Är ni kvar? Ett livstecken från mig!

Jag förstår om du undrar vart jag har tagit vägen! Några av er följer mig på Instagram och vet således att jag inte helt övergivit er! Men bloggen har jag inte prioriterat.

Bloggtorka?

På sätt och vis, är det nog så, men i ärlighetens namn handlar det mest om två saker. Jag har haft en lång period där jag har haft så ont utav min artros. Så mycket fokus på att träna rätt och vila med återhämtning. Röntgen och annat väntar. Jag har också drabbats av en svårläkt Borreliainfektion. Den vill inte riktigt läka och ”de lärde” tvistar om det är Borrelia, någon komplikation eller något helt annat!?

Det andra är att jag inte tycker att jag har något ”nytt” att tillföra bloggen! Vi är på våra utflykter, träffar familjen, barnbarn och vänner. Men det är inget som jag skriver så mycket om här på bloggen.

Jag läser otroligt mycket och har börjat lyssna på poddar och i år har jag för första gången lyssnat en hel del på P1 – Sommar!

Att blogga – att skriva inlägg som intresserar många, kräver tid och engagemang. Tid har jag, men för övrigt upplever jag ett inre motstånd. Lusten finns inte riktigt. Har jag har för stora krav på mig själv om innehållet?

Jag vill skriva om naturen, sorg och glädje, hälsa och harmoni och om personlig utveckling. Ja, bloggen heter ju Nillas hälsa och harmoni!Är det något som tilltalar dig? Vad vill du läsa om?

Jag har många besökare varje dag på bloggen och som ”hamnar här” för att de söker efter något specifikt som jag skrivit om som, Göteborgs skärgård, andra utflykttips och liknande. Roligt så klart, men tidskrävande.

En nära vän sa till mig, ”Du är så bra på att skriva och inspirera andra! Du behöver inte nödvändigtvis besöka andras bloggar. För de som gillar vad du skriver, återkommer oavsett!” Är det så?

Några bilder som jag gärna vill visa dig ifrån några av våra utflykter

Cykelturer är härligt och skonsamt när man har ont. Nyligen blev det en tur längs Säröbanan med badstopp i Budskär. Det blev en tur på fyra mil den dagen. Härligt!

Inte vår båt, nej vi stod och kikade på båtlivet ifrån land.

En tur till Mjörn och Nolhagaparken med ”lilla familjen” blev det för att lillprinsen skulle få leka i parken och hälsa på djuren. Men att fika i parken och att ”krama träden” med farmor var nog roligast! 🙂

Den lilla fyren som står längst ut på piren vid den lilla båthamnen. Lyktan är från en gammal gasdriven fyr från 1917 och solventilen är tillverkad 1923. Jag tycker fyren ser ut som en raket! 🙂

Hus, trädgårdar och parker…

Magisk trädgård!

En dag var vi i Botaniska trädgården och tittade på alla vackra dahlior. När vi är där promenerar vi som oftast också till husen vid Änggården som ligger nära. Jag har visat bilder härifrån förut, men det tål att visas igen!

Vad döljer sig bakom stockrosorna?

Stockrosor och en parkbänk i harmoni. Genomtänkt.

Vita blommor…

När vi promenerar här får jag en känsla av att vara i England…

Mera hus och trädgård….

På promenad i Örgryte och detta ”Lisebergshus” är ett av de finaste och dess trädgård.

Överås – en fantastisk park i anslutning till Örgryte.

Bokträden är mycket mäktiga och gamla och grönskan är fantastisk!

Ja, otroligt mäktiga och vackra!

Ett litet axplock ifrån underbara sommardagar!

Kram Gunilla

Rya skog – en oas mitt i staden!

För lite mer än en vecka sedan, besökte maken och jag Rya skog, beläget på Hisingen i Göteborg. Vi hade läst ett reportaget i GP om den ”dolda oasen mitt i staden!” Maken är uppväxt på Hisingen, och kände väl till platsen och vi har även varit där tillsammans, men det är säkert 20 år sedan! Så det var bra att vi blev påminda om den lilla oasen.

