Jonsereds trädgårdar – en blommande och grönskande oas nära Göteborg!

Midsommarhelgen är över för den här gången och för vår del har den varit till belåtenhet! Midsommaraftonen åkte vi med skärgårdsbåt ut till Rörö, där vi var för två år sedan. Midsommardagen blev en stillsam dag hemma med skön promenad och njutning i solen med god bok. Igår, söndag – en utflykt till bland annat Jonsereds trädgårdar med goda vänner.

Jonsereds trädgårdar är en oas för alla oss som tycker om att njuta av såväl blomsterfägring, grönska, fjärilar, humlor och bin i mängd!

Vägen upp till herrgården, från trädgården sett, har en mittenrabatt med kantnepeta. När det är i sådan mängd, blir det en fröjd för ögat! Även för örat – för det surrade av humlor och bin i en oräknelig mängd och fjärilar fanns det gott om!

Tistelfjäril som det finns så många av i år! 🙂

Och i blomsterhavet såg jag en nässelfjäril…det fanns säkert fler…

Blålila blommor är nog min favorit och här i den vackra trädgården finns det också gott om stäppsalvia! Färgen är så vacker mot det gröna, men även som här med bland annat inslag av rosa pioner.

Sommarens drottning – pionen blommade fortfarande här och var i rabatterna. Så vacker! Finns det någon vackrare blomma?

Rosa med lite svagt gult… blomsterprakten ska naturligtvis upplevas på plats. Var och en hittar säkert sin favorit!

Det blev ett kärt återseende att kika in i Tomas von Brömssens ”Haga”! Alla som har sett Albert och Herbert känner igen sig i den delen av trädgården!

Förutom blomsterfägring, blir jag glad åt utedasset och handduk på tork!

Självklart ska ”Haga slott” också vara med i Tomas von Brömssens trädgård! 😉

Nytt för i år är Anna Mannheimers trädgård… en lugn och harmonisk del i trädgården och med många vita blommor. Det centrala var nog ”fåtöljen” som maken gärna ville sjunka ned i en stund! 🙂

Blommorna har inte hunnit växa till sig än, så det ser lite bart ut.

Om du gör ett besök här för första gången, så missa inte att gå upp till herrgården och runda huset, för där möter dig något som får dig att tappa andan…

Jag fotograferade genom ett hav av kantnepeta, stäppsalvia och blå lupiner. Det andra blå – är sjön Aspen!

Här i Jonsereds trädgård, finns ett litet kafé och en liten butik med växter och inredning. Mysigt att fika här bland små sittgrupper…

Varje sittgrupp är så klart omgärdad av blommor och av grönt! Nu hade vi fika med som vi intog under promenaden längs Säveån. Bilder därifrån visar jag i ett annat inlägg.

Som en avslutning på inlägget…. ljuvliga luktärtor på väg att slå ut! Åh, alla dessa dofter! 🙂

Må gott!

Kram Gunilla

0

Följ med till Gräfsnäs slottsruin!

Vi blev av yngsta sonen, inbjuden på hemlig utflykt! Han vet vad hans mor tycker om! Nog känner jag till Gräfsnäs museijärnväg, där du kan åka mellan Anten–Gräfsnäs slottspark. Ett populärt utflyktsmål för skolklasser! Men av någon outgrundlig anledning, så har jag inte åkt den aktuella sträckan, ej heller besökt slottsruinen och dess fantastiska park! Detta trots alla mina år i för – och grundskola. Ett svagt minne säger mig att äldsta sonen har åkt med ångloket med sin farmor Ellen. Eller om det var en skolutflykt? Nåväl, den som spar hon har – det blev en jättefin rundvandring i Gräfsnäs slottspark!

Som du kanske kan se, ligger Gräfsnäs nästan 6 mil ifrån Göteborg, samt cirka 1 mil nordväst om Alingsås i Västergötland. 

Ena sidan av Gräfsnäs tågstation.

En tågstation med charmen bevarad. Det var en dröm att kika in i fönstren och titta på interiören! Jag blev glad kan jag säga! 🙂 Skulle kunna flytta in genast och börja inreda, men med bevarad charm!

Jag får erkänna att jag inte visste så mycket om slottsruinen och dess fantastiska park. Här finns ju allt det som jag älskar! En dröm att vandra omkring bland bevarade byggnader, slottsruinen, samt bland de gamla och enormt höga lövträden. Det kommer förmodligen att bli ett nytt besök här och då i vitsippetid. Här lär finnas gott om vitsippor på våren.

Det första vi kom fram till efter det vi parkerat bilen var en spaltkvarn. Här blev det många foton i idyllen och genast började mina tankar vandra tillbaka i tiden hur det var då det begav sig. Oftast var det kvinnorna som fick slita hårt då säden skulle malas.

Här fanns mycket att utforska och det är så underbart när kulturvärden restaureras med varsam hand och därmed bevaras.

Här har vi en smedja…. men det som jag föll pladask för var…

Det är något alldeles extra med soldattorp! Mina tankar går oavkortat till Vilhelm Moberg och hans Raskens och Ida! 🙂 Nu vet vi alla att det inte alltid var så idylliskt, men i vår tid får vi njuta av idyllen. Den här soldatstugan byggdes år 1861 och den flyttades hit till platsen år, 1943. Den är byggd på det sätt, som var brukligt i Mellansverige sedan Vikingatiden.

