Tomtehuset i Vasastan väckte vår nyfikenhet och beundran!

Ett hus som maken och jag passerat ett flertal gånger är ”tomtehuset”, beläget vid korsningen Viktoriagatan/Vasagatan i Vasastan Göteborg. Huset är vid första anblicken inte så vackert om man jämför med andra pampiga byggnader och hus som återfinns i Vasastan. Men om man lyfter blicken och betraktar fasaden ordentligt, då ser man vackra målningar (freskomålningar) på fasaden och runt fönstren. Många gånger har vi undrat när huset är byggt och vem som har utfört målningarna. Det är ett hus som vill uppmärksammas!

Husets fasad mot Viktoriagatan. Vid första anblicken inte så vackert som sagt, men husets målningar har lockat oss till att studera huset närmre. Målningar syns här, men ”tomtarna”, befinner sig på fasaden runt hörnet mot Vasagatan.

Freskomålning i närbild på fasaden mot Viktoriagatan.
Ju mer man studerar fasaden, ju fler fina detaljer uppmärksammas, som förutom freskomålningar, även smidesarbeten, samt putsade ytor kombinerat med vacker tegelsättning. Skickliga hantverkare!

Om fasaden.

Jag fann uppgifter via en artikel i GP (Göteborgsposten) från 2007, om att det gula teglet har blivit tvättat, samt att målningarna har restaurerats. Det ljusgula teglet lär ha varit kolsvart innan det tvättades. Huset hade egentligen aldrig tvättats sedan det byggdes. Nu är det torrblästrat av en fransk firma, som far runt i hela världen och blästrar kulturbyggnader med speciella metoder. Målerikonservatorerna har efter rengöring använt silikatfärg med kalkäkta pigment. Figurernas konturer får svarta prickar, medan hela färgfält täcks av korta streck. Allt för att framtida kolleger ska kunna se skillnaden på gammal och nytt.

Lite historik om tomtehuset.

Tomtehuset uppfördes 1890 för publicisten och riksdagsmannen Sven Adolf Hedlund efter ritningar av arkitekterna Yngve Rasmussen och Hans Hedlund. Den sistnämnde är brorson till byggherren. Huset är ett byggnadsminne sedan den 25 oktober 1982. Arkitekt Hans Hedlund – det namnet känns mycket bekant. Det ska jag strax återkomma till lite längre ned i texten! Övre våningen, som ursprungligen var inredd till fotoateljé, byggdes om till bostad på 1920-talet, varvid ett stort glasfönster mot Vasagatan murades igen och taket förändrades. I övrigt bevarar exteriören i stort sett sitt ursprungliga skick.

Låt oss kika på fasaden mot Vasagatan…

Målningarna på huset, är signerade med arkitekternas och Thorvald Rasmussen initialer samt daterade 4/10 1890. Thorvald Rasmussen var konstnär med tomtar som specialitet och bror till Yngve Rasmussen. Om Hedlund och bröderna Rasmussen själv utfört målningarna är inte helt klarlagt. I alla händelser var målarmästaren Q.W. Bergqvist engagerad i måleriarbetena. (Många namn att hålla reda på!).

I ena hörnet av husets fasad…
Det andra hörnet av fasaden mot Vasagatan. (Lägg på minnet Vasagatan 11-7!).

Väggmålningarna, avspeglar husets första invånare och deras yrken. På målningarna syns tomtar verksamma som arkitekt, boktryckare och fotograf. Alla väggmålningar är bevarade utom i ett fält.

Vad tror du stör mitt estetiska öga på den här bilden?

Nu tillbaka till arkitekten Hans Hedlund.

När hans namn nämndes, så funderade jag på i vilket sammanhang jag hört/läst om honom. Så jag googlade på hans namn och då visade det sig att arkitekt Hans Hedlund, har ritat en rad kända fastigheter och andra byggnader i Göteborg. För att nämna några: Kontoristföreningens hus, Stora Saluhallen, Schillerska gymnasiet, (Gamla realverket) som ligger nära ”Tomtehuset”, samt Amerikaskjulet. Sammanlagt fann jag trettio byggnader i och utanför Göteborg som Hans Hedlund har ritat. Nämnas skall att han i några fall har samarbetet med andra arkitekter.

Kontoristföreningens hus som jag visat i ett tidigare inlägg, då jag besökte Trädgårdsföreningen. Då visste inte jag hur känd arkitekt är Hans Hedlund är och var, samt att så många hus bär hans signum.

Tillbaka till ”tomtehuset” och till grannfastigheten

”Tomteuset” som är en grannfastighet till huset nedan, ritades av arkitekterna Hans Hedlund och Yngve Rasmussen. Husets byggdes åt Sven Adolf (S.A.) Hedlund, som alltså var farbror till Hans Hedlund.

Även detta hus har vackra freskomålningar.

Minst sagt vacker ”nummerskylt” och runt hörnet på huset upptäckte jag något mycket intressant…

Det står: Hans Hedlund & Yngve Rasmussen, Arkitektbyrå! Så det var där de satt och ritade många kända byggnader i Göteborg och bland dem grannhuset. ”Tomtehuset!” Dessa två fastigheter sammanfogades genom en tillbyggnad mellan dem.

Här ser man en skymt av det lägre huset – ”tomtehuset” (till höger i bild) som har byggts ihop med den högre fastigheten.

När jag fotograferade byggnaderna visste jag ingenting om alla ”Hedlunds”, för det finns fler, vilken betydelse och inflytande de har haft över Göteborg. Fastigheten här ovan tyckte jag var så vacker och jag fotade fasaden, för dess vackra målningar. När jag senare började att granska mina foton och söka information om Hans Hedlund – först då förstod jag olika samband om släktskap och om de bägge fastigheterna. Dock har jag inte med säkerhet funnit vem som ritat den första fastigheten – den som det står Vasagatan 11 på.

