De första blå – och vitsipporna! En vandring mellan Lilleby och Sillvik.

Det finns ett ställe på Björkö i Göteborgs norra skärgård som heter Bovik, ”Pjonken”, där det växer blåsippor. Du kan läsa om det här på bloggen! Den här gången ville vi gå på en ny ”skattjakt”, för att finna de älskade sipporna och då föll valet på Sillvik, beläget på Hisingen.

Sillvik är ett 30 hektar stort naturreservat och är ett skyddat område sedan 1980. Reservatet ligger norr om Tumlehed på norra Hisingen och i området finns en skalbank med mycket värdefull flora. Här växer bland annat: blåsippa, vitsippa, gullvivor, orkidéer bland annat Jungfru Marie nycklar. Sällsynta fjärilar har påträffats här som; mindre blåvinge, silversmygare och ängsnätfjäril. I den östra delen kan du träffa på den sällsynta hasselsnoken! Nu hoppades vi på att finna blåsippor och det gjorde vi!

Vy vid Lillebybadet.

Vår vandring startade vi Lillebybadet, för att vi ville gå den vackra kuststräckan mellan Lilleby och Sillvik, för att därefter promenera den sista biten till blåsipporna vid skalgrusbanken. Om du väljer att inte gå kustspromenaden, så finns det en parkering vid Sillviks badplats. Därifrån promenerar du rakt igenom kolonistugeområdet, upp för hela backen som leder genom området och följ sedan skylt som visar bland annat mot Sillviks naturreservat.

När du ser den här skylten, har du inte långt kvar till blåsipporna, eller till de övriga vackra blommor som växer här. Allt beroende på när du besöker området.

Innan vi tittar på blåsipporna, så några foton från sträckan mellan Lilleby och Sillvik.

Som kanske synes, så var vädret kallt och blåsigt, men soligt med lite molnskyar då och då! Många backar upp och ned med underbara vyer! En sträcka som jag inte hade velat missa!

Jag tror att maken instämmer i det!

Vi passerade Sillviks båthamn och då var det inte så långt kvar till Sillviks badplats.

Efter en kortare sträcka genom skogen kom vi fram till själva skalgrusbanken och till blåsipporna! Nu hade jag en bild framför mig av ett blått hav av blåsippor. Ha inte det för då blir du besviken! Nu har vintern varit kall och våren likaså. Så vad vi förstod på andra ”skattjaktsletare”, så var det nog färre blommor i år eller om vi var lite tidiga!? Men början av april låter ju inte så tidigt.

Du får leta längs ”sidorna”, bland träden och på slänterna, så finner du vad du söker!

Visst är de underbara! Jag har längtat så efter att få se dem!

Vi hade också turen att få se de första vitsipporna och deras tid är ju vanligtvis efter att blåsipporna har blommat ut. Men nu såg vi några sida vid sida…

Delar av Sillviks naturreservat består av skalbankar. En skalbank innehåller till exempel skal från musslor och snäckor. De samlades här då området låg under vatten. Här i Sillvik hämtade man länge skalgrus för att sälja som hönsfoder. Störst var uttaget under åren 1928-1933. Idag finns bara delar av skalbanken kvar. Återigen människans intrång i naturen!

En bit bort från Tumlehedsdalen finns det hällmålningar från stenåldern. I närheten ligger Prästgårdskilen med Bronsålderssundet. Det här är något som vi får återkomma till vid ett annat tillfälle.

När du är vid Skalbanken, så gå gärna uppför berget där du har en fantastisk vy över land och hav. Med hjälp av repanordningen, tar du dig upp!

Här uppe finns som synes en sittbänk med bord, men också fina avsatser direkt i berget. Vid vårt besök behövde vi söka skydd för den kalla vinden.

Vi promenerade tillbaka samma väg, men gjorde en liten avstickare mot Trolldalen. Var lite nyfiken på de där trollen och tomtarna…

Underbar skog att promenera i…

Knotiga, härliga träd och på några ställen grön inbjudande mossa…

Älskar sådan här skog. Tomtar och troll… fanns de? Jodå!


Många tomtar och troll såg vi. Ett paradis för alla julälskare! 🙂

Trevligt inslag och jag kan tänka mig att det har samlats tomtar och troll här länge genom åren. Men så kallt det måste vara på vintern! Särskilt den gångna vintern! Hur överlever de!? 🙂

Strax efter Trolldalen kom vi fram till en liten sjö med grillplats. (Glömde att fota här). Där vände vi, för vi ville inte komma ut på någon större väg, för att på så vis komma tillbaka till bilen vid Lillebybadet. Så vi vandrade tillbaka samma väg, hela vägen och det var inte så tråkigt precis med de vyerna mellan Sillvik och Lilleby!

