En tidig höstdag på Brännö och Galterö i Göteborgs södra skärgård!

I ett tidigare inlägg i juli, skrev jag om vårt sommarfagra besök på Brännö! Tanken var då, att vi skulle vandra ut till Galterö. Men det var en av de varmaste dagarna i juli, och det var nog ett klokt beslut att vänta med det besöket, då det är en bit att vandra! Men nu har vi varit där – både ett andra besök på Brännö och på Galterö.

För en vecka sedan – en skön och tidig höstdag i september blev det ett angenämt besök på de två öarna.

Utgångspunkt

Galterö, når du via Brännö Rödstenvägen/Husviksvägen. Följer den rakt fram i ca: 2 km och tar höger in på Galterövägen, via en nyanlagd grusväg.

Där Galterövägen tar slut leder trappor ned vidare till fina bron över till Galterö.

Bild: I minst 150 år har en stenbank i Galterösunds grundaste del bundit samman Brännö och Galterö. På den har man kunnat ta sig torrskodd över till Galterö, bland annat för att kunna ta dit och släppa får på bete på ön. Hösten 2010 röjdes den gamla stenbanken bort och en stenbro för gående byggdes. Bron heter ”Türks bro”, efter initiativtagaren till projektet, Thomas Türk som själv vuxit upp på Brännö.

Längd

Hittar inga uppgifter om det. Själva slingan kanske är 4 km och lägger vi till promenade fram och tillbaka till färjan på Brännö, så blir det ca: 8 km. Sedan gick vi ju även en del på Brännö. Vår stegmätare visade på ca: 1,5 mil denna dag!

Svårighetsgrad

Från Brännö Rödsten och fram till trappan, är det bara ”raka spåret”! Men sedan ska du alltså nedför en trappa och slingan tar dig ut på små stigar, ibland kuperat, ibland på spångar.

Kort historia

Galterö har historiskt fungerat som betesmark för Brännöbornas får. Även på 2000-talet bedrivs fårskötsel på Brännö i kombination med fårbete hela eller delar av året på Galterö. På ön finns gott om kulturlämningar, och runt ön finns en stor mängd ”tomtningar” – resta efter tillfälliga bosättningar.

Ulliga, krulliga och gulliga betande får, mötte vi på vår vandring!

Galterö är en obebodd ö väster om Brännö i Göteborgs södra skärgård. Den är 120 hektar stor. Större delen av ön är sedan 2015 del av ett naturreservat med samma namn, medan Galterö huvud längst i väster är militärt område. På ön finns ett par sommarstugor. I övrigt betar en mängd får på ön och det är populärt bland fågelskådare att vistas här. De grunda vikarna runt ön är barnkammare för fiskar och bottenlevande djur. Ålgräsängarna, som finns runt hela Galterö, är livsmiljö för många fiskar och andra arter. På djupare bottnar finns fina hummermiljöer. Sommaren 2016, härjade en stor brand på Galterö, inget som vi direkt såg några spår av.

Våra upplevelser

En ”perfekt dag” att vandra både på Brännö och Galterö, lagom med andra turister och behaglig temperatur. Vi åkte ut en söndag och det var nära ögat att vi missade skärgårdsbåten, då det bara var 10 minuter mellan spårvagnens ankomst och färjans avgång. Spårvagnen var på ren göteborgska ”knökfull”, med alla som ville ut i skärgården den här dagen, så de där tio minuterna som var tillgodo, försvann och alla i vagnen satt som på nålar! De som kom av vagnen sprang så gott de kunde -alla vi andra kutade på så gott vi kunde! Nåväl – god Göteborgsanda rådde denna dag! Skärgårdsbåtarna inväntade den stora springande skaran! tack för det – slapp att vänta en timme till nästa avgång!

Väl ombord på skärgårdsbåten, kunde vi andas ut och njuta av den korta turen ut till Brännö Rödsten. Återigen promenerade vi förbi de mysiga, röda gårdarna….

Museet var inte öppet den här dagen, men dock det lilla biblioteket i samma byggnad.

På vår väg ut mot Galterö, möttes vi snart av ett öppet landskap med vackra vyer…

I bakgrunden ser vi inloppet till Göteborgs hamn.

Snart var vi framme vid trappan och Den fina bron. Nu kunde äventyret börja på Galterö.

Inga problem alls att hitta – här på Galterö är det välskyltat! Bara till att följa en blåvit markering…

Här valde vi att gå vänstervarv, för att gå runt hela ön. Det blev lite längre än vi tänkt oss och därför gick vi inte ut till…

Galterö huvud, eftersom det är en avstickare ifrån slingan. Vi tar högervarv nästa gång istället och går direkt dit!

Hela slingan mycket vackert och två grillplatser gick vi förbi och som här ovan en fin badvik med sanddynor minsann!

Inte förväntade jag mig ”klitter” här ute på Galterö! Den här viken fann vi i slutet på slingan och jag var mycket badsugen, men tiden började rinna iväg och vi ville inte missa färjan hem. så bad får det bli en annan gång. Lita på det!

Ja, vackra vyer, under hela slingan och dess karaktär förändrades under vandringen….

Det är lika spännande varje gång som vi kommer ut till en ö för första gången. Att uppleva ön för första gången. Även om öarna ligger tätt i skärgården, så både skiljer de sig åt, men också finns såklart likheter. Varje ö bär på sin historia och har formats av människor genom tiden och inte minst genom väderpåverkan och geografisk placering. Förutsättningarna för liv har förändrats med tiden. Både gällande människor och djur.

Jag tycker vårt ”projekt” är givande på olika sätt. Jag lär mig om min närmiljö, som i det här fallet är Göteborgs skärgård. Jag uppskattar tillgängligheten och vår allemansrätt som vi har i vårt land. Vilka möjligheter vi har att komma så nära naturen och uppleva dess mångfald. Året om!

Sedan är det förstås roligt att dela sina upplevelser med någon – min make uppskattar ju utflykterna lika mycket som jag! 🙂 Och så är det roligt att dela med sig av upplevelserna med dig som läser!

Efter lunchpaus med utsikt över vackra vyer, var vi åter tillbaka vid bron som förbinder de två öarna…

Så vacker bro som ser ut att ha legat där i många, många år. men så är det ju inte, den är ju ny sedan 2010.

