Tankar, reflektioner om livets skörhet…

Hej alla bloggvänner!
Det har gått en liten tid sedan mitt senaste inlägg. Det var inte planerat att jag skulle göra något uppehåll, men när beskedet om Angelicas tragiska bortgång nådde mig, kände jag att jag behövde en paus. Att Angelica med vandringsbloggen, inte finns hos oss längre har jag så svårt att ta in. Jag kände inte Angelica, men jag upplevde det som om jag gjorde det. Jag läste hennes blogg var och varann dag och uppskattade hennes texter, vackra bilder, all klokskap och hennes kärlek till naturen, djuren och till alltet! Angelica var en stor inspirationskälla för mig och för många, många andra! Angelicas tragiska bortgång, fick mig helt ur balans och den sårbarhet jag själv redan befann mig i då beskedet nådde mig, blev för mycket. Jag blev mycket ledsen och en stor tomhetskänsla infann sig. Allt stannade upp. Tankarna och känslorna har snurrat runt och det gör de fortfarande. En svår och känslosam fråga jag ställer till mig själv och till dig kära läsare är varför vi pratar så lite om psykisk ohälsa? Något som är så viktigt och som skördar så många liv? Som tog Angelicas liv!

Att känna sig nedstämd är inget konstigt eller farligt. Det är en del av livet. Men ibland utvecklas en nedstämdhet till en depression och det kan vara svårt både för en själv och för de närmaste att avgöra skillnaden. Det är viktigt att känna till att en depression sällan går över av sig självt, det är ett sjukdomstillstånd som behöver behandlas professionellt. Jag tror att många med mig har svårt att tala om sina innersta känslor. Men det är nödvändigt att göra det – att sätta ord på, om man kan, om det som skaver. I regel har jag inte så svårt med att uttrycka mig, utan svårigheten för mig ligger i att få i min närhet har förmågan att lyssna. Att lyssna och bekräfta. Blir man inte lyssnad på, så tystnar man. Vågar man inte uttrycka vad man känner, växer det där ”fröet” inom en och blir till en allt större oroshärd. Så mycket vore vunnet om vi ser, lyssnar och bekräftar! Har jag fel om jag påstår att det generellt uppfattas som en svaghet att visa sig sårbar? Har jag fel om jag påstår att många har svårt att lyssna och hantera någon annans smärta?

Dagligen läser jag om ohälsa. Om hur barn, ungdomar, vuxna och gamla lider av psykisk ohälsa och söker hjälp på olika sätt, utan att få det. I tid. Jag vet inte om det är fler som mår dåligt eller om det är fler som vill och vågar söka hjälp? Min känsla är dock att flertalet – framför allt unga vuxna, upplever en stor press på sig om att nå det ”perfekta livet”. Perfektionism som handlar om stora framgångar i såväl i privatlivet som i yrkeslivet. Det finns också de som vill ”hoppa av ekorrhjulet” och leva ett betydligt mindre kravfyllt liv. En del lyckas med det, andra inte. ”Lyckan” infann sig ändå inte. Eller uppfattningen om att det förändrade livsvalet inte motsvarade förväntningarna.

Det sägs att några av oss föds med personlighetsdrag som gör oss mer sårbara. Det uppfattar jag inte som någon svaghet. Att vara sårbar ska heller inte förväxlas med att vara en ”högkänslig person”, ( ”sensory processig sensitivity”) vilket heller inte innebär någon svaghet. Högkänsliga personer, föds med ett nervsystem som är känsligare än hos genomsnittet och med en hjärna som fungerar lite annorlunda än hos andra människor. Detta gör högkänsliga personer extra mottagliga för sin emotionella och fysiska miljö. De lägger märke till mycket mer än andra och bearbetar allt på en djupare nivå. Därför behöver de mer tid och energi än andra att smälta alla intryck.

Vi matas nästan dagligen av både tragiska och fruktansvärda händelser ifrån vår omvärld. Klimatkris, terrordåd, bränder i både skog och mark och den svåra brand som uppstod i Notre Dame. Därtill de smärtsamma och tragiska händelser av olika mått som drabbar oss mer personligen. Det är svårt att skydda sig – eller vi har olika förutsättningar att skydda oss och klara av enskilda händelser. Jag inte bara tror, utan det är en nödvändighet att ibland ”stänga av det yttre bruset”, för att klara av påfrestningarna. Jag behövde stänga av ”mediebruset”, ett tag för att åter finna kraft och energi. Kraft och energi som jag så väl behöver för min egen skull och för dem som står mig närmast.

