En stadspromenad genom ett sommarfagert Majorna i Göteborg!

Att vara turist i sin egen stad är inget nytt för maken och mig! Vi vandrar ofta och gärna i vår födelsestad som är Göteborg. Av förklarliga skäl håller vi oss gärna i stadsdelen Majorna som vi båda har anknytning till. Majorna är en stadsdel som har så mycket kvar av sin charm, beträffande gemytliga kvarter med bland annat landshövdingehus, kaféer, kvarterskrogar och second handbutiker. Dessutom finns älven med hamninloppet nära vid Klippan. Något för alla!

Om jag mot förmodan (man ska aldrig säga aldrig!) skulle flytta in mot staden, så skulle jag gärna vilja bo någonstans i Majorna. Men mina krav är dock ganska stora…

Det måste finnas grönska utanför något av fönstren. Gärna både träd och stockrosor!

Det ska helst vara fungerande kakelugn i varje rum, trägolv, ett kök med väggfast inredning, ett skafferi, en balkong eller egen uteplats! 🙂

Gärna stockrosor i olika färger runt hela huset! (Obs! Lägg märke till den rostiga cykeln i rabatten!) 🙂

En lummig innergård, med plats för många är också trevligt!

Rödfärg på små uthus passar ju även inne i staden – rena lantidyllen!

Men det finns förstås också fristående hus i nationalromantisk stil och det vet ju många av er att det är också något som jag kan tänka mig att bo i!

Naturligtvis finns det en lummig trädgård att tillgå!

Och här växer bland annat en stor lummig lind, malva och stockrosor!

På en av husfasaderna såg vi några vackra målningar. Här är en av dem som jag föll pladask för!

Konstnär; Tony Roos, för mig okänd. Men så fin målning! Den här vyn är däremot bekant ”Gathenhielmska Reservatet, nära Stigbergstorget. Dit ska jag ta dig en annan dag!

När vi kom tillbaka till bilen, då hade vi promenerat nästan en mil genom ett sommarfagert Majorna! När det finns så mycket mysigt och vackert att titta på, så tänker man knappt inte på hur långt man går!

Kram Gunilla

2+

Midsommardagen 2020

Midsommardagen – började dagen med en tidig morgonpromenad i skogen. Ljuvliga dofter efter gårdagens regn och just nu faller lite mer regn. Pyttelitet med regn, så det får gärna komma mer.

Vår midsommarafton blev precis så som jag önskade efter de förutsättningar som var. Helst hade jag varit ute i skärgården, men har man ingen egen båt, så har man inte!

Vi åkte till Älvstranden och promenerade runt i makens barndomskvarter. Uppe på Slottsberget är det så fin utsikt och jag har visat bilder därifrån många gånger, men här kommer några till…

Inte tröttnar man på de här vyerna!

Hittade en annan vinkel! 🙂

Vi promenerade vidare längs Älvstranden och upp till Sörhallsberget. Där intog vi vår fika, njöt av utsikten och lugnet. Allt medan molnen tornade upp sig inåt staden!

Utsikt från Sörhallsberget mot Slottsberget och inåt stan såg vi hur molnen blev allt mörkare…

Masthuggskyrkan och alltmer hotfulla moln. Kanske bäst att bege sig tillbaka mot bilen!

Det mullrade och det kom en störtskur, men vi klarade oss ganska så bra undan det mesta av regnet. Det kom några rejäla skurar hemma också! Men sedan blev det lugnt och vi kunde sitta ute under markisen och njuta av god mat och dryck och underbara dofter som kom med sommarregnet!

Det är så gott med ”midsommarmaten!” Matjessill, skärgårdssill, färsk potatis, gräddfil, ägghalvor, mycket grönt, nubbe och så gubbar förstås! 🙂

Lite senare på kvällen blev det en kvällspromenad – och det luktade gudomligt gott. Så välbehövligt regn!

Det är vackert när det skymmer….

Vacker kvällshimmel nere vid sjön. Flera tog sig ett kvällsbad. Mysig stämning härnere med människor i olika åldrar.

Efter regnet stiger värmen upp ur sjön och himmelen färgas rosa. Allt medan vi går över vår ”Monetbro” – Lukas bro som den egentligen heter. Vet inte vem Lukas är!

Få se om vi kan sitta ute och äta idag också eller om det utlovade åskovädret drar in över Göteborg och vidare inåt land.

Önskar er en fin fortsättning på midsommarhelgen!

Kram Gunilla

6+

Skärgårdsbesök till Källö/Knippla med goa vänner!

Våra vänner som älskar skärgården lika mycket som vi, ville gärna följa med på en tur ut till Göteborgs norra skärgård. Valet blev Källö/Knippla, eftersom våra vänner inte har varit där tidigare. Det blev en underbar och minnesrik dag med sol, dopp och picknick! I dessa tider ett perfekt sätt att kunna träffas och umgås, men naturligtvis även då det råder ”normalläge!” Vi prickade verkligen in en dag med sol, försommarvärme och ingen vind.

