Den bästa medicinen är naturen! Promenad på Hälsö.

I dessa Coronatider är jag oändligt tacksam att ha naturen inpå knuten! I stort sett varje dag har jag promenerat i skogen för där känns det som om det är en Coronafri zon. Visst har jag mött andra på min promenad – leende medmänniskor som kanske också har tagit sin tillflykt till naturen. Det finns mycket att fundera kring och skriva om, beträffande Coronaviruset och dess oöverskådliga konsekvenser, men jag gör inte det. Det enda jag vill uttrycka är att jag önskar och hoppas att det kan komma något bra ur det här, när Coronapandemin är över. Att vi tar lärdom av den här händelsen på alla olika plan och inte återgår till ett konsumtionssamhälle som inte är hållbart! Nu handlar allt om, med all rätt, att stoppa Coronavirusets framfart, för att förhindra att människor dör i förtid samt att upprätthålla samhällsfunktioner så gott det går. Men i skuggan av Coronaviruset har vi klimathotet kvar!

Promenad på Hälsö

Ibland behöver jag lite mer ”luft under vingarna” och då är en tur till havet den bästa medicinen! Förra lördagen, var en underbart solig dag och vi bestämde oss för en tur till Göteborgs norra skärgård. Det går lätt att ta sig till Björkö, Hönö, Öckerö, Fotö och Hälsö med bil eller buss och bilfärja. Den här gången passade bäst att inte åka kommunalt! Vi valde färjan till Hönö, för att åka vidare till Hälsö och den underbart vackra naturslingan där! Vi brukar parkera vid hamnen på Hälsö och gå vidare mot Stuvö hamn. Därifrån tar du dig uppför en brant backe. På din högra sida ser du ut över Björköfjorden och du skymtar även Björkö hamn på andra sidan. Hela vägen har du en storslagen vy över havet och så småningom även över nordöarna. Hela slingan är ca: 5,5 kilometer.

Hälsö hamn och mysiga skärgårdshus.
Hälsö hamn på väg mot Burö hamn.

När du har tagit dig uppför den branta backen vid Burö hamn, kommer den vackraste delen av slingan. Utsikten – vyerna och naturen är fantastisk!

Uppe på toppen ser vi ut mot Källö-Knippla…

Ett underbart ”New-Englands-hus” i förgrunden och i bakgrunden Källö-Knippla. Jag tror att jag flyttar in i huset snarast! 🙂

Nordöarna består av Källö-Knippla, Hyppeln och Rörö som ligger längst ut. Vi har besökt dem alla och om du vill veta mer om dem så kika in under ”kategorier” och sök på Göteborgs norra skärgård!

Det finns några sittbänkar längs slingan – vi slog oss ned på en av dem, där vi intog vår medhavda matsäck! Alltså kaffe smakar så bra utomhus – och särskilt efter en stunds vandring och när vinden är kylig!

Solen gjorde sitt för att värma oss, men vinden var som sagt lite kylig. Ett annat par slog sig ned inför sjömärket i lä för vinden! Smart, men vi ville se ut över havet och mot Rörö som är den ö som ligger längst ut i norr. En liten prick skymtar till höger i bild och det är Marstrands fästning.

Vi fortsatte våra steg mot färjeläget där bilfärjorna tar dig över till nordöarna…

Och där skymtar den tredje ön som är Hyppeln. Det är så fantastiskt vackert att gå den här slingan – det kan aldrig bli för många gånger! Slingan fortsätter förbi färjeläget och går dels genom små skogspartier och dels en kort bit på bilvägen, innan du kommer tillbaka till Burö hamn. Därifrån är det trevligast att gå samma väg tillbaka mot Hälsö hamn och parkeringen.

Tillbaka uppe bland skärgårdshusen på Hälsö. Björkö skymtar i bakgrunden.

Därmed lämnar vi skärgården för den här gången, men jag hoppas att vi snart kan åka ut till någon av alla öarna i den södra eller den norra skärgården. Men det viktigaste nu är ändå att vi sprider så mycket glädje vi kan genom våra gemensamma kanaler. Att vi bryr oss om varandra, vilket det finns tydliga tecken på! Stannar hemma vid minsta tecken på sjukdom.

Må gott och ta hand om varandra!

Kram Gunilla

3+

Årets första kameliablommor!

Hyacinter och amaryllis är blommor som jag har njutit en hel del av under advent och juldagarna. Har alltid färska blommor i rummen tillsammans med gröna kvistar. Det tillsammans med alla ljus gör så mycket för trivseln och mysfaktorn i våra hem.

Den här buketten hade vi med oss till vår svärdotter på julaftonen. Tyckte den blev så fin med bland annat kottar, röda bär, vit amaryllis, brudslöja, röda och mycket grönt!

Tulpaner såg jag redan i november, men det vill jag vänta med till efter trettonhelgen. Häromdagen promenerade maken och jag i staden och vi kikade in i Palmhuset, Trädgårdsföreningen i centrala Göteborg. Till vår glädje såg vi att de första kameliablommorna hade slagit ut. Fram i februari är det som vackrast där i Palmhuset. Men som sagt redan nu fick vi njuta av de vackra blommorna!

Visst är de vackra!?

Om kameliablomman

Kamelian är en städsegrön buske som växer långsamt. En riktigt kall vinter kan dock göra att växten tappar sina blad. Som vildväxande kan kamelia bli 6 – 8 m hög, och påminner ibland om ett litet träd i växtsättet. Den kan bli över 500 år gammal. Denna undersköna växt härstammar från Japan, Taiwan och Korea och är släkt med tebusken, som kommer från Kina. Båda hör till familjen Theaceae, teväxter.

Blommorna kan bli upp till 10 – 15 cm i diameter. De kan vara enkla eller fyllda. De ursprungliga, enkla formerna har fem kronblad. Blomfärgen är vit, röd eller rosa i olika nyanser. Kamelia blommar mycket tidigt på våren. Redan när det fortfarande är minusgrader i luften kan de första blommorna komma. Hybrider och kulturformer kan ha andra blomningstider, från senhöst till senvår. Kameliablomman har fått sitt namn efter jesuitprästen och botanikern Georg Joseph Kamel, som troligen var den som införde växten i Europa.

Det blir nog ett besök till i Trädgårdsföreningen under vårvintern!

Kram Gunilla

3+

Det lilla lusthuset i Botaniska trädgården i Göteborg.

