Inspiration och nya tag mot hälsomål!

Under juni två gånger per vecka, har jag deltagit i uteträningen med ett gäng glada pensionärer under ledning av ingen mindre än Erica Johansson, känd friidrottare i framför allt längdhopp. Det har verkligen givit mig en nytändning att komma igång med regelbunden träning igen, efter det att jag och många andra inte kunde fortsätta med inomhusträningen på grund av Corona-viruset. Visserligen har jag fortsatt med stavgång, promenader, hemmayoga,varvat med cykelutflykter! Men styrkepass har jag saknat och jag märker att det är bra för mig på alla sätt. Ännu så länge är bäst att tillägga!

Under vintern och våren har jag mått allt annat än bra. Riktigt dåligt faktiskt, både fysiskt och psykiskt. Jag har haft stora problem med min rygg och i en höft. Stel som en pinne i ryggen och smärta från höft och ljumske som kommer och går. Därtill pandemin – inte så konstigt att jag har känt mig nedstämd. Problemen och smärtan ledde till besök hos en fysioterapeut som är säker på sin sak att problemen beror på en höftartros. Symptomen är som hämtade ur en lärobok! Att få veta att jag troligtvis har artros vad nog det som gjorde mig både arg, frustrerad och ledsen! Varför JAG? Som alltid har tränat mer eller mindre och ätit i huvudsak en bra kost! Ändå!? Det låter kanske konstigt i någon annans öron att jag har tagit så illa vid mig. Men det är inte den bilden av mig som jag har levt med. Jag är en stark, positiv, hälsomedveten och frisk person! Det är min bild. Och som pensionär skulle jag vara stark på alla plan. Långt upp i ålder. Reumatisk sjukdom som ännu inte är helt utrett och höft – och knäartros. Det är vad jag har att förhålla mig till. Har gått i Artrosskola och för den som undrar, så rekommenderar jag det. Värdefull information. För tillfället anser jag inte att det är läge att uppsöka sjukvården för vidare utredning, jag avvaktar tills läget angående pandemin är ett annat. Jag har också förstått hur vanligt det är med artros – det drabbar så många och orsakerna är inte helt identifierade. Vissa yrkesgrupper är mer representerade, övervikt, stillasittande och ärftlighet är kända faktorer. Elitidrottare är ofta drabbade och även unga människor! Så jag har väl en lite mer nyanserad bild av varför just jag har drabbats.

Tillbaka till nuet…

På dessa fyra veckor som har gått har den fysiska träningen givit resultat. Det tillsammans med härliga träningskompisar, gynnsamt väder och Erica som ledare är en underbar inspiratör som ser till att hela kroppen får sitt! Den är tuff, men ändå anpassad för oss. Det bästa är att uteträningen fortsätter hela sommaren!

För några dagar sedan, fick vi ett extra insatt pass! Erica hade bjudit in inte mindre än Susanne Gunnarsson till att leda och inspirera oss. Så rolig och härlig dag!

Erica som bland annat under sin aktiva karriär vunnit guld vid junior-VM och inomhus-EM. Hennes personliga rekord i längd – 6,99 meter noterat år 2000 – är ännu, 2019 gällande svenskt rekord.

Susanne, kanotist som har vunnit sammanlagt 17 VM eller OS-medaljer, varav sex är VM – och ett OS-GULD! Alltså vilka kvinnor!

Självklart hade Susanne med sig sin OS-medalj!

Alla ville vi se, känna och bära den! 🙂

Goa träningskompisar! Närmre än så här kommer vi nog inte att få hålla i ett OS-guld! 🙂

Ja, jag känner mig stolt och glad över att jag mår så mycket bättre! Jag är medveten om att det kan komma bakslag och en del dagar mår jag sämre. Men sammantaget känner mig mer tillfreds över livssituationen och hoppas att det får hålla i sig! Om framtiden vet vi ingenting. Jag tar en dag i taget.

Kram Gunilla

7+

Att sätta upp realistiska hälsomål!

Sommaren 2019 på Köpstadsö i Göteborgs södra skärgård. (Kössö).

Det är så här jag ser på mig själv och det är så här jag vill känna mig! En glad, positiv naturälskande person som tycker om att vara i rörelse. Att kunna röra på mig obehindrat. Gärna som här i Göteborgs skärgård. Jag har alltid betraktat mig som frisk, förutom då att jag under en mycket påfrestande period i mitt liv ådrog mig reumatisk sjukdom. Sjukdomen har funnits där sedan år 2000. Den har påverkat mig negativt, men inte styrt mitt liv. (Ankyloserande spondylit – Bechterews sjukdom. Förkortas AS.)

Under 2017, började jag få symtom från mitt ena knä, röntgen påvisade begynnande artros. I årsskiftet, 2019/2020, började jag också få symtom ifrån samma sidas ljumske, vilket kan vara höftartros. Allt tyder på det enligt besök hos fysioterapeut. Det var inte så jag hade tänkt mig att mitt pensionärsliv skulle bli! Och som det inte skulle räcka, fick jag konstiga symptom på yrsel och illamående, vilket sannolikt berodde på att jag fått en virusinfektion i mellanörat, som i sin tur påverkade balanssinnet. Att kunna träna med yrsel och illamående har stundtals varit omöjligt, vilket i sin tur har påverkat min psykiska hälsa negativt. Därtill coronaviruset som maken och jag hittills har klarat oss ifrån.

En del dagar har yrseln varit mindre påträngande och då har jag vågat mig på en cykeltur eller en promenad. Det som jag uppskattar så mycket! Nu vet jag inte om jag vågar ropa ”hej!” Är jag över bäcken tro? Men idag är första dagen som jag har kunnat träna mitt rörelseprogram för höftartros och för AS, utan att bli yr eller illamående! Om viruset äntligen har läkt ut, så har det påverkat mig i tre månader! Jag kan säga att det har varit och är fruktansvärt jobbigt!

Varför skriver jag om det här…

För det första så jämför jag mig inte med någon annan! Det finns alltid någon som har mycket sämre förutsättningar än vad jag har. Men att tänka så är varken hälsofrämjande eller hjälpsamt! För det andra så tänker jag att genom att berätta (skriva), så kan jag kanske hjälpa någon annan. Många som läser min blogg gör det ju för att söka inspiration på ett eller annat sätt. För det tredje – inget är ”hugget i sten!” Det mesta går att påverka i viss mån. Både AS och artros går i skov. Det betyder att det förekommer båda sämre och bättre perioder i sjukdomsförloppet! Hittills har jag inte behövt medicinera beträffande min AS. Tar vid behov Ipren eller liknande. Allsidig träning och vila har hjälpt. Vid artros är det också träning som förespråkas. Operation väntar man med in i det längsta.

