De första blå – och vitsipporna! En vandring mellan Lilleby och Sillvik.

Det finns ett ställe på Björkö i Göteborgs norra skärgård som heter Bovik, ”Pjonken”, där det växer blåsippor. Du kan läsa om det här på bloggen! Den här gången ville vi gå på en ny ”skattjakt”, för att finna de älskade sipporna och då föll valet på Sillvik, beläget på Hisingen.

Sillvik är ett 30 hektar stort naturreservat och är ett skyddat område sedan 1980. Reservatet ligger norr om Tumlehed på norra Hisingen och i området finns en skalbank med mycket värdefull flora. Här växer bland annat: blåsippa, vitsippa, gullvivor, orkidéer bland annat Jungfru Marie nycklar. Sällsynta fjärilar har påträffats här som; mindre blåvinge, silversmygare och ängsnätfjäril. I den östra delen kan du träffa på den sällsynta hasselsnoken! Nu hoppades vi på att finna blåsippor och det gjorde vi!

Vy vid Lillebybadet.

Vår vandring startade vi Lillebybadet, för att vi ville gå den vackra kuststräckan mellan Lilleby och Sillvik, för att därefter promenera den sista biten till blåsipporna vid skalgrusbanken. Om du väljer att inte gå kustspromenaden, så finns det en parkering vid Sillviks badplats. Därifrån promenerar du rakt igenom kolonistugeområdet, upp för hela backen som leder genom området och följ sedan skylt som visar bland annat mot Sillviks naturreservat.

När du ser den här skylten, har du inte långt kvar till blåsipporna, eller till de övriga vackra blommor som växer här. Allt beroende på när du besöker området.

Innan vi tittar på blåsipporna, så några foton från sträckan mellan Lilleby och Sillvik.

Som kanske synes, så var vädret kallt och blåsigt, men soligt med lite molnskyar då och då! Många backar upp och ned med underbara vyer! En sträcka som jag inte hade velat missa!

Jag tror att maken instämmer i det!

Vi passerade Sillviks båthamn och då var det inte så långt kvar till Sillviks badplats.

Efter en kortare sträcka genom skogen kom vi fram till själva skalgrusbanken och till blåsipporna! Nu hade jag en bild framför mig av ett blått hav av blåsippor. Ha inte det för då blir du besviken! Nu har vintern varit kall och våren likaså. Så vad vi förstod på andra ”skattjaktsletare”, så var det nog färre blommor i år eller om vi var lite tidiga!? Men början av april låter ju inte så tidigt.

Du får leta längs ”sidorna”, bland träden och på slänterna, så finner du vad du söker!

Visst är de underbara! Jag har längtat så efter att få se dem!

Vi hade också turen att få se de första vitsipporna och deras tid är ju vanligtvis efter att blåsipporna har blommat ut. Men nu såg vi några sida vid sida…

Delar av Sillviks naturreservat består av skalbankar. En skalbank innehåller till exempel skal från musslor och snäckor. De samlades här då området låg under vatten. Här i Sillvik hämtade man länge skalgrus för att sälja som hönsfoder. Störst var uttaget under åren 1928-1933. Idag finns bara delar av skalbanken kvar. Återigen människans intrång i naturen!

En bit bort från Tumlehedsdalen finns det hällmålningar från stenåldern. I närheten ligger Prästgårdskilen med Bronsålderssundet. Det här är något som vi får återkomma till vid ett annat tillfälle.

När du är vid Skalbanken, så gå gärna uppför berget där du har en fantastisk vy över land och hav. Med hjälp av repanordningen, tar du dig upp!

Här uppe finns som synes en sittbänk med bord, men också fina avsatser direkt i berget. Vid vårt besök behövde vi söka skydd för den kalla vinden.

