I arla morgonstund!

Idag på morgon steg maken och jag och upp i arla morgonstund! Ute lite kyligt, mulet och nästintill vindstilla. Kaffet och bullarna packades ned i ryggsäcken och så gick vi iväg mot skogen och då var klockan halv sex! Många gånger har vi sagt varför tar vi inte kaffe med på morgonpromenaden och vi har också pratat om hur mysigt det vore om det fanns en sittplats vid skogstjärnet. Till vår glädje finns det nu det!

En grillplats har gjorts iordning och där kan man sitta och blicka ut över de vackra omgivningarna och grilla förstås! Men för vår del blev det en kopp kaffe och bulle och med fågelsång i bakgrunden.

Tänk att klockan bara är strax före sex på morgon…åh, jag bara älskar att vara ute i stillheten!

thumb_DSC_0005_1024

Den gröna skogen avspeglas i vattnet och små dimmor virvlade runt på vatten ytan.

Ingen stans smakar kaffet så gott som ute i naturen. Vi vandrade vidare på vår stig in i lövsalen…

thumb_DSC_0012_1024

Stigen kantas här och var av små skogsstjärnor och liljekonvaljer…

thumb_DSC_0017_1024

Vi fortsatte vår vandring ner mot den stora sjön och nu ligger bryggan i och väntar på badgäster och jag hoppas på en och annan stund med morgonyoga.

thumb_DSC_0019_1024

Här nere vid sjön och ån är det också så vackert. För en kort tid sedan var marken täckt av vitsippor. Nu har annan växtlighet tagit över och björkarnas stammar och lövverk ramar in vyn.

thumb_DSC_0023_1024

I dammarna nära sjön växer nu vit kalla. Så många olika vita vackra blommor det finns!

Rönnbärsträden står i blom…

Och ännu blommar syrenerna och sprider sin ljuvliga doft och på ängarna breder nu lupinerna ut sig…

En underbar start på dagen!

Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen om hur mycket jag njuter av naturen och av stillheten. Och jag har behövt att vara och behöver fortfarande vistas mycket i stillheten. i mitt arbete är det mycket liv och rörelse som jag också tycker om – inget vill jag vara utan!

Må gott!

Kram, Gunilla

 

Bland gator, torg och korsvirkeshus i Lund!

Del två av vårt besök i Lund.

I strålande solsken promenerade vi runt bland gator, torg, historiska byggnader och så mycket mer! Lunds Domkyrka var väl värt ett besök och som vanligt tände vi ljus för våra nära och kära som inte längre finns bland oss. Domkyrkan är byggd i romansk stil på medeltiden, högaltaret lär ha invigts år 1145. Här finns det fantastiska astronomiska uret från 1400-talet och i kryptan finns jätten Finn. Honom höll vi på att missa, bland alla vackra pelare i kryptan.

thumb_DSC_0050_1024

Ser ni Finn…längst in?

”Enligt sagan ska jätten Finn ha byggt Lunds domkyrka och samtidigt gjort en vadslagning med en präst. Ifall munken inte fick reda på Finns namn innan kyrkan var färdig skulle han ge jätten sina ögon. Just när sista stenen skulle läggas på plats kom munken springande och ropade jättens namn. Munken hade nämligen hört en jättekvinna sjunga för sina barn i deras boning i Romeleklint, och i sången nämnde hon både munkögon och pappa Finn. Jätten blev mycket arg över nederlaget. Han gick ner till kryptan, tog tag om en pelare och tänkte riva kyrkan. Men just i den stunden blev han förvandlad till sten och krympte dessutom något. Det är enligt sagan denna figur man idag kan se omfamna en pelare i kryptan i Lunds domkyrka. Pelaren kom till då domkyrkan byggdes, i början av 1100-talet.” (Wikipedia.)

thumb_DSC_0047_1024

Inne i kyrkan – en av alla vackra utsmyckningar.

thumb_DSC_0055_1024

De pampiga tornen…

thumb_DSC_0045_1024

Vacker arkitekttur med patina. Byggnadskonst på högsta nivå!

thumb_DSC_0085_1024

Nytt möter gammalt! I direkt anslutning till Domkyrkan ligger Domkyrkoforum, en byggnad med modernt formspråk. Ser ni spegling av Domkyrkan i dess fönster?