Ja, hittills har inte 2020 varit så positivt för min del och beträffande coronaviruset, så påverkas vi ju alla. Jobbigast med det är ju att inte få krama om sina barn och barnbarn. Vårt yngsta barnbarn – lille Arvid är snart nio månader och att inte få vara nära honom är urjobbigt! Så saknar vi förstås att Olivia inte kan komma hit och sova över som hon har gjort lite då och då! Tur är ändå att när man är runt fyra år, så lever man i nuet och har kul med sina kompisar! Men nu när det blir ”goare tider”, hoppas jag att vi kan ses ute, men utan kramar förstås!

Realistiska hälsomål – vad kan det innebära?

All träning på gymmet, ligger nere för min del på grund av coronaviruset. Jag vill inte utsätta mig för onödig smittorisk, genom att träna rörelseträning, yoga och zumba där. Det är inte säkert att jag kan träna zumba i fortsättningen. Hopp och stuts är inte bra för någon med artros, men det sistnämnda kan jag ju låta bli! Jag får känna mig för när det blir läge för det igen. Zumba är ju så kul!

Rörelseträning och yoga är mycket hjälpsamt både vid AS och vid knä – och höftartros. Jag har program att följa och har som målsättning att utföra programmen tre dagar i veckan. Att cykla, promenera eller gå stavgång gör jag alltefter lust och dagsform.

Jag hoppas innerligt att regelbundet träning ska ge resultat. Att det verkligen ska stärka leder runt knä och höft. Att förstärka muskulaturen runt det som är angripet och inflammerat. När jag mådde som sämst, vilket egentligen är fram till dagens datum, så kändes tillvaron mycket dyster. Egentligen inte så konstigt med tanke på hur situationen har varit och är. Det är okej att må dåligt – det finns alltid en eller flera anledningar till varför det är så. Smärta är något som inte alltid syns utanpå och det gör det ofta svårt för andra att förstå! Under de här månaderna som passerat har det i regel tagit mig flera timmar att komma igång efter det jag har vaknat på morgonen.

Att vara mål – och hälsomedveten är det som alltid har fått mig tillbaka på banan igen. Nu när viruset verkar ha läkt ut, kan jag se framåt igen. Jag kan se för mitt inre att träning och vila gör att jag åter vågar tro på att jag kan kan röra mig ute i naturen så som jag önskar. Jag vet att sämre perioder kommer, men även bättre. Jag kanske inte kommer att kunna åka iväg på någon vandrings – eller cykelresa som omfattar flera dagar. Men det betyder ju inte att jag inte kan alls! Realistiska mål är att bege mig ut på dagsetapper i närmiljön. Både till fots eller på cykel. Det är ännu så länge möjligt även i dessa Coronatider!

Ja, jag tror fullt och fast på att det går att påverka sin hälsa, hur illa det än kan upplevas. Jag hade otur att jag drabbades av ”det där viruset” som däckade mig fullständigt för en tid!

Jag tänker ibland tillbaka på vårt nyårsfirande i Köpenhamn 2019/2020. Då mådde jag bra på alla sätt. Maken och jag njöt till fullo av vackert väder och av miljön i Köpenhamn. Några dagar senare började informationen om coronaviruset strömma ut, medan jag själv inte på något sätt släppt tankarna om klimatkrisen….

Blogglusten har inte varit direkt spirande och flödande och prio nummer ett är att fokusera på den egna hälsan. Så mycket av min tid kommer att gå till att träna, uppleva och vila! Blogglusten kommer nog förhoppningsvis att finnas kvar med hjälp av förnyad energi!

Ta väl hand om er!

Kram Gunilla

4+

En summering av februari!

Februari har verkligen bjudit på både regn, hagel, storm och några solskensdagar! Våren var långt kommen med alla tidiga vårblommor och så över en natt slog vintern till och för första gången i år, fick maken ta fram snöskyffeln. Efter några dagar blev det töväder och nu är det inte mycket kvar av snön.

Solskensdag- då passade jag bland annat på att besöka Trädgårdsföreningen i Göteborg tillsammans med en barndomsvän.

Fröhuset. Fönster på vid gavel. Ut med unken vinterluft och in med våren! 🙂
Dessa söta vintergäck som lyser ikapp med solen!

Fler soliga bilder…

Det är så här som jag trivs allra bäst! På tur nära havet eller kanske ännu hellre ute i Göteborgs vackra skärgård! Bilden är tagen ute vid Särö Nordanskog, en solig och underbar dag nu i slutet av februari. Maken och jag fick tips om den här slingan av goda vänner och jag ska skriva mer om den i ett separat inlägg.

Februari har som sagt bjudit på varierat väder. Tre stormar har vi klarat av och det har regnat rejält, vilket resulterade i enorma vattenflöden. Det forsade bokstavligen fram vatten överallt!

Så blev det vinter…

Idag när jag skriver är det Skottdagen, så februari fick i år en extra dag och blev därmed en dag längre som det blir när det är skottår. Det snöar och regnar om vartannat…

Videkissar – vårtecken!

En bild från dagens promenad får avsluta min ”hälsomånad” som blev varken bra eller dålig. Jag hoppas att mars månad bjuder oss på mer sol och vårvärme, så att kroppens energidepåer fylls på rejält! Den ”gröna vågen”, tar jag såklart med mig in i nästa månad. Nya recept ska letas fram och god mat ska sedan tillagas. Och så hoppas jag som sagt på många fler soliga dagar som lockar till långa, sköna promenader i vår vackra natur! Jag hoppas också på att solens energi gör att jag slipper stela leder och muskler.

Kram Gunilla

5+

Att göra februari till en hälsomånad!

Februari är en månad som jag helst skulle vilja slippa! Jag mår inte särskilt bra i muskler och leder. Mörkret och det fuktiga klimatet är inte mina bästa vänner! Man kan lugnt säga att jag har ont överallt och tröttheten är massiv. Det blir lätt en ond cirkel med stelhet, smärta, sämre sömn och trötthet, vilket i sin tur gör att humöret och energin är på en låg nivå. Tack och lov är det ljusare nu och det bidrar till en ökad energinivå.

I grunden har jag reumatisk sjukdom (Bechterews sjukdom) och förmodligen är det också så att jag har en begynnande höft – och knäartros. Har varit hos en fysioterapeut idag som utifrån mina symptom är tämligen säker på att så är fallet. Inga positiva besked direkt, men jag fick ändå beröm för att jag är så aktiv, medveten och att min beslutsamhet kommer att hjälpa mig att må så bra det går.

Nu har jag försökt göra februari till en hälsomånad. Att hitta min balans beträffande träningen och äta ännu mer hälsosamt. Helt enkelt försöka göra det bästa av situationen! Jag vet ju att allsidig träning är bra för mig, även om jag har ont. Och ”grön” mat, mår ju alla bra av och det känns också rätt med tanke på att jag vill äta ”klimatsmart!”