När något oväntat och smärtsamt inträffar, så pågår livet ändå på något sätt. Allt runtomkring bara fortsätter som om ingenting hade hänt. Det kan göra väldigt ont och det kan också göra gott! I min sorgsenhet har jag ändå kunnat njuta av våren, av vistelser i naturen, och framförallt av samvaro och gemenskap med min familj. På påskaftonen samlades familjen här och som alltid ville jag ha en bit av naturen nära mig.

Kramar Gunilla



Ett besök i Bergfeltska trädgården i Kungälv

Det där med att ”fånga ögonblicket” är Mr R och jag bra på! Vi fick en idé om att åka buss till Kungälv för att bland annat titta på alla vårblommor i Bergfeltska trädgården som ligger på Västra gatan. Att vi valde buss är för att det är bekvämt, miljövänligt, samt bra mycket billigare än att åka i egen bil. Det blev en solig och skön promenad genom Kungälv, även om vinden var kylig minst sagt! Men bland husen var det lä för den kalla vinden.

När man går mot Västra gatan, ser man den fina vita kyrkan…


Åren 1658-1662 hade man på den nuvarande kyrkans plats byggt en kyrka, som under Gyldenlövefejden brändes av norrmännen den 12 augusti 1676. Arbetet med att uppföra en ny kyrka pågick mellan 1679 och 1688. Väl förbi kyrkan kommer man in på Västra gatan som är en del av den gamla träbebyggelsen i Kungälv.
Det räcker med en promenad på kullerstenarna mellan de gamla trähusen på Västra gatan för att känna historiens vingslag. Vilandes på grundstenar som plockades från fästningen redan på 1600-talet förmedlar husen trästadens sköna känsla av lugn och harmoni.

På en del av husen längs gatan finns det skyltar uppsatta som berättar om husets historia. Detta hus som vi tycker är det vackraste, saknade tyvärr en skylt med information. Vad vi kunde se är det en bostadsrättsförening som äger huset och återigen, vem vill inte bo här!? Lägg märke till de vackra dörrarna…

Längs delar av gatan finns branta sluttningar och det ser man dels på den här vackra muren (kallmurar) som utgör stöd till det charmiga huset, dels vid Bergfeltska trädgården.

Lite kort om Bergfeltska trädgården

Trädgården har anor från 1600-talet och fanns markerad på en karta som ”Magister Rattreijs trädgård”. Sin storhetstid hade den de första decennierna på 1900-talet. Nu är den en öppen, restaurerad visningsträdgård – en del av den kulturskyddade Västra gatan. Den tomt som trädgården är anlagd på har alltid använts som en privat trädgård. Det karaktäristiska för denna trädgård, som jag redan har nämnt är dess kallmurar som håller uppe den starkt sluttande terrängen i terrasser. Dessa anlades i början på 1800-talet. Trädgården ägdes under åren 1899-1926 av den mycket trädgårdsintresserade prosten Bengt Martin Bergfelt. När kommunen tog över trädgården 1997 fanns inte mycket kvar av den forna blomsterprakten. År 2006 började så en rejäl röjning i trädgården och därefter påbörjades restaureringen av trappor och mur. Kungälvs trädgårdsförening har varit med att återskapa trädgården till forna tidens glans och det arbete fortgår alltjämt. För den växtintresserade är det en liten fantastisk oas som blommar från vår till sen höst. Här finns också vackra olika träd som valnötsträd, äkta röd kastanj, Ginkoträd och aprikosträd. Nu kikar vi in i trädgården…

Västra gatan skymtar där nere…

Här ser man mer av muren och hur det sluttar och en skymt av gatan med de gamla husen.

Ja, trädgården är fullkomligt översållad med lökväxter! Magnolian var på gång och sedan kommer alla tulpaner och rosor…

De äldsta huset på Västra gatan är ”Schwartzka huset”, byggt år 1632. Här fanns en skylt uppsatt som berättade om alla som bott och ägt huset. Fastighetens namn kommer av lärarinnan Anna Schwartz som ägde huset 1957. Huset är byggnadsminnesförklarat år 1981 och är fortfarande privat bostad.

En liten glimt in i dess trädgård!

Efter promenaden på Västra gatan, gick vi vidare mot villakvarteren och vidare längs Nordre älv, där vid intog vår fika. Härifrån är det fin utsikt mot Kungälvs fästning.

Bohus fästning som norrmännen började anlägga på 1300-talet. Denna en gång så strategisk placerade kungaborg, ses redan på långt håll trona på sin holme där Nordre och Göta Älv delar sig. Bohus fästning har gett namn åt landskapet Bohuslän. Den har under sin 700-åriga historia kontrollerats av Norge, Danmark-Norge och Sverige. Den har varit belägrad minst fjorton gånger, men aldrig erövrad i strid. Fästningen är statligt byggnadsminne sedan 25 januari 1935. (Källa. Wikipedia.)