Så var det dags att lämna Galterö och promenera tillbaka mot färjan på Brännö. ja, vyerna ifrån den nyanlagda grusvägen är så vacker och jag råkade vända mig om mot Galterö precis då Stena Danica uppenbarade sig!

Det kändes som om färjan skulle ta en genväg över ön – så stor och så nära – men ingen fara!

När vi passerade sträckan där det finns lite skog vid sidan av grusvägen, blev vi attackerade av en myggsvärm! Du milde tid vad många bett vi fick! Korta byxor var inget bra val den här dagen…. men detta hände ju på väg därifrån, så vi var väl ett ”gott byte”, lite trötta och svettiga! 🙂 De närmaste nätterna var ju inte så roliga kan jag säga… de kliade något vansinnigt! Men värre saker kan väl hända… inte tänker jag sluta åka ut till skärgården!

På Brännö finns ett trevligt värdshus i mysig miljö. Där finns både mat och dryck! Ett enklare alternativ, tror jag att hamnkaféet är. Vi gick ned dit för att låna toalett (det var däremot egen fröjd), men kaféet, verkade vara populärt…

Här satt flera vuxna och barn med enklare mat och dryck. Kanske det också fanns fräschare toaletter här, än vid båthamnen!

På Brännö och Galterö, är det underbart att flanera och njuta och bara ta det lugnt! Att göra så, mår vi alla så bra av!

Kram Gunilla

Vilken härlig dag på Köpstadsö i Göteborgs södra skärgård!

Utgångspunkt

Vårt utflyktsmål för dagen blev Köpstadsö eller Kössö, som vi göteborgare och lokalbefolkningen säger! Köpstadsö ligger mellan Asperö och Donsö och mittemot lilla Knarrholmen. När du kommer i land med båten vid Ångbåtsbryggan står öbornas skottkärror uppradade vid väntkuren. Skottkärran är nämligen det främsta transportmedlet på ön. Cyklar gör du inte heller under sommarhalvåret. Köpstadsö har en småbåtshamn, mer känt som lilla Båtbryggan, där det även finns toaletter. Här finns fina små badplatser och promenadslingor att vandra på i skogen. Till Köpstadsö tar du med egen matsäck och förnödenheter eftersom det inte finns någon butik eller kiosk på ön. Om du har tur har däremot ett trevligt litet fik öppet vissa dagar i skolbyggnaden.

Längd

Efter det att vi kommit förbi husen på de små asfalterade vägarna, följde vi en blåvit markerad sträcka, genom kuperad terräng. Vi uppskattar att vi gick cirka 6 km.

Svårighetsgrad

Håller man sig på de små vägarna är det inga problem att ta sig fram. Men följer du vår blå/vita slinga, så är det partier som innebär att klättra över berg och i snåriga skogspartier. Men är du van att röra dig i blandat terräng är det inga problem och här och var följer du strandlinjen med vacker utsikt!

Kort historia

Köpstadsö är en liten ö med cirka 100 personer som är helårsboende. Under sommaren ökar den siffran betydligt och det bor då cirka 300 personer på ön. På ön ligger några gårdar från den tid ön var ett centrum för skeppsfart, så den tidiga befolkningen på Köpstadsö var inte fiskare utan skeppare och ägare till små skutor. Från slutet av 1800-talet fram till 1930 fanns 27 båtar registrerade som hemmahörande på ön. Dessa transporterade alla slags varor till svenska och de närmsta ländernas kuster. Men Köpstadsö har också varit en badort i skärgården och som ett minne utav det finns societetshuset ”Smutten” kvar.

”Tjösö” – en gammal stavning av Kössö/Köpstadsö med oklart ursprung – nämns i Hallands historia och beskrivning (1931) av Sven Petter Bexell. 1597 beskrivs ön (i Ortnamnsregistret) under namnet ”Kiöbstedsöen”. Från 1691 finns stavningen ”Tiösöö” noterad. Allt enligt Wikipedia. Min gissning är att öns namn sannolikt har med skeppshandel att göra.

Vår upplevelse av Köpstadsö

Många gånger på vår väg ut till södra skärgården, har vi passerat förbi Köpstadsö och sett alla de uppradade skottkärrorna, som är ett karaktäristiskt kännetecken för ön! Men den här soliga, sista lördagen i augusti, klev vi av båten! Köpstadsö visade sig vara en liten pärla! Från båtbryggan leder vägen oss upp för en backe, förbi ett stort antal uppradade skottkärror. Någonstans läste jag att det lär finnas ungefär 73 stycken!

Åh, vad jag gillar de här enkla och självklara skyltarna som passar så bra in på en skärgårdsö. Kössö Bryggväg är vägens namn från bryggan. Uppe på toppen vid backens slut, ligger en helikopterplatta på vänster sida med fin utsikt. Därefter ligger många av öns gamla gårdar. Inte så dumt att mötas av svenska flaggan och ett flaggspel! 🙂

Utsiktsplats bredvid helikopterplattan.

Husen ligger tätt nere i byn och runt de flesta boningar finns vackra trädgårdar med gamla kulturväxter.

Vid de här röda husen fortsatte vi åt vänster, på Strannevägen, för att gå vidare ned mot den lilla gästhamnen och toaletterna. Båthamnen som ligger i en vik har klippor på vardera sidan.

I det gula huset fanns det toaletter och lite här och var badstegar. Men för oss var det lite för tidigt med ett dopp! Vid ”lillbryggan”, förbi det bortre röda huset, finns en badstege, för ett dopp i det blå!

Perfekt läge för en fikapaus nere vid hamnen.
Det är klart att vår lilla solstråle har en båt uppkallad efter sig! 🙂
Vy från hamnen ut mot havsviken där det fins fina, rostiga, ”skulpturer” i vattnet.

Nere vid hamnen ligger ett stort förråd som vi passerade och kort därefter kom vi fram till en ny skylt…

Här gick vi ned, för här skulle det finnas både badvik och möjlighet till klippbad.

