Tankar om hösten och om livets cykler.

Under hösten förbereder sig naturen för den kommande vintervilan. Innan löven faller får vi människor njuta av en sällan skådad färgrikedom. Det är för mig lika vackert och efterlängtat som när vitsipporna breder ut sig och sträcker sina små ”ansikten” mot solen. Då är den långa vintervilan över.

Ja, färgerna är underbart vackra och de skiftar i allt från gyllene toner till djupaste rött.

Hösten ger mig både energi och harmoni. Jag tar vara på varje stund av dygnets ljusa timmar! Jag låter skogens och havets dofter fylla mina lungor med välbehag och syre. Men jag jäktar inte, utan saktar istället ned farten, för jag vill ju uppleva. Se och uppleva med alla mina sinnen. Vara i stunden.

Hösten är en fin tid för reflektion och eftertanke. Ibland leder det till en lust för förändring. Att skala bort onödiga ting och sådant som kanske gnager inombords. Att välja om. Att gå en annan väg. Eller att inse att den föreslagna vägen är den jag vill fortsätta att vandra på.

Hösten påminner mig också om våra olika ceremonier som tar oss genom livets stadier – från födsel till döden. Vi står snart inför en vacker högtid – den då vi tänker på nära och kära som inte längre finns bland oss. Alla helgons dag är den helg på året då vi tillsammans med människor i Sverige och världen uppmärksammar och minns dem som har lämnat det här livet. Det är en helg då vi påminner oss om att döden finns, och drabbar oss alla.

En fin tradition är att dekorera graven på olika sätt och tända ljus. Men kanske det är en tradition som så småningom avtar eller försvinner, då många väljer en plats i en minneslund eller att strö askan ”för vinden!”

På kort tid har vi mist en granne – en mångårig vän, samt en nära anhörig. Minnesstunden har vi framför oss. Dagen och stunden då det är dags att ta farväl.

Mina tankar och känslor kring det, återgår till tiden som är nu. Naturen som förbereder sig för vintervila. Löven som täcker marken och som så småningom blir till jord. Naturens och livets cykler.

Naturen är vacker och livet är det för det mesta likaså. Det är smärtsamt att ta farväl. Det är ett avsked. Våren kommer, våra liv går vidare, men de vi har mist kommer inte tillbaka. Vi kan försöka se dem i allt det som de älskade. I allt det som omgav dem. Även om ett liv har tagit slut, så finns minnen kvar.

Livet är en gåta – något vi har fått till låns. Låt oss leva det så vackert som det bara går.

Ta hand om dig!

Kram Gunilla

1+

Stadspromenad – ett besök till Gathenhielmska huset och dess kulturreservat.

Vilka underbara oktoberdagar det har varit! Vi har njutit av dem i vår ”nya trädgård” och äntligen har det blivit uteträffar med goa vänner! Att träffas ute på gemensamma utflykter eller på en lunchträff är något som jag uppskattar mycket. Något som jag hoppas ska fortsätt framöver också.

Något som det inte blivit så mycket av är stadsbesöken – vi vill helt enkelt inte åka in till centrum. Men att promenera i stadens utkanter gillar vi och det gör vi då och då.

Majorna är en stadsdel som jag skrivit många gånger om och den här soliga lördagen, vandrade vi åter genom stora delar av stadsdelen. Det blev en lång promenad på en mil där vi utgick ifrån Nya varvet med Göteborgs hamninlopp och vidare in mot alla mysiga kvarter med träbebyggelse av skilda karaktär, för att åter tre timmar senare vara tillbaka vid startpunkten. Det blev ett längre stopp vid Gathenhielmska huset och dess kulturreservat.

Gathenhielmska huset är ett kulturminnesmärkt hus vid Stigbergstorget i Majorna. Sedan 1987 ägs huset av Göteborgs kommun. Det inrymmer en bostad på 160 kvadratmeter. Huset blev 1964 byggnadsminnesförklarat. Den 10 juli 1943 fick det som första byggnad skydd enligt 1942 års lag om kulturhistoriskt märkliga byggnader.

Huset har sitt namn efter kommendören i svenska flottan, Lars Gathenhielm. Det var Lars Gathenhielms svåger, konvojkommissarie Johan Hansson Busck (1690-1756) som någon gång under åren 1743-1747 uppförde huset på en tomt han själv ägde. Huset blev kvar inom makarnas Buscks bröstarvingar en längre tid. Därefter har huset haft ett antal ägare. Repslagarmästaren Mathias Dahlström, köpte huset 1846, och inom denna släkt skulle huset bevaras i 140 år!