Vilken härlig dag tillsammans och allt vackert som finns förhållandevis nära!

Kram Gunilla

Vårens första cykeltur gick genom ett vackert och blandat landskap!

I söndags trampade maken och jag iväg på årets första cykeltur! Vädret var soligt och som alltid hade vi motvind sista biten hem utmed vår stora sjö. Turen gick på landsväg, på mindre vägar genom Delsjöområdet, och vidare mot de östra delarna i Göteborg, för att slutligen återigen komma ut på landsvägen utmed vår vackra sjö! Väl hemma hade vi cyklat fyra mil! 🙂

En paus utmed sjön på väg hem…

Jag tycker ju mycket om att vandra eller att promenera längre sträckor. Men eftersom maken ibland har problem med en ond fot som sätter stopp för det, är långa cykelturer ett bra alternativ! Med cykel kommer man långt på kortare tid och det ger bra motion! Dessutom kommer man nära naturen och känner dofter! Jag blev glad över att min kondition ändå var så pass bra, med tanke på hur krasslig jag har varit i vinter. Det tyder ändå på att bra grundkondition lönar sig alltid!

Jag tycker om när turen går både längs landsväg, förbi sjöar, på skogsvägar och i stadsmiljö. På så sätt blir upplevelsen fullständig, då det finns så mycket att titta på! Sedan att stanna vid någon skön plats och där inta sin matsäck… underbart! 🙂

Ibland tar jag många foton, ibland vill jag bara vara i upplevelsen och njuta av det! Så på den här första turen blev det inte så många foton. Men vid ett hus stannade vi till…vid ett av mina drömhus som jag visade nyligen i ett inlägg om Örgryte. Då tog jag fram min mobilkamera…

Så vackert tycker jag med den gula forsythian framför det rödmålade huset!

Den stora och vackra forsythian skymtar till höger. Det vore en dröm att få kika in i det här huset…

Avslutar där jag började…vid en paus vid vår sjö på väg hem…

Det är ju inte så ofta som jag själv är med på bild… så nu blev jag fotograferad med den vackra sjön i bakgrunden och med lite vindrufs i håret (självklart har jag cykelhjälm på under färd!) och med mina nyinköpta ursnygga solglasögon på! 🙂

Kram Gunilla

Scilla – det blåaste bland blått!

När det gäller blått, så är det en färg som jag inte använder så mycket av då det gäller inredning eller klädval. Jag passar tyvärr inte i de kalla blå färgerna som annars är så vackra. Men det finns så klart lite varmare blå toner som har mer i grönt i sig och de passar mig bra. Förutom blåsippan, så tycker jag så mycket om den blå scillan! När den får breda ut sig som en enda stor grönskande matta är det en fröjd för ögat!

Nu börjar scillan blomma i vår trädgård och den trivs där i det skuggiga läget. genom åren har blommorna förökat sig och bildat den där blå mattan som är så vackert!

Tillsamman med påskliljorna blir det så vackert!

Här en bild ifrån Botaniska i Göteborg…

Och här en bild ifrån Kungälv, Västra gatan, bland de gamla kvarteren.

Kram Gunilla

Det gamla vackra huset med en sagolik trädgård!

Du som följer mig här på bloggen vet vid det här laget att jag har en förkärlek för äldre hus. Gärna hus som har snickarglädje och en tillhörande trädgård som är som en enda stor blommande oas! Trädgården får gärna vara välskött, men samtidigt lite vildvuxen! Runt om, vid våra promenad – och cykelstråk finns sådana hus och ett av dem, ska du få se nu!

Det här huset kan jag inte gå förbi utan att stanna och beundra det! Under alla årstider, är det lika vackert i den välskötta, men ändå lite vildvuxna trädgården. Det är ett äldre par som bor där och vid något av besöken har jag kunnat framföra min beundran till husets ägare. Vid dagens besök, såg jag endast till kvinnan som satt på en pall, pysslandes med sina blommor. Jag lät henne vara ifred. Ville inte störa henne.

Nu är det tidig vår och alla lökväxter är små och syns inte så tydligt på bilden. Men när man står där framför trädgården i verkligheten och ser en mängd av blommor i olika färger, då blir det mycket effektfullt!

Det är en stor trädgård att sköta om… för att inte tala om huset!

Tänk att få sitta här på bänken och blicka ut över sin vackra trädgård! 🙂

Åh, jag älskar de där gamla nötta trädgårdsmöblerna som förmodligen står ute året runt.

När vi kommer in i maj månad brukar, trädgården se ut så här…

Då blommar bland annat tulpaner i olika färger….

