Från förälskelse till djup vänskap

Förälskelsen tar slut fortare än du tror…

Det var inledning i en artikel som jag såg i dagens GP ( 20 augusti 2018). Så vad handlar kärleken egentligen om?

Ulf Ellervik, som är professor vid Lunds universitet, har fördjupat sig i ämnet, och  förklarar att vi behöver dela in fenomenet i tre faser för att förstå vad det verkligen innebär. Lust, förälskelse och slutligen kärlek.

En förälskelse varar i snitt i ett och ett halvt år. Tillräckligt länge för parbildning och för att det ska bli ett barn. Allt handlar egentligen bara om kemi. Om signalsubstanser som får fnatt i våra hjärnor med ett enda mål – att säkra människoartens fortlevnad. Den beständiga kärleken som de flesta bygger sina långvariga relationer på kan snarare beskrivas som en djup vänskap. Det som är kvar när de pirriga känslorna går över kan i stället utvecklas till en långvarig, kanske livslång, relation.

Kemi, låter ju inte så inspirerande när man pratar om spirande och djup kärlek. Men det är väl så som kroppen fungerar och ska fungera! Alltihop sitter ju i hjärnan vad jag förstår! Men hur förblir ett långt äktenskap lyckligt? Det finns nog inget enkelt recept på det. Är det ens möjligt att ett livslångt äktenskap kan vara lyckligt livet ut? Nej det är inte möjligt, eftersom ingen är lycklig alla dagar livet ut! Om någon av er möjligtvis såg den danska tv-serien , ”Din för alltid”, så förstår ni vad ett livslångt äktenskap handlar om. Där fick vi följa sex par i ”guldbröllopsåldern” som delade med sig om sina erfarenheter. Om den första tiden som förälskade till den livslånga kärleken och vänskapen. Tyvärr finns inte serien kvar på tv-play. Jag skulle gärna vilja se den igen!

Som jag ser det så handlar livslång kärlek om…

integritet, engagemang, förståelse, empati, ödmjukhet, humor och en stark vilja om att komma förbi hindren. För de finns! Tro mig!

Maken och jag har varit gifta i 42 år. Vi har upplevt olika prövningar, glädje och sorg. Jag är övertygad om att vi båda har just den där viljan om att vilja komma förbi hindren, då vi har en önskan om att fortsätta att leva tillsammans. Det är en förutsättning. Men det räcker inte med en önskan, utan det måste också finnas en samhörighet som bygger på kärlek, förståelse, glädje och gemensamma intressen. Något som ger oss tillfredsställelse på olika individuella plan. Vi har gemensamma intressen, men vi har också skilda behov som inte alltid är så lätta att tillfredsställa. Men det handlar mycket om egenansvar och om ekonomi.

Just nu läser jag en bok som beskriver en hel del om det som jag har tagit upp här i mitt inlägg. En bok som förvånar mig att jag har missat, då den har några år på nacken. Jag har snart läst ut den och jag ska presentera den i ett eget inlägg! En bok om livet – kärleken och lyckan!

Imorgon ser det ut att bli en solig dag och vi planerar för en dag i skärgården…

Jag känner mig lyckligt lottad! Jag har inte allt vad jag önskar mig, men mycket att vara tacksam över!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

Vandring på Kullaleden mellan Mölle och Höganäs

Flera gånger har vi cyklat mellan Mölle och Höganäs på den gamla banvallen, men aldrig vandrat densamma förrän nu! Det blev en fin tur med ett gäng andra vandrare längs kustlinjen, genom naturreservat och bitvis in mellan de mysiga husen. En väldigt vacker vandringsled för oss som gärna vandrar nära havet.

Kullaleden är en del av Skåneledens delled SL 5 runt Kullahalvön från Helsingborg, via Höganäs, Kullaberg, Arild till Utvälinge. Leden är 70 km lång och erbjuder många varierade upplevelser längs sträckan.