Rya skog ligger lite inklämd mellan mellan Gryaab och Skarvikshamnen på den forna gården Rödjans mark på Hisingen i Göteborg. Rya skog fridlystes redan 1928 och blev ett naturreservat 1965 och är det äldsta i Göteborgsområdet. I reservatets södra del finns historiska rester av bland annat en befästningsvall från 1600-talet som hör ihop med befästningsanläggningarna på Rya Nabbe. Det äldsta kända dokumentet där Rya skog förekommer är en teckning av utsikten från Göta älvs södra strand utförd 1678 av Erik Dahlberg. På den är skog markerad där Rya skog ligger. På en karta upprättad 1760 av lantmätare Carl Scharin finns skog och äng markerade i det område vi nu kallar Rya skog.

Ja, vilken tur att man har insett värdet av att bevara mångfalden av de olika lövträden, samt faunan för övrigt. Här växer bland annat ek, ask, alm, björk, lind, hägg, hassel och vildapel. Vid vårt besök blommade vitsippor och svalört i mängd. Senare kommer liljekonvalj, gullvivor, kaprifol och storrams.

Vid vårt besök, hade det regnat större delen av förmiddagen, men så blev det uppehåll och vi bestämde oss för att åka dit. Väl framme vid den lilla parkering insåg vi att vi var flera som hade läst samma reportage i GP. Många promenadsugna pensionärer på besök!

Att naturreservatet hade rustats upp kunde vi glatt konstatera. Inte kunde vi minnas de fina spänger som fanns här nu, som tog oss över de våta partierna! Här fanns till och med ”mötesplatser!” (Se den den sista bilden!).

Det har varit och är i skrivandets stund en kylig maj månad. Fördelen med det är den långa blomningstiden. Våren – har inte bråttom – grönskan kommer lite långsammare och jag och andra har fått njuta av en lång tid med vitsippor!

Våta, vitsippor som vänder ”andra kinden till” på grund av regnet, men doften fanns där ändå!

Även när vitsipporna ändrar sin färg är de vackra!

Ja, som synes – fullt med vitsippor i den vackra lövskogen!

Många riktigt gamla, knotiga träd!

Det som lyste upp, på vår vandring genom lövskogen var de många gula svalörten…

Ja, vilken fin och trevlig eftermiddag i Rya skog. Så fint att ha många olika oaser i vår närhet. Det lär snart bli återbesök!

Kram Gunilla

En novemberdag vid havsbandet

Havet – en skymt av havet. Fylla lungorna med havsluft. Känna doften av hav och tång. Här kan vi strosa i lugn och ro. Här kan vi fika och njuta av utsikten, lugnet och av varandras närvaro. Här kan tankarna få ro. Vi släpper taget om oro, om det som åter tagit fart. Om pandemi och restriktioner. Det är skönt att bara vara.

Det höga gräset har höstfärger och i horisonten syns den långa badbryggan vid Askimsviken. himmelen är vackert mörkblå. Djupblå.

Nyponbuske, tall, höstfärgat gräs och havsviken. Novemberfärger. Himmelen har blivit lite ljusare.

Vi når Marholmen – en bit bortom Askimsviken. Några har gjort som vi – sökt sig till en plats, slagit sig ned vid ett bord där de intar sin fika. Vi rundar hörnet, där vi vill sätta oss ned.

Himmelen skiftar i rosa längst ut i havsbanden och djupnar i färgen inåt land. Det är stilla och det är vackert.

Här ser vi klippor och stenar i de vackraste av färger. Går sakta här och tar djupa andetag.

Fascineras av alla bergarter och på hur vackra mönster som har bildats genom tiden.

Så vackert och stilla, men inte helt tyst. På en liten holme hör och se vi storskarv. De låter lite grand, men tycks mest sitta tätt tillsammans i lugn och ro ifrån oss människor.

En bit innanför de vackra klipporna, mot en liten skogsdunge intog vi så vår fika.

De här dagarna är Guld värda!

Kram Gunilla

En stadspromenad till Stora Katrinelund med anor från 1600-talet!