Den vackra balkongen smyckas med pelargonior! 🙂

Avslutningsvis så blommar också äpple – och körsbärsträden i trädgården!

Mr R säger att jag är född under fel århundrade! Kanske det!? Vi kan väl säga så här… att jag gärna vill bo i ett sekelskifteshus och ha en sådan trädgård. Jag tänker att jag går där i min långa, vackra klänning och har ett vitt och skirt solparasoll i handen. Vill ju skydda mig mot solen. 😉 Jag slår mig ned i en vitmålad trädgårdsstol, eller varför inte i hammocken och tittar ut över vår vackra trädgård som är i perfekt skick tack vare vår trädgårdsmästare Johan! Klara – vårt hembiträde kommer ut med ett glas kall lemonad. 🙂

Nja… jag trivs allt bra i nutid också! I vårt radhus med tillhörande trädgård, där jag och Mr R, gör jobbet själva och njuter av resultatet! 🙂 Lemonaden eller varför inte ett glas kallt vitt, sitter fint i kvällssolen och det är både inhandlat och serverat av Mr R! 🙂

Är du också förtjust i gamla hus med snickarglädje eller föredrar du ett modernt hus? Kanske du bor i lägenhet? Berätta gärna – så roligt att läsa era svar!

Kram Gunilla

Tollered – ett trevligt och intressant utflyktsmål!

Nääs fabriker är det många som åker till, för att shoppa i någon av de mysiga butikerna. Här finns också restauranger och hotell för den som vill övernatta i historisk miljö. På andra sidan motorvägen, mittemot Nääs fabriker ligger Tollered, som likt Nääs fabriker, är en bevarad bruks – och industriort. Både Nääs fabriker och Tollered ligger i Lerums kommun, 32 km öster om Göteborg i en förkastningsbrant mellan sjöarna Sävelången och Torskabotten. Det är en bilfärd på ca: 30 minuter ifrån Göteborg i riktning mot Alingsås.
Maken och jag brukar promenera runt både vid Nääs fabriker och ibland vidare under motorvägen till Tollered. Det är ingen lång promenad! De bilder som jag visar idag är ifrån ett besök sensommaren 2018. Det har inte blivit av att visa bilderna tidigare, men nu när det våras kanske du blir lockad att göra ett besök! Maken och jag åker gärna till de två orterna – som ett trevligt utflyktsmål. Men tyvärr tror jag att många missar att besöka Tollered och därmed en promenad i historisk miljö!

Lite historik om Tollered

Orten har gamla anor. Runt 1000-talet beräknas de första gårdarna ha legat på platsen. Senare fanns i Tollered två bondgårdar, Skattegården och Nedergården. Frälsehemmanet Nedergården hörde från år 1750, till Nääs slott och kom att omfatta det som senare skulle bli fabriksområdet.
Frälseskattehemmanet Skattegården var delat i sex brukningsdelar kring Herreslia som då var bygatan. Till båda gårdarna hörde endast små arealer brukningsbar mark och därför var andelarna i vattenfallen i Tollereds Ström mycket viktiga för bönderna. 1835 låg fyra sågar, sex kvarnar och fyra brännerier vid strömmen.
Bruksorten Tollered formades kring Nääs Fabriker, och här fanns: bomullsspinneri, yllespinneri och väveri, som grundades 1833 av ägarna till Nääs Slott, på andra sidan sjön Sävelången. Här finns också en kraftstation.

Under kriget 1612 mot danskarna, byggde bönderna upp ett försvar vid den smalaste passagen längs det långa berget. De stod emot den danska armén en kort tid innan de drog sig tillbaka. Det gav danskarna fritt spelrum att plundra och bränna Nääs slott och de omkringliggande gårdarna. Det var och är ganska brant sluttande mark ner mot Sävelången så det blev svårt för danskarna. Branterna ger utrymme för det som idag är den stora resursen i Tollered, vattenkraften. I historisk tid var bönderna noga med sina andelar i forsen, som föll 60 meter på en sträcka på ca 800 meter från Torskabotten till Säven. Det insåg godsherren på Nääs, Peter Wilhelm Berg, som 1825 skaffade sig rättigheterna till vattenkraften. När detta var klart grundande han Nääs fabriker 1833.

Tollered var ursprungligen namnet på en gård, där ”red” betyder röjning och det var Torill som röjde.
Bycentrum ligger på cirka 70 meters höjd medan den högst belägna bebyggelsen ligger på cirka 140 meters höjd cirka 1 km österut. Huvuddelen av bebyggelsen ligger öster om E20. Väster om motorvägen ligger dock den yngre industriella bebyggelsen som idag främst används som hotell och företagarcentrum. Källa: Wikipedia.