Foto: redan när du stiger av färjan möts du av sjöbodar och skärgårdshus.

På ön råder ”vida blick!” Fantastiska vyer så långt ögat når, både över land och hav.

Den här utsiktsplatsen var ny för oss, sedan vårt föregående besök i september 2018. Du kan läsa om det första besöket här.

Vår goa vänner Leif och Gun och kära maken!

Här är vi på den nedre platån och redan här är utsikten fantastisk!

Fotograf är Gun. I mitt ”rätta element” , ute i skärgården, med ryggsäck och sköna vandringsskor!

Uppe på högsta punkten. Allt är så gediget och välordnat. En mycket trevlig utsiktsplats! I bakgrunden skymtar Hyppeln som tillsammans med Rörö och Källö/Knippla bildar Nordöarna.

Hyppeln blir kanske vårt nästa utflyktsmål!

Här blev det ett dopp! Nej, två med betoning på dopp! Gun och jag tyckte det var så skönt i det 15,5 gradiga vattnet! 🙂

Så vackra klippor att bada ifrån eller vandra över.

Men förutom att umgås, äta, promenera, så vill jag vara i stunden. Betrakta färgerna och ljuset. Stillheten. Skiftningarna. Jag tänkte mycket på det här att ”vara i nuet!”

Fotograf: Gun. Längst ut skymtar Rörö.
Vilket läge!

Rundvandringen når sitt slut. Strax innan man når färjeläget igen, ligger det ”kommunala badet”, med hopptorn, badbryggor, liten sandstrand med en mycket fin badvik. Här lär det snart bli många badgäster!

En underbara dag i goda vänners lag!

Kram Gunilla

4+

Sankt Birgittas kapell ligger där och tronar på Klippan i Majorna,Göteborg!

Isande, nordliga kulingvindar i maj månad kan inte vara så vanligt! Utrustade med vinterjacka, mössa och vantar promenerade vi runt i området Klippan, beläget i stadsdelen Majorna i Göteborg. Vi går ofta här på vår promenad som börjar vid Nya Varvet, vidare mot Klippan, Mariaplan, Kungssten och tillbaka mot utgångspunkten. En fin och varierande promenad förbi hamninloppet, ett kulturreservat, landshövdingehus, kaféer och mysiga butiker.

Idag föll blickarna speciellt mot Sankt Birgittas kapell som har en nyrenoverad fasad.

Kyrkplatsen är berget Skinnareklippan, som även givit namn åt området. Kapellet uppfördes av David Carnegie d.y. för de som bodde och arbetade vid Carnegiebruken. Byggnaden hade som förebild det kapell i som stod i Carnegies hemby Balquhidder i Skottland. Både det skotska kapellet och Sankta Birgittas kapell i Klippan är namngivna efter det irländsk-skotska helgonet Brigid av Kildare. Kapellet uppfördes, under ledning av bruksbyggmästaren Daniel Gabrielsson, 1856−1857 och invigdes den 1 juni 1857.

Carnegie ville att kyrkan skulle överensstämma med de medeltida småkyrkor, som fanns i Skottland. Han lät enligt samma förebilder, återuppbygga en nedbrunnen kyrka i sin hemort Balquhidder. Som ett led i sin omvårdnad av brukets anställda lät Carnegie uppföra både bostäder, skola och kyrka. man känner historiens vingslag när man promenerar runt bland gamla byggnader av trä och tegel. högt däruppe på klippan ligger ligger kapellet, väl synligt när du ”seglar in” mot Göteborg! Vi kikade in på en av innergårdarna för att tittade på de blommande träden, men tyvärr var de redan ganska så överblommade! Vill du se hur fint det kan vara är en solig försommardag, så kika här! Det finns flera inlägg i kategorin Göteborg/Majorna. Bilden i min header är ifrån Klippans ångbåtsbrygga. Absolut värt ett besök.

En vy ut mot Älvsborgs fästning. Soligt – ja! Vackert – ja! Men isande, kyliga nordvästvindar i maj månad är inte vad vi vill ha! Men äppelblom fanns det minsann utmed hamnstråket och det gjorde mig genast gladare!

Några dagar till, sedan har det utlovats värme och det är något jag behöver nu!

Kramar från mig!

Gunilla

3+

Den bästa medicinen är naturen! Promenad på Hälsö.

