Hälleviksstrand och Mollösund i vinterskrud!

Min längtan till Bohuslän är alltid påtaglig. Det är något med landskapet och hela miljön som gör att jag så ofta längtar dit. Att se landskapet i vinterskrud, händer inte så ofta nu för tiden, då klimaten har blivit så milt. Men den här söndagen – kanske den vackraste vinterdagen den här vintersäsongen! Fylld av förväntan var maken och jag startklara för avfärd tidig förmiddag. Men vart skulle vi åka….

Det blev till Hälleviksstrand och till Mollösund. Små kustnära orter på Orust. Inte alltför lång bilresa ifrån Göteborg. Vi ville ha tid för strövtåg och upptäckarglädje på plats och inte alltför lång tid med att sitta i bilen.

Vi körde delvis på mindre kustnära vägar, vilket i sig är en fröjd för ögat. Det är otroligt vackert att se landskapet inbäddat i snö och hur träden längs vägen var helt klädda i vitt av frost. Ja, som vita ljuspelare, stod de där och ramade in landskapet. Så närmade vi oss Hälleviksstrand och körde ned till den bortre delen av hamnen där det också finns en badplats. Nu stod inte bad direkt på önskelistan, men den här delen av orten hade vi inte besökt tidigare, så det kändes fint att promenera ut till udden och badet. För jag ville blicka ut över kobbar, skär och horisonten.

Vilka vyer som mötte oss…

Isande blått och vitt mot de vackra bergen.

Ser du pricken till höger i bild? En vinterfiskare lite väl nära öppet vatten tyckte vi.

Uppe på klippan här intog vi vår matsäck. Sällan smakar kaffe och mackor så gott som det gör ute!

Helt vindstilla, flödade sol, och några få minusgrader. En helt magisk vinterdag som jag längtat så länge efter att få spendera i Bohuslän!

Efter fikastunden promenerade vi tillbaka in mot den inre hamnen…

Till vänster i bild sticker två master upp. Det är skonaren Westkust som låg där och väntade på sommaren och passagerare, som bröllopspar med gäster, seglarskola eller vad det kan förväntas bli. Vi får hoppas att läget är ett annat i sommar, beträffande pandemin.

Lite kort om Hälleviksstrand

Hälleviksstrand är en ort i Orusts kommun, beläget vid viken Lerkilen. Orten kallas lokalt för Strana och är ett fiskeläge med gamla traditioner. 2015 förlorade Hälleviksstrand sin status som tätort på grund av att folkmängden minskat till under 200 personer. Hälleviksstrand nämns i skriftliga källor första gången 1617. Fiskare slog sig ner runt viken med sina båtar och byggde bodar vid havet. Under 1700-talets stora sillperiod växte sillfisket och sillsalterier på orten som drog till sig bönder från Orusts inland. Vid 1800-talets slut växte samhället ytterligare med varmbadhus och pensionat. Berget ovanför strandremsan bebyggdes och mot början av 1900-talet blomstrade samhället i och med tillkomsten av Hälleviksstrands varv.

Något som du inte ska missa är Hälleviksstrands kyrka som skiljer sig från många andra kyrkor med sin röda färg och fornnordiska inspiration. Lite av en norsk stavkyrka i mitt tycke. Delar av kyrkan var under renovering, så jag tog inte något kort på den.

En kort biltur senare kom vi till Mollösund. Även här hittade vi fram till en badplats för att få den bästa vyn över det vackra landskapet.

Lite kort om Mollösund

Mollösund är ett av landets äldsta fiskelägen med anor tillbaka till 1500-talet. Det var då en del av Danmark-Norge, och knutpunkt för det lukrativa sillfisket. När sillen försvann kom fattigdomen och fiskarna tvingades livnära sig på andra sätt, bland annat genom boskapsskötsel på Mollön. Med sillens återkomst på 1750-talet blomstrade samhället åter och folkmängden ökade till 500.

Vid början av 1900-talet fanns som mest 1 000 invånare i Mollösund, som därmed var ett av landets största fiskelägen. Därefter minskade sillfisket i betydelse, även om det inte upphörde helt förrän på 1970-talet. Under tiden för andra världskriget byggdes det som utgör dagens hamn och gästhamn.

Så till de några av de vackra vyerna i Mollösund

Vi har varit i Mollösund många gånger, men helt missat Mollösunds fyr. Här uppe var det ”vida blick!”

Kan du förstå känslan att stå här uppe och titta på ett stycke Bohuslän i vinterskrud?