Följ med på en liten rundtur…

Här är vi på väg från det nedre området kring Nääs fabriker upp mot Tollered och längs promenadvägen ser man också ”vattnets väg” ner mot Sävelången.

Här har vi kommit en bit upp mot kraftstationen och i bild skymtar ”tuben.” Den 335 meter långa ståltuben byggdes 1908-1909. Delarna kom med järnväg till Floda station och sedan vidare till Tollered med hästskjuts.

Tuben användes för att transportera vatten till Tollereds övre och nedre kraftstationer via en kanal som gick från Torskabotten. Den rengjordes varje år, och detta skedde på somrarna när fabriken stod stilla.
”Det var ett slitsamt, smutsigt och farligt arbete som senare utfördes nattetid för att slippa den värme som uppkom av solstrålningen på de svarta ytorna”, skriver team Tollered på skylten intill en utställd bit av tuben.
Efter nedläggningen av kraftstationen och fabriken, såldes största delen av tuben och endast en liten del nära kraftstationen bevarades.
Tollereds ”öfvre” kraftstation är ett av landets äldsta vattenkraftverk, och är välbevarat tack vare de ideella eldsjälarna. De söker pengar för restaurering när detta krävs, och brukar få pengar från främst länsstyrelsen och Sparbanken Alingsås.

Här ser vi fabriken och tuben från ett annat håll…

Det är så trevligt med vägskylten som anger vad de olika husen ligger och vad de användes till. Biografen används än idag och lär vara den enda biografen med en kakelugn! Vidare ser vi var ”kontoret” låg…

”Kontoret”, ligger längs huvudgatan som går genom byn. Byggnaden uppfördes som kontor – och lagerbyggnad för bomull och färdigt garn. Det fanns en gångbrygga ca: 7 metr över marken mellan kontoret och fabriken. Idag används kontoret som festlokal. Bygatan som kontoret ligger på heter: ”Volrath Bergs väg” och vi åker den här vägen, då vi far mot Alingsås. Bygatan, mynnar så småningom ut på en mindre väg, genom ett underbart kulturlandskap.

De röda trähusen…

De gamla arbetarbostäderna ser lite olika ut.

Göta / Svea / Dana är en trio gamla trähus som var arbetarbostäder. Svea är äldst och byggdes år 1897, Göta 1899 och Dana uppfördes 1910. De har tillsammans 20 lägenheter som är renoverade till en modern standard. Byggnaderna tillmäts ett stort byggnads-, samhälls- och socialhistoriskt värde då de speglar industrins utveckling. Arkitekturens formspråk med brokvistarnas detaljer räknas till nationalromantiken.
”Stora Stenhagen”, tegelhuset från år 1853 är Tollereds äldsta bevarade arbetarbostad. Tyvärr har jag inget foto att visa på det.


Bakom Göta, Svea och Dana finns längor med förrådsutrymmen som förr i tiden användes som vedförråd. Dessa används idag som extra lägenhetsförråd.

Visst är de fina de dekorativa skyltarna!

På vår promenad fick vi syn på, Nedergården eller ”Båt-Johans” hus. Huset har anor från 1700-talet och här bodde en tid den tidigare ångbåtskaptenen Johan Eriksson som skötte ångbåten som trafikerade sträckan Nääs – Floda station. Det här huset är det enda bevarade huset från den tiden i Tollered.

Åh, det är så underbart att så gamla hus är bevarade!

Här ser vi den gamla byskolan. I rött så klart! 🙂 Enligt uppgift så är huset från 1800-talet och sedan 2012 bor här en barnfamilj! 🙂

På vår vandring såg vi även det här charmiga tegelhuset och även här såg det ut att bo en barnfamilj. Hur gammalt huset är känner jag inte till. Frånsett det nylagda taket ser ju huset gammalt ut. Tidigt 1900-tal?

De flesta husen i området är röda, men ett hus skilde sig från övriga och så ska det vara enligt traditionen! Ett gult hus som när det begav sig utgjorde bostäder åt förmännen och deras familjer.

Jag tycker det är så roligt och intressant med de här bruksorterna som är ett stycke historiskt kulturarv. Det som fascinerar mig mycket är hur välutvecklade de här bruksorterna var, beträffande omsorg och samhällsfunktioner. De som levde, arbetade och bodde här hade i regel allt vad som behövdes. Arbete, skola, läkare, diverse handel och så vidare. Men visst var arbetet slitigt och ibland farligt och bostäderna kanske inte de rymligaste för arbetarna.

I närheten ligger Jonsereds fabriker, lika charmigt och välbevarat. Men det får bli ett annat inlägg!

