En skogspromenad och en minisemester!

Ja, dagen har gått i ett med att städa, lite trädgårdsfix och så packa lilla resväskan för en minisemester! Jag har också hunnit med en skön promenad i skogen. Mycket solig och fin dag, med behaglig temperatur.

Jag mår så bra när jag kommer ut i naturen. Tankarna klarnar och jag känner verkligen hur välgörande promenaden är för hela kroppen! Här är lövskogen ganska tät, men ju närmre vattenblänket jag kommer, ju mer glesas skogen ut.

Det är en sådan glädje att ha naturen inpå knuten! Ett ganska stort naturreservat med många olika små vägar och ännu mindre stigar. Då och då möter jag motionärer som antingen löptränar eller går stavgång som jag! Hundägare träffar jag som oftast på och ibland barnfamiljer på skogsäventyr! 🙂 Går jag ut tidigt, innan frukost, så brukar jag få ha skogen för mig själv och då och då ser jag bland annat rådjur.

Regnet som har kommit gör gott för grönskan, men likväl är det lite vatten i bäckarna och i åarna här runtomkring. Träden dricker massor av vatten!

Men i skogstjärnet såg det ut att vara normalt vattenstånd. Härligt solglitter idag! 🙂

Ja, då blir det en liten bloggpaus, men snart är jag tillbaka och förhoppningsvis har jag många fina bilder med mig i bagaget! 🙂

Må gott!

Kram Gunilla

Glommen och Getterön – några halländska pärlor!

Tack för alla lyckönskningar som vi fick på vår bröllopsdag den 5 juni här på bloggen, Facebook och på Instagram! Det blev en minnesrik och solig dag! Idag vill jag visa lite fler bilder ifrån Glommen och Getterön som vi besökte på vår bröllop – och utflyktsdag. Glommen ligger knappt en mil ifrån Falkenberg och Getterön ligger nordväst om Varberg. När vi åker till Glommen, så åker vi alltid den vackra kustvägen, då vi kommer ifrån Varberg. Ibland fortsätter vi till Falkenberg, för att där promenera runt i den gamla stadskärnan. Den här gången blev det inte så, utan istället lunch vid Hastaviken som ligger på halvön Getterön.

Glommen har en liten fiskehamn och efter den, längst ut på udden, där brukar vi inta vår matsäck. Vi har som sagt varit här ett flertal gånger och jag har bland annat visat bild på den berömda stenen som har givit Glommen dess namn. Denna sten har även fungerat som landmärke för sjöfarten. Strax söder om Glommen ligger sedan 1840-talet Morups Tånge fyr, som har övertagit stenens funktion som ledning för sjöfarten.

Glommen…

Här ute på udden är den första delen grön och frodig och längst ut där stenen ligger – landmärket, där är det kargt. Havet skymtar där i horisonten på bilden…

Vi hade tur, för än blommade strandkålen här bland alla stenar.

Längst ut vid strandkanten ligger också en liten sjöbod som jag gärna fotograferar och så även den här gången…

Strandgossarna är på väg att blomma ut, men gräset i sig är vackert.

Sjöboden i närbild… ett foto från ett tidigare tillfälle.

Några bilder till ifrån Glommen….

Vi hade verkligen tur med vädret! Lite blåsigt, men ljumna vindar. Senare på eftermiddagen la sig vinden och promenaden genom naturreservatet på Getterön, blev en behaglig stund.

Getterön…

Här är naturen lite kargare och de rödaktiga grässtråna lyste så vackert längs stigen. Någon som vet vad de heter?

Små styvmorsvioler bland allt annat vackert….

När jag nu tittar och laddar upp mina bilder till inlägget, så kommer den där ”lyckokänslan” tillbaka inom mig! Att vi har en sådan fantastisk natur. Att vi har allemansrätten. Att ha friska ben som gör att jag kan ta mig fram i landskapet. Glädje och tacksamhet! 🙂

Andra tycker också om att vara här – stannar upp och bygger torn av stenar. En balansakt där det behövs tid och tålamod. Kanske små ”Mästarnas mästare!” 🙂

Vi tycker som tur är båda två om att vara i naturen… och att vara tillsammans! 🙂

Ja, både bröllopsdag och nationaldagen bjöd på strålande väder. Idag råder här lite av höstväder med regn och kraftig blåst. En perfekt innedag med tid för lite eftertanke och en stunds bloggande!