Vid några tillfällen då vi har promenerat förbi Katrinelunds landeri, så har grindarna till byggnaden varit stängda och låsta. Men den här vackra oktoberdagen, var det till vår glädje öppet! Självklart passade vi då på att bekanta oss mer med huset, dess park och trädgård. Ett underbart hus – ett landeri som har anor från 1600-talet. Dessutom så centralt beläget i Göteborg.

Göteborgs stadsmuseum har identifierat 40 landerier i Göteborg med herrgårdsliknande manbyggnader. Flera huvudbyggnader på Göteborgs landerier finns kvar, men ofta mycket ombyggda. Landerierna har gett upphov till stadsdelsnamn, stadsdelsnämndsområden, primärområden, liksom gatu- och kvartersnamn. 

Det är fantastiskt att Katrinelund har fått stå kvar, med tanke på dess centrala läge, där så mycket annat har fått lämna plats för nya fastigheter och arenor. Bland annat Nya och Gamla Ullevi, Valhalla-badet samt Katrinelundsgymnasiet har alla bebyggts på områden som en gång tillhörde landeriet.

Grindarna är värda att uppmärksammas. Vid entrén till anläggningen finns äldre smidesgrindar med höga grindstolpar i sten. Den grusade gången kantas av klippta popplar som vid vårt besök glödde av gyllengult. Så vackert!

Om Stora Katrinelund

Det var runt 1825-1830 som Stora Katrinelund fick sin nuvarande karaktär. Huvudbyggnaden är ca: 30 meter långt, uppfört av liggande timmer under senare halvan av 1700-talet. Huset har 13 rum, varav stora salen uppvisar intressanta väggmålningar. Stallängan ersattes med flygelbyggnader av trä och en engelsk park anlades med bersåer, slingrande stigar och små trappor. Dessutom byggdes en brygga vid Mölndalsån. Huvudbyggnaden förlängdes och fick sin enkla klassicistiska herrgårdsstil. I samband med det fick stora salen grisailletapeter, som är bevarade än i dag. I mitten av 1800-talet lades det valmade taket om till sadeltak.

Den första arrendatorn Michel Gerritson tillträdde 1638. Han efterträddes av sonen Giert Mickelsson som ägde gården fram till 1658. Från 1659 och framåt fanns ett par olika ägare till Stora Katrinelund, men det skulle dröja till 1683 innan landeriet blev mer känt i Göteborg då rådmannen Volrath Tham flyttade in. Han gjorde om landeriet till sommarboende och delar av den byggnaden ingår förmodligen i den nuvarande huvudbyggnadens stomme.

Släkten Levgren ägde gården fram till 1898, då Göteborgs Stad löste in landeriet. På 1940-talet användes bostadshuset som militärförläggning och 1946 gjordes smärre förändringar när Stora Katrinelund blev ungdomsgård. Huset har även fungerat som vandrarhem. Numera används gården för gymnasieverksamhet. Stora Katrinelund blev byggnadsminne 1973. (Källa: Higab)

Nu har vi rundat hörnet och befinner oss vid husets entré – och trädgårdssida. ”Gamla Ullevi”, skymtar i bakgrunden.

Det verkar också vara någon slags kaféverksamhet i huvudbyggnaden, med tanke på ett antal trädgårdsmöbler som stod uppradade vid ena långsidan. Men tyvärr inte öppet vid vårt besök.

De två flyglarna som vi såg vid trädgårdssidan var i gott skick. Jag kikade in på Higab hemsida som är ett svenskt fastighetsbolag, som ägs av Göteborgs Stad. Där står att läsa att de två gårdsflyglarna uppfördes 1830 i stil med manbyggnaden och att de bland annat användes som vinkällare, vagnsbod och ett större avträde.

Higab äger och förvaltar flera av Göteborgs mest kända och betydelsefulla kulturbyggnader, däribland Konserthuset, Stadsteatern, Göteborgs konstmuseum, Stora Saluhallen, Feskekôrkan och Gathenhielmska huset som jag nyss gjort ett inlägg om.

Närbild av de två flyglarna med trevliga detaljer!

