Att ha sommarlov med bland annat pyssel i trädgården!

En av våra grannpojkar, runt tre år, befann sig i sin lilla trädgård, kikade in till oss över staket och sa; ” Nu har jag har sommarlov! Har ni också sommarlov?” 🙂 Är det inte underbart så säg!? En liten killes syn på tillvaron och det där med ålder är ju inte ett dugg viktigt! Nu är det sommar och då tycker jag att sommarlov låter trevligt. Skönt att ta dagarna som de kommer. Allt efter lust, väder och möjligheter.

Idag, har det varit en trädgårdsdag och förutom att vi har rensat och gjort fint i rabatterna, så fick jag sådan skaparlust, vilket resulterade i små blomsterstilleben! Något som jag tycker är så rogivande och vackert i sin enkelhet.

Det här med små blomsterarrangemang är något som jag tycker om att göra året om. Men nu på sommaren är det extra roligt att kunna plocka lite från den egna lilla trädgården. Två tomma vaser – dem köpte jag med mig hem ifrån trädgårdsbutiken idag.

Så placerar jag ut dem lite här och var i hemmet!

De här placerade jag i köket. Som du kanske ser, så hör inte blommor och blad ihop.

I vardagsrummet – funkiablad och tillhörande blomma, astillbe och ormbunke.

Ifrån trädgårdsbutiken köpte jag med mig murgröna som ska få växa till sig där på hyllan ute i trädgården. De kan jag sedan ha hela hösten och kanske vintern.

Det blev fint med murgrönorna där på hyllan, men lite tomt, så jag hämtade ut några blomstertavlor!

Vips blev det stilleben ute också!

Så fint med murgröna….

Stensötan som har hittat in i vår trädgård alldeles av sig själv – eller ja, med hjälp av vinden förmodar jag!

De två herr och fru stensöta trivs utmärkt där bland stenarna!

Mina pelargonior har växt sig stora och frodiga efter vinterförvaringen!

Här är två exemplar av tre rosa.

Här är den tredje laxrosa och två vita. Ingen sommar utan pelargonior.

Till sist en titt i vår rabatt vid entrén som är nygjord nu i vår. Där växer bland annat stäppsalvia, brunört, två vita pioner, alunrot och ett litet uppstammat träd. En benved.

Brunörten blommar mycket i år. Stäppsalvia som täcker hela rabatten har snart blommat ut. Men då klipper jag bort stänglarna, så kommer det förhoppningsvis en andra blomning! Fjärilar och humlor gillar både brunört och stäppsalvian.

Må gott och jag hoppas att du också har sommarlov!

Kram Gunilla

3+

Ett trädgårdsrum vid Gunnebo slottspark – ett treillage.

I mitten av juni, besökte vi Gunnebo slottspark i Mölndal. Där var inte så mycket sommarblommor ännu, så den här gången tittade vi lite mer på det vackra, lövsmyckade ”trädgårdsrummet” som jag nu har lärt mig heter Treillage. Ett treillage är både ett växtstöd och ett dekorativt, arkitektoniskt element, ett trädgårdsrum!

Den här ”lövsalen” ligger vid sidan om huvudentrén, på sin väg uppför trappan. Lätt att missa, om fokus ”bara” ligger på slottet rakt fram. För entrén uppför gången och trappan är ju magnifik i sig! Lövverket är lind och tanken är att de höga lindhäckarna skall formas efter växtstödet till en triumfbåge.

Treillage är ovanliga idag, men var typiska i de formella trädgårdarna från 1500-talet och ett par hundra år framåt. I modern tid har förutom Gunnebo slottspark, ytterligare tre treillage rekonstruerats; på Hampton Court i England, Het Loo i Holland och Versailles i Frankrike.

Gunnebos treillage utmärker sig varken genom sin bredd eller sin längd, men genom sin ansenliga höjd! De flesta treillage är omkring tre-fyra meter höga, men Gunnebos mäter hela sju meter! Treillaget återskapades 2016.