Avslutningsvis…

Riksdagsmannen Sven Adolf Hedlund föddes 1821 på Mälarön Eldgarn i Färetuna socken. Död september 1900 i Göteborg. Den 1 oktober 1852 blev redaktören S.A. Hedlund huvudredaktör och delägare i GHT, (Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning) vilket han var fram till sin död den 16 september 1900. Han efterträddes av sin brorson Henrik Hedlund, (en brorson till) som innehade posten till 1917.

Under chefredaktör S.A. Hedlund fick tidningen en liberal prägel. Den mest kända chefredaktören var Torgny Segerstedt som tillträdde 1917 och ledde tidningen till sin död 1945. Segerstedt blev internationellt känd för sin kritik mot Hitler och Nazityskland, som han inledde redan 1933. Viktor Rydberg anställdes som redaktör på GHT i maj 1855 och blev kvar på tidningen i tjugo år. Källa: Wikipedia.

Så många olika sammanträffanden med mycket välkända namn!

Tänk så mycket roligt man kan lära sig genom att vara ”turist” i sin egen stad! Kunskap är ju inte tungt att bära!

Kram Gunilla

2+

Solig nostalgitripp till Halland!

Solen strålar från en nästan klarblå himmel – då ska man ju inte sitta i en bil! Men för att snabbt komma ned till våra pärlor i Halland, fick det bli en biltur först. Hela hösten har vi pratat om att åka ner till våra pärlor – nu blev det av! Getterön, blev första stoppet där finns det fina naturområden att ströva i. För den som inte känner till det, så ligger Getterön, alldeles utanför Varberg. På sommaren jättefina bad, som numera är handikappanpassade. Det har verkligen blivit fint här.

Vi vandrade lite över klipporna…

Och det var alldeles vindstilla. Kallt, men krispigt och skönt!

Prövade att fotografera i motljus…

Vi åkte vidare mot Träslövsläge som också ligger en bit från Varberg, men åt andra hållet. Söderut mot Falkenberg. Naturreservatet som ligger här mellan ”Läjet” och Gamla Köpstad, är något av det vackraste vi vet. Man följer strandlinjen hela vägen. Här har vi promenerat och cyklat många gånger och det är lika fint varje gång!

De svarta kullerstenarna som ligger här var för dagen klädda i lite vit pudersnö! Så annorlunda landskapet blir mot sommaren.

Promenadslingan går alldeles utanför staketet. Vi satte oss innanför på en bänk, intog vår matsäck och njöt av solen, det karga och vackra landskapet.

Motljus igen …

Mätta och belåtna – alltså hur gott är det inte med kaffe och goa mackor ute i det fria!? Vi for vidare mot Glommen. Ett lite mysigt fiskeläge strax innan Falkenberg. Jag har visat bilder härifrån flera gånger… men kanske inte så här sent på året?

Här fanns ingen snö alls! Den där röda sjöboden måste fotograferas varje gång som jag är här! 🙂

Här står den i ur och skur. Sommar som vinter och har hittills klarat av höst – och vinterstormar!

Innan det var dags att vända hemåt för att slippa köra i mörker, åkte vi till en handelsträdgård som ligger vid Tvååker. Att åka dit, ger mig nästan lika mycket julkänsla som att åka till en julmarknad. Det är växthusen, alla julblommorna, kransar, mossa, kvistar och ljus som ger mig julkänsla.

Här inne i växthuset kan jag gå länge och titta på allt det fina…

Visst är det fint!?

Vackra gamla dörrar, hyacinter, succulenter – inspiration!

Vid närmre eftertanke var vi nog här förra året också, blev då inspirerad till att göra en dörrdekoration. I år ser det ut så här på vår dörr…

Allt har jag plockat i naturen! Ja, inte snörena förstås! De röda grenarna ”knyckte” jag på en väl vald plats! 🙂

Ja, vilken fin avslutning på november och december har börjat bra! 🙂

Kram Gunilla

2+

Besök i skogen inför advent!

Snart är det första söndagen i advent, bara några dagar kvar. Advent är en fin tid. Tycker om att pynta trädgården och hemmet med mossa, kottar, lingonris, blåbärsris, kvistar och lite blommor. I skogen är det grönt och frodigt och det doftar ljuvligt! Det gröna i skogen är viktigt för kropp och själ. Här är ingenting grått. Här finns ingen stress, här kan jag vila ifrån ledsamheter. Jag glömmer bort tid och rum och bara är!

Så här års uppskattar jag skogen otroligt mycket. Jag ”skogsbadar”, så ofta jag kan.

Visst är det vackert och vilsamt för ögat. Många har ögonen på att hitta de sista trattkantarellerna, men jag har mina ögon inställda på kudd – och vitmossa! Det finns i ”min skog!” 🙂

Det är nästan, så man vill lägga sig ned i all mjuk mossa!

Svampar, men vet inte vad det är….

Grankottar – det känner jag till! 🙂

Ett fat med kuddmossa och några tallkottar.

Kram Gunilla

1+

Eftertraktade landshövdingehus på Erik Dahlbergsgatan Göteborg

Det finns flera återkommande områden och gator i Göteborgs som maken och jag gärna besöker. En av dem är Erik Dahlbergsgatan i Vasastaden. Att jag gärna vill promenera här beror inte på gatan i sig, utan på de landshövdingehus som ligger högst upp på gatan mot något som heter Kapellplatsen. Lägenheterna i de här husen med sina förträdgårdar och med lummiga innergårdar är mycket eftertraktade. Det förstår jag!

Kort historik om husen

De bruna landshövdingehusen tillhörde tidigare Brantdala, eller Brandtdala efter ett landeri som låg i området. Det var ett litet kvarter i utkanten av Göteborg precis på gränsen till Landala. Delar av kvarteret kan faktiskt ursprungligen ha legat i Landala som inkorporerades 1883. Husen uppfördes omkring 1914-1920 i nationalromantisk stil. Ritningarna är signerade Johan Jarlén, en välrenommerad arkitekt som även var en utmärkt gymnast med bland annat guldmedalj från Olympiska spelen i London 1908 på sin meritlista. Johan Jarléns namn återkommer ett flertal gånger då jag söker på landshövdingehus och andra byggnader i Göteborg.