I dessa Coronatider är jag oändligt tacksam att ha naturen inpå knuten! I stort sett varje dag har jag promenerat i skogen för där känns det som om det är en Coronafri zon. Visst har jag mött andra på min promenad – leende medmänniskor som kanske också har tagit sin tillflykt till naturen. Det finns mycket att fundera kring och skriva om, beträffande Coronaviruset och dess oöverskådliga konsekvenser, men jag gör inte det. Det enda jag vill uttrycka är att jag önskar och hoppas att det kan komma något bra ur det här, när Coronapandemin är över. Att vi tar lärdom av den här händelsen på alla olika plan och inte återgår till ett konsumtionssamhälle som inte är hållbart! Nu handlar allt om, med all rätt, att stoppa Coronavirusets framfart, för att förhindra att människor dör i förtid samt att upprätthålla samhällsfunktioner så gott det går. Men i skuggan av Coronaviruset har vi klimathotet kvar!

Promenad på Hälsö

Ibland behöver jag lite mer ”luft under vingarna” och då är en tur till havet den bästa medicinen! Förra lördagen, var en underbart solig dag och vi bestämde oss för en tur till Göteborgs norra skärgård. Det går lätt att ta sig till Björkö, Hönö, Öckerö, Fotö och Hälsö med bil eller buss och bilfärja. Den här gången passade bäst att inte åka kommunalt! Vi valde färjan till Hönö, för att åka vidare till Hälsö och den underbart vackra naturslingan där! Vi brukar parkera vid hamnen på Hälsö och gå vidare mot Stuvö hamn. Därifrån tar du dig uppför en brant backe. På din högra sida ser du ut över Björköfjorden och du skymtar även Björkö hamn på andra sidan. Hela vägen har du en storslagen vy över havet och så småningom även över nordöarna. Hela slingan är ca: 5,5 kilometer.

Hälsö hamn och mysiga skärgårdshus.
Hälsö hamn på väg mot Burö hamn.

När du har tagit dig uppför den branta backen vid Burö hamn, kommer den vackraste delen av slingan. Utsikten – vyerna och naturen är fantastisk!

Uppe på toppen ser vi ut mot Källö-Knippla…

Ett underbart ”New-Englands-hus” i förgrunden och i bakgrunden Källö-Knippla. Jag tror att jag flyttar in i huset snarast! 🙂

Nordöarna består av Källö-Knippla, Hyppeln och Rörö som ligger längst ut. Vi har besökt dem alla och om du vill veta mer om dem så kika in under ”kategorier” och sök på Göteborgs norra skärgård!

Det finns några sittbänkar längs slingan – vi slog oss ned på en av dem, där vi intog vår medhavda matsäck! Alltså kaffe smakar så bra utomhus – och särskilt efter en stunds vandring och när vinden är kylig!

Solen gjorde sitt för att värma oss, men vinden var som sagt lite kylig. Ett annat par slog sig ned inför sjömärket i lä för vinden! Smart, men vi ville se ut över havet och mot Rörö som är den ö som ligger längst ut i norr. En liten prick skymtar till höger i bild och det är Marstrands fästning.

Vi fortsatte våra steg mot färjeläget där bilfärjorna tar dig över till nordöarna…

Och där skymtar den tredje ön som är Hyppeln. Det är så fantastiskt vackert att gå den här slingan – det kan aldrig bli för många gånger! Slingan fortsätter förbi färjeläget och går dels genom små skogspartier och dels en kort bit på bilvägen, innan du kommer tillbaka till Burö hamn. Därifrån är det trevligast att gå samma väg tillbaka mot Hälsö hamn och parkeringen.

Tillbaka uppe bland skärgårdshusen på Hälsö. Björkö skymtar i bakgrunden.

Därmed lämnar vi skärgården för den här gången, men jag hoppas att vi snart kan åka ut till någon av alla öarna i den södra eller den norra skärgården. Men det viktigaste nu är ändå att vi sprider så mycket glädje vi kan genom våra gemensamma kanaler. Att vi bryr oss om varandra, vilket det finns tydliga tecken på! Stannar hemma vid minsta tecken på sjukdom.

Må gott och ta hand om varandra!

Kram Gunilla

4+

Årets första kameliablommor!

Hyacinter och amaryllis är blommor som jag har njutit en hel del av under advent och juldagarna. Har alltid färska blommor i rummen tillsammans med gröna kvistar. Det tillsammans med alla ljus gör så mycket för trivseln och mysfaktorn i våra hem.

Den här buketten hade vi med oss till vår svärdotter på julaftonen. Tyckte den blev så fin med bland annat kottar, röda bär, vit amaryllis, brudslöja, röda och mycket grönt!

Tulpaner såg jag redan i november, men det vill jag vänta med till efter trettonhelgen. Häromdagen promenerade maken och jag i staden och vi kikade in i Palmhuset, Trädgårdsföreningen i centrala Göteborg. Till vår glädje såg vi att de första kameliablommorna hade slagit ut. Fram i februari är det som vackrast där i Palmhuset. Men som sagt redan nu fick vi njuta av de vackra blommorna!