Vad innebär grön mat för mig?

Sedan tjugo år tillbaka äter jag inget fläskkött och ytterst lite rött kött. Fågel, fisk och skaldjur ibland. Under februari testar jag nu att äta glutenfritt och minimalt med kött och då endast fågel (ljust kött) för att se om jag märker någon skillnad? Jag har också bestämt mig för att utesluta alkohol den här månaden. Så här långt går det bra. Det jag saknar ibland är bröd och då äter jag hemmagjort fröknäcke! Sötsuget, har minskat betydligt, men ibland blir det en mörk chokladbit till kaffet!

Träningen

Lite morgonyoga är skönt… att väcka kroppen långsamt. En gång i veckan går jag på zumbapass, rörlighetsträning och yoga, fördelat på tre tillfällen. Promenader så gott som dagligen av varierad längd. Idag fick jag några övningar som stärker skelettet runt höften och knät. Det ska göras två gånger dagligen! 🙂

Jag tycker mycket om grönsallader och när jag äter ute på lunchrestaurang, ber jag att få extra mycket grönt, istället för ris, pasta till exempel. I den här salladen var det tomater, ruccola, rödlök och balsamico. Bra bas att också lägga till annat för den som önskar det. Till fågel eller fisk lägger jag till ugnsstekta rotfrukter som morötter, palsternacka och rödbetor. Gott är också sötpotatis som när den är klyftad och ugnsstekt är klar på 20 minuter!

Jag tycker också om pajer, men nu utan vetemjöl! Det blev en spenat/ostpaj gjord på mandelmjöl. Så saftig och god! Perfekt till lunchen eller på buffébordet.

Spenat/ostpaj

Pajdeg:

  • 3 dl mandelmjöl
  • ½ dl sesamfrön
  • 40 g smör
  • 1 msk fiberhusk
  • 1 tsk salt
  • 1 ägg

Fyllning

  • 1 hackad rödlök (låt den mjukna lite i en stekpanna)
  • ca: 230 g hackad spenat. (Krama ur innan den har tinat helt)
  • 2 dl visp eller havregrädde
  • 4 ägg
  • 300 g riven västerbottenost
  • salt och peppar, örter

Gör så här:

  1. Sätt ugnen på 175 grader
  2. mixa mandelmjöl och sesamfrön i en matberedare med kniven monterad. Lägg i smör, fiberhusk, salt och ägg och kör till en deg.
  3. Lägg degen att vila i kylskåp ca: ½.1 timme.
  4. Tryck ut degen i en pajform (springform) med löstagbar kant.
  5. Förgrädda skalet i 8-10 minuter. Ta ut skalet och höj temperaturen till 225 grader.
  6. Krama ur vätska ur spenaten och blanda den med grädden i en bunke.
  7. Rör ner ägg och smaksätt med salt och peppar. Blanda ner osten och häll allt i pajskalet.
  8. Låt stå i ugnen 20.25 minuter. Servera med en grönsallad och gärna färska örter.

Pajen blev mycket saftig och god. Sådär lite crunchy! Ja, man kan säga att mina dagar är fyllda av att leta efter goda recept, laga grön och nyttig mat, träna…och lite annat smått och gott! 🙂

Får återkomma och berätta om jag har märkt någon skillnad….

Må gott!

Gunilla

5+

Boktips, att äta hjärnsmart, att duka för öga och gom!

Under sommaren och hösten har jag läst ett antal böcker – böcker som har fångat mitt intresse på olika sätt! Det började med boken om ”Bliss – de nya antiinflammatoriska nycklarna till ett längre, godare liv”, som jag publicerade ett inlägg om i början av juli. Därefter har jag läst Maria Borelius första bok i det ämnet: ”Hälsorevolutionen – Vägen till en antiinflammatorisk livsstil”. I ”fel nummerordning” kan tyckas, men böckerna behandlar samma ämne, med den skillnaden att författaren, gör några fler och nya”djupdykningar” i bok nummer två, i det hon ”brinner för!” Mycket intressanta och inspirerande böcker!

Den tredje boken som jag nu har läst och inspirerats av heter ”Ät hjärnsmart”, författare: Kristina Andersson, näringsfysiolog utbildat på Karolinska Institutet. Med sin bok vill Kristina Andersson ge oss en förståelse för hur kosten påverkar hjärnan och våra matval. Vi får lära oss om vilka råvaror som förbättrar minnet och inlärningen, och hur vi skapar goda förutsättningar för bättre psykisk hälsa och ett långt liv. Boken ligger lite i linje med det utmärkta tv-programmet ”Din hjärna”, där överläkaren i psykiatri, Anders Hansen lotsade oss in i ”hjärnas värld!” Det här med hur vår ”gamla hjärna” fungerar i förhållande till vår ”nya hjärna.” Hur svårt det kan vara att ändra sina invanda sämre tankemönster till mer positiva och livsfrämjande på olika plan.

Kristina Andersson skriver på ett mycket lättförståeligt sätt och har djupdykt i forskningen kring hur maten påverkar hjärnan och inte minst hur vårt tänkande påverkar våra matval. Senast idag då jag satte på mitt förmiddagskaffe, så kom suget efter en god bulle för min inre syn! Jag log lite för mig själv… tänkte på allt som jag nu lärt mig om invanda tankebanor och funderade på om jag skulle låta bullen (hjärnan) eller om jag själv skulle vinna över den där frestelsen. Bullen vann! 😉 En industribakad slät bulle är inte det bästa för kroppen eller knoppen. (Vitt mjöl, vitt socker, tillsatser.) Så med bättre planering och med något annan godare och nyttigare ”sötsak” till kaffet, så hade det varit lättare att stå emot frestelsen. För det handlar mycket om att förstå hur hjärnan fungerar, att ha bra råvaror hemma – även bra råvaror för en ”godbit” till kaffet!

Jag är övertygad om att vi kan påverka vår hälsa i en positiv riktning med hjälp av rätt kost! Men precis som Kristina Andersson skriver i sin inledning, så är bra kosthållning en pusselbit. Vi kan ändå drabbas av till exempel Alzheimers sjukdom, även om vi äter ”hjärnsmart” mat! Men vi kan påverka oddsen och kanske därmed minska risken för demenssjukdomar och andra sjukdomar som ofta benämns som livsstilssjukdomar, vilket betyder sjukdomar som inte är smittsamma och som inte överförs mellan människor. Enligt WHO kan sundare levnadsvanor förebygga 80 % av all krans-kärlsjukdom och stroke, och 30% av all cancer. Hälsosamma levnadsvanor kan också förebygga eller fördröja utvecklingen av 2-diabetes.