Slingrig, grön stig ned mot havet. Som tur var såg jag inget annat slingrigt på stigen! 😉 Badviken lockade inte till bad, eftersom det var så grunt. Men vi såg en badstege från en av klipporna, med perfekt läge rakt ut i havet. Här badade jag näck – vi var ju helt själva – en stund. Sedan kom två kvinnor som inte brydde sig om maken min, utan de hoppade också i! 🙂 Efter bad, intog vi vår matsäck och njöt av omgivningarna.

Mätta och belåtna vandrade vi vidare och gick förbi en tennisbana och kom fram till det som jag antar är ”Societetshuset.”

Vi följde ”Källstigen”, utmed havet och kom så småningom ut bland sommarstugor, innan vi nådde fram mot skogspartier.

Vad säger du om det här läget? Här stod vi och blickade ut över några av de andra närbelägna öarna. Fantastiskt vackert!

”Röda stugor tågade vi förbi” och in mot skogen…och där höll vi sedan utkik efter blå/vita markeringar hela vägen.

Och det gällde att titta sig noga omkring efter dem…

På stock och på sten! 🙂

Ibland var skogen tät, ibland lite bredare stig och mycket vackert! Ibland kom vi mycket nära havet och vyerna – ja vad tycker du?

Efter det att vi rundade den norra delen kom vi så småningom ut på…

Då började vi närma oss bebyggelsen igen…

Jag mår alltid som bäst när jag får vara så här nära naturen! Att vandra både genom hagar, ängsmark, förbi gamla gårdar och blicka ut över havet och skärgården. Det är svårslaget! Skärgården är en stor kontrast till storstadens puls som i Prag med alla turister. Men jag har förmånen att jag inte behöver välja bort någotdera och det gör mig ytterst tacksam. Vi kom ut i korsningen där vi började vid Kössö bryggväg bland de röda husen…

Ja, vilken idyll – som i Bullerbyn! Vår härliga dag på Kössö närmade sig sitt slut. Vi promenerade åter förbi alla skottkärror…

Hade precis missat en färja 🙂 Men hade koll på när nästa skulle komma och då är det bara att ta det med ro…

Man kan vila en stund och man kan blicka ut över havet…

Ja, vilken fantastisk dag och kvällen här hemma blev inte sämre. Vi grillade och satt ute länge i den kanske sista ljumna sommarkvällen! För nu går vi in i september månad som tillsammans med maj är mina favoritmånader. Hoppas september inbjuder till fler skärgårdsdagar!

Kram Gunilla

Det var dans på Brännö brygga!

Vilket fantastiskt väder vi har som bjuder in till sol, bad och utflykter! Idag, vid skrivandets stund, är det dock mulet och det väntas lite åskregn. En av våra utflykter gick till Brännö i Göteborgs södra skärgård. Jag tror att jag har varit på dans vid Brännö brygga, men jag är osäker på om vi steg i land eller om det kanske ”bara var” en kvällstur med skärgårdsbåt som la till där ute en stund. Så Brännö är helt klart en outforskad ö för min del och även för maken. Våra goda vänner har däremot varit här tidigare och då på fest i lotsutkiken!

Den här dagen hade vi med våra goaste vänner och på schemat stod sol och bad! Eftersom det var så varmt, så insåg vi att den planerade promenaden ut till Galterö naturreservat, får sparas till ett annat tillfälle. Det var knappt att vi orkade att promenera upp till lotsutkiken i värmen! Dessutom promenerade vi också från Brännö Rödsten, där färjan la till och tvärs över ön till Brännö Husvik, där Ramsdals bad ligger. Promenaden till badet från färjan tar ca: 30 minuter och det var precis vad vi orkade med i värmen! Ett stopp hos den lokale handlaren blev det på vägen till badet och det var vi inte ensamma om! Alla som hade åkt med färjan skulle tydligen handla något ätbart först! 🙂

Om Brännö

Typiskt för Brännö är att det är ett äldre jordbrukslandskap med bitvis välbevarad bebyggelse med bykaraktär, samt med flera bostadshus och ekonomibyggnader som lador byggda på 1700-talet samt 1800-talet. Kännetecknade för många av dessa bostadshus är att de är förhållandevis små och lågt byggda. Detta la jag direkt märke till på vår promenad från färjan till badet.

Spår av gamla gårdar…

och så de där charmiga små husen med glasverandor som jag är så förtjust i! Ser du klädstången utanför huset? Vi såg många ”loppisar” på vår promenad!

Namnet Brännö förekommer flera gånger i de isländska sagorna, bland andra i Olav Tryggvasons saga (Brenneyia), Egil Skallagrimssons saga (Brenneyja) och i Laxdøla saga (Brenneyjar). I Kung Valdemars jordebok på 1200-talet skrevs namnet Brænnø, vidare Bränöö 1600 och Brännö 1777. Förleden Bränn- anses komma av ordet ”bränning”, alltså en brottsjö från havet. Till skillnad från andra kringliggande öar Har jordbruket varit den dominerande livsnäringen och inte fisket som på det kringliggande öarna. Under 1600-talet ökade behovet av lotsar för Göteborgs framväxt och Brännö kom att bli en betydande lotsö med egen lotsutkik. Först i samband med att en byggnadsplan från 1952 antagits började även pensionat och sommarstugor att växa fram på ön. Det sista jordbruket på ön lades ned vid mitten av 1900-talet. Vintertid bor det ca: 900 personer på Brännö och på sommaren – ja, då blir det fler! Sommartid bor här ca: 5000 personer! (Källa: Wikipedia.)

Efter sol, bad och fika på klipporna, packade vi ihop och gick ned till Brännö brygga som ligger alldeles intill badet. Om det ni var ”knôkfullt” på stranden och klipporna, så var det tomt på Brännö brygga! 🙂

Så i väntan på att bli uppbjuden, tog jag mig en svängom på egen hand!

Plötsligt blev det konkurrens på dansbanan…

Det var visst damernas tjuvdans! 🙂

Det är dans på Brännö brygga på torsdagar under sommaren och det var TORSDAG, då vi var där! Men vi var kanske lite för tidiga! ¨:)

Under sex torsdagskvällar och en lördagskväll arrangeras den välkända ”Dans på Brännö brygga”. Här möts du av full aktivitet med dans till levande musik, korv- och lotteriförsäljning. Det är fri entré till, men lägg gärna ett bidrag till Brännöföreningen vid entrén till dansen!