Här finns Helsingborgs medeltida stadskärna, landborgens vackra vyer över Öresund och Danmark, de välkända slotten Sofiero, Kulla Gunnarstorp och Krapperup, stränder och pittoreska kustsamhällen, Kullabergs dramatiska klippformationer och Skäldervikens fågelrika sandstränder. Kullaleden – den sträcka som vi gick mellan Mölle och Höganäs är 11 km lång och är lättillgänglig. Alla med bra grundkondition och fotriktiga skor kan vandra sträckan.

Med på vandring hade vi två guider. En ifrån själva gruppresan och en lokal guide som också var den som ledde truppen! Här och var små vattenpauser (välbehövliga i värmen) och en längre paus för att inta den medhavda matsäcken. Alltid så gott med lunchpaket ute i naturen! Några av de små kustnära orter som vi passerade var: Lerhamn, Nyhamnsläge, samt Strandbaden.

Mölle… den välkända badorten med den lika välkända siluetten…

Mölle – en skånsk pärla som har det mesta vad turister och övriga boende kan önska sig.

När vi startade vandringen tidig förmiddag var det lätta skyar på himlen och ca: 25 grader. Mot slutet klarblå himmel och ca: 30 grader! Puh!

Leden går väldigt strandnära genom naturreservat som delvis är beteshagar för kor och får. Lite kargt och vilsamt för ögat…

Rofyllt och vackert…

Torrt – ja! Men vackert och att hela tiden ha något att fästa blicken på!

Bra på fötterna, keps, stavar, funktionskläder, solskyddsmedel, och mycket vatten är viktigt! Och ibland stanna upp och njuta av omgivningarna.

Vandringskompis tillika min make, som tack och lov tycker lika mycket om som jag att vara nära naturen! Dags att äta den medhavda lunchen. Här är vi i Lerhamn.

Längs vägen i de små byarna fanns många båthamnar…

Vi passerade som sagt många typiska skånska hus med små trevliga trädgårdar. På en vandring tillsammans med andra, får man välja sina fotoögonblick för att inte ”stoppa upp” för mycket! Tur att min mobilkamera tar så fina bilder…

Framme i Höganäs fick vi så belöningen i form av en väntade och vällagad lunch! Som synes är himlen klarblå och temperaturen uppe i 30 grader! Nu var det skönt att gå in och fräscha till sig lite och sedan sätta sig vid ett dukat bord och njuta av mat och kall dryck.

Även här i Höganäs en trevlig båthamn…

Vissa båtar har en större plats i mitt hjärta…

Båtar i trä!

Nöjd vandrare och tillika bloggerska!

Skulle gärna vilja vandra hela sträckan….

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

De där husen som får mitt hjärta att slå lite snabbare!

I vårt närområde finns – ja i hela kommunen finns ett antal hus som andas nationalromantik eller som har det där utseendet som känns gediget och ombonat! Några av dem går jag förbi, då jag är ute på mina turer. Husen, trädgårdarna får mitt hjärta att slå lite snabbare och jag skulle vilja flytta in på en gång! Maken min som är snickare, är inte lika betagen då han ser allt arbete med underhåll. Men gillar dem de gör han!

Nåväl, att drömma kostar ju inget och man kan njuta utan att äga!

En liten glimt in i trädgården och jag älskar den här bersån som omgärdar de fina trädgårdsmöblerna. Tänk och sitta där med sitt morgonkaffe omgiven av syrenhortensia! Av förklarliga skäl, (långvarig torka) är inte trädgården lika grön och frodig som vanligt.

Alltså den där grusgången som leder fram till pardörrarna…

Underbart vackert och charmigt!

Sidan om huvudingången där det året om står ett ”årstidsbord” i form av ett gammalt symaskinsbord.

Jag är så glad att en del hus bevaras och inte moderniseras för mycket. Det är så viktigt att husets själ bevaras!

Lite vildvuxet och så ska det vara…

En liten sittgrupp utan för köksfönstret. Till höger skymtar en altan från kökssidan. Året om är det så fint i fönstret…

Garaget… som nog fungerar som ett förråd numera. Men följer husets charm och själ.