Huset är en av Göteborgs fem äldsta profana byggnader, byggt i karolinsk- eller senbarockstil med valmat tak och i timmer med gråfärgad träbeklädnad som gör att det liknar ett stenhus. Huset är dessutom Göteborgs enda bevarade storborgarhus i trä från mitten av 1700-talet, och ingår i Kulturreservatet Gathenhielm. Vid 1700-talets slut fanns det inom reservatet totalt 15 hus.

Två omfattande renoveringar är kända; den första tog Anna Dahlström initiativ till år 1916, då man med hjälp av Röhsska konstslöjdsmuseet återställde mycket i sitt tidigare skick. Det var konstnären och konservatorn Johan Nilsson som på 1920-talet utförde arbetet; en mycket omfattande och noggrann renovering av byggnadens inre. Flera ljusa och intressanta konstverk kom fram vid arbetet, vilka tidigare varit övermålade, övertapetserade eller dolda på annat sätt. Anna Dahlström gifte sig 1920 med Johan Nilsson, och makarna fortsatte därefter gemensamt att återställa det Gathenhielmska huset. (Källa: Wikipedia.)

Det är fantastiskt att huset har klarat sig ifrån alla stadsbränderna genom tiden som har härjat i Göteborg. Och tack vare massiva protester ifrån stadens invånare, så har kvarteren också klarat sig ifrån rivningshysterin på 1960 – och 1970-talen! Emellanåt kan man gå på guidad visning i huset, vilket vi hoppas kunna göra vid något tillfälle. Hela området rustas upp. Framför huset, den tillhörande trädgården och den intilliggande parken.

Det vackra husets trädgårdssida….

En annan vinkel med en ståtlig magnolia – den vill jag se blomma till våren! 🙂

I trädgården såg vi ett rött litet hus som visade sig vara ett lusthus, troligen också ifrån 1700-talet. Det har rustats upp med tidstypiska material som linoljefärg, slamfärg och äldre beslag. Trädgårdens nedsänkta växthus ska återuppbyggas. Det arbetet såg vi spår av.

Det var ganska rörigt i trädgården vid vårt besök, men till våren hoppas vi att trädgården prunkar av träd och blommor!

Ja, allt tar sin tid, men någon hade ambitionen att ta hand om fallna äpplen…

En fin höstbild ändå kan jag tycka! Längst bort i bild kommer växthuset att återuppstå.

Vi vandrade vidare en bit bort längs Allmänna vägen till Gathenhielmska kulturreservatet. Där finns ytterligare några hus bevarade till eftervärlden!

På väg in i idyllen – Gathenhielmska kulturreservatet.

Tänk att flera stadsdelar i Göteborg såg ut så här på 1700-talet! Idyll idag, men kanske inte då det begav sig. Vi har tidigare gått på en guidad stadsvandring genom Majorna och fått lyssna till dess historia genom tiden. Det finns en del likheter med då och nu om man säger så. Fattigdom, prostitution, tiggeri, kriminalitet, arbetslöshet och trångboddhet… men om du ursäktar så håller jag mig till idyllen!

En titt in i en av alla trädgårdarna….

Reservatet skapades år 1936. Kulturminnesföreningen Gathenhielm bildades för att verka för områdets bevarande, vilket lyckades med stöd av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Husen bebos bland annat av intressanta historiska föreningar som Gamla Majgrabbar och Majtöser, Vi Från Vega, Gamla Masthuggspojkar med flera.

Bland kända namn med band till området kan nämnas författaren och konstnären Eino Hanski som under många år bodde i reservatet och har gjort den staty som kan ses längst upp på Pölgatan.

Så fin och representativ staty över en hamnstad som Göteborg.

Ja, det är verkligen en idyll att promenera runt i det lilla kulturreservatet…

Avslutar med en bild som jag tycker ”fångar idyllen”, denna underbara oktoberdag!

Hoppas att du lägger märke till alla bevarade tidstypiska detaljer!?

Vilken fin dag i en miljö som får mitt hjärta att slå lite fortare av välbehag!

/Gunilla

3+

Utflykter och trädgårdsinspiration!

För en vecka sedan blev vårt stora trädgårdsprojekt klart! Det känns fantastiskt och vi är så nöjda med slutresultatet. En stor härlig altan på cirka 55 kvadratmeter, har nu ersatt den gamla som var hälften så stor. Borta är den förvuxna tujahäcken och slipersmuren.

Det har varit några fina dagar, så vi har kunnat sitta ute och njuta och bara koppla av. För det har varit en intensiv månad för att bli klara så fort som möjligt utan att göra avkall på slutresultatet. Men vi har också tagit oss tid till att göra små utflykter – till platser som vi tycker om att besöka. Vi har också besökt några handelsträdgårdar för att få lite inspiration till våra nya trädgård!