Hökeriet – där skulle vi gärna ha velat komma in. Det är Lunds äldsta speceributik och ligger i ett korsvirkeshus från cirka 1815. Här kan man då det är öppet handla mat och hantverk. Denna gång fick vi nöja oss med att kika in i fönstren.

thumb_DSC_0062_1024

Synd att det var stängt!

thumb_DSC_0059_1024

Många vackra korsvirkeshus och andra hus promenerade vi förbi.

thumb_DSC_0057_1024

thumb_DSC_0058_1024

thumb_DSC_0036_1024

thumb_DSC_0061_1024

Gata upp och gata ned, man blir lite trött i fötterna och behöver en paus. Så vi drog oss mot Saluhallen för att besöka både in – och utsidan där vi hade sett trevliga serveringar.

thumb_DSC_0088_1024

Saluhallen som är en mötesplats sedan 1909. Här finns några av de bästa specialbutiker för mat, dryck och delikatesser. Lika länge har nog inte systembolaget funnits i lokalerna…passande nog låg monopolet ett trappa upp! 😉 Personerna på bilden är i färd med att inhandla havets delikatesser…

thumb_DSC_0090_1024

Och självklart kommer havets delikatesser ifrån Göteborg! 😉

thumb_DSC_0086_1024

En av flera mysiga ställen inne i saluhallen…men vi drog oss till utsidan och där blev det lunch och ett glas rosé i solskenet! 🙂

På torget var det fullt av folk som ville inhandla färska grönsaker, frukt och blommor och annat smått och gott!

thumb_DSC_0091_1024

thumb_DSC_0038_1024

Fina matbutiker i all ära, men nog är det trevligt att mötas och handla på ett torg. Nu blev det inget inhandlat för vår del, det räckte så bra med att bara vara turist!

Vi bodde på Clarion Collection Hotel Planetstaden. Ett modernt och bekvämt hotell med promenadavstånd till Lunds centrum. Fri parkering finns direkt utanför hotellet, dygnet om. Frukost, eftermiddagsfika och kvällsmat ingick i priset! 🙂 Och jag måste säga att maten var mycket vällagad. Jag hade tur att det bjöds både på lamm och Bjärekyckling med goda tillbehör. Toppen för mig som inte äter nöt – och griskött! För första gången smakade jag också ramslökssoppa, samt  svartrotssoppa. Frukostbuffén var också mycket god.

Clarion-Collection-Hotel-Planetstaden-photos-Exterior-Hotel-information

Vid de stora fönstren, satt vi och njöt av frukosten, samt av utsikten…som var det fina huset med de stora fruktträden.

thumb_DSC_0007_1024

Ja, Lund är en pärla – ett nytt smultronställe i Skåne!

Undrar om Frans vinner som är en Skånepog!? 🙂

Trevlig melodifestivalkväll!

Kram, Gunilla

 

 

 

 

Kärt barn har många namn…

Nu är kanske inte maskrosen så värst populär om den tar sig friheten att slå sig ned i en villaträdgård! Men ingen vår eller sommar utan maskrofsält! Jag tycker det är mycket vackert och somrigt! Maskrosor mot gröna träd och blå himmel och gärna betande djur.

Idag på morgonpromenaden gick jag först genom skogen, lyssnade till fågelsång och lät också blicken fångas av solglittret vid tjärnet. Morgonpromenaderna får mig att må bra, jag behöver tystnaden i skogen för att kunna ladda upp inför en ny vecka.

När jag kom ut från skogen så såg jag maskrosfälten och jag funderade över varifrån maskrosen har fått sin namn. Ros förknippar jag med något vackert men mask!? När jag kom hem så läste jag på om maskrosen på Wikipedia.