Så gick vi upp för trapporna mot den övre delen av trädgården, för att se vad som fanns där…

Ja, här höll det på att restaureras och anläggas snirkliga gångvägar i gatsten. Tyvärr vet jag inte vad det är för någon byggnad i bakgrunden, eller vad som ska byggas upp inne i cirkeln. Men jag anar och hoppas på att det är den ”engelska parken” som ska återställas så som det en gång såg ut.

Här ser du Stora Katrinelund sett ifrån Mölndalsån, som rinner en bit bort genom Gårda. Nya träd har planterats och vi såg även odlingslådor som det vuxit både grönt och blommor i under sommaren.

Ja, det är fantastiskt att så mycket är bevarat av Katrinelund. Både interiört som exteriört. Vackra kakelugnar, målningar och ursprungliga tapeter är bevarat och med tanke på alla de olika verksamheter som har ”huserat” i byggnaden, så är det otroligt att det har lämnats orört!

Jag tror att jag har funnit ett nytt område att utforska i ”min stad!” Vilka landerier av de 40 som nämns finns kvar i Göteborg? Älskar man gamla byggnader så gör man! Hus med själ och en gedigen historia – det går jag igång på!

Gunilla

Stadspromenad – ett besök till Gathenhielmska huset och dess kulturreservat.

Vilka underbara oktoberdagar det har varit! Vi har njutit av dem i vår ”nya trädgård” och äntligen har det blivit uteträffar med goa vänner! Att träffas ute på gemensamma utflykter eller på en lunchträff är något som jag uppskattar mycket. Något som jag hoppas ska fortsätt framöver också.

Något som det inte blivit så mycket av är stadsbesöken – vi vill helt enkelt inte åka in till centrum. Men att promenera i stadens utkanter gillar vi och det gör vi då och då.

Majorna är en stadsdel som jag skrivit många gånger om och den här soliga lördagen, vandrade vi åter genom stora delar av stadsdelen. Det blev en lång promenad på en mil där vi utgick ifrån Nya varvet med Göteborgs hamninlopp och vidare in mot alla mysiga kvarter med träbebyggelse av skilda karaktär, för att åter tre timmar senare vara tillbaka vid startpunkten. Det blev ett längre stopp vid Gathenhielmska huset och dess kulturreservat.

Gathenhielmska huset är ett kulturminnesmärkt hus vid Stigbergstorget i Majorna. Sedan 1987 ägs huset av Göteborgs kommun. Det inrymmer en bostad på 160 kvadratmeter. Huset blev 1964 byggnadsminnesförklarat. Den 10 juli 1943 fick det som första byggnad skydd enligt 1942 års lag om kulturhistoriskt märkliga byggnader.

Huset har sitt namn efter kommendören i svenska flottan, Lars Gathenhielm. Det var Lars Gathenhielms svåger, konvojkommissarie Johan Hansson Busck (1690-1756) som någon gång under åren 1743-1747 uppförde huset på en tomt han själv ägde. Huset blev kvar inom makarnas Buscks bröstarvingar en längre tid. Därefter har huset haft ett antal ägare. Repslagarmästaren Mathias Dahlström, köpte huset 1846, och inom denna släkt skulle huset bevaras i 140 år!

Huset är en av Göteborgs fem äldsta profana byggnader, byggt i karolinsk- eller senbarockstil med valmat tak och i timmer med gråfärgad träbeklädnad som gör att det liknar ett stenhus. Huset är dessutom Göteborgs enda bevarade storborgarhus i trä från mitten av 1700-talet, och ingår i Kulturreservatet Gathenhielm. Vid 1700-talets slut fanns det inom reservatet totalt 15 hus.

Två omfattande renoveringar är kända; den första tog Anna Dahlström initiativ till år 1916, då man med hjälp av Röhsska konstslöjdsmuseet återställde mycket i sitt tidigare skick. Det var konstnären och konservatorn Johan Nilsson som på 1920-talet utförde arbetet; en mycket omfattande och noggrann renovering av byggnadens inre. Flera ljusa och intressanta konstverk kom fram vid arbetet, vilka tidigare varit övermålade, övertapetserade eller dolda på annat sätt. Anna Dahlström gifte sig 1920 med Johan Nilsson, och makarna fortsatte därefter gemensamt att återställa det Gathenhielmska huset. (Källa: Wikipedia.)

