De första blå – och vitsipporna! En vandring mellan Lilleby och Sillvik.

Det finns ett ställe på Björkö i Göteborgs norra skärgård som heter Bovik, ”Pjonken”, där det växer blåsippor. Du kan läsa om det här på bloggen! Den här gången ville vi gå på en ny ”skattjakt”, för att finna de älskade sipporna och då föll valet på Sillvik, beläget på Hisingen.

Sillvik är ett 30 hektar stort naturreservat och är ett skyddat område sedan 1980. Reservatet ligger norr om Tumlehed på norra Hisingen och i området finns en skalbank med mycket värdefull flora. Här växer bland annat: blåsippa, vitsippa, gullvivor, orkidéer bland annat Jungfru Marie nycklar. Sällsynta fjärilar har påträffats här som; mindre blåvinge, silversmygare och ängsnätfjäril. I den östra delen kan du träffa på den sällsynta hasselsnoken! Nu hoppades vi på att finna blåsippor och det gjorde vi!

Vy vid Lillebybadet.

Vår vandring startade vi Lillebybadet, för att vi ville gå den vackra kuststräckan mellan Lilleby och Sillvik, för att därefter promenera den sista biten till blåsipporna vid skalgrusbanken. Om du väljer att inte gå kustspromenaden, så finns det en parkering vid Sillviks badplats. Därifrån promenerar du rakt igenom kolonistugeområdet, upp för hela backen som leder genom området och följ sedan skylt som visar bland annat mot Sillviks naturreservat.

När du ser den här skylten, har du inte långt kvar till blåsipporna, eller till de övriga vackra blommor som växer här. Allt beroende på när du besöker området.

Innan vi tittar på blåsipporna, så några foton från sträckan mellan Lilleby och Sillvik.

Som kanske synes, så var vädret kallt och blåsigt, men soligt med lite molnskyar då och då! Många backar upp och ned med underbara vyer! En sträcka som jag inte hade velat missa!

Jag tror att maken instämmer i det!

Vi passerade Sillviks båthamn och då var det inte så långt kvar till Sillviks badplats.

Efter en kortare sträcka genom skogen kom vi fram till själva skalgrusbanken och till blåsipporna! Nu hade jag en bild framför mig av ett blått hav av blåsippor. Ha inte det för då blir du besviken! Nu har vintern varit kall och våren likaså. Så vad vi förstod på andra ”skattjaktsletare”, så var det nog färre blommor i år eller om vi var lite tidiga!? Men början av april låter ju inte så tidigt.

Du får leta längs ”sidorna”, bland träden och på slänterna, så finner du vad du söker!

Visst är de underbara! Jag har längtat så efter att få se dem!

Vi hade också turen att få se de första vitsipporna och deras tid är ju vanligtvis efter att blåsipporna har blommat ut. Men nu såg vi några sida vid sida…

Delar av Sillviks naturreservat består av skalbankar. En skalbank innehåller till exempel skal från musslor och snäckor. De samlades här då området låg under vatten. Här i Sillvik hämtade man länge skalgrus för att sälja som hönsfoder. Störst var uttaget under åren 1928-1933. Idag finns bara delar av skalbanken kvar. Återigen människans intrång i naturen!

En bit bort från Tumlehedsdalen finns det hällmålningar från stenåldern. I närheten ligger Prästgårdskilen med Bronsålderssundet. Det här är något som vi får återkomma till vid ett annat tillfälle.

När du är vid Skalbanken, så gå gärna uppför berget där du har en fantastisk vy över land och hav. Med hjälp av repanordningen, tar du dig upp!

Här uppe finns som synes en sittbänk med bord, men också fina avsatser direkt i berget. Vid vårt besök behövde vi söka skydd för den kalla vinden.

Vi promenerade tillbaka samma väg, men gjorde en liten avstickare mot Trolldalen. Var lite nyfiken på de där trollen och tomtarna…

Underbar skog att promenera i…

Knotiga, härliga träd och på några ställen grön inbjudande mossa…

Älskar sådan här skog. Tomtar och troll… fanns de? Jodå!


Många tomtar och troll såg vi. Ett paradis för alla julälskare! 🙂

Trevligt inslag och jag kan tänka mig att det har samlats tomtar och troll här länge genom åren. Men så kallt det måste vara på vintern! Särskilt den gångna vintern! Hur överlever de!? 🙂

Strax efter Trolldalen kom vi fram till en liten sjö med grillplats. (Glömde att fota här). Där vände vi, för vi ville inte komma ut på någon större väg, för att på så vis komma tillbaka till bilen vid Lillebybadet. Så vi vandrade tillbaka samma väg, hela vägen och det var inte så tråkigt precis med de vyerna mellan Sillvik och Lilleby!

Vi var mycket nöjda med vår dag, även om vi inte hann att se hällmålningarna! De ska vara väldigt fina här. Men den som spar hen har! Det fick räcka med 1,2 mil i benen! 🙂

Det finns flera vandringsleder och mindre stigar i hela området. Så det är bara att välja!

Kram Gunilla

0

En tidig vårdag – vandring på Koön i Bohuslän!

En vacker marsdag, begav vi oss iväg med våra två ”vandringsvänner” till Koön, som är beläget mittemot den mer kända Marstrandsön. Den här dagen med dess upplevelser, blev för oss alla fyra, ett nytt fint minne att bevara i vår gemensamma minnesbank!