Utflykt till Träslövsläge och Tvååker

Promenad genom naturreservatet mellan Träslövsläge och Gamla Köpstad i Halland.

När jag är ute i naturen, så får jag allt som oftast inspiration till att efterlikna naturen i vår trädgård. Att titta på hur färger och former samspelar. Som här med grässtrån, stenar och nyponbusken som breder ut sig och förskönar.

Det är underbart att promenera här – att vara nära havet

Utflykt till Amundsön som ligger söder om Göteborg

Här på Stora Amundsön har vi vandrat många gånger. Det finns också ett flertal badställen runtom på ön. Naturen är skiftande med små ekskogar, ängsmarker, strandängar, klippor och som sagt fina badvikar. Men något bad den här gången blev det inte för våran del.

Vy ifrån Stora Amundsön mot den Lilla Amundsön

Klipporna är mycket vackra här ute och när solen tittar fram, så skimrar de som guld!

Återigen fascineras jag av hur naturen skapar sina rum.

Det var en ganska blåsig dag, men milt och skönt ändå. Att vandra över stock och sten, genom snårig ekskog, upp och ned över berg och klippor, är för mig en underbar befriande känsla.

Trädgårdsinspiration

När vi var på utflykt i Halland, passade vi på att besöka några handelsträdgårdar också. Där kan man få olika tips och idéer till att skapa fina trädgårdsrum med hjälp av växter och inredningsdetaljer. Att inreda såväl inne som ute är något som jag tycker är så roligt och rogivande. Tanken är inte att köpa så mycket nytt, utan vad vi kan göra med det som vi redan har och sedan komplettera med detaljer av det som vi tycker saknas. Trädäcket är ju så stort, så det behövs mycket grönt, textilier och kanske någon möbel för att få till en ombonad känsla. Viktigt är också funktion – att det inte ”bara är vackert” utan också praktiskt. Men nog sätter jag ibland estetik, före funktion! 😉

Något som vi önskar är en klätterväxt som är vacker även under hösten som rådhusvin…

Mycket fint mot en grånat staket eller som här ett plank. Vill gärna omge mig med ”hösttoner”, då sommaren går mot sitt slut.

Eller kanske ett miniträd som ändrar färg vid hösten….

Är också mycket förtjust i ”rostiga ting” som bryter så fint mot sten och grånat trä.

Järn rostar ju om det får stå oskyddat ute, men visst är det vackert!? Är mycket förtjust i gjutjärn….

Kanske inte så vita längre, men med en underbar patina!

Vackra urnor med patina vill jag gärna ha både ute och inne!

Det finns så mycket fint att använda och för min del får det gärna vara gammalt och nött!

Ja, det var lite av varje …

Har tagit lite före – och efterbilder, beträffande vårt trädgårdsprojekt! Kanske jag visar dig några….

Hoppas du njuter av hösten – det gör jag!

Kram Gunilla

3+

Septemberdagar!

September – en månad med varierat väder och så har det varit så här långt! I helgen har det regnat här och trädgårdsprojektet har fått vila och vi har istället pysslat och fejat inne i vårt hus. Men imorgon måndag, kommer allt virke till den nya altanen och till staketet som ska ersätta häcken som nu är ett minne blott. Trädgården har tagit mycket tid i anspråk och kommer så att göra en tid framöver, men så fint det kommer att bli och så roligt att göra ”höstfint” där sedan. Det kliar av lust att få börja ”inreda” med lite växter och belysning.

September i vanliga fall är en lugn och behaglig månad. Men jag kan ju inte säga att det har varit så lugnt detta år i september! Men roligt, behagligt och inspirerande och jag varvar matlagning åt ”trädgårdsarbetarna”, med långa sköna promenader i skog och mark.

Här en solig och skön dag, där jag gick på promenad med lille prinsen. Det är så fint med det öppna landskapet. Fälten och Vidderna!

En sten i vardera handen!

Och den lille prinsen är supersnabb, så det gäller att ”hänga med” på hans upptäcktsfärder! Allt som finns längs vägen är intressant som pinnar, kvistar, löv, maskar, vatten, stenar och blommor! 🙂

Röda ladugårdar med gröna dörrar passerar vi på vår promenad. Det hör landet till!

I skogen har det blivit alltmer höstfärger…

Visst är det vackert!?

Det är något rofyllt med färgerna, men också lite vemodigt.

Men grönt finns det – grön frodig björnmossa!

Ett stopp vid skogstjärnet blir det alltid. Måste titta ut över vattnet…

Visst anar du hösten i bilden? Vattnet är mörkt och vassen har ändrat färg, liksom ljuset.

