har efter rengöring använt silikatfärg med kalkäkta pigment. Figurernas konturer får svarta prickar, medan hela färgfält täcks av korta streck. Allt för att framtida kolleger ska kunna se skillnaden på gammal och nytt.

Lite historik om tomtehuset.

Tomtehuset uppfördes 1890 för publicisten och riksdagsmannen Sven Adolf Hedlund efter ritningar av arkitekterna Yngve Rasmussen och Hans Hedlund. Den sistnämnde är brorson till byggherren. Huset är ett byggnadsminne sedan den 25 oktober 1982. Arkitekt Hans Hedlund – det namnet känns mycket bekant. Det ska jag strax återkomma till lite längre ned i texten! Övre våningen, som ursprungligen var inredd till fotoateljé, byggdes om till bostad på 1920-talet, varvid ett stort glasfönster mot Vasagatan murades igen och taket förändrades. I övrigt bevarar exteriören i stort sett sitt ursprungliga skick.

Låt oss kika på fasaden mot Vasagatan…

Målningarna på huset, är signerade med arkitekternas och Thorvald Rasmussen initialer samt daterade 4/10 1890. Thorvald Rasmussen var konstnär med tomtar som specialitet och bror till Yngve Rasmussen. Om Hedlund och bröderna Rasmussen själv utfört målningarna är inte helt klarlagt. I alla händelser var målarmästaren Q.W. Bergqvist engagerad i måleriarbetena. (Många namn att hålla reda på!).

I ena hörnet av husets fasad…
Det andra hörnet av fasaden mot Vasagatan. (Lägg på minnet Vasagatan 11-7!).

Väggmålningarna, avspeglar husets första invånare och deras yrken. På målningarna syns tomtar verksamma som arkitekt, boktryckare och fotograf. Alla väggmålningar är bevarade utom i ett fält.

Vad tror du stör mitt estetiska öga på den här bilden?

Nu tillbaka till arkitekten Hans Hedlund.

När hans namn nämndes, så funderade jag på i vilket sammanhang jag hört/läst om honom. Så jag googlade på hans namn och då visade det sig att arkitekt Hans Hedlund, har ritat en rad kända fastigheter och andra byggnader i Göteborg. För att nämna några: Kontoristföreningens hus, Stora Saluhallen, Schillerska gymnasiet, (Gamla realverket) som ligger nära ”Tomtehuset”, samt Amerikaskjulet. Sammanlagt fann jag trettio byggnader i och utanför Göteborg som Hans Hedlund har ritat. Nämnas skall att han i några fall har samarbetet med andra arkitekter.

Kontoristföreningens hus som jag visat i ett tidigare inlägg, då jag besökte Trädgårdsföreningen. Då visste inte jag hur känd arkitekt är Hans Hedlund är och var, samt att så många hus bär hans signum.

Tillbaka till ”tomtehuset” och till grannfastigheten

”Tomteuset” som är en grannfastighet till huset nedan, ritades av arkitekterna Hans Hedlund och Yngve Rasmussen. Husets byggdes åt Sven Adolf (S.A.) Hedlund, som alltså var farbror till Hans Hedlund.

Även detta hus har vackra freskomålningar.

Minst sagt vacker ”nummerskylt” och runt hörnet på huset upptäckte jag något mycket intressant…

Det står: Hans Hedlund & Yngve Rasmussen, Arkitektbyrå! Så det var där de satt och ritade många kända byggnader i Göteborg och bland dem grannhuset. ”Tomtehuset!” Dessa två fastigheter sammanfogades genom en tillbyggnad mellan dem.

Här ser man en skymt av det lägre huset – ”tomtehuset” (till höger i bild) som har byggts ihop med den högre fastigheten.