Ja, det finns många pusselbitar som det forskas kring och kosten är en viktig pusselbit. Andra är generna. Det finns intressanta studier på 900 par enäggstvillingar som vuxit upp i olika miljöer. Dessa tvillingar är nu åldrade, många av dem är sjuka. I flera fall har endast den ena enäggstvillingen blivit sjuk, vilket har givit forskarna en unik möjlighet att studera deras skilda uppväxtmiljöer och hur det kan ha påverkat dem. (Källa: Karolinska Institutet.)

Andra pusselbitar som vi vet påverkar vårt välbefinnande är våra sömnvanor, motion, stimulans och vår Tarmbiota. Kristina Andersson skriver i sin bok att vi är vana att prata om tarmflora, men begreppet tarmflora är missvisande eftersom det för våra tankar till ”flora”, till växtriket. Tarmbiota eller mikrobiota är därför mera rättvisande, men alla syftar de till till samma sak: bakterierna som lever i oss. Ur hälsosynpunkt har det länge funnits vetskap om att bakterierna finns i våra tarmar och att rätt sort gör oss gott och fel sort gör oss sjuka. Men idag har bakterierna i våra tarmar fått en vidare betydelse i hälsotänkandet. Man har funnit att hjärnan och mag-tarmkanalen hänger väldigt tätt samman och påverkar varandra på flera olika sätt. Vi känner nog alla till hur känslor som stress och nervositet kan få fart på tarmarna. Men påverkan går även åt andra hållet. Mag-tarmkanalen kan även påverka hjärnan och vår mentala hälsa. Precis som det gör till alla andra delar av kroppen finns det nerver som går mellan hjärnan och mag-tarmkanalen. Ja, det här är så intressant och en viktig pusselbit tror jag för hur vi kommer att se på ”hälsa”, nu och i framtiden!

Hjärnsmart mat i tio steg enligt Kristina Andersson

  1. Rör på dig
  2. Prima dig själv så att du gör de val du mår bra av.
  3. utsätt dig inte för onödiga frestelser (som högbelönande mat när du är hungrig.)
  4. ät grönsaker varje dag. Olika sorter, olika färger och minst 500 gram.
  5. Ät fet fisk 2-3 gånger i veckan.
  6. Drick inte läsk eller annan dryck som innehåller socker.
  7. Skippa den hårt processade maten, ät istället rena råvaror – tänk på bakterierna!
  8. Håll dig mentalt stimulerad (var social, utmana din hjärna, lär nytt.)
  9. Se till att få återhämtning. Sov åtta timmar och andas med magen.
  10. Använd raketbränslet, socker, förnuftigt.

”Gud så gott” med programledarna Anna Lindman och Johanna Westman, är ett tv-program som går på kanal två på tisdagarna. Ett mycket intressant program som jag också rekommenderar dig att titta på! Programledarna är några av min a favoriter då vi kommer till livsåskådning och matlagning! I gårdagens avsnitt (20191029), medverkade bland annat Mai-Lis Hellénius, professor och överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset i programmet. Hon sa något i stil med som jag tyckte var så bra ”Vad vi äter är viktigt för hälsan och det är mat, men inte medicin!” Framför henne var bordet uppdukat med fräsch grönsaker och frukter. Hon menar på att en del kostråd som vi uppmanas att följa är överdrivna. Hon påpekade också att kostråd mycket väl kan och ska individanpassas.

Jag tänker på en annan viktig aspekt i vårt stressiga samhälle. Hur vi intar vår mat! Hur snabbt allt ska gå! Snabbmat till lunch, snabbmat till middag! Jag blir stressad när jag läser om hur olika matsituationer kan gå till ute på olika arbetsplatser och bland barnfamiljer. Naturligtvis ser det olika ut, men mitt intryck är att få sitter tillsammans och njuter av maten, av varandras sällskap och i lugn och ro. Utan störande brus runtomkring!

Nyligen hade jag fem före detta kollegor på långlunch här. Så trevligt på alla sätt med goda samtal, glada skratt, men också minnen av det mer ledsamma slaget. Men likväl ändå gemensamma minnen! Du som följer mig, vet att jag tycker om att laga mat, men också duka vackert. Att duka för öga och gom! Nu har jag all tid i världen, och jag menar inte att det är nödvändigt att duka för ”festmåltid” till vardags. Det viktigaste är att samla familjen – att sitta ned tillsammans och samtala om dagen. Jag tror att ”brist på tid och omsorg” påverkar vår hälsa mycket negativt!

För mina vänner dukade jag i halloweens tecken med pumpor, mina konserverade löv och kastanjer.

Jag njuter av att ha vänner på middag, men också av att inta min frukost själv eller i sällskap med maken. Att sitta ned, tända ett ljus och njuta av frukoststunden och utan andra intryck. Även när jag arbetade, såg jag till att ha en lugn frukoststund.

Ja, det finns många pusselbitar som inverkar på vår hälsa för att vi ska må bra i kropp och själ. Jag har tidigare skrivit om att skogsbada, haikuögonblick, biomimetik – att lära ifrån naturen, wabi sabi, bland några.

Kram Gunilla

1+

Shinrin-yoku – Att skogsbada!

Vaknade inatt av ljudet från regn! Tänk att regn kan göra en människa glad! Ja, säkert flera och inte minst naturen! 🙂 Så det får gärna regna hela dagen idag! Oavsett så ska jag gå ut på promenad och ta mig ett skogsbad! Nu tänker jag inte på att bada i det lilla skogstjärnet som finns i ”min skog!” Nej, att skogsbada är något annat.

Vad är Shinrin-Yoku?

Shinrin-Yoku är en japansk term som betyder att ”ta in skogsatmosfären med alla sinnen” eller bokstavligen att ”skogsbada”. Den har fått sin utveckling i USA genom ”Forest Bathing” och ”Forest Therapy” som här i Sverige kallas Skogsbad och Skogsterapi.

Shinrin-Yoku/Skogsbad  är en kombination av mycket långsam vandring på mjuka stigar i park eller skog, med guidade förslag och aktiviteter som kan öppna våra sinnen för att uppleva naturen på ett nytt vis. När vi ”skogsbadar” tillbringar vi alltså en tid i skogen på ett särskilt närvarande sätt, med våra sinnen i en fördjupande kontakt med den omgivande miljön. Så vandra ut i skogen, ta några djupa andetag, sakta ned och öppna dina sinnen. Detta är vägen till Shinrin-Yoku, att bjuda in naturen som medicin och väg till läkande.