Vi var mycket nöjda med vår dag, även om vi inte hann att se hällmålningarna! De ska vara väldigt fina här. Men den som spar hen har! Det fick räcka med 1,2 mil i benen! 🙂

Det finns flera vandringsleder och mindre stigar i hela området. Så det är bara att välja!

Kram Gunilla

0

Hälleviksstrand och Mollösund i vinterskrud!

Min längtan till Bohuslän är alltid påtaglig. Det är något med landskapet och hela miljön som gör att jag så ofta längtar dit. Att se landskapet i vinterskrud, händer inte så ofta nu för tiden, då klimaten har blivit så milt. Men den här söndagen – kanske den vackraste vinterdagen den här vintersäsongen! Fylld av förväntan var maken och jag startklara för avfärd tidig förmiddag. Men vart skulle vi åka….

Det blev till Hälleviksstrand och till Mollösund. Små kustnära orter på Orust. Inte alltför lång bilresa ifrån Göteborg. Vi ville ha tid för strövtåg och upptäckarglädje på plats och inte alltför lång tid med att sitta i bilen.

Vi körde delvis på mindre kustnära vägar, vilket i sig är en fröjd för ögat. Det är otroligt vackert att se landskapet inbäddat i snö och hur träden längs vägen var helt klädda i vitt av frost. Ja, som vita ljuspelare, stod de där och ramade in landskapet. Så närmade vi oss Hälleviksstrand och körde ned till den bortre delen av hamnen där det också finns en badplats. Nu stod inte bad direkt på önskelistan, men den här delen av orten hade vi inte besökt tidigare, så det kändes fint att promenera ut till udden och badet. För jag ville blicka ut över kobbar, skär och horisonten.

Vilka vyer som mötte oss…

Isande blått och vitt mot de vackra bergen.

Ser du pricken till höger i bild? En vinterfiskare lite väl nära öppet vatten tyckte vi.

Uppe på klippan här intog vi vår matsäck. Sällan smakar kaffe och mackor så gott som det gör ute!

Helt vindstilla, flödade sol, och några få minusgrader. En helt magisk vinterdag som jag längtat så länge efter att få spendera i Bohuslän!

Efter fikastunden promenerade vi tillbaka in mot den inre hamnen…

Till vänster i bild sticker två master upp. Det är skonaren Westkust som låg där och väntade på sommaren och passagerare, som bröllopspar med gäster, seglarskola eller vad det kan förväntas bli. Vi får hoppas att läget är ett annat i sommar, beträffande pandemin.

Lite kort om Hälleviksstrand

Hälleviksstrand är en ort i Orusts kommun, beläget vid viken Lerkilen. Orten kallas lokalt för Strana och är ett fiskeläge med gamla traditioner. 2015 förlorade Hälleviksstrand sin status som tätort på grund av att folkmängden minskat till under 200 personer. Hälleviksstrand nämns i skriftliga källor första gången 1617. Fiskare slog sig ner runt viken med sina båtar och byggde bodar vid havet. Under 1700-talets stora sillperiod växte sillfisket och sillsalterier på orten som drog till sig bönder från Orusts inland. Vid 1800-talets slut växte samhället ytterligare med varmbadhus och pensionat. Berget ovanför strandremsan bebyggdes och mot början av 1900-talet blomstrade samhället i och med tillkomsten av Hälleviksstrands varv.

Något som du inte ska missa är Hälleviksstrands kyrka som skiljer sig från många andra kyrkor med sin röda färg och fornnordiska inspiration. Lite av en norsk stavkyrka i mitt tycke. Delar av kyrkan var under renovering, så jag tog inte något kort på den.

En kort biltur senare kom vi till Mollösund. Även här hittade vi fram till en badplats för att få den bästa vyn över det vackra landskapet.

Lite kort om Mollösund

Mollösund är ett av landets äldsta fiskelägen med anor tillbaka till 1500-talet. Det var då en del av Danmark-Norge, och knutpunkt för det lukrativa sillfisket. När sillen försvann kom fattigdomen och fiskarna tvingades livnära sig på andra sätt, bland annat genom boskapsskötsel på Mollön. Med sillens återkomst på 1750-talet blomstrade samhället åter och folkmängden ökade till 500.

Vid början av 1900-talet fanns som mest 1 000 invånare i Mollösund, som därmed var ett av landets största fiskelägen. Därefter minskade sillfisket i betydelse, även om det inte upphörde helt förrän på 1970-talet. Under tiden för andra världskriget byggdes det som utgör dagens hamn och gästhamn.