På promenaden från skogen såg jag berberis med röda bär – så fina höstfärger.

Promenaderna är så viktiga för mig tillsammans med uteträningen som är två dagar i veckan. Jag skulle vilja säga att det tillsammans är lite av en livlina! Träningen ger både styrka, energi och balans i tillvaron.

Om tacksamhet…

Det finns mycket att vara tacksam över, vilket jag också påminner mig om dagligen! Att uppskatta vardagen precis så som den är med diverse göromål. Att uppskatta allt det enkla som ryms i sin vardag. Sysslor som kanske inte alltid är så roliga, men som kanske ändå har en mening, en funktion. Guldkanten är nära och kära, barn och barnbarn och vänner. Jag skriver detta för livet kan snabbt förändras… Jag vill påminna dig och mig om det!

Må gott och gör det bästa av varje dag som du får!

Kram Gunilla

4+

En trolsk morgonpromenad!

Skogen låg inbäddad i spindelväv och dimma idag på min morgonpromenad. Även skogstjärnet var insvept i dimma. Så vackert! En trolsk och fridfull stämning. Tyst och stilla. Den ende som jag mötte idag på promenaden var en rådjursbock och förstås, alla osynlig djur!

Visst är det något speciellt med morgondimma, så här i brytningen mellan sommar och höst? Inte detsamma som novembergrått, även om jag kan tycka att det också är vackert.

Länge kan jag stå och kika in mellan träden. Har jag tur ser jag ett rådjur, en hare eller en räv. Fåglarna har blivit tysta, men nog ser jag dem. Ofta har jag en koltrastherre med mig på promenaderna.

Det finns så mycket vackert att titta på i all enkelhet.

Som sagt – spindelväv vart jag än såg! De har varit flitiaga på sin jakt!

Stora fält av spindelväv och kanske några andra kryp också har varit framme!

Visst är det vackert! Så skickliga de är på att spinna tråd!

Dimman låg tät vid skogstjärnet och det är magiskt vackert…

På andra sidan tjärnet finns också skog som brukar spegla sig i vattnet, men idag syntes ingenting. Bara den lilla flytbryggan och vassen vid strandkanten där jag stod.

Någon snok har jag inte sett simmades i tjärnet i år. Kanske den ligger på lur därinne i vassen tillsammans med någon gädda! 🙂

I allt det grå, finns det ändå färg. Naturen kan det där med att använda en palett som harmonierar!

Trädgårdsprojektet som jag nämnde i mitt föregående inlägg, har startat i allra högsta grad! Det är minst sagt slitsamt att såga ned en gedigen tujahäck som har växt i 40 år och dess rötter. Så ska all sleepers också bort, men den faller nästa isär av sig självt! Vidare ska häcken och sleepers forslas till återvinningen och först då kan nästa projekt ta vid. Den stora nya fina altanen som kommer att kunna bli bra mycket större. Det ser vi fram emot.

Något jag också längtar efter är fler skärgårdsbesök. Att få vandra i lugn o ro, nu när det har blivit lugnare ute på öarna. Sommarsäsongen är över och det är vemodigt i sig, men skärgården är vacker året om. Vi får se vad tiden räcker till!?

Må gott och njut av dagarna som kommer!

Kram Gunilla

4+

En hälsning och ett sommarkollage!

I skrivandets stund, pågår sommaren för fullt! Det är soligt och varmt och många söker sig till vår sjöar eller till våra underbara kuststräckor och öar för havsbad. Sverige är fantastiskt, så att vara hemma och uppleva vårt vackra land, var och en utifrån sina förutsättningar, kan inte vara så svårt. Men visst förstår jag ändå att det finns begränsningar och hinder för ett flertal medmänniskor på grund av rådande situation som pandemin innebär. Inget är som ”vanligt”, för någon av oss.

Det är så viktigt att se möjligheterna och inte begränsningarna! Jag känner mig lyckligt lottad som har kunnat ”fylla mina dagar” med positivt innehåll. Att kunna göra det som jag mår bra av. Det allra bästa tror jag faktiskt är möjligheten till ”fysträningen” utomhus med Erica Johansson som jag påbörjade i juni. Träningen har givit goda resultat för både kropp och själ. Erica är kunnig, positiv och hon utmanar oss i gruppen! Träningen och gemenskapen är oerhört viktig för välbefinnandet. Men även om träningen hjälper, så försvinner inte artrosen i knä och höft!

Träning, utflykter i närområdet, och att vara med nära och kära är väl ledorden för vår sommar!