För att vara den 10 november (Fars dag i år), var det förhållandevis grönt i de trevliga förgårdarna. Fina detaljer som de teglade stolparna vid entréerna och de röda takpannorna ovanpå.

Tyvärr var ingen port öppen så att vi kunde tjuvkika hur det såg ut vid innegårdarna.

Varför heter det landshövdingehus?

För att komma till bukt med bostadsbristen bland arbetarna bildades en byggnadsförening på initiativ av snickaren Johannes Nilsson, år 1872. Våren 1874 hade föreningen samlat ihop så pass mycket pengar att de kunde köpa loss ett antal tomter i Landala. Hösten samma år lämnade Nilsson in en ansökan till byggnadsnämnden för att få uppföra två fastigheter, vilka hade den egenheten att källarens bjälklag hade höjts helt över marken. Resterande våningar var utförda i trä. Men nämnden avslog dock ansökan. De menade att det rörde sig om stenhus med påbyggda våningar av trä, och sådana hus skulle likställas med trähus. Byggnadsföreningens hus var sålunda att betrakta som trähus i tre våningar, vilka sedan 1855 hade varit olagliga att uppföra på grund av brandrisken. Nämnden hade emellertid inte varit fullt eniga i beslutet. Två av herrarna hade reserverat sig med motiveringen att stendelen utgjorde en förhöjd källare. Enligt dem var husen trähus i två våningar uppförda ovanpå en källarvåning ovan mark.

Byggnadsföreningen överklagade och fick rätt hos Länsstyrelsen, vilka rev upp byggnadsförbudet. 1876 kunde föreningen påbörja byggandet av det som skulle bli kvarteret Ananasen i södra Annedal. En intilliggande område. Med tiden skulle det bli 24 hus med två trävåningar ovanpå en bottenvåning av fogstruket tegel. Varje gång byggnadsnämnden avslog bygglovsansökningar för sådana hustyper rev länsstyrelsen upp dem. Här har vi förmodligen bakgrunden till hustypens namn. Landshövdingehusen har helt enkelt blivit uppkallade efter Länsstyrelsens chef, det vill säga landshövdingen.

Landshövdingehusen slog snart igenom i byggnadsbranschen. År 1895 blev hustypen laglig, vilket innebar att byggherrarna nu slapp gå omvägen via ett avslag från byggnadsnämnden.

Med tiden kom landshövdingehus, lägenheterna att bli arbetarbostaden framför alla andra i Göteborg. Vid början av 1940-talet bodde nästan hälften av alla göteborgare i ett landshövdingehus.

Vem var Erik Dahlberg som gatan är uppkallad efter?

Erik Dahlberg, arkitekt, militär, byråkrat och tecknare, föddes 1625 ungefär vid stormaktstiden början och avled 1703 vid tiden för Östersjöväldets fall. Han är en symbol för Sveriges stormaktstid och var en sann renässansmänniska.

Erik Dahlberg var en viktig person i dåtidens Göteborg då han bland annat gjorde ritningarna till Skansen Lejonet och Skansen Kronan. Tidigare hette gatan Brandtalagatan, och gick från Nya allén till landeriet Östra Brandtala, som var beläget där Erik Dahlbergsgatan och Föreningsgatan numera korsar varandra. Gatan är cirka 760 meter lång och är en tvärgata till Vasagatan. Den löper från Parkgatan till Kapellplatsen. Gatan namngavs 1882 till minne av greve Erik Dahlberg.

Promenaden fortsatte nerför Erik Dahlbergsgatan mot själva centrum av Vasastaden. I ett annat inlägg ska jag berätta om ”Jeriko”, samt ”Tomtehuset.”

Flera av mina inlägg om Göteborg är populära! Hoppas att du också tycker om att läsa om ”min stad!” Om landshövdingehus kan du också kika under kategorin Göteborg/Majorna.

Kram Gunilla

3+

Mod, självinsikt, vänskap, relationer och tacksamhet!

Morgon då jag vaknade, infann sig en ledsamhet som jag först inte förstod varför den fanns där. Jag kände mig tom och ledsen. Min känsla ”borde” vara en annan, jag som precis hade fyllt år och blivit uppvaktad av min familj och av goda vänner. Men jag visste mycket väl varför jag var ledsen. Jag bär på en rädsla som handlar om att inte bli lyssnad på, att inte får uttrycka känslor och behov, att bli feltolkad, att bli avvisad. Rädslor som funnits med mig sedan barndomen.

Den här morgon, var dagen då du käraste syster somnade in! Det har gått sju år och saknaden efter dig är stor. Du finns inte fysiskt bland oss längre, men du finns inom mig. Jag kan känna din närhet ibland när jag befinner mig nära vårt barndomshem, eller på platser som har en positiv betydelse för oss båda. Det känns bra. Den sorg som jag upplever idag är den att vi två – du och jag inte fick möjligheten att åldras tillsammans. Det var något som vi såg fram emot. Sorg är det pris vi får betala för att också uppleva kärlek.

Mina tankar och känslor handlade också om en närstående vän…

Du – en av mina närmaste vänner som är den som bejakar mina känslor, som låter mig vara den jag är, som lyssnar och vill mig väl. Du skulle höra av dig så fort du kommit i ordning i ditt nya hem – det var vad du sa till mig då vi talades vid i slutet av sommaren. Du gjorde inte det. Du hörde heller inte av dig till mig till min födelsedag, som du alltid brukar göra. Jag blev både ledsen och orolig. Jag sände iväg ett sms, där jag uttryckte min oro. Jag tänkte ringa, men rädslan fanns där och jag hoppades på att du skulle kontakta mig istället. Du gjorde det! Någon timme senare ringde du mig, förklarade, berättade om allt som hänt och jag lyssnade och bejakade. Det blev ett långt samtal där du fick det utrymme som du behövde. Du frågade sedan om mitt mående, men jag var dels inte redo för att berätta om mina känslor, dels var jag hungrig och trött. Jag insåg dock att jag behövde ringa tillbaka och prata med dig om vad som är viktigt för mig i vår relation, för att den ska byggas på ömsesidighet, respekt och på ärlighet. Jag är glad att jag gjorde det – att jag ringde dig och att det samtalet fick en mycket positiv betydelse för vår fortsatta relation.