” Det latinska namnet Taraxacum är en härledning av arabiskans Tarkh shagun och betyder ungefär ”bitter korgblommig ört”. Det svenska namnet maskros kommer av att det ofta sitter tripsar (insekt) i blomman”. 

thumb_DSC_0002_1024

Ser ni insekten…

Vidare läser jag att tidigare svenska namnformer från början av 1800-talet är lejontand, smörblomster, skallnacke, munkhuvud, kopiss  😉 och äggblomster. Har aldrig hört talas om dessa namn och kopiss var ju ett intressant namn, och smörblomster riktigt vackert! kanske lätt att förväxlas med smörblomma. I flera europeiska länder heter växten lejontand med anledning av de flikiga bladen. På franska kallas den också pissenlit vilket blir ungefär kiss-i-sängen eftersom den ansågs vara urindrivande. I några europeiska länder har växten namn som syftar på att man kan blåsa iväg flygfrukterna på andra. och de där ”paralyerna” känner väl vi alla till! Nog har vi blåst iväg sådana som barn. 🙂

Maskrosen är också Miljöpartiets de grönas partisymbol. Men något som jag ganska ofta tänker på är ”Maskrosbarnen!” Barn som har det svårt på något sätt, men som klarar sig ändå. En maskros kan ju växa upp genom asfalt och betong. Ordet myntades av journalisten och författaren Ami Lönnroth som har skrivit boken; Maskrosbarn 1987.

thumb_DSC_0010_1024

thumb_DSC_0009_1024

thumb_DSC_0011_1024

thumb_DSC_0012_1024

Maskros och maskrosfält…kanske jag istället kommer att säga; smörblomster eller lejontand!? Nej…den får heta maskros nu när jag vet så mycket mer om namnet och dess betydelser.

Tänker också på hur roligt det var som barn att få till det ljudet i dess stjälk och så kan man ju göra maskroste! Och det lär innehålla mycket nyttigheter. Maskros anses ha en vätskedrivande effekt (det vet vi ju redan) och hjälper kroppen att bli av med gifter och slagg produkter. Blomman/kronan användes förr till medicin mot diverse åkommor så som muskel- och ledsmärtor.

Så nu går vi ut och hyllar maskrosen!

Kram, Gunilla

Lund – en skånsk pärla!

En weekend i  mysiga Lund…

Tidigare i vår funderade maken och jag på att åka söderut mot Halland och Skåne och tillbringa en weekend någonstans där vi inte varit förut. Vi har våra pärlor som vi besökt många gånger, men varför inte besöka något nytt? Lund är den lagom stora staden som vi hittills bara passerat på vår väg mot Skåne.

Lund är en av Sveriges äldsta städer och man kan se tydliga spår av dansk stadsplanering. Men Lund är också kontrasternas stad där den medeltida stadskärnan samsas med moderna byggnader och internationellt kända företag. Men mest är väl staden känd för att vara en studentstad! Universitetet – en av alla de byggnader som vi passerade på vår stadsvandring grundades 1666.

Precis som det står i en av de broschyrer som vi fann på turistbyrån, så är det nära till allt i Lund, vilket gör att staden är perfekt att upptäcka till fots eller på cykel. För vår del blev det till fots den här gången. Vi följde en ungefärlig slinga och traskade runt bland hus, byggnader, gator och torg. Och prata om att ha tur med vädret! Strålande sol ifrån det vi kom på fredagen till det att vi åkte hem på söndagen.

Vi fick vårt lystmäte tillgodosett av att betrakta alla gamla hus med dess trädgårdar som jag bara älskar! 🙂 Jag skulle kunna flytta in i något av dessa hus och njuta av dess charm, även om de var i behov av mer eller mindre omsorg. Gamla hus ska ha patina och trädgården, ska vara så där lummig och lite vildvuxen. Jag smög runt med min kamera och fotograferade högt och lågt! 🙂 De flesta hus i tegel, några med putsad fasad.