Barnbarnsmys…

Vår lille prins har fyllt ett år och dagen till ära var också hans namngivningsdag! Så fantastiskt att denna kärleksfulla, livliga krabat finns! Han blir så otroligt glad av att ha människor omkring sig och när han hör musik – ja, då kommer hela kroppen i rörelse! Något som han också älskar är bär av alla de slag. Vi har bland annat plockat hallon och smultron tillsammans och han äter med stor aptit!

Vår prinsessa, har vi också träffat då och då. Som igår, då vi hade en hel dag tillsammans. Olivia är som en fisk eller ja, en säl i vattnet. Hon och jag älskar att bada! Men ibland behövs en paus. En vattenmelonpaus! 🙂 Med barnbarn blir det aldrig tråkigt – vi skrattar mycket!

Maken och jag vågade oss ut till Hönö en dag, för havsbad! Vi valde en mindre badplats som heter Halse Långe. En liten grund vik med brygga och badstege. Runtom finns klippbad. Här njöt vi dagen lång, ända tills vi skulle hem… Vansinnigt långa bilköer!

Bland flera utflykter som vi har gjort, blev det en fin dag med goda vänner i och omkring Tjolöholms slott i Hallands län. Här är alltid vackert!

Mycket vacker utsikt ifrån slottets terrass!

Slottsterrassen med utsikt mot havet! Tänk att stå där, då det begav sig en midsommarafton eller nyårsafton i dåtidens vackra kläder.

I familjen Dickson/Bondes ägo (1892–1964)

Tjolöholm köptes 1892 av James Fredrik Dickson med hustru Blanche Dickson. Ett nytt slott ritades i Tudor-stil av den då blott 27-årige arkitekten Lars Israel Wahlman. Byggnaden planerades i mångt och mycket av Blanche Dickson som även slutförde byggnadsarbetet efter att maken James Fredrik Dickson avlidit kort efter byggstart. Paret var båda uppvuxna med brittiska föräldrar och bodde i Storbritannien i omgångar, varför stilvalet inte är förvånande. Slottsbygget påbörjades 1898 och slottet stod färdigt 1904. Slottsbygget var ett av de sista stora i Sverige. Den ursprungliga, mycket påkostade, inredningen från varuhuset Liberty i London är helt bevarad. Inredningen är ett av Sveriges bästa exempel på Arts and Crafts. Tjolöholm förklarades som byggnadsminne 1991.

Blanche Dickson dog redan vid 50 års ålder 1906, och slottet ärvdes då av hennes dotter Blanche Bonde (1875–1960). Hon var 1896–1920 gift med hovstallmästaren greve Carl Bonde och bodde på Tjolöholm med sin familj fram till skilsmässan 1920. Efter detta bodde hon mestadels i Stockholm, men vistades på slottet om somrarna och i helger. Efter 1951 stod det dock obebott och ouppvärmt och förföll då alltmer.

Om vi blickar raskt framåt…

Åren 1968–1973 genomfördes upprustningar av egendomen och byggnaderna, och jordbruket arrenderades ut. 1971 öppnades delar av slottet för besökare.

1987 köptes Tjolöholm av Kungsbacka kommun (80 procent) och Västkuststiftelsen (20 procent) för 10,5 miljoner kronor. Egendomen överläts 1991 till den för ändamålet bildade Stiftelsen Tjolöholm, som har Kungsbacka kommun som huvudman. Samma år förklarades Tjolöholm som byggnadsminne av länsstyrelsen i Halland. (Källa Wikipedia)

Slottets framsida med trädgård. Har aldrig tidigare sett sådana vackra hortensior. Någon?

Om du besöker Tjolöholms slott, så promenera gärna också i ”Allmogebyn!” Det är mycket fint där och det finns en mycket intressant historia kring byn.

Tjolöholms Allmogeby tillkom samtidigt som slottet, i början av 1900-talet. Ett gods av Tjolöholms storlek krävde stor arbetsstyrka, bland annat fanns här förvaltare, rättare, ladugårds- och stallförman, trädgårdsmästare, kusk, jägare, smed och snickare. Dessutom bodde ett antal statarfamiljer på egendomen.

Stugorna i Tjolöholms by grupperades runt två ekbevuxna kullar och bestod av ett enfamiljhus, fem tvåfamiljshus och en sjukstuga. I anslutning till byn så byggdes även en kyrka och Storstugan, som fungerade som ett ”folkets hus” med samlingssal för arbetarna, bibliotek och skola för de minsta barnen.