Gunnebos trädgård och park var rik på arkitektoniska överraskningar, s.k. follier – follies. Med sitt höga, kassetterade tunnvalv och välvda nischer för treillaget tankarna till antika ruiner som Maxentiusbasilikan på Forum Romanum. Detta är typiskt för nyklassicismens arkitektur, som i sin helhet byggde på antika referenser. Carlbergs mäktigaste trädgårdsrum har därför ofta liknats vid sidoskeppet i en katedral. En mäktig känsla att gå igenom ”lövsalen!”

I ena änden – den mot slottet, står ett staty och där såg jag möjligheten till en ny fotovinkel!

Och där i bakgrunden skymtar Gunnebo slott. Ett sommarresidens för familjen John Hall. Den första middagen i huset arrangerades den 22 juli 1796. Familjen Hall kom att få många besök av dåtidens namnkunniga personer, kungligheter, konstnärer och politiker, vilka uttryckte sin beundran över de vackra omgivningarna och den rena, klassiska arkitekturen. Arkitekt; Carl Wilhelm Carlberg,

Magnifik sommarbostad! Till vänster innan trappan ligger ”trädgårdsrummet.”

Vid vårt besök promenerade vi också slingan vid ån som rinner ut i Stensjön och som vanligt, fotograferade jag ”min gamla ek”!

Den måste ju bara få vara med som ett fint avslut på vår promenad vid Gunnebo slott.

Kram Gunilla

4+

Inspiration och nya tag mot hälsomål!

Under juni två gånger per vecka, har jag deltagit i uteträningen med ett gäng glada pensionärer under ledning av ingen mindre än Erica Johansson, känd friidrottare i framför allt längdhopp. Det har verkligen givit mig en nytändning att komma igång med regelbunden träning igen, efter det att jag och många andra inte kunde fortsätta med inomhusträningen på grund av Corona-viruset. Visserligen har jag fortsatt med stavgång, promenader, hemmayoga,varvat med cykelutflykter! Men styrkepass har jag saknat och jag märker att det är bra för mig på alla sätt. Ännu så länge är bäst att tillägga!

Under vintern och våren har jag mått allt annat än bra. Riktigt dåligt faktiskt, både fysiskt och psykiskt. Jag har haft stora problem med min rygg och i en höft. Stel som en pinne i ryggen och smärta från höft och ljumske som kommer och går. Därtill pandemin – inte så konstigt att jag har känt mig nedstämd. Problemen och smärtan ledde till besök hos en fysioterapeut som är säker på sin sak att problemen beror på en höftartros. Symptomen är som hämtade ur en lärobok! Att få veta att jag troligtvis har artros vad nog det som gjorde mig både arg, frustrerad och ledsen! Varför JAG? Som alltid har tränat mer eller mindre och ätit i huvudsak en bra kost! Ändå!? Det låter kanske konstigt i någon annans öron att jag har tagit så illa vid mig. Men det är inte den bilden av mig som jag har levt med. Jag är en stark, positiv, hälsomedveten och frisk person! Det är min bild. Och som pensionär skulle jag vara stark på alla plan. Långt upp i ålder. Reumatisk sjukdom som ännu inte är helt utrett och höft – och knäartros. Det är vad jag har att förhålla mig till. Har gått i Artrosskola och för den som undrar, så rekommenderar jag det. Värdefull information. För tillfället anser jag inte att det är läge att uppsöka sjukvården för vidare utredning, jag avvaktar tills läget angående pandemin är ett annat. Jag har också förstått hur vanligt det är med artros – det drabbar så många och orsakerna är inte helt identifierade. Vissa yrkesgrupper är mer representerade, övervikt, stillasittande och ärftlighet är kända faktorer. Elitidrottare är ofta drabbade och även unga människor! Så jag har väl en lite mer nyanserad bild av varför just jag har drabbats.