Jag insåg också den här morgonen att den gratulationshälsning som jag fick sent på kvällen på min födelsedag, att det hade fyllt mig med mer sorg och saknad än med glädje. Varför kom hälsningen så sent? Varför ringde du inte istället? Jag tänkte att du var för trött att ringa mig, efter en lång arbetsdag. Men det hade du i så fall kunnat skriva till mig. Att du ville ringa mig en annan dag!

Stärkt av mitt samtal med min väninna, ringde jag upp dig och jag tackade ytterligare en gång för ditt sms. Du frågade mig om jag blev glad för din hälsning och jag svarade uppriktigt att jag både blev glad och ledsen. Det blev ett bra samtal. Du lyssnade och tog emot. Jag lyssnade och du fick uttrycka hur du kände det. Jag vet inte om det här samtalet var hjälpsamt, men jag tror och hoppas det! Det kändes fint att lyssna till varandras behov och att jag förhoppningsvis fick dig att förstå att DU ÄR VIKTIG FÖR MIG.

Vi bär alla på en historia och ingen av oss går genom livet utan att få uppleva besvikelser, sorger och andra förluster. Hur vi klarar av att möta våra svårigheter i livet, beror på olika saker som personlighet, hur vi i vår barndom får lära oss att hantera olika rädslor och hur vi blir bekräftade. Det handlar ju också inte minst om att under livets gång att förstå orsak och verkan. Att se sitt eget agerande i förhållande till sin medmänniskor. Att komma till insikt – att ha självrespekt.

Jag har precis läst ut Kristin Kaspersens senaste bok som heter ”Tacksamhet.” En personlig bok som handlar om ”tankar” – om att välja tankar, om kärleken till: sina barn, föräldrar, syskonen, vänner och till en partner. Men också om glädje, mod, sorg, och om kropp och själ. Om insikt och självrespekt. En varm och innerlig bok.

När jag läste ett kapitel som Kristin kallar för ”tankar”, grepp texten tag i mig direkt och jag citerar.

”Morgontrött och eftertänksam. Vad sköna morgnar är. Allt är stilla. Allting runt omkring börjar sakta vakna till liv. På morgonen kan jag känna ett lugn, men också vara som mest ledsen. Det rinner över. Så jag välkomnar dagen. Jag ska inte bita ihop. Jag gör det för ofta. Finns så mycket vänliga människor därute som omfamnar, får mig att skratta och lyssnar. Så fokus på rätt saker nu. Det finns så många möjligheter. Jag har alltid rest mig utan att förvänta mig något från någon annan och jag gör det igen. Det är bara mitt ansvar och det är något mamma har lärt mig. Skyll aldrig på någon annan, se vad du själv kan göra. Ta det i egna händer”.

Den här texten talade till mig. Jag hade ”tagit saken i egna händer” och ringt de där två samtalen som jag behövde göra. Efteråt kändes det mycket befriande och glädjefyllt. Men jag inser att min rädsla för att bli avvisad eller förlöjligad fortfarande stoppar mig. Jag biter ihop och undertrycker därmed egna behov och känslor. För mig är det viktigt, att om jag vill avsluta en relation som har blivit destruktiv, eller av annan orsak, så vill jag avluta relationen på ett respektfullt sätt. Om det är möjligt! Jag har en pågående relation, där personen, mer eller mindre alltid får mig att må dåligt efter ett samtal. Det är inte alltid så, det kan också vara ett riktigt bra samtal eller möte, men mer sällan. Jag känner den här personen så väl, och jag kan ana vad som döljer sig bakom lustigheter och ironin.

Jag påminner mig om vad jag behöver göra, vilket ansvar som vilar på mig, vilket ansvar som vilar på den andre personen. Jag har försökt, men inte varit tillräckligt tydlig. Jag behöver förbereda mig på att relationen kanske kommer att avslutas. Men det är inte min innersta önskan.

För några veckor sedan var jag ute och lunchade med en väninna. Vi träffades tidigare i somras, men bestämde att vi skulle ses även nu i höst. När vi träffas har vi alltid mycket att samtala om. Både om gemensamma intressen och att vi tidigare har varit arbetskollegor. Jag såg mycket fram emot en ny träff och mot nya goda samtal. Vi åt en bit mat, samtalade så som vi brukar göra. Efter ca: en och halv timme, ville min väninna bryta upp, hon berättade att hon skulle gå på bio lite senare och ville hem först. Jag blev först besviken och hade velat ha lite mer tid tillsammans. Behövde hennes klokhet, lugn och humor. Så kom känslan av att ha blivit avvisad! Vi sa ”hej då” till varandra med en kram och gick åt skilda håll. Känslan av tomhet omslöt mig. Men jag sa ingenting, visade ingenting då vi bröt upp. Jag behöll min besvikelse för mig själv.

Vädret den här dagen var strålande – en klar och solig höstdag. Jag började promenera genom staden – ”mitt Göteborg!” Jag kände att besvikelsen lättade, jag insåg faktiskt att jag kunde ”välja mina tankar” och gjorde det efter en stund. Jag hade lagt min besvikelse i hennes händer och det var inte rätt! Vi hade träffats som avtalat och vi hade en trevlig lunch. Vi hade inte pratat om att göra något efter lunchen. Jag la sedan fokus på en ha en trevlig stund för mig själv – att flanera genom staden, fotografera och le mot mina medmänniskor! Njuta av det vackra höstvädret. Jag avslutade dagen med att ta ett glas rött på ett av stadens anrika hotell. Det blev en bra dag med ett bra avslut. Jag är så tacksam över att ha dig i mitt liv.