Lägg märke till parkens speglingar i fönstret!
Pelargonior hör sommaren till!

Det här är troligtvis något slags förråd eller magasin för förvaring av säden kanske?

Vi vandrade vidare i parken och kom fram till slottsruinen…

Det är sannerligen inte mycket kvar av det en gång så imponerande slottet!

Lite historik

Gräfsnäs slottsruin ligger vid Antens norra spets i Gräfsnäs i Erska socken i Västergötland. Gräfsnäs slottspark är ett kommunalt inrättat kulturreservat sedan 2010. Gräfsnäs slottsruin ligger på en udde i sjön Anten, vars namn kan härledas till det fornnordiska ordet för svan, alpt. Anten är alltså ”svansjön” och än idag sägs svanarna trivas bra i sjön. 🙂

Gräfsnäs är släkten Leijonhufvuds stamgods och började uppföras omkring år 1550 av riksrådet och friherren Sten Eriksson (Leijonhufvud). Släktens gamla borg, Loholm, låg på ön Loholmen i sjön Anten, men man ville nu ha en borg som låg bättre till strategiskt. Där Gräfsnäs började byggas fanns det redan ett medeltida stenhus, vilket fick bilda grunden till den nya borgen.

Enligt en sägnen skall en kvinna, som tröttnat på Ebbas hårda fasoner, ha uttalat en förbannelse över slottet – som skulle brinna tre gånger med 100 års mellanrum. Slottet har också mycket riktigt brunnit 1634, 1734 och 1834. Ebba var änka till Sten Eriksson (Leijonhufvud).
Efter att Stens syster Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) 1536 gift sig med Gustav Vasa kom Sten in i den innersta kretsen kring kungen. År, 1539 blev han riksråd och en tid därefter rådgivare i hemliga ärenden.

Sten slöt sig till hertigarna Karl och Johan och deras uppror mot Erik XIV, och tillsammans med Pontus De la Gardie skulle han ta kungen tillfånga i Stockholm. När Sten försökte hindra kungen att fly sårades han så svårt av en hillebard att han dog efter några dagar. Änkan Ebba Månsdotter slutförde byggandet av slottet och hon styrde det med järnhand. Hon levde hela 41 år efter sin makes död, Sten Eriksson, Leijonhufvud.

Efter varje brand och ny ägare har slottet ändrat utseende. Änkan Ebbas son,Axel Stensson förstärkte borgen genom att bygga försvarsvallar, vallgrav med vindbrygga samt två runda befästningstorn. År 1634, inträffade den första branden och slottet renoverades troligtvis inte förrän efter 1648. Byggherren Gustav Adolf Lewenhaupt, (Leijonhufvud) lät bygga om slottet till ett stort renässansslott med en flygelbyggnad. Han var inte ägare så länge till slottet, då han avled i ett fältläger i Finland år 1656.

Efter nästa brand år 1734, lät Katarina Tham, som då ägde slottet, ändra slottet till ett envåningshus med platt tak och endast ett mittparti med tre våningar. I början av 1800-talet, lät Johan Gripenstedt göra en omfattande reparation av slottet som mynnade ut i hela 50 rum, fördelat i två våningar. Han anlade också en engelsk park runt slottet. Det som vi kan se rester av idag. År, 1834, efter det att den nye ägaren, Johan Gripenstedt köpt Gräfsnäs för 110 000 kannor brännvin, började slottet att brinna för tredje gången! På grund av dålig ekonomi fick slottet förfalla mer och mer. Slottet blev nödtorftigt reparerat och slottet fick återigen ett platt tak. Sedan 1974 äger Alingsås kommun slottet och parken. Restaureringar har gjorts mellan åren 1992-1995. (Källa: Slottsguiden.)

Så det där med sägnen…

Som dotter till en av slottets arrendatorer tillbringade författaren Sophie von Knorring (född Zelow) sin barndom på Gräfsnäs. Slottet och parken var fulla av hemligheter och mystik; dessa sagor och sägner använde sig Sophie von Knorring av i sina romaner. Hon skrev om blodfläckar i slottet, fläckar som hur man än gned och skurade, kom igen, och om hur man i slottets källare funnit ett skelett av en riddare i full rustning. Hon berättar att under jungfrukullen i parkens västra del vilar enligt sägnen en jungfru som inte fick begravas i vigd jord. Var det kanske hon som låg bakom bränderna?

Ja, det är inte mycket kvar av det en gång så ståtliga renässansslottet! Det här är det norra tornet och nedan ser du det södra tornet…

En liten kik in i det som finns kvar…

Galler stoppar inte helt från att fåglar flyger in! Det var en vettskrämd fågel därinne vid vårt besök. Så var det ju det där med att ett hus behöver ett tak…

Den siste som bodde på slottet var fiskaren Nils Andersson. Han använde ett par rum till vänster om huvudentrén medan svinstian låg i ett av de runda försvarstornen. Nils Andersson betalade hyran i fisk. Efter hans död använde traktens ungdom slottets gästabudssal till fest och dans. Till slottsbyggnadens slutgiltiga undergång bidrog prästerna i trakten som inte kunde acceptera att bygdens ungdom samlades i slottet. Genom att ta bort taket på slottet var vägen mot totalt förfall oundviklig. Så kan det gå!