Må gott!

Kram Gunilla

Längtan till Bohuslän!

Längs Bohuskusten har vi många pärlor som vi återvänder till lite då och då! Nu har vi fått en ny pärla med Björholmen – platsen för vår sons bröllop! Maken och jag besökte Björholmen tidigare i år, på självaste trettondagsaftonen. Den dagen var en kall och klar vinterdag. Du kan läsa om det inlägget här! Några månader senare, i mitten på maj, var det en ljummen och skön försommardag!

Jag har allt som oftast en längtan att komma upp till Bohuslän. Sommar som vinter. Höst som vår. Jag behöver inte nödvändigtvis bo här. Nej, jag vill längta! Upplevelsen blir så mycket mer intensiv och djup om man får längta.

Jag tror att de allra flesta som har besökt Bohuslän, uppskattar landskapets karaktär med bland annat de typiska skärgårdshusen, sjöbodarna, doften från tång och hav, skaldjuren, samt de solvarma klipporna om sommaren.

Låt oss titta på miljön vid Björholmen…

Lägg märke till ljuset och speglingarna…

Foto: Bilden tagen ifrån vårt balkongfönster, dagen efter bröllopet!

Sjöbodar, bebyggelse, klippor, hav och båtliv… Det är Bohuslän det! Av min bror fick jag veta att Idun – den blå fiskebåten mitt i bild, sjönk i hårt väder utanför Räbbelhuvud, utan för Kyrkesund, nordväst om Tjörn, i februari 2018. Den ensamme fiskaren tillika ägaren, räddades i sista stund av sjöräddningen och båten plockades upp så småningom av Kustbevakningen, då det fanns risk för oljeläckage. Vilken tur att allt slutade väl!

Nog skulle jag vilja simma ut ifrån badstegen, men det får allt bli lite varmare i vattnet först!

Sjöbodar – det är ett favoritobjekt att fotografera…

De får gärna vara lite solblekta och ”ruffiga”, som här! Taket ser nytt ut… det var väl dags!

Sjöbodar och bryggor….

Alltså dessa klippor – det är som ett vykort! Mitt hjärta slår alltid snabbare när jag kommer till Bohuskusten. <3

Och som jag skrev… de charmiga husen! De hör Bohuskusten till! 🙂

På vägen, strax innan man kommer fram till Björholmen, stannade vi till för att jag ville fotografera. Jag mer eller mindre kommenderade maken till att stanna! 😉

Du ser ju själv…

Foto: Strax innan Björholmen. Taget med min mobilkamera.

Ja, så pittoreskt i dessa små kustsamhällen!

På kvällen, vid bröllopet, färgades himmelen rosa… och luften var då alldeles ljummen…

Det var och är obeskrivligt vackert! Jag blickade ut över havet, himmeln och ville bara inte att kvällen – att stunden skulle vara över!

Men det blev midnatt och det var hög tid att gå till sängs, för att vakna upp till en kristallklar dag!

Vilka fantastiska speglingar…

Sjöbod nummer två från höger – det var där vi intog middagen på vår sons bröllop. Underbar middag och fantastisk utsikt över havet! Balkongen som skymtar längst upp till vänster – det var brudparets svit! 🙂

Manfred – så hette han vår sjöbod, där vi tillbringade hela kvällen och njöt av precis allting!

Jag är tämligen säker på att du förstår min längtan till Bohuslän! 🙂

Må gott alla kära läsare! Det är så roligt att just du tittar in här och delar min glädje!

Kram Gunilla

Huset och björkskogen vid sjön!