Ja, relationer och vänskap är något som kan vara underbart på flera sätt, men det kan också vara svårhanterbart och destruktivt. En relation måste byggas på förståelse, ödmjukhet, lyhördhet, värme, humor och på ömsesidighet.

Att komma till insikt och ta ansvar för mina egna behov och känslor är något som jag ständigt arbetar med. Jag har egentligen en bra ”verktygslåda” som jag tillförskansat mig genom olika utbildningar. Men det räcker inte alltid till. Rädslan är tyvärr ibland större än modet. Jag lägger ofta skulden på mig själv och tänker att felet är mitt.

Jag tänker också som Kristin uttrycker så bra att jag är gärna ”följsam” i en relation, men jag vill undvika det där med att ”anpassa mig”. Att vara följsam är spännande och positivt. Det ger energi. Att anpassa sig är mer negativt. Det kan innebära att förlora sig själv.

Kram Gunilla

4+

Göteborg – staden i mitt hjärta!

I hela mitt liv har jag bott i eller nära Göteborg – staden som är min födelseort och där jag har mina rötter och mitt hjärta! Som många andra städer genomgår Göteborg stora förändringar som har med infrastrukturen att göra. Ännu så länge känner jag mig hemma i ”min stad” och upplever att det genuina med staden finns kvar. Göteborgsandan och gemytligheten finns där. Göteborg är ju en kuststad med allt vad det innebär med närheten till hamnen, andra kustnära områden och skärgården. Men Göteborg är också en grön stad med Nya Allén, Vasaparken, Kungsparken och inte minst Trädgårdsföreningen. Jag tycker också om stadens kanaler och med dem en del broar som jag nu har börjat upptäcka och lära mig namnen på! 🙂

När jag har ärenden in till Göteborg, försöker jag också få tid till att strosa runt och ta lite bilder. Foto och dito texter är ju ett av mina stora intressen! Om jag nu är en ”ambassadör” för vår stad, så är jag gärna det och låter dig bli mer bekant med de olika stadsdelarna som förändras både då det gäller ”tidens gång” och efter årstiderna.

Bilder ifrån Trädgårdsföreningen har jag visat ett flertal gånger. En plats som jag gärna besöker då jag är i de centrala delarna. Vid mitt senaste besök i slutet av oktober, vandrade jag som alltid ner mot kanalen och tog foton mot bland annat Kontoristföreningens hus vid Bastionsplatsen inom Vallgraven.

Det var en fantastisk klar, vindstilla och solig dag. Som gjort för vackra foton med tydliga speglingar! Visst är det ett pampigt hus!? I huset finns en välkänd restaurang som heter Ritz. Här har maken och jag varit ett flertal gånger. Miljön är tilltalade både på in – och utsidan och maten är vällagad.

Entrén till Trädgårdsföreningen ifrån Bältespännarparken. Dagen före hade det regnat rejält och även här blev det en vacker vattenspegling på det lilla huset i en vattenpöl. Tänk vad man ser mycket om man inte har så bråttom!

Jag vandrade vidare och tog ett antal foton på den ”nygamla” Vasabron som äntligen har blivit färdigbyggd och invigd. Renoveringsarbetet skulle ta 10 månader, men det blev 25 månader. Den 110 år gamla bron är sig lik, men med en ny och starkare konstruktion. Det mesta har bytts ut, även om detaljer har tagits tillvara från den gamla bron. Ett stort plus för det!

Vackra byggnader finns det här i området. Men tyvärr vet jag inget om dem i dagsläget. ett nytt projekt kanske – att lära mer om olika byggnader i ”min stad!”

Bara en liten skymt av Viktoriabron!

Det är mycket vackert längs Vallgraven och ofta promenerar människor i alla åldrar på promenadvägarna. Här och var går broar över kanalen. (Vallgraven.) Bron som skymtar i bakgrunden är Viktoriabron. Bron ligger vid ”Pedagogen” vilken förbinder Viktoriagatan med Sahlgrensgatan. Pedagogen är värt ett besök! ”Pedagogen” är ett byggnadskomplex, som inrymmer en stor del av Utbildningsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet. Det nuvarande byggnadskomplexet omfattar tre byggnader: en om- och tillbyggnad av ”Sociala Huset”, en ombyggnad av Gamla Latin, samt uppförande av en ny byggnad däremellan. Maken har varit med och byggt om ”Gamla Latin!” 🙂 När jag utbildade mig tidigt nittiotal, låg lärosätet i Mölndal. Namnet ”Pedagogen” fick följa med in till staden! 🙂

Viktoriabron existerade inte då den fick sitt namn år 1883, som en hyllning till dåvarande kronprinsessan Victoria. Bron blev klar år 1885. Den var endast fem meter bred och var svängbar för att göra det möjligt för båtarna i Vallgraven att passera med sina varor på väg till Grönsakstorget och Kungstorget. Tänk om den möjligheten ändå fanns kvar! År 1938 ändrades stavningen till att heta Viktoriabron. Därefter har bron genomgått olika ombyggnader och förstärkningar ett antal gånger! Till slut hade den ursprungliga bron tjänat ut och ersattes med en ny under åren 2008-2009. Den nya bron har stilistiskt utformats som den ursprungliga.

Grönskan… inte så mycket grönska, men till min glädje hade flera av träden längs kanalen och Nya Allén sina höstlöv kvar.

Nya Allén bildar en ”grön korridor” och den är cirka 1 830 meter lång och den genomkorsar stadsdelarna Haga, Pustervik, Vasastaden, Lorensberg och Heden. Sträckningen är mellan Järntorget och Stampbron över Fattighusån. Det är så klart svårt att bilda sig en uppfattning om hur vackert det är både på våren och på hösten, när alla träd är gröna eller som nu när de skiftar i höstens alla gyllene toner. Jag säger det igen – vad vore staden utan träden och övrig grönska!