Det känns alltid spännande att komma till en ny plats – att känna den där känsla av förväntan! Marstrandsön, besökte vi i fjol i november och där och då bestämde vi också att besöka Koön. Två fantastiska pärlor i ”mitt Bohuslän!”

På Koön finns tre olika leder att följa i olika svårighetsgrad. Vi ville följa den led som låg närmast Marstrandsön, för att få just den utsikten. Nu hade vi lite bråttom vid parkeringen, där också informationstavlan finns, för vi hamnade först på den blå leden, (blå och svart är gemensam en liten bit) men det var den svarta som vi skulle följa. Den blå sträckan, som vi följde ett par kilometer, innan vi vände var strålande vacker! Först kom vi in i en skog, sedan mötte vi en underbar utsikt mot Älgöfjorden och på andra sidan fjorden skymtade Åstol. Säkerligen blir det ett återbesök, då det blir mer badvänligt, för det finns möjlighet till havsbad vid campingen, som vi hade kommit till om vi fullföljt den blå markeringen.

Ja, många vackra vyer ifrån den här sidan också på Koön.

Fakta

Längd:

Gröna leden är cirka 2,5 kilometer.
Blå leden är cirka 5 kilometer.
Svarta leden är cirka 5 kilometer.

Ungefärlig tid:

Gröna leden tar cirka 30 minuter att gå utan stopp.
Blå leden tar cirka 1,5 timme att gå utan stopp.
Svarta leden tar cirka 1,5 timme att gå utan stopp.

Svårighetsgrad:

Grön led: mycket lätt vandring/promenad.
Blå led: medelsvår vandring.
Svart led: svår vandring.

Start och mål:

Grön led: Du startar och avslutar den gröna leden vid en utav de två grusparkeringarna längs Rosenlundsvägen.

Blå och Svart led: Du startar och avslutar den blåa och svarta leden cirka 130 meter från grusparkeringen vid idrottsplatsen, som ligger en bit upp på Idrottsgatan. På parkeringen finns två parkeringsplatser för personer med funktionsnedsättning.

Vår vandring

När du kommer från parkeringen, så kan det vara lätt att missa stolpen med den svarta markeringen. Den sitter lite lågt och är därmed inte så synlig tyckte vi! Den svarta leden bjuder på utmanande bergsterräng. Vid särskilt svårframkomliga partier finns
trappor och spångar och nog fick vi använda all muskelkraft den här dagen för att ta oss upp, ned och framåt! 🙂 Belöningen är så klart de fantastiska vyerna! Även här passerade vi genom gröna partier och längs leden ligger också Batteriudden med militära lämningar från Kalla krigets dagar.

Vi passerade genom en lummig del med slingrande murgröna. Så vackert!

Vackra vyer följde in mot Marstrand…

Så fint att se Marstrands bebyggelse på håll. Det blir en annan dimension.

Tillbaka till Koön…

Nedan ett vackert hus och det lågt ju inte så dumt till…

Vem vill inte bo här? Tror att det var P G Gyllenhammar som har ägt och bott i huset. Säkert är i alla fall, att fyren vi ser i bakgrunden, är Skallens fyr på Marstrand.

Nedan ser vi återigen fyren och till vänster skymtar ståtliga Nidingen. En prick här på fotot, trots rejäl zoom med objektivet.

Nidingen på lite närmre håll…

Pater Noster kunde vi också se där ute vid horisonten…

Så zoomar vi lite till…

Ja, många utsiktsplatser och vid den högsta punkten, beläget på ett stort trädäck, får du en fantastisk vy på 360 grader!

Älskar de här gyllene klipporna!

Ja, vi vandrade över spångar…

Och upp och ned för trappor…

Mycket välordnat – allt för att underlätta och ge dig som vandrare så mycket behållning och motion som möjligt! 🙂 Lägg märke till höjdskillnaderna!

Två tappra själar, tillika barndomsvänner!

När man har kommit upp halvvägs och behöver en paus och samtidigt blickar ut…

Nu är det ju ”bara” några trappor kvar!

Uppe och belöningen pulserar genom hela kroppen!

Tankar och känslor i omlopp. Den här dagen fokuserade jag på det positiva och på tacksamhet, vilket är betydligt lättare än dag som den här!

Ja, utsikt och vyer fick vi inte nog av.

Vi lät turen ta den tid vi behövde. Inga måsten och inga tider att passa! Att kaffe o annat gott smakar bäst ute, tycker nog de flesta av oss. Gemenskapen, strapatserna, utsikten och pauserna, gjorde dagen till en minnesrik dag. Vi var trötta och nötta, men också påfyllda av Bohuslänsk energi!

Vad blir det nästa gång?

Kram Gunilla

+1

Hälleviksstrand och Mollösund i vinterskrud!

Min längtan till Bohuslän är alltid påtaglig. Det är något med landskapet och hela miljön som gör att jag så ofta längtar dit. Att se landskapet i vinterskrud, händer inte så ofta nu för tiden, då klimaten har blivit så milt. Men den här söndagen – kanske den vackraste vinterdagen den här vintersäsongen! Fylld av förväntan var maken och jag startklara för avfärd tidig förmiddag. Men vart skulle vi åka….

Det blev till Hälleviksstrand och till Mollösund. Små kustnära orter på Orust. Inte alltför lång bilresa ifrån Göteborg. Vi ville ha tid för strövtåg och upptäckarglädje på plats och inte alltför lång tid med att sitta i bilen.