Jag lär nog återkomma till detta hus fler gånger när det blir höst och vinter. Det är alltid lika charmigt!

Må gott!

Gunilla

 

 

Det där med vädret… och cykeltur

Det handlar mycket om väderförhållanden nu i de dagliga samtalen människor emellan, i dags – och kvällstidningarna, samt övrig mediebevakning. Många av oss njuter av sol, värme och bad. Men ingen av oss önskar extremvärme, torka och bränder som uppstår i torkans spår! Man ser klart och tydligt vad den långa torkan har ställt till med i naturen och i våra trädgårdar. I flertalet kommuner råder bevattningsförbud och i vår kommun är läget alarmerande beträffande den låga vattennivån. Många av oss sparar och hushållar med vattnet, andra tycks strunta i det och förstår inte allvaret.

Det är svårt och se hur perenner, träd, buskar far illa av torkan i den egna trädgården. Hur länge klarar de sig utan vatten? Sommarblommor är en sak… men en hel trädgård! I naturen syns också tydliga spår av torkan, men tack och lov finns det också grönska. Hela Europa och delar av världen tycks ha onormala väderleksförhållanden med extremvärme, torka och/eller skyfall. Men har det inte alltid varit så? Ofta varmt och torrt under sommarmånaderna i Sydeuropa, medan vi i Norden oftast har växlande väderförhållanden med ömsom sol, ömsom regn. Men även här i Norden har vi somrar som är torrare och soligare som i år, medan andra somrar regnar bort!

Jag hittade en lättfattlig sida beträffande väder och klimat, (webb.folkbildning.net) där man bland annat kan läsa och förstå att enstaka extrema väderförhållanden är inte tecken på att klimatet förändras. Det är först när avvikelserna från det normala under en längre period, t.ex. ett par decennier, blir så många att de påverkar genomsnittsvärdena som man kan påstå att klimatet förändras. Hursomhelst tror jag att vi kommer att minnas 2018 som ett ”väderår.”  För ingen har väl glömt bort den kalla och långa vintern och mängden snö! Jag trodde aldrig att vi skulle få vår! Sedan den här extrema soliga och torra sommaren. Hur resten av året kommer att bli återstår att se.

Ja, om väder och klimat kan det sägas mycket! Det positiva som jag och många med mig ändå upplever, är att vi har haft och har en FANTASTISK SOMMAR, om vi nu för ett ögonblick bortser de negativa konsekvenserna! Jag har badat som aldrig förr. Njutit av promenader, vandringar, cykelturer, i vår fantastiska natur! Visst – vissa dagar, kvällar och nätter har varit mer än tillräckligt varma… men det kan jag stå ut med eftersom det förmodligen inte varar för evigt! Vi har aldrig under våra snart 40 år i huset kunnat sitta ute och äta alla våra måltider så mycket som i år! Har det varit för varmt på altanen, så har vi istället suttit på vår underbara balkong. Men i ärlighets namn har vi också suttit inne och uppsökt skugga och svalka, för vi har varit ”mätta på sol och värme!”

Ja, jag kan inte göra så mycket åt torkan… så jag njuter… särskilt nu när extremvärmen har övergått till mer behagliga temperaturer. I alla fall här där jag bor. Självklart välkomnar jag regn – jag ber om regn! Min förhoppning är att naturen och trädgården återhämtar sig, när väl regnet kommer.

Torka och bränder har vi sett nog av eller hur?

Så…igår cyklade vi på Säröleden – en underbar led som från början var en banvall mellan Göteborg (Linnéplatsen) och Särö. (Halland). Stora delar av sträckan går nära havet och det finns flera badmöjligheter längs sträckan. Sträckan är ca: 4,8 mil tur och retur.

Det är underbart att kunna cykla så nära havet!

Vi cyklade ner till Budskär, där vi badade och intog vår medhavda lunch. Konstigt nog har vi inte badat här tidigare? Men nu har hittat en ny pärla! Så skönt att bada och känna ljummet vatten mot huden! Älskar doften av tång och sälta!