Vi promenerade tillbaka samma väg, men gjorde en liten avstickare mot Trolldalen. Var lite nyfiken på de där trollen och tomtarna…

Underbar skog att promenera i…

Knotiga, härliga träd och på några ställen grön inbjudande mossa…

Älskar sådan här skog. Tomtar och troll… fanns de? Jodå!


Många tomtar och troll såg vi. Ett paradis för alla julälskare! 🙂

Trevligt inslag och jag kan tänka mig att det har samlats tomtar och troll här länge genom åren. Men så kallt det måste vara på vintern! Särskilt den gångna vintern! Hur överlever de!? 🙂

Strax efter Trolldalen kom vi fram till en liten sjö med grillplats. (Glömde att fota här). Där vände vi, för vi ville inte komma ut på någon större väg, för att på så vis komma tillbaka till bilen vid Lillebybadet. Så vi vandrade tillbaka samma väg, hela vägen och det var inte så tråkigt precis med de vyerna mellan Sillvik och Lilleby!

Vi var mycket nöjda med vår dag, även om vi inte hann att se hällmålningarna! De ska vara väldigt fina här. Men den som spar hen har! Det fick räcka med 1,2 mil i benen! 🙂

Det finns flera vandringsleder och mindre stigar i hela området. Så det är bara att välja!

Kram Gunilla

På utflykt med lilla familjen till Risvedens naturreservat.

En solig och krispig vinterdag – som gjord för en utflykt, begav vi oss iväg till Risvedens naturreservat. Med på utflykten var ”lilla familjen” som har besökt reservatet tidigare och de ville nu återse platsen, samt visa den för oss. En ”perfekt plats” som gjord för en härlig utedag med korvgrillning, kaffe och hembakad mjuk nötkaka! Att få sitta ute tillsammans och njuta av både naturen, gemenskapen och matsäcken, är något av det bästa som finns! I reservatet finns flera utrustade grillplatser med vindskydd, så den som vill kan krypa till kojs över natten!

Där nere skymtar ”vår” plats för dagen. Vindskydd och välordnad grillplats. Här fanns grilltänger av olika slag, samt stekpanna. Saknade dock en kaffepanna, men vi hade bryggkaffe med på termos. Vedträn fanns inte här, men finns på en del ställen i reservatet. Men sonen hade tagit med, så brasan kunde tändas!

Om naturreservatet

Risveden är ett vidsträckt vildmarksområde och en gammal kronoallmänning med stora natur- och kulturhistoriska värden, beläget i Västergötland mellan Göta älvdalen i väster och sjöarna Mjörn och Anten i öster. Risveden är omkring 20 000 hektar stort och det är Västsveriges största sammanhängande skogsområde. Området ingår i EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden, Natura 2000. Sedan reservatet bildades 1986 har området utökats två gånger. Risvedens naturreservat består därför av de tre områdena Trehörningen, Kroksjön och Risvedens vildmark.

Djurlivet företräds främst av ett antal intressanta och ovanliga fågelarter. Här finns t.ex. tjäder, fiskgjuse, sparvuggla, tretåig hackspett, nötkråka och rödstjärt. Här finns rikligt med myrlilja och andra intressanta arter som klockgentiana, klockljung och granspira. Typiska fåglar är nattskärra, rödstjärt, orre och skogssnäppa. En utomordentligt vacker stig leder runt Stora Kroksjön och ansluter till Tinnsjövägen i söder och Skogstorpsvägen i norr. En led som jag gärna vill vandra, förhoppningsvis redan någon gång i år.

Utsikten från grillplatsen. Så vacker och vindstilla dag!

En svagt värmande januarisol. Ja, solen står lågt på himmelen och solens strålar försöker sträcka sig över grantopparna och in mellan träden.

Någon var mycket intresserad av både elden och vattnet….

Vår lille prins som tyckte det mesta var mycket spännande, förutom att sitta STILL! 🙂

Det låg en tunn ishinna på sjön, vilket gjorde ytan så mörk och hela vyn blev lite trolsk. I bakgrunden hördes fågelläten, men inget som vi kunde artbestämma.