Den allra första dagen i december i år, var en sådan där härlig frostnupen dag. Vi bestämde oss för en utflykt till Botaniska trädgården i Göteborg, för att där titta på årets julinstallation och framför allt, promenera bland allt det vintergröna. Julinstallationen imponerade inte något nämnvärt på oss. Det gjorde däremot en fotoutställningen i svart/vita bilder på mycket gamla träd runtom i Sverige och från andra länder i Europa. Fantastiska foton! Foton som gick att köpa som posters eller färdiginramade.

I Botaniska trädgården är det vackert året om. Vill man se lite blommor så här års, så kan man besöka de olika avdelningarna i växthuset. Allt det vintergröna i parken är också vackert, särskilt när det är frost som det var vid vårt besök. Men visst såg vi något som även blommade utomhus….

Lite suddigt foto, men får duga!

Kejsarolvon med ursprung från Kina som blommar på bar kvist i december-april med små, väldoftande rosa och vita blommor i öppna klasar. Underbart!

Nu till lusthuset

Låt oss titta på det fina, lilla lusthuset, beläget i örtagården…

Det underbara lusthuset i örtagården är från senare delen av 1700-talet och ritades troligen av stadsingenjören i Göteborg, arkitekt Bengt Wilhelm Carlberg. Carlberg ägde och bebodde egendomen Kärralund mellan 1745-1772. Lusthuset skänktes till Botaniska trädgården 1959 av Röhsska Konstslöjdsmuseet och fick då sin nuvarande placering efter att under en period ha stått i en trädgård mitt emellan Röhsska museet och dåvarande Slöjdföreningens skola.

Tyvärr kan jag inte visa insidan av lusthuset. Det är låst av säkerhetsskäl antar jag. Men ibland är lusthuset öppet för allmänheten, då Röhsska museet, anordnar guidade visningar. Men om man kikar in genom de vackra små fönstren, kan man skymta fantastiska målningar. Lusthusets invändiga målningar återger en trädgård med tuktade häckar, marmorskulpturer och en fontän. Man kan också se hamnar med fartyg, ståtliga palats med kanaler, kajer och parker. Motiven livas upp med promenerande samtalande människor. Kan du försöka se allt det här för din inre syn?

Lusthuset har renoverats både på in – och utsidan och de vackra målningarna har rengjorts från smuts och damm, konserverats och dokumenterats. (2013-2015.) Det är ett under att det lilla lusthuset finns bevarat, för när egendomen Kärralund, förvandlades till Lisebergs camping i slutet av 1940-talet, utplånades huvudbyggnaden och tillhörande ekonomibyggnader, av Göteborgs stads företrädare. Lusthuset hade förmodligen gått samma öde till mötes, om det inte redan hade blivit flyttat från egendomen Kärralund.

De fina pardörrarna som vid dagens fotograferande hade rimfrost på de små fönsterrutorna. Visst är det vackert!?

Jag letade i mitt fotoarkiv efter någon bild på lusthuset från den ljusare årstiden. Då mycket står i blom i örtagården…

En ynka bild fann jag, som visar lite av grönskan. Här ses en skymt av krydd – och medicinalväxter, samt lavendel. På sommaren blommar också gammaldags rosor och då råder ljuvligt humlesurr! Örtagården började byggas i maj 1999 och invigdes i augusti 2000. Den var Botaniska trädgårdens bidrag till Göteborgs stads millennium-firande.

Vi vandrar vidare i parken…

Tycker det är mycket vackert att gräs och olika fröställningar blir kvar. Tänk så platt och tomt det hade varit annars!

Här och var röda bär som lyste upp bland det gröna och alla frostnupna växter.

Vilken härlig klase och en sådan härlig dag!

Kram Gunilla

6+

Tomtehuset i Vasastan väckte vår nyfikenhet och beundran!

Ett hus som maken och jag passerat ett flertal gånger är ”tomtehuset”, beläget vid korsningen Viktoriagatan/Vasagatan i Vasastan Göteborg. Huset är vid första anblicken inte så vackert om man jämför med andra pampiga byggnader och hus som återfinns i Vasastan. Men om man lyfter blicken och betraktar fasaden ordentligt, då ser man vackra målningar (freskomålningar) på fasaden och runt fönstren. Många gånger har vi undrat när huset är byggt och vem som har utfört målningarna. Det är ett hus som vill uppmärksammas!

Husets fasad mot Viktoriagatan. Vid första anblicken inte så vackert som sagt, men husets målningar har lockat oss till att studera huset närmre. Målningar syns här, men ”tomtarna”, befinner sig på fasaden runt hörnet mot Vasagatan.

Freskomålning i närbild på fasaden mot Viktoriagatan.
Ju mer man studerar fasaden, ju fler fina detaljer uppmärksammas, som förutom freskomålningar, även smidesarbeten, samt putsade ytor kombinerat med vacker tegelsättning. Skickliga hantverkare!

Om fasaden.

Jag fann uppgifter via en artikel i GP (Göteborgsposten) från 2007, om att det gula teglet har blivit tvättat, samt att målningarna har restaurerats. Det ljusgula teglet lär ha varit kolsvart innan det tvättades. Huset hade egentligen aldrig tvättats sedan det byggdes. Nu är det torrblästrat av en fransk firma, som far runt i hela världen och blästrar kulturbyggnader med speciella metoder. Målerikonservatorerna har efter rengöring använt silikatfärg med kalkäkta pigment. Figurernas konturer får svarta prickar, medan hela färgfält täcks av korta streck. Allt för att framtida kolleger ska kunna se skillnaden på gammal och nytt.

Lite historik om tomtehuset.

Tomtehuset uppfördes 1890 för publicisten och riksdagsmannen Sven Adolf Hedlund efter ritningar av arkitekterna Yngve Rasmussen och Hans Hedlund. Den sistnämnde är brorson till byggherren. Huset är ett byggnadsminne sedan den 25 oktober 1982. Arkitekt Hans Hedlund – det namnet känns mycket bekant. Det ska jag strax återkomma till lite längre ned i texten! Övre våningen, som ursprungligen var inredd till fotoateljé, byggdes om till bostad på 1920-talet, varvid ett stort glasfönster mot Vasagatan murades igen och taket förändrades. I övrigt bevarar exteriören i stort sett sitt ursprungliga skick.

Låt oss kika på fasaden mot Vasagatan…

Målningarna på huset, är signerade med arkitekternas och Thorvald Rasmussen initialer samt daterade 4/10 1890. Thorvald Rasmussen var konstnär med tomtar som specialitet och bror till Yngve Rasmussen. Om Hedlund och bröderna Rasmussen själv utfört målningarna är inte helt klarlagt. I alla händelser var målarmästaren Q.W. Bergqvist engagerad i måleriarbetena. (Många namn att hålla reda på!).

I ena hörnet av husets fasad…
Det andra hörnet av fasaden mot Vasagatan. (Lägg på minnet Vasagatan 11-7!).