Det diskuteras mycket om vädret just nu i sociala medier – om hur kallt det är! Runt påsk var det soligt med behaglig försommarvärme. Nu råder det isande vindar, nattfrost och här och var har det till och med fallit lite hagel eller snö. Det är nog inte vad de flesta längtar efter nu. Snö! Jag kan välja att vara inne eller så klär jag mig varmt och trotsar isande vindar. Jag kan skydda mig, men det som oroar mig är hur naturen – alla blomknoppar och våra små insekter som humlor, bin och nyckelpigor klarar sig?

Från bokskog till björkskog – det är ljuvligt med den skira grönskan och det är som min bloggvän Christina skrev till mig ” Otroligt vackert och helande på något vis!” Ja, naturen är energi – och rogivande på en och samma gång!

De vita stammarna mot grönskan och här vitsippor som dröjer sig kvar! Visst är det vackert!?

Nere vis vår sjö, ligger också ett gammalt hus med namnet ”Annero.” Visst låter det också vackert!? Och jag kan lova er att huset gör skäl för namnet! Ett hus med själ!

Trädgårdssidan som vetter mot sjön.
Huset ligger nära sjön och de har underbar utsikt över sjön!

Det må vara lite kylslaget, men jag längtar ingenstans just nu! Jag njuter av den skira grönskan, även om det är lite kallt om näsan! Det som oroar mig är att vattennivåerna är under det normala – det får bara inte bli torka!

Kram Gunilla

I en röd liten stuga!

Idag är det en mulen dag och energin är inte på topp. Kanske jag gick lite för mycket där ute i skärgården och i skogen dagen därpå. Nåväl, jag tar det lugnt idag, redigerar lite bilder och skriver en stund då och då. Får ju inte anstränga ryggen!

Snön ligger kvar och det gillar jag. Det ska vara vinter i februari och mars och gärna med många solskensdagar! Våren kommer så småningom… Vinterlandskapet är så vackert var man än befinner sig. Ena dagen vid havet. Den andra dagen i skogen.

Visst är det vackert i ”min skog?” 🙂 Bäcken som nu håller på att frysa till. I somras var den tömd på vatten, på grund av den långvariga torkan. Skönt att balansen är återställd!

Gärdsgårdsmuren är täckt av orörd snö, himlen lite rosafärgad av januarisol. Fotsteg finns vid sidan om den gamla muren och lite längre fram ligger några röda stugor… och en vit.

Här syns stugan lite bättre! Fotsteg, men ingen hemma. I en röd lite stuga vill jag bo! 🙂

I den andra röda stugan lyste en elektrisk ljusstake och utanför ytterdörren såg jag till fler ”spår” av mänsklig art! Precis när jag skulle ta ett foto på stugan, kom en ung kvinna ut, väl påklädd, och med en lika påpälsad liten baby i en bärsele på magen. Vi kom i samspråk, jag hälsade på dem och jag berättade för mamman hur glad jag är över att sommarstugorna finns kvar! (De har många år på nacken) Hon i sin tur berättade att de har vinterbonat stugan och byggt ut den lite, för att kunna bo där året om. Tankarna for runt i mitt huvud och cirkulerade mest i hur de ändå får plats och att det är en bit ifrån samhällets alla bekvämligheter. Och har de varmt och kallt vatten inomhus? Toalett? Hursomhelst – den lilla babyn och kvinnan verkade vara nöjda och hon betonade hur skönt det är att bo så nära naturen. De bor sannerligen mitt i den! Naturen framför bekvämlighet tänkte jag vidare. Jag fick gärna fotografera, men jag ville inte tränga mig på dem. Jag vandrade vidare på min vinterpromenad…

En liten björkskog. I somras tog jag en bild här på ”änglahår” som då växte mellan de grönklädda björkarna.

Mellan träden skymtar den lilla skogstjärnet och solen ger ett mjukt januariljus. Vassen ger en fin kontrast och lite färg åt bilden. Jag bor inte mitt i naturen, men jag har den väldigt nära mig och det är jag tacksam över!

Må väl!

Gunilla

Gott slut och Gott nytt år!