Shinrin-Yoku eller ”Skogsbad” har vuxit fram som del av den japanska kulturen där människans ömsesidiga kontakt med naturen anses vara avgörande för bådas välbefinnande. När ohälsan hos befolkningen ökade dramatiskt i början av 1980-talet, uppmärksammades att naturkontakten saknades i den urbana, hårt arbetande människans vardag. Som ett led i att råda bot på ”Karoshi”, alltså stressrelaterad död till följd av överarbete, inrättade Hälsoministeriet hälsoparker runtom i landet. Det var också i samband med detta som det blev viktigt med en etablerad forskning och utbildade Shinrin-Yoku guider, för att ge människor en vetenskapligt grundad tillgång till en guidad reträtt för avslappning, terapeutisk återhämtning och läkning genom närvaro och sensorisk kontakt med en levande miljö. Numera finns omkring ett 60-tal etablerade hälsoparker runtom i Japan och Shinrin-Yoku utgör en av hörnstenarna i den japanska hälsovården. Skogsbad och Skogsterapi ökar nu stadigt i popularitet världen över. Det är en utveckling som brukar jämföras med hur meditation och yoga med tiden fått en allmän spridning i vår västerländska kultur. 

På ett sätt låter allt det här konstlat i mina öron – att det inrättas särskilda parker/naturområden, som tillsammans med särskilda utbildade ”naturguider” och terapeuter ska bidra till att människors tillfrisknande, beträffande fysisk och psykisk ohälsa. På ett annat sätt förstår jag det eftersom många – alltför många i dagens ”uppskruvade samhälle”, lever långt ifrån naturen och ett obalanserat liv. Vi lever i en tid där många unga och även vuxna tillbringar mycket av sin tid inomhus och där alltför många tillbringar tiden med att vara uppkopplade på Internet. Jag vet av egen erfarenhet att naturen är oerhörd viktig för vår hälsa. Att vistelser i naturen bidrar till ett snabbare tillfrisknande vid till exempel utmattningssyndrom. Så kanske Shinrin-Yoku, Skogsbad och Skogsterapi är ett sätt att balansera det moderna livets krav för att må bra, både fysiskt och psykiskt genom en fördjupad kontakt kontakt i balans med naturen. Det är väl också ett ypperligt sätt att förstå hur vi kan leva hållbart och i samklang med vår levande miljö, både för vår egen hälsas skull och för vår värld i stort.

Varför just i skogen?

Naturligtvis kan man vara på olika platser i naturen för att uppnå ett rofyllt sinne. Jag älskar ju att vandra nära eller i direkt anslutning till havet. Att gå längs en vattenlinje på en sandstrand är mycket rogivande. Eller att sitta på ett berg och följa en solnedgång. Eller vandra i fjällmiljö. All vistelse i naturen är ju av godo, men skogens träd ger en känsla av skydd. Tillsammans med annan växtlighet bildar skogen rum. I skogen finns på så vis både golv, väggar och tak som vi upplever som ”omhuldande.”

Hur går ett skogsbad till?

Vill man göra vistelsen extra avstressande – à la shinrin-yoku – gäller det att hitta ett skogsområde där man kan vara någorlunda ostörd, där du känner dig trygg och där du kan avsätta några timmars tid. Sedan sitter eller står man still, ligger ner eller strosar sakta omkring med vidöppna sinnen. Man försöker släppa alla vardagstankar och låta sinnena fånga upp det som kommer; dofterna, ljuden, ljuset, formerna. När tankarna ändå börjar vandra, för det gör de, så släpper man dem så snart man märker det och går tillbaka till sinnesupplevelserna. En mer medveten vandring/promenad med andra ord. Att låta blicken vandra och inte stirra ned i backen – att lyssna efter skogens ljud.

Jag har flera platser i ”min skog”, där jag ”skogsbadar.” Idag, efter regnet var ju dofterna från mossa och jord väldigt tydliga och intensiva. Ja, mina sinnen är vidöppna och jag stannar ofta till och blundar, lyssnar efter skogens ljud och känner in dofterna.

Den här delen av stigen är den grönaste. Lövträden bildar med sina grenar och löv ett tak över stigen. Här och var finns mindre stigar som jag utforskar och att vandra på dem i sakta gemak är en ”Lisa för själen.”

Foto: Se hur solljuset letar sig in mellan träden och träffar mossan.

Jag har lagt märke till att jag både är fokuserad och avslappnad när jag går i skogen. Fokuserad på så sätt att ”störande tankar” avtar och istället lägger jag min uppmärksamhet på vad jag faktiskt SER. Det är så lätt att missa allt det vackra om man går och tänker på annat eller alltid går mycket raskt. Motionsgång är en sak, men skogsbada är något annat.

Idag på promenad såg jag att ”änglahåret” igen! Kanske någon som kommer ihåg att jag skrivit om det förut? Tycker det är så fint med änglahår i skogen! 🙂

Blir glad om du vill som läser vill dela med dig av dina erfarenheter! Vad betyder naturen för dig? Någon speciell plats du dras till? Känner du till begreppen som ” Skogsbad och Skogsterapi?”

Må gott!

Kram Gunilla

1+

Boktips och funderingar kring de nya antiinflammatoriska nycklarna till ett längre och friskare liv!

Igår sändes andra avsnittet ur en dokumentär på Sveriges television – ”Är du där pappa?”. Om du inte har sett programmet, som finns på Tv-play, så uppmanar jag dig att göra det! Programmet är en dansk produktion som tar upp det svåra när en familjemedlem – i det här fallet, pappan drabbas av demens i en ålder av 68 år och hur det påverkar hela familjen. Många av oss kanske har upplevt sjukdomen på nära håll och vet hur smärtsamt det är för alla inblandade. Vi får följa familjen och uppleva de svåra besluten och hur sjukdomen påverkar var och en i familjen. Måste tillägga – vilken underbar familj mitt i det svåra! <3

Demens – varför får några demens eller Alzheimers sjukdom? Cancer, reumatiska sjukdomar, hjärt – och kärlsjukdomar, diabetes… går det att förhindra på något sätt?

Jag har läst en intressant bok, ”BLISS – De nya antiinflammatoriska nycklarna till ett längre, godare liv”, skriven av, Maria Borelius. Maria Borelius har en fil.kand. i fysik, biologi och matematik samt en masterexamen i vetenskapsjournalistik. Hon har också varit programledare på Sveriges television för bland annat ”Vetenskapens värld.”

Jag har inte läst någon bok av författaren tidigare och därmed inte hennes första bok i den här serien. Den första heter ”Hälsorevolutionen : vägen till en antiinflammatorisk livsstil” . Båda dessa böcker behandlar helheten, maten, forskningen, träningen, skönheten och insikten om hur jag kan komma ”en god hälsa” ett steg närmre. För något entydigt svar finns ännu inte på hur och varför vår ”livsstilssjukdomar” uppstår.