Väggmålningarna, avspeglar husets första invånare och deras yrken. På målningarna syns tomtar verksamma som arkitekt, boktryckare och fotograf. Alla väggmålningar är bevarade utom i ett fält.

Vad tror du stör mitt estetiska öga på den här bilden?

Nu tillbaka till arkitekten Hans Hedlund.

När hans namn nämndes, så funderade jag på i vilket sammanhang jag hört/läst om honom. Så jag googlade på hans namn och då visade det sig att arkitekt Hans Hedlund, har ritat en rad kända fastigheter och andra byggnader i Göteborg. För att nämna några: Kontoristföreningens hus, Stora Saluhallen, Schillerska gymnasiet, (Gamla realverket) som ligger nära ”Tomtehuset”, samt Amerikaskjulet. Sammanlagt fann jag trettio byggnader i och utanför Göteborg som Hans Hedlund har ritat. Nämnas skall att han i några fall har samarbetet med andra arkitekter.

Kontoristföreningens hus som jag visat i ett tidigare inlägg, då jag besökte Trädgårdsföreningen. Då visste inte jag hur känd arkitekt är Hans Hedlund är och var, samt att så många hus bär hans signum.

Tillbaka till ”tomtehuset” och till grannfastigheten

”Tomteuset” som är en grannfastighet till huset nedan, ritades av arkitekterna Hans Hedlund och Yngve Rasmussen. Husets byggdes åt Sven Adolf (S.A.) Hedlund, som alltså var farbror till Hans Hedlund.

Även detta hus har vackra freskomålningar.

Minst sagt vacker ”nummerskylt” och runt hörnet på huset upptäckte jag något mycket intressant…

Det står: Hans Hedlund & Yngve Rasmussen, Arkitektbyrå! Så det var där de satt och ritade många kända byggnader i Göteborg och bland dem grannhuset. ”Tomtehuset!” Dessa två fastigheter sammanfogades genom en tillbyggnad mellan dem.

Här ser man en skymt av det lägre huset – ”tomtehuset” (till höger i bild) som har byggts ihop med den högre fastigheten.

När jag fotograferade byggnaderna visste jag ingenting om alla ”Hedlunds”, för det finns fler, vilken betydelse och inflytande de har haft över Göteborg. Fastigheten här ovan tyckte jag var så vacker och jag fotade fasaden, för dess vackra målningar. När jag senare började att granska mina foton och söka information om Hans Hedlund – först då förstod jag olika samband om släktskap och om de bägge fastigheterna. Dock har jag inte med säkerhet funnit vem som ritat den första fastigheten – den som det står Vasagatan 11 på.

Avslutningsvis…

Riksdagsmannen Sven Adolf Hedlund föddes 1821 på Mälarön Eldgarn i Färetuna socken. Död september 1900 i Göteborg. Den 1 oktober 1852 blev redaktören S.A. Hedlund huvudredaktör och delägare i GHT, (Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning) vilket han var fram till sin död den 16 september 1900. Han efterträddes av sin brorson Henrik Hedlund, (en brorson till) som innehade posten till 1917.

Under chefredaktör S.A. Hedlund fick tidningen en liberal prägel. Den mest kända chefredaktören var Torgny Segerstedt som tillträdde 1917 och ledde tidningen till sin död 1945. Segerstedt blev internationellt känd för sin kritik mot Hitler och Nazityskland, som han inledde redan 1933. Viktor Rydberg anställdes som redaktör på GHT i maj 1855 och blev kvar på tidningen i tjugo år. Källa: Wikipedia.

Så många olika sammanträffanden med mycket välkända namn!

Tänk så mycket roligt man kan lära sig genom att vara ”turist” i sin egen stad! Kunskap är ju inte tungt att bära!

Kram Gunilla

6+

Eftertraktade landshövdingehus på Erik Dahlbergsgatan Göteborg

Det finns flera återkommande områden och gator i Göteborgs som maken och jag gärna besöker. En av dem är Erik Dahlbergsgatan i Vasastaden. Att jag gärna vill promenera här beror inte på gatan i sig, utan på de landshövdingehus som ligger högst upp på gatan mot något som heter Kapellplatsen. Lägenheterna i de här husen med sina förträdgårdar och med lummiga innergårdar är mycket eftertraktade. Det förstår jag!

Kort historik om husen

De bruna landshövdingehusen tillhörde tidigare Brantdala, eller Brandtdala efter ett landeri som låg i området. Det var ett litet kvarter i utkanten av Göteborg precis på gränsen till Landala. Delar av kvarteret kan faktiskt ursprungligen ha legat i Landala som inkorporerades 1883. Husen uppfördes omkring 1914-1920 i nationalromantisk stil. Ritningarna är signerade Johan Jarlén, en välrenommerad arkitekt som även var en utmärkt gymnast med bland annat guldmedalj från Olympiska spelen i London 1908 på sin meritlista. Johan Jarléns namn återkommer ett flertal gånger då jag söker på landshövdingehus och andra byggnader i Göteborg.

För att vara den 10 november (Fars dag i år), var det förhållandevis grönt i de trevliga förgårdarna. Fina detaljer som de teglade stolparna vid entréerna och de röda takpannorna ovanpå.

Tyvärr var ingen port öppen så att vi kunde tjuvkika hur det såg ut vid innegårdarna.

Varför heter det landshövdingehus?

För att komma till bukt med bostadsbristen bland arbetarna bildades en byggnadsförening på initiativ av snickaren Johannes Nilsson, år 1872. Våren 1874 hade föreningen samlat ihop så pass mycket pengar att de kunde köpa loss ett antal tomter i Landala. Hösten samma år lämnade Nilsson in en ansökan till byggnadsnämnden för att få uppföra två fastigheter, vilka hade den egenheten att källarens bjälklag hade höjts helt över marken. Resterande våningar var utförda i trä. Men nämnden avslog dock ansökan. De menade att det rörde sig om stenhus med påbyggda våningar av trä, och sådana hus skulle likställas med trähus. Byggnadsföreningens hus var sålunda att betrakta som trähus i tre våningar, vilka sedan 1855 hade varit olagliga att uppföra på grund av brandrisken. Nämnden hade emellertid inte varit fullt eniga i beslutet. Två av herrarna hade reserverat sig med motiveringen att stendelen utgjorde en förhöjd källare. Enligt dem var husen trähus i två våningar uppförda ovanpå en källarvåning ovan mark.