Det finns många höjdpunkter att minnas under året som gått! Det allra bästa för egen del är att jag har varit ledig. Jag äger min tid och jag har förvaltat den väl! Det är fantastiskt att jag varje dag kan vistas i naturen om jag så vill.
Vi uppskattar våra utflykter i närområdet, ibland längre bort som våra skärgårdsutflykter och vår upplevelseresa till bland annat Rom. Det här året har jag läst många intressanta böcker och jag har både återupptagit gamla kontakter och träffat nya vänner! 🙂

Inför 2019 finns det redan nu glädjeämnen att se fram emot och jag hoppas och tror att det blir fler! Ja, jag känner mig nöjd med mitt/vårt år! Nya utmaningar… ja, jag vill leva ännu mer hälsosamt och klimatsmart! Det finns en del att jobba på där!

Igår när jag gick i ”min trollskog”, så var det ett fantastiskt ljus! Solen bröt igenom i dimman då och då…

Så vackert med alla regndroppar på träden…

Dropparna hängde där som små kristaller!

Vackert med de nakna stammarna i det bleka solljuset…

Och så rullade dimman in igen över den lilla sjön, men solen gjorde vad den kunde för att lysa igenom.

Med dessa naturfoton vill jag tacka mina läsare för det här året och jag önskar gamla som nya läsare välkomna tillbaka!

Gott slut och ett riktigt Gott nytt år!

Kram Gunilla

En önskan om en vit jul och om att finna tomtenissar i skogen!

Tyvärr har det lilla snötäcke vi fick töat bort! Men jag är optimist och tror att vi får en vit jul. Antingen med lite nysnö eller med hjälp av frost! Jag hoppas och tror också att jag detta år ska få träffa tomtenissar i skogen… Jamen de måste bara finnas där! 🙂

I väntan på att finna tomtenissarna bjuder jag på lite vinterbilder… utifall att det inte blir så vitt….

Visst ser det ut som om tomtenissar skulle finnas här någonstans? Hursomhelst så njuter jag av att vandra i skogen och ta vara på det ljus som finns. Vi behöver det så väl! Jag njuter också av tystnaden i skogen. Det är mest naturens egna ljud som hörs, även om jag också hörde glada rop och skratt från någon förskolegrupp. Kanske de också var ute på ”tomtespaning”! 🙂

Kanske det här är tomtenissarnas egna julgran! 😉 Så vacker där den står i skogen!

Vackert är det också vid skogstjärnet! Varje gång jag är i skogen, så stannar jag oftast till här och lägger märke till hur naturen förändras. Allt efter årstiden.

Ja, jag har verkligen letat med ljus och lykta efter tomtenissarna….


Jag tyckte faktiskt att jag såg en lite nisse, som gömde sig bakom ett träd! De är luriga de där små nissarna! 😉

Hoppas att även du hinner ut och njuta av det lilla dagsljus som finns!

Kram Gunilla

När frosten bäddar in landskapet i vitt!

Vilken fantastisk frostnupen novemberdag! Inte ett moln, inte den minsta vindpust – allt lugnt och magiskt vackert!

Vi var på väg med bilen… stannande till och tog några bilder över den vackra skogen…

Solen på väg ned över grantopparna, men jag tyckte det var så vackert ändå i skymningsljuset…

Lite mer ljus….

En underbar dag och vi hann med en skön promenad i solljuset!

Kram Gunilla

 

Boktips – Följ med till Delsjön!

Boktips: Delsjön – Där stad och vildmark möts

Författare. Anders Ejdervik/ Mikael Svensson

Förlag: Votum

Följ med till Delsjöområdet – oasen som gränsar till Göteborg, Härryda, Mölndal och Partille. Delsjöområdet är välbesökt. Över en miljon besök under ett år, men du behöver inte trängas. Området är stort och smultronställena är många. Naturfotografen Mikael Svensson och författaren Anders Ejdervik har vandrat i området under alla årstider. De har besökt platser både nära väg och långt in i skog och mark.