Foto: tillhör brannoforeningen.se
Så här ser det ut när det är fullt med glada och danssugna sommarfirare!

Nere vid bryggan såg vi en av de vackra så kallade ”lotsvillorna” från sent 1800-tal, tidigt 1900-tal. I samband med lotsförordningarna 1862 och 1881 erhöll lotsarna nära nog fasta löner. Detta medförde att de hade möjlighet att bygga bättre och större bostäder, Husen beställdes från fastlandet och fraktades ut till Brännö, bland annat från Risveden i Skepplandatrakten. Ett större antal av dessa ”lotsvillor” byggdes vid Husviksvägen mellan den gamla bygatan och Husviks brygga.

Kan huset med grönt tak vara en av dem?

Vilken dag, vilka vyer…

Efter dans och bad, blev vi törstiga och började promenera mot värdshuset. Vi var mätta, men vätska behövde vi…

Värdshusets egna öl som var så god så den slank ned ganska fort! Jag hann före ”pôjkarna!” Den gamla anrika byggnaden som syns i bakgrunden, är det ursprungliga värdshuset och där inne finns flera små trevliga rum inredda i Lasse Dahlquist anda! Lasse Dahlquist bodde aldrig på ön, men var som barn ofta på besök hos sin morfar, mästerlotsen Rudolf. Dahlquists morfars hus, Langegården, finns bevarat på ön. Flera av Lasse Dahlquists visor har innehåll som anknyter till ön.

Innan det var dags att åka tillbaka mot Saltholmen, ville vi såklart besöka lotsutkiken! Inga svårigheter att hitta. Skyltar visade vägen…

Väl uppe – pust, pust! Så fick vi lön för mödan…

Ett trevligt ungt par, (turister från Frankrike och Tyskland som kunde lite danska! ) gjorde oss sällskap och vi fotograferade för varandra. Magnifik utsikt här uppifrån….

Jag hade inte med min digitalkamera… svårt att fånga utsikten med mobilkameran. Men vackert är här och härifrån ser man bland annat Vinga fyr och hamninloppet mot Göteborg med Älvsborgs fästning. Bredvid ser man också Asperö, som vi nyligen besökte och Kännsö syns också bra. Dock inte på den här bilden.

Det är verkligen underbart och värt besväret att ta sig upp till högsta punkten. Och skönt att vila sina trötta ben!

På Brännös högsta punkt, 47 meter över havet, ligger ”lotsutkiken”. Detta är en enkel stuga där lotsar som bemannade den så kallade ”frivakten” (vanligtvis tjänstgjorde brännölotsarna på Vinga) uppehöll sig. Byggnaden anlades 1918, men brann ned 1960 och återuppbyggdes senare. Vilken tur! Det går alltså att hyra lotsutkiken… våra goda vänner gjorde det och de tio stycken som samsades här inne! 🙂

En underbar dag blev det tillsammans med goa vännerna Leif och Gun! Nu ser jag fram emot ytterligare ett besök på Brännö, för att titta närmare på naturslingan som går ut mot Sundholmen och vidare över till Galterö. Det finns alltså mer att berätta och visa om det vackra och mysiga Brännö.

Så vill jag avsluta mitt inlägg med att uttrycka att jag tycker det är så roligt att flera av mina bloggvänner, ”vanliga vänner” och okända också har besökt ett flertal av de ”pärlor” som jag har skrivit om. Det är så kul att kunna inspirera andra och självklart blir jag glad över att få återkoppling!

Må gott!

Kram Gunilla

Asperö – en av många pärlor i den södra skärgården i Göteborg!

I fjol startade vi vårt ”projekt” som innebär att besöka alla öarna i Göteborgs skärgård, som går att nå med någon av skärgårdsbåtarna. I fjol besökte vi de flesta öarna i den norra skärgården. Har du missat något inlägg om det så är det bara att gå in och kika under ”Kategorier” och klicka vidare på ”Göteborgs norra skärgård!” Nu är det hög tid för att besöka öarna i den södra skärgården. Flera av öarna, både i den norra och södra skärgården har vi naturligtvis besökt många gånger genom åren. Maken och jag är ju födda och uppväxta i Göteborg! 🙂 Men det finns öar som vi aldrig besökt och det är dem som vi i första hand kommer att besöka. Jag vill undersöka dem på ett nytt sätt, som att följa promenadstigar på respektive ö, komma nära naturen och utforska dess historia. Hoppas att du som läser, blir inspirerad av att besöka någon av skärgårdens alla pärlor!

Södra Skärgårdens öar består av ca 30 st öar.

Öarna sträcker sig från Rivö i norr till Vrångö i söder. Vissa öar kommer du endast till under sommaren – om du inte har egen båt. Alla öar är bilfria. De största öarna är: Brännö, Styrsö, Donsö, Vrångö och Asperö. 
Några av de övriga är: Köpstadsö, Stora Förö, Knarrholmen, Kallö, Kårholmen, Vargö, Sjumansholmen.

Att ta sig till Saltholmen och till skärgårdsbåtarna

Från centrala Göteborg tar du dig ut till Saltholmen med spårvagnslinje 11 (och 9 under sommaren) – restid cirka 35 minuter, samt buss 114, Ö-snabben – restid cirka 25 minuter. Färjorna från Stenpirens resecentrum i stan till de större öarna i södra skärgården går numera året runt. Hela turen Stenpiren–Styrsö–Donsö–Vrångö tar cirka 1 timme och 35 minuter och är ett smidigt alternativ till att ta spårvagn/buss till Saltholmen och där byta till båt. Vid Saltholmen byter du sedan till den skärgårdsbåt som tar dig till målet för resan! Styrsöbolagets båtar ingår i den normala kollektivtrafiken, så samma biljett gäller för såväl buss och spårvagn! Planera din resa efter Västrafiks reseplanerare och Styrsöbolagets tidtabeller! Glöm inte att också planera för återresan!

Vårt mål för dagen, blev Asperö som är den ö som ligger närmast Saltholmen och som är en av de öar som vi aldrig har besökt! Asperö visade sig vara en fin pärla och höjdpunkten blev utsiktsplatsen ifrån ”Valen!” Det namnet känner vi också igen ifrån Kalvsund i den norra skärgården.