Fina badstugor och klippor…

På vägen hem stannade vi till vid en annan badplats (Killingholmen), men då var det många badande vid den fina bryggan som inte syns på den här bilden. Så vi drack upp resten av kaffet och sörjde över en till synes övergiven eka! Den skulle jag vilja rusta upp!

På delar av sträckan cyklar man också förbi böljande sädesfält. Visst är det vackert?

Och alla blommor har inte blommat över eller torkat bort!

Här hemma i vårt naturreservat, där jag ofta går min morgonpromenad, är det fortfarande grönt och frodigt på många ställen…

Så vackert med det gröna och vattenblänket!

En del ormbunkar har vissnat, en del är fortfarande gröna…

Och delar av skogen – särskilt vid lövskogen är det grönt! Om jag inte hade en viss respekt (rädsla) för fästingar och ormar, så skulle jag vilja gå i det höga, gröna gräset!

Jag hade egentligen inte tänkt skriva om rådande väderlek, men samtidigt känns det konstigt och upprörande att visa fantastiska bilder på grönska och ett stort välmående, när det inte bara förhåller sig så. Jag är starkt oroad över hur torrt det är, men samtidigt måste jag tro på att regnet kommer och att naturen så småningom återhämtar sig.

Kramar Gunilla

 

 

 

 

 

Till fots – världens bästa motion!

Finns det något enklare och skonsammare än att promenera för en god hälsa? Det tror inte jag! Ingen annan vardagsmotion är så enkel och så effektiv som en daglig promenad! Det krävs i regel inte så mycket utrustning, mer än att klä sig efter väder och att ha rejält på fötterna. För min del är det bara att byta om, öppna dörren och ge mig iväg! Här finns promenadvägar med rejäla backar och här finns skogsstigar som löper i kuperad terräng. Ibland längtar jag till havet och jag har Göteborg och andra kustnära städer att välja på. Eller varför inte en stadsvandring…att se en stad till fots är enklaste sättet!

Har du tänkt på hur många valmöjligheter det finns med att promenera eller vandra? Du kan välja att gå själv eller ha sällskap på promenaden. Du kan gå en kortare sträcka eller kanske en dagstur. Kanske en vandringsresa lockar? Det är populärt och det finns sannerligen ett stort utbud! Maken och jag har gjort en vandringsresa som gick till Cinque Terre – de fem bergsbyarna i Italien. Fantastiskt vackert! Kanske det blir någon mer längre vandringsresa, men i det här inlägget vill jag främst inspirera till vardagsmotionen och att till en början utforska sitt närområde.

Det är mycket att vinna genom att röra på sig, kroppen stärks både fysiskt och psykiskt. Det är aldrig försent att börja med de regelbundna promenaderna. Varje promenad som blir av är av godo! Därtill är alla upplevelser som naturen eller stadsbilden erbjuder. Visst är det fantastiskt! Vad vi också vet är att naturen är läkande. Hur ofta har inte jag själv hämtat kraft i naturen?

Ett stort grönområde i utkanten av Göteborg är Delsjöområdet. Här finns hur många promenadvägar och stigar som helst att ta sig fram på. Lika bra och vanligt är att ta sig fram på cykel. Här finns lilla och stora Delsjön med möjlighet till bad och att ta sig ut på sjöarna med kanot. Det här är ett favoritområde som vi ofta återvänder till! Igår var det lagom varmt, lite mulet – som gjort för en dagsvandring!

Nära Stora Torp, finns bevarad bokskog och många av dem är flera hundra år gamla. Trots den rådande torkan är löven fortfarande gröna, men marken under trädkronorna och lite runt om var brunbrända. Omgivningarna här är väldigt vackra!

Det är en ”lisa för själen” att vandra här!

Jag blev lycklig av att se att det fortfarande grönskar, men hur länge till klarar träden av torkan?