Den här boken bygger på deras upplevelser. De tar dig med på sina turer. De har gjort besök i isig vinter, spirande vår och ljuvlig försommar. De har vandrat i den fagra sommaren och genom storslagen höst till ännu en vinter. De har besökt golfbanor, vattenverk och polisens rytteri. De har beundrat utsikten från telemasten. De har hälsat på hos sportfiskarna, paddlarna och roddarna. De har träffat fantastiska människor som delat med sig av kunskaper och erfarenheter från vildmarken mitt i stan.

En bok med underbara naturfoton dokumenterat under alla årstider! Så givande att följa med på författarnas äventyr, samtidigt som jag upplever en hög igenkänningsfaktor! Vi är många i Göteborgs kommun samt i kranskommunerna som besöker den här oasen året runt! Likväl tror jag att alla uppskattar den här boken, oavsett om du har varit i området eller inte! Delsjöområdet är ett utflyktsmål för alla!

Så många gånger genom alla år vi har cyklat och vandrat kortare eller längre sträckor inom området och igenom för att ta sig in till Göteborg eller till någon av kranskommunerna. Jag promenerade nyligen runt Stora Delsjön med en före detta kollega och som alltid njuter jag av naturen här. Jag rekommenderar boken varmt!

Kram Gunilla

 

 

Följ med till Kalvsund – den minsta lilla pärlan i den norra skärgården!

En solig och ganska blåsig septemberdag, begav vi oss iväg ut igen, till Göteborgs norra skärgård. Den här gången besökte vi Kalvsund som är beläget mellan Bohus-Björkö och Öckerö. Ön ingår i Öckerö kommun som består av tio bebodda öar, där Kalvsund är den till ytan minsta ön och är bilfri.

Längd

Vi följde en slinga som hette Strandstigen, men vi kunde inte finna hur lång den sträckan är. Vi fann ej heller någon uppgift om Valenstigen.

Men vi uppskattar Strandstigen till ca: 3 km. Med promenad upp till ”Valen” och lite runt bland husen, blev det kanske 4 km.

Svårighetsgrad

Lätt. Trevlig slinga som mestadels går utmed havet och förbi badplatserna, Bindes och Körrgårn. Lätt att ta sig fram över klipporna då det finns utlagda spångar och trappor. Även naturliga trappavsatser i bergen här och var. Precis som på Källö-Knippla har man här lagt ner arbete på framkomligheten!

Utgångspunkt

Bilfärja från Lilla Varholmen till Björkö. På Björkö, en kort bit ifrån färjeläget, på höger sida, finns det gästparkeringar. Inte så många, så under högsäsong, kan det kanske bli lite svårt att hitta parkering. Från bilparkering går man en kort sträcka till Framnäs färjeläge som ligger på vänster sida. Bilfärjan från Björkö är avgiftsfri, men på personfärjan gäller Västrafiks avgifter. Turen över till Kalvsund tar bara någon minut! Väl över, så valde vi, efter att ha samspråkat med en trevlig ö-kvinna att gå högervarv, (motsols) med start förbi ”Bremerska villan” och vidare upp för backen mot ”Såsen.” (Samlingshus.) Nedanför idrottsplanen, mot havet, följde vi slingan.

Lite kort om Kalvsund

Invånarna på Kalvsund uppgår till ett antal på 222 personer. Om sommaren blir de fler. Kalvsund var en av de öar i Göteborgs skärgård som tidigast tog emot sommargäster, detta runt 1870-talet. På öns högsta topp reser sig sjömärket Valen. Här ifrån har man magnifik utsikt åt alla väderstreck. På öns norrsida ligger en stor byggnad med två torn, förut kallad Bremerska villan. Här bodde under början av 1900-talet en man vid namn Ernst Bremer, han ansågs vara en av Sveriges största smugglare. Spritsmugglingen pågick under ransoneringstiden på 1920- och 30-talet. Ernst Bremer, tjänande, genom ett danskt forskningsarbete om honom, som förlaga när manus skrev till den svenska långfilmen Smugglarkungen. Idag är huset kulturmärkt och kallas Panget.