Det är klart att en spårvagn vill vara med på bild! 🙂

Promenaden fortsatte längs Vallgraven…

Träden är viktiga och vattenblänket!

Vid Kungstorget förbinder Basarbron Kungstorget med Kungsparken. Den första bron byggdes år 1857 och fick sitt namn efter de basarbyggnader som fanns på Kungstorget under åren 1850-1966. Det var en träbro på träpålar. Den ersattes av en ny bro år 1988. Även här har bron fått en annan stavning, då den tidigare hette Bazarbron! Tyvärr glömde jag ta foto över bron, men inte över vackra vyer och byggnader!

Den vita ståtliga byggnaden är Stora Teatern.

Och så var jag nästan framme vid Kungsportsplatsen och Kungsportsbron med en av ”Paddanbåtarna” i förgrunden. Bron har fått sitt namn efter, Kungsporten, en stadsport som tyvärr revs 1836-1839. Bron som i mitt tycke är en av våra vackraste är i renässansstil, öppnades för trafik 1901 och invigdes av kung Oscar II i augusti samma år.

Tidigare i höstas tog jag den här bilden över bron…

Kungsportsbron är mycket vacker på kvällen då alla lamporna lyser. Vid mitt besök, i början av oktober, fick jag istället njuta av den första höstprakten genom de träd som finns in mot Kungsparken och bredvid Stora teatern.

Kungsparken ursprungligen Kungsportsparken som ligger bakom Stora teatern. Den omsluter större delen av Nya Allén. Parken anlades i flera etapper, åren 1839-1861.

Otroligt vackra träd och här skymtar återigen Vallgraven och en av ”Paddanbåtarna!”

Även idag har vi strålande sol, så jag ska bege mig ut på en promenad, men den här gången hemmavid!

Kram Gunilla

2+

Boktips, att äta hjärnsmart, att duka för öga och gom!

Under sommaren och hösten har jag läst ett antal böcker – böcker som har fångat mitt intresse på olika sätt! Det började med boken om ”Bliss – de nya antiinflammatoriska nycklarna till ett längre, godare liv”, som jag publicerade ett inlägg om i början av juli. Därefter har jag läst Maria Borelius första bok i det ämnet: ”Hälsorevolutionen – Vägen till en antiinflammatorisk livsstil”. I ”fel nummerordning” kan tyckas, men böckerna behandlar samma ämne, med den skillnaden att författaren, gör några fler och nya”djupdykningar” i bok nummer två, i det hon ”brinner för!” Mycket intressanta och inspirerande böcker!

Den tredje boken som jag nu har läst och inspirerats av heter ”Ät hjärnsmart”, författare: Kristina Andersson, näringsfysiolog utbildat på Karolinska Institutet. Med sin bok vill Kristina Andersson ge oss en förståelse för hur kosten påverkar hjärnan och våra matval. Vi får lära oss om vilka råvaror som förbättrar minnet och inlärningen, och hur vi skapar goda förutsättningar för bättre psykisk hälsa och ett långt liv. Boken ligger lite i linje med det utmärkta tv-programmet ”Din hjärna”, där överläkaren i psykiatri, Anders Hansen lotsade oss in i ”hjärnas värld!” Det här med hur vår ”gamla hjärna” fungerar i förhållande till vår ”nya hjärna.” Hur svårt det kan vara att ändra sina invanda sämre tankemönster till mer positiva och livsfrämjande på olika plan.

Kristina Andersson skriver på ett mycket lättförståeligt sätt och har djupdykt i forskningen kring hur maten påverkar hjärnan och inte minst hur vårt tänkande påverkar våra matval. Senast idag då jag satte på mitt förmiddagskaffe, så kom suget efter en god bulle för min inre syn! Jag log lite för mig själv… tänkte på allt som jag nu lärt mig om invanda tankebanor och funderade på om jag skulle låta bullen (hjärnan) eller om jag själv skulle vinna över den där frestelsen. Bullen vann! 😉 En industribakad slät bulle är inte det bästa för kroppen eller knoppen. (Vitt mjöl, vitt socker, tillsatser.) Så med bättre planering och med något annan godare och nyttigare ”sötsak” till kaffet, så hade det varit lättare att stå emot frestelsen. För det handlar mycket om att förstå hur hjärnan fungerar, att ha bra råvaror hemma – även bra råvaror för en ”godbit” till kaffet!

Jag är övertygad om att vi kan påverka vår hälsa i en positiv riktning med hjälp av rätt kost! Men precis som Kristina Andersson skriver i sin inledning, så är bra kosthållning en pusselbit. Vi kan ändå drabbas av till exempel Alzheimers sjukdom, även om vi äter ”hjärnsmart” mat! Men vi kan påverka oddsen och kanske därmed minska risken för demenssjukdomar och andra sjukdomar som ofta benämns som livsstilssjukdomar, vilket betyder sjukdomar som inte är smittsamma och som inte överförs mellan människor. Enligt WHO kan sundare levnadsvanor förebygga 80 % av all krans-kärlsjukdom och stroke, och 30% av all cancer. Hälsosamma levnadsvanor kan också förebygga eller fördröja utvecklingen av 2-diabetes.

Ja, det finns många pusselbitar som det forskas kring och kosten är en viktig pusselbit. Andra är generna. Det finns intressanta studier på 900 par enäggstvillingar som vuxit upp i olika miljöer. Dessa tvillingar är nu åldrade, många av dem är sjuka. I flera fall har endast den ena enäggstvillingen blivit sjuk, vilket har givit forskarna en unik möjlighet att studera deras skilda uppväxtmiljöer och hur det kan ha påverkat dem. (Källa: Karolinska Institutet.)