Utgångspunkt

Styrsöbolagets båtar trafikerar två bryggor, Asperö Norra som ligger vid byn intill Asperö ränna och Asperö Östra, som också kallas Alberts brygga, vilken ligger på den obebyggda delen av ön. Vi valde Asperö Norra och promenerade högervarv, för att via Källdalsvägen och Korshamnsvägen, nå promenadslingan som kort och gott heter, ”Slingan!”

Längd

Det finns inga uppgifter om slingans längd, men vi uppskattar den till 4-5 km, beroende lite på hur man går.

Svårighetsgrad

Den första delen går på asfalterad väg. Därefter, mindre väg som smalnar av och som delvis löper genom blandskog. Lite kuperat och snårigt, med en del stigningar som vid utsiktsplatsen Valen som ligger på nordöstra delen av ön. Där ligger också en badplats ”Kvistevik” som är tillgänglig för allmänheten.

Kort historia

Redan under stenålderstid fanns det boplatser på Asperö men det var först på 1500-talet som en bebyggelse växte fram som vi vet något om. Det är den så kallade Gården som omfattade ett tiotal hus och som låg på en ås söder om den nuvarande byn. I samband med sillfiskeperioden i början av 1700-talet växte en by fram intill stranden på Asperös norra sida. Byggnaderna var små, låga enkelhus och mellan dessa låg rader av ladugårdar och uthus. Delar av denna bebyggelse finns ännu kvar. Den modernare bebyggelsen dateras till perioden efter det laga skiftet 1959.

Namnet Asperö förekommer i skriftliga källor redan på 1200-talet, då i formen Aspærø, vidare Assperöö 1565 och Asparö 1737. Betydelsen är av trädnamnet asp, som växte på ön. Ett gammalt öknamn på öborna var ”Krabbor”. Bofasta är ca: 400 personer.

Den näraliggande grannön Rivö är obebodd med undantag för betande hästar och får. Ön är ett populärt utflyktsmål för besökare med egna båtar och här finns även fornminnen, bland annat en gravplats.

Vår upplevelse av Asperö

Slingan är vacker att gå, med några sköna sittbänkar här och var. Däremot är inte slingan lika framkomlig och välskyltat så som vi upplevde det i den norra skärgården. men inga svårigheter att gå, men däremot borde det sättas ut skyltar som märker ut slingan bättre och framförallt stigen upp till Valen! Men väl däruppe och ön i sin helhet är en trevlig upplevelse! Vi fick god hjälp av ö-bor för att hitta rätt!

Efter det att vi tagit in på Korshamnsvägen fanns mycket fint att titta på som alltid i skärgården!

De där vyerna som jag aldrig tröttnar på! Så småningom kom vi in i en blandskog och nu när det grönskar är det också vackert!

Vi kom fram till en dansbana… kan tänka mig att det går att ta sig en svängom här bland annat till midsommar! 🙂 Av min äldre bror fick jag veta att min far i sin ungdom har arbetat här som vakt och säkerligen också tagit sig en ”svängom!”

Vackert där inne i blandskogen 🙂 och då och då hörde vi fågelsång…

Vi gick förbi en fantastisk bergvägg som var ganska lång och lite ”trolsk” i sitt utseende.

Vi nådde fram till en utsiktsplats på vår höger sida och det ville vi ju inte missa! Men inga skyltar som talade om var vi befann oss. Det fick vi googla fram på våra mobiler!

Nedanför oss ser vi enligt kartan, Korshamnsskären och Lösa pinneskär. Vi såg också in mot Göteborgs yttre västra delar. Här åt vi av den medhavda matsäcken! Sämre lunchställe kan man ju ha! 🙂

Några vågade sig på att bada. Det gjorde inte vi! 🙂

Vi mötte en trevlig och hjälpsam kvinna och med hjälp av hennes anvisningar förstod vi att vi var på rätt väg mot Kvisteviksbadet och vidare mot Musta – ett tjärn och höjdpunkten Valen! Vi gick inte ned till badet, utan letade oss fram till utsiktsplatsen Valen, men missade den stigen som skulle ta oss dit och hamnade istället vid Musta!

Det gjorde inte så mycket för där blommade vita näckrosor och runtomkring slingrade sig…

Kaprifol… redo att slå ut! Vi missade stigen på höger sida, strax innan Musta! Tänk så bra om det stod en skylt där med texten VALEN! Vi var ända nere vid hamnen innan vi insåg att vi var tvungna att promenera tillbaka upp för backen för att komma rätt! Utsiktstornet syns nere ifrån hamnen, men det finns ingen väg därifrån som leder upp. Utan det är den stigen som finns efter det att du har gått förbi badet och upp mot Musta som leder till utsiktsplatsen! Nåväl… motion har ju aldrig skadat någon och väl däruppe fick vi lön för mödan!

Här ser vi ut över hamnen där vi kom in med skärgårdsbåten. Piren ligger som två längst upp i bild! En fantastisk utsikt åt alla håll!

En lastfärja med gods på väg kanske till den närbelägna ön Brännö. På andra sidan Rivöfjorden ser vi just Rivö. En obebodd ö, men där det finns sommarbete för får och hästar!

Rivö – så makalöst vackert!

Rivö är cirka 0,8 km² stor och sparsamt beväxt. Den är obebodd, men används av de boende på närliggande Asperö för bete för frigående får och hästar. På ön finns flera tomtningar och även en ödekyrkogård. Eftersom Rivö ligger ganska nära Saltholmen, så är det många som paddlar hit ut.

Här uppe vid Valen, hade jag kunnat stanna hur länge som helst! Jag följde lastfärjan med blicken en bit och jag tittade ut över Rivö. Tittar du noga en bit ut över klipporna, så ser du Böttö fyr!

Böttö är en fyrplats nordväst om Galterö i hamninloppet till Göteborg.

Du ska ha gott om tid att vara här och blicka runt, för det är mycket att se och upptäcka även in mot Göteborg.

Ja, ta god tid på dig här uppe!

Till höger på väg ned från Valen går en stig (ingen skylt) som ledde oss förbi Musta från ovansidan och som mynnar ut nere vid kyrkan. Så var vi nere vid byn och hamnen igen! Nu promenerade vi en bit till affären och belönade oss med en glass i solen! Lite tid kvar innan vi tog färjan åter. Glöm inte att kolla tidtabellen, så du vet hur mycket tid du vill spendera på ön! Vi var här lite mer än 3 timmar!