Våra upplevelser på Kalvsund blandat med lite faktainformation

I den yttersta norra skärgården har vi Hyppeln kvar att besöka, men då jag för dagen inte var helt kurant, så valde vi att besöka den till ytan minsta ön i den norra skärgården. Det skulle därmed inte bli så långt att promenera runt för min del.

Vårt besök på ön varade ungefär i tre timmar och då promenerade vi i lugn takt och hann med en medhavd fika längs promenaden och en vid hamnen i väntan på att åka tillbaka den korta turen över till Björkö igen. Inget bad den här gången. Dels för att det var lite blåsigt, dels för att jag inte var i toppform.

Här nedan, den lilla personfärjan som tog oss över till Kalvsund och som sedan skulle vidare mot Grötö. Vi kom lite tidigare än beräknat till Framnäs och jag ser på vägen dit, att båten avgår om två minuter. Det blev fart på benen och kapten inväntade oss.Tack! Därmed fick vi mer tid på Kalvsund.

Det är bara ett smalt sund mellan Björkö och Kalvsund, så det tar bara som sagt någon minut så är man över! 🙂

Vi har kommit rätt – Vi är på Kalvsund! 🙂 Vi gick sedan åt höger, mot den lilla hamnen. Där finns toaletter och en kiosk som vid vårt besök var stängd för säsongen. (Toaletterna öppna.) Inga affärer på ön, utan det är matsäck som gäller!

Från färjeläget vid Framnäs och väl på ön är det ett hus som sticker ut och det är förstås Bremerska villan. Smugglarkungens hus!

Alltid spännande varje gång som vi kommer till någon av öarna som var och sin har sin historia. Naturligtvis finns det en hel del som förenar dem beträffande hur befolkningen har levt och verkat genom tiden. Men det är bara Kalvsund som har haft en smugglarkung! Eller?

Vem var då denne Ernst Bremmer?

Ernst Bremer, föddes 16 februari 1886 på Öckerö, död 10 mars 1985 i Göteborg, var en svensk entreprenör. Dock är han mer omtalad som ”smugglarkungen”. Bremer beskrivs nästan alltid som en folkhjälte trots ett digert brottsregister och ständiga konfrontationer med tullen. Under några år på 1910-talet bodde Bremer på Kalvsund. Villan blev år 2004 förklarad som byggnadsminne och där inreddes ett smugglarmuseum.

1944 orsakade han även en diplomatisk kontrovers mellan Sverige och Storbritannien då han med sin fiskebåt befann sig utanför Skottlands kust för att fiska. Tillsammans med sin besättning hade han tagit sig över de tyska minbältena i Nordsjön. Britterna misstänkte honom att vara tysk spion som fått fri lejd över minorna. Bremer satt fängslad i Storbritannien under ett år.

Bremers karriär som spritsmugglare skildrades fritt i filmkomedin Smugglarkungen från 1985 med bland annat Janne ”Loffe” Carlsson och Björn Skifs i huvudrollerna. (Källa Wikipedia.)

Efter att vi passerat huset, så gick vi upp för backen som vi blev hänvisade till att följa och vidare mot ”Såsen” – ett ombyggt societetshus som numera bland annat rymmer samlingslokal för olika ändamål och en bastuanläggning.

Men först ett litet stopp i backen…

Lite skavt och nött – som är så charmigt och som måste förevigas.

Vid ”Såsen”, satt en skylt placerad på fasaden som visade vägen till fotbollsplanen och Strandstigen.

Lite kort om ”Såsen”…

”Såsen” uppfördes 1933 av Kalvsunds Badgästförening. Det var öns sommargäster som byggde societetssalongen till samling och fest.

1988 överläts huset till Kalvsunds Idrottsförening och Badgästföreningen upplöstes. I över 70 år har huset nyttjats flitigt av både bofasta, sommargäster och utomstående. År 2000 blev huset klart efter en genomgripande om – och tillbyggnad, anpassad till dagens behov.

Nedanför fotbollsplanen mot havet, såg vi något som liknade en slinga! Vi såg spången och följde den i motsols riktning. Det gjorde att vi fick vinden mot oss!