Visst är de vackra!?

Om kameliablomman

Kamelian är en städsegrön buske som växer långsamt. En riktigt kall vinter kan dock göra att växten tappar sina blad. Som vildväxande kan kamelia bli 6 – 8 m hög, och påminner ibland om ett litet träd i växtsättet. Den kan bli över 500 år gammal. Denna undersköna växt härstammar från Japan, Taiwan och Korea och är släkt med tebusken, som kommer från Kina. Båda hör till familjen Theaceae, teväxter.

Blommorna kan bli upp till 10 – 15 cm i diameter. De kan vara enkla eller fyllda. De ursprungliga, enkla formerna har fem kronblad. Blomfärgen är vit, röd eller rosa i olika nyanser. Kamelia blommar mycket tidigt på våren. Redan när det fortfarande är minusgrader i luften kan de första blommorna komma. Hybrider och kulturformer kan ha andra blomningstider, från senhöst till senvår. Kameliablomman har fått sitt namn efter jesuitprästen och botanikern Georg Joseph Kamel, som troligen var den som införde växten i Europa.

Det blir nog ett besök till i Trädgårdsföreningen under vårvintern!

Kram Gunilla

3+

Det lilla lusthuset i Botaniska trädgården i Göteborg.

Den allra första dagen i december i år, var en sådan där härlig frostnupen dag. Vi bestämde oss för en utflykt till Botaniska trädgården i Göteborg, för att där titta på årets julinstallation och framför allt, promenera bland allt det vintergröna. Julinstallationen imponerade inte något nämnvärt på oss. Det gjorde däremot en fotoutställningen i svart/vita bilder på mycket gamla träd runtom i Sverige och från andra länder i Europa. Fantastiska foton! Foton som gick att köpa som posters eller färdiginramade.

I Botaniska trädgården är det vackert året om. Vill man se lite blommor så här års, så kan man besöka de olika avdelningarna i växthuset. Allt det vintergröna i parken är också vackert, särskilt när det är frost som det var vid vårt besök. Men visst såg vi något som även blommade utomhus….

Lite suddigt foto, men får duga!

Kejsarolvon med ursprung från Kina som blommar på bar kvist i december-april med små, väldoftande rosa och vita blommor i öppna klasar. Underbart!

Nu till lusthuset

Låt oss titta på det fina, lilla lusthuset, beläget i örtagården…

Det underbara lusthuset i örtagården är från senare delen av 1700-talet och ritades troligen av stadsingenjören i Göteborg, arkitekt Bengt Wilhelm Carlberg. Carlberg ägde och bebodde egendomen Kärralund mellan 1745-1772. Lusthuset skänktes till Botaniska trädgården 1959 av Röhsska Konstslöjdsmuseet och fick då sin nuvarande placering efter att under en period ha stått i en trädgård mitt emellan Röhsska museet och dåvarande Slöjdföreningens skola.

Tyvärr kan jag inte visa insidan av lusthuset. Det är låst av säkerhetsskäl antar jag. Men ibland är lusthuset öppet för allmänheten, då Röhsska museet, anordnar guidade visningar. Men om man kikar in genom de vackra små fönstren, kan man skymta fantastiska målningar. Lusthusets invändiga målningar återger en trädgård med tuktade häckar, marmorskulpturer och en fontän. Man kan också se hamnar med fartyg, ståtliga palats med kanaler, kajer och parker. Motiven livas upp med promenerande samtalande människor. Kan du försöka se allt det här för din inre syn?

Lusthuset har renoverats både på in – och utsidan och de vackra målningarna har rengjorts från smuts och damm, konserverats och dokumenterats. (2013-2015.) Det är ett under att det lilla lusthuset finns bevarat, för när egendomen Kärralund, förvandlades till Lisebergs camping i slutet av 1940-talet, utplånades huvudbyggnaden och tillhörande ekonomibyggnader, av Göteborgs stads företrädare. Lusthuset hade förmodligen gått samma öde till mötes, om det inte redan hade blivit flyttat från egendomen Kärralund.

De fina pardörrarna som vid dagens fotograferande hade rimfrost på de små fönsterrutorna. Visst är det vackert!?

Jag letade i mitt fotoarkiv efter någon bild på lusthuset från den ljusare årstiden. Då mycket står i blom i örtagården…

En ynka bild fann jag, som visar lite av grönskan. Här ses en skymt av krydd – och medicinalväxter, samt lavendel. På sommaren blommar också gammaldags rosor och då råder ljuvligt humlesurr! Örtagården började byggas i maj 1999 och invigdes i augusti 2000. Den var Botaniska trädgårdens bidrag till Göteborgs stads millennium-firande.