Så till de några av de vackra vyerna i Mollösund

Vi har varit i Mollösund många gånger, men helt missat Mollösunds fyr. Här uppe var det ”vida blick!”

Kan du förstå känslan att stå här uppe och titta på ett stycke Bohuslän i vinterskrud?

Mollösunds fyr står på Gallebergsudden i den nordvästra delen av samhället.
Fyren är byggd på tidigt 1900-tal och fick en ny överdel 2001. Har man tur dyker en nyfiken säl upp. Men den turen hade inte vi – det var ju fruset vatten!

Jag försökte fånga två svanar på bild som kom flygande på spaning efter öppet vatten! Så mäktiga de är!

Några havsfåglar (gråtrut?), var mycket intresserade av våra medhavda bullar! Vi var snälla och delade med oss av dem och som tack bjöds vi på en ”isdans!” De hade lite svårt att stoppa där på den blanka isen. (Det är en bit bulle som ligger där framför måsen.)

Vi avslutade vår utflyktsdag nere vid ytterligare en badplats som låg centralt belägen, nära hamnen. Jag hoppas att vi kan återvända till dessa nyfunna badplatser och ta ett dopp i det blå till sensommaren. Under högsommaren är det så mycket turister på dessa orter, så slutet at augusti eller september, då kan det passa bra för vår del. Men just nu är jag så nöjd med vår vackra vinterdag!

Bohuslän i mitt hjärta året om!

Kram Gunilla

+3

Utflykt till Bruket, Viared strax utanför Borås.

För några dagar sedan åkte vi till Bruket en inrednings – och blomsterbutik, belägen i Viared, strax utanför Borås. Det finns även ett mysigt surdegsbageri och gårdscafé här. Allt i min stil och smak. I närhet av Bruket, såg vi dessutom ett motionsspår som heter, Ryssnässlingan. Spåret är ca: 1,7 km lång och går genom en fantastisk skog. Slingan har sin början vid Ryssnässtugan.

Vi börjar med Bruket….

Trots närheten till ett industriområde, så låg själva Bruket mer lantligt. I den högra delen finns bageriet, butiken i två våningar och ett orangeri längst till höger. Gårdskaféet ligger till höger utanför bilden.

Orangeriet som rymmer en del möbler och växter. Till höger, flera mysiga uteplatser tillhörande cafét. Vi ville gärna smaka på surdegsbrödet som var mycket gott. Men vi satt inne! Så kallt denna dag.

Här ute hoppas vi kunna sitta och fika nästa gång då vi besöker Bruket. Inredningsbutiken – Hjärterum, hade många fina inredningsdetaljer, möbler och blommor. Det som fick följa med hem var en bukett med vita papegojtulpaner. Så fina!

Vi var här tidigt, så vi kunde gå runt och titta i lugn och ro, utan trängsel. Likaså då vi fikade. Mätta och belåtna (hur längesedan var det inte som vi vågade gå på ett kafé) åkte vi så till Ryssnässlingans motionsspår. Som startar vid stugan med samma namn. Ryssnässtugan.

Längs spåret finns en minnessten över släkten Ryssnäs som är en bondesläkt från tidigt 1600-talet. Släkten har sitt ursprung i Ryssnäs strax väster om Borås och har idag cirka 25 700 medlemmar, varav 16 000 är i livet. Större delen av släkten är fortfarande bosatt i och i närheten av Borås, men delar finns även utspridda över resten av Sverige och hela världen, då inte minst i Amerika. De bördiga åkermarkerna i Ryssnäs och Viared har till stora delar brukats av Ryssnässläktens medlemmar ända fram tills området gjordes om till Viareds industriområde.

Så roligt och härligt att bege sig ut på en ny slinga och vi kom ganska snart in i en mycket vacker skog. Dagen till ära inbäddad i snö!

Vilken fantastisk vinterdag! Det blev många bilder här inne i det vackra vinterlandskapet.

Nog kan man känna av kylan i den här bilden.

Nu var inte slingan så lång, men i kylan och att pölsa fram i snön, gjorde att det kändes rätt så lagom. Slingan är som sagt ganska kuperad, men inte direkt svårt att gå. Läste på något ställe att det ligger flis, så även sommartid är det mjukt underlag.

Härligt vi kommer absolut tillbaka till Bruket och till Ryssnässlingan.

Må gott och hoppas att du kan njuta av det vackra vintervädret!

Kram Gunilla

+2

Samma vackra vik, men vid olika tillfällen!

Det finns en plats nere vid vår sjö som kallas för Prästviken. En plats för alla småbåtar. Att viken heter så, beror helt enkelt på att kyrkan och prästgården ligger alldeles intill. Den här platsen är en favorit. Här tar jag många av mina foton, eftersom viken är så vacker i sig, samt att jag passerar den då jag går min vanligaste långpromenad här hemma.