En ”äkta bohuseka” – det är grejer det! 🙂

Många vackra miljöer nere i och runt byn…

En vy som möter dig ifrån piren, då du stiger av skärgårdsbåten!

Ja, det var vår ”lilla tur” som gick till Asperö! Nu får vi se vart vi åker härnäst? Sommaren har precis börjat och hösten kommer snart… det går med vindens fart! Sensommaren och hösten är också en bra tid för skärgårdsidyll! 🙂

En helt underbar dag som avslutades med grillning här hemma!

Kram Gunilla

Vandring på Stora Amundön!

Maken och jag har påbörjat ett litet trevligt projekt – nämligen att besöka och vandra på alla öar i Göteborgs skärgård! Vi har besökt många av dem, men inte alla där det finns naturstigar att följa. Det här är ett intresse vi delar och njuter av. Både av natur och av själva vandringen. Det finns hur många vandringsleder som helst nära oss, både i skärgården, kustnära och på andra platser i vacker miljö. Mitt motto är ju att: Njuta av det stora i det lilla. Därför är det just det vi gör – att vandra i närmiljön, innan vi kanske planerar för en längre vandringsresa!

Först ut att besöka blev Stora Amundön som ligger kustnära i Göteborgs södra skärgård.

Längd

4 km

Utgångspunkt

Stora parkeringen till höger efter båtvarvet på Brottkärrsvägen.

Karaktär

Medelsvår skärgårdsvandring som tar oss förbi badplatser, utsiktspunkter, vikar och små ekskogar. Det gäller att se var man sätter fötterna. En hel del balansträning! Behållningen av vandring är stor – sagolik natur! Man upplever slingan som längre, då det bitvis är en del ”stock och sten” att ta sig över! Inga svårigheter dock!

Det kan ibland vara svårt att se vart leden tar vägen mellan träd och klippor. Men håll utkik efter träspångarna och de små stolparna som markerar naturstig. Naturstigen går nära vattnet, förutom då det leder oss in i ekskog. Man ser också med blotta ögat var det är mest upptrampat!

Vandring går först genom några beteshagar och på den ljusa årstiden går här hästar och betar. Så se till att stänga grindarna ordentligt efter dig! Därefter kommer vi in i den första ekskogen…

Här, gamla knotiga ekar formade efter ålder, väder och vind.

Strax därefter kom vi fram till Kungsviken med fint bad och så vackert med alla klipphällar.

Efter att vi rundat en stor klippa på en spång, fortsätter leden åt vänster, genom en ny ekskog och det börjar gå uppför. Uppe på toppen syns ett ”röse” – ett fornminne som troligen är gravar från äldre bronsåldern 1500 f.K. Glömde att fotografera det, då jag blev så betagen av utsikten!

Underbara hällar där vi intog vår matsäck!

Till vänster vid den sydvästra delen brukar nakenbadarna hålla till..

Och det syns ju tydligt av texten till höger! 🙂

Eller som här fribad! Härligt! Om jag nu inte hade haft en infektion i kroppen, så hade det blivit BAD!

Till höger skymtar Drottningviken och jag kan tänka mig hur fullt det har varit här under de underbara sommardagarna!

Idag var det inte så många – inte så konstigt då skolorna har börjat!

Så lämnade vi den här underbara platsen och vandrade vidare och som sagt det gäller att hålla ögon öppna efter skylt som visar vart naturstigen tar vägen.

Vid Drottningviken finns en fin sandstrand för barnfamiljer och det finns en bra och barnvagnsvänlig väg fram till den. Bara att läsa på informationstavlan vid starten!

Så vackert, så jag dör en smula!

Till höger, vid klipporna vid Drottningviken finns det gott om badstegar.

Vi gick hela slingan, plus den lilla ”extra slingan” till vänster på kartan. Det var en underbar sensommardag att vandra och med all säkerhet kommer vi att komma tillbaka hit! Vi har förstås varit här och promenerat och badat ett antal gånger genom åren. Men aldrig vandrat på den underbara naturstigen!

Kram Gunilla

 

 

 

 

Känsö – en historisk pärla i Göteborgs södra skärgård!

Äntligen har jag varit här – på Känsö! Men vi tar det ifrån början!

En perfekt dag att ge sig ut på böljan den blå med ”Svea af Bohuslän” och ”tuffa fram” i ett solglittrigt hav mot Känsö! Tänk att vi återigen har sådan tur med vädret! 🙂

Foto: På väg in mot Stenpiren…

På tidigare resor har vi åkt med Bohuslän, samt Ellen af Bohuslän och nu fick vi den stora äran att kliva ombord på Svea!

Ni ser vilka vyer och motorljudet ifrån en gammal trotjänarinna är underbart!

Nej det här är varken kaptenen eller en sjömatros, utan ”bara jag” som njuter av livets godhet!

Men det fanns en trevlig kapten, annan besättning och en mycket sympatisk trubadur och hans trogna följeslagare!

Den lille hunden blev allas ”kelgris” och husses musikalitet bidrog till att resan blev mycket underhållande!

Efter en mycket behaglig båtresa med kaffe, smörgås och underhållning, närmade vi oss Känsö. Så många gånger genom alla år som jag har åkt förbi och alltid undrat över ”det där tornet” som syns längst upp till höger i bild. Jag har nog vid dags datum varit på alla de större, bebodda öarna i Göteborgs södra och norra skärgård. Kvar på min önskelista stod Känsö! Det är inte så konstigt att jag inte har varit här då det finns militära skyddsobjekt på ön, vilket gör att ön är tillträdesskyddad. Det innebär att ingen får gå iland utan särskilt tillstånd från Försvarsmakten, vilket vi hade genom att vi åkte på en bokad gruppresa. Ön används av hela Försvarsmakten och till viss del av andra myndigheter och näringsliv som samverkar med eller har anknytning till Försvarsmakten.