Mollösunds fyr står på Gallebergsudden i den nordvästra delen av samhället.
Fyren är byggd på tidigt 1900-tal och fick en ny överdel 2001. Har man tur dyker en nyfiken säl upp. Men den turen hade inte vi – det var ju fruset vatten!

Jag försökte fånga två svanar på bild som kom flygande på spaning efter öppet vatten! Så mäktiga de är!

Några havsfåglar (gråtrut?), var mycket intresserade av våra medhavda bullar! Vi var snälla och delade med oss av dem och som tack bjöds vi på en ”isdans!” De hade lite svårt att stoppa där på den blanka isen. (Det är en bit bulle som ligger där framför måsen.)

Vi avslutade vår utflyktsdag nere vid ytterligare en badplats som låg centralt belägen, nära hamnen. Jag hoppas att vi kan återvända till dessa nyfunna badplatser och ta ett dopp i det blå till sensommaren. Under högsommaren är det så mycket turister på dessa orter, så slutet at augusti eller september, då kan det passa bra för vår del. Men just nu är jag så nöjd med vår vackra vinterdag!

Bohuslän i mitt hjärta året om!

Kram Gunilla

+1

Utflykt till Bruket, Viared strax utanför Borås.

För några dagar sedan åkte vi till Bruket en inrednings – och blomsterbutik, belägen i Viared, strax utanför Borås. Det finns även ett mysigt surdegsbageri och gårdscafé här. Allt i min stil och smak. I närhet av Bruket, såg vi dessutom ett motionsspår som heter, Ryssnässlingan. Spåret är ca: 1,7 km lång och går genom en fantastisk skog. Slingan har sin början vid Ryssnässtugan.

Vi börjar med Bruket….

Trots närheten till ett industriområde, så låg själva Bruket mer lantligt. I den högra delen finns bageriet, butiken i två våningar och ett orangeri längst till höger. Gårdskaféet ligger till höger utanför bilden.

Orangeriet som rymmer en del möbler och växter. Till höger, flera mysiga uteplatser tillhörande cafét. Vi ville gärna smaka på surdegsbrödet som var mycket gott. Men vi satt inne! Så kallt denna dag.

Här ute hoppas vi kunna sitta och fika nästa gång då vi besöker Bruket. Inredningsbutiken – Hjärterum, hade många fina inredningsdetaljer, möbler och blommor. Det som fick följa med hem var en bukett med vita papegojtulpaner. Så fina!

Vi var här tidigt, så vi kunde gå runt och titta i lugn och ro, utan trängsel. Likaså då vi fikade. Mätta och belåtna (hur längesedan var det inte som vi vågade gå på ett kafé) åkte vi så till Ryssnässlingans motionsspår. Som startar vid stugan med samma namn. Ryssnässtugan.

Längs spåret finns en minnessten över släkten Ryssnäs som är en bondesläkt från tidigt 1600-talet. Släkten har sitt ursprung i Ryssnäs strax väster om Borås och har idag cirka 25 700 medlemmar, varav 16 000 är i livet. Större delen av släkten är fortfarande bosatt i och i närheten av Borås, men delar finns även utspridda över resten av Sverige och hela världen, då inte minst i Amerika. De bördiga åkermarkerna i Ryssnäs och Viared har till stora delar brukats av Ryssnässläktens medlemmar ända fram tills området gjordes om till Viareds industriområde.

Så roligt och härligt att bege sig ut på en ny slinga och vi kom ganska snart in i en mycket vacker skog. Dagen till ära inbäddad i snö!

Vilken fantastisk vinterdag! Det blev många bilder här inne i det vackra vinterlandskapet.

Nog kan man känna av kylan i den här bilden.

Nu var inte slingan så lång, men i kylan och att pölsa fram i snön, gjorde att det kändes rätt så lagom. Slingan är som sagt ganska kuperad, men inte direkt svårt att gå. Läste på något ställe att det ligger flis, så även sommartid är det mjukt underlag.

Härligt vi kommer absolut tillbaka till Bruket och till Ryssnässlingan.

Må gott och hoppas att du kan njuta av det vackra vintervädret!

Kram Gunilla

+1

Samma vackra vik, men vid olika tillfällen!

Det finns en plats nere vid vår sjö som kallas för Prästviken. En plats för alla småbåtar. Att viken heter så, beror helt enkelt på att kyrkan och prästgården ligger alldeles intill. Den här platsen är en favorit. Här tar jag många av mina foton, eftersom viken är så vacker i sig, samt att jag passerar den då jag går min vanligaste långpromenad här hemma.

Låt oss titta på lite olika bilder, tagna vid olika tillfällen.