Kram Gunilla

Vårfint vid entrén

Igår, gjorde maken fint i rabatterna. Klippte bort allt det vissna och luckrade upp jorden. Idag har jag gjort fint vid entrén. Det är en härlig känsla att mötas av vårfina blommor!

”Rokokopenséer”, narcisser (små ännu) och sparade videkissar!

Hönorna ville också komma fram! 🙂

Visst är de vackra både i färg och form!?

Den gamla plåthinken var rostig efter några säsonger utomhus i ur och skur. Så det fick bli en ny korg att plantera i. Valde samma växter som till korgen på symaskinsbordet.

Ja, nu är det fint och välkomnande vid vår entré!

Kram Gunilla

Vårkänslor i mitt goa Göteborg!

Idag, när jag skriver så infaller vårdagjämningen – är det inte underbart så säg! Det är lika fantastiskt varje år, den där spirande, varma och goa känslan i kroppen som säger att nu är det vår! Jag njuter av den här tiden, då små blommor sticker upp ur jorden och allt spirar och gror. Nu kan jag börja längta. Längta efter det vackraste som finns. Vitsippor! Men också efter trädens skira grönska och fågelsång.

I lördags vandrade jag genom ett vårlikt Göteborg. Hade en del ärenden, men tog god tid på mig att stanna till och njuta av de tidiga vårblommorna.

Små gula krokusar som tittar upp längs Allén…

Åh, jag blir så glad över alla vårblommorna som är så viktiga i stadsmiljön! Såg flera som stannade upp och fotograferade. 🙂 Hann däremot inte bort mot Floras Kulle. Hoppas att jag kan ta mig dit också innan krokusarna har blommat över.

Mellan Trädgårdsföreningen och Kungsportsbron fanns lila krokusar…

Blommor gör mycket för en vackrare stadsmiljö. Även ståtliga hus och andra byggnader är tillsammans med ”vattenblänk”, viktiga för en attraktiv stadsmiljö. I bakgrunden ser du band annat Bastionsplatsen.

Grön slänt och kanalen som går under vackra Kungsportsbron! Bron går över Vallgraven och den invigdes i juli 1901 av kung Oscar II.

Vid närmre eftertanke, ska jag in till staden imorgon. Det är dags för ett besök nummer två hos optikern! Kanske det också blir ett besök till Floras kulle då! 🙂

Kram Gunilla

Örgryte – stadsdelen med de bevarade villorna från förra sekelskiftet, samt de engelskinspirerade radhusen!

Både maken och jag har Göteborg som vår födelseort och även om vi idag bor i en kranskommun, så besöker vi vår stad regelbundet. Vi stadsvandrar gärna, då det är relativt lätt att förflytta sig inom en stadsdel eller från en stadsdel till en annan. Göteborg är ”evenemangsstaden” med allt vad det kan innebära! Men staden har också vackra grönområden, närhet till hav och skärgård. Här finns stadsdelar med särskild arkitektur som är väl värda ett besök. Både för långväga turister, men även för dem som bor i eller nära Göteborg.
Några av dessa stadsdelar, vill jag presentera lite närmre här på bloggen. Områden i vår stad som har en särskild betydelse för oss, men också för alla som är intresserad av stadsarkitektur och socialhistoria.

Göteborg har 21 stadsdelar. De delas även in i s.k. Stadsdelsnämnder. Dessa är 10 till antalet. Primärområde är i Göteborgs kommun en beteckning på ett underområde till ett stadsdelsnämndsområde. De används för planering av kommunala verksamheter som har geografiska upptagningsområden.

En av de stadsdelar i Göteborg som maken och jag ofta besöker är Örgryte med underområden.
Det som jag tycker så mycket om med hela området är variationen av bebyggelsen. Här finns bevarade villor från förra sekelskiftet, samt de engelskinspirerade radhusen med sina olikfärgade träfasader längs Sankt Sigfridsgatan. I området kring Skår, finner vi de pampiga ”funkishusen” med sina kritvita putsade fasader. I Bagaregården har vi många bevarade landshövdingehus.
Blandningen av stora och små villor, radhus och flerbostadshus från flera olika epoker skapar tillsammans fina promenadstråk i en idyllisk förstadsmiljö som det är svårt att inte falla för.
Delsjöområdet gränsar också till Örgryte och det händer ganska ofta, att jag promenerar genom den sträckan av Delsjön som mynnar ut vid ”Förtroligheten” (visst är det ett vackert namn på ett villaområde) och vidare mot Skår, för att sedan ta mig vidare in mot centrala delen av Örgryte. Min mormor och morfar hade ett stort hus med tillhörande trädgård i Örgryte. De har sin grav vid gamla Örgryte kyrka. Det gör att jag också gärna besöker området och graven. Huset finns tyvärr inte kvar. Det revs för att lämna plats för ett köpcenter!! 🙁 (Gårda Focus) Men en blodbok som stod i morfars trädgård finns kvar. Den sägs vara flera hundra år gammal!