Vi körde delvis på mindre kustnära vägar, vilket i sig är en fröjd för ögat. Det är otroligt vackert att se landskapet inbäddat i snö och hur träden längs vägen var helt klädda i vitt av frost. Ja, som vita ljuspelare, stod de där och ramade in landskapet. Så närmade vi oss Hälleviksstrand och körde ned till den bortre delen av hamnen där det också finns en badplats. Nu stod inte bad direkt på önskelistan, men den här delen av orten hade vi inte besökt tidigare, så det kändes fint att promenera ut till udden och badet. För jag ville blicka ut över kobbar, skär och horisonten.

Vilka vyer som mötte oss…

Isande blått och vitt mot de vackra bergen.

Ser du pricken till höger i bild? En vinterfiskare lite väl nära öppet vatten tyckte vi.

Uppe på klippan här intog vi vår matsäck. Sällan smakar kaffe och mackor så gott som det gör ute!

Helt vindstilla, flödade sol, och några få minusgrader. En helt magisk vinterdag som jag längtat så länge efter att få spendera i Bohuslän!

Efter fikastunden promenerade vi tillbaka in mot den inre hamnen…

Till vänster i bild sticker två master upp. Det är skonaren Westkust som låg där och väntade på sommaren och passagerare, som bröllopspar med gäster, seglarskola eller vad det kan förväntas bli. Vi får hoppas att läget är ett annat i sommar, beträffande pandemin.

Lite kort om Hälleviksstrand

Hälleviksstrand är en ort i Orusts kommun, beläget vid viken Lerkilen. Orten kallas lokalt för Strana och är ett fiskeläge med gamla traditioner. 2015 förlorade Hälleviksstrand sin status som tätort på grund av att folkmängden minskat till under 200 personer. Hälleviksstrand nämns i skriftliga källor första gången 1617. Fiskare slog sig ner runt viken med sina båtar och byggde bodar vid havet. Under 1700-talets stora sillperiod växte sillfisket och sillsalterier på orten som drog till sig bönder från Orusts inland. Vid 1800-talets slut växte samhället ytterligare med varmbadhus och pensionat. Berget ovanför strandremsan bebyggdes och mot början av 1900-talet blomstrade samhället i och med tillkomsten av Hälleviksstrands varv.

Något som du inte ska missa är Hälleviksstrands kyrka som skiljer sig från många andra kyrkor med sin röda färg och fornnordiska inspiration. Lite av en norsk stavkyrka i mitt tycke. Delar av kyrkan var under renovering, så jag tog inte något kort på den.

En kort biltur senare kom vi till Mollösund. Även här hittade vi fram till en badplats för att få den bästa vyn över det vackra landskapet.

Lite kort om Mollösund

Mollösund är ett av landets äldsta fiskelägen med anor tillbaka till 1500-talet. Det var då en del av Danmark-Norge, och knutpunkt för det lukrativa sillfisket. När sillen försvann kom fattigdomen och fiskarna tvingades livnära sig på andra sätt, bland annat genom boskapsskötsel på Mollön. Med sillens återkomst på 1750-talet blomstrade samhället åter och folkmängden ökade till 500.

Vid början av 1900-talet fanns som mest 1 000 invånare i Mollösund, som därmed var ett av landets största fiskelägen. Därefter minskade sillfisket i betydelse, även om det inte upphörde helt förrän på 1970-talet. Under tiden för andra världskriget byggdes det som utgör dagens hamn och gästhamn.

Så till de några av de vackra vyerna i Mollösund

Vi har varit i Mollösund många gånger, men helt missat Mollösunds fyr. Här uppe var det ”vida blick!”

Kan du förstå känslan att stå här uppe och titta på ett stycke Bohuslän i vinterskrud?

Mollösunds fyr står på Gallebergsudden i den nordvästra delen av samhället.
Fyren är byggd på tidigt 1900-tal och fick en ny överdel 2001. Har man tur dyker en nyfiken säl upp. Men den turen hade inte vi – det var ju fruset vatten!

Jag försökte fånga två svanar på bild som kom flygande på spaning efter öppet vatten! Så mäktiga de är!

Några havsfåglar (gråtrut?), var mycket intresserade av våra medhavda bullar! Vi var snälla och delade med oss av dem och som tack bjöds vi på en ”isdans!” De hade lite svårt att stoppa där på den blanka isen. (Det är en bit bulle som ligger där framför måsen.)

Vi avslutade vår utflyktsdag nere vid ytterligare en badplats som låg centralt belägen, nära hamnen. Jag hoppas att vi kan återvända till dessa nyfunna badplatser och ta ett dopp i det blå till sensommaren. Under högsommaren är det så mycket turister på dessa orter, så slutet at augusti eller september, då kan det passa bra för vår del. Men just nu är jag så nöjd med vår vackra vinterdag!

Bohuslän i mitt hjärta året om!

Kram Gunilla

+3

Vandring på Marstrand i storslagen natur!

Vy mot Marstrand från Koön, där personfärjan avgår.

En klar och solig novemberdag, åkte vi tillsammans med goda vänner till Marstrand, beläget i vackra Bohuslän. Marstrand är mest känd för Carlstens Fästning. I mer än 300 år har den väldiga väktaren skyddat den lilla trästaden nedanför. För oss har det alltid varit det självklara att promenera upp dit för att njuta av den fantastiska utsikten, men också utforska själva fästningen och borggården. Att någon gång gå på en guidad tur är en självklarhet, för att bland annat ta del av historien kring ”Lasse-Maja!”