Vi vandrar vidare i parken…

Tycker det är mycket vackert att gräs och olika fröställningar blir kvar. Tänk så platt och tomt det hade varit annars!

Här och var röda bär som lyste upp bland det gröna och alla frostnupna växter.

Vilken härlig klase och en sådan härlig dag!

Kram Gunilla

6+

Tomtehuset i Vasastan väckte vår nyfikenhet och beundran!

Ett hus som maken och jag passerat ett flertal gånger är ”tomtehuset”, beläget vid korsningen Viktoriagatan/Vasagatan i Vasastan Göteborg. Huset är vid första anblicken inte så vackert om man jämför med andra pampiga byggnader och hus som återfinns i Vasastan. Men om man lyfter blicken och betraktar fasaden ordentligt, då ser man vackra målningar (freskomålningar) på fasaden och runt fönstren. Många gånger har vi undrat när huset är byggt och vem som har utfört målningarna. Det är ett hus som vill uppmärksammas!

Husets fasad mot Viktoriagatan. Vid första anblicken inte så vackert som sagt, men husets målningar har lockat oss till att studera huset närmre. Målningar syns här, men ”tomtarna”, befinner sig på fasaden runt hörnet mot Vasagatan.

Freskomålning i närbild på fasaden mot Viktoriagatan.
Ju mer man studerar fasaden, ju fler fina detaljer uppmärksammas, som förutom freskomålningar, även smidesarbeten, samt putsade ytor kombinerat med vacker tegelsättning. Skickliga hantverkare!

Om fasaden.

Jag fann uppgifter via en artikel i GP (Göteborgsposten) från 2007, om att det gula teglet har blivit tvättat, samt att målningarna har restaurerats. Det ljusgula teglet lär ha varit kolsvart innan det tvättades. Huset hade egentligen aldrig tvättats sedan det byggdes. Nu är det torrblästrat av en fransk firma, som far runt i hela världen och blästrar kulturbyggnader med speciella metoder. Målerikonservatorerna har efter rengöring använt silikatfärg med kalkäkta pigment. Figurernas konturer får svarta prickar, medan hela färgfält täcks av korta streck. Allt för att framtida kolleger ska kunna se skillnaden på gammal och nytt.

Lite historik om tomtehuset.

Tomtehuset uppfördes 1890 för publicisten och riksdagsmannen Sven Adolf Hedlund efter ritningar av arkitekterna Yngve Rasmussen och Hans Hedlund. Den sistnämnde är brorson till byggherren. Huset är ett byggnadsminne sedan den 25 oktober 1982. Arkitekt Hans Hedlund – det namnet känns mycket bekant. Det ska jag strax återkomma till lite längre ned i texten! Övre våningen, som ursprungligen var inredd till fotoateljé, byggdes om till bostad på 1920-talet, varvid ett stort glasfönster mot Vasagatan murades igen och taket förändrades. I övrigt bevarar exteriören i stort sett sitt ursprungliga skick.

Låt oss kika på fasaden mot Vasagatan…

Målningarna på huset, är signerade med arkitekternas och Thorvald Rasmussen initialer samt daterade 4/10 1890. Thorvald Rasmussen var konstnär med tomtar som specialitet och bror till Yngve Rasmussen. Om Hedlund och bröderna Rasmussen själv utfört målningarna är inte helt klarlagt. I alla händelser var målarmästaren Q.W. Bergqvist engagerad i måleriarbetena. (Många namn att hålla reda på!).

I ena hörnet av husets fasad…
Det andra hörnet av fasaden mot Vasagatan. (Lägg på minnet Vasagatan 11-7!).

Väggmålningarna, avspeglar husets första invånare och deras yrken. På målningarna syns tomtar verksamma som arkitekt, boktryckare och fotograf. Alla väggmålningar är bevarade utom i ett fält.

Vad tror du stör mitt estetiska öga på den här bilden?

Nu tillbaka till arkitekten Hans Hedlund.

När hans namn nämndes, så funderade jag på i vilket sammanhang jag hört/läst om honom. Så jag googlade på hans namn och då visade det sig att arkitekt Hans Hedlund, har ritat en rad kända fastigheter och andra byggnader i Göteborg. För att nämna några: Kontoristföreningens hus, Stora Saluhallen, Schillerska gymnasiet, (Gamla realverket) som ligger nära ”Tomtehuset”, samt Amerikaskjulet. Sammanlagt fann jag trettio byggnader i och utanför Göteborg som Hans Hedlund har ritat. Nämnas skall att han i några fall har samarbetet med andra arkitekter.

Kontoristföreningens hus som jag visat i ett tidigare inlägg, då jag besökte Trädgårdsföreningen. Då visste inte jag hur känd arkitekt är Hans Hedlund är och var, samt att så många hus bär hans signum.