Lite kort om Örgryte

När Göteborg grundats 1621 blev Örgryte hem för stadens mest framträdande familjer som gärna byggde sig slottsliknande herrgårdar. Tidigare var området jordbruksmark och de gamla gårdarna som låg här – Skår, Bö och Jakobsdal, fick ge namn till stadsdelens olika delar när den började byggas ut i början av förra seklet. Ambitionen var att skapa en trädgårdsstad efter engelsk förebild.
Örgryte var ursprungligen namnet på en vidsträckt socken, från Partille i öster till Majorna i väster. Ett vanligt ord för grus i ortnamn är ”ör”, som till exempel i Örgryte. Namnet är äldst belagt 1485 som ”Ørgrydhæ soghen.” (Örgryte socken) Det är alltså en plats med både grus och sten som ligger bakom namnet.
Till Örgryte hör också: Olskroken, Redbergslid, Bagaregården, Kallebäck, Skår, Överås, Kärralund och Lunden. (Källa: gamlagoteborg.se)  

Vi börjar med de charmiga radhusen vid Sankt Sigfridsgatan…

Åh, jag älskar de här husen och jag är så glad över att de finns kvar med sin charm, snickarglädje och de grönskande trädgårdarna. Sankt Sigfridsgatan fick sitt namn 1925 efter Västergötlands beskyddare Sankt Sigfrid. Gatan berör stadsdelarna Bö, Skår, och Kallebäck och är närmre 2 km lång. Husen är uppförda under 1920-talet.

Inte, så mycket grönska ännu… men det kommer, det kommer!

Några tidiga vårblommor som snödroppar och krokus finns det i alla fall! 🙂

Kände mig lite som en ”paparazzifotograf”, när jag smög runt och fotograferade! 😉 Hursomhelst, så vill jag ju bara visa upp de fina husen!

I närheten av Örgryte nya kyrka ligger flera hus i sekelskiftesstil som jag bara älskar!

Det är en hel del underhåll på de här husen och här behövs det lite kärlek! Men frånsett det, är huset helt bedårande!

Det här huset ligger på samma gata…

Och det här som är ett av mina favorithus! Här är det sommar! 🙂

Samma hus, fotograferat tidigare i år. Perfekt soligt läge för balkongen och den inglasade verandan. Därtill en härlig och inbjudande altan.

Det här charmiga huset ligger snett emot det föregående.


Hur vackert är det inte med vildvuxna trädgårdar? Ljuvligt om du frågar mig! 🙂

Det här huset är också en favorit! I bakgrunden skymtar de färgglada radhusen längs Sankt Sigfridsgatan.

Nyrenoverad gångbro över Delsjöbäcken som förbinder de två delarna av Orangerigatan. Så fint det blev. På andra sidan bron ligger ett flertal charmiga hus…

Lite längre fram blommar i denna trädgård…

Magnolia! Och inte bara här, utan i ett flertal trädgårdar! 🙂

Går vi en bit till och korsar Danska vägen kommer vi till Överås.

Vid Överås, lät James Jamesson Dickson bygga en palatsliknade villa i nyrenässansstil, omgiven av en stor park. Robert Dickson som senare övertog egendomen styckade den 1906 i två delar och det var på en del av denna mark som Örgryte trädgårdsstad kom att byggas. Gatorna fick namn efter de Dicksonska trädgårdarna, som Spaljégången, Apelgången och Orangerigatan.

Villa Överås är unik där den ligger i sin park i engelsk stil. Den har ett stort värde för stadsdelen och för Göteborg. Nu finns det planer på att en stor ”byggherre”, vill bygga tre stycken femvåningshus här och det vore ju förfärligt! Att bebygga denna parkmark anser många är ett kortsiktigt ingrepp i kulturmiljön – utan tanke på historia och framtid. Området finns med i Göteborgs bevarandeprogram, Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, det ingår i Översiktsplanen för Göteborg som ett område med särskilda stora värden. (Källa: www.orgryteföreningen.se)

En bit härifrån, finns ytterligare ett gammalt hus i nationalromantisk stil som har allt det där extra…

Är det inte underbart, så säg!?

Avslutningsvis ett foto på andra fina radhus…

De har mer sammanhållen färg och har mindre förgårdar. Men inte mindre charmiga ändå!