Marstrand har något för alla. På sommaren är turismen omfattande och förutom fästningen är det säkerligen båtlivet, fantastiska bad, shopping och restaurangbesök som lockar! För vår del, den här ljuvliga dagen i slutet av november var det att vandra runt hela ön, vilket skulle bli vår första rundvandring och absolut inte den sista! Det som skulle möta oss kan inte beskrivas på något annat vis än att naturscenerna på ön är storslagna! Sträckan runt ön är ca: 5 km, vår stegmätare stod på 8 km, då vi också promenerade lite utanför själva slingan.

Vår tur började längs huvudgatan, förbi delar av den gamla vackra träbebyggelsen.

Tvärgata från huvudgatan.

Dessa fantastiska nationalromantiska hus! Lite som Villa Villekulla!

Det mest kända huset på Marstrand, måste väl ändå vara Societetshuset som uppfördes 1886. Sveriges konung Kung Oscar II tillbringade i stort sett varje sommar från 1887 till 1907 på Marstrand, vilket gav kunglig glans till ön. Här har människor kurbadat sedan tidigt 1800-tal och Marstrandsön var länge centrum för det badliv som växte fram i Sverige efter förebild från de tyska, brittiska och nederländska kusterna.

Efter att vi passerat Societetshuset och det intilliggande Kurhotellet påbörjade vi natursligan som gick brant uppför mot St: Eriks park. Gömd mellan bergsryggarna ligger denna park som anlades i mitten av 1800-talet av Gustav Widell, rektor vid Marstrands läroverk.

Vyn här uppe var inget att klaga på! Solen stod ju så lågt, så bilden blev lite skuggig.

Havsnära läge för kändisar! 🙂

Den smala slingrande vägen ledde oss vidare fram till näckrosdammen och till parken som måste ha en fantastisk grönska på den ljusa årstiden. Här finns många gamla träd bevarade, men också en hel del nyplanteringar. Enligt uppgift så finns här nitton olika busk- och trädarter.

På en skylt stod det att läsa, ” AKTA TRÄDEN!”

I dammen lär det finnas röda näckrosor! När de blommar, vill jag gärna slå mig ned på någon av bänkarna runt dammen.

En mäktig bok med rötter som ”elefantfötter!”

Efter parken slingrade sig slingan vidare mot storslagna vyer…

Jag vet inte hur många gånger jag utbrast ” Här är underbart!” ”Så fantastiskt vackert”, är också ett favorituttryck som min väninna och jag har!

Längst ut på klippan ligger Skallens fyr….

Det är magiskt att stå ute vid Skallens fyr och begrunda den mäktiga platsen där de två haven Skagerak och Kattegatt möts. Ön Hamneskär och fyren Pater Noster syns ute vid horisonten.

Som ett vackert vykort eller hur!?

Här bland klipporna slog vi oss ned och njöt av utsikten, våran matsäck och varandras sällskap!

Man kan lika gärna tro att det är en tidig vårdag! 🙂

Goa vänner är bra att ha – alltid!

Dags att fortsätta vandringen…

Som du ser, så är slingan välordnad, inga problem att ta sig fram. Fästningen syns i bakgrunden.

Här har vi kommit fram till nakenbadet! Något sådant blev det inte den här dagen! Nej att njuta av utsikten var tillräckligt för mig!

De här är något av det bästa jag vet! Att vandra nära havet och gärna i ”mitt Bohuslän!”

Så närmade vi oss åter hamnen, för en kort tur tillbaka till Koön.

Vilken fantastisk dag! Längtar till ett återbesök, framåt vårkanten. På vår väg tillbaka hem, upptäckte vi fina vandringsslingor på Koön. Så kanske vi återvänder under vintern för att vandra där också!

En del sevärdheter missade vi på vår vandring som S:t Eriks grotta, Nålsögat, Jättegrytan och lotsutkiken. Vi hade ingen karta med som visade alla sevärdheter, men hade samtidigt inte något annat i tankarna än att vandra runt ön.

Några dagar efter det att vi hade kommit hem stod det att läsa i Göteborgsposten om de första judarna på bland annat Marstrand och sedermera deras flytt in till Göteborg. En mycket intressant historieberättelse som jag tror få verkar känna till. Nu har jag inte för avsikt att berätta så mycket om det, men följande vill jag ändå återge…

”Den fasta judiska bosättningen i Sverige inleddes 1774 i Stockholm och 1779 i Göteborgsområdet. Sistnämnda år bosatte sig Moses Salomon och Elias Magnus på Marstrand, där utlänningar fick bo enligt beslut av Gustav III fyra år tidigare. Omkring 1790 fanns det 60 judar på Marstrand. År 1805 hade alla Marstrands judar, utom en enda familj, flyttat till Göteborg. Här hade magistraten 1780 gett David Abraham från Tyskland tillstånd att bosätta sig med sin familj och barnens informator. Dessa ”skyddsjudar” inledde den judiska bosättningen i Göteborg. Strax därefter kom fler judiska familjer hit från Tyskland.

Den ökande judiska befolkningen på 1800-talet bidrog i stor utsträckning till Göteborgs växande betydelse. Viktiga handels- och industriföretag bildades av judiska familjer som Magnus, Delbanco, Hertz, Heyman, Delmonte, Fürstenberg, Pineus och Mannheimer. Nathan Gumpert startade en bokhandel och David Bonnier tidningen Göteborgs-Posten, där hovfotografen och ”storvitsiren” Aron Jonasson introducerade Göteborgsvitsen.