Varje bostad i byn hade en egen trädgårdstäppa inhägnad av staket samt eget hönshus. Blanche Dickson brukade inspektera trädgårdarna och delade ut priser til de mest välskötta och det gällde även insidan av huset. Husen inreddes med ett rum och kök, men planlösning och dekorationer varierade mellan husen. För att förstärka samhörigheten införskaffades en nationaldräkt till kvinnor och barn i byn att bära vid festliga tillfällen. Blanche Dickson höll sig noga underrättade om sina anställdas hälsa och varje nyfött barn fick fem kronor insatt på en sparbanksbok. Fantastiskt! (Källa: Tjolöholms hemsida:)

Inifrån ett av husen
Sommaridyll ifrån storstugans trädgård, där vi intog lunchen! Rekommenderas.

Vår egen trädgård ska delvis snart gå genom en förvandling då vi har beslutat oss för att ta bort tujahäcken och vårdträdet! Hur insyn – och vindskyddat det än är, så har häcken blivit alltför stor på vår lilla yta! Trädet likaså. Snickaren i huset skissar på det nya stora altandäcket med dess inramning. Längtar efter denna förvandling, för det kommer att göra att vi kan blicka ut över vår lilla täppa på ett nytt sätt. Tills dess njuter jag av hur det är med bland annat frodiga pelargonior!

Det var ett litet axplock av sköna SOLIGA dagar! Men det finns också regniga dagar och det är då jag LÄSER! Många böcker har blivit lästa den här sommaren! Och även om det regnar ibland vilket är tur, så går det att vara utomhus ändå! Ut vill jag varje dag i alla väder! Nästan. 🙂

Den här dagen var vi med goda vänner vid Gunnebo slott i Mölndal. Regnet hade precis upphört, men det blåste ordentligt som synes! 🙂

Må gott och hoppas att även du njuter av dina sommardagar!

Kram Nilla

2+

Äntligen Bohuslän – en dagsutflykt till Härmanö och Gullholmen!

Äntligen ett skärgårdsbesök och den här gången till Bohuslän, närmare bestämt Hermanö och Gullholmen!

Vy mot Gullholmen från bryggan som går mellan Härmanö och Gullholmen. Bryggan var under renovering vid vårt besök, men det gick att förflytta sig mellan öarna på en tillfällig bro.

Vår äldsta son med familj befann sig redan här, då det hyrde en stuga under den aktuella veckan. För vår del blev det en underbar dagsutflykt och vi fick en solig och härlig dag tillsammans med bad, (snabbdopp) krabbfiske, ”gofika”, promenader, middag ute i skärgårdsmiljö, men framförallt gemenskapen i vacker miljö.

Det är snart fyra år sedan vi var här senast, så min längtan att få återse den bohuslänska idyllen var stor. Vid det tillfället var vi här över en helg i början på september, betydligt färre besökare än vad det var nu i juli månad. Men är det högsäsong, så är det!

Gullholmen är ett av Bohusläns äldsta fiskelägen, med anor troligtvis redan från 1200-talet. Under de stora sillperioderna på 1700- och 1800-talen växte samhället ytterligare och konservfabrik, salteri och segelmakeri tillkom. Kuttrar för fiske och fraktfart började användas, vilket gjorde Gullholmen till ett levande skeppar- och fiskesamhälle. Mycket av öns gamla karaktär finns bevarad än idag med sjöbodar, bryggor och en välbesökt gästhamn. Fram till 1999 var Gullholmen en så kallad kronoholme. Det innebar att marken ägdes av staten och var fri att bygga på, vilket banade väg för den täta bebyggelse som idag kännetecknar ön. Gullholmen tillhör Orust kommun, beläget längst ut i Bohusläns kustband, utan bilförbindelse. Personfärja finns från Tuvesvik på Orust. Det är bara fem minuters överfart.

På Gullholmen finns fortfarande en fullt fungerande biograf som visar nyproducerade filmer, en välbevarad stenstuga från 1800-talet, ett museum som heter Skepparhuset, likaså ett bibliotek och ett fågelmuseum. Fantastiskt!

År 1910 fanns det ca: 811 fast boende personer på Gullholmen, år 2012 endast 10 personer på Gullholmen och 92 på Härmanö. (Har noterat att det finns olika stavningar på Härmanö. I en del texter står det Hermanö, men mestadels Härmanö.)

Gullholmen är endast 7 hektar stor och upptas helt av mycket tät bebyggelse. Husen ligger mycket tätt. Härmanö omfattar 138 hektar, men det är bara en liten del av dess norra del, Lilla Härmanö, som ingår i tätbebyggelsen. Det finns flera naturstigar på Härmanö och här finner du lugnet bland ljunghedar, blomstrande ängar som omges av karga klippområden och badplatser. Tyvärr hann vi inte att gå söderut på naturstigarna den här gången, vilket vi gjorde då för snart fyra år sedan. Bilden i min header är från det året, en vy som jag tycker är så vacker!