Byggnadsföreningen överklagade och fick rätt hos Länsstyrelsen, vilka rev upp byggnadsförbudet. 1876 kunde föreningen påbörja byggandet av det som skulle bli kvarteret Ananasen i södra Annedal. En intilliggande område. Med tiden skulle det bli 24 hus med två trävåningar ovanpå en bottenvåning av fogstruket tegel. Varje gång byggnadsnämnden avslog bygglovsansökningar för sådana hustyper rev länsstyrelsen upp dem. Här har vi förmodligen bakgrunden till hustypens namn. Landshövdingehusen har helt enkelt blivit uppkallade efter Länsstyrelsens chef, det vill säga landshövdingen.

Landshövdingehusen slog snart igenom i byggnadsbranschen. År 1895 blev hustypen laglig, vilket innebar att byggherrarna nu slapp gå omvägen via ett avslag från byggnadsnämnden.

Med tiden kom landshövdingehus, lägenheterna att bli arbetarbostaden framför alla andra i Göteborg. Vid början av 1940-talet bodde nästan hälften av alla göteborgare i ett landshövdingehus.

Vem var Erik Dahlberg som gatan är uppkallad efter?

Erik Dahlberg, arkitekt, militär, byråkrat och tecknare, föddes 1625 ungefär vid stormaktstiden början och avled 1703 vid tiden för Östersjöväldets fall. Han är en symbol för Sveriges stormaktstid och var en sann renässansmänniska.

Erik Dahlberg var en viktig person i dåtidens Göteborg då han bland annat gjorde ritningarna till Skansen Lejonet och Skansen Kronan. Tidigare hette gatan Brandtalagatan, och gick från Nya allén till landeriet Östra Brandtala, som var beläget där Erik Dahlbergsgatan och Föreningsgatan numera korsar varandra. Gatan är cirka 760 meter lång och är en tvärgata till Vasagatan. Den löper från Parkgatan till Kapellplatsen. Gatan namngavs 1882 till minne av greve Erik Dahlberg.

Promenaden fortsatte nerför Erik Dahlbergsgatan mot själva centrum av Vasastaden. I ett annat inlägg ska jag berätta om ”Jeriko”, samt ”Tomtehuset.”

Flera av mina inlägg om Göteborg är populära! Hoppas att du också tycker om att läsa om ”min stad!” Om landshövdingehus kan du också kika under kategorin Göteborg/Majorna.

Kram Gunilla

4+

Göteborg – staden i mitt hjärta!

I hela mitt liv har jag bott i eller nära Göteborg – staden som är min födelseort och där jag har mina rötter och mitt hjärta! Som många andra städer genomgår Göteborg stora förändringar som har med infrastrukturen att göra. Ännu så länge känner jag mig hemma i ”min stad” och upplever att det genuina med staden finns kvar. Göteborgsandan och gemytligheten finns där. Göteborg är ju en kuststad med allt vad det innebär med närheten till hamnen, andra kustnära områden och skärgården. Men Göteborg är också en grön stad med Nya Allén, Vasaparken, Kungsparken och inte minst Trädgårdsföreningen. Jag tycker också om stadens kanaler och med dem en del broar som jag nu har börjat upptäcka och lära mig namnen på! 🙂

När jag har ärenden in till Göteborg, försöker jag också få tid till att strosa runt och ta lite bilder. Foto och dito texter är ju ett av mina stora intressen! Om jag nu är en ”ambassadör” för vår stad, så är jag gärna det och låter dig bli mer bekant med de olika stadsdelarna som förändras både då det gäller ”tidens gång” och efter årstiderna.

Bilder ifrån Trädgårdsföreningen har jag visat ett flertal gånger. En plats som jag gärna besöker då jag är i de centrala delarna. Vid mitt senaste besök i slutet av oktober, vandrade jag som alltid ner mot kanalen och tog foton mot bland annat Kontoristföreningens hus vid Bastionsplatsen inom Vallgraven.

Det var en fantastisk klar, vindstilla och solig dag. Som gjort för vackra foton med tydliga speglingar! Visst är det ett pampigt hus!? I huset finns en välkänd restaurang som heter Ritz. Här har maken och jag varit ett flertal gånger. Miljön är tilltalade både på in – och utsidan och maten är vällagad.

Entrén till Trädgårdsföreningen ifrån Bältespännarparken. Dagen före hade det regnat rejält och även här blev det en vacker vattenspegling på det lilla huset i en vattenpöl. Tänk vad man ser mycket om man inte har så bråttom!

Jag vandrade vidare och tog ett antal foton på den ”nygamla” Vasabron som äntligen har blivit färdigbyggd och invigd. Renoveringsarbetet skulle ta 10 månader, men det blev 25 månader. Den 110 år gamla bron är sig lik, men med en ny och starkare konstruktion. Det mesta har bytts ut, även om detaljer har tagits tillvara från den gamla bron. Ett stort plus för det!

Vackra byggnader finns det här i området. Men tyvärr vet jag inget om dem i dagsläget. ett nytt projekt kanske – att lära mer om olika byggnader i ”min stad!”

Bara en liten skymt av Viktoriabron!

Det är mycket vackert längs Vallgraven och ofta promenerar människor i alla åldrar på promenadvägarna. Här och var går broar över kanalen. (Vallgraven.) Bron som skymtar i bakgrunden är Viktoriabron. Bron ligger vid ”Pedagogen” vilken förbinder Viktoriagatan med Sahlgrensgatan. Pedagogen är värt ett besök! ”Pedagogen” är ett byggnadskomplex, som inrymmer en stor del av Utbildningsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet. Det nuvarande byggnadskomplexet omfattar tre byggnader: en om- och tillbyggnad av ”Sociala Huset”, en ombyggnad av Gamla Latin, samt uppförande av en ny byggnad däremellan. Maken har varit med och byggt om ”Gamla Latin!” 🙂 När jag utbildade mig tidigt nittiotal, låg lärosätet i Mölndal. Namnet ”Pedagogen” fick följa med in till staden! 🙂

Viktoriabron existerade inte då den fick sitt namn år 1883, som en hyllning till dåvarande kronprinsessan Victoria. Bron blev klar år 1885. Den var endast fem meter bred och var svängbar för att göra det möjligt för båtarna i Vallgraven att passera med sina varor på väg till Grönsakstorget och Kungstorget. Tänk om den möjligheten ändå fanns kvar! År 1938 ändrades stavningen till att heta Viktoriabron. Därefter har bron genomgått olika ombyggnader och förstärkningar ett antal gånger! Till slut hade den ursprungliga bron tjänat ut och ersattes med en ny under åren 2008-2009. Den nya bron har stilistiskt utformats som den ursprungliga.

Grönskan… inte så mycket grönska, men till min glädje hade flera av träden längs kanalen och Nya Allén sina höstlöv kvar.