Tillbaka till nuet…

På dessa fyra veckor som har gått har den fysiska träningen givit resultat. Det tillsammans med härliga träningskompisar, gynnsamt väder och Erica som ledare är en underbar inspiratör som ser till att hela kroppen får sitt! Den är tuff, men ändå anpassad för oss. Det bästa är att uteträningen fortsätter hela sommaren!

För några dagar sedan, fick vi ett extra insatt pass! Erica hade bjudit in inte mindre än Susanne Gunnarsson till att leda och inspirera oss. Så rolig och härlig dag!

Erica som bland annat under sin aktiva karriär vunnit guld vid junior-VM och inomhus-EM. Hennes personliga rekord i längd – 6,99 meter noterat år 2000 – är ännu, 2019 gällande svenskt rekord.

Susanne, kanotist som har vunnit sammanlagt 17 VM eller OS-medaljer, varav sex är VM – och ett OS-GULD! Alltså vilka kvinnor!

Självklart hade Susanne med sig sin OS-medalj!

Alla ville vi se, känna och bära den! 🙂

Goa träningskompisar! Närmre än så här kommer vi nog inte att få hålla i ett OS-guld! 🙂

Ja, jag känner mig stolt och glad över att jag mår så mycket bättre! Jag är medveten om att det kan komma bakslag och en del dagar mår jag sämre. Men sammantaget känner mig mer tillfreds över livssituationen och hoppas att det får hålla i sig! Om framtiden vet vi ingenting. Jag tar en dag i taget.

Kram Gunilla

6+

Midsommardagen 2020

Midsommardagen – började dagen med en tidig morgonpromenad i skogen. Ljuvliga dofter efter gårdagens regn och just nu faller lite mer regn. Pyttelitet med regn, så det får gärna komma mer.

Vår midsommarafton blev precis så som jag önskade efter de förutsättningar som var. Helst hade jag varit ute i skärgården, men har man ingen egen båt, så har man inte!

Vi åkte till Älvstranden och promenerade runt i makens barndomskvarter. Uppe på Slottsberget är det så fin utsikt och jag har visat bilder därifrån många gånger, men här kommer några till…

Inte tröttnar man på de här vyerna!

Hittade en annan vinkel! 🙂

Vi promenerade vidare längs Älvstranden och upp till Sörhallsberget. Där intog vi vår fika, njöt av utsikten och lugnet. Allt medan molnen tornade upp sig inåt staden!

Utsikt från Sörhallsberget mot Slottsberget och inåt stan såg vi hur molnen blev allt mörkare…

Masthuggskyrkan och alltmer hotfulla moln. Kanske bäst att bege sig tillbaka mot bilen!

Det mullrade och det kom en störtskur, men vi klarade oss ganska så bra undan det mesta av regnet. Det kom några rejäla skurar hemma också! Men sedan blev det lugnt och vi kunde sitta ute under markisen och njuta av god mat och dryck och underbara dofter som kom med sommarregnet!

Det är så gott med ”midsommarmaten!” Matjessill, skärgårdssill, färsk potatis, gräddfil, ägghalvor, mycket grönt, nubbe och så gubbar förstås! 🙂

Lite senare på kvällen blev det en kvällspromenad – och det luktade gudomligt gott. Så välbehövligt regn!

Det är vackert när det skymmer….

Vacker kvällshimmel nere vid sjön. Flera tog sig ett kvällsbad. Mysig stämning härnere med människor i olika åldrar.

Efter regnet stiger värmen upp ur sjön och himmelen färgas rosa. Allt medan vi går över vår ”Monetbro” – Lukas bro som den egentligen heter. Vet inte vem Lukas är!

Få se om vi kan sitta ute och äta idag också eller om det utlovade åskovädret drar in över Göteborg och vidare inåt land.

Önskar er en fin fortsättning på midsommarhelgen!