Om boken

I den här boken fortsätter Maria Borelius att följa olika forskare och gurus tätt i hälarna och lägga det spännande livspusslet för hur vi når ett ännu bättre jag. Ett friskare jag! Vi får bland annat följa med författaren på hennes spännande möten till Wales, Los Angeles, San Francisco och till Japan, där kvinnorna lever längst i hela världen.

Det som fångande mitt intresse för boken var när författaren beskriver hur hon får ett akut ryggskott när hon är på resande fot och det trots alla omställningar hon har gjort under en längre tid till ett friskare liv! Jag som själv har ”ryggproblem”, blev intresserad av hur hon resonerade kring detta faktum och om hon skulle finna några svar. Vidare fångandes jag också av vad det är som gör att till exempel kvinnorna på den japanska ön Okinawa lever så länge. Inte bara länge, utan de behåller sin vitalitet långt upp i hög ålder. Den japanska ön Okinawa är en berömd så kallad ”blå zon” eftersom dess invånare har den längsta förväntade livslängden i hela världen. Ön är en av få platser i världen med ett mycket högre antal invånare än genomsnittet i åldern 100+ år. Det finns fler sådana ”blå zoner”, där befolkningen lever ett långt och friskt liv. Sardinien i Italien har världens högsta koncentration av hundraåringar!

Vad har människor i dessa områden gemensamt och varför lever de så länge? Hur kan de undvika kroniska åldersbetingade sjukdomar som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, cancer och demens? Vilka av deras livsstilsval har betydelse i detta avseende? Ja, Maria Borelius försöker få svar på dessa frågor i de möten hon presenterar i sin bok. Det är intressant att läsa om ”låggradig inflammation, om vår ”schimpanshjärna” som ska jämställas med vår ”urtidshjärna” och som har svårt att kommunicera med vår ”nya hjärna”. Nutidsmänniskan! Slutklämmen i Marias Borelius bok är att det råder en bristande samsyn kring olika forskningsresultat om hur vi lever ett långt och friskt liv! Vi lever ju allt längre, men långt ifrån alla lever ett långt och friskt liv!

Jag tror att det ligger en sanning i att se över kosten, sömnen, och motionen till ett friskt och långt liv. Men också ett liv som innehåller ett meningsfullt liv och ett harmoniskt liv som är så långt borta som möjligt ifrån stressens skadeverkningar! Stress är för mig en källa till felaktig kost, för lite sömn, för lite motion och bristen på att uppleva glädje och harmoni i livet! Det var också stress (många åtaganden) som orsakade författarens akuta ryggåkomma! Igenkänning hos mig!

Det här med låggradig inflammation som också kan drabba hjärnan… gör ju att jag verkligen vill lära mer, ta till mig olika forskningsresultat. Jag tror verkligen på helheten vad det nu står för och som kan vara det som Maria Borelius har sammanfattat i ”Bliss!”

Vad står Bliss för? 

Boosta med antiinflammatorisk mat. (t ex grönsaker, bär, nötter, omega-3, goda bakterier)

Lägre intag av mat som driver inflammation (t ex socker, gluten , transfett, laktos)

Igång  (rör på dig varje dag!)

Stillhet (en stunds daglig aktiv vila/yoga/meditation, god nattsömn)

Sök upp din förundran  (det vackra, magiska i livet)

Det är helt klart en intressant bok och ska inte ses som ytterligare en ”diet” att följa. Utan, mer en bok om en livsstilsförändring som ska vara livet ut. Det känns positivt att jag har själv har gjort flera omställningar i livet som har lett till en bättre hälsa. Förändringar som ligger i linje med Bliss! Men precis som Maria Borelius beskriver i sin bok om med – och motgångar, så har ju jag det också! En del dagar är det lättare att leva enligt Bliss, andra dagar är det inte det! Maria delar med sig av sina olika erfarenheter på ett roligt och positivt sätt!

Forskningen om kost mot låggradig inflammation har hitintills inte kunnat visa att specifika livsmedel kan orsaka inflammation eller om enskilda livsmedel kan förvärra eller dämpa en redan etablerad inflammation. Vi vet att grönsaker, frukt och bär är hälsosamt men inte att den ena grönsaken, frukten eller bäret är bättre för hälsan än den andra.

Det aktuella forskningsläget visar att nivåerna av cytokiner minskar vid viktminskning. Medelhavskosten är ett kostmönster som har ett starkt vetenskapligt stöd för minskad risk för flera sjukdomar som hjärtkärlsjukdomar, typ 2-diabetes, vissa cancerformer, stroke och fetma och kanske verkar en del av den minskade risken via lägre nivåer av cytokiner. Sammantaget liknar de aktuella rekommendationerna för hälsosamma matvanor medelhavskost – grönsaker, frukt och bär, baljväxter, rotfrukter, fisk och skaldjur, nötter och frön, fullkornsprodukter av bröd, mjöl och gryn, vegetabiliska oljor och matfetter, kyckling och ägg. Begränsat intag av rött kött, socker, salt och alkohol. (Källa: Sahlgrenska Universitetssjukhuset.)

Min slutsats

Det är min övertygelse att vi alla kan leva hälsosammare, utan att det blir tråkigt! Jag förstår egentligen inte det resonemanget – att det är tråkigt att leva hälsosamt! Det handlar ju inte om att inte få njuta av ”livets fröjder” oavsett om det gäller mat, dryck och upplevelser.

För mig handlar hälsa om sans och balans och om att förstå sin ”schimpanshjärna”, för att använda författarens uttryck! Det handlar om att ”ställa om” – att ta eget ansvar för sin hälsa. Jag tror att ”alla nycklarna samverkar!” Kost som är tillagad från grunden, utan tillsatser och där köttintaget är reducerat. Jag tror också mycket på att inte överäta – att inte ta om hur gott det än smakar! Jag tror på daglig motion som kan betyda att fixa i sin trädgård eller gå en rask promenad. Att säga nej för att kunna säga ja! Att rikta blicken inåt likväl som utåt! Att vara nyfiken och våga pröva nytt! Se på Dagny Carlsson – en underbar person och bloggare som vet att ”sätter jag mig ned så dör jag!” Dagny som har fyllt 107 år och som är så nyfiken på livet! 🙂

Lev väl – lev länge!

Kram Gunilla

0

Att sova gott om natten!

Återhämtning i form av god sömn är livsviktigt! Det känner nog alla till. Det skrivs mycket om sömnstörningar både bland unga och äldre, och det är en del faktorer som inverkar hur nattsömnen blir. Både positiva och negativa.