Nya Allén bildar en ”grön korridor” och den är cirka 1 830 meter lång och den genomkorsar stadsdelarna Haga, Pustervik, Vasastaden, Lorensberg och Heden. Sträckningen är mellan Järntorget och Stampbron över Fattighusån. Det är så klart svårt att bilda sig en uppfattning om hur vackert det är både på våren och på hösten, när alla träd är gröna eller som nu när de skiftar i höstens alla gyllene toner. Jag säger det igen – vad vore staden utan träden och övrig grönska!

Det är klart att en spårvagn vill vara med på bild! 🙂

Promenaden fortsatte längs Vallgraven…

Träden är viktiga och vattenblänket!

Vid Kungstorget förbinder Basarbron Kungstorget med Kungsparken. Den första bron byggdes år 1857 och fick sitt namn efter de basarbyggnader som fanns på Kungstorget under åren 1850-1966. Det var en träbro på träpålar. Den ersattes av en ny bro år 1988. Även här har bron fått en annan stavning, då den tidigare hette Bazarbron! Tyvärr glömde jag ta foto över bron, men inte över vackra vyer och byggnader!

Den vita ståtliga byggnaden är Stora Teatern.

Och så var jag nästan framme vid Kungsportsplatsen och Kungsportsbron med en av ”Paddanbåtarna” i förgrunden. Bron har fått sitt namn efter, Kungsporten, en stadsport som tyvärr revs 1836-1839. Bron som i mitt tycke är en av våra vackraste är i renässansstil, öppnades för trafik 1901 och invigdes av kung Oscar II i augusti samma år.

Tidigare i höstas tog jag den här bilden över bron…

Kungsportsbron är mycket vacker på kvällen då alla lamporna lyser. Vid mitt besök, i början av oktober, fick jag istället njuta av den första höstprakten genom de träd som finns in mot Kungsparken och bredvid Stora teatern.

Kungsparken ursprungligen Kungsportsparken som ligger bakom Stora teatern. Den omsluter större delen av Nya Allén. Parken anlades i flera etapper, åren 1839-1861.

Otroligt vackra träd och här skymtar återigen Vallgraven och en av ”Paddanbåtarna!”

Även idag har vi strålande sol, så jag ska bege mig ut på en promenad, men den här gången hemmavid!

Kram Gunilla

2+

Med utsikt från nionde våningen!

Det är inte varje dag jag befinner mig i en festlokal på nionde våningen med magnifik utsikt över Eriksbergsområdet i Göteborg! Det är precis vad jag har gjort för att fira min svåger, min mans bror, på hans bemärkelsedag! Min svågers ena dotter bor i närheten och har därmed möjligheten att hyra den här underbara lokalen!

Förutom den underbara utsikten, så serverades god buffémat, god dryck därtill och inte minst anledningen till att familj, släkt och vänner samlades, var ju för att fira min svåger på sin 80-årsdag!

Eriksbergs Mekaniska Verkstads AB bildades 1850 och ombildades till aktiebolag 1876. I samband med varvskrisen övertogs varvet av staten, och 1979 levererades det sista fartyget. Kranen är 80 meter hög och 1 750 ton tung. Bockkranen är det som finns kvar över en svunnen varvsepok! Både min svåger och min svärfar, har arbetat inom varvsindustri större delen av sina yrkesverksamma liv.

Stena Lines fartyg, vill gärna vara med på mina bilder! 🙂

Det är mycket populärt att bo i hela området och husen närmast älven har ju lägen med vyer som är eftertraktade! Höghus i sig är inte så vackra, men det är en blandad bebyggelse med skiftande karaktär över husen och här finns fina grönområden och utsiktsplatser som jag tidigare har bloggat om. Slottsberget ligger nära och även Sörhallsberget.

Mellan husen skymtar gröna stråk och i bakgrunden en skymt av Färjenäsparken.

Ja, ett fint område som vuxit fram under många år nu och hela varvsområdet har fått ett nytt ansikte. Men bockkranen finns kvar – tack och lov!

Ja, en trevlig kväll med gemenskap och vackra vyer över mitt Göteborg!

I min header har jag valt en bild ifrån andra sidan älven. Den är tagen vid Ångbåtsföreningen vid Klippan, Majorna. I bakgrunden bland masterna skymtar bockkranen.

Kram Gunilla

1+

Tidig morgonpromenad i Trädgårdsföreningen!

Häromdagen var jag tidigt i staden – jag skulle med pendeln för att hälsa på lille prinsen och gosa med honom. Nåväl, jag ville ju hälsa på hela familjen och även maken min som är där och hjälper till med byggandet av förråd och carport! Lille prinsen har numera ett namn… han heter Arvid! ja, han är STARKE ARVID! 🙂

Jag var ute i god tid, vilket gjorde att jag i lugn och ro kunde flanera i Trädgårdsföreningen. Nästan helt för mig själv. Mötte några andra morgontidiga – antagligen på väg till sina arbeten. Vanligtvis när jag är i Trädgårdsföreningen, så är det blomsterprakten och grönskan som får uppmärksamheten. Så även den här gången. Men jag beundrar också de vackra byggnaderna som finns i parken. Låt oss kika lite på dem…

Direktörsvillan

Direktörsvillan stod färdig 1847 och här bodde trädgårdsmästare med sina familjer under många år. Från övervåningen drevs den riksomfattande handeln med fröer, tills verksamheten växte sig så stor så att en egen lokal för det fick byggas. Idag används villan som kontor och lokal för föreningsverksamhet. I detta vackra hus jag gått på en grundkurs i Feng Shui. Vackrare och lämpligare lokal för det ändamålet är ju svårt att finna!

Samma vackra hus, men en annan vinkel! Lägg märke till övre terrasserna på båda sidorna av huset! Nu vet inte jag om någon trädgårdsmästare med fru har haft några fester här i huset? Men jag ser välklädda damer och herrar framför mig i tidtypiska kläder som har samlats till en fördrink på någon av terrasserna och sedan till middag i huset. Efter middagen intar de kaffet med goda bakverk i parken…

Lagerhuset

Lagerhuset byggdes redan 1893 som vinterförvaring åt parkens lagerträd. Då värmdes huset upp av de två kakelugnarna som fortfarande står kvar i huset och som används vid kalla vinterdagar. Delar av av året går det att hyra Lagerhuset. Det är mycket populärt att ha sin bröllopsfest här!