Andra pusselbitar som vi vet påverkar vårt välbefinnande är våra sömnvanor, motion, stimulans och vår Tarmbiota. Kristina Andersson skriver i sin bok att vi är vana att prata om tarmflora, men begreppet tarmflora är missvisande eftersom det för våra tankar till ”flora”, till växtriket. Tarmbiota eller mikrobiota är därför mera rättvisande, men alla syftar de till till samma sak: bakterierna som lever i oss. Ur hälsosynpunkt har det länge funnits vetskap om att bakterierna finns i våra tarmar och att rätt sort gör oss gott och fel sort gör oss sjuka. Men idag har bakterierna i våra tarmar fått en vidare betydelse i hälsotänkandet. Man har funnit att hjärnan och mag-tarmkanalen hänger väldigt tätt samman och påverkar varandra på flera olika sätt. Vi känner nog alla till hur känslor som stress och nervositet kan få fart på tarmarna. Men påverkan går även åt andra hållet. Mag-tarmkanalen kan även påverka hjärnan och vår mentala hälsa. Precis som det gör till alla andra delar av kroppen finns det nerver som går mellan hjärnan och mag-tarmkanalen. Ja, det här är så intressant och en viktig pusselbit tror jag för hur vi kommer att se på ”hälsa”, nu och i framtiden!

Hjärnsmart mat i tio steg enligt Kristina Andersson

  1. Rör på dig
  2. Prima dig själv så att du gör de val du mår bra av.
  3. utsätt dig inte för onödiga frestelser (som högbelönande mat när du är hungrig.)
  4. ät grönsaker varje dag. Olika sorter, olika färger och minst 500 gram.
  5. Ät fet fisk 2-3 gånger i veckan.
  6. Drick inte läsk eller annan dryck som innehåller socker.
  7. Skippa den hårt processade maten, ät istället rena råvaror – tänk på bakterierna!
  8. Håll dig mentalt stimulerad (var social, utmana din hjärna, lär nytt.)
  9. Se till att få återhämtning. Sov åtta timmar och andas med magen.
  10. Använd raketbränslet, socker, förnuftigt.

”Gud så gott” med programledarna Anna Lindman och Johanna Westman, är ett tv-program som går på kanal två på tisdagarna. Ett mycket intressant program som jag också rekommenderar dig att titta på! Programledarna är några av min a favoriter då vi kommer till livsåskådning och matlagning! I gårdagens avsnitt (20191029), medverkade bland annat Mai-Lis Hellénius, professor och överläkare vid Karolinska Universitetssjukhuset i programmet. Hon sa något i stil med som jag tyckte var så bra ”Vad vi äter är viktigt för hälsan och det är mat, men inte medicin!” Framför henne var bordet uppdukat med fräsch grönsaker och frukter. Hon menar på att en del kostråd som vi uppmanas att följa är överdrivna. Hon påpekade också att kostråd mycket väl kan och ska individanpassas.

Jag tänker på en annan viktig aspekt i vårt stressiga samhälle. Hur vi intar vår mat! Hur snabbt allt ska gå! Snabbmat till lunch, snabbmat till middag! Jag blir stressad när jag läser om hur olika matsituationer kan gå till ute på olika arbetsplatser och bland barnfamiljer. Naturligtvis ser det olika ut, men mitt intryck är att få sitter tillsammans och njuter av maten, av varandras sällskap och i lugn och ro. Utan störande brus runtomkring!

Nyligen hade jag fem före detta kollegor på långlunch här. Så trevligt på alla sätt med goda samtal, glada skratt, men också minnen av det mer ledsamma slaget. Men likväl ändå gemensamma minnen! Du som följer mig, vet att jag tycker om att laga mat, men också duka vackert. Att duka för öga och gom! Nu har jag all tid i världen, och jag menar inte att det är nödvändigt att duka för ”festmåltid” till vardags. Det viktigaste är att samla familjen – att sitta ned tillsammans och samtala om dagen. Jag tror att ”brist på tid och omsorg” påverkar vår hälsa mycket negativt!

För mina vänner dukade jag i halloweens tecken med pumpor, mina konserverade löv och kastanjer.

Jag njuter av att ha vänner på middag, men också av att inta min frukost själv eller i sällskap med maken. Att sitta ned, tända ett ljus och njuta av frukoststunden och utan andra intryck. Även när jag arbetade, såg jag till att ha en lugn frukoststund.

Ja, det finns många pusselbitar som inverkar på vår hälsa för att vi ska må bra i kropp och själ. Jag har tidigare skrivit om att skogsbada, haikuögonblick, biomimetik – att lära ifrån naturen, wabi sabi, bland några.

Kram Gunilla

1+

Höstfägring i mysiga caféstaden Alingsås!

Det spelar ingen roll hur många gånger jag har varit på en plats, för det finns i regel något nytt att upptäcka eller ”bara åka dit”, för att man tycker om platsen, staden, orten eller vad det nu är. Alingsås – caféstaden nummer ett, återvänder vi till flera gånger om året! Att åka hit en ”vanlig vardag”, är underbart, för då är det inte så trångt på stadens gator och caféer.

Något av det bästa är också att vägen till Alingsås är så vacker, om man som vi väljer att åka på landsortsvägar. Det blir en utflykt i sig att i sakta gemak glida fram på småvägar och njuta av naturen!

Vi flanerade på stadens små gemytliga gator, kikade in i några av de trevliga småbutikerna och fika blev det på ett av stadens alla caféer!

Vackra höstvyer vid Säveån som rinner genom staden på sin väg ut till sjön Mjörn.

På våren njuter vi av den skira grönskan och nu de vackra höstfärgerna!

Vattenspeglingarna är också så vackra!

När träden blir kala, då syns de gamla husen bättre!

Här är vi inne på en av alla mysiga bakgårdar som finns i staden. En rest ifrån en svunnen tid!

Samma innergård, men ur en annan vinkel!

Under hösten är det populärt att gå ”Lights in Alingsås.” I år pågår den belysta slingan fram till den 3 november. Det är olika ljusteman varje år och vi har varit där ett flertal gånger genom åren. I år lär vi inte hinna, men jag brukar vilja åka hit i advent – och i juletid också. Då är det så vackert att kika in i de upplysta fönstren bland de charmiga gamla husen.