När jag fotograferade byggnaderna visste jag ingenting om alla ”Hedlunds”, för det finns fler, vilken betydelse och inflytande de har haft över Göteborg. Fastigheten här ovan tyckte jag var så vacker och jag fotade fasaden, för dess vackra målningar. När jag senare började att granska mina foton och söka information om Hans Hedlund – först då förstod jag olika samband om släktskap och om de bägge fastigheterna. Dock har jag inte med säkerhet funnit vem som ritat den första fastigheten – den som det står Vasagatan 11 på.

Avslutningsvis…

Riksdagsmannen Sven Adolf Hedlund föddes 1821 på Mälarön Eldgarn i Färetuna socken. Död september 1900 i Göteborg. Den 1 oktober 1852 blev redaktören S.A. Hedlund huvudredaktör och delägare i GHT, (Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning) vilket han var fram till sin död den 16 september 1900. Han efterträddes av sin brorson Henrik Hedlund, (en brorson till) som innehade posten till 1917.

Under chefredaktör S.A. Hedlund fick tidningen en liberal prägel. Den mest kända chefredaktören var Torgny Segerstedt som tillträdde 1917 och ledde tidningen till sin död 1945. Segerstedt blev internationellt känd för sin kritik mot Hitler och Nazityskland, som han inledde redan 1933. Viktor Rydberg anställdes som redaktör på GHT i maj 1855 och blev kvar på tidningen i tjugo år. Källa: Wikipedia.

Så många olika sammanträffanden med mycket välkända namn!

Tänk så mycket roligt man kan lära sig genom att vara ”turist” i sin egen stad! Kunskap är ju inte tungt att bära!

Kram Gunilla

6+

Göteborg – staden i mitt hjärta!

I hela mitt liv har jag bott i eller nära Göteborg – staden som är min födelseort och där jag har mina rötter och mitt hjärta! Som många andra städer genomgår Göteborg stora förändringar som har med infrastrukturen att göra. Ännu så länge känner jag mig hemma i ”min stad” och upplever att det genuina med staden finns kvar. Göteborgsandan och gemytligheten finns där. Göteborg är ju en kuststad med allt vad det innebär med närheten till hamnen, andra kustnära områden och skärgården. Men Göteborg är också en grön stad med Nya Allén, Vasaparken, Kungsparken och inte minst Trädgårdsföreningen. Jag tycker också om stadens kanaler och med dem en del broar som jag nu har börjat upptäcka och lära mig namnen på! 🙂

När jag har ärenden in till Göteborg, försöker jag också få tid till att strosa runt och ta lite bilder. Foto och dito texter är ju ett av mina stora intressen! Om jag nu är en ”ambassadör” för vår stad, så är jag gärna det och låter dig bli mer bekant med de olika stadsdelarna som förändras både då det gäller ”tidens gång” och efter årstiderna.

Bilder ifrån Trädgårdsföreningen har jag visat ett flertal gånger. En plats som jag gärna besöker då jag är i de centrala delarna. Vid mitt senaste besök i slutet av oktober, vandrade jag som alltid ner mot kanalen och tog foton mot bland annat Kontoristföreningens hus vid Bastionsplatsen inom Vallgraven.

Det var en fantastisk klar, vindstilla och solig dag. Som gjort för vackra foton med tydliga speglingar! Visst är det ett pampigt hus!? I huset finns en välkänd restaurang som heter Ritz. Här har maken och jag varit ett flertal gånger. Miljön är tilltalade både på in – och utsidan och maten är vällagad.

Entrén till Trädgårdsföreningen ifrån Bältespännarparken. Dagen före hade det regnat rejält och även här blev det en vacker vattenspegling på det lilla huset i en vattenpöl. Tänk vad man ser mycket om man inte har så bråttom!

Jag vandrade vidare och tog ett antal foton på den ”nygamla” Vasabron som äntligen har blivit färdigbyggd och invigd. Renoveringsarbetet skulle ta 10 månader, men det blev 25 månader. Den 110 år gamla bron är sig lik, men med en ny och starkare konstruktion. Det mesta har bytts ut, även om detaljer har tagits tillvara från den gamla bron. Ett stort plus för det!