Gamla hus har en själ och med det menas nog att huset har varit bebott länge av flera generationer eller av andra olika ägare. Alla sätter sin prägel på huset och därmed bär huset på en historia. På samma sätt bär trägården på sin historia. En trädgård kan vara parklik och pedantiskt skött, eller lite mer lummig och vildvuxen. Ibland kanske helt igenvuxen och om man går varsamt fram kan rariteter upptäckas i trädgården. Ja, jag älskar hus, trädgårdar och byggnader som bär på en historia!

thumb_DSC_0007_1024

Det här huset såg vi ifrån vårt hotell med den där lummig härlig trädgården! Vilka träd!

thumb_DSC_0003_1024

thumb_DSC_0100_1024

Vilket fin namn på ett hus!

thumb_DSC_0006_1024

thumb_DSC_0014_1024

En titt in i en annan trädgård…

thumb_DSC_0021_1024

Det är svårt att göra husen och trädgårdarna rättvisa…men försök att se framför er en lummig trädgård med vårblomster och blommande fruktträd.

thumb_DSC_0018_1024

thumb_DSC_0028_1024

thumb_DSC_0029_1024

thumb_DSC_0025_1024

thumb_DSC_0026_1024

Och i fönstren finns det vackert porslin i blått där fönsterbågarna blir själva ramen! 🙂

Något som vi absolut ville besöka var Botaniska trädgården. Inte visste vi att en sådan också fanns i Lund! Men det gjorde det och det det borde vi har förstått med tanke på stadens mångfald och historia. Vid vårt besök stod tulpanerna för ögonfröjden! Du milde vilken färgpalett!

thumb_DSC_0067_1024

thumb_DSC_0071_1024

thumb_DSC_0074_1024

Det var fantastiskt vackert, men så tycker jag också om det där lilla enkla som står där och lyser lika praktfullt i sin enkelhet…

kungsängslilja i vitt och lila bland andra skönheter…

thumb_DSC_0081_1024

thumb_DSC_0078_1024

Älskade, underbara vår!

Ja, det blev en underbar weekend och kanske ni vill se mera av Lund?

Välkomna tillbaka alla fina bloggvänner!

Kram, Gunilla

 

 

Att trivas med sitt yttre…

Visst är det så att det yttre påverkar välbefinnandet. Därmed inte sagt att självkänslan sitter i antalet kilo eller i din klädstil. Men om jag trivs med mitt yttre och lyfter fram min personlighet, så påverkar det välbefinnandet.

Inför vårt lilla barnbarns dop, ville jag ha något fint att sätta på mig…en klänning. Jag trivs bäst i byxor, men till dopet hade jag en bild i huvudet om en enkel och klassisk klänning, vilket visade sig vara svårt att finna! Om man som jag klär i varma hösttoner och vill ha något vårnytt, så är det ofta svårt att finna något eftersom vår – och sommarfärgerna oftast är kalla. Jag tycker mycket om toner som går åt korall, grönt eller turkost. Men inför dopet fann jag inget i dessa toner som var varma och där modellen stämde med min inre bild. Blommigt är inte heller något som jag tycker passar mig. Sedan är det skillnad på blommigt och blommigt…

Jag gör sällan ”felköp”, jag vet min stil som jag skulle vilja säga är sportig, naturlig och klassik. Så den där inre bilden om en ”dressad klänning”, övergav jag nästan lika fort som den dök upp! 🙂 Men snyggt är det och det klär mig om jag bara hittar rätt färgton och modell.

Det blev ett besök i favoritbutiken och det blev ett par byxor, kofta och en blommig klänning! Jag tycker om ”lager på lager”, vilket gör att det är lätt att kombinera plaggen på olika sätt.

thumb_DSC_0006_1024

Inte speciellt färgstarkt…

thumb_DSC_0002_1024

thumb_DSC_0111_1024

Men jag älskar ljusa ”naturtoner” och känner mig alltid välklädd och naturlig i det. Allt utom skorna är inhandlat hos Masai. De köpte jag förra året och är ett par mjuka och bekväma Ecco.

thumb_DSC_0007_1024

Och så finns det som sagt blommigt och blommigt! Klänningen kommer jag förhoppningsvis ha på mig även utan byxor framöver, då benen möjligtvis har fått lite färg på sig! Fräscht till klänningen är också vita byxor och med en vit kofta. Alltid samma ton upptill som nedtill…

thumb_DSC_0005_1024

Halsbandet i likadana toner som det övriga…tycker om när det bildar en helhet. Väldigt klädsamt med ”klädda pärlor” i samma tyg som klänningen.