Kram Gunilla

2+

Biomimetik – att lära från naturen

I boken om wabi sabi, skriver av Agneta Nyholm Winqvist, att det är i naturens intelligens som vi kan hitta svaren på våra mänskliga problem. Ju längre in i naturens visdom vi kommer, desto mer spännande blir det. Det som författaren syftar på är biomimetik som betyder, läran om hur naturen skapar hållbart liv och hur vi kan imitera naturen för att designa sådant som inte tär på systemet utan skapar liv på bästa tänkbara sätt. Wabi sabi säger alltid: Titta noga, titta bakom, titta igenom – allt är inte vad det synes vara.

Vi har mycket att lära av naturen beträffande energiförbrukning. I naturen går inget till spillo. Naturen använder bara den energi den behöver. När vi människor ska tillverka saker har vi i princip använt oss av en och samma metod. Det beskriver Agneta Nyholm Nyqvist som ”heat, beat and treat”, dvs att vi hettar upp saker, trycker ihop dem och behandlar dem. I en sådan process använder vi i snitt 4 procent av den energi som vi åstadkommer, vilket innebär att 96 procent går till spillo! I naturen går inget till spillo utan allt vandrar vidare i nästa kretslopp.

En av förgrundsgestalterna inom biomimetiken är Janine Benyus, som 1998 skrev boken, ”Innovation inspired bu nature”, där biologer, ingenjörer, arkitekter, designer, och entreprenörer i naturen sökte och fann lösningar på problem. Janine Benyus satte ord på det som många tänkt: Naturen har redan löst de problem som vi nu försöker lösa. Så varför uppfinna hjulet på nytt?

Ett klassiskt exempel på en imitation från naturen är kardborrebandet, vars snillrika hakar och öglor utvecklades ur vad upphovsmannen George de Mestral såg när han studerade frön från en kardborreväxt i mikroskop. Så genialt!

Andra exempel är, syntetisk spindeltråd av den äkta motsvarigheten, samt det japanska snabbtågets lokform (shinkansen) av kungsfiskarens näbb. Fågeln kan dyka ner i vatten nästan ljudlöst – och tåget kan passera genom tunnlar utan att det låter så mycket som det gjorde med en tidigare lokform, då kraftiga ljudvågor bildades. Leonardo DA Vinci, lät sig inspireras av fågelvingar i sin sina ritningar till sina flygande maskiner i början av 1500-talet.

Att göra vindkraftsrotorblad knöliga istället för släta, som knölvalens fenor, visar sig kunna minska luftmotståndet och öka effekten. En ny vindturbinsdesign som prövas i Tunisien simulerar vingrörelserna hos en kolibri. En annan vindturbin utvecklad av Siemens bullrar mindre men ger samma effekt, genom att bladen fått en vågig kant som efterliknar vingarna hos de tyst flygande ugglorna.

Det här är några exempel på uppfinningar som ”härmat naturen.” Biomimetik betyder just att ”härma liv”, en innebörd som skiljer sig från att försöka förbättra naturen, utvinna användbara produkter eller anpassa den efter våra behov. Biomimik handlar om att se naturen med ”nya ögon”, att den inte bara är en resurs för oss människor utan en värdefull och spännande inspirationskälla till hållbara idéer och uppfinningar inom områden som teknik och hälsa.

Samarbete är ett av wabi sabis ledord. Det är uppenbart att vi inte längre kan köra vårt eget lopp genom tillvaron, för vi vet nu att det kommer att sluta i en katastrof. Vi kan inte längre förbruka energi, utan att återanvända! Vi måste och ska samarbeta precis så som det sker i naturens eget energisystem. Naturen drar nytta av mångfald och wabi sabi påminner oss alltid om mångfaldens tjusning framför massproducerad likhet. För att förstå naturens uppfinningsrikedom, behöver vi ställa våra frågor annorlunda. Biologer har till exempel studerat varför djur gör på ett visst sätt, men de har sällan ställt sig frågan hur de gör det. Det är en stor skillnad. Det saknas alltså olika samarbeten mellan olika yrkeskategorier för att bättre förstå hur naturen löser problem, utan att gör skada på naturens energisystem.

Tycker du om humlesurr? Har du tänkt på hur stor humlans kropp är i förhållande till humlans vingar? Älskar humlesurr och fredliga är de! Men inte har jag funderat så mycket på humlans teknik!

Det var först när fysiker och biologer började samarbeta som man insåg att det var vingtekniken som gav humlan dess lyftkraft! Tänk på det nästa gång du ser en humla flyga från blomma till blomma! Fast humlesurr lär ju dröja ett tag! 🙂 Nu har vi underbar höst och jag njuter av det som är nu – av fina utflykter i vårt närområde. Inlägg om det kommer. Fler inlägg om wabi sabi kommer nog också.

Tänk så mycket vi har att lära av naturen. Inte ta ifrån naturen, utan att lära och imitera! Biomimetik – fantastiskt!

Kram Gunilla

2+

Fler tips på höstdukning!

Att jag tycker om hösten kan nog ingen ta miste på! Hittade bilder som jag inte har publicerat från i fjol, då vi hade vänner här på besök på en höstlunch. Då hade jag eklöv och kastanjer som dekoration på bordet, vilket jag tycker blev mycket fint!

Det är roligt att ha familj eller vänner på besök. Att planera för en god måltid och sedan göra det vackert för öga och gom. Det är ju så underbart tycker jag själv, att få sätta sig vid ett bord där värdparet har lagt sin omsorg i allt. Ifrån att planera maten, drycken, till att tillaga och duka! Men självfallet blir det inte alltid så – det viktigaste är ändå att träffas. Men om man har tid och lust – ja då!

Tycker allt som oftast att det blir som vackrast med dekorationer från naturen!

Kram Gunilla

1+