Inte exakt samma vinkel, men nästan…

En krispig morgon den 28 november 2020. Färgerna på himmelen var fantastiska mot det frostnupna sjögräset.

Det här fotot tog jag idag den 1 februari 2021. Vintern har kommit tillbaka med nysnö. Men det har varit härliga dagar innan också med kalla nätter och soliga dagar!

Här ser vi samma vyer samtidigt!

Även det här fotot är från den 28 november 2020. Vackert solljus som färgar himmelen. Frosten i sjögräset ger en föraning av vinter. Älskar de där skrangliga bryggorna, men jag vågar inte gå ut på dem! Inte på isen heller.

Från dagens datum 1 februari 2021.

Visst är det vackert!?

Från närmre håll, 1 februari 2021.

Här har jag fotograferat den 30 januari 2021. Isen börjar lägga sig alltmer efter ett antal riktigt kalla nätter med åtskilliga minusgrader. Här är en riktig köldhåla!

Samma datum som ovan, isen ligger, två dagar senare faller all snö!

Nedan är det mellan sommar och höst… det är september 2020.

Fortfarande september, en båt har blivit uppdragen, lite av bryggan syns nedanför. Oktober nalkas…

Höst, det är en vacker oktoberdag och fler båtarna är uppdragna. Fantastiska färger!

Har letat efter en sommarbild ifrån platsen, men hittade ingen i mitt arkiv. Faktum är att jag ogärna går här maj-augusti. Det är nämligen inte bara jag som trivs här, utan även snok och huggormar! Gräset är högt och det betyder också fästingar! Usch!

Men några bilder blev det och visst förstår du varför jag tycker så mycket om att fotografera här vid prästviken!?

Må gott!

Kram Gunilla

+2

Tulpanfrossa!

Den här tiden på året, får jag en stor längtan efter tulpaner och andra blommande lökväxter! Det gör mycket för välbefinnandet med en bukett blommor på borden. En i köket och en i vardagsrummet. Platser där vi sitter och där vi kan se dem.

Nystädat och kvällsmys!

De slår fort ut… som vackrast på dag nummer två.

Jag köper helst svensk – och närodlade tulpaner och bättre kvalité blir det om de är köpta hos din blomsterhandlare, än de som finns som ”lockvara” i din matbutik. Men någon garanti är det inte ändå! Bäst håller de sig om du ställer dem svalt om natten.

Må gott!

Gunilla

+2

Från vinter till barmark, samt ett litet säkert vårtecken!

Ja, nu är det inte mycket kvar av all snö som föll, i början av månaden! Tyckte om att vi fick vinter och några soliga dagar, men snöblasket och ishalkan som följde, hade jag gärna varit utan! Men så är det som oftast i södra delen av Sverige och inte minst i kustnära områden. Nu är det ju bara januari, så det kan mycket väl bli vinter igen, fast det är nog inte vad jag önskar. Hursomhelst, så är det i alla fall isfritt nu och jag kan styra mina promenader dit jag önskar och vill!

När snön föll blev det ljust och vackert…

Och idag den 21 januari, så såg det ut så här…

Inte så upplyftande…

Avslutar därför med ett säkert vårtecken…

i början av året brukar det finnas engelsk pelargon i blomsterbutikerna. I år inget undantag! Det är den enda pelargon som trivs inne hos mig och de brukar vanligtvis blomma 3-4 veckor! Det går att planterar ut dem senare i sommar, vilket jag inte brukar göra. Har fullt upp med alla mina övervintrande pelargonior! 🙂

Må gott!

Kram Gunilla

+3

Goda filmjölksbröd!

Mörkt filmjölksbröd

När jag ska baka, så ska det vara enkelt och gärna gå snabbt! Sedan ska det förstås vara något som jag tycker verkar vara gott! Filmjölksbröd är ett bra exempel på det och det finns många olika recept på det. Här är en av mina favoriter!

Recept för två formar

Ingredienser:

7 dl vetemjöl

4 dl grahamsmjöl

2 dl grovt rågmjöl

1 tsk salt

1 dl solrosfrön

1 dl hela linfrön

1 dl hela, torkade aprikoser (ca: 100g)

1 dl hasselnötter

1 l filmjölk

1,5 tsk bikarbonat

2 dl mörk sirap

Gör så här

Sätt ugnen på 175 grader C

Blanda ihop mjölsorterna med salt, solrosfrön, aprikoser, russin och nötter i en bunke. Nötterna kan grovhackas, samt aprikoserna.

Blanda noga ihop filmjölk med bikarbonat och sirap. Tillsätt mjölblandningen och rörö mycket försiktigt till en jämn, tjock smet.