Judarna visade sitt kulturella och sociala medvetande genom betydande donationer till bland annat teater- och konsertverksamhet, bibliotek och muséer, t ex Fürstenbergska galleriet på Konstmuseet. August Abrahamson köpte 1868 Nääs slott, där han och hans släkting Otto Salomon grundade en världsberömd konsthantverksskola. Många judar deltog också som politiker i stadens utveckling. Som mest fanns det på 1800-talet 10 judar bland de 50 stadsfullmäktige.” (Källa; Göteborgs judiska historia.)

Må gott!

/Gunilla

+4

Äntligen Bohuslän – en dagsutflykt till Härmanö och Gullholmen!

Äntligen ett skärgårdsbesök och den här gången till Bohuslän, närmare bestämt Hermanö och Gullholmen!

Vy mot Gullholmen från bryggan som går mellan Härmanö och Gullholmen. Bryggan var under renovering vid vårt besök, men det gick att förflytta sig mellan öarna på en tillfällig bro.

Vår äldsta son med familj befann sig redan här, då det hyrde en stuga under den aktuella veckan. För vår del blev det en underbar dagsutflykt och vi fick en solig och härlig dag tillsammans med bad, (snabbdopp) krabbfiske, ”gofika”, promenader, middag ute i skärgårdsmiljö, men framförallt gemenskapen i vacker miljö.

Det är snart fyra år sedan vi var här senast, så min längtan att få återse den bohuslänska idyllen var stor. Vid det tillfället var vi här över en helg i början på september, betydligt färre besökare än vad det var nu i juli månad. Men är det högsäsong, så är det!

Gullholmen är ett av Bohusläns äldsta fiskelägen, med anor troligtvis redan från 1200-talet. Under de stora sillperioderna på 1700- och 1800-talen växte samhället ytterligare och konservfabrik, salteri och segelmakeri tillkom. Kuttrar för fiske och fraktfart började användas, vilket gjorde Gullholmen till ett levande skeppar- och fiskesamhälle. Mycket av öns gamla karaktär finns bevarad än idag med sjöbodar, bryggor och en välbesökt gästhamn. Fram till 1999 var Gullholmen en så kallad kronoholme. Det innebar att marken ägdes av staten och var fri att bygga på, vilket banade väg för den täta bebyggelse som idag kännetecknar ön. Gullholmen tillhör Orust kommun, beläget längst ut i Bohusläns kustband, utan bilförbindelse. Personfärja finns från Tuvesvik på Orust. Det är bara fem minuters överfart.

På Gullholmen finns fortfarande en fullt fungerande biograf som visar nyproducerade filmer, en välbevarad stenstuga från 1800-talet, ett museum som heter Skepparhuset, likaså ett bibliotek och ett fågelmuseum. Fantastiskt!

År 1910 fanns det ca: 811 fast boende personer på Gullholmen, år 2012 endast 10 personer på Gullholmen och 92 på Härmanö. (Har noterat att det finns olika stavningar på Härmanö. I en del texter står det Hermanö, men mestadels Härmanö.)

Gullholmen är endast 7 hektar stor och upptas helt av mycket tät bebyggelse. Husen ligger mycket tätt. Härmanö omfattar 138 hektar, men det är bara en liten del av dess norra del, Lilla Härmanö, som ingår i tätbebyggelsen. Det finns flera naturstigar på Härmanö och här finner du lugnet bland ljunghedar, blomstrande ängar som omges av karga klippområden och badplatser. Tyvärr hann vi inte att gå söderut på naturstigarna den här gången, vilket vi gjorde då för snart fyra år sedan. Bilden i min header är från det året, en vy som jag tycker är så vacker!

På Gullholmen ligger husen mycket tätt som sagt och det är mysigt att gå runt och kika på husen och de små ”täpporna!” Visst är det charmigt, men de som bor här under sommarmånaderna, kan inte ha mycket till privatliv. Som turist får man verkligen försöka visa hänsyn i sin iver att njuta av idyllen och respektera var man få gå eller inte!

Rosor, stockrosor och lavendel syns ofta i skärgården…

Fler vyer från Härmanö mot Gullholmen…

Visst är det underbart med båtlivet och den vackra miljön! Det hör liksom den bohuslänska sommaren till! Inte ett moln så långt ögat kan nå…
I det vita huset ligger skeppsmuseet. Ett båthus sticker ut… gillar det och den svenska flaggan.
Från en annan vinkel och då kom den fina träbåten med! En segeleka i mina ögon.

Vyer mot Härmanö från Gullholmen

Den där snipan… träbåten, den väcker barndomsminnen!
och vem vill inte ha ett rymligt sjömagasin med egen brygga!?

Ja, min kärlek till Bohuslän går väl inte att ta miste på!? Det är underbart att besöka idyllen och fylla lungorna med frisk havsluft. Alla sinnen aktiveras! Barndomsminnen väcks till liv och jag tänker att ”det där med att fisa krabbor”, blir man aldrig för gammal för! Den här gången var det farfar och Olivia som ägnade sig åt det. Olivia och jag promenerade lite tillsamman runt badplatsen och vid bryggan fick jag lov till att föreviga vår lilla promenad.

Bra att ha flytväst på, då behöver de vuxna inte vara lika oroliga! 🙂
Så stor tjej nu! Vart tar tiden vägen?

En fin dag med minnen att plocka fram då det behövs!

En sommarhälsning från mig till dig!

Kram Gunilla

+4

Skärgårdsbesök till Källö/Knippla med goa vänner!