Nu gillar jag att få klättra och balansera lite, men visst är det bra att det finns en spång att ta sig över vid vissa avsatser. Bra för både stora och små! 🙂

En ny spång och en trappa och där uppe kan man ju slå sig ned på bänken och blicka ut över havet!

Vind i håret, sol på kinden och rakryggad! Härligt! 🙂

Uppe på toppen skymtar sjömärket ”Valen”. Det går att gå dit upp från den här sidan, men vi gick dit upp via jättefina trappor, då vi rundat ön och var då nästan tillbaka vid färjeläget.

Här har vi trapporna upp och det var inte svårt att hitta dit till dem. ”Gamla vägen” är ett av gatunamnen och som hänvisar både åt höger och vänster på ön. Från den, nära hamnen gick vi in på Hästebrunnsvägen och därifrån fanns en skylt till ”Valen.”

Puh, äntligen uppe! Härifrån en fantastisk utsikt mot de närbelägna öarna och havet förstås!

Ja, det gäller att förankra ordentligt med tanke på alla stormar!

Man måste så klart huka sig och kika in därunder och innanför! 🙂

Lite om Valen

Valen uppfördes år 1855. Innan Öckerö nya kyrka byggdes så var Kalvsunds vale det första sjömännen såg när de kom utifrån havet. Det fanns förr en trappa inuti som ledde upp till små gluggar där lots och tull kunde kika ut mot havet. Fram till år 1969 fanns bredvid Valen ett stormvarningsställ där signaler hissades då vinden befarades till kuling eller storm. Idag har Valen ingen betydelse för den allmänna sjöfarten, men har ett stort antikvariskt värde. Öckerö kommun köpte det för 1000 riksdaler (kronor) ifrån Sjöfartsverket år 1971. Valen är som sig bör upplyst nattetid!

Utsikt ifrån trappan…

Utsikt ifrån Valen…

Vackra vyer ifrån slingan…

Så vackra färger! Öckerö kyrka skymtar i bakgrunden…

När sommaren dröjer sig kvar…

Vi tror att det här lilla huset är en väderstation…

Charmigt!

Så har vi gått runt och utforskat ön en smula och så charmigt och pittoreskt är vårt intryck! Det är perfekt, enligt mitt tycke att ge sig iväg ut till öarna den här årstiden! Ingen trängsel, temperaturen behaglig i både luft och hav! Kommunikationerna är helt okej! Det gäller bara att ha koll på de olika turlistorna och planera både för dit – och hemfärd! Men med dagens teknik är det ju bara att ladda ned turlistan till mobilen!

Så slog vi oss ned en stund i väntan på att invänta personfärjan tillbaka mot Björkö, där bilen stod parkerad. En kopp kaffe och en bulle var fanns kvar i matsäcken! 🙂 Vi samspråkade med två andra ö-kvinnor. En åretruntboende och en sommarboende. Jag frågar om vad det finns för djur på ön och det finns både rådjur och det har hänt att även älg har vistats här! De både simmar över det lilla sundet från Björkö och vintertid är det ju bara att promenera över på isen. Jag då som alltid har vaksamma ögon beträffande ormar, frågar också om det. ”Nej, det är mycket sällsynt”, säger den åretruntboende kvinnan, men tillägger att det finns det gott om orm på Björkö! I samma ögonblick ser jag i ögonvrån hur en SNOK slingrar sig upp vid bryggan där båten strax ska lägga till!!! ” Vad är det där då”, säger jag högt och uppskärrat! ”Ja, men det är ju ”bara en liten ”snokunge”, säger sommargästen och ler! Men likväl en ORM tänker jag och försöker att fånga den på bild… innan jag strax ska gå OMBORD PÅ BÅTEN!

En inte helt tydlig bild, men nog ser ni en ORM!? Den hade vänligheten att inte SNOKA vidare åt vårt håll, utan den slingrade sig ner ungefär där den om upp!

Jag har sett tillräckligt många slingrades och simmandes snokar den här säsongen, så jag tycker att det räcker nu! Visst är jag modig? 🙂

Kram Gunilla