thumb_DSC_0115_1024

thumb_DSC_0118_1024

Och ”hösttonen”, sitter i håret…som nu har fått växa ut till en passage efter att ha burit riktigt korta frisyrer hela mitt vuxna liv. ”De små grå” finns ju där och en och annan rynka har också tillkommit. 🙂 Grått hår kan vara mycket klädsamt, särskilt på de som klär i kalla toner och rynkorna kommer likt årsringarna på ett träd! Och om man som jag vill vara naturlig så är väl allt i sin ordning då, även om de ”grå stråna” ännu så länge döljs med lite färg! 😉

Vanligtvis är det jag själv som står bakom kameran, men vid dopet bad jag min ena svärdotter ta några foton på enbart mig. Erkänner att jag är inte helt bekväm med att ”visa upp mig” och det är heller inte avsikten med inlägget. Men jag tycker om lite flärd som vackra saker, sköna, bekväma kläder och för det mesta tycker jag att jag duger precis som jag är! 🙂

Helgen ser ut att bli solig och helt underbar och jag vet precis vad vi ska göra…

Må gott och njut om du kan av att vara ute i vår ”Herres hage!”

Kram, Gunilla

 

 

 

Vilken underbar aktiv helg!

Ja, maken och jag har verkligen varit aktiva under helgen med vandring på Valborg och gårdagens första långtur på cykel. Jag älskar det! Det är en sådan frihetskänsla att sätta sig på cykeln och trampa iväg ut i naturen och uppleva allt på nära håll. Stanna nästan var man vill för att fota, beundra, begrunda, lukta och fika så klart! 🙂

Cykelturen igår gick här hemifrån och ”vår rutt” går förbi skog, sjö, äng, bebyggelse och väl tillbaka hade vi trampat ca: 3,5 mil. Med tanke på att jag har har känt mig energilös efter två täta förkylningar, så blev jag förvånad över att jag klarade av turen så bra. Ont i rumpan, men annars inga större men! 🙂 Har väl trots allt bra grundkondition.

Vitsippor i mängd och svalört…jag kan inte få nog över att vara bland vitsippor, för det är NU de finns…NU! Snart är den tiden över, så inget kan vara viktigare än att vara så nära det ”vita blomsterhavet” som det bara går.

Vitsippor i ekskogarna nära Björndammen i Partille kommun.

thumb_DSC_0001_1024

thumb_DSC_0006_1024

Att ta sig tid och njuta av en vit skönhet och verkligen studera så fulländat en blomma kan bli i all sin enkelhet.

thumb_DSC_0011_1024Och hur vackra är inte björkarna mot det blå vattnet. Här har vi stannat vid Stora Delsjön.

thumb_DSC_0012_1024

thumb_DSC_0015_1024

Här har vi kommit till området vid Råda Säteri i Mölnlycke. Kan det finnas några vackrare stigar att vandra eller cykla på!? Vitt, vitt, så långt ögat når!

thumb_DSC_0013_1024

En gammal mossbelagd stenmur och så mängder av vitsippor och svalört. Så vackert!

thumb_DSC_0018_1024

Ja, vi älskar detta maken och jag och det är så underbart att få uppleva naturen tillsammans!

Kram till er alla fina bloggvänner som tittar in här!

Gunilla

 

Valborg – en stillsam vandring vid Hästevik.

Välkommen första maj! 

Vår Valborg firades i stillhet där vi trivs bäst – ute i naturen och långt ifrån stadens brus. Tycker vanligtvis om att promenera i vår vackra stad, men inte en dag som Valborg! Tur att vi är olika och kan välja det som känns bäst.