Det är fantastiskt att huset har klarat sig ifrån alla stadsbränderna genom tiden som har härjat i Göteborg. Och tack vare massiva protester ifrån stadens invånare, så har kvarteren också klarat sig ifrån rivningshysterin på 1960 – och 1970-talen! Emellanåt kan man gå på guidad visning i huset, vilket vi hoppas kunna göra vid något tillfälle. Hela området rustas upp. Framför huset, den tillhörande trädgården och den intilliggande parken.

Det vackra husets trädgårdssida….

En annan vinkel med en ståtlig magnolia – den vill jag se blomma till våren! 🙂

I trädgården såg vi ett rött litet hus som visade sig vara ett lusthus, troligen också ifrån 1700-talet. Det har rustats upp med tidstypiska material som linoljefärg, slamfärg och äldre beslag. Trädgårdens nedsänkta växthus ska återuppbyggas. Det arbetet såg vi spår av.

Det var ganska rörigt i trädgården vid vårt besök, men till våren hoppas vi att trädgården prunkar av träd och blommor!

Ja, allt tar sin tid, men någon hade ambitionen att ta hand om fallna äpplen…

En fin höstbild ändå kan jag tycka! Längst bort i bild kommer växthuset att återuppstå.

Vi vandrade vidare en bit bort längs Allmänna vägen till Gathenhielmska kulturreservatet. Där finns ytterligare några hus bevarade till eftervärlden!

På väg in i idyllen – Gathenhielmska kulturreservatet.

Tänk att flera stadsdelar i Göteborg såg ut så här på 1700-talet! Idyll idag, men kanske inte då det begav sig. Vi har tidigare gått på en guidad stadsvandring genom Majorna och fått lyssna till dess historia genom tiden. Det finns en del likheter med då och nu om man säger så. Fattigdom, prostitution, tiggeri, kriminalitet, arbetslöshet och trångboddhet… men om du ursäktar så håller jag mig till idyllen!

En titt in i en av alla trädgårdarna….

Reservatet skapades år 1936. Kulturminnesföreningen Gathenhielm bildades för att verka för områdets bevarande, vilket lyckades med stöd av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Husen bebos bland annat av intressanta historiska föreningar som Gamla Majgrabbar och Majtöser, Vi Från Vega, Gamla Masthuggspojkar med flera.

Bland kända namn med band till området kan nämnas författaren och konstnären Eino Hanski som under många år bodde i reservatet och har gjort den staty som kan ses längst upp på Pölgatan.

Så fin och representativ staty över en hamnstad som Göteborg.

Ja, det är verkligen en idyll att promenera runt i det lilla kulturreservatet…

Avslutar med en bild som jag tycker ”fångar idyllen”, denna underbara oktoberdag!

Hoppas att du lägger märke till alla bevarade tidstypiska detaljer!?

Vilken fin dag i en miljö som får mitt hjärta att slå lite fortare av välbehag!

/Gunilla

En stadspromenad genom ett sommarfagert Majorna i Göteborg!

Att vara turist i sin egen stad är inget nytt för maken och mig! Vi vandrar ofta och gärna i vår födelsestad som är Göteborg. Av förklarliga skäl håller vi oss gärna i stadsdelen Majorna som vi båda har anknytning till. Majorna är en stadsdel som har så mycket kvar av sin charm, beträffande gemytliga kvarter med bland annat landshövdingehus, kaféer, kvarterskrogar och second handbutiker. Dessutom finns älven med hamninloppet nära vid Klippan. Något för alla!

Om jag mot förmodan (man ska aldrig säga aldrig!) skulle flytta in mot staden, så skulle jag gärna vilja bo någonstans i Majorna. Men mina krav är dock ganska stora…

Det måste finnas grönska utanför något av fönstren. Gärna både träd och stockrosor!

Det ska helst vara fungerande kakelugn i varje rum, trägolv, ett kök med väggfast inredning, ett skafferi, en balkong eller egen uteplats! 🙂

Gärna stockrosor i olika färger runt hela huset! (Obs! Lägg märke till den rostiga cykeln i rabatten!) 🙂

En lummig innergård, med plats för många är också trevligt!