Några bilder ifrån den vackra omgivningen…

Apropå Vikingatiden, så har detta vikingaskepp plockats upp ur Anten! Nu ligger det på land… och vad som ska hända med det vidare, är för mig okänt. Jag tänkte gå ned och titta lite närmre på det, men så såg jag en skylt…

Upp till tjugo snokar som bor här – nej tack! Jag fick allt zooma in med kameran istället och det gick ju bra! Bäst att vara på ”säker mark!” 😉

Tycker om den här bilden som visar vågorna på Anten, de kraftiga trädstammarna och det vackra lövverket!

På andra sidan viken… sommar eller hur!?

en imponerade ask!

Det är svårt att återge de vackra lövträden och hur mäktiga de är. Många av dem flera hundra år! Här växer bland annat: Ask, lind, poppel, vanlig ek, samt rödek, lönn, al, och björk. Inte så ofta vi ser så många lövträd inom samma område. Nära slottsruinen växte stora lärkträd med finfina kottar!

Det lär finnas sex arter av fladdermöss här som ses över dammarna och kattugglor som trivs i de ihåliga ekarna.

Ja, här kan man gå runt hur länge som helst och det är många som firar midsommar här! Det finns även andra evenemang som Slåttergille. Vi var här en solig och lite blåsig, ”vanlig tisdag”. Inte så mycket turister ännu och det passade oss utmärkt!

Till sist en midsommarbild….

Solens strålar som letade sig in bland ängens hundkex! Vackert!

Imorgon som är midsommarafton… då hoppas jag vara på väg ut i skärgården!

Kram Gunilla

0

En idyll – Slottsskogskolonin i Majorna!

Fast text.

Både maken och jag har Göteborg som vår födelseort och även om vi idag bor i en kranskommun, så besöker vi vår stad regelbundet. Vi stadsvandrar gärna, då det är relativt lätt att förflytta sig inom en stadsdel eller från en stadsdel till en annan. Göteborg är ”evenemangsstaden” med allt vad det kan innebära! Men staden har också vackra grönområden, närhet till hav och skärgård. Här finns stadsdelar med särskild arkitektur som är väl värda ett besök. Både för långväga turister, men även för dem som bor i eller nära Göteborg. Några av dessa stadsdelar, vill jag presentera lite närmre här på bloggen. Områden i vår stad som har en särskild betydelse för oss, men också för alla som är intresserad av stadsarkitektur och socialhistoria.

Göteborg har 21 stadsdelar. De delas även in i s.k. Stadsdelsnämnder. Dessa är 10 till antalet. Primärområde är i Göteborgs kommun en beteckning på ett underområde till ett stadsdelsnämndsområde. De används för planering av kommunala verksamheter som har geografiska upptagningsområden.

Inledning

Det har varit lite av varann dags väder ett tag och när solen tittar fram och himmelen blir blå, då passar vi på att göra en utflykt! Den här gången promenerade vi runt i en idyll – Slottsskogskolonin i Majorna!

Lite historik

Slottsskogskolonin, ibland kallas den Slottsskogskolonien, är en koloniträdgård i Västra Göteborg. Området har ett stort kulturhistoriskt värde. Kolonin grundades 1916, då under namnet Godhemskolonien. Detta var under första världskriget, och matbristen under första världskriget gjorde koloniträdgårdar till viktiga hjälpmedel för städernas livsmedelsförsörjning. Därefter bytte området namn till Kungsladugårdskolonien, ett namn det kom att ha fram till 1969. Det året bytte man till nuvarande namn, eftersom kopplingen till Slottsskogen ansågs värdefull för koloniträdgårdens fortlevnad. I området finns 154 stugor och ligger vackert inbäddat mellan Majornas landshövdingehus och Slottsskogen. Under maj till september, dagtid är man välkommen att besöka området!

Då kikar vi runt lite…

Nu när det har blivit så grönt och frodigt, så är det verkligen en fröjd för ögat att gå runt här!

Bland allt det gröna, finns blomster av alla de slag och sköna sittplatser förstås!

Så mysigt, lummigt och vackert!

Är mycket förtjust i de trädgårdar som ser lite ”vildvuxna ut!” Samtidigt som känslan ändå är harmoni! 🙂

Som du kanske kommer ihåg är jag särskilt förtjust i de röda små stugorna… det är väl något med folksjälen….Vi kikar på några…

Visst är det en idyll!?

Den här röda stugan var förhållandevis stor och hade också en stor grönskande trädgård. Rhododendron och azaleor blommande för fullt!

En mindre stuga och med den där lite ”vildvuxna” trädgården. Underbart! 🙂

Vid en av utgångarna tog jag så det sista kortet, innan vi promenerade vidare…

Är du i Göteborg, så promenera gärna i någon av alla koloniområden som finns runt om i staden. Den här ligger som sagt nära Slottsskogen som många turister och göteborgare besöker.

Kram Gunilla

0

Varsågoda – en färgsymfoni bland tulpaner och röd kastanj!

En kär tradition som vi har, är en försommarträff med några goa vänner. Först äter vi en god bit mat, tar något glas därtill och sedan besöker vi Trädgårdsföreningen för att där njuta av blomsterprakten! Vi har hittills haft tur med vädret på våra träffar – solsken även denna gång, om än lite blåsigt!

Det var många besökare den här soliga torsdagen i Trädgårdsföreningen och det är lätt att förstå varför så många söker sig hit! Färgprakten bland tulpanerna är magnifikt!