Väl iland på Känsö blev vi indelade i två grupper med varsin guide och en fantastisk rundvandring på den historiska och natursköna ön kunde starta…

Namnet Känsö har bildats av misstag. Det rätta namnet är Könsö, där stavelsen ”kön” betyder böld eller svulst, som syftar på de rundade bergformationerna som finns på ön. Ordet ”kön” är ett gammalt fornnordiskt ord i svenskan, men finns inte kvar. Det gör det däremot i norska och isländska språket och stavas då ”kaun”. Någon gång har ö blivit förväxlat med ä och namnet Känsö har skapats.

Med ökad handel och kontakter med omvärlden spreds inte enbart varor och människor världen över, även sjukdomar, ibland dödliga sådana spreds. Tidigt förstod man att stänga städerna när sjukdom var i antågande, men eftersom då handel och kommers blev lidande ville köpmännen inte stänga städerna. Detta är anledningen till att man inrättar karantänstationer vilka skulle förhindra att städerna var tvungna att stänga ifall de drabbades av sjukdom. Tidigt förstod man att allvarliga sjukdomar har sin inkubationstid, men inte hur lång den var, så när man bestämde tiden för karantän var det inte med hänsyn till sjukdomsförlopp utan snarare resultatet av bibelns heliga tal 40. Det var nämligen just 40 dagar det krävdes för att rena sina synder enligt bibeln. Med tiden lärde man sig hur lång karantänstid som behövdes. Om man kunde konstatera att alla ombord var friska efter en tillräckligt lång tid ansåg man att det inte fanns risk för smitta. Men om någon var sjuk eller avlidit under resan måste besättningen bli fri från smitta och lasten renas. Att just Känsö valdes som den bästa platsen att förlägga en karantänstation på, var att Känsö är en av de yttre öarna i Göteborgs skärgård, det finns bra och skyddade ankarplatser runt både Känsö och grannön Vargö håla. I maj 1771 var anläggningen på Känsö färdig. Den bestod av ett tvåvåningshus för betjäning på ön samt ett magasin för rening av varorna. (Det som syns på ovanstående bild.)

Här ser vi ”chefshuset”, avsett till karantänchefen, läkaren och tjänstemän. Fint skulle det vara, byggt i herrgårdsstil. Fasaden vit mot havet, men…

in mot ön, var huset rödmålat och det stämde bättre mot många av de andra byggnaderna. Det lilla vita huset – Parloiren, byggdes som ett samtalsrum där de besökande kunde träffa och samtala med dem, som var intagna i karantän, utan att eventuell smitta överföres. Vi var där inne och såg att rummet var delat i mitten med en ränna med stänger och galler på var sida. De intagna gick in genom dörren västerifrån. denna dörr hölls sedan stängd för att vinden inte skulle föra osund luft mot den rena sidan, där besökarna vistades. För att ytterligare försvåra att smittad luft skulle föras över till den rena sidan eldandes det med svavel i rännan. På så sätt kunde svavelröken förstöra eventuella smittämnen i luften.

Många andra byggnader passerade vi, som; observationssjukhuset, de olika magasinen som var lossningskarantäner, Pestsjukhuset, Tunnbindarverkstaden, Rydells Värdshus för att nämna några.

Känsö är en otroligt grön ö, vilket vi fick uppleva på vår rundvandring. Tidigare under våren växte här bland annat vitsippor och gullvivor. Nu såg vi strandtrift, strandglim och blå iris. Från juli till september blommar marrisp, vilken är mycket sällsynt och förekommar bara på strandängar längs västkusten. Undrar om jag har sett någon sådan? Blomman är lila med gula ståndarknappar.

Mindre trevligt är att som på de flesta andra öar finns här huggorm och fästingar, vilket guiden upplyste oss om! Vi slapp se dem!

Det har planterats mycket träd och buskar på ön och en trädgård anlades, vilket karantänchefen Jacob Forsell var mån om.

Härligt grönt och vid sidan om alla grönska låg det lilla lusthuset…

På ön finns också en kyrkogård som vi stannade till vid och det sägs att ett 70-tal människor genom åren har blivit begravda här.

Känsö torn – ett torn byggt i tegel, 9 meter höggt och 6 meter i diameter och ligger på Känsö högsta punkt. Här från tornet kunde man ha uppsikt över skärgården, men det fungerade och fungerar som ett sjömärke!

Äntligen har jag så fått svar på vad det är för ett torn – att ön heter Känsö och så mycket mer! Utsikten här uppifrån är obeskrivligt imponerande! Vi kunde se ut över hela Känsö så klart, men också stora delar av södra och lite av den norra skärgården. Längst ute i väst syntes Vinga fyr!

Så finns det andra mindre torn… 🙂

Mycket vackert som sagt och kan bäst uppleves på plats!

Utsikt in över den grönskande ön och i förgrunden syns bland annat karantänmagasinen och Pestsjukhuset.

Avslutar med en vacker vy inifrån ett av magasinen…

Vackert som en tavla eller hur?

Kram Gunilla

Vrångö som blev Styrsö och Donsö!!!

Våra utflykter börjar bli riktigt spännande, men denna gång var det en av våra medresenärer som såg till att planerna ändrades! 🙂

Våra goda vänner och tillika grannar ville gärna följa med på en buss – och båttur ut till Vrångö! Herr´n i det andra huset som tycker om att planera och skriva ut färdbeskrivning fick gärna göra det…

Så glada i hågen satte vi oss på Röd express in mot stora staden och mot Lilla bommen. Vi gick mot piren där Västtrafik har en hållplats, men något läge ”D” hittade vi inte, utan bara platsen där Älvsnabben lägger till. Vi frågade om var Ö-snabben 114, lägger till, men fick svaret att något båt ut till Saltholmen har aldrig gått ifrån den här platsen. Så lite missmodiga och med en extra kontroll på att färdbeskrivning stämde, tågade vi mot spårvagnen och lite försenade var vi så framme vid Saltholmen. Vi kunde konstatera att båten ut till Vrångö hade gått och det skulle dröja en timma till nästa tur! 🙁 Under tiden vi dividerade om till vilken ö vi istället skulle åka, så såg vi hur Ö-snabben kom in…PÅ VÄNDPLATSEN UTANFÖR TERMINALEN! Ö-snabben var en buss!! 😉 Jamen, vad kan man annat göra än att skratta! 🙂 🙂 🙂

Snabbt på båten och så blev det istället en utflykt till Styrsö och sedan till fots över bron mot Donsö! På Styrsö pekade jag ut ”morfars hus” och vi gick en runda för att se oss omkring på ”min barndomsö.” Här som på många andra skärgårdsöar finns de underbara husen, trädgårdarna och havet så klart!