Kram Gunilla

5+

Midsommarafton 2020

Det är lite svårt att förstå att det redan är midsommar! Årets ljusaste och vackraste högtid. Vissa ord får en vacker klang. Det låter helt enkelt vackert och kan också ha en positiv innebörd. Midsommarafton, morgonljus, morgonstämning, skymning, solglitter, havsbris, humlesurr, humleblomster... vackra ord och positiv innebörd för mig. Fyll gärna på listan!

Dagen har börjat med frukost på balkongen. Lite senare beger vi oss iväg med kaffekorgen och jag skulle tro att vi kommer att vi åker mot Älvstranden, går upp på Slottsberget och njuter av utsikten där! Sedan går vi vidare mor Sörhallsberget, där vi intar fikat!

Hemma sedan, i lugn och ro, äter maken och jag vår sedvanliga midsommarmat med sill, potatis och med alla goda tillbehör. Jordgubbar är också inhandlat! Jag hoppas att kvällen blir ljus och ljummen och kanske det också blir en kvällspromenad eller cykeltur ned mot sjön.

En cykeltur blev det även igår och här och var stannade vi till och plockade ängsblommor! Ännu ett vackert ord! Så nu har vi en fin bukett ute på bordet där och en bukett på köksbordet inne. Enklare och finare än ängsblommor kan det inte bli!

Vit duk, ängsblomster, liten flagga och en midsommarstång! Duken och midsommarstången är kära minnen som jag haft i många år.

Mycket blommor nu i midsommartid. Blommig duk, ängsblommor och den svenska flaggan som är något av det vackraste jag vet!

Det är midsommarafton och jag önskar er alla en riktigt ljus och vacker midsommar!

Kram Gunilla

7+

Sommardahlior trivs utmärkt i krukor och visst kan du spara dem!

Lite kort om dahlians ursprung

Dahlian härstammar från Mexico där Azteker och andra indianstammar använde den i matlagningen, troligtvis mest för medicinskt syfte för den smakar inte gott, men även för dekoration och i religiösa sammanhang. Dahlian hör till de korgblommiga växterna, Asteraceae.

Dahlian har blivit mycket populär! Det märkte jag för några veckor sedan, då jag besökte vår handelsträdgård. Där fanns underbara dahlior i olika färger, former och storlekar! Vi har inte så stor plats i vår lilla radhustäppa, men vi har ju både altan och stor balkong. Så kom jag på att det går ju utmärkt att plantera dahlior i krukor. På så vis blir det också lättare att vinterförvara dem. För en sommardahlia som från begynnelsen är frösådd, bildar också knölar och på så vis går det att spara dem. Att jag inte har tänkt på det förut?

Nu tillhör jag dem som ibland kan vara lite otålig – vill liksom ha resultat med en gång! Så ett riktigt stort exemplar fick följa med hem och några något mindre. Den här sommaren då vi kommer att vara mest på hemmaplan, vill jag omge mig med mycket blommor! Går de dessutom att spara och njuta av dem år från år likt pelargonior, så är ju mycket vunnet!

Längst bort i hörnet står två tomatplantor. I förgrunden den praktfulla dahlian, stort som ett träd som redan har växt ur sin kruka! Smultronen är till barnbarnen, var sitt! 🙂

Visst är den praktfull!?

Tycker mycket om färger som går åt det purpur. Vid entrén passar de cerise bra ihop med vår parkrododendron.

Annan färg och form!