Nästan på väg att blomma ut, men så vackra ändå! Tänk att få vara en humla och få flyga runt inne i blomsterprakten! 🙂

Det fotograferades flitigt här vid den stora och välfyllda tulpanrabatten. Det är verkligen är fröjd för ögat! Men det som också står för färg, lugn och harmoni är de röda blommande kastanjeträden. De vita är fantastiskt vackra, men de röda är något enastående…

Visst är de röda blommorna på kastanjeträden något alldeles extra fantastiskt!?

Må gott!

Kram Gunilla

0

Billdals Gård – ett sommarhus för Göteborgssocieteten!

I mitten på April, då maken och jag promenerat ute på Stora Amundsön, så passade vi också på att besöka Billdals herrgård. Sist vi besökte herrgården renoverades den utvändigt och det arbetet blev klart under 2017. Sedan en tid tillbaka pågår även renovering inne i det vackra huset! Vid dagens besök togs en hel del foton och som du kommer att märka, har löven vid det här tillfället ännu inte slagit ut. Fördelen med det är att många detaljer blir mer synliga. Men nog föredrar jag grönskande bokträd!

Du som följer mig här på bloggen, förstår förmodligen redan nu varför jag vill berätta och visa bilder på det här huset! Givetvis handlar det om att huset har en själ, en intressant historia och är alldeles underbart! 🙂

Om Billdals herrgård

Billdals herrgård ligger i naturområdet Billdals park i stadsdelen Askim som i sin tur ligger kustnära. I min efterforskningar om herrgården, noterar jag att det första huset revs. Därefter byggdes det ett nytt hus, det som vi ser idag, och som har haft ett flertalet ägare genom alla år. Vi tar det från början…

År 1663 blev familjen Prytz egendomens första kända ägare och därefter köpte grosshandlaren och kommunpolitikern James R Dickson egendomen 1862. Dickson lät först riva den ursprungliga byggnaden och därefter spenderade han hundratusentals kronor på att uppföra den nuvarande byggnaden, samt utvidga trädgården. Det anlades också en park i engelsk stil. Herrgården användes av Dickson som sommarbostad. Då Dickson avlidit år 1873, övertogs egendomen av arkitekten och byggmästaren August Krüger. Därefter köptes den av grosshandlaren Charles Felix Lindberg. Han bodde året runt på gården och ägde den fram till sin död 1909. Efter tjugo år var det ytterligare en grosshandlare som övertog huset och det var industrimannen Gustav Werner som blev ny ägare fram till sin död år 1948. Även han utvidgade anläggningen, genom att bland annat bygga ett stort växthus och arbetarbostäder, samt ett stall och en ladugård. Även en byggnad innehållande en tvättstuga nämns!
Efter hans död tog hans släktingar hand om byggnaden, innan hela egendomen köptes av Göteborgs kommun 1963. Den dåvarande hyresgästen Brita Norling gavs då hyresrätt fram till sin död vilket inträffade 2001. Huvudbyggnaden stod sedan tom fram till 2014 när Higab – ett kommunalt bolag inom Göteborg, fick i uppdrag att rusta upp Billdals Gård. När Higab tog sig an herrgården var byggnaden i mycket dåligt skick och hade också blivit utsatt för skadegörelse. Något som vi bevittnade vid vårt först besök i början på 2000-talet. Eftersom man i nuläget inte riktigt vet vad byggnaden ska användas till har renoveringen av insidan avstannat tills vidare. Det finns en tanke om att öppna upp för allmänheten och att bedriva kafé – och restaurangverksamhet i huset.

Parken är numer friluftsområde och i anslutning till parken finns bland annat Billdals ridhus. Parken har många vackra lövträd och Krogabäcken slingrar genom området. Parken omges av både berg och skog. Den promenad – och cykelvänliga Säröbanan ligger nära. Det var just vid en av våra cykelturer som vi blev nyfikna på herrgården!

Vy nedanför byggnaden i den vackra parken som gränsar mot berg och lövskog. Krogabäcken skymtar. Varför bäcken heter så vet jag inte! Det finns visst en laxtrappa någonstans i bäcken, men den såg vi inte till.

Vy från den lilla stenbron upp mot herrgården. Det är tidig vår och vitsipporna har börjat slå ut….

Vitsippor – det känns redan längesedan!

Här ser vi ena gaveln på huset, ifrån den lilla stenbron. Den översta tredje våningen består av en påbyggnad i mitten som skjuter upp över byggnadskroppen, vilket ger ett pampigt uttryck! Jag förmodar att det är en terrass?

Blev visst förälskad i den lilla bron! 🙂 Vid sidan om bron låg en liten byggnad som vi trodde var en grindstuga….

Men det var det inte! Det visade sig var ett utedass med plats för två samtidigt! 🙂

Tänker att dasset tillhörde tjänstefolket! Eller vad tro du? 🙂 Tyvärr verkade inte detta ”lilla viktiga hus”, ha blivit renoverat! Det vore ju väldigt synd om inte det också får en ”makeover!” 🙂 Alldeles nedanför bron låg en något större byggnad som verkade vara något av en mindre tjänstebostad eller något förråd? Hittade ingen information.

På dess baksida av det charmiga huset, såg vi ett igensatt fönster. Hoppas att Higab renoverar och återställer även de här två mindre byggnaderna! Bilderna togs ju för nästan exakt en månad sedan. Så mycket grönare det är nu i naturen! Det blir säkerligen en tur till hit under sommaren och hösten!