På Gullholmen ligger husen mycket tätt som sagt och det är mysigt att gå runt och kika på husen och de små ”täpporna!” Visst är det charmigt, men de som bor här under sommarmånaderna, kan inte ha mycket till privatliv. Som turist får man verkligen försöka visa hänsyn i sin iver att njuta av idyllen och respektera var man få gå eller inte!

Rosor, stockrosor och lavendel syns ofta i skärgården…

Fler vyer från Härmanö mot Gullholmen…

Visst är det underbart med båtlivet och den vackra miljön! Det hör liksom den bohuslänska sommaren till! Inte ett moln så långt ögat kan nå…
I det vita huset ligger skeppsmuseet. Ett båthus sticker ut… gillar det och den svenska flaggan.
Från en annan vinkel och då kom den fina träbåten med! En segeleka i mina ögon.

Vyer mot Härmanö från Gullholmen

Den där snipan… träbåten, den väcker barndomsminnen!
och vem vill inte ha ett rymligt sjömagasin med egen brygga!?

Ja, min kärlek till Bohuslän går väl inte att ta miste på!? Det är underbart att besöka idyllen och fylla lungorna med frisk havsluft. Alla sinnen aktiveras! Barndomsminnen väcks till liv och jag tänker att ”det där med att fisa krabbor”, blir man aldrig för gammal för! Den här gången var det farfar och Olivia som ägnade sig åt det. Olivia och jag promenerade lite tillsamman runt badplatsen och vid bryggan fick jag lov till att föreviga vår lilla promenad.

Bra att ha flytväst på, då behöver de vuxna inte vara lika oroliga! 🙂
Så stor tjej nu! Vart tar tiden vägen?

En fin dag med minnen att plocka fram då det behövs!

En sommarhälsning från mig till dig!

Kram Gunilla

4+

En stadspromenad genom ett sommarfagert Majorna i Göteborg!

Att vara turist i sin egen stad är inget nytt för maken och mig! Vi vandrar ofta och gärna i vår födelsestad som är Göteborg. Av förklarliga skäl håller vi oss gärna i stadsdelen Majorna som vi båda har anknytning till. Majorna är en stadsdel som har så mycket kvar av sin charm, beträffande gemytliga kvarter med bland annat landshövdingehus, kaféer, kvarterskrogar och second handbutiker. Dessutom finns älven med hamninloppet nära vid Klippan. Något för alla!

Om jag mot förmodan (man ska aldrig säga aldrig!) skulle flytta in mot staden, så skulle jag gärna vilja bo någonstans i Majorna. Men mina krav är dock ganska stora…

Det måste finnas grönska utanför något av fönstren. Gärna både träd och stockrosor!

Det ska helst vara fungerande kakelugn i varje rum, trägolv, ett kök med väggfast inredning, ett skafferi, en balkong eller egen uteplats! 🙂

Gärna stockrosor i olika färger runt hela huset! (Obs! Lägg märke till den rostiga cykeln i rabatten!) 🙂

En lummig innergård, med plats för många är också trevligt!

Rödfärg på små uthus passar ju även inne i staden – rena lantidyllen!

Men det finns förstås också fristående hus i nationalromantisk stil och det vet ju många av er att det är också något som jag kan tänka mig att bo i!

Naturligtvis finns det en lummig trädgård att tillgå!

Och här växer bland annat en stor lummig lind, malva och stockrosor!

På en av husfasaderna såg vi några vackra målningar. Här är en av dem som jag föll pladask för!

Konstnär; Tony Roos, för mig okänd. Men så fin målning! Den här vyn är däremot bekant ”Gathenhielmska Reservatet, nära Stigbergstorget. Dit ska jag ta dig en annan dag!

När vi kom tillbaka till bilen, då hade vi promenerat nästan en mil genom ett sommarfagert Majorna! När det finns så mycket mysigt och vackert att titta på, så tänker man knappt inte på hur långt man går!

Kram Gunilla

2+

Att ha sommarlov med bland annat pyssel i trädgården!

En av våra grannpojkar, runt tre år, befann sig i sin lilla trädgård, kikade in till oss över staket och sa; ” Nu har jag har sommarlov! Har ni också sommarlov?” 🙂 Är det inte underbart så säg!? En liten killes syn på tillvaron och det där med ålder är ju inte ett dugg viktigt! Nu är det sommar och då tycker jag att sommarlov låter trevligt. Skönt att ta dagarna som de kommer. Allt efter lust, väder och möjligheter.

Idag, har det varit en trädgårdsdag och förutom att vi har rensat och gjort fint i rabatterna, så fick jag sådan skaparlust, vilket resulterade i små blomsterstilleben! Något som jag tycker är så rogivande och vackert i sin enkelhet.