Några skötselråd

Om du har dina dahlior i vanlig rabatt, så tänk på att ta upp dem innan frosten. Använd till exempel en grep och skaka försiktigt bort det mesta av jorden och låt dem torka ett par dagar på en sval, men frostfri plats över vintern. När de torkar blir skalet tjockare och hjälper till att skydda knölen mot uttorkning under vinterförvaringen. Lägg dem i en luftig låda med lite torv eller spån i botten som förhindrar uttorkning men också tar bort överflödig fukt. Har du många olika kan det vara en god idé att märka dem. Lådan ska stå mörkt, torrt och svalt tills våren kommer och det är dags att börja förgro knölarna. Även frösådda dahlior bildar under sommaren en knöl. De bör tas upp ur sin kruka och förvaras på samma sätt, så att inte knölarna ruttnar. Plantera om i ny jord när våren kommer och det är dags för knölarna att börja gro igen. Det går bra att använda vanlig planteringsjord med mycket torv i och gärna lite sand.

Dahlia passar utmärkt som snittblomma. Ju mer du plockar in, ju rikligare lär de blomma! Glöm inte att vattna – de behöver mycket vatten i sommarvärmen!

En liten dahlia till som ännu så länge förgyller sin plats på balkongbordet.

Jag önskar mig nog en vit rufsig också som den här….

Nu hoppas jag att vi får njuta hela sommaren av våra dahlior! Sedan ska det bli spännande att se om jag lyckas vinterförvara dem på rätt sätt och att de blommar lika fint nästa år. Har jag lyckats övervintra pelargoniorna så….

Kram Gunilla

4+

Sallad – den perfekta sommarmaten!

Varma, sköna sommardagar, då tycker jag det är så gott med en sallad som går att variera mycket. Allt efter tycke och smak! Är det riktigt varmt som idag, så vill jag ha något med sälta. Det fick bli grekisk sallad. Märkligt nog, så var det just det just grekisk sallad som middagsförslag i dagen GP. Jag gjorde en variation på deras och min egen!

Inga exakta mått – vi var bara två, men det blev inte så mycket kvar precis!

Ingredienser:

  • Isbergssallad
  • En bit gurka
  • Tunn skivad grön paprika
  • En stor bit fetaost skuren i tärningar
  • Vattenmelon skuren i tärningar
  • En halv rödlök skuren i tunna ringar
  • Några små tomater i klyftor
  • Några feferoni
  • Gröna oliver

Kryddor:

  • 3-4 msk virgin olivolja
  • 1-2 msk rödvinsvinäger
  • oregano
  • repad timjan
  • Flingsalt

Rör om ordentligt så att allt får smak av vinägretten! Låt gärna feferoni och oliverna ligga överst! Mycket gott med örtkryddor i!

Kallt rosévin eller en kall öl av önskad sort smakar utmärkt till. Men idag blev det kallt bubbelvatten för maken och vanligt kranvatten för mig!

Smaklig måltid!

Kram Gunilla

5+

Den blomstertid nu kommer….

Vädret är underbart och naturen likaså! Vi varvar trädgårdsarbete med utflykter till olika platser i vår närmiljö. Vi försöker helt enkelt leva och njuta så gott vi kan efter de förutsättningar som råder. Situationen känns märklig och det känns lite ogreppbart, eftersom ingen vet, än mindre kan lova när pandemin tar slut. Men jag försöker att lägga mitt fokus på det som är möjligt. På sådant som vi brukar göra och som därmed skänker oss glädje.

Den blomstertid nu kommer .…..

Det är verkligen ett sommarfagert Sverige med sina blomsterängar, och en ängsbukett är något av det finaste man kan ha både inne och ute.

Gröna hästhagar i utkanten av Råda Säteri….

En skön försommarkväll promenerade vi i området runt Råda Säteri i ett område som heter Labbra. Vi var här senast när vitsipporna blommade som mest, vilket redan känns så längesedan. Grönskan är fantastisk!

Bokskogen blir allt grönare….

Tillbaka till hästhagarna…

Vi behöver inte åka så långt för att komma ut i naturen och få en känsla av att ”livet är som vanligt!” Vi har också för första gången sedan pandemin startade njutit av en god lunch utomhus. Nu blev det tyvärr inte här vid Råda Säteri som det var tänkt, ”den goda fisken” som bland annat serverades som dagen rätt, var slut! Så vi åkte till ett annat ställe i närheten, för dagen till ära ville vi bara njuta av den ”lyxen” att sitta ute och äta. Att bli serverad och inte göra ett endaste jota, mer än att äta upp det goda!