Smörj två 1,5-liters brödformar väl eller använd bakplåtspapper i formarna. Fyll formarna med smeten och strö över lite mjöl.

Grädda bröden i formarna i den nedre delen av ugnen, ca 1,5 timme. Täck med folie om de blir för mörka. Pröva med en sticka, så att de känns torra. Stjälp upp bröden på galler och låt dem vila inlindade i kökshanddukar i minst 5 timmar.

Tips

Det går att använda olika sorters mjöl: kornmjöl, vetekli, råg. Se bara till att behålla vetemjöl för glutenmängden. (Det står så i receptet, fast jag använde mindre mängd vetemjöl och det gick bra.) Fyllningen går ju också att variera med olika frön eller frukt som skivor av banan och äpple. Jag strör solroskärnor och pumpafrön i botten på formen, samt ovanpå bröden, innan jag sätter in dem i ugnen.

Nu när jag har tid – gott om tid, så har det blivit roligt att baka igen! Maken är också flitig i köket. Nu doftar det av släta kardemumma bullar! 🙂

Lycka till!

Kram Gunilla

+4

På utflykt med lilla familjen till Risvedens naturreservat.

En solig och krispig vinterdag – som gjord för en utflykt, begav vi oss iväg till Risvedens naturreservat. Med på utflykten var ”lilla familjen” som har besökt reservatet tidigare och de ville nu återse platsen, samt visa den för oss. En ”perfekt plats” som gjord för en härlig utedag med korvgrillning, kaffe och hembakad mjuk nötkaka! Att få sitta ute tillsammans och njuta av både naturen, gemenskapen och matsäcken, är något av det bästa som finns! I reservatet finns flera utrustade grillplatser med vindskydd, så den som vill kan krypa till kojs över natten!

Där nere skymtar ”vår” plats för dagen. Vindskydd och välordnad grillplats. Här fanns grilltänger av olika slag, samt stekpanna. Saknade dock en kaffepanna, men vi hade bryggkaffe med på termos. Vedträn fanns inte här, men finns på en del ställen i reservatet. Men sonen hade tagit med, så brasan kunde tändas!

Om naturreservatet

Risveden är ett vidsträckt vildmarksområde och en gammal kronoallmänning med stora natur- och kulturhistoriska värden, beläget i Västergötland mellan Göta älvdalen i väster och sjöarna Mjörn och Anten i öster. Risveden är omkring 20 000 hektar stort och det är Västsveriges största sammanhängande skogsområde. Området ingår i EU:s ekologiska nätverk av skyddade områden, Natura 2000. Sedan reservatet bildades 1986 har området utökats två gånger. Risvedens naturreservat består därför av de tre områdena Trehörningen, Kroksjön och Risvedens vildmark.

Djurlivet företräds främst av ett antal intressanta och ovanliga fågelarter. Här finns t.ex. tjäder, fiskgjuse, sparvuggla, tretåig hackspett, nötkråka och rödstjärt. Här finns rikligt med myrlilja och andra intressanta arter som klockgentiana, klockljung och granspira. Typiska fåglar är nattskärra, rödstjärt, orre och skogssnäppa. En utomordentligt vacker stig leder runt Stora Kroksjön och ansluter till Tinnsjövägen i söder och Skogstorpsvägen i norr. En led som jag gärna vill vandra, förhoppningsvis redan någon gång i år.

Utsikten från grillplatsen. Så vacker och vindstilla dag!

En svagt värmande januarisol. Ja, solen står lågt på himmelen och solens strålar försöker sträcka sig över grantopparna och in mellan träden.

Någon var mycket intresserad av både elden och vattnet….

Vår lille prins som tyckte det mesta var mycket spännande, förutom att sitta STILL! 🙂

Det låg en tunn ishinna på sjön, vilket gjorde ytan så mörk och hela vyn blev lite trolsk. I bakgrunden hördes fågelläten, men inget som vi kunde artbestämma.

Ja, vacker natur och en underbar dag! Vägen in i naturreservatet var också mycket vacker. Att åka på små snötäckta skogsvägar kantade av snötäckta granar, fick mig att känna det som om vi var på väg till fjällen. Många skyltar med ”lustiga namn” på platser som vi passerade fanns längs vägsträckan. Undrar just hur platserna har fått dessa namn och vad de betyder. Något att forska vidare i?

Risvedens naturreservat ligger ca: 35 kilometer nordost om Göteborg, så ett vackert och nära utflyktsmål från både Göteborg, Ale och Lerums kommuner.

Ser fram emot nästa besök!