Här har jag suttit ett antal gånger och ätit lunch och druckit något kallt gott i solen! Ja, när man är i Trädgårdsföreningen – då skiner alltid solen! 🙂

Det låga huset är Rosenkaféet som är en del av parkens äldsta hus från 1874. Här fanns tidigare i andra tillbyggnader fähus, förvaring av vagnar, höloft och verkstad. Dessa byggnader finns alltså inte längre kvar. Det andra huset är Lagerhuset som också skulle rivas….

Men en folkopinion stoppade de planerna! Som det framgår av skylten på huset, blev Lagerhuset totalrenoverat år 1985, samtidigt som det blev byggnadsminnesförklarat. Lagerhuset var hårt nedgånget, så en varsam renovering var nödvändigt för att rädda huset. När Trädgårdsföreningen hade 150-årsjubileum år 1992, då blev hela parken byggnadsminnesförklarad.

I anslutning till dessa vackra byggnader, finns Rosariet med omkring 1600 varianter av rosor! Här är det magiskt att gå runt och uppleva färger och dofter från alla olika rosor! Vad jag kan se på Trädgårdsföreningens hemsida, så invigdes Rosariet 1981.

Ljuvliga rosor som blommar långt in på hösten! När jag tog de här bilderna, så hade det varit frost. Men rosorna verkar ha klarat sig!

Palmhuset

Georg Löwegren, trädgårdsmästare och direktör för Trädgårdsföreningen 1859-1916, var fast besluten att anlägga ett stort och ståtligt växthus i parken, allt enligt tidens mode. Han fick igenom sin vilja, trots de höga kostnaderna det skulle medföra.
Palmhuset uppfördes år 1878 i gjutjärn och glas till en kostnad av 145 000 kronor. Det berömda Kristallpalatset i London, som uppfördes för Londonutställningen 1851, var en viktig arkitektonisk förebild. Byggnaden har en yta på närmare 1 000 kvadratmeter, och är uppdelad i olika sektioner med varierande klimat för olika typer av växter. Göteborgarna kallade Palmhuset till en början för ”Nya vinterträdgården” och vallfärdade hit, trots den höga entréavgiften. Inträdesavgiften var 50 öre på onsdagar och lördagar, 25 öre övriga dagar. Idag är det fri entré! Det tackar vi för!

Även Palmhuset var hotat av rivning! När Göteborgs Stad övertog förvaltningen av Trädgårdsföreningen i mitten av 1970-talet var byggnaden i mycket dåligt skick. Beslutet om restaurering räddade glaspalatset från att jämnas med marken. Renoveringen pågick i fyra år och målet var att i största möjliga mån återanvända det ursprungliga materialet från byggnaden och att återinföra de växter som fanns representerade på 1800-talet. Inga större förändringar har skett med Palmhuset efter renoveringen och upplevelsen är densamma nu som den var 1878.

Det slår mig att det var mycket som var ”fallfärdigt” i Göteborgs stad under 1970-talet! Hela kvarter revs för att ge plats åt ny bebyggelse med kontor, butiker och bostäder. Rena rivningshysterin som också drabbade andra städer i landet!

Succulenter i olika färger planterade i ett stort fat vid Palmhusets entré. Så vackert och effektfullt!

Ja, vilken tur att flertalet byggnader finns kvar i parken, för det vore tomt utan dem! De har ett stort historiskt och arkitektoniskt värde anser jag, vilket jag säkert inte är ensam om att anse. Palmhuset besöker vi då och då, gärna vid juletid och i februari då kamelian blommar!

Träden är så viktiga för parken – ja, för hela Göteborgs stad! De är stadens och parkens lungor och de bildar ett grönskande tak, den ljusa årstiden. Träden är ju vackra och viktiga året om!

Blommorna, träden, byggnaderna och promenadstråken som inte är raka, utan de svänger i mjuka former! Feng shui mina vänner!

Andra byggnader som finns i parken är Fröhandelns hus, som idag är Alfons Åbergs kulturhus. Fröhandeln var navet för Sveriges mest omfattande handel med fröer under många år. Huset stod färdigt 1876 och ritades av stadsarkitekt Viktor von Gegerfelt. Huset har byggts om och till flera gånger under åren, men alla de små lådorna där fröerna sorterades och som pryder väggar från golv till tak är original.

Växthuset

Växthuset byggdes 1907. Det har tidigare rymt exotiska fjärilar och från början var det här parken visade sina orkidéer. Det är den enda byggnaden som finns kvar av de inte mindre än 27 växthus som fanns i parken under 1900-talets första hälft. Idag används den vackra glasbyggnaden mestadels till utställningar.

Oftast när jag går i parken, så går jag gärna utmed kanalen. Så även den här morgonen. Vackra vyer som gör sig bra på bild…

Visst är det en vacker vy över bland annat Kungsportsbron vid Vallgraven!? I förgrunden Bastionsplatsen.

Under kategori ”Göteborg”, finner du andra inlägg om Trädgårdsföreningen!

Idag är det höstdagjämning! Vad innebär det? Jo, då står solen exakt ovanför jordens ekvator. Vid höstdagjämningen är natten nästan lika lång som dagen överallt på jordytan, att dagen fortfarande är något längre beror på en optisk effekt som kröker horisonten. Ja, då vet vi det!

Nu ska jag ut på en annan morgonpromenad – det blir i min skog här hemma! 🙂

Må gott!

Kram Gunilla

0

En tidig höstdag på Brännö och Galterö i Göteborgs södra skärgård!

I ett tidigare inlägg i juli, skrev jag om vårt sommarfagra besök på Brännö! Tanken var då, att vi skulle vandra ut till Galterö. Men det var en av de varmaste dagarna i juli, och det var nog ett klokt beslut att vänta med det besöket, då det är en bit att vandra! Men nu har vi varit där – både ett andra besök på Brännö och på Galterö.

För en vecka sedan – en skön och tidig höstdag i september blev det ett angenämt besök på de två öarna.

Utgångspunkt

Galterö, når du via Brännö Rödstenvägen/Husviksvägen. Följer den rakt fram i ca: 2 km och tar höger in på Galterövägen, via en nyanlagd grusväg.

Där Galterövägen tar slut leder trappor ned vidare till fina bron över till Galterö.

Bild: I minst 150 år har en stenbank i Galterösunds grundaste del bundit samman Brännö och Galterö. På den har man kunnat ta sig torrskodd över till Galterö, bland annat för att kunna ta dit och släppa får på bete på ön. Hösten 2010 röjdes den gamla stenbanken bort och en stenbro för gående byggdes. Bron heter ”Türks bro”, efter initiativtagaren till projektet, Thomas Türk som själv vuxit upp på Brännö.

Längd

Hittar inga uppgifter om det. Själva slingan kanske är 4 km och lägger vi till promenade fram och tillbaka till färjan på Brännö, så blir det ca: 8 km. Sedan gick vi ju även en del på Brännö. Vår stegmätare visade på ca: 1,5 mil denna dag!