Rödfärg på små uthus passar ju även inne i staden – rena lantidyllen!

Men det finns förstås också fristående hus i nationalromantisk stil och det vet ju många av er att det är också något som jag kan tänka mig att bo i!

Naturligtvis finns det en lummig trädgård att tillgå!

Och här växer bland annat en stor lummig lind, malva och stockrosor!

På en av husfasaderna såg vi några vackra målningar. Här är en av dem som jag föll pladask för!

Konstnär; Tony Roos, för mig okänd. Men så fin målning! Den här vyn är däremot bekant ”Gathenhielmska Reservatet, nära Stigbergstorget. Dit ska jag ta dig en annan dag!

När vi kom tillbaka till bilen, då hade vi promenerat nästan en mil genom ett sommarfagert Majorna! När det finns så mycket mysigt och vackert att titta på, så tänker man knappt inte på hur långt man går!

Kram Gunilla

Midsommardagen 2020

Midsommardagen – började dagen med en tidig morgonpromenad i skogen. Ljuvliga dofter efter gårdagens regn och just nu faller lite mer regn. Pyttelitet med regn, så det får gärna komma mer.

Vår midsommarafton blev precis så som jag önskade efter de förutsättningar som var. Helst hade jag varit ute i skärgården, men har man ingen egen båt, så har man inte!

Vi åkte till Älvstranden och promenerade runt i makens barndomskvarter. Uppe på Slottsberget är det så fin utsikt och jag har visat bilder därifrån många gånger, men här kommer några till…

Inte tröttnar man på de här vyerna!

Hittade en annan vinkel! 🙂

Vi promenerade vidare längs Älvstranden och upp till Sörhallsberget. Där intog vi vår fika, njöt av utsikten och lugnet. Allt medan molnen tornade upp sig inåt staden!

Utsikt från Sörhallsberget mot Slottsberget och inåt stan såg vi hur molnen blev allt mörkare…

Masthuggskyrkan och alltmer hotfulla moln. Kanske bäst att bege sig tillbaka mot bilen!

Det mullrade och det kom en störtskur, men vi klarade oss ganska så bra undan det mesta av regnet. Det kom några rejäla skurar hemma också! Men sedan blev det lugnt och vi kunde sitta ute under markisen och njuta av god mat och dryck och underbara dofter som kom med sommarregnet!

Det är så gott med ”midsommarmaten!” Matjessill, skärgårdssill, färsk potatis, gräddfil, ägghalvor, mycket grönt, nubbe och så gubbar förstås! 🙂

Lite senare på kvällen blev det en kvällspromenad – och det luktade gudomligt gott. Så välbehövligt regn!

Det är vackert när det skymmer….

Vacker kvällshimmel nere vid sjön. Flera tog sig ett kvällsbad. Mysig stämning härnere med människor i olika åldrar.

Efter regnet stiger värmen upp ur sjön och himmelen färgas rosa. Allt medan vi går över vår ”Monetbro” – Lukas bro som den egentligen heter. Vet inte vem Lukas är!

Få se om vi kan sitta ute och äta idag också eller om det utlovade åskovädret drar in över Göteborg och vidare inåt land.

Önskar er en fin fortsättning på midsommarhelgen!

Kram Gunilla

Skärgårdsbesök till Källö/Knippla med goa vänner!

Våra vänner som älskar skärgården lika mycket som vi, ville gärna följa med på en tur ut till Göteborgs norra skärgård. Valet blev Källö/Knippla, eftersom våra vänner inte har varit där tidigare. Det blev en underbar och minnesrik dag med sol, dopp och picknick! I dessa tider ett perfekt sätt att kunna träffas och umgås, men naturligtvis även då det råder ”normalläge!” Vi prickade verkligen in en dag med sol, försommarvärme och ingen vind.

Foto: redan när du stiger av färjan möts du av sjöbodar och skärgårdshus.

På ön råder ”vida blick!” Fantastiska vyer så långt ögat når, både över land och hav.