Må gott!

Kram Gunilla

5+

Skärgårdsbesök till Källö/Knippla med goa vänner!

Våra vänner som älskar skärgården lika mycket som vi, ville gärna följa med på en tur ut till Göteborgs norra skärgård. Valet blev Källö/Knippla, eftersom våra vänner inte har varit där tidigare. Det blev en underbar och minnesrik dag med sol, dopp och picknick! I dessa tider ett perfekt sätt att kunna träffas och umgås, men naturligtvis även då det råder ”normalläge!” Vi prickade verkligen in en dag med sol, försommarvärme och ingen vind.

Foto: redan när du stiger av färjan möts du av sjöbodar och skärgårdshus.

På ön råder ”vida blick!” Fantastiska vyer så långt ögat når, både över land och hav.

Den här utsiktsplatsen var ny för oss, sedan vårt föregående besök i september 2018. Du kan läsa om det första besöket här.

Vår goa vänner Leif och Gun och kära maken!

Här är vi på den nedre platån och redan här är utsikten fantastisk!

Fotograf är Gun. I mitt ”rätta element” , ute i skärgården, med ryggsäck och sköna vandringsskor!

Uppe på högsta punkten. Allt är så gediget och välordnat. En mycket trevlig utsiktsplats! I bakgrunden skymtar Hyppeln som tillsammans med Rörö och Källö/Knippla bildar Nordöarna.

Hyppeln blir kanske vårt nästa utflyktsmål!

Här blev det ett dopp! Nej, två med betoning på dopp! Gun och jag tyckte det var så skönt i det 15,5 gradiga vattnet! 🙂

Så vackra klippor att bada ifrån eller vandra över.

Men förutom att umgås, äta, promenera, så vill jag vara i stunden. Betrakta färgerna och ljuset. Stillheten. Skiftningarna. Jag tänkte mycket på det här att ”vara i nuet!”

Fotograf: Gun. Längst ut skymtar Rörö.
Vilket läge!

Rundvandringen når sitt slut. Strax innan man når färjeläget igen, ligger det ”kommunala badet”, med hopptorn, badbryggor, liten sandstrand med en mycket fin badvik. Här lär det snart bli många badgäster!

En underbara dag i goda vänners lag!

Kram Gunilla

4+

Fotograferandet – tar det bort det fina i att vara närvarande i stunden?

Idag när jag redigerade mina bilder ifrån gårdagens cykeltur, så tänkte jag dels på den underbara dagen i sig och dels på om fotograferandet tar bort det fina i att vara närvarande i stunden! Min mobil har jag alltid med mig och systemkameran har jag med mig främst då vi åker på en längre resa eller när jag besöker en plats för första gången. Jag fotograferar mycket – för att jag tycker det är roligt – för att jag vill utveckla mitt kunnande. Jag ser det mesta i bilder nu för tiden! Fotograferande hör ju också ihop med att bedriva en blogg. Det är lättare att förmedla en känsla, åsikt eller vad det nu är med både bild och text. Men frågan är om fotograferandet är viktigare än själva upplevelsen. Är det en jakt på ”perfekta bilder?”

Hundkex, blå himmel, blått hav. Allt fångat i den vackra stunden!

Jag ska berätta om ett minne om en elev ifrån min tid som pedagog i grundskolan.