Låt oss titta på lite olika bilder, tagna vid olika tillfällen.

Inte exakt samma vinkel, men nästan…

En krispig morgon den 28 november 2020. Färgerna på himmelen var fantastiska mot det frostnupna sjögräset.

Det här fotot tog jag idag den 1 februari 2021. Vintern har kommit tillbaka med nysnö. Men det har varit härliga dagar innan också med kalla nätter och soliga dagar!

Här ser vi samma vyer samtidigt!

Även det här fotot är från den 28 november 2020. Vackert solljus som färgar himmelen. Frosten i sjögräset ger en föraning av vinter. Älskar de där skrangliga bryggorna, men jag vågar inte gå ut på dem! Inte på isen heller.

Från dagens datum 1 februari 2021.

Visst är det vackert!?

Från närmre håll, 1 februari 2021.

Här har jag fotograferat den 30 januari 2021. Isen börjar lägga sig alltmer efter ett antal riktigt kalla nätter med åtskilliga minusgrader. Här är en riktig köldhåla!

Samma datum som ovan, isen ligger, två dagar senare faller all snö!

Nedan är det mellan sommar och höst… det är september 2020.

Fortfarande september, en båt har blivit uppdragen, lite av bryggan syns nedanför. Oktober nalkas…

Höst, det är en vacker oktoberdag och fler båtarna är uppdragna. Fantastiska färger!

Har letat efter en sommarbild ifrån platsen, men hittade ingen i mitt arkiv. Faktum är att jag ogärna går här maj-augusti. Det är nämligen inte bara jag som trivs här, utan även snok och huggormar! Gräset är högt och det betyder också fästingar! Usch!

Men några bilder blev det och visst förstår du varför jag tycker så mycket om att fotografera här vid prästviken!?

Må gott!

Kram Gunilla

+3

På utflykt med lilla familjen till Risvedens naturreservat.

En solig och krispig vinterdag – som gjord för en utflykt, begav vi oss iväg till Risvedens naturreservat. Med på utflykten var ”lilla familjen” som har besökt reservatet tidigare och de ville nu återse platsen, samt visa den för oss. En ”perfekt plats” som gjord för en härlig utedag med korvgrillning, kaffe och hembakad mjuk nötkaka! Att få sitta ute tillsammans och njuta av både naturen, gemenskapen och matsäcken, är något av det bästa som finns! I reservatet finns flera utrustade grillplatser med vindskydd, så den som vill kan krypa till kojs över natten!

Där nere skymtar ”vår” plats för dagen. Vindskydd och välordnad grillplats. Här fanns grilltänger av olika slag, samt stekpanna. Saknade dock en kaffepanna, men vi hade bryggkaffe med på termos. Vedträn fanns inte här, men finns på en del ställen i reservatet. Men sonen hade tagit med, så brasan kunde tändas!

Om naturreservatet

Risveden är ett vidsträckt vildmarksområde och en gammal kronoallmänning med stora natur- och kulturhistoriska värden, beläget i Västergötland mellan Göta älvdalen i väster och sjöarna Mjörn och Anten i öster. Risveden är omkring 20 000 hektar stort och det är Västsveriges största sammanhängande skogsområde. Området ingår i EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden, Natura 2000. Sedan reservatet bildades 1986 har området utökats två gånger. Risvedens naturreservat består därför av de tre områdena Trehörningen, Kroksjön och Risvedens vildmark.

Djurlivet företräds främst av ett antal intressanta och ovanliga fågelarter. Här finns t.ex. tjäder, fiskgjuse, sparvuggla, tretåig hackspett, nötkråka och rödstjärt. Här finns rikligt med myrlilja och andra intressanta arter som klockgentiana, klockljung och granspira. Typiska fåglar är nattskärra, rödstjärt, orre och skogssnäppa. En utomordentligt vacker stig leder runt Stora Kroksjön och ansluter till Tinnsjövägen i söder och Skogstorpsvägen i norr. En led som jag gärna vill vandra, förhoppningsvis redan någon gång i år.

Utsikten från grillplatsen. Så vacker och vindstilla dag!

En svagt värmande januarisol. Ja, solen står lågt på himmelen och solens strålar försöker sträcka sig över grantopparna och in mellan träden.

Någon var mycket intresserad av både elden och vattnet….

Vår lille prins som tyckte det mesta var mycket spännande, förutom att sitta STILL! 🙂

Det låg en tunn ishinna på sjön, vilket gjorde ytan så mörk och hela vyn blev lite trolsk. I bakgrunden hördes fågelläten, men inget som vi kunde artbestämma.