Ja, vacker natur och en underbar dag! Vägen in i naturreservatet var också mycket vacker. Att åka på små snötäckta skogsvägar kantade av snötäckta granar, fick mig att känna det som om vi var på väg till fjällen. Många skyltar med ”lustiga namn” på platser som vi passerade fanns längs vägsträckan. Undrar just hur platserna har fått dessa namn och vad de betyder. Något att forska vidare i?

Risvedens naturreservat ligger ca: 35 kilometer nordost om Göteborg, så ett vackert och nära utflyktsmål från både Göteborg, Ale och Lerums kommuner.

Ser fram emot nästa besök!

Kram Gunilla

Vandring på Marstrand i storslagen natur!

Vy mot Marstrand från Koön, där personfärjan avgår.

En klar och solig novemberdag, åkte vi tillsammans med goda vänner till Marstrand, beläget i vackra Bohuslän. Marstrand är mest känd för Carlstens Fästning. I mer än 300 år har den väldiga väktaren skyddat den lilla trästaden nedanför. För oss har det alltid varit det självklara att promenera upp dit för att njuta av den fantastiska utsikten, men också utforska själva fästningen och borggården. Att någon gång gå på en guidad tur är en självklarhet, för att bland annat ta del av historien kring ”Lasse-Maja!”

Marstrand har något för alla. På sommaren är turismen omfattande och förutom fästningen är det säkerligen båtlivet, fantastiska bad, shopping och restaurangbesök som lockar! För vår del, den här ljuvliga dagen i slutet av november var det att vandra runt hela ön, vilket skulle bli vår första rundvandring och absolut inte den sista! Det som skulle möta oss kan inte beskrivas på något annat vis än att naturscenerna på ön är storslagna! Sträckan runt ön är ca: 5 km, vår stegmätare stod på 8 km, då vi också promenerade lite utanför själva slingan.

Vår tur började längs huvudgatan, förbi delar av den gamla vackra träbebyggelsen.

Tvärgata från huvudgatan.

Dessa fantastiska nationalromantiska hus! Lite som Villa Villekulla!

Det mest kända huset på Marstrand, måste väl ändå vara Societetshuset som uppfördes 1886. Sveriges konung Kung Oscar II tillbringade i stort sett varje sommar från 1887 till 1907 på Marstrand, vilket gav kunglig glans till ön. Här har människor kurbadat sedan tidigt 1800-tal och Marstrandsön var länge centrum för det badliv som växte fram i Sverige efter förebild från de tyska, brittiska och nederländska kusterna.

Efter att vi passerat Societetshuset och det intilliggande Kurhotellet påbörjade vi natursligan som gick brant uppför mot St: Eriks park. Gömd mellan bergsryggarna ligger denna park som anlades i mitten av 1800-talet av Gustav Widell, rektor vid Marstrands läroverk.

Vyn här uppe var inget att klaga på! Solen stod ju så lågt, så bilden blev lite skuggig.

Havsnära läge för kändisar! 🙂

Den smala slingrande vägen ledde oss vidare fram till näckrosdammen och till parken som måste ha en fantastisk grönska på den ljusa årstiden. Här finns många gamla träd bevarade, men också en hel del nyplanteringar. Enligt uppgift så finns här nitton olika busk- och trädarter.

På en skylt stod det att läsa, ” AKTA TRÄDEN!”

I dammen lär det finnas röda näckrosor! När de blommar, vill jag gärna slå mig ned på någon av bänkarna runt dammen.

En mäktig bok med rötter som ”elefantfötter!”

Efter parken slingrade sig slingan vidare mot storslagna vyer…

Jag vet inte hur många gånger jag utbrast ” Här är underbart!” ”Så fantastiskt vackert”, är också ett favorituttryck som min väninna och jag har!

Längst ut på klippan ligger Skallens fyr….