Här på terrassen stod vi och tittade ut över parken mot de vackra bokträden. Vi passade också på att kika in genom de stora fönstren. Vi såg vackra brädgolv, kakelugnar, samt höga pampiga pardörrar mellan rummen. Allt kunde vi ju inte se utifrån, men varje rum i huset lär ha fått sin karaktär med hjälp av olika träslag, dekorativt snickeri, kulörer och ornamentariskt snickeri och stuckatur. Allt med inspiration av nyrenässansens engelska ideal. (Källa: Higab hemsida.)

Vy ut över trädgården och parken ifrån den stora terrassen. Då bilden togs hade ju bokträden inte fått sina gröna blad, men nu lär här vara grönt och lummigt! Kanske även någon blodbok finns?

Vid infarten till parken ligger också en mindre byggnad och det lär vara en tjänstebostad…

Ja, det är spännande att upptäcka ett ”ödehus” som detta hus var då vi såg det första gången. Sedan flera år senare, läste vi en artikel i GP, om att Higab övertagit ansvaret om byggnaden och att en renovering skulle påbörjas. Det föranledde till nästa besök och därefter ytterligare ett, då den yttre renoveringen stod klar. Och så bestämde jag mig för att ta reda på vilka som bott och levt här och nu är den sagan all! 🙂

Ser bland mina foton att jag glömt att fotografera byggnadens entrésida! Det föranleder definitivt att göra ett återbesök! 🙂

Nu tar jag och bloggen helg! Så…

Trevlig helg!

Kram Gunilla

0

Trädgårdsföreningen – göteborgarnas gröna rum!

Egentligen är jag ingen stadsmänniska – jag trivs bäst vid havet eller vid skogsområden. Men i Göteborg är jag född och delvis uppvuxen och jag har mina rötter där. Under våren har det blivit flera angenäma besök till staden, för att bland annat träffa vänner på en lunch, eller som häromdagen då maken och jag var på utställningen ”Göteborgs garderob.” Är jag i centrala Göteborg, så slinker jag gärna in en stund i göteborgarnas gröna rum som är Trädgårdsföreningen! Om jag har uträttat några ärenden eller suttit och avnjutit en god lunch med vänner, så är ändå behovet att vara för mig själv en stund. Nu är man inte ensam i Trädgårdsföreningen, men en vanlig vardag finns det gott om plats för var och en!

Under vårvintern har jag lagt märke till att det pågår ett arbete med att skapa ett nytt ”grönområde” i Trädgårdsföreningen. Nya träd, buskar, perenner och ängsväxter planteras i den lund som ska spegla det sena 1800-talets stilideal. Nu tar det några år innan det nyplanterade har hunnit växa till sig, men vid mitt besök la jag direkt märke till de nya mjuka formerna på gångstråken. Så som det en gång var i parken då den anlades. Några träd har fällts, för att skapa plats åt den nya lunden. Men samtidigt har det planterats nya träd som Vinnlönn och Amerikansk strimlönn som bättre passar in. Det här området är beläget till vänster om den stora gräsmattan i mitten vid entrén från Bältespännarparken. Enligt deras hemsida så har det sedan 2010 planterats 165 nya träd i Trädgårdsföreningen. Totalt finns det 600 träd i parken av cirka 170 olika trädarter och sorter. För mig och säkert många andra besökare är träden, själva stommen i parken. Träden bildar ett ”grönskande tak” och de är också till stor del stadens lungor!

Trädgårdsföreningen är en av Europas bäst bevarade 1800-talsparker och blev som första park i landet förklarad som byggnadsminne 1992. Tillsammans med Länsstyrelsen i Västra Götaland arbetar Trädgårdsföreningen för att bevara och utveckla delar av parken med det sena 1800-talets stilideal som förebild. I detta är 1800-talslunden en viktig del.

Vid entrén från Bältesspännarparken möttes jag först av en blomsterprakt…

Mycket vacker plantering som gör sig så fint mot den gröna bakgrunden.

Så gick jag åt vänster mot kanalen, där också den nya 1800-tals lunden tar form. Den här sidan av parken där bland annat kastanjeträden står nere mot kanalen är min favoritplats. Nu blommade kastanjeträden…

Som synes, så regnade det, men jag lyckades fota med mobilen samtidigt som jag höll i paraplyet över mig och kameran!

Älskar verkligen den här platsen och särskilt vyerna ut över kanalen. Träden är vackra året om, men nog har jag längtat efter grönskan!

Så till sist promenerade jag en liten bit fram till den nya lunden som börjar ta form…

Nu var det vid fotoögonblicket en del maskiner igång, och det planterades för fullt, så jag får återkomma med fler bilder härifrån då arbetet med lunden har kommit längre. Men mitt intryck är mycket positivt! Den nya 1800-tals lunden passar så väl in!

Nu stundar en välfylld helg, för vår del. Yngsta sonen med sambo flyttar till ny ort, så jag vet vad jag har att göra! 🙂

Därmed önskar jag mina läsare en god och angenäm helg!

Kram Gunilla

0

Tollered – ett trevligt och intressant utflyktsmål!