Svårighetsgrad

Från Brännö Rödsten och fram till trappan, är det bara ”raka spåret”! Men sedan ska du alltså nedför en trappa och slingan tar dig ut på små stigar, ibland kuperat, ibland på spångar.

Kort historia

Galterö har historiskt fungerat som betesmark för Brännöbornas får. Även på 2000-talet bedrivs fårskötsel på Brännö i kombination med fårbete hela eller delar av året på Galterö. På ön finns gott om kulturlämningar, och runt ön finns en stor mängd ”tomtningar” – resta efter tillfälliga bosättningar.

Ulliga, krulliga och gulliga betande får, mötte vi på vår vandring!

Galterö är en obebodd ö väster om Brännö i Göteborgs södra skärgård. Den är 120 hektar stor. Större delen av ön är sedan 2015 del av ett naturreservat med samma namn, medan Galterö huvud längst i väster är militärt område. På ön finns ett par sommarstugor. I övrigt betar en mängd får på ön och det är populärt bland fågelskådare att vistas här. De grunda vikarna runt ön är barnkammare för fiskar och bottenlevande djur. Ålgräsängarna, som finns runt hela Galterö, är livsmiljö för många fiskar och andra arter. På djupare bottnar finns fina hummermiljöer. Sommaren 2016, härjade en stor brand på Galterö, inget som vi direkt såg några spår av.

Våra upplevelser

En ”perfekt dag” att vandra både på Brännö och Galterö, lagom med andra turister och behaglig temperatur. Vi åkte ut en söndag och det var nära ögat att vi missade skärgårdsbåten, då det bara var 10 minuter mellan spårvagnens ankomst och färjans avgång. Spårvagnen var på ren göteborgska ”knökfull”, med alla som ville ut i skärgården den här dagen, så de där tio minuterna som var tillgodo, försvann och alla i vagnen satt som på nålar! De som kom av vagnen sprang så gott de kunde -alla vi andra kutade på så gott vi kunde! Nåväl – god Göteborgsanda rådde denna dag! Skärgårdsbåtarna inväntade den stora springande skaran! tack för det – slapp att vänta en timme till nästa avgång!

Väl ombord på skärgårdsbåten, kunde vi andas ut och njuta av den korta turen ut till Brännö Rödsten. Återigen promenerade vi förbi de mysiga, röda gårdarna….

Museet var inte öppet den här dagen, men dock det lilla biblioteket i samma byggnad.

På vår väg ut mot Galterö, möttes vi snart av ett öppet landskap med vackra vyer…

I bakgrunden ser vi inloppet till Göteborgs hamn.

Snart var vi framme vid trappan och Den fina bron. Nu kunde äventyret börja på Galterö.

Inga problem alls att hitta – här på Galterö är det välskyltat! Bara till att följa en blåvit markering…

Här valde vi att gå vänstervarv, för att gå runt hela ön. Det blev lite längre än vi tänkt oss och därför gick vi inte ut till…

Galterö huvud, eftersom det är en avstickare ifrån slingan. Vi tar högervarv nästa gång istället och går direkt dit!

Hela slingan mycket vackert och två grillplatser gick vi förbi och som här ovan en fin badvik med sanddynor minsann!

Inte förväntade jag mig ”klitter” här ute på Galterö! Den här viken fann vi i slutet på slingan och jag var mycket badsugen, men tiden började rinna iväg och vi ville inte missa färjan hem. så bad får det bli en annan gång. Lita på det!

Ja, vackra vyer, under hela slingan och dess karaktär förändrades under vandringen….

Det är lika spännande varje gång som vi kommer ut till en ö för första gången. Att uppleva ön för första gången. Även om öarna ligger tätt i skärgården, så både skiljer de sig åt, men också finns såklart likheter. Varje ö bär på sin historia och har formats av människor genom tiden och inte minst genom väderpåverkan och geografisk placering. Förutsättningarna för liv har förändrats med tiden. Både gällande människor och djur.

Jag tycker vårt ”projekt” är givande på olika sätt. Jag lär mig om min närmiljö, som i det här fallet är Göteborgs skärgård. Jag uppskattar tillgängligheten och vår allemansrätt som vi har i vårt land. Vilka möjligheter vi har att komma så nära naturen och uppleva dess mångfald. Året om!

Sedan är det förstås roligt att dela sina upplevelser med någon – min make uppskattar ju utflykterna lika mycket som jag! 🙂 Och så är det roligt att dela med sig av upplevelserna med dig som läser!

Efter lunchpaus med utsikt över vackra vyer, var vi åter tillbaka vid bron som förbinder de två öarna…

Så vacker bro som ser ut att ha legat där i många, många år. men så är det ju inte, den är ju ny sedan 2010.

Så var det dags att lämna Galterö och promenera tillbaka mot färjan på Brännö. ja, vyerna ifrån den nyanlagda grusvägen är så vacker och jag råkade vända mig om mot Galterö precis då Stena Danica uppenbarade sig!

Det kändes som om färjan skulle ta en genväg över ön – så stor och så nära – men ingen fara!

När vi passerade sträckan där det finns lite skog vid sidan av grusvägen, blev vi attackerade av en myggsvärm! Du milde tid vad många bett vi fick! Korta byxor var inget bra val den här dagen…. men detta hände ju på väg därifrån, så vi var väl ett ”gott byte”, lite trötta och svettiga! 🙂 De närmaste nätterna var ju inte så roliga kan jag säga… de kliade något vansinnigt! Men värre saker kan väl hända… inte tänker jag sluta åka ut till skärgården!

På Brännö finns ett trevligt värdshus i mysig miljö. Där finns både mat och dryck! Ett enklare alternativ, tror jag att hamnkaféet är. Vi gick ned dit för att låna toalett (det var däremot egen fröjd), men kaféet, verkade vara populärt…

Här satt flera vuxna och barn med enklare mat och dryck. Kanske det också fanns fräschare toaletter här, än vid båthamnen!

På Brännö och Galterö, är det underbart att flanera och njuta och bara ta det lugnt! Att göra så, mår vi alla så bra av!

Kram Gunilla

0

Vilken härlig dag på Köpstadsö i Göteborgs södra skärgård!