Det är magiskt att stå ute vid Skallens fyr och begrunda den mäktiga platsen där de två haven Skagerak och Kattegatt möts. Ön Hamneskär och fyren Pater Noster syns ute vid horisonten.

Som ett vackert vykort eller hur!?

Här bland klipporna slog vi oss ned och njöt av utsikten, våran matsäck och varandras sällskap!

Man kan lika gärna tro att det är en tidig vårdag! 🙂

Goa vänner är bra att ha – alltid!

Dags att fortsätta vandringen…

Som du ser, så är slingan välordnad, inga problem att ta sig fram. Fästningen syns i bakgrunden.

Här har vi kommit fram till nakenbadet! Något sådant blev det inte den här dagen! Nej att njuta av utsikten var tillräckligt för mig!

De här är något av det bästa jag vet! Att vandra nära havet och gärna i ”mitt Bohuslän!”

Så närmade vi oss åter hamnen, för en kort tur tillbaka till Koön.

Vilken fantastisk dag! Längtar till ett återbesök, framåt vårkanten. På vår väg tillbaka hem, upptäckte vi fina vandringsslingor på Koön. Så kanske vi återvänder under vintern för att vandra där också!

En del sevärdheter missade vi på vår vandring som S:t Eriks grotta, Nålsögat, Jättegrytan och lotsutkiken. Vi hade ingen karta med som visade alla sevärdheter, men hade samtidigt inte något annat i tankarna än att vandra runt ön.

Några dagar efter det att vi hade kommit hem stod det att läsa i Göteborgsposten om de första judarna på bland annat Marstrand och sedermera deras flytt in till Göteborg. En mycket intressant historieberättelse som jag tror få verkar känna till. Nu har jag inte för avsikt att berätta så mycket om det, men följande vill jag ändå återge…

”Den fasta judiska bosättningen i Sverige inleddes 1774 i Stockholm och 1779 i Göteborgsområdet. Sistnämnda år bosatte sig Moses Salomon och Elias Magnus på Marstrand, där utlänningar fick bo enligt beslut av Gustav III fyra år tidigare. Omkring 1790 fanns det 60 judar på Marstrand. År 1805 hade alla Marstrands judar, utom en enda familj, flyttat till Göteborg. Här hade magistraten 1780 gett David Abraham från Tyskland tillstånd att bosätta sig med sin familj och barnens informator. Dessa ”skyddsjudar” inledde den judiska bosättningen i Göteborg. Strax därefter kom fler judiska familjer hit från Tyskland.

Den ökande judiska befolkningen på 1800-talet bidrog i stor utsträckning till Göteborgs växande betydelse. Viktiga handels- och industriföretag bildades av judiska familjer som Magnus, Delbanco, Hertz, Heyman, Delmonte, Fürstenberg, Pineus och Mannheimer. Nathan Gumpert startade en bokhandel och David Bonnier tidningen Göteborgs-Posten, där hovfotografen och ”storvitsiren” Aron Jonasson introducerade Göteborgsvitsen.

Judarna visade sitt kulturella och sociala medvetande genom betydande donationer till bland annat teater- och konsertverksamhet, bibliotek och muséer, t ex Fürstenbergska galleriet på Konstmuseet. August Abrahamson köpte 1868 Nääs slott, där han och hans släkting Otto Salomon grundade en världsberömd konsthantverksskola. Många judar deltog också som politiker i stadens utveckling. Som mest fanns det på 1800-talet 10 judar bland de 50 stadsfullmäktige.” (Källa; Göteborgs judiska historia.)

Må gott!

/Gunilla

Den blomstertid nu kommer….

Vädret är underbart och naturen likaså! Vi varvar trädgårdsarbete med utflykter till olika platser i vår närmiljö. Vi försöker helt enkelt leva och njuta så gott vi kan efter de förutsättningar som råder. Situationen känns märklig och det känns lite ogreppbart, eftersom ingen vet, än mindre kan lova när pandemin tar slut. Men jag försöker att lägga mitt fokus på det som är möjligt. På sådant som vi brukar göra och som därmed skänker oss glädje.