Tillbaka till ”tomtehuset” och till grannfastigheten

”Tomteuset” som är en grannfastighet till huset nedan, ritades av arkitekterna Hans Hedlund och Yngve Rasmussen. Husets byggdes åt Sven Adolf (S.A.) Hedlund, som alltså var farbror till Hans Hedlund.

Även detta hus har vackra freskomålningar.

Minst sagt vacker ”nummerskylt” och runt hörnet på huset upptäckte jag något mycket intressant…

Det står: Hans Hedlund & Yngve Rasmussen, Arkitektbyrå! Så det var där de satt och ritade många kända byggnader i Göteborg och bland dem grannhuset. ”Tomtehuset!” Dessa två fastigheter sammanfogades genom en tillbyggnad mellan dem.

Här ser man en skymt av det lägre huset – ”tomtehuset” (till höger i bild) som har byggts ihop med den högre fastigheten.

När jag fotograferade byggnaderna visste jag ingenting om alla ”Hedlunds”, för det finns fler, vilken betydelse och inflytande de har haft över Göteborg. Fastigheten här ovan tyckte jag var så vacker och jag fotade fasaden, för dess vackra målningar. När jag senare började att granska mina foton och söka information om Hans Hedlund – först då förstod jag olika samband om släktskap och om de bägge fastigheterna. Dock har jag inte med säkerhet funnit vem som ritat den första fastigheten – den som det står Vasagatan 11 på.

Avslutningsvis…

Riksdagsmannen Sven Adolf Hedlund föddes 1821 på Mälarön Eldgarn i Färetuna socken. Död september 1900 i Göteborg. Den 1 oktober 1852 blev redaktören S.A. Hedlund huvudredaktör och delägare i GHT, (Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning) vilket han var fram till sin död den 16 september 1900. Han efterträddes av sin brorson Henrik Hedlund, (en brorson till) som innehade posten till 1917.

Under chefredaktör S.A. Hedlund fick tidningen en liberal prägel. Den mest kända chefredaktören var Torgny Segerstedt som tillträdde 1917 och ledde tidningen till sin död 1945. Segerstedt blev internationellt känd för sin kritik mot Hitler och Nazityskland, som han inledde redan 1933. Viktor Rydberg anställdes som redaktör på GHT i maj 1855 och blev kvar på tidningen i tjugo år. Källa: Wikipedia.

Så många olika sammanträffanden med mycket välkända namn!

Tänk så mycket roligt man kan lära sig genom att vara ”turist” i sin egen stad! Kunskap är ju inte tungt att bära!

Kram Gunilla

6+

Eftertraktade landshövdingehus på Erik Dahlbergsgatan Göteborg

Det finns flera återkommande områden och gator i Göteborgs som maken och jag gärna besöker. En av dem är Erik Dahlbergsgatan i Vasastaden. Att jag gärna vill promenera här beror inte på gatan i sig, utan på de landshövdingehus som ligger högst upp på gatan mot något som heter Kapellplatsen. Lägenheterna i de här husen med sina förträdgårdar och med lummiga innergårdar är mycket eftertraktade. Det förstår jag!

Kort historik om husen

De bruna landshövdingehusen tillhörde tidigare Brantdala, eller Brandtdala efter ett landeri som låg i området. Det var ett litet kvarter i utkanten av Göteborg precis på gränsen till Landala. Delar av kvarteret kan faktiskt ursprungligen ha legat i Landala som inkorporerades 1883. Husen uppfördes omkring 1914-1920 i nationalromantisk stil. Ritningarna är signerade Johan Jarlén, en välrenommerad arkitekt som även var en utmärkt gymnast med bland annat guldmedalj från Olympiska spelen i London 1908 på sin meritlista. Johan Jarléns namn återkommer ett flertal gånger då jag söker på landshövdingehus och andra byggnader i Göteborg.

För att vara den 10 november (Fars dag i år), var det förhållandevis grönt i de trevliga förgårdarna. Fina detaljer som de teglade stolparna vid entréerna och de röda takpannorna ovanpå.

Tyvärr var ingen port öppen så att vi kunde tjuvkika hur det såg ut vid innegårdarna.

Varför heter det landshövdingehus?

För att komma till bukt med bostadsbristen bland arbetarna bildades en byggnadsförening på initiativ av snickaren Johannes Nilsson, år 1872. Våren 1874 hade föreningen samlat ihop så pass mycket pengar att de kunde köpa loss ett antal tomter i Landala. Hösten samma år lämnade Nilsson in en ansökan till byggnadsnämnden för att få uppföra två fastigheter, vilka hade den egenheten att källarens bjälklag hade höjts helt över marken. Resterande våningar var utförda i trä. Men nämnden avslog dock ansökan. De menade att det rörde sig om stenhus med påbyggda våningar av trä, och sådana hus skulle likställas med trähus. Byggnadsföreningens hus var sålunda att betrakta som trähus i tre våningar, vilka sedan 1855 hade varit olagliga att uppföra på grund av brandrisken. Nämnden hade emellertid inte varit fullt eniga i beslutet. Två av herrarna hade reserverat sig med motiveringen att stendelen utgjorde en förhöjd källare. Enligt dem var husen trähus i två våningar uppförda ovanpå en källarvåning ovan mark.