Den här utsiktsplatsen var ny för oss, sedan vårt föregående besök i september 2018. Du kan läsa om det första besöket här.

Vår goa vänner Leif och Gun och kära maken!

Här är vi på den nedre platån och redan här är utsikten fantastisk!

Fotograf är Gun. I mitt ”rätta element” , ute i skärgården, med ryggsäck och sköna vandringsskor!

Uppe på högsta punkten. Allt är så gediget och välordnat. En mycket trevlig utsiktsplats! I bakgrunden skymtar Hyppeln som tillsammans med Rörö och Källö/Knippla bildar Nordöarna.

Hyppeln blir kanske vårt nästa utflyktsmål!

Här blev det ett dopp! Nej, två med betoning på dopp! Gun och jag tyckte det var så skönt i det 15,5 gradiga vattnet! 🙂

Så vackra klippor att bada ifrån eller vandra över.

Men förutom att umgås, äta, promenera, så vill jag vara i stunden. Betrakta färgerna och ljuset. Stillheten. Skiftningarna. Jag tänkte mycket på det här att ”vara i nuet!”

Fotograf: Gun. Längst ut skymtar Rörö.
Vilket läge!

Rundvandringen når sitt slut. Strax innan man når färjeläget igen, ligger det ”kommunala badet”, med hopptorn, badbryggor, liten sandstrand med en mycket fin badvik. Här lär det snart bli många badgäster!

En underbara dag i goda vänners lag!

Kram Gunilla

Sankt Birgittas kapell ligger där och tronar på Klippan i Majorna,Göteborg!

Isande, nordliga kulingvindar i maj månad kan inte vara så vanligt! Utrustade med vinterjacka, mössa och vantar promenerade vi runt i området Klippan, beläget i stadsdelen Majorna i Göteborg. Vi går ofta här på vår promenad som börjar vid Nya Varvet, vidare mot Klippan, Mariaplan, Kungssten och tillbaka mot utgångspunkten. En fin och varierande promenad förbi hamninloppet, ett kulturreservat, landshövdingehus, kaféer och mysiga butiker.

Idag föll blickarna speciellt mot Sankt Birgittas kapell som har en nyrenoverad fasad.

Kyrkplatsen är berget Skinnareklippan, som även givit namn åt området. Kapellet uppfördes av David Carnegie d.y. för de som bodde och arbetade vid Carnegiebruken. Byggnaden hade som förebild det kapell i som stod i Carnegies hemby Balquhidder i Skottland. Både det skotska kapellet och Sankta Birgittas kapell i Klippan är namngivna efter det irländsk-skotska helgonet Brigid av Kildare. Kapellet uppfördes, under ledning av bruksbyggmästaren Daniel Gabrielsson, 1856−1857 och invigdes den 1 juni 1857.

Carnegie ville att kyrkan skulle överensstämma med de medeltida småkyrkor, som fanns i Skottland. Han lät enligt samma förebilder, återuppbygga en nedbrunnen kyrka i sin hemort Balquhidder. Som ett led i sin omvårdnad av brukets anställda lät Carnegie uppföra både bostäder, skola och kyrka. man känner historiens vingslag när man promenerar runt bland gamla byggnader av trä och tegel. högt däruppe på klippan ligger ligger kapellet, väl synligt när du ”seglar in” mot Göteborg! Vi kikade in på en av innergårdarna för att tittade på de blommande träden, men tyvärr var de redan ganska så överblommade! Vill du se hur fint det kan vara är en solig försommardag, så kika här! Det finns flera inlägg i kategorin Göteborg/Majorna. Bilden i min header är ifrån Klippans ångbåtsbrygga. Absolut värt ett besök.

En vy ut mot Älvsborgs fästning. Soligt – ja! Vackert – ja! Men isande, kyliga nordvästvindar i maj månad är inte vad vi vill ha! Men äppelblom fanns det minsann utmed hamnstråket och det gjorde mig genast gladare!

Några dagar till, sedan har det utlovats värme och det är något jag behöver nu!

Kramar från mig!

Gunilla

Den bästa medicinen är naturen! Promenad på Hälsö.