Den blomstertid nu kommer .…..

Det är verkligen ett sommarfagert Sverige med sina blomsterängar, och en ängsbukett är något av det finaste man kan ha både inne och ute.

Gröna hästhagar i utkanten av Råda Säteri….

En skön försommarkväll promenerade vi i området runt Råda Säteri i ett område som heter Labbra. Vi var här senast när vitsipporna blommade som mest, vilket redan känns så längesedan. Grönskan är fantastisk!

Bokskogen blir allt grönare….

Tillbaka till hästhagarna…

Vi behöver inte åka så långt för att komma ut i naturen och få en känsla av att ”livet är som vanligt!” Vi har också för första gången sedan pandemin startade njutit av en god lunch utomhus. Nu blev det tyvärr inte här vid Råda Säteri som det var tänkt, ”den goda fisken” som bland annat serverades som dagen rätt, var slut! Så vi åkte till ett annat ställe i närheten, för dagen till ära ville vi bara njuta av den ”lyxen” att sitta ute och äta. Att bli serverad och inte göra ett endaste jota, mer än att äta upp det goda!

Må gott!

Kram Gunilla

Skärgårdsbesök till Källö/Knippla med goa vänner!

Våra vänner som älskar skärgården lika mycket som vi, ville gärna följa med på en tur ut till Göteborgs norra skärgård. Valet blev Källö/Knippla, eftersom våra vänner inte har varit där tidigare. Det blev en underbar och minnesrik dag med sol, dopp och picknick! I dessa tider ett perfekt sätt att kunna träffas och umgås, men naturligtvis även då det råder ”normalläge!” Vi prickade verkligen in en dag med sol, försommarvärme och ingen vind.

Foto: redan när du stiger av färjan möts du av sjöbodar och skärgårdshus.

På ön råder ”vida blick!” Fantastiska vyer så långt ögat når, både över land och hav.

Den här utsiktsplatsen var ny för oss, sedan vårt föregående besök i september 2018. Du kan läsa om det första besöket här.

Vår goa vänner Leif och Gun och kära maken!

Här är vi på den nedre platån och redan här är utsikten fantastisk!

Fotograf är Gun. I mitt ”rätta element” , ute i skärgården, med ryggsäck och sköna vandringsskor!

Uppe på högsta punkten. Allt är så gediget och välordnat. En mycket trevlig utsiktsplats! I bakgrunden skymtar Hyppeln som tillsammans med Rörö och Källö/Knippla bildar Nordöarna.

Hyppeln blir kanske vårt nästa utflyktsmål!

Här blev det ett dopp! Nej, två med betoning på dopp! Gun och jag tyckte det var så skönt i det 15,5 gradiga vattnet! 🙂

Så vackra klippor att bada ifrån eller vandra över.

Men förutom att umgås, äta, promenera, så vill jag vara i stunden. Betrakta färgerna och ljuset. Stillheten. Skiftningarna. Jag tänkte mycket på det här att ”vara i nuet!”

Fotograf: Gun. Längst ut skymtar Rörö.
Vilket läge!

Rundvandringen når sitt slut. Strax innan man når färjeläget igen, ligger det ”kommunala badet”, med hopptorn, badbryggor, liten sandstrand med en mycket fin badvik. Här lär det snart bli många badgäster!

En underbara dag i goda vänners lag!

Kram Gunilla

Tollered – ett trevligt och intressant utflyktsmål!