Ja, vacker natur och en underbar dag! Vägen in i naturreservatet var också mycket vacker. Att åka på små snötäckta skogsvägar kantade av snötäckta granar, fick mig att känna det som om vi var på väg till fjällen. Många skyltar med ”lustiga namn” på platser som vi passerade fanns längs vägsträckan. Undrar just hur platserna har fått dessa namn och vad de betyder. Något att forska vidare i?

Risvedens naturreservat ligger ca: 35 kilometer nordost om Göteborg, så ett vackert och nära utflyktsmål från både Göteborg, Ale och Lerums kommuner.

Ser fram emot nästa besök!

Kram Gunilla

+3

Jag tar dagarna med ro!

Det är märkligt hur fort tiden går – att det i skrivandets stund endast är en vecka kvar till julafton! Det är också en märklig tid vi lever i, mitt i en pandemi med allt vad det innebär som vi alla måste förhålla oss till. En pandemi som snart har varat i ett år.

Vi matas ständigt med uppdateringar om situation kring pandemin. Ett informationsflöde som aldrig tycks sina. På gott och på ont, eftersom en del information är nödvändig, annat är mer eller mindre spekulationer och snudd på skrämselpropaganda!

I dagarna har jag skrivit och skickat en del julhälsningar. Både vanliga julkort med en enkel hälsning, men också några personliga och längre julbrev. Att skriva julbrev, tycker jag är roligt. Dels för att det blir en årssammanfattning för egen del, dels för att jag vet hur uppskattat det är att få julbrev med lite mer innehåll. Men visst är ett ”vanligt och hederligt” julkort också fint att få!

På Instagram och på några av de bloggar jag följer finns vackra bilder och dito texter om juldekorationer av olika slag, vackra blomsterarrangemang, goda recept på julgodis och maträtter som hör julen till. Det pyntas och fejas visst som aldrig förr runtom i vårt avlånga land! Även här hos oss råder julstämning, om än i det mer stillsammare och mindre formatet.

Något som jag är desto mer mån om är de dagliga promenaderna. Varje morgon går min promenadkompis och jag iväg omkring klockan sju, vilket vi gör i ur och skur! Det har blivit en vana och något av ett livselixir för oss. Det är mycket mörkt när vi går, men under promenadens gång, möter vi dagsljuset. Ja, det ljus som nu finns att uppbringa!

Ibland kan det bli ytterligare en promenad – för att just njuta av det dagsljus som finns och av andra vyer än de jag dagligen ser. Maken och jag besökte makens syster och tillsammans promenerade vi genom ett vackert kulturlandskap och genom en ”gammelskog” med mycket mossa och lava.

Först promenerade vi förbi den här vackra gamla stenbron. Det är något som jag kan titta och beundra en lång stund!

Visst är det vackert och det är ett kulturarv som vi ska vara rädda om! Solen gjorde ett litet, litet försök, under någon minut!

Forsen virvlade fram mot och under den gamla stenbron. Några boningshus låg utmed forsen. Naturscener ifrån första parkett!

Så småningom nådde vi fram till skogen, där vi intog vår fika. En skog med grön, frodig mossa och med vacker lava på en del grenar.

Skogsbad i massor!

Den här dagen, var jag i princip ute från tidiga morgonen till sena eftermiddagen och kände mig så tacksam och påfylld av ljus, värme och gemenskap.

Jag tar dagarna med ro!

Må gott!

/Gunilla

+3

Vandring på Marstrand i storslagen natur!

Vy mot Marstrand från Koön, där personfärjan avgår.

En klar och solig novemberdag, åkte vi tillsammans med goda vänner till Marstrand, beläget i vackra Bohuslän. Marstrand är mest känd för Carlstens Fästning. I mer än 300 år har den väldiga väktaren skyddat den lilla trästaden nedanför. För oss har det alltid varit det självklara att promenera upp dit för att njuta av den fantastiska utsikten, men också utforska själva fästningen och borggården. Att någon gång gå på en guidad tur är en självklarhet, för att bland annat ta del av historien kring ”Lasse-Maja!”

Marstrand har något för alla. På sommaren är turismen omfattande och förutom fästningen är det säkerligen båtlivet, fantastiska bad, shopping och restaurangbesök som lockar! För vår del, den här ljuvliga dagen i slutet av november var det att vandra runt hela ön, vilket skulle bli vår första rundvandring och absolut inte den sista! Det som skulle möta oss kan inte beskrivas på något annat vis än att naturscenerna på ön är storslagna! Sträckan runt ön är ca: 5 km, vår stegmätare stod på 8 km, då vi också promenerade lite utanför själva slingan.