Nääs fabriker är det många som åker till, för att shoppa i någon av de mysiga butikerna. Här finns också restauranger och hotell för den som vill övernatta i historisk miljö. På andra sidan motorvägen, mittemot Nääs fabriker ligger Tollered, som likt Nääs fabriker, är en bevarad bruks – och industriort. Både Nääs fabriker och Tollered ligger i Lerums kommun, 32 km öster om Göteborg i en förkastningsbrant mellan sjöarna Sävelången och Torskabotten. Det är en bilfärd på ca: 30 minuter ifrån Göteborg i riktning mot Alingsås.
Maken och jag brukar promenera runt både vid Nääs fabriker och ibland vidare under motorvägen till Tollered. Det är ingen lång promenad! De bilder som jag visar idag är ifrån ett besök sensommaren 2018. Det har inte blivit av att visa bilderna tidigare, men nu när det våras kanske du blir lockad att göra ett besök! Maken och jag åker gärna till de två orterna – som ett trevligt utflyktsmål. Men tyvärr tror jag att många missar att besöka Tollered och därmed en promenad i historisk miljö!

Lite historik om Tollered

Orten har gamla anor. Runt 1000-talet beräknas de första gårdarna ha legat på platsen. Senare fanns i Tollered två bondgårdar, Skattegården och Nedergården. Frälsehemmanet Nedergården hörde från år 1750, till Nääs slott och kom att omfatta det som senare skulle bli fabriksområdet.
Frälseskattehemmanet Skattegården var delat i sex brukningsdelar kring Herreslia som då var bygatan. Till båda gårdarna hörde endast små arealer brukningsbar mark och därför var andelarna i vattenfallen i Tollereds Ström mycket viktiga för bönderna. 1835 låg fyra sågar, sex kvarnar och fyra brännerier vid strömmen.
Bruksorten Tollered formades kring Nääs Fabriker, och här fanns: bomullsspinneri, yllespinneri och väveri, som grundades 1833 av ägarna till Nääs Slott, på andra sidan sjön Sävelången. Här finns också en kraftstation.

Under kriget 1612 mot danskarna, byggde bönderna upp ett försvar vid den smalaste passagen längs det långa berget. De stod emot den danska armén en kort tid innan de drog sig tillbaka. Det gav danskarna fritt spelrum att plundra och bränna Nääs slott och de omkringliggande gårdarna. Det var och är ganska brant sluttande mark ner mot Sävelången så det blev svårt för danskarna. Branterna ger utrymme för det som idag är den stora resursen i Tollered, vattenkraften. I historisk tid var bönderna noga med sina andelar i forsen, som föll 60 meter på en sträcka på ca 800 meter från Torskabotten till Säven. Det insåg godsherren på Nääs, Peter Wilhelm Berg, som 1825 skaffade sig rättigheterna till vattenkraften. När detta var klart grundande han Nääs fabriker 1833.

Tollered var ursprungligen namnet på en gård, där ”red” betyder röjning och det var Torill som röjde.
Bycentrum ligger på cirka 70 meters höjd medan den högst belägna bebyggelsen ligger på cirka 140 meters höjd cirka 1 km österut. Huvuddelen av bebyggelsen ligger öster om E20. Väster om motorvägen ligger dock den yngre industriella bebyggelsen som idag främst används som hotell och företagarcentrum. Källa: Wikipedia.

Följ med på en liten rundtur…

Här är vi på väg från det nedre området kring Nääs fabriker upp mot Tollered och längs promenadvägen ser man också ”vattnets väg” ner mot Sävelången.

Här har vi kommit en bit upp mot kraftstationen och i bild skymtar ”tuben.” Den 335 meter långa ståltuben byggdes 1908-1909. Delarna kom med järnväg till Floda station och sedan vidare till Tollered med hästskjuts.

Tuben användes för att transportera vatten till Tollereds övre och nedre kraftstationer via en kanal som gick från Torskabotten. Den rengjordes varje år, och detta skedde på somrarna när fabriken stod stilla.
”Det var ett slitsamt, smutsigt och farligt arbete som senare utfördes nattetid för att slippa den värme som uppkom av solstrålningen på de svarta ytorna”, skriver team Tollered på skylten intill en utställd bit av tuben.
Efter nedläggningen av kraftstationen och fabriken, såldes största delen av tuben och endast en liten del nära kraftstationen bevarades.
Tollereds ”öfvre” kraftstation är ett av landets äldsta vattenkraftverk, och är välbevarat tack vare de ideella eldsjälarna. De söker pengar för restaurering när detta krävs, och brukar få pengar från främst länsstyrelsen och Sparbanken Alingsås.

Här ser vi fabriken och tuben från ett annat håll…

Det är så trevligt med vägskylten som anger vad de olika husen ligger och vad de användes till. Biografen används än idag och lär vara den enda biografen med en kakelugn! Vidare ser vi var ”kontoret” låg…

”Kontoret”, ligger längs huvudgatan som går genom byn. Byggnaden uppfördes som kontor – och lagerbyggnad för bomull och färdigt garn. Det fanns en gångbrygga ca: 7 metr över marken mellan kontoret och fabriken. Idag används kontoret som festlokal. Bygatan som kontoret ligger på heter: ”Volrath Bergs väg” och vi åker den här vägen, då vi far mot Alingsås. Bygatan, mynnar så småningom ut på en mindre väg, genom ett underbart kulturlandskap.

De röda trähusen…

De gamla arbetarbostäderna ser lite olika ut.