Gamla, fallna träd blir så småningom ”bostad” åt insekter och svampar. Jag gillar verkligen när det får ligga kvar och naturen får ha sin gång.

Här stannar jag till vid en av fyra ekar som finns kvar i området och vars ålder man uppskattar till ca: 500 år! Fantastiskt!

Det är svårt att se här hur stort trädet är, men det är trädet vid skylten. Fick backa en hel del för att få med lite av den enorma kronan!

Vid ”Teknikbacken”, där det finns utmärkt bad, fanns nu också ny fina bänkar att sitta på vilket vi gjorde. Här blev det fikapaus…

Som sagt jag går gärna själv och stannar till när och var jag vill. Men jag har också gärna sällskap som här av kära maken!

Så kom vi fram till spången och här är det lite läskigt att gå över! Sommar som vinter. Det knakar och brakar, men över kommer vi! 🙂

Mitt på spången måste jag beundra utsikten. Det finns en ”badavdelning” mitt på spången med en tillhörande badstege. Det hade ju varit underbart att ta sig ett dopp! Attans att vi inte hade badkläder med. Fast det var nära att jag hade hoppat i… naken! Nästa gång så…

En underbar dag med 1,1 mil i benen!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Änglahår i björkskogen!

Tidigt i våras då jag gick i skogen och letade vårtecken, visade jag er ett foto där det växer björkskog. En lite dunge av bara björk. Inga löv och bara torrt fjolårsgräs syns.

För några dagar sedan såg det ut så här…

Änglahår – så vackert!

Eller som om björkarna var insvept i morgondimma…

Mycket vackert!

Vet inte vad det är för något gräs, men jag benämner det kort och gott för ängsgräs. Eller varför inte änglahår! 🙂

Jag har många, många, gånger vandrat i den här skogen på de olika stigarna och det finns alltid något nytt att upptäcka. Men jag har också mina favoritplatser i skogen som jag oftast fotograferar och det är bland annat vid skogstjärnet. Men vid den här promenaden blev det inget foto där. Platsen var upptagen av två kvinnor som verkade vara mycket förtroliga med varandra och jag ville helt enkelt inte störa dem.

Ha en underbar dag!

Kram Gunilla

Alaska – sten- och blomsterträdgården på Nord Långö, samt hällristningarna i Vitlycke!

För en kort tid sedan besökte vi ”Alaska” som egentligen heter Nord Långö. För att komma dit blev det en bussresa till Strömstad och därifrån vidare med båt ut till Nord Långö. Precis som det står i resebroschyren möttes vi varken av glaciärer eller farliga djur, men väl en Golden Gate-bro och av vindarnas tempel bland mycket annat vackert.

På väg in i blomsterträdgården ifrån sjösidan.

Här ute på Nord Långö, fick vi ta del av Hilma, Svedals fascinerande livshistoria. Hon sökte mycket riktigt lyckan i Alaska USA under guldruschen, levde ensam i vildmarken i femton år och återvände sedan till Sverige där hon på ön uppförde sitt livsverk. Här skapade hon trädgården gjord av stenar, snäckor och cement. Stora tempel, valv och broar för att nämna något. Enligt guiden som berättade om hennes fascinerande liv, hade hon en häst till sin hjälp ute på ön. Hästen tröttnade dock på allt ”slit och släp” och flydde simmandes därifrån! Hur nu det kunde gå till undrar jag?

Hilma Wounsch växte upp i ett nordbohuslänskt fiskarhem. På våren 1897 for hon till New York där hon arbetade som hembiträde i fyra år. På 1890-talet började en ny guldrush och hon reste till Alaska för att söka lyckan.

I staden Dawson vid Yukonfloden slog hon sig samman med några irländska ungdomar och tillsammans med dem for hon nedför floden. Efter ett par månader nådde de guldgrävarcampen Ruby. Därifrån fortsatte hon ensam med en bössa i handen mot ishavskusten där de rikaste fyndigheterna skulle finnas. Hon levde ensam i vildmarken i 15 år.