Vackra byggnader finns det här i området. Men tyvärr vet jag inget om dem i dagsläget. ett nytt projekt kanske – att lära mer om olika byggnader i ”min stad!”

Bara en liten skymt av Viktoriabron!

Det är mycket vackert längs Vallgraven och ofta promenerar människor i alla åldrar på promenadvägarna. Här och var går broar över kanalen. (Vallgraven.) Bron som skymtar i bakgrunden är Viktoriabron. Bron ligger vid ”Pedagogen” vilken förbinder Viktoriagatan med Sahlgrensgatan. Pedagogen är värt ett besök! ”Pedagogen” är ett byggnadskomplex, som inrymmer en stor del av Utbildningsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet. Det nuvarande byggnadskomplexet omfattar tre byggnader: en om- och tillbyggnad av ”Sociala Huset”, en ombyggnad av Gamla Latin, samt uppförande av en ny byggnad däremellan. Maken har varit med och byggt om ”Gamla Latin!” 🙂 När jag utbildade mig tidigt nittiotal, låg lärosätet i Mölndal. Namnet ”Pedagogen” fick följa med in till staden! 🙂

Viktoriabron existerade inte då den fick sitt namn år 1883, som en hyllning till dåvarande kronprinsessan Victoria. Bron blev klar år 1885. Den var endast fem meter bred och var svängbar för att göra det möjligt för båtarna i Vallgraven att passera med sina varor på väg till Grönsakstorget och Kungstorget. Tänk om den möjligheten ändå fanns kvar! År 1938 ändrades stavningen till att heta Viktoriabron. Därefter har bron genomgått olika ombyggnader och förstärkningar ett antal gånger! Till slut hade den ursprungliga bron tjänat ut och ersattes med en ny under åren 2008-2009. Den nya bron har stilistiskt utformats som den ursprungliga.

Grönskan… inte så mycket grönska, men till min glädje hade flera av träden längs kanalen och Nya Allén sina höstlöv kvar.

Nya Allén bildar en ”grön korridor” och den är cirka 1 830 meter lång och den genomkorsar stadsdelarna Haga, Pustervik, Vasastaden, Lorensberg och Heden. Sträckningen är mellan Järntorget och Stampbron över Fattighusån. Det är så klart svårt att bilda sig en uppfattning om hur vackert det är både på våren och på hösten, när alla träd är gröna eller som nu när de skiftar i höstens alla gyllene toner. Jag säger det igen – vad vore staden utan träden och övrig grönska!

Det är klart att en spårvagn vill vara med på bild! 🙂

Promenaden fortsatte längs Vallgraven…

Träden är viktiga och vattenblänket!

Vid Kungstorget förbinder Basarbron Kungstorget med Kungsparken. Den första bron byggdes år 1857 och fick sitt namn efter de basarbyggnader som fanns på Kungstorget under åren 1850-1966. Det var en träbro på träpålar. Den ersattes av en ny bro år 1988. Även här har bron fått en annan stavning, då den tidigare hette Bazarbron! Tyvärr glömde jag ta foto över bron, men inte över vackra vyer och byggnader!

Den vita ståtliga byggnaden är Stora Teatern.

Och så var jag nästan framme vid Kungsportsplatsen och Kungsportsbron med en av ”Paddanbåtarna” i förgrunden. Bron har fått sitt namn efter, Kungsporten, en stadsport som tyvärr revs 1836-1839. Bron som i mitt tycke är en av våra vackraste är i renässansstil, öppnades för trafik 1901 och invigdes av kung Oscar II i augusti samma år.

Tidigare i höstas tog jag den här bilden över bron…

Kungsportsbron är mycket vacker på kvällen då alla lamporna lyser. Vid mitt besök, i början av oktober, fick jag istället njuta av den första höstprakten genom de träd som finns in mot Kungsparken och bredvid Stora teatern.

Kungsparken ursprungligen Kungsportsparken som ligger bakom Stora teatern. Den omsluter större delen av Nya Allén. Parken anlades i flera etapper, åren 1839-1861.