Göta / Svea / Dana är en trio gamla trähus som var arbetarbostäder. Svea är äldst och byggdes år 1897, Göta 1899 och Dana uppfördes 1910. De har tillsammans 20 lägenheter som är renoverade till en modern standard. Byggnaderna tillmäts ett stort byggnads-, samhälls- och socialhistoriskt värde då de speglar industrins utveckling. Arkitekturens formspråk med brokvistarnas detaljer räknas till nationalromantiken.
”Stora Stenhagen”, tegelhuset från år 1853 är Tollereds äldsta bevarade arbetarbostad. Tyvärr har jag inget foto att visa på det.


Bakom Göta, Svea och Dana finns längor med förrådsutrymmen som förr i tiden användes som vedförråd. Dessa används idag som extra lägenhetsförråd.

Visst är de fina de dekorativa skyltarna!

På vår promenad fick vi syn på, Nedergården eller ”Båt-Johans” hus. Huset har anor från 1700-talet och här bodde en tid den tidigare ångbåtskaptenen Johan Eriksson som skötte ångbåten som trafikerade sträckan Nääs – Floda station. Det här huset är det enda bevarade huset från den tiden i Tollered.

Åh, det är så underbart att så gamla hus är bevarade!

Här ser vi den gamla byskolan. I rött så klart! 🙂 Enligt uppgift så är huset från 1800-talet och sedan 2012 bor här en barnfamilj! 🙂

På vår vandring såg vi även det här charmiga tegelhuset och även här såg det ut att bo en barnfamilj. Hur gammalt huset är känner jag inte till. Frånsett det nylagda taket ser ju huset gammalt ut. Tidigt 1900-tal?

De flesta husen i området är röda, men ett hus skilde sig från övriga och så ska det vara enligt traditionen! Ett gult hus som när det begav sig utgjorde bostäder åt förmännen och deras familjer.

Jag tycker det är så roligt och intressant med de här bruksorterna som är ett stycke historiskt kulturarv. Det som fascinerar mig mycket är hur välutvecklade de här bruksorterna var, beträffande omsorg och samhällsfunktioner. De som levde, arbetade och bodde här hade i regel allt vad som behövdes. Arbete, skola, läkare, diverse handel och så vidare. Men visst var arbetet slitigt och ibland farligt och bostäderna kanske inte de rymligaste för arbetarna.

I närheten ligger Jonsereds fabriker, lika charmigt och välbevarat. Men det får bli ett annat inlägg!

Kram Gunilla

0

Utflykt till Tofta julmarknad och naturreservat

Igår städade och julpyntade maken och jag här hemma! Granen står så grön och grann i stugan…egentligen lite mer silvrig då det är en kungsgran! 🙂  Det är en skön känsla att ha gott om tid… till att både feja, pynta och göra utflykter! 

Idag blev det som så många gånger förr utflykt till Tofta herrgård och till naturreservatet. Under december månad har de julmarknad och det är väl värt ett besök!

 Vi var bland de första besökarna, därav lite tomt vid entrén! Tofta julmarknad tycker vi om. Dels för att här säljs fint hantverk av olika slag, samt närheten till havet och naturreservatet. Det är också mysigt att det finns djur på gården som man får hälsa på!

Fick mig en slick av tungan! 🙂 

Hantverk – ja massor av fina, mjuka saker. Söta tomtar finns det gott om…

Hela övervåningen är fylld av vackra och användbara hantverk och på nedervåningen finns det bland annat café med hembakat. Ute på gården är det också försäljning.

Vi köpte inga julklappar och det blev heller ingen fika där… vi var så nöjda med att ”bara få titta!” Vi hade med egen fika, som vi intog under vår vandring genom det naturreservatet. Det är så vackert här oavsett årstid!

På vår väg genom reservatet passerade vi torpet ”Äggdal” som är under totalrenovering! Vad jag förstår så är det kulturminnesmärkt, så allt som går att återanvändas sparas! Gammalt tegel, så vackert!

Nu tycks boningshuset vara klart och till våren är det ladugårdens tur att åter komma på plats. Bräda för bräda.

Ja, det är verkligen vackert här bland gamla strandängar, gärdsgårdar och klippor.

Fika blev det vid vår vanlig plats, med vacker utsikt över viken…

Kanske du känner igen den här vyn? Jag fotograferar platsen varje gång vi är här! 🙂 

Vill du läsa mer om Tofta naturreservat och se på fler bilder, så kika här!

Kram Gunilla

0

Boktips – Följ med till Delsjön!

Boktips: Delsjön – Där stad och vildmark möts

Författare. Anders Ejdervik/ Mikael Svensson

Förlag: Votum

Följ med till Delsjöområdet – oasen som gränsar till Göteborg, Härryda, Mölndal och Partille. Delsjöområdet är välbesökt. Över en miljon besök under ett år, men du behöver inte trängas. Området är stort och smultronställena är många. Naturfotografen Mikael Svensson och författaren Anders Ejdervik har vandrat i området under alla årstider. De har besökt platser både nära väg och långt in i skog och mark.

Den här boken bygger på deras upplevelser. De tar dig med på sina turer. De har gjort besök i isig vinter, spirande vår och ljuvlig försommar. De har vandrat i den fagra sommaren och genom storslagen höst till ännu en vinter. De har besökt golfbanor, vattenverk och polisens rytteri. De har beundrat utsikten från telemasten. De har hälsat på hos sportfiskarna, paddlarna och roddarna. De har träffat fantastiska människor som delat med sig av kunskaper och erfarenheter från vildmarken mitt i stan.