Vår tur började längs huvudgatan, förbi delar av den gamla vackra träbebyggelsen.

Tvärgata från huvudgatan.

Dessa fantastiska nationalromantiska hus! Lite som Villa Villekulla!

Det mest kända huset på Marstrand, måste väl ändå vara Societetshuset som uppfördes 1886. Sveriges konung Kung Oscar II tillbringade i stort sett varje sommar från 1887 till 1907 på Marstrand, vilket gav kunglig glans till ön. Här har människor kurbadat sedan tidigt 1800-tal och Marstrandsön var länge centrum för det badliv som växte fram i Sverige efter förebild från de tyska, brittiska och nederländska kusterna.

Efter att vi passerat Societetshuset och det intilliggande Kurhotellet påbörjade vi natursligan som gick brant uppför mot St: Eriks park. Gömd mellan bergsryggarna ligger denna park som anlades i mitten av 1800-talet av Gustav Widell, rektor vid Marstrands läroverk.

Vyn här uppe var inget att klaga på! Solen stod ju så lågt, så bilden blev lite skuggig.

Havsnära läge för kändisar! 🙂

Den smala slingrande vägen ledde oss vidare fram till näckrosdammen och till parken som måste ha en fantastisk grönska på den ljusa årstiden. Här finns många gamla träd bevarade, men också en hel del nyplanteringar. Enligt uppgift så finns här nitton olika busk- och trädarter.

På en skylt stod det att läsa, ” AKTA TRÄDEN!”

I dammen lär det finnas röda näckrosor! När de blommar, vill jag gärna slå mig ned på någon av bänkarna runt dammen.

En mäktig bok med rötter som ”elefantfötter!”

Efter parken slingrade sig slingan vidare mot storslagna vyer…

Jag vet inte hur många gånger jag utbrast ” Här är underbart!” ”Så fantastiskt vackert”, är också ett favorituttryck som min väninna och jag har!

Längst ut på klippan ligger Skallens fyr….

Det är magiskt att stå ute vid Skallens fyr och begrunda den mäktiga platsen där de två haven Skagerak och Kattegatt möts. Ön Hamneskär och fyren Pater Noster syns ute vid horisonten.

Som ett vackert vykort eller hur!?

Här bland klipporna slog vi oss ned och njöt av utsikten, våran matsäck och varandras sällskap!

Man kan lika gärna tro att det är en tidig vårdag! 🙂

Goa vänner är bra att ha – alltid!

Dags att fortsätta vandringen…

Som du ser, så är slingan välordnad, inga problem att ta sig fram. Fästningen syns i bakgrunden.

Här har vi kommit fram till nakenbadet! Något sådant blev det inte den här dagen! Nej att njuta av utsikten var tillräckligt för mig!

De här är något av det bästa jag vet! Att vandra nära havet och gärna i ”mitt Bohuslän!”

Så närmade vi oss åter hamnen, för en kort tur tillbaka till Koön.

Vilken fantastisk dag! Längtar till ett återbesök, framåt vårkanten. På vår väg tillbaka hem, upptäckte vi fina vandringsslingor på Koön. Så kanske vi återvänder under vintern för att vandra där också!

En del sevärdheter missade vi på vår vandring som S:t Eriks grotta, Nålsögat, Jättegrytan och lotsutkiken. Vi hade ingen karta med som visade alla sevärdheter, men hade samtidigt inte något annat i tankarna än att vandra runt ön.

Några dagar efter det att vi hade kommit hem stod det att läsa i Göteborgsposten om de första judarna på bland annat Marstrand och sedermera deras flytt in till Göteborg. En mycket intressant historieberättelse som jag tror få verkar känna till. Nu har jag inte för avsikt att berätta så mycket om det, men följande vill jag ändå återge…

”Den fasta judiska bosättningen i Sverige inleddes 1774 i Stockholm och 1779 i Göteborgsområdet. Sistnämnda år bosatte sig Moses Salomon och Elias Magnus på Marstrand, där utlänningar fick bo enligt beslut av Gustav III fyra år tidigare. Omkring 1790 fanns det 60 judar på Marstrand. År 1805 hade alla Marstrands judar, utom en enda familj, flyttat till Göteborg. Här hade magistraten 1780 gett David Abraham från Tyskland tillstånd att bosätta sig med sin familj och barnens informator. Dessa ”skyddsjudar” inledde den judiska bosättningen i Göteborg. Strax därefter kom fler judiska familjer hit från Tyskland.