Hon träffade guldgrävaren John Svedal från Trondheim som hon gifte sig med och tillsammans besökte de Sverige 1912 och 1925. Han trivdes inte i Sverige utan återvände till Staterna, medan Hilma Svedal stannade kvar i Sverige. På sin arvslott Nord-Långö började hon i 60-årsåldern bygga sitt livsverk, turistbyn Alaska (Strömstad) med byggnadsverken i Staterna och Alaska som inspirationskälla. Hon påbörjade byggnaderna i slutet av 1920-talet och tog emot de första gästerna på 1930-talet.

Hilma Svedal dog 1965 och på hennes gravsten på Skee kyrkogård står hennes livsdevis ”Don’t worry!” ingraverad. Källa: Wikipedia.

Jag visar ett axplock ifrån vår rundvandring, denna mulna dag. Kanske bra ändå, för fotonas skull. Solen kom fram senare då vi lämnade ön för fortsatt färd mot Resö (lunch) och Vitlycke och hällristningarna där.

Grönt på vissa platser, solbränt och torrt på andra platser på ön.

Solbränd gräsyta…

Mycket blommor och framför allt; Lägg märke till alla stenar och snäckor…

Det är svårt att förstå vidden av allt arbete med att bygga alla ”byggnadsverk” av sten, snäckor och cement! Men självklart var hon inte ensam om att genomföra allt själv. Förutom den stackars hästen, måste hon ju haft annan hjälp. Hursomhelst är det ett stycke ”kvinnohistoria” om en färgstark och självständig kvinna med stor beslutsamhet!

Vindarnas tempel…

Vackert!

Visst är det fascinerande?

Hilma Svedal var enligt guiden före med att bygga sin ”Golden Gate-bro”, innan den riktiga blev klar!

Promenad på ”Golden Gate-bron”…

Utsiktplats ovanpå bostaden… som bara bestod av ett rum. Dörren in till ”bostaden” skymtar nere till höger…

Inne i ”bostaden”… Så här såg det väl inte ut då det begav sig, tänker jag. Intill ingången stod det att läsa på en skylt…

Lite kort om det…

Både Hilma och John Svedal var vana vid att bo i tält sedan tiden i Alaska. Så den första tiden var det naturligt för dem att bo i tält även här. Nästa bostad för Hilma, efter att John återvänt till Alaska, blev denna iglo. Även om det fanns en eldstad i den, så var det säkert kallt och rått här och Hilma bodde bara en vinter i denna bostad. Därefter byggde hon en ”bungalow” i flera etapper. Den låg ungefär där kiosken ligger nu.

Svägerska och svågrar som var med mig och maken på resan!

Ja, det var mulet och faktiskt lite kyligt denna dag. Så något bad blev det inte! Efter besöket här, åkte vi tillbaka mot Strömstad och för vidare färd till Resö där vi fick en mycket god lunch (havets Wallenbergare), tillagad av mästerkocken Dan Lexö. Om ni skulle åka dit på något sätt, så finns rätten på menyn. Rekommenderas!

Nära Resö ligger Vitlycke med de fantastiska hällristningarna, som finns med på Unescos världsarvslista.

Svårt att göra verkligheten rättvisa med mina bilder. Men som sagt åk dit, gå en guidad tur och ta del av ett bildspråk som sträcker sig över ca: tusen år!

En underbar dag, med många nya intryck längs vår vackra väst – och Bohuskust!

Kram Gunilla

Minnet av vatten – en fängslande och skrämmande roman!

Bokens omslag och titel fångade mitt intresse direkt!

Boken visade sig vara både fängslande och skrämmande på en och samma gång.

Jag tänkte mycket på boken igår, då jag gick min promenad genom skogen och återigen blev varse om att det knappt fanns något vatten i bäcken. Vatten som många av oss tar för något självklart. Det ska bara finnas där i våra olika vattendrag som; floder, älvar, sjöar, åar, och i små bäckar. Vi bara öppnar kranen, så vet vi att det kommer vatten – friskt vatten! Ibland – eller mycket sällan råder det bevattningsförbud. men nu gör det det!