Någon gång då och då, kan jag ha en ”vakennatt”, jag vaknar redan strax efter midnatt. Ibland är det lite senare på efternatten vid ”Vargtimmen”, som är mellan kl. 03.00-05.00. Av både kända och okända anledningar kan jag då har svårt att somna om! Så har det nästan alltid varit. Kanske inte som barn och tonåring, men under mitt yrkesverksamma liv och som pensionär. Om det blir flera ”vakennätter” i veckan, så påverkar det naturligtvis de påföljande dagarna. Sömnbristen sitter ju i. Som tur är har vi en fantastisk kropp, som klarar av dålig nattsömn, även under en längre tid. Då tänker jag på några av alla de föräldrar jag mött genom åren som har fått sin nattsömn störd utav sina små telningar! Hur de nästan har somnat på sitt besök hos oss i öppna förskolan, på grund av för lite sömn under en längre tid. När vi senare har samtalat om det, så undrar de hur de klarade av den där tiden! Då var det viktigt att vara en ”pedagog med öppen famn”, som kunde ge uppmuntran, information, tröst och en hjälpande hand.

Hur sömnen blir för mig påverkas av olika saker som nog många kan känna igen sig i.

  • Klimakteriet – under klimakteriet förändras hormonbalansen kraftigt i kroppen och kvinnor påverkas av det olika mycket. Kaffe sent på dagen eller under en ”festkväll”, stör definitivt nattsömnen, samt ett glas för mycket av det goda vinet! Vid sådana tillfällen kan jag vakna av att det ”svallar och brusar” i kroppen! Te verkar inte ha den inverkan på mig, mer än att jag behöver göra nattbesök på toaletten. Observera att män också har en övergångsålder med olika besvär, som i viss mån påminner om kvinnornas.
  • Orostankar – något som påverkar mig starkt och som det kan vara svårt att släppa taget om. Det finns onekligen mycket att oroa sig över! Hit hör också olika ”ledsamheter”, som berör mig själv, någon anhörig, någon vän.
  • För mycket intryck under en tid. Det kan vara många ”trevliga händelser”, men de är ändå för många, med för lite ”egentid!”
  • Yttre omständigheter – som att matas med negativa händelser ifrån vår omvärld.

Varken nu eller då jag arbetade lät jag en ”vakennatt”, påverka mig allt för mycket. Tankar som ”att nu måste jag somna, annars kommer jag inte orka med morgondagen”, hjälper föga! Tvärtom, skapar det mer oro och stress. Om jag inte somnat om inom 30 minuter, stiger jag upp. Att ligga i sängen och vrida och vända sig är ingen idé. Det tar i regel någon timme, innan nästa ”tåg kommer!” Jag brukar sätta mig i köket, sätta på en kopp te, eller ta en banan och så ”slöläser” jag på datorn. Det brukar inte rekommenderas, att sätta på datorn, men jag läser inget som jag fäster min uppmärksamhet på, utan bara bläddrar lite bland vackra bilder som jag har! Böcker däremot kräver min uppmärksamhet, så det undviker jag. Efter någon timme, lägger jag mig igen och somnar oftast om!

Ibland, vilket är bättre, lägger jag mig på min yogamatta och ser vackra bilder inom mig. Hur jag vandrar på någon stig längs havet, eller i skogen och känner hur värmen smeker min hud. Det fungerar faktiskt mycket bra… den där upplevelsen av värme som sprider sig i kroppen.

Att se bilder för sitt inre har en lugnade effekt såsom vid meditation och naturligtvis att vistas på riktigt ute i vår natur. Jag promenerar ofta och gärna. Helst varje dag då det har en sådan positiv inverkan på kropp och själ! Många uttrycker att det är svårt att meditera och så kan det vara. Men det går att öva upp förmågan som med allt annat! Jag kan om jag är orolig vid sänggåendet, se bilder framför mig och kommer därmed lättare till ro. Att träna yoga och andra ”rörelseövningar” är också något som påverkar mig positivt. En stel kropp har svårare att komma till ro en hel natt! Ibland när jag vaknar och börjar fundera på saker och ting som jag vill komma ihåg eller ett problem som ska lösa så, skriver jag ned det! Jag har alltså ett litet skrivblock och penna på nattygsbordet!

De flesta känner till att det är viktigt att ha det svalt och mörkt i sovrummet. Vi har som oftast balkongdörren på glänt. Ibland ligger vinden på och då störs vi av ljud utifrån eller av tidigt fågelkvitter under morgontimmarna! 🙂 Vi borde ha mörkläggningsgardiner, eftersom vi har sovrummet mot öster. Vi har inte det och därmed är det lätt att vakna för tidigt av gryningsljuset! (Som pensionär struntar jag i det!) Att ha rätt säng som är anpassad efter vikt och rörelsemönster är också viktigt, liksom sängkläder efter årstiden.

Det som kanske är mindre känt är att inte använda dator eller mobil i sovrummet! Det här följer inte jag… 😉 Jag gillar att ligga i sängen och läsa på andras bloggar, att börja skriva på ett eget inlägg, titta på vackra bilder! En dålig vana som jag gillar, men som jag borde bryta! Att läsa en bok, sägs vara bättre…. men faktum är att jag kan ligga och grubbla om fortsättningen i handlingen, så jag håller mig till sådant innehåll som inte påverkar mig för mycket! Som nyheter kl 21.00! Mobilen vill jag ha bredvid mig, då vi inte har någon fast telefon längre. Det är en trygghet och ljudet är avstängt! Vill bli nådd om det är något viktigt! (Det blinkar om det är något meddelande.)

Inom Feng Shui talar man om att inreda sovrummet med svala toner som grå, blå eller en neutral färgskala som beige, greige, brunt och grönt. Att undvika ”tunga föremål” ovanför huvudet som hyllor och tunga tavlor, som skapar en tryckande och obehaglig känsla. Däremot är det bra att ha en sänggavel som är både skön att lägga huvudet mot men som också ger extra trygg känsla. Sängens position ska helst vara så att du har uppsikt över sovrumsdörren. Det skapar också trygghet! Ordning och harmoni ska råda i ett sovrum. Inga onödiga saker som pockar på din uppmärksamhet!

Ja, det finns en hel del att tänka på, beträffande nattsömnen och vad som påverkar den negativt och positivt. Hur har du det med sömnen? Dela gärna med dig av egna erfarenheter!