Den här killen, vi kan kalla honom för Pelle, vill jag minnas gick i årskurs 3 och var en kille som älskade att berätta om vad han hade gjort i helgen till exempel, vilket ofta handlade om att vara ute på äventyr i naturen med sina föräldrar. I skolan tyckte han också om när vi hade utflykter, och han var duktig på att rita och skriva och gillade även det. Men plötsligt vid ett tillfälle, så ville Pelle inte gå på utflykt, det hade plötsligt blivit tråkig och jobbigt! Jag och min kollega blev förstås fundersamma över förändringen. Vid det aktuella tillfället, då vi var på väg till skogen (vill jag minnas att det var), så följde han motvilligt med. Men det var inte samma glada Pelle! Många tankar for i mitt och kollegans huvud. Vad hade hänt som påverkade honom så?

Pelle lekte med sina kompisar och verkade ändå glad i stunden. När det var dags för att äta utav vår utflyktsmackor, försökte jag luska lite. Pelle och jag samtalade om allt roligt man kan göra i naturen. Både med kompisarna i skolan och med föräldrarna. Så frågade jag om det var något som han inte tyckte om. Och då fattade jag! Pelle tyckte det var tråkigt att rita och skriva om sina upplevelser efteråt i skolan! Nu var det ju inte så att det var något tvång, men Pelle upplevde det uppenbarligen så. Det blev ett bra samtal med Pelle om att stunden – upplevelsen i att vara ute i naturen inte skulle innebära att allt måste dokumenteras i efterhand. Att uttrycka sig går ju att göra på så olika sätt och vid olika tillfällen. Nu många år senare bär jag fortfarande med mig den här händelsen och vad jag lärde mig då.

Så till mina tankar kring fotograferandet och medveten närvaro.

Att fotografera har intresserat mig, så länge jag kan minnas. Kanske ett arv ifrån mitt morfar som bland annat var fotograf. Jag har alltså fotograferat långt innan jag började att blogga och innan Instagram fanns! För de är mina kanaler numera. För min del fungerar det så att fotograferandet är en slags ”förlängning” av ögonblicket. Jag upplever och ser något som påverkar mig och njuter av ögonblicket och i de flesta fall, vill jag föreviga ögonblicket om det går vill säga, för det är ju inte alltid det är möjligt. Ibland kan jag ju tänka och säga ”att nu skulle jag ha haft en kamera redo!”

Många av mina bilder ger mig idéer till att skriva ett inlägg. Oftare faktiskt än tvärtom. Jag fotograferar mer när jag är själv och när min make är med mig. Han vet vad mina bilder betyder för mig och han läser vanligtvis mina inlägg på bloggen och uppskattar det ”färdiga resultatet!” Är jag med personer som inte själv fotograferar, så är jag mer återhållsam. Då är närvaron med dem mer i fokus. Jag redigerar mina bilder på så sätt att jag vill att de ska ha så bra ljussättning och skärpa som möjligt. Ibland behöver de beskäras. Mer är det inte.

Både här på bloggen och på Instagram, vill jag att mina bilder tillsammans med mina texter, ska förmedla något som väcker tankar, känslor, lust, hos betraktaren. Men bild och text uttrycker kanske mest mina egna upplevelser. Att det är något som jag med bild och text vill förstärka! Att fotografera är för mig att måla med hjälp av kameran.

Då och då tänker jag på Pelle och undrar vad det har blivit av honom. Vad han gör idag? Har han blivit fotograf? Lärare? Hur tänker han om bilder?

Jag kan le ibland när jag fotograferar och tänka att jag ska minsann inte skriva en endaste rad om den här cykelturen, eller promenaden, eller skärgårdsbesöket eller vad det nu är! Jag ska inte ta en endaste bild, om det är med tanke på att det ska dokumenteras efteråt! Naturligtvis ska det vara lustfyllt och inte upplevas som något tvång.

En bild sägs ju också kunna förmedla mer än ord och visst är det så! Avslutar med några bilder som fick mig att både vara i stunden – i nuet. Men också med en närvaro att vilja föreviga ögonblicket.

En härlig dag på cykel mellan Apelviken, Varberg till Gamla Köpstad som vi gjort så många gånger och förhoppningsvis kommer att göra snart igen!

Kram Gunilla

3+