Byggnadsföreningen överklagade och fick rätt hos Länsstyrelsen, vilka rev upp byggnadsförbudet. 1876 kunde föreningen påbörja byggandet av det som skulle bli kvarteret Ananasen i södra Annedal. En intilliggande område. Med tiden skulle det bli 24 hus med två trävåningar ovanpå en bottenvåning av fogstruket tegel. Varje gång byggnadsnämnden avslog bygglovsansökningar för sådana hustyper rev länsstyrelsen upp dem. Här har vi förmodligen bakgrunden till hustypens namn. Landshövdingehusen har helt enkelt blivit uppkallade efter Länsstyrelsens chef, det vill säga landshövdingen.

Landshövdingehusen slog snart igenom i byggnadsbranschen. År 1895 blev hustypen laglig, vilket innebar att byggherrarna nu slapp gå omvägen via ett avslag från byggnadsnämnden.

Med tiden kom landshövdingehus, lägenheterna att bli arbetarbostaden framför alla andra i Göteborg. Vid början av 1940-talet bodde nästan hälften av alla göteborgare i ett landshövdingehus.

Vem var Erik Dahlberg som gatan är uppkallad efter?

Erik Dahlberg, arkitekt, militär, byråkrat och tecknare, föddes 1625 ungefär vid stormaktstiden början och avled 1703 vid tiden för Östersjöväldets fall. Han är en symbol för Sveriges stormaktstid och var en sann renässansmänniska.

Erik Dahlberg var en viktig person i dåtidens Göteborg då han bland annat gjorde ritningarna till Skansen Lejonet och Skansen Kronan. Tidigare hette gatan Brandtalagatan, och gick från Nya allén till landeriet Östra Brandtala, som var beläget där Erik Dahlbergsgatan och Föreningsgatan numera korsar varandra. Gatan är cirka 760 meter lång och är en tvärgata till Vasagatan. Den löper från Parkgatan till Kapellplatsen. Gatan namngavs 1882 till minne av greve Erik Dahlberg.

Promenaden fortsatte nerför Erik Dahlbergsgatan mot själva centrum av Vasastaden. I ett annat inlägg ska jag berätta om ”Jeriko”, samt ”Tomtehuset.”

Flera av mina inlägg om Göteborg är populära! Hoppas att du också tycker om att läsa om ”min stad!” Om landshövdingehus kan du också kika under kategorin Göteborg/Majorna.

Kram Gunilla

4+

Göteborg – staden i mitt hjärta!

I hela mitt liv har jag bott i eller nära Göteborg – staden som är min födelseort och där jag har mina rötter och mitt hjärta! Som många andra städer genomgår Göteborg stora förändringar som har med infrastrukturen att göra. Ännu så länge känner jag mig hemma i ”min stad” och upplever att det genuina med staden finns kvar. Göteborgsandan och gemytligheten finns där. Göteborg är ju en kuststad med allt vad det innebär med närheten till hamnen, andra kustnära områden och skärgården. Men Göteborg är också en grön stad med Nya Allén, Vasaparken, Kungsparken och inte minst Trädgårdsföreningen. Jag tycker också om stadens kanaler och med dem en del broar som jag nu har börjat upptäcka och lära mig namnen på! 🙂

När jag har ärenden in till Göteborg, försöker jag också få tid till att strosa runt och ta lite bilder. Foto och dito texter är ju ett av mina stora intressen! Om jag nu är en ”ambassadör” för vår stad, så är jag gärna det och låter dig bli mer bekant med de olika stadsdelarna som förändras både då det gäller ”tidens gång” och efter årstiderna.

Bilder ifrån Trädgårdsföreningen har jag visat ett flertal gånger. En plats som jag gärna besöker då jag är i de centrala delarna. Vid mitt senaste besök i slutet av oktober, vandrade jag som alltid ner mot kanalen och tog foton mot bland annat Kontoristföreningens hus vid Bastionsplatsen inom Vallgraven.

Det var en fantastisk klar, vindstilla och solig dag. Som gjort för vackra foton med tydliga speglingar! Visst är det ett pampigt hus!? I huset finns en välkänd restaurang som heter Ritz. Här har maken och jag varit ett flertal gånger. Miljön är tilltalade både på in – och utsidan och maten är vällagad.

Entrén till Trädgårdsföreningen ifrån Bältespännarparken. Dagen före hade det regnat rejält och även här blev det en vacker vattenspegling på det lilla huset i en vattenpöl. Tänk vad man ser mycket om man inte har så bråttom!