I dessa Coronatider är jag oändligt tacksam att ha naturen inpå knuten! I stort sett varje dag har jag promenerat i skogen för där känns det som om det är en Coronafri zon. Visst har jag mött andra på min promenad – leende medmänniskor som kanske också har tagit sin tillflykt till naturen. Det finns mycket att fundera kring och skriva om, beträffande Coronaviruset och dess oöverskådliga konsekvenser, men jag gör inte det. Det enda jag vill uttrycka är att jag önskar och hoppas att det kan komma något bra ur det här, när Coronapandemin är över. Att vi tar lärdom av den här händelsen på alla olika plan och inte återgår till ett konsumtionssamhälle som inte är hållbart! Nu handlar allt om, med all rätt, att stoppa Coronavirusets framfart, för att förhindra att människor dör i förtid samt att upprätthålla samhällsfunktioner så gott det går. Men i skuggan av Coronaviruset har vi klimathotet kvar!

Promenad på Hälsö

Ibland behöver jag lite mer ”luft under vingarna” och då är en tur till havet den bästa medicinen! Förra lördagen, var en underbart solig dag och vi bestämde oss för en tur till Göteborgs norra skärgård. Det går lätt att ta sig till Björkö, Hönö, Öckerö, Fotö och Hälsö med bil eller buss och bilfärja. Den här gången passade bäst att inte åka kommunalt! Vi valde färjan till Hönö, för att åka vidare till Hälsö och den underbart vackra naturslingan där! Vi brukar parkera vid hamnen på Hälsö och gå vidare mot Stuvö hamn. Därifrån tar du dig uppför en brant backe. På din högra sida ser du ut över Björköfjorden och du skymtar även Björkö hamn på andra sidan. Hela vägen har du en storslagen vy över havet och så småningom även över nordöarna. Hela slingan är ca: 5,5 kilometer.

Hälsö hamn och mysiga skärgårdshus.
Hälsö hamn på väg mot Burö hamn.

När du har tagit dig uppför den branta backen vid Burö hamn, kommer den vackraste delen av slingan. Utsikten – vyerna och naturen är fantastisk!

Uppe på toppen ser vi ut mot Källö-Knippla…

Ett underbart ”New-Englands-hus” i förgrunden och i bakgrunden Källö-Knippla. Jag tror att jag flyttar in i huset snarast! 🙂

Nordöarna består av Källö-Knippla, Hyppeln och Rörö som ligger längst ut. Vi har besökt dem alla och om du vill veta mer om dem så kika in under ”kategorier” och sök på Göteborgs norra skärgård!

Det finns några sittbänkar längs slingan – vi slog oss ned på en av dem, där vi intog vår medhavda matsäck! Alltså kaffe smakar så bra utomhus – och särskilt efter en stunds vandring och när vinden är kylig!

Solen gjorde sitt för att värma oss, men vinden var som sagt lite kylig. Ett annat par slog sig ned inför sjömärket i lä för vinden! Smart, men vi ville se ut över havet och mot Rörö som är den ö som ligger längst ut i norr. En liten prick skymtar till höger i bild och det är Marstrands fästning.

Vi fortsatte våra steg mot färjeläget där bilfärjorna tar dig över till nordöarna…

Och där skymtar den tredje ön som är Hyppeln. Det är så fantastiskt vackert att gå den här slingan – det kan aldrig bli för många gånger! Slingan fortsätter förbi färjeläget och går dels genom små skogspartier och dels en kort bit på bilvägen, innan du kommer tillbaka till Burö hamn. Därifrån är det trevligast att gå samma väg tillbaka mot Hälsö hamn och parkeringen.

Tillbaka uppe bland skärgårdshusen på Hälsö. Björkö skymtar i bakgrunden.

Därmed lämnar vi skärgården för den här gången, men jag hoppas att vi snart kan åka ut till någon av alla öarna i den södra eller den norra skärgården. Men det viktigaste nu är ändå att vi sprider så mycket glädje vi kan genom våra gemensamma kanaler. Att vi bryr oss om varandra, vilket det finns tydliga tecken på! Stannar hemma vid minsta tecken på sjukdom.

Må gott och ta hand om varandra!

Kram Gunilla