Den ökande judiska befolkningen på 1800-talet bidrog i stor utsträckning till Göteborgs växande betydelse. Viktiga handels- och industriföretag bildades av judiska familjer som Magnus, Delbanco, Hertz, Heyman, Delmonte, Fürstenberg, Pineus och Mannheimer. Nathan Gumpert startade en bokhandel och David Bonnier tidningen Göteborgs-Posten, där hovfotografen och ”storvitsiren” Aron Jonasson introducerade Göteborgsvitsen.

Judarna visade sitt kulturella och sociala medvetande genom betydande donationer till bland annat teater- och konsertverksamhet, bibliotek och muséer, t ex Fürstenbergska galleriet på Konstmuseet. August Abrahamson köpte 1868 Nääs slott, där han och hans släkting Otto Salomon grundade en världsberömd konsthantverksskola. Många judar deltog också som politiker i stadens utveckling. Som mest fanns det på 1800-talet 10 judar bland de 50 stadsfullmäktige.” (Källa; Göteborgs judiska historia.)

Må gott!

/Gunilla

+4

Promenad vid tidig, krispig soluppgång!

En tidig morgon, då det fortfarande var mörkt promenerade min väninna och jag iväg, för att en kort tid senare, se soluppgången vid sjön. Eller rättare sagt solljuset, åt väster. Morgonen var kall, klar och krispig. Mycket vackra vyer nådde oss vid sjön.

Sjöröken som dansade över vattnet som var alldeles spegelblankt!

En magisk himmel som återspeglade sig i det kalla, klara vattnet.

Bryggan som ligger där inbäddad i det frostiga sjögräset.

Ett naket träd, frostigt sjögräs, rosa himmel, spegelblank sjö… det kan väl knappast bli vackrare en tidig novembermorgon!?

Må gott och njut av dagen!

/Gunilla

+2

En ny pärla bland våra utflyktsmål – Näsbokrok i Halland!

Efter ett tips från goda vänner, hittade vi till en ny pärla i Halland. Målet var Näsbokrok som ligger i norra Halland på Ölmanäshalvöns spets. En solig och nästintill vindstilla dag, åkte vi hit och vi blev inte besvikna! Här finns en slinga på 1,4 km för dem som behöver en promenadvänlig slinga att gå på, men det finns också naturstigar i det öppna landskapet. Vi valde att gå den blåmarkerade slingan som löpte över klipphällar, småsten och spänger vid de blötare delarna. Enligt uppgift är den sträckan 2,8 km. Här finns sittbänkar och toaletter. Om toaletterna är öppna året om, vet jag inte! Kan tänka mig att någon är det.

Hav och vind har format ett kargt men vackert landskap med klapperstensfält, klippor och vidsträckt ljunghed. Vid vårt besök fanns inte så mycket som stod i blom av naturliga skäl. Men jag ser framför mig våren och försommaren då strandtriften står i blom. När jag läser om faunan så finns här olika arter av starrväxter, flocksvalting, samt höggul sydbläddra som är en vattenväxt vars finflikiga blad döljer blåsor som fångar och suger ut insekter och andra småorganismer. Sydbläddran är alltså en av de få ”köttätande” arter vi har i landet. Två ätliga växter i faunan är, strandkål och skörbjuggsört. Förr åt sjömännen skörbjuggsört för att motverka bristsjukdomen skörbjugg under långresorna.

Den här dagen njöt vi istället av det karaktäristiska halländska landskapet, solen och av att inta sin matsäck och själva upplevelsen att vara här för första gången! Många gånger under det här högst annorlunda året, (pandemi) har jag uttryckt min tacksamhet över att leva i ett land som Sverige. Naturen ger oss stora möjligheter att ”leva som vanligt”, men det förutsätter förstås att kunna ta sig ut till naturen på ett ”coronasäkert” sätt.

I början följde vi den promenadvänliga slingan, innan vi vek av på den blåmarkerade. Ja, landskapet påminde mig om andra platser i Halland som vi återvänder till om och om igen!

Här vidder så långt ögat når och blicken landar långt ut mot horisonten. Ibland söker ögat sig mot klapperstensfälten och ser de tydliga spåren ifrån inlandsisen.

En stor stenbumling lockade också vårt intresse, fann dock ingen information om den. Så den har väl hamnat där genom ett ”trollkast!” 🙂 På vägen dit, fångade en mindre sten mitt innersta… titta på stenen innan du läser min text!

Ser du hjärtat där nere vid spetsen? <3

En bit nedanför ”trollkastet”, intog vi så vår matsäck!

I området finns det åtta stycken stenrösen, ifrån Bronsåldern… vi såg några av dem..

De uppfördes för att synas från havet som var den tidens importväg för det viktiga bronset och andra handelsvaror. Vid rösena har man en imponerande utblick över havet och Kungsbackafjorden.

Vidablick!

Ute vid horisonten skymtar Nidingen. Här bara som en liten prick!