Jag vandrade vidare och tog ett antal foton på den ”nygamla” Vasabron som äntligen har blivit färdigbyggd och invigd. Renoveringsarbetet skulle ta 10 månader, men det blev 25 månader. Den 110 år gamla bron är sig lik, men med en ny och starkare konstruktion. Det mesta har bytts ut, även om detaljer har tagits tillvara från den gamla bron. Ett stort plus för det!

Vackra byggnader finns det här i området. Men tyvärr vet jag inget om dem i dagsläget. ett nytt projekt kanske – att lära mer om olika byggnader i ”min stad!”

Bara en liten skymt av Viktoriabron!

Det är mycket vackert längs Vallgraven och ofta promenerar människor i alla åldrar på promenadvägarna. Här och var går broar över kanalen. (Vallgraven.) Bron som skymtar i bakgrunden är Viktoriabron. Bron ligger vid ”Pedagogen” vilken förbinder Viktoriagatan med Sahlgrensgatan. Pedagogen är värt ett besök! ”Pedagogen” är ett byggnadskomplex, som inrymmer en stor del av Utbildningsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet. Det nuvarande byggnadskomplexet omfattar tre byggnader: en om- och tillbyggnad av ”Sociala Huset”, en ombyggnad av Gamla Latin, samt uppförande av en ny byggnad däremellan. Maken har varit med och byggt om ”Gamla Latin!” 🙂 När jag utbildade mig tidigt nittiotal, låg lärosätet i Mölndal. Namnet ”Pedagogen” fick följa med in till staden! 🙂

Viktoriabron existerade inte då den fick sitt namn år 1883, som en hyllning till dåvarande kronprinsessan Victoria. Bron blev klar år 1885. Den var endast fem meter bred och var svängbar för att göra det möjligt för båtarna i Vallgraven att passera med sina varor på väg till Grönsakstorget och Kungstorget. Tänk om den möjligheten ändå fanns kvar! År 1938 ändrades stavningen till att heta Viktoriabron. Därefter har bron genomgått olika ombyggnader och förstärkningar ett antal gånger! Till slut hade den ursprungliga bron tjänat ut och ersattes med en ny under åren 2008-2009. Den nya bron har stilistiskt utformats som den ursprungliga.

Grönskan… inte så mycket grönska, men till min glädje hade flera av träden längs kanalen och Nya Allén sina höstlöv kvar.

Nya Allén bildar en ”grön korridor” och den är cirka 1 830 meter lång och den genomkorsar stadsdelarna Haga, Pustervik, Vasastaden, Lorensberg och Heden. Sträckningen är mellan Järntorget och Stampbron över Fattighusån. Det är så klart svårt att bilda sig en uppfattning om hur vackert det är både på våren och på hösten, när alla träd är gröna eller som nu när de skiftar i höstens alla gyllene toner. Jag säger det igen – vad vore staden utan träden och övrig grönska!

Det är klart att en spårvagn vill vara med på bild! 🙂

Promenaden fortsatte längs Vallgraven…

Träden är viktiga och vattenblänket!

Vid Kungstorget förbinder Basarbron Kungstorget med Kungsparken. Den första bron byggdes år 1857 och fick sitt namn efter de basarbyggnader som fanns på Kungstorget under åren 1850-1966. Det var en träbro på träpålar. Den ersattes av en ny bro år 1988. Även här har bron fått en annan stavning, då den tidigare hette Bazarbron! Tyvärr glömde jag ta foto över bron, men inte över vackra vyer och byggnader!

Den vita ståtliga byggnaden är Stora Teatern.

Och så var jag nästan framme vid Kungsportsplatsen och Kungsportsbron med en av ”Paddanbåtarna” i förgrunden. Bron har fått sitt namn efter, Kungsporten, en stadsport som tyvärr revs 1836-1839. Bron som i mitt tycke är en av våra vackraste är i renässansstil, öppnades för trafik 1901 och invigdes av kung Oscar II i augusti samma år.

Tidigare i höstas tog jag den här bilden över bron…

Kungsportsbron är mycket vacker på kvällen då alla lamporna lyser. Vid mitt besök, i början av oktober, fick jag istället njuta av den första höstprakten genom de träd som finns in mot Kungsparken och bredvid Stora teatern.

Kungsparken ursprungligen Kungsportsparken som ligger bakom Stora teatern. Den omsluter större delen av Nya Allén. Parken anlades i flera etapper, åren 1839-1861.

Otroligt vackra träd och här skymtar återigen Vallgraven och en av ”Paddanbåtarna!”

Även idag har vi strålande sol, så jag ska bege mig ut på en promenad, men den här gången hemmavid!

Kram Gunilla

2+