Maken tog med mig på en tur ut till Hästevik, beläget nära Hjuvik i kustbandet. Vi har promenerat en del här genom åren, då makens föräldrar har haft sommarstuga här. Makens bror, min svåger bor här ute året om sedan många år tillbaka, så vi är bekanta med området, men det finns alltid något nytt att upptäcka. I början av veckan var maken och svågern på en tur tillsammans och igår vandrade maken och jag den vackra kuststräckan tillsammans.

Utrustad med matsäck, vandringsstavar, bra kläder och skor, samt kamera vandrade vi så iväg över ängar, stigar och klippor. Vilka möjligheter vi har…bara att ge sig ut i naturen och uppleva så mycket med alla sina sinnen. Och så tystnaden – om inte total, så ändå befriande tyst!

Området är ifrån början ett sommarstugeområde, men här finns också ett antal gamla hus och gårdar kvar. Tyvärr har det blivit delvis hårt exploaterat med stora ”flashiga hus” som inte alls passar in i omgivningen. Men nu är det visst byggstopp!

thumb_DSC_0001_1024

Så här vill jag att det ska se ut eller så här…

thumb_DSC_0033_1024

thumb_DSC_0035_1024

Fint med den gamla bohuslänska charmen! 🙂

Så fortsatte vår vandring över klipporna  och utsikten är det inget fel på!

thumb_DSC_0007_1024

Björkarna slår ut…

thumb_DSC_0008_1024

Här vid vattnet på de vackra klipphällarna slog vi oss ned och intog fikat…

thumb_DSC_0011_1024

thumb_DSC_0010_1024

thumb_DSC_0012_1024

Lycka…små, strandgossar…

thumb_DSC_0014_1024

Vi följde stigen in i trollskogen…

thumb_DSC_0006_1024

Och vitsippor och svalört kantade vår väg.

thumb_DSC_0021_1024

Rejäla träd…kändes ett tag som vi vandrade i Canadas urskogar! 🙂

Stora klippblock har genom åren lossnat ifrån den mäktiga bergsryggen och genom det skapades små grottor och skrevor.

thumb_DSC_0019_1024

Skog, äng och vitsippor…vackert!

En underbar liten varelse var ute med sin matte och husse på sin första cykeltur…åh det var mycket att upptäcka för en sådan lite sötnos! 🙂

thumb_DSC_0031_1024

Bedårande! 🙂

Till kvällen grillade maken och jag här hemma och tanken var att vi sedan skulle gå ned till elden nere vid sjön. Men efter vandring, god mat och dryck, blev vi kvar hemma och tittade en del på kung Carl Gustavs firande.

Idag – första maj…kanske vi tar oss en cykeltur. Vädret verkar lovande!

Kram, Gunilla

 

Fint till Valborg vid entrén!

Det här kalla, regniga och blåsiga vädret gör ingen människa glad! Fy vad stel och öm jag blir i muskler och leder. Ledig dag, men jag ville bara dra täcket över huvudet! Maken vet vad som kan hjälpa till att göra humöret bättre…

Det blev en tur med bilen till Jonsereds fabriker, där vi vet att det finns mängder av vitsippor. Och det gjorde det! 🙂 Vi for vidare längs den vackra vägen längs Aspen mot Lerum. Naturen är bara så vacker nu med vitsippor och begynnande grönska.

I Lerum stannade vi till och vi kikade runt i några butiker och på torget och med mig hem följde bedårande dubbla nejlikor, murgröna och rosmarin. Påskliljor och andra vår planteringar här hemma har blommat ut, men nu blev det åter fint vid entrén! Vanligtvis är jag inte så förtjust i nejlikor, men de här dubbla tyckte jag om och färgen!

Rosmarin är toppen att har nära köket…bara att gå ut och klippa av! Rosmarin lockar också till sig fjärilar. 🙂

thumb_DSC_0001_1024

thumb_DSC_0006_1024

thumb_DSC_0012_1024

thumb_DSC_0014_1024

Allt har inte blommat över, de här penséerna är fortfarande lika fina!

thumb_DSC_0015_1024

Visst är de underbara!?

thumb_DSC_0008_1024

Ja, blommor gör mig glad och jag hoppas att ni kära bloggvänner njuter av lite blomsterfägring!

Kram, Gunilla

 

Energipåfyllning!