Det råder vattenbrist i delar av världen och vi märker också av naturkatastrofer som många menar på, att det vi upplever med ömsom torka, ömsom skyfall och med svåra översvämningar som följd, är en följd av den globala uppvärmningen.

Det här är också en bok som griper tag i en beträffande vår konsumtion och det sopberg (plastberget) som vi lämnar efter oss till kommande generationer.

”Deprimerande att läsa? Inte alls! Men kanske du som jag kommer att minnas att;

…” Allt i världen tillhör inte människorna. Teet och vattnet tillhör inte temästarna, det är temästarna som tillhör teet och vattnet. Vi är vattnets väktare, men framför allt dess tjänare.” …

Bokens handling i korta drag:

”Den globala uppvärmningen har förändrat världen geografiskt och politiskt. Krig utkämpas om vatten, och Kina har tagit makten över Europa och över Skandinaviska Unionen. Vi får följa sjuttonåriga Noira Kaito i lära för att bli temästare, samma befattning som hennes far haft före henne. Det är bara temästarna som känner till var den dolda vattenkällan finns – den källa som förser Noiras by med vatten. Militären är henne på spåren… Noira tvingas välja mellan att slåss och skydda sig själv, mellan kunskap och släktband och traditioner.”

Språkbruket är rikt och jag fick komma in i en fascinerande värld.

Vattenblänk ifrån det lilla skogstjärnet som skänker mig glädje året om!

Kram Gunilla

Smoothie – ljuvligt gott och nyttigt!

Undrar över hur många skivor vattenmelon (mini) jag har ätit den här varma sommaren? Det slinker gärna ned några skivor till frukost och närsomhelst under dagen! Det är så bra med vattenmelon eftersom den innehåller mycket vatten, vilket vi behöver rikligt av i värmen. Men hur gott det än är med skivad melon, så ville jag pröva att mixa ihop till en smoothie istället! Gudagott kan jag lova!

Både maken och jag är förtjust i både frukt och bär, så varför inte blanda lite för att variera smaken!

Som oftast, den här sommaren, sitter vi på vår balkong och intar vår frukost – det känns som om vi är utomlands! Maken min är den som oftast fixar frukosten åt oss och gör det med den äran!

Jag är en vanemänniska beträffande frukosten och varierar den inte så mycket, förutom just smoothiens smak. Alltid ägg, en grov skiva bröd med ost eller kalkonskinka, lite grönt på, te och så en matig smoothie!

Den här nyttiga, färgglada smoothien innehåller: Vattenmelon, lite ananas, och  jordgubbar. Om man vill, lägg en liten klick yoghurt (vi använder rysk yoghurt) ovanpå och några frön eller nötter. Att blanda i pyttelite, finhackad rosmarin, ger en frisk och angenäm brytning.

Lycka till!

Kram Gunilla

Sommardagar vid Tanumstrand!

Lilla familjen började sin semester med att hyra stuga i Tanumstrand och vi hade den stora äran att få komma dit under några dagar och få njuta av allt som Bohuskusten har att erbjuda! Det är underbart att få vara tillsammans, men jag tycker också om att ge mig iväg på egen hand och gå på upptäcktsfärd! Hittade till strandpromenaden som gicks längs kustlinjen, in mot Grebbestad. Vackra vyer och något annat är inte att förvänta sig här!

Älskar man havet, så älskar man Bohuskusten med sina klippor, hällar, salta bad, skärgårdshus, båthus och som nu SOLIGA DAGAR!

Bilderna behöver nog ingen närmre presentation….

Och strandängar finns det också! 🙂

Men sol och bad i lagom dos är underbart och det finns mycket att se även ifrån badstranden…

Och så vår lilla sessa som tyckte att vattnet var kallt och höll sig mest vid strandkanten, sedan är det mycket mysigt att gå med ”faffa Boije” till lekparken!

En liten hand i en större hand! Tryggt!

Kram Gunilla