Våra vänner som älskar skärgården lika mycket som vi, ville gärna följa med på en tur ut till Göteborgs norra skärgård. Valet blev Källö/Knippla, eftersom våra vänner inte har varit där tidigare. Det blev en underbar och minnesrik dag med sol, dopp och picknick! I dessa tider ett perfekt sätt att kunna träffas och umgås, men naturligtvis även då det råder ”normalläge!” Vi prickade verkligen in en dag med sol, försommarvärme och ingen vind.

Foto: redan när du stiger av färjan möts du av sjöbodar och skärgårdshus.

På ön råder ”vida blick!” Fantastiska vyer så långt ögat når, både över land och hav.

Den här utsiktsplatsen var ny för oss, sedan vårt föregående besök i september 2018. Du kan läsa om det första besöket här.

Vår goa vänner Leif och Gun och kära maken!

Här är vi på den nedre platån och redan här är utsikten fantastisk!

Fotograf är Gun. I mitt ”rätta element” , ute i skärgården, med ryggsäck och sköna vandringsskor!

Uppe på högsta punkten. Allt är så gediget och välordnat. En mycket trevlig utsiktsplats! I bakgrunden skymtar Hyppeln som tillsammans med Rörö och Källö/Knippla bildar Nordöarna.

Hyppeln blir kanske vårt nästa utflyktsmål!

Här blev det ett dopp! Nej, två med betoning på dopp! Gun och jag tyckte det var så skönt i det 15,5 gradiga vattnet! 🙂

Så vackra klippor att bada ifrån eller vandra över.

Men förutom att umgås, äta, promenera, så vill jag vara i stunden. Betrakta färgerna och ljuset. Stillheten. Skiftningarna. Jag tänkte mycket på det här att ”vara i nuet!”

Fotograf: Gun. Längst ut skymtar Rörö.
Vilket läge!

Rundvandringen når sitt slut. Strax innan man når färjeläget igen, ligger det ”kommunala badet”, med hopptorn, badbryggor, liten sandstrand med en mycket fin badvik. Här lär det snart bli många badgäster!

En underbara dag i goda vänners lag!

Kram Gunilla

+4

Längtan till Bohuslän!

Längs Bohuskusten har vi många pärlor som vi återvänder till lite då och då! Nu har vi fått en ny pärla med Björholmen – platsen för vår sons bröllop! Maken och jag besökte Björholmen tidigare i år, på självaste trettondagsaftonen. Den dagen var en kall och klar vinterdag. Du kan läsa om det inlägget här! Några månader senare, i mitten på maj, var det en ljummen och skön försommardag!

Jag har allt som oftast en längtan att komma upp till Bohuslän. Sommar som vinter. Höst som vår. Jag behöver inte nödvändigtvis bo här. Nej, jag vill längta! Upplevelsen blir så mycket mer intensiv och djup om man får längta.

Jag tror att de allra flesta som har besökt Bohuslän, uppskattar landskapets karaktär med bland annat de typiska skärgårdshusen, sjöbodarna, doften från tång och hav, skaldjuren, samt de solvarma klipporna om sommaren.

Låt oss titta på miljön vid Björholmen…

Lägg märke till ljuset och speglingarna…

Foto: Bilden tagen ifrån vårt balkongfönster, dagen efter bröllopet!

Sjöbodar, bebyggelse, klippor, hav och båtliv… Det är Bohuslän det! Av min bror fick jag veta att Idun – den blå fiskebåten mitt i bild, sjönk i hårt väder utanför Räbbelhuvud, utan för Kyrkesund, nordväst om Tjörn, i februari 2018. Den ensamme fiskaren tillika ägaren, räddades i sista stund av sjöräddningen och båten plockades upp så småningom av Kustbevakningen, då det fanns risk för oljeläckage. Vilken tur att allt slutade väl!

Nog skulle jag vilja simma ut ifrån badstegen, men det får allt bli lite varmare i vattnet först!

Sjöbodar – det är ett favoritobjekt att fotografera…

De får gärna vara lite solblekta och ”ruffiga”, som här! Taket ser nytt ut… det var väl dags!

Sjöbodar och bryggor….

Alltså dessa klippor – det är som ett vykort! Mitt hjärta slår alltid snabbare när jag kommer till Bohuskusten. <3

Och som jag skrev… de charmiga husen! De hör Bohuskusten till! 🙂

På vägen, strax innan man kommer fram till Björholmen, stannade vi till för att jag ville fotografera. Jag mer eller mindre kommenderade maken till att stanna! 😉

Du ser ju själv…

Foto: Strax innan Björholmen. Taget med min mobilkamera.

Ja, så pittoreskt i dessa små kustsamhällen!

På kvällen, vid bröllopet, färgades himmelen rosa… och luften var då alldeles ljummen…

Det var och är obeskrivligt vackert! Jag blickade ut över havet, himmeln och ville bara inte att kvällen – att stunden skulle vara över!

Men det blev midnatt och det var hög tid att gå till sängs, för att vakna upp till en kristallklar dag!

Vilka fantastiska speglingar…

Sjöbod nummer två från höger – det var där vi intog middagen på vår sons bröllop. Underbar middag och fantastisk utsikt över havet! Balkongen som skymtar längst upp till vänster – det var brudparets svit! 🙂

Manfred – så hette han vår sjöbod, där vi tillbringade hela kvällen och njöt av precis allting!

Jag är tämligen säker på att du förstår min längtan till Bohuslän! 🙂

Må gott alla kära läsare! Det är så roligt att just du tittar in här och delar min glädje!