Nu är det dags för lite lunch och en promenad… regnet har upphört! Ute är det så vackert med all grönska och vilda blommor. Blomsterängar är vackert! 🙂

Sov gott! 🙂

Kram Gunilla

0

Tankar, reflektioner om livets skörhet…

Hej alla bloggvänner!
Det har gått en liten tid sedan mitt senaste inlägg. Det var inte planerat att jag skulle göra något uppehåll, men när beskedet om Angelicas tragiska bortgång nådde mig, kände jag att jag behövde en paus. Att Angelica med vandringsbloggen, inte finns hos oss längre har jag så svårt att ta in. Jag kände inte Angelica, men jag upplevde det som om jag gjorde det. Jag läste hennes blogg var och varann dag och uppskattade hennes texter, vackra bilder, all klokskap och hennes kärlek till naturen, djuren och till alltet! Angelica var en stor inspirationskälla för mig och för många, många andra! Angelicas tragiska bortgång, fick mig helt ur balans och den sårbarhet jag själv redan befann mig i då beskedet nådde mig, blev för mycket. Jag blev mycket ledsen och en stor tomhetskänsla infann sig. Allt stannade upp. Tankarna och känslorna har snurrat runt och det gör de fortfarande. En svår och känslosam fråga jag ställer till mig själv och till dig kära läsare är varför vi pratar så lite om psykisk ohälsa? Något som är så viktigt och som skördar så många liv? Som tog Angelicas liv!

Att känna sig nedstämd är inget konstigt eller farligt. Det är en del av livet. Men ibland utvecklas en nedstämdhet till en depression och det kan vara svårt både för en själv och för de närmaste att avgöra skillnaden. Det är viktigt att känna till att en depression sällan går över av sig självt, det är ett sjukdomstillstånd som behöver behandlas professionellt. Jag tror att många med mig har svårt att tala om sina innersta känslor. Men det är nödvändigt att göra det – att sätta ord på, om man kan, om det som skaver. I regel har jag inte så svårt med att uttrycka mig, utan svårigheten för mig ligger i att få människor i min närhet till att lyssna. Att lyssna och bekräfta. Blir man inte lyssnad på, så tystnar man. Vågar man inte uttrycka vad man känner, växer det där ”fröet” inom en och blir till en allt större oroshärd. Så mycket vore vunnet om vi ser, lyssnar och bekräftar! Har jag fel om jag påstår att det generellt uppfattas som en svaghet att visa sig sårbar? Har jag fel om jag påstår att många har svårt att lyssna och hantera någon annans smärta?

Dagligen läser jag om ohälsa. Om hur barn, ungdomar, vuxna och gamla lider av psykisk ohälsa och söker hjälp på olika sätt, utan att få det. I tid. Jag vet inte om det är fler som mår dåligt eller om det är fler som vill och vågar söka hjälp? Min känsla är dock att flertalet – framför allt unga vuxna, upplever en stor press på sig om att nå det ”perfekta livet”. Perfektionism som handlar om stora framgångar i såväl i privatlivet som i yrkeslivet. Det finns också de som vill ”hoppa av ekorrhjulet” och leva ett betydligt mindre kravfyllt liv. En del lyckas med det, andra inte. ”Lyckan” infann sig ändå inte. Eller uppfattningen om att det förändrade livsvalet inte motsvarade förväntningarna.

Det sägs att några av oss föds med personlighetsdrag som gör oss mer sårbara. Det uppfattar jag inte som någon svaghet. Att vara sårbar ska heller inte förväxlas med att vara en ”högkänslig person”, ( ”sensory processig sensitivity”) vilket heller inte innebär någon svaghet. Högkänsliga personer, föds med ett nervsystem som är känsligare än hos genomsnittet och med en hjärna som fungerar lite annorlunda än hos andra människor. Detta gör högkänsliga personer extra mottagliga för sin emotionella och fysiska miljö. De lägger märke till mycket mer än andra och bearbetar allt på en djupare nivå. Därför behöver de mer tid och energi än andra att smälta alla intryck.

Vi matas nästan dagligen av både tragiska och fruktansvärda händelser ifrån vår omvärld. Klimatkris, terrordåd, bränder i både skog och mark och den svåra brand som uppstod i Notre Dame. Därtill de smärtsamma och tragiska händelser av olika mått som drabbar oss mer personligen. Det är svårt att skydda sig – eller vi har olika förutsättningar att skydda oss och klara av enskilda händelser. Jag inte bara tror, utan det är en nödvändighet att ibland ”stänga av det yttre bruset”, för att klara av påfrestningarna. Jag behövde stänga av ”mediebruset”, ett tag för att åter finna kraft och energi. Kraft och energi som jag så väl behöver för min egen skull och för dem som står mig närmast.

När något oväntat och smärtsamt inträffar, så pågår livet ändå på något sätt. Allt runtomkring bara fortsätter som om ingenting hade hänt. Det kan göra väldigt ont och det kan också göra gott! I min sorgsenhet har jag ändå kunnat njuta av våren, av vistelser i naturen, och framförallt av samvaro och gemenskap med min familj. På påskaftonen samlades familjen här och som alltid ville jag ha en bit av naturen nära mig.

Kramar Gunilla



0

Vårens första cykeltur gick genom ett vackert och blandat landskap!

I söndags trampade maken och jag iväg på årets första cykeltur! Vädret var soligt och som alltid hade vi motvind sista biten hem utmed vår stora sjö. Turen gick på landsväg, på mindre vägar genom Delsjöområdet, och vidare mot de östra delarna i Göteborg, för att slutligen återigen komma ut på landsvägen utmed vår vackra sjö! Väl hemma hade vi cyklat fyra mil! 🙂

En paus utmed sjön på väg hem…

Jag tycker ju mycket om att vandra eller att promenera längre sträckor. Men eftersom maken ibland har problem med en ond fot som sätter stopp för det, är långa cykelturer ett bra alternativ! Med cykel kommer man långt på kortare tid och det ger bra motion! Dessutom kommer man nära naturen och känner dofter! Jag blev glad över att min kondition ändå var så pass bra, med tanke på hur krasslig jag har varit i vinter. Det tyder ändå på att bra grundkondition lönar sig alltid!

Jag tycker om när turen går både längs landsväg, förbi sjöar, på skogsvägar och i stadsmiljö. På så sätt blir upplevelsen fullständig, då det finns så mycket att titta på! Sedan att stanna vid någon skön plats och där inta sin matsäck… underbart! 🙂

Ibland tar jag många foton, ibland vill jag bara vara i upplevelsen och njuta av det! Så på den här första turen blev det inte så många foton. Men vid ett hus stannade vi till…vid ett av mina drömhus som jag visade nyligen i ett inlägg om Örgryte. Då tog jag fram min mobilkamera…

Så vackert tycker jag med den gula forsythian framför det rödmålade huset!

Den stora och vackra forsythian skymtar till höger. Det vore en dröm att få kika in i det här huset…

Avslutar där jag började…vid en paus vid vår sjö på väg hem…

Det är ju inte så ofta som jag själv är med på bild… så nu blev jag fotograferad med den vackra sjön i bakgrunden och med lite vindrufs i håret (självklart har jag cykelhjälm på under färd!) och med mina nyinköpta ursnygga solglasögon på! 🙂

Kram Gunilla

0