Vacker himmel och vackert landskap! Vindstilla, vid vårt besök. Men tänk när västanvinden ligger på! Ser du Nidingen?

Ja, här gick det att gå ”torrskodd!” Dessutom med nät på då de kan vara riktigt hala!

Ett märkligt sammanträffande skedde här ute i vidderna. Några bekanta från en närbelägen ort till vår, stötte vi på här ute! 🙂 Det vore inte så konstigt att stöta på dem i vår matbutik, på apoteket eller något liknande. Men här ute, långt hemifrån! Men det verkar vara så vi träffas! För flera år sedan stötte vi på dem en solig sommardag på VEN! Ja, högst osannolikt, men trevligt! 🙂

Avslutningsvis en bild i motljus…

Ja, hit lär vi återvända många gånger! En nytt utflyktsmål. En ny pärla.

P.s Bilden i min header, är fotad ute på Fotö i Göteborgs norra skärgård. Får många frågor om platsen. D.s.

Ta hand om dig!

Gunilla

+3

Utflykter och trädgårdsinspiration!

För en vecka sedan blev vårt stora trädgårdsprojekt klart! Det känns fantastiskt och vi är så nöjda med slutresultatet. En stor härlig altan på cirka 55 kvadratmeter, har nu ersatt den gamla som var hälften så stor. Borta är den förvuxna tujahäcken och slipersmuren.

Det har varit några fina dagar, så vi har kunnat sitta ute och njuta och bara koppla av. För det har varit en intensiv månad för att bli klara så fort som möjligt utan att göra avkall på slutresultatet. Men vi har också tagit oss tid till att göra små utflykter – till platser som vi tycker om att besöka. Vi har också besökt några handelsträdgårdar för att få lite inspiration till våra nya trädgård!

Utflykt till Träslövsläge och Tvååker

Promenad genom naturreservatet mellan Träslövsläge och Gamla Köpstad i Halland.

När jag är ute i naturen, så får jag allt som oftast inspiration till att efterlikna naturen i vår trädgård. Att titta på hur färger och former samspelar. Som här med grässtrån, stenar och nyponbusken som breder ut sig och förskönar.

Det är underbart att promenera här – att vara nära havet

Utflykt till Amundsön som ligger söder om Göteborg

Här på Stora Amundsön har vi vandrat många gånger. Det finns också ett flertal badställen runtom på ön. Naturen är skiftande med små ekskogar, ängsmarker, strandängar, klippor och som sagt fina badvikar. Men något bad den här gången blev det inte för våran del.

Vy ifrån Stora Amundsön mot den Lilla Amundsön

Klipporna är mycket vackra här ute och när solen tittar fram, så skimrar de som guld!

Återigen fascineras jag av hur naturen skapar sina rum.

Det var en ganska blåsig dag, men milt och skönt ändå. Att vandra över stock och sten, genom snårig ekskog, upp och ned över berg och klippor, är för mig en underbar befriande känsla.

Trädgårdsinspiration

När vi var på utflykt i Halland, passade vi på att besöka några handelsträdgårdar också. Där kan man få olika tips och idéer till att skapa fina trädgårdsrum med hjälp av växter och inredningsdetaljer. Att inreda såväl inne som ute är något som jag tycker är så roligt och rogivande. Tanken är inte att köpa så mycket nytt, utan vad vi kan göra med det som vi redan har och sedan komplettera med detaljer av det som vi tycker saknas. Trädäcket är ju så stort, så det behövs mycket grönt, textilier och kanske någon möbel för att få till en ombonad känsla. Viktigt är också funktion – att det inte ”bara är vackert” utan också praktiskt. Men nog sätter jag ibland estetik, före funktion! 😉

Något som vi önskar är en klätterväxt som är vacker även under hösten som rådhusvin…

Mycket fint mot en grånat staket eller som här ett plank. Vill gärna omge mig med ”hösttoner”, då sommaren går mot sitt slut.

Eller kanske ett miniträd som ändrar färg vid hösten….

Är också mycket förtjust i ”rostiga ting” som bryter så fint mot sten och grånat trä.

Järn rostar ju om det får stå oskyddat ute, men visst är det vackert!? Är mycket förtjust i gjutjärn….

Kanske inte så vita längre, men med en underbar patina!

Vackra urnor med patina vill jag gärna ha både ute och inne!

Det finns så mycket fint att använda och för min del får det gärna vara gammalt och nött!

Ja, det var lite av varje …

Har tagit lite före – och efterbilder, beträffande vårt trädgårdsprojekt! Kanske jag visar dig några….

Hoppas du njuter av hösten – det gör jag!

Kram Gunilla

+3