Kram Gunilla

0

Blomster nära havet!

Jag uppskattar verkligen att ha både havet och stadens parker nära mig och på så sätt få uppleva mångfalden. De olika miljöerna för blommor, träd och grönt. Men en del blommor och träd trivs ju både vid havet och inåt land.

Foto: Vid Björholmen, Tjörn.

Som strandgossarna som trivs på det flesta platser. Bara det är mager jord som sand. Här hemma växer de längs vägrenen utmed vår motväg. Men det är vid havet som jag tycker att de passar bäst! Mellan skrevor och vid klipphällar. Nu på försommaren blommar den rikligt.

Foto: Saltholmen, Göteborg
Foto: Strandglim vid Björholmen Tjörn

Strandglim är också en blomma som jag gärna ser vid havet!

Vildapel, även kallad surapel är ett träd i familjen rosväxter. Vid Apelviken i Varberg finns det sådana träd. De är så vackra när de blommar!

Foto: Vildapel, Apelviken Varberg.

Där finns också rosa blommor på vildapel.

En blomma som betyder särskilt mycket för mig är styvmorsviol. Den blomman samt blåklocka var min mormors favoriter. Jag tänker på henne då jag ser styvmorsvioler vid havsbandet eller ute på någon ö i skärgården här på västkusten. Jag har minnen hur mormor plockade några och satte dem i en liten vas. Några la hon också i press, för att ha under den långa vintern. Ett vackert sommarminne!

Foto: En majdag i Varberg.
Foto: Björholmen, Tjörn.

En gul blomma som jag också ofta ser ute vid havet är, käringtand. En tålig blomma som också trivs bäst i mager jordmån.

Foto: Käringtand, Säröleden, utanför Göteborg.

Tjärblomster trivs utmärkt nära havet och blommar rikligt i år. Har sett dem på flera ställen längs vår kust.

Tjärblomster längs landsvägen, Björholmen.

En hel äng med tjärblomster vid Björholmen. De är lite klibbiga på stjälken, men gör sig fint som en liten bukett. vackrast är förstås alla blommor där de står!

Vid Ganlet – en badplats i Göteborg, där såg vi stora, fina rönnbärsblommor, samt blommor av slånbär. Dagen före bröllopet plockade vi några som blev så vackra till bordsdekorationen.

Foto: Vit slånbärsblomma, Ganlet, Göteborg.


Häromkring där jag bor en bit inåt land, finns inga gullvivor eller majnycklar som de säger i Bohuslän. Men ute i skärgården finns de på flera platser och därför förknippar jag dem med havsnära! 🙂

Foto: Gullvivor på Valö i norra Bohuslän.
Foto: Majnycklar på Valö i norra Bohuslän.

Till sist, men inte minst – kaprifol! Bohusläns landskapsblomma!

Kaprifol, Rörö, Göteborgs norra skärgård.

Det är nog inget som doftar så gott på kvällen som kaprifol!

Många av de här blommorna som jag visat i inlägget, finns ju med i blomsterdekoration på min sons bröllop. Du kan inte annat än förstå hur mycket jag älskar Bohuslän, havet och miljön där!

Kaprifolblad, slånbärsblomma och strandgossar.

Kram Gunilla

0

På bröllop i vackra Bohuslän!

Tänk att få komma på bröllop i ”mitt Bohuslän” och inte vilket bröllop som helst, utan till vår äldsta sons bröllop! 🙂 Vi fick inbjudan till bröllopet på självaste julaftonen 2018.

På trettondagsafton 2019, åkte maken och jag till platsen för att se hur där såg ut – platsen för en liten intim vigsel på en brygga vid Björholmen! Vid vårt första besök var det en klar och kall vinterdag och några månader senare, dagen för den lilla vigseln, en ljuvlig och ljummen försommardag!

En skål för det vackra brudparet som lovade varandra evig kärlek här på bryggan! Vår Jörgen och hans Susanne! 🙂

Så fina tillsammans!

Brudens bukett var nästan lika vacker som bruden! Men bara nästan! 🙂

Buketten var som en dröm med den stora vita doftande pionen i mitten av buketten! Tillsammans blev helheten mycket smakfullt och vackert! Bruden själv, klänningen, buketten, hårsmyckning och skorna!

Buketten och skorna.

Lilla O var också bedårande söt… eller hur!?

Här omfamnad av sin älskade mamma…

Blomsterdiademet har åkt av och skorna är roliga att ta av och på! Så stolt liten Olivia!

Liten busig Olivia som tittar ut mot balkongen vad mamma och pappa har för sig! 🙂

Fina syskon! Storebror William tillsammans med en något mindre liten Olivia! 🙂

En storebror som blickar ut över havet och är i sina egna tankar en stund…

Intill bryggan där den lilla vigselakten ägde rum, låg också den mysiga sjöboden, där vi satt hela kvällen och njöt av mat, dryck, fantastisk utsikt och av gemenskapen! Dörrarna stod öppna under försommarkvällen till cirka 22.30! Vilken lycka! 🙂

Bordet var dukat med vit linneduk och enkla, vackra ljusstakar. Jag fick den stora äran att dekorera bordet och fick fria händer! Lite pirrigt att få det förtroendet, men bröllopsparet uppskattade temat som självklart blev Bohuslän!

Som grön stomme blev det grön, slingrande kaprifol. Däri stoppade jag rosa strandtrift ”strandgossar” som de också kallas för, samt vita små buketter av slånbärsblommor. Vid sidan av ”girlangen” la jag ut små stenar och skal ifrån blåmusslor.