Kram Gunilla

+3

En fantastisk solnedgång!

Efter en underbar utflykt med lilla familjen, kom vi lagom hem, för att se en helt fantastisk solnedgång över vår sjö. Ja, rent av magi! Kan inte minnas att jag sett något så vackert tidigare under alla de år som vi har bott här.

Maken min, vet vid det här laget att sådant MÅSTE förevigas, så vi körde ned till parkeringen för att dels beskåda det hela en stund och för att jag skulle få fotografera. Nu hade jag ”bara” mobilen, men det blev riktigt bra ändå.

Maken parkerade bilen vid sidan om vägen och jag rusade över den och ned mot stranden…

Det var fantastiskt vackert! Molnen som ”dansade fram” över himmelen och speglade sig i vattnet och sjöröken som svepte fram över vattnet, efter en kall, solig och krispig dag.

Otroligt vackert. En kille kom rusande efter mig och fotograferade också. Men den ”lyckosten” hade sin ”proffskamera” med och stativ!

Så fantastisk tur att jag hann ta ett antal bilder, innan solen försvann bakom molnen och sjöröken som dolde speglingarna.

Kram Gunilla

+3

De första tulpanerna!

Det är något speciellt ändå med de första tulpanerna! Redan före jul, såg jag tulpaner i butikerna, men då är det andra blommor som gäller för mig som är mer förknippat med jul.

Efter att hyacinter, amaryllisar har vissnat och att de kära julsaker har packats ned, då vill jag pryda hemmet med tulpaner!

Krispiga tulpaner i glada färger!🌷🍃🌷

Visst är det fint med blommor!? Så fint att njuta av varje säsongs blommor!

Kram Gunilla

+3

Fördelarna och den sköna känslan efter en morgonpromenad!

Idag på morgonen när jag vaknade, var jag så trött och kände inte alls för att gå ut och gå en morgonpromenad! Att jag var trött, berodde på nattens dåliga nattsömn. Något som inträffar ibland utan särskild anledning. Nu vet jag hur gott jag mår efter den där promenaden och har sedan jag började med morgonpromenader upptäckt fördelarna.

Att promenera kortare eller helst längre sträckor, är ju något som jag alltid har gjort, men att bege mig ut i mörker i ur och skur, har inte känts så lockande! Min promenadkompis har snart gjort detta i ett år och i slutet av november, så hakade jag på denna rutin. Något jag verkligen inte har ångrat!

Efter lite mjukyoga för att väcka kropp och själ och sedan en kopp te, klädde jag på mig och begav mig ut i mörkret! Idag dock själv. Riktigt kylig morgon – det nöp i kinderna! Men efter någon kilometer, känns kroppen varm och jag känner av ”glädjehormonerna!” Endorfinerna! Jag har inga problem att gå ut själv. Det är skönt att vara själv med sina tankar och funderingar och låta dem klarna utan distraktion! Men lika trevligt är det förstås att bolla sina tankar och funderingar med någon. 🙂

Efter ungefär en timmes promenad, börjar det ljusna och det är så vackert att just ”gå mot ljuset!” Lite längre fram i januari, februari, kommer vi ju att möta dagsljuset tidigare och kanske då få se solen gå upp.

Under promenaden passerar vi vår kyrka som är vackert belyst. Kyrkan ligger nära sjön och då märks morgonljuset ännu mer.

Frostigt gräs, belysning från andra sidan sjön som speglar sig i vattnet…

Att det är mulet, gör att speglingarna blir tydligare. En del dagar när solen ändå försöker visa sig, går jag gärna ut en stund till för att få en dos av dagsljuset som vi så väl behöver nu!

Igår var en sådan dag med både morgonpromenad och sedan en lugnare promenad och njuta av det solljus som lyckades ta sig igenom molnen.

Hälsofördelarna

Att bege sig ut tidigt på morgon gör att hela dagen ligger sedan framför mig.

Vädret spelar liksom ingen roll, eftersom det ändå är mörkt.

Det blir en god morgonrutin som kropp och själ mår bra av. Tankarna klarnar.

Det är bra att starta dagen med ett glas rumstempererat vatten som sätter fart på hela systemet. Efter den raska promenaden smakar frukosten underbart!

Oavsett tiden på dygnet, så är en promenad välgörande. Morgon, middag eller kväll. Det viktiga är att det blir av!

I en tid som vi lever i nu med rekommendationer och restriktioner, så är promenaderna än mer viktiga. Det hjälper mig definitivt att skingra orostankar. De försvinner inte, men de är heller inte konstanta!

Må gott och ta hand om dig!

Kram Gunilla

+3