Otroligt vackra träd och här skymtar återigen Vallgraven och en av ”Paddanbåtarna!”

Även idag har vi strålande sol, så jag ska bege mig ut på en promenad, men den här gången hemmavid!

Kram Gunilla

2+

Tidig morgonpromenad i Trädgårdsföreningen!

Häromdagen var jag tidigt i staden – jag skulle med pendeln för att hälsa på lille prinsen och gosa med honom. Nåväl, jag ville ju hälsa på hela familjen och även maken min som är där och hjälper till med byggandet av förråd och carport! Lille prinsen har numera ett namn… han heter Arvid! ja, han är STARKE ARVID! 🙂

Jag var ute i god tid, vilket gjorde att jag i lugn och ro kunde flanera i Trädgårdsföreningen. Nästan helt för mig själv. Mötte några andra morgontidiga – antagligen på väg till sina arbeten. Vanligtvis när jag är i Trädgårdsföreningen, så är det blomsterprakten och grönskan som får uppmärksamheten. Så även den här gången. Men jag beundrar också de vackra byggnaderna som finns i parken. Låt oss kika lite på dem…

Direktörsvillan

Direktörsvillan stod färdig 1847 och här bodde trädgårdsmästare med sina familjer under många år. Från övervåningen drevs den riksomfattande handeln med fröer, tills verksamheten växte sig så stor så att en egen lokal för det fick byggas. Idag används villan som kontor och lokal för föreningsverksamhet. I detta vackra hus jag gått på en grundkurs i Feng Shui. Vackrare och lämpligare lokal för det ändamålet är ju svårt att finna!

Samma vackra hus, men en annan vinkel! Lägg märke till övre terrasserna på båda sidorna av huset! Nu vet inte jag om någon trädgårdsmästare med fru har haft några fester här i huset? Men jag ser välklädda damer och herrar framför mig i tidtypiska kläder som har samlats till en fördrink på någon av terrasserna och sedan till middag i huset. Efter middagen intar de kaffet med goda bakverk i parken…

Lagerhuset

Lagerhuset byggdes redan 1893 som vinterförvaring åt parkens lagerträd. Då värmdes huset upp av de två kakelugnarna som fortfarande står kvar i huset och som används vid kalla vinterdagar. Delar av av året går det att hyra Lagerhuset. Det är mycket populärt att ha sin bröllopsfest här!

Här har jag suttit ett antal gånger och ätit lunch och druckit något kallt gott i solen! Ja, när man är i Trädgårdsföreningen – då skiner alltid solen! 🙂

Det låga huset är Rosenkaféet som är en del av parkens äldsta hus från 1874. Här fanns tidigare i andra tillbyggnader fähus, förvaring av vagnar, höloft och verkstad. Dessa byggnader finns alltså inte längre kvar. Det andra huset är Lagerhuset som också skulle rivas….

Men en folkopinion stoppade de planerna! Som det framgår av skylten på huset, blev Lagerhuset totalrenoverat år 1985, samtidigt som det blev byggnadsminnesförklarat. Lagerhuset var hårt nedgånget, så en varsam renovering var nödvändigt för att rädda huset. När Trädgårdsföreningen hade 150-årsjubileum år 1992, då blev hela parken byggnadsminnesförklarad.

I anslutning till dessa vackra byggnader, finns Rosariet med omkring 1600 varianter av rosor! Här är det magiskt att gå runt och uppleva färger och dofter från alla olika rosor! Vad jag kan se på Trädgårdsföreningens hemsida, så invigdes Rosariet 1981.

Ljuvliga rosor som blommar långt in på hösten! När jag tog de här bilderna, så hade det varit frost. Men rosorna verkar ha klarat sig!