Mitt på bordet en liten vas med vit strandglim och rosa strandgossar.

Jag hade ingen aning om hur det såg ut i sjöboden – men allt passade så bra tillsammans. Dukningen och miljön därinne!

Sitter man i en sjöbod, så ska det ju vara ett maritimt tema!

Presentbordet som också dekorerades med kaprifol, tjärblomster och presenter till brudparet förstås! Dock inte glasögonen…

Vad sägs om den här utsikten!? Jag fick nypa mig i armen! 🙂

Till sist betraktade vi skymning som föll utanför och himmelen blev sagolikt vackert! Som ett vykort! Det fotograferades flitigt under kvällen och jag har valt ett litet, men ett representativt urval ifrån en minnesrik kväll! I ett annat inlägg, tänkte jag visa lite mer av miljön runtomkring. Vilken fantastisk helg!

Kram Gunilla

0

Ett besök i Bergfeltska trädgården i Kungälv

Det där med att ”fånga ögonblicket” är Mr R och jag bra på! Vi fick en idé om att åka buss till Kungälv för att bland annat titta på alla vårblommor i Bergfeltska trädgården som ligger på Västra gatan. Att vi valde buss är för att det är bekvämt, miljövänligt, samt bra mycket billigare än att åka i egen bil. Det blev en solig och skön promenad genom Kungälv, även om vinden var kylig minst sagt! Men bland husen var det lä för den kalla vinden.

När man går mot Västra gatan, ser man den fina vita kyrkan…


Åren 1658-1662 hade man på den nuvarande kyrkans plats byggt en kyrka, som under Gyldenlövefejden brändes av norrmännen den 12 augusti 1676. Arbetet med att uppföra en ny kyrka pågick mellan 1679 och 1688. Väl förbi kyrkan kommer man in på Västra gatan som är en del av den gamla träbebyggelsen i Kungälv.
Det räcker med en promenad på kullerstenarna mellan de gamla trähusen på Västra gatan för att känna historiens vingslag. Vilandes på grundstenar som plockades från fästningen redan på 1600-talet förmedlar husen trästadens sköna känsla av lugn och harmoni.

På en del av husen längs gatan finns det skyltar uppsatta som berättar om husets historia. Detta hus som vi tycker är det vackraste, saknade tyvärr en skylt med information. Vad vi kunde se är det en bostadsrättsförening som äger huset och återigen, vem vill inte bo här!? Lägg märke till de vackra dörrarna…

Längs delar av gatan finns branta sluttningar och det ser man dels på den här vackra muren (kallmurar) som utgör stöd till det charmiga huset, dels vid Bergfeltska trädgården.

Lite kort om Bergfeltska trädgården

Trädgården har anor från 1600-talet och fanns markerad på en karta som ”Magister Rattreijs trädgård”. Sin storhetstid hade den de första decennierna på 1900-talet. Nu är den en öppen, restaurerad visningsträdgård – en del av den kulturskyddade Västra gatan. Den tomt som trädgården är anlagd på har alltid använts som en privat trädgård. Det karaktäristiska för denna trädgård, som jag redan har nämnt är dess kallmurar som håller uppe den starkt sluttande terrängen i terrasser. Dessa anlades i början på 1800-talet. Trädgården ägdes under åren 1899-1926 av den mycket trädgårdsintresserade prosten Bengt Martin Bergfelt. När kommunen tog över trädgården 1997 fanns inte mycket kvar av den forna blomsterprakten. År 2006 började så en rejäl röjning i trädgården och därefter påbörjades restaureringen av trappor och mur. Kungälvs trädgårdsförening har varit med att återskapa trädgården till forna tidens glans och det arbete fortgår alltjämt. För den växtintresserade är det en liten fantastisk oas som blommar från vår till sen höst. Här finns också vackra olika träd som valnötsträd, äkta röd kastanj, Ginkoträd och aprikosträd. Nu kikar vi in i trädgården…

Västra gatan skymtar där nere…

Här ser man mer av muren och hur det sluttar och en skymt av gatan med de gamla husen.

Ja, trädgården är fullkomligt översållad med lökväxter! Magnolian var på gång och sedan kommer alla tulpaner och rosor…

De äldsta huset på Västra gatan är ”Schwartzka huset”, byggt år 1632. Här fanns en skylt uppsatt som berättade om alla som bott och ägt huset. Fastighetens namn kommer av lärarinnan Anna Schwartz som ägde huset 1957. Huset är byggnadsminnesförklarat år 1981 och är fortfarande privat bostad.

En liten glimt in i dess trädgård!

Efter promenaden på Västra gatan, gick vi vidare mot villakvarteren och vidare längs Nordre älv, där vid intog vår fika. Härifrån är det fin utsikt mot Kungälvs fästning.

Bohus fästning som norrmännen började anlägga på 1300-talet. Denna en gång så strategisk placerade kungaborg, ses redan på långt håll trona på sin holme där Nordre och Göta Älv delar sig. Bohus fästning har gett namn åt landskapet Bohuslän. Den har under sin 700-åriga historia kontrollerats av Norge, Danmark-Norge och Sverige. Den har varit belägrad minst fjorton gånger, men aldrig erövrad i strid. Fästningen är statligt byggnadsminne sedan 25 januari 1935. (Källa. Wikipedia.)

Vilken härlig dag tillsammans och allt vackert som finns förhållandevis nära!

Kram Gunilla

0