Nääs fabriker är det många som åker till, för att shoppa i någon av de mysiga butikerna. Här finns också restauranger och hotell för den som vill övernatta i historisk miljö. På andra sidan motorvägen, mittemot Nääs fabriker ligger Tollered, som likt Nääs fabriker, är en bevarad bruks – och industriort. Både Nääs fabriker och Tollered ligger i Lerums kommun, 32 km öster om Göteborg i en förkastningsbrant mellan sjöarna Sävelången och Torskabotten. Det är en bilfärd på ca: 30 minuter ifrån Göteborg i riktning mot Alingsås.
Maken och jag brukar promenera runt både vid Nääs fabriker och ibland vidare under motorvägen till Tollered. Det är ingen lång promenad! De bilder som jag visar idag är ifrån ett besök sensommaren 2018. Det har inte blivit av att visa bilderna tidigare, men nu när det våras kanske du blir lockad att göra ett besök! Maken och jag åker gärna till de två orterna – som ett trevligt utflyktsmål. Men tyvärr tror jag att många missar att besöka Tollered och därmed en promenad i historisk miljö!

Lite historik om Tollered

Orten har gamla anor. Runt 1000-talet beräknas de första gårdarna ha legat på platsen. Senare fanns i Tollered två bondgårdar, Skattegården och Nedergården. Frälsehemmanet Nedergården hörde från år 1750, till Nääs slott och kom att omfatta det som senare skulle bli fabriksområdet.
Frälseskattehemmanet Skattegården var delat i sex brukningsdelar kring Herreslia som då var bygatan. Till båda gårdarna hörde endast små arealer brukningsbar mark och därför var andelarna i vattenfallen i Tollereds Ström mycket viktiga för bönderna. 1835 låg fyra sågar, sex kvarnar och fyra brännerier vid strömmen.
Bruksorten Tollered formades kring Nääs Fabriker, och här fanns: bomullsspinneri, yllespinneri och väveri, som grundades 1833 av ägarna till Nääs Slott, på andra sidan sjön Sävelången. Här finns också en kraftstation.

Under kriget 1612 mot danskarna, byggde bönderna upp ett försvar vid den smalaste passagen längs det långa berget. De stod emot den danska armén en kort tid innan de drog sig tillbaka. Det gav danskarna fritt spelrum att plundra och bränna Nääs slott och de omkringliggande gårdarna. Det var och är ganska brant sluttande mark ner mot Sävelången så det blev svårt för danskarna. Branterna ger utrymme för det som idag är den stora resursen i Tollered, vattenkraften. I historisk tid var bönderna noga med sina andelar i forsen, som föll 60 meter på en sträcka på ca 800 meter från Torskabotten till Säven. Det insåg godsherren på Nääs, Peter Wilhelm Berg, som 1825 skaffade sig rättigheterna till vattenkraften. När detta var klart grundande han Nääs fabriker 1833.

Tollered var ursprungligen namnet på en gård, där ”red” betyder röjning och det var Torill som röjde.
Bycentrum ligger på cirka 70 meters höjd medan den högst belägna bebyggelsen ligger på cirka 140 meters höjd cirka 1 km österut. Huvuddelen av bebyggelsen ligger öster om E20. Väster om motorvägen ligger dock den yngre industriella bebyggelsen som idag främst används som hotell och företagarcentrum. Källa: Wikipedia.

Följ med på en liten rundtur…

Här är vi på väg från det nedre området kring Nääs fabriker upp mot Tollered och längs promenadvägen ser man också ”vattnets väg” ner mot Sävelången.

Här har vi kommit en bit upp mot kraftstationen och i bild skymtar ”tuben.” Den 335 meter långa ståltuben byggdes 1908-1909. Delarna kom med järnväg till Floda station och sedan vidare till Tollered med hästskjuts.