Palmhuset

Georg Löwegren, trädgårdsmästare och direktör för Trädgårdsföreningen 1859-1916, var fast besluten att anlägga ett stort och ståtligt växthus i parken, allt enligt tidens mode. Han fick igenom sin vilja, trots de höga kostnaderna det skulle medföra.
Palmhuset uppfördes år 1878 i gjutjärn och glas till en kostnad av 145 000 kronor. Det berömda Kristallpalatset i London, som uppfördes för Londonutställningen 1851, var en viktig arkitektonisk förebild. Byggnaden har en yta på närmare 1 000 kvadratmeter, och är uppdelad i olika sektioner med varierande klimat för olika typer av växter. Göteborgarna kallade Palmhuset till en början för ”Nya vinterträdgården” och vallfärdade hit, trots den höga entréavgiften. Inträdesavgiften var 50 öre på onsdagar och lördagar, 25 öre övriga dagar. Idag är det fri entré! Det tackar vi för!

Även Palmhuset var hotat av rivning! När Göteborgs Stad övertog förvaltningen av Trädgårdsföreningen i mitten av 1970-talet var byggnaden i mycket dåligt skick. Beslutet om restaurering räddade glaspalatset från att jämnas med marken. Renoveringen pågick i fyra år och målet var att i största möjliga mån återanvända det ursprungliga materialet från byggnaden och att återinföra de växter som fanns representerade på 1800-talet. Inga större förändringar har skett med Palmhuset efter renoveringen och upplevelsen är densamma nu som den var 1878.

Det slår mig att det var mycket som var ”fallfärdigt” i Göteborgs stad under 1970-talet! Hela kvarter revs för att ge plats åt ny bebyggelse med kontor, butiker och bostäder. Rena rivningshysterin som också drabbade andra städer i landet!

Succulenter i olika färger planterade i ett stort fat vid Palmhusets entré. Så vackert och effektfullt!

Ja, vilken tur att flertalet byggnader finns kvar i parken, för det vore tomt utan dem! De har ett stort historiskt och arkitektoniskt värde anser jag, vilket jag säkert inte är ensam om att anse. Palmhuset besöker vi då och då, gärna vid juletid och i februari då kamelian blommar!

Träden är så viktiga för parken – ja, för hela Göteborgs stad! De är stadens och parkens lungor och de bildar ett grönskande tak, den ljusa årstiden. Träden är ju vackra och viktiga året om!

Blommorna, träden, byggnaderna och promenadstråken som inte är raka, utan de svänger i mjuka former! Feng shui mina vänner!

Andra byggnader som finns i parken är Fröhandelns hus, som idag är Alfons Åbergs kulturhus. Fröhandeln var navet för Sveriges mest omfattande handel med fröer under många år. Huset stod färdigt 1876 och ritades av stadsarkitekt Viktor von Gegerfelt. Huset har byggts om och till flera gånger under åren, men alla de små lådorna där fröerna sorterades och som pryder väggar från golv till tak är original.

Växthuset

Växthuset byggdes 1907. Det har tidigare rymt exotiska fjärilar och från början var det här parken visade sina orkidéer. Det är den enda byggnaden som finns kvar av de inte mindre än 27 växthus som fanns i parken under 1900-talets första hälft. Idag används den vackra glasbyggnaden mestadels till utställningar.

Oftast när jag går i parken, så går jag gärna utmed kanalen. Så även den här morgonen. Vackra vyer som gör sig bra på bild…

Visst är det en vacker vy över bland annat Kungsportsbron vid Vallgraven!? I förgrunden Bastionsplatsen.

Under kategori ”Göteborg”, finner du andra inlägg om Trädgårdsföreningen!

Idag är det höstdagjämning! Vad innebär det? Jo, då står solen exakt ovanför jordens ekvator. Vid höstdagjämningen är natten nästan lika lång som dagen överallt på jordytan, att dagen fortfarande är något längre beror på en optisk effekt som kröker horisonten. Ja, då vet vi det!

Nu ska jag ut på en annan morgonpromenad – det blir i min skog här hemma! 🙂

Må gott!

Kram Gunilla

0