Ja, Örgryte tillhör absolut mitt favoritområde att promenera i! Lätt att ta sig vidare mot Delsjöområden, till andra delområden i stadsdelen och vidare in mot Göteborgs centrum. Vill du inte gå, så åk spårvagn! 🙂

Kram Gunilla



Vill du kika in i ett 1700-tals soldattorp, med en inredning du bara kan drömma om?

Tillsammans med goda vänner blev vi inbjudna att kika in i ett gammalt soldattorp ifrån 1700-talet. Ett soldattorp som kanske hade blivit jämnat med marken om inte dess ”räddare” köpt det, monterat ned det och flyttat det till egen mark och där återuppbyggt det! Återuppbyggnaden tillsammans med att inreda torpet i gammal stil, men ändå med moderna finesser, har tagit sex år! Det kan låta mycket, men när man ser det omsorgsfulla arbetet, både på ut – och insidan, är sex år ingenting! Till sensommaren kommer ”hyresgästen” att flytta in här och den personen kan skatta sig lycklig! För alla som är intresserad av svensk historia och som är lika inredningsintresserad som jag, vill flytta in här omgående! Allt är så genomtänkt in i minsta detalj. Vill du kika? Klart du vill!

Soldattorpet har fått en tillbyggnad och entrén som används ligger på husets andra långsida. Lägg märke till taket!

Entrésidan! Det som återstår är att skapa en uteplats runt huset.

Så vackert och gediget med de tjocka timmerstockarna! Då knackar vi på!

I hallen doldes alla ”finesser” som hade med modern teknik att göra. Men fina detaljer som här ovan, får gärna synas!

Direkt till höger från den lilla hallen, ligger köket och storstugan…

Lägg märke till alla detaljer! Golvplanken med spiken, takbjälkarna, den murade och välputsade spisen. Hyllan till vänster… ett lönnfack minsann! Till höger skymtar köket.

Detaljer… den murade spisen, gammalt möter nytt! Diskhon och köksblandaren i gammal stil. Underskåpen från det stora varuhuset, laserade i samma mörka ton som de gamla väggfasta överskåpen.

Här gömmer sig både diskmaskin, kyl, frys och Smeg spis med både ugn och mikro! Genialiskt! 🙂

Inne i storstugan med moderna skinnmöbler, en underbar matta och fräckt litet bord. Gamla och ommålade gamla skåp i vardera hörnet.

Så snyggt och genomtänkt. Stilsäker blandning som passar i ett gammalt soldattorp!

Mittemot köksavdelningen finns matplatsen. Bordet och de väggfasta bänkarna är ett gediget hemarbete av soldattorpets räddare! Naturligtvis finns det förvaringsutrymmen i sittbänkarna! Stolarna är loppisfynd och allt är målat i samma färg. Hörnskåpet är gammalt. Innan vi går upp för trappan till övervåningen, ska vi kika in i BADRUMMET!

Vi blev helt mållösa när vi kikade in här! Återigen titta på alla detaljer!

Vem vill inte bada här!?

Så snyggt och genomtänkt med alla detaljer och färgval huset igenom! Här inne bakom snygga skåp, dolde sig också tvättmaskin och torkskåp. Fantastiskt!

Då går vi upp för trappan….

Vilken trappa sedan! Titta också på golvet och taket! I trappan hängde en stor målning, föreställande Karl den XII:s likfärd. Ni vet målningen av Gustav Cederström… Nu är det inte originalet som hänger här! 😉 Men stor och pampig är kopian… och jag glömde att fotografera den! 🙁 Men alla vet ju hur tavlan ser ut… om inte så finns den ju på Göteborgs konstmuseum! 🙂

Precis ovanför trappan fanns i en liten hall en skrivbordsplats…

Bra att nyttja platsen vid trappan och samtidigt få naturligt ljus. På vardera sidan om hallen låg de två rummen…

Rakt fram från hallen återfinns master bedroom! 🙂 Titta på dörrarna!

Vy från master bedroom, genom den lilla hallen mot det andra rummet.

Givetvis utnyttjas utrymmena på sidorna under snedtaket! 🙂


Det finns en nedskriven berättelse om vilka av Kronans soldater som har verkat och/eller bott här. Jag hann kika lite grand i det häftet och kom fram till att tretton soldater fanns beskrivna. Den första som nämns tjänstgjorde mellan åren 1685-1701 och den sista soldaten som nämns och där det kunde fastställas att han bott i soldattorpet var åren, 1855-1884. Så vill jag tacka för att vi fick komma hit och titta på detta underbara soldattorp, både på ut och insidan! Det var en riktig högtidsstund.

Visst var det här något utöver det vanliga!?

Kram Gunilla