Ny vecka och nya möjligheter! 

Idag på morgonen tänkte jag gå iväg till gymmet för att träna så sakteliga efter förkylningen. Men hade absolut ingen lust att gå iväg och gå på ett band och därefter styrketräna. Försökte motivera mig hur bra jag mår sedan, men hela min kropp och själ spjärnade emot.

Jag tittade på termometern som visade fyra plusgrader och sedan tittade jag ut. Ganska soligt och vindstilla. Åh, jag längtade ut – ut till skogen och vitsipporna! Tog på mig rejält med kläder, stadiga skor och så stavarna. Rustad för en lång tur i skog och mark.

Det finns inget bättre för mig än att ge mig iväg ut i naturen. Jag blir både lugn och påfylld på en och samma gång. Tankarna klarnar och eventuella spänningar i kroppen avtar och det beror förmodligen på att jag är närvarande i varje ögonblick i varje andetag. Jag ser på marken där jag sätter ned fötterna. Ibland lyfter jag blicken, ser mig omkring och lyssnar. En rödhake alldeles nära, en ekorre som precis som i visan satt i en gran och skalade en kotte. Ibland hörde jag ett välbekant trummande ljud – en hackspett, ljudet av en porlande bäck och så alla vitsipporna och andra fåglar.

Visst är det bra med gym när det är mörkt, halt och kallt – men inte nu – inte i vitsippetid!

Det blev en lång skön runda i skogen och som grädde på moset – skön avslappnande yoga. Jag är glad över att jag lyssnade på min kropp – det blev en bra start på min vecka!

Bjuder er på några foton som jag tog i Nödinge, dagen före doppet. Då promenerade Olivia och jag och kameran var med. Men inte idag!

thumb_DSC_0028_1024

thumb_DSC_0019_1024

thumb_DSC_0011_1024

thumb_DSC_0009_1024

Åh, den lilla familjen bor så nära vacker natur!

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

En önskad och uppskattad doppresent!

Vilken tur vi hade med vädret igår då lilla Oliva döptes. Isande kall promenad till kyrkan, men ändå sol. Idag när jag tittade ut, fick jag allt gnugga ögonen ordentligt…snöfall!

Dopet blev en ljus och fin högtidsstund. Det var två barn som döptes, vår Olivia och så en liten kille som fick namnet Leo. Dopet ägde rum i en alldeles underbar kyrka som verkade nyrenoverad på utsidan och på insidan fanns en fantastisk vacker takmålning. Nu hade jag förstås inte så mycket tid att titta på det. Nej, jag hade förstås blicken fäst vid vår Olivia! 🙂

Det blev en fin stund inne i kyrkan med de närmaste familjemedlemmarna och nära vänner. Och så blev det förstås kaffe, tårta och många fina gåvor.

Här ett paket från farmor och farfar…

En extra fin låda med ett gosigt och mjukt innehåll…och som förhoppningsvis kommer till användning i många många år.

thumb_DSC_0001_1024

 

thumb_DSC_0002_1024

En skir vårbukett till vår lilla Olivia…

thumb_DSC_0085_1024

Huvudpersonen sover tryggt i mammas famn…men vad finns det nu i paketet?

thumb_DSC_0008_1024

Ett mjukt och glänsande lammskinn…farmor och farfar tänker att det blir mjukt och gott att ligga eller sitta på och lyssna till sagor. Handdockan har jag gjort för många år sedan. Hon heter Maja och får följa med mig till jobbet ibland och hälsa på alla barnen.

thumb_DSC_0014_1024

thumb_DSC_0012_1024

Av bilden i boken gjorde vi ett fint kort…bä bä vita lamm har du någon ull?…Boken är som synes flitigt använd, så den och de andra böckerna följde inte med i paketet. Med tiden blir det säkerligen några andra fina böcker till Oliva. Och lådan som fällen låg i…bra att ha samla saker i som man är aktsam om. 🙂

thumb_DSC_0009_1024

Härlig, tjock och så där gosigt lammskinn som man bara vill sjunka in i!

Kram, Gunilla