En bok med underbara naturfoton dokumenterat under alla årstider! Så givande att följa med på författarnas äventyr, samtidigt som jag upplever en hög igenkänningsfaktor! Vi är många i Göteborgs kommun samt i kranskommunerna som besöker den här oasen året runt! Likväl tror jag att alla uppskattar den här boken, oavsett om du har varit i området eller inte! Delsjöområdet är ett utflyktsmål för alla!

Så många gånger genom alla år vi har cyklat och vandrat kortare eller längre sträckor inom området och igenom för att ta sig in till Göteborg eller till någon av kranskommunerna. Jag promenerade nyligen runt Stora Delsjön med en före detta kollega och som alltid njuter jag av naturen här. Jag rekommenderar boken varmt!

Kram Gunilla

 

 

0

Vi fick en inbjudan till hemlig dagsutflykt med goda vänner!

Nu är vi inne i juni månad och det soliga och vackra vädret tycks bestå! Visst är det underbart, särskilt tidigt på morgonen och sent på kvällen, då det råder en behagligare temperatur enligt min mening. Men det är extremt torrt och varken vi vill det eller ej, så behövs regn!

Det vackra vädret inbjuder så klart till olika aktiviteter och för vår del har det blivit en hel del utflykter och sammankomster. Både på tu man hand och tillsammans med vänner. Den senaste i raden var en ”hemlig resa” – en dagsutflykt med goda vänner. Kanske det inte lockar att sitta instängd en längre stund i en bil i värmen, men om man får åka nedcabbat, ja, då är det något helt annat! Det blir en helt annan upplevelse på det sättet. Den hemliga resan gick på smala, slingriga vägar och ibland på större väg med mer fart och fläkt! 🙂

Vackrast är att ”glida fram” för att kunna höra fågelsång och känna doften av nyslaget hö! Vad vårt land är vackert! På vår färd in mot landet passerade vi både löv -och barrskog, ängar och åkermark. Så vackert med alla lupiner, smörblommor och hundkex. Detta är sommar för mig! Vi passerade Fotskäl på vår vidare färd mot Sätila kyrka, där vi gjorde ett kort stopp och blickade ut över Lygnern. Vilka vyer!

Nästa längre stopp, blev en fikapaus uppe på ”Seatons kulle” – eller Hyltenäs kulle som det egentligen heter och som ligger i Öxnevalla socken. En grosshandlare från Göteborg med namnet George Seaton som med ett stort natur – och jaktintresse, lät bygga sitt ”jaktslott” här på kullen. Den pampiga byggnaden stod klar 1916, men lyckan blev kortvarig, då det brann ned 1923. Det finns en teori om att det var en spricka i skorstenspipan från eldstaden i Seatons sovrum som orsakade branden. Bedrägeriförsök har det också ryktats om. Bostaden gick inte att rädda, så det som finns kvar idag att beskåda är en del av husgrunden och en källare. Mer dokumentation om bygget och familjen finns dokumenterat på plats och på nätet för den som vill veta mer. Platsen är populärt som utflyktsmål och vid vårt besök träffade vi på både andra bilister och framförallt mc-förare! Det är en härlig känsla att ta sig uppför på den smala, vackra slingriga vägen. Längs kanterna växer det bland annat ek och hassel och på våren lär det lysa blått av blåsippor. Det vill så klart jag uppleva! (Vill betona att blåsippan här är fridlyst!)

Utsikten uppifrån kullen är minst sagt magnifik…

Vart man än tittar så finns det skog och sjöar! Det vi ser här i horisonten är Västra och Östra Öresjön. Det här är en plats jag rekommendera att åka till. Vackert och med en intressant historia!

Vi for vidare på vår hemliga resa! Ett kort stopp blev det i Torestorp. En mycket vacker gammal stenbro fångade vårt intresse och ni kommer att förstå…

Visst är det vackert?

Mitt i Torestorp delar Torestorpsån upp sig i minst sju strömfåror och bildar ett stycke mycket speciell natur.  Även här finns det promenadstigar där lövträden bildar ett tätt tak och marken är täckt av lummig grönska. Här växer bland annat Sveriges största ormbunke – Kungsbräken längs vattenfårorna. När jag läser på nätet om ”Sju strömmar”, så står det att området är täckt av vitsippor på våren! Så det får bli ett återbesök även hit! 🙂

Ni ser hur lummigt det är!

Uppe på den vackra stenbron såg det ut så här över ån…

Förhållandevis lite vatten i Toretorpsån och kanske därför som vi inte kunde se att det fanns sju strömfåror?

Därefter förstod maken och jag att vi var på väg mot kusten på den hemliga resan! Varberg nästa – närmare bestämt Getterön, där maken och jag intog årets första havsbad! Inte en dag för tidigt! Så här på stranden intogs den medhavda lunchen och det blev som sagt sol och bad!

Innan hemfärd stannade vi till vid hamnen och promenerade runt Fästningen. En svalkande glass satt fint, innan vi så styrde färden hemåt igen!

Avslutar med några bilder ifrån Kallbadhuset som jag tycker är så vackert!

På bilderna syns inte många badande. Men jag kan lova er att det var fullt både här inne i Varberg och ute på Getterön!

Den ljumna kvällen avslutades hos oss med lite rosé, grillat och en grönsallad. Vilken fin ”hemlig resa!”

Kram Gunilla

0