Tuben användes för att transportera vatten till Tollereds övre och nedre kraftstationer via en kanal som gick från Torskabotten. Den rengjordes varje år, och detta skedde på somrarna när fabriken stod stilla.
”Det var ett slitsamt, smutsigt och farligt arbete som senare utfördes nattetid för att slippa den värme som uppkom av solstrålningen på de svarta ytorna”, skriver team Tollered på skylten intill en utställd bit av tuben.
Efter nedläggningen av kraftstationen och fabriken, såldes största delen av tuben och endast en liten del nära kraftstationen bevarades.
Tollereds ”öfvre” kraftstation är ett av landets äldsta vattenkraftverk, och är välbevarat tack vare de ideella eldsjälarna. De söker pengar för restaurering när detta krävs, och brukar få pengar från främst länsstyrelsen och Sparbanken Alingsås.

Här ser vi fabriken och tuben från ett annat håll…

Det är så trevligt med vägskylten som anger vad de olika husen ligger och vad de användes till. Biografen används än idag och lär vara den enda biografen med en kakelugn! Vidare ser vi var ”kontoret” låg…

”Kontoret”, ligger längs huvudgatan som går genom byn. Byggnaden uppfördes som kontor – och lagerbyggnad för bomull och färdigt garn. Det fanns en gångbrygga ca: 7 metr över marken mellan kontoret och fabriken. Idag används kontoret som festlokal. Bygatan som kontoret ligger på heter: ”Volrath Bergs väg” och vi åker den här vägen, då vi far mot Alingsås. Bygatan, mynnar så småningom ut på en mindre väg, genom ett underbart kulturlandskap.

De röda trähusen…

De gamla arbetarbostäderna ser lite olika ut.

Göta / Svea / Dana är en trio gamla trähus som var arbetarbostäder. Svea är äldst och byggdes år 1897, Göta 1899 och Dana uppfördes 1910. De har tillsammans 20 lägenheter som är renoverade till en modern standard. Byggnaderna tillmäts ett stort byggnads-, samhälls- och socialhistoriskt värde då de speglar industrins utveckling. Arkitekturens formspråk med brokvistarnas detaljer räknas till nationalromantiken.
”Stora Stenhagen”, tegelhuset från år 1853 är Tollereds äldsta bevarade arbetarbostad. Tyvärr har jag inget foto att visa på det.


Bakom Göta, Svea och Dana finns längor med förrådsutrymmen som förr i tiden användes som vedförråd. Dessa används idag som extra lägenhetsförråd.

Visst är de fina de dekorativa skyltarna!

På vår promenad fick vi syn på, Nedergården eller ”Båt-Johans” hus. Huset har anor från 1700-talet och här bodde en tid den tidigare ångbåtskaptenen Johan Eriksson som skötte ångbåten som trafikerade sträckan Nääs – Floda station. Det här huset är det enda bevarade huset från den tiden i Tollered.

Åh, det är så underbart att så gamla hus är bevarade!

Här ser vi den gamla byskolan. I rött så klart! 🙂 Enligt uppgift så är huset från 1800-talet och sedan 2012 bor här en barnfamilj! 🙂

På vår vandring såg vi även det här charmiga tegelhuset och även här såg det ut att bo en barnfamilj. Hur gammalt huset är känner jag inte till. Frånsett det nylagda taket ser ju huset gammalt ut. Tidigt 1900-tal?

De flesta husen i området är röda, men ett hus skilde sig från övriga och så ska det vara enligt traditionen! Ett gult hus som när det begav sig utgjorde bostäder åt förmännen och deras familjer.

Jag tycker det är så roligt och intressant med de här bruksorterna som är ett stycke historiskt kulturarv. Det som fascinerar mig mycket är hur välutvecklade de här bruksorterna var, beträffande omsorg och samhällsfunktioner. De som levde, arbetade och bodde här hade i regel allt vad som behövdes. Arbete, skola, läkare, diverse handel och så vidare. Men visst var arbetet slitigt och ibland farligt och bostäderna kanske inte de rymligaste för arbetarna.

I närheten ligger Jonsereds fabriker, lika charmigt och välbevarat. Men det får bli ett annat inlägg!

Kram Gunilla