DSC_0007

”Morfars hus”, som jag tror att jag har visat er någon gång tidigare. När båten kommer in mot Styrsö Bratten, så skymtar man det där på berget. Men tiden går…och någon morfar finns inte längre kvar, men huset och minnena finns kvar! 🙂

DSC_0014

Är inte det här en skärgårdsdröm så säg!? Titta på huset…på de vackra detaljerna som alla fönstren, balkongen, tornet och taket. Underbart!

DSC_0011

DSC_0012

De här kan vi vara utan…men medge att de är otroligt vackra att TITTA på!

DSC_0046

Vilken harmoni i färger!

Så tågade vi mot bron och mina medresenärer blev ombedda att ställa upp sig på ett led…vilket de gjorde! 🙂

DSC_0027

 

DSC_0028

”Hur ska du ha det Gunilla? Bättre så här då?” 🙂 Maken, längst bak…remmen gick av på kylväskan…kanske den var tungt lastad, men ni ser att hittar man bara en käpp så…

DSC_0062

Och så var vi över på Donsö. Nu var det läge för bad och lunch…hittade en informationstavla om var badplatserna låg. Jag frågade ett par och jodå…det fanns en badplats nära hamnen. Glada i hågen gick vi dit och möttes av en mindre trevlig syn! 🙁 Stranden som utlovades var inte städad på år och dag och några direkta klippor att gå ifrån fanns inte…ännu mindre någon badstege! Men hungriga och törstiga, så slog vi oss ned vi ett bord och det tog inte många minuter förrän allt var uppätet!

Nu var vi i all fall mätta, så humöret återvände och vi tågade iväg mot nästa badplats och se där fanns en liten strand och klippor och en BADSTEGE! 🙂 Härligt nu var turen på vår sida igen och det blev sol och BAD!!!

Åh, vad jag älskar vår skärgård…det finns så mycket att titta på runtomkring förutom ett glittrande hav…

DSC_0043

Någon som vet vad det är för en blomma?

DSC_0060

Naturen är så vacker på öarna…

DSC_0048

I bland är det skönt att vila benen och slå sig ned…

DSC_0052

DSC_0080

Rostigt men, vackert!

DSC_0082

Så var det dags att lämna ö-världen bakom oss och med full fart och med vind i håret, kunde vi konstatera följande…

Vi fick oss goda skratt, vi hade tur med vädret och vi har Vrångö kvar att besöka! 🙂

Ps. Vi åkte med Ö-snabben tillbaka mot Göteborg, när vi hade anlänt till Saltholmen! 🙂 D.s.

Äntligen – vi besökte Vinga fyr!

Det är så att man skäms…maken och jag har båda växt upp i Göteborg som små och vi har som vuxna alltid bott nära Göteborg, men ändå inte besökt Vinga! Men nu så blev det äntligen av! Perfekt väder…lite soldis, ljumna och måttliga vindar. Ibland helt klart, vilket gjorde solljuset bländande starkt och det blev svårt att få till klara och skarpa foton.

Vinga ligger i den yttre skärgården, väster om Göteborg. Avståndet till Göteborg är cirka tio distansminuter. Ön är cirka en km i öst-västlig riktning och cirka en halv km i nord-syd. Genom en havsvik, Gattulven, som skär djupt in från västsidan bildas den långsmala halvö, som utgör öns norrsida. Vinga fyr sträcker sig 29 meter över havet och stod klar 1890. Bredvid fyren står en annan historisk byggnad, Båken, en fyrsidig pyramid i lysande rött! När den byggdes 1851 fungerade den som sjömärke och idag har man även vigslar inne i den mäktiga träbyggnaden.

Vinga fyr – det är väl ändå Evert Tubes ö! Här föddes han år 1890 och växte upp med sin far som var fyrmästare, sin mor och sina 12 syskon. Fyrmästarbostaden är idag ett museum och är absolut värt ett besök.

DSC_0029

Vi steg ombord på Walona som tog oss ut i Göteborgs vackra skärgård, förbi kobbar och skär och en och annan känt fyrtorn som bland annat Böttö fyr.DSC_0018

DSC_0024

Så siktade vi Vinga…

DSC_0032

DSC_0103

Självklart var vi uppe i tornet och vi fick olika bud av guiden på hur många trappsteg det är…114 eller 115 trappsteg? Höjdrädd som jag är, så är jag imponerad över mig själv att jag tog mig hela vägen upp…och ned!

DSC_0058

Vidunderlig utsikt härifrån…närmast i bild, Taubes hus och numera museum.

DSC_0051

Nere…och så promenerade vi runt på de små asfalterade stigarna och jag kunde känna historiens vingslag och vi njöt av naturen, alla de små husen och av havet.

DSC_0090

DSC_0039

DSC_0086

DSC_0035

DSC_0099

Jag badade…inte så kallt som det ser ut…

DSC_0031

Men de här tre…de höll sig på land! 🙂

Det blev en underbar dag till sjöss och på Vinga! Jag tror att maken och jag har varit på de flesta öarna i vår skärgård, men som sagt inte på Vinga! Men nu har vi varit där och jag kan bocka av ytterligare ett smultronställe!

På vägen hem låg det här fartyget i Göteborgs hamn, vid Amerikaskjulet och tro det eller ej! Det är faktiskt uppkallat efter mig…

DSC_0145

DSC_0147

Det ni! 😉

Imorgon är det dags att återgå till arbetet efter en lång och skön semester. Jag är så tacksam över allt jag fått se och uppleva och de mysiga stunderna tillsammans med nära och kära. De allra viktigaste är ändå att få vara med dem!

Om framtiden vet jag en del, men långt ifrån allt! Nya utmaningar och upplevelser väntar på mig. Men jag tar en dag i sänder och njuter av dagen som är nu!

DSC_0017

De här kloka orden, såg jag när vi var vid Strömma FarmLodge och de får avsluta mitt inlägg.

Må gott och lev i nuet!

Kram, Gunilla