Utgångspunkt

Vårt utflyktsmål för dagen blev Köpstadsö eller Kössö, som vi göteborgare och lokalbefolkningen säger! Köpstadsö ligger mellan Asperö och Donsö och mittemot lilla Knarrholmen. När du kommer i land med båten vid Ångbåtsbryggan står öbornas skottkärror uppradade vid väntkuren. Skottkärran är nämligen det främsta transportmedlet på ön. Cyklar gör du inte heller under sommarhalvåret. Köpstadsö har en småbåtshamn, mer känt som lilla Båtbryggan, där det även finns toaletter. Här finns fina små badplatser och promenadslingor att vandra på i skogen. Till Köpstadsö tar du med egen matsäck och förnödenheter eftersom det inte finns någon butik eller kiosk på ön. Om du har tur har däremot ett trevligt litet fik öppet vissa dagar i skolbyggnaden.

Längd

Efter det att vi kommit förbi husen på de små asfalterade vägarna, följde vi en blåvit markerad sträcka, genom kuperad terräng. Vi uppskattar att vi gick cirka 6 km.

Svårighetsgrad

Håller man sig på de små vägarna är det inga problem att ta sig fram. Men följer du vår blå/vita slinga, så är det partier som innebär att klättra över berg och i snåriga skogspartier. Men är du van att röra dig i blandat terräng är det inga problem och här och var följer du strandlinjen med vacker utsikt!

Kort historia

Köpstadsö är en liten ö med cirka 100 personer som är helårsboende. Under sommaren ökar den siffran betydligt och det bor då cirka 300 personer på ön. På ön ligger några gårdar från den tid ön var ett centrum för skeppsfart, så den tidiga befolkningen på Köpstadsö var inte fiskare utan skeppare och ägare till små skutor. Från slutet av 1800-talet fram till 1930 fanns 27 båtar registrerade som hemmahörande på ön. Dessa transporterade alla slags varor till svenska och de närmsta ländernas kuster. Men Köpstadsö har också varit en badort i skärgården och som ett minne utav det finns societetshuset ”Smutten” kvar.

”Tjösö” – en gammal stavning av Kössö/Köpstadsö med oklart ursprung – nämns i Hallands historia och beskrivning (1931) av Sven Petter Bexell. 1597 beskrivs ön (i Ortnamnsregistret) under namnet ”Kiöbstedsöen”. Från 1691 finns stavningen ”Tiösöö” noterad. Allt enligt Wikipedia. Min gissning är att öns namn sannolikt har med skeppshandel att göra.

Vår upplevelse av Köpstadsö

Många gånger på vår väg ut till södra skärgården, har vi passerat förbi Köpstadsö och sett alla de uppradade skottkärrorna, som är ett karaktäristiskt kännetecken för ön! Men den här soliga, sista lördagen i augusti, klev vi av båten! Köpstadsö visade sig vara en liten pärla! Från båtbryggan leder vägen oss upp för en backe, förbi ett stort antal uppradade skottkärror. Någonstans läste jag att det lär finnas ungefär 73 stycken!

Åh, vad jag gillar de här enkla och självklara skyltarna som passar så bra in på en skärgårdsö. Kössö Bryggväg är vägens namn från bryggan. Uppe på toppen vid backens slut, ligger en helikopterplatta på vänster sida med fin utsikt. Därefter ligger många av öns gamla gårdar. Inte så dumt att mötas av svenska flaggan och ett flaggspel! 🙂

Utsiktsplats bredvid helikopterplattan.

Husen ligger tätt nere i byn och runt de flesta boningar finns vackra trädgårdar med gamla kulturväxter.

Vid de här röda husen fortsatte vi åt vänster, på Strannevägen, för att gå vidare ned mot den lilla gästhamnen och toaletterna. Båthamnen som ligger i en vik har klippor på vardera sidan.

I det gula huset fanns det toaletter och lite här och var badstegar. Men för oss var det lite för tidigt med ett dopp! Vid ”lillbryggan”, förbi det bortre röda huset, finns en badstege, för ett dopp i det blå!

Perfekt läge för en fikapaus nere vid hamnen.
Det är klart att vår lilla solstråle har en båt uppkallad efter sig! 🙂
Vy från hamnen ut mot havsviken där det fins fina, rostiga, ”skulpturer” i vattnet.

Nere vid hamnen ligger ett stort förråd som vi passerade och kort därefter kom vi fram till en ny skylt…

Här gick vi ned, för här skulle det finnas både badvik och möjlighet till klippbad.

Slingrig, grön stig ned mot havet. Som tur var såg jag inget annat slingrigt på stigen! 😉 Badviken lockade inte till bad, eftersom det var så grunt. Men vi såg en badstege från en av klipporna, med perfekt läge rakt ut i havet. Här badade jag näck – vi var ju helt själva – en stund. Sedan kom två kvinnor som inte brydde sig om maken min, utan de hoppade också i! 🙂 Efter bad, intog vi vår matsäck och njöt av omgivningarna.

Mätta och belåtna vandrade vi vidare och gick förbi en tennisbana och kom fram till det som jag antar är ”Societetshuset.”

Vi följde ”Källstigen”, utmed havet och kom så småningom ut bland sommarstugor, innan vi nådde fram mot skogspartier.

Vad säger du om det här läget? Här stod vi och blickade ut över några av de andra närbelägna öarna. Fantastiskt vackert!

”Röda stugor tågade vi förbi” och in mot skogen…och där höll vi sedan utkik efter blå/vita markeringar hela vägen.

Och det gällde att titta sig noga omkring efter dem…

På stock och på sten! 🙂

Ibland var skogen tät, ibland lite bredare stig och mycket vackert! Ibland kom vi mycket nära havet och vyerna – ja vad tycker du?

Efter det att vi rundade den norra delen kom vi så småningom ut på…

Då började vi närma oss bebyggelsen igen…

Jag mår alltid som bäst när jag får vara så här nära naturen! Att vandra både genom hagar, ängsmark, förbi gamla gårdar och blicka ut över havet och skärgården. Det är svårslaget! Skärgården är en stor kontrast till storstadens puls som i Prag med alla turister. Men jag har förmånen att jag inte behöver välja bort någotdera och det gör mig ytterst tacksam. Vi kom ut i korsningen där vi började vid Kössö bryggväg bland de röda husen…

Ja, vilken idyll – som i Bullerbyn! Vår härliga dag på Kössö närmade sig sitt slut. Vi promenerade åter förbi alla skottkärror…

Hade precis missat en färja 🙂 Men hade koll på när nästa skulle komma och då är det bara att ta det med ro…

Man kan vila en stund och man kan blicka ut över havet…

Ja, vilken fantastisk dag och kvällen här hemma blev inte sämre. Vi grillade och satt ute länge i den kanske sista ljumna sommarkvällen! För nu går vi in i september månad som tillsammans med maj är mina favoritmånader. Hoppas september inbjuder till fler skärgårdsdagar!

Kram Gunilla

0