Det här med små blomsterarrangemang är något som jag tycker om att göra året om. Men nu på sommaren är det extra roligt att kunna plocka lite från den egna lilla trädgården. Två tomma vaser – dem köpte jag med mig hem ifrån trädgårdsbutiken idag.

Så placerar jag ut dem lite här och var i hemmet!

De här placerade jag i köket. Som du kanske ser, så hör inte blommor och blad ihop.

I vardagsrummet – funkiablad och tillhörande blomma, astillbe och ormbunke.

Ifrån trädgårdsbutiken köpte jag med mig murgröna som ska få växa till sig där på hyllan ute i trädgården. De kan jag sedan ha hela hösten och kanske vintern.

Det blev fint med murgrönorna där på hyllan, men lite tomt, så jag hämtade ut några blomstertavlor!

Vips blev det stilleben ute också!

Så fint med murgröna….

Stensötan som har hittat in i vår trädgård alldeles av sig själv – eller ja, med hjälp av vinden förmodar jag!

De två herr och fru stensöta trivs utmärkt där bland stenarna!

Mina pelargonior har växt sig stora och frodiga efter vinterförvaringen!

Här är två exemplar av tre rosa.

Här är den tredje laxrosa och två vita. Ingen sommar utan pelargonior.

Till sist en titt i vår rabatt vid entrén som är nygjord nu i vår. Där växer bland annat stäppsalvia, brunört, två vita pioner, alunrot och ett litet uppstammat träd. En benved.

Brunörten blommar mycket i år. Stäppsalvia som täcker hela rabatten har snart blommat ut. Men då klipper jag bort stänglarna, så kommer det förhoppningsvis en andra blomning! Fjärilar och humlor gillar både brunört och stäppsalvian.

Må gott och jag hoppas att du också har sommarlov!

Kram Gunilla

4+

Ett trädgårdsrum vid Gunnebo slottspark – ett treillage.

I mitten av juni, besökte vi Gunnebo slottspark i Mölndal. Där var inte så mycket sommarblommor ännu, så den här gången tittade vi lite mer på det vackra, lövsmyckade ”trädgårdsrummet” som jag nu har lärt mig heter Treillage. Ett treillage är både ett växtstöd och ett dekorativt, arkitektoniskt element, ett trädgårdsrum!

Den här ”lövsalen” ligger vid sidan om huvudentrén, på sin väg uppför trappan. Lätt att missa, om fokus ”bara” ligger på slottet rakt fram. För entrén uppför gången och trappan är ju magnifik i sig! Lövverket är lind och tanken är att de höga lindhäckarna skall formas efter växtstödet till en triumfbåge.

Treillage är ovanliga idag, men var typiska i de formella trädgårdarna från 1500-talet och ett par hundra år framåt. I modern tid har förutom Gunnebo slottspark, ytterligare tre treillage rekonstruerats; på Hampton Court i England, Het Loo i Holland och Versailles i Frankrike.

Gunnebos treillage utmärker sig varken genom sin bredd eller sin längd, men genom sin ansenliga höjd! De flesta treillage är omkring tre-fyra meter höga, men Gunnebos mäter hela sju meter! Treillaget återskapades 2016.

Gunnebos trädgård och park var rik på arkitektoniska överraskningar, s.k. follier – follies. Med sitt höga, kassetterade tunnvalv och välvda nischer för treillaget tankarna till antika ruiner som Maxentiusbasilikan på Forum Romanum. Detta är typiskt för nyklassicismens arkitektur, som i sin helhet byggde på antika referenser. Carlbergs mäktigaste trädgårdsrum har därför ofta liknats vid sidoskeppet i en katedral. En mäktig känsla att gå igenom ”lövsalen!”

I ena änden – den mot slottet, står ett staty och där såg jag möjligheten till en ny fotovinkel!

Och där i bakgrunden skymtar Gunnebo slott. Ett sommarresidens för familjen John Hall. Den första middagen i huset arrangerades den 22 juli 1796. Familjen Hall kom att få många besök av dåtidens namnkunniga personer, kungligheter, konstnärer och politiker, vilka uttryckte sin beundran över de vackra omgivningarna och den rena, klassiska arkitekturen. Arkitekt; Carl Wilhelm Carlberg,

Magnifik sommarbostad! Till vänster innan trappan ligger ”trädgårdsrummet.”

Vid vårt besök promenerade vi också slingan vid ån som rinner ut i Stensjön och som vanligt, fotograferade jag ”min gamla ek”!

Den måste ju bara få vara med som ett fint avslut på vår promenad vid Gunnebo slott.

Kram Gunilla

5+