Resan till Berlin var egentligen inte planerad…

Det här blir ett långt inlägg…

Resan till Berlin över nyår var egentligen inte alls planerad, utan maken och jag hade tänkt att vara hemma själva i lugn och ro äta en middag tillsammans. Möjligen hade vi tänkt att åka in till Göteborg för att se GP:s fyrverkeri, tidig kväll. Vi har med två par, under många år träffats för att fira midsommar och nyår tillsammans. Vi har turats om och jag har sett fram emot att antingen ta emot gäster eller själv få vara gäst! Men jag har under de senaste åren upplevt att de här ”bjudningarna” har gjort sitt. I somras då vi hade midsommarfirandet hos oss, så berättade jag om hur både maken och jag upplevde det. Att det inte handlade om att inte träffas mer – mina vänner är viktiga för mig, utan behovet av förnyelse och lyssna till de egna behoven.

Så i november, hörde det ena paret av sig och frågade om vi ville följa med till Berlin över nyår. Min första tanke var att nej det vill vi inte! Men efter en kortare betänketid, så bestämde vi oss ändå för att åka med. Och det beslutet ångrar vi inte. Resan blev lyckad! Hotellet bra, mat och service utmärkt under själva nyårskvällen, vilket vi kanske inte trodde att det skulle bli, med tanke på hur många vi var i ”balsalen” den kvällen.

Nyårsfirandet blev verkligen festligt på många sätt och som sagt det var roligt och mycket skönt att komma och sätta sig till ett vackert dukat bord och bli uppassad hela kvällen. Njuta av en god buffé, dansa, samtala med vänner, träffa nya människor och så finalen – beskåda fyrverkeriet ifrån en stor terass med ett glas bubbel i handen! Så det där med lugn och ro… uteblev, men jag bär med mig nya minnen tillsammans med goda vänner. Det andra paret valde att inte följa med, de ska snart iväg på en fjällresa.

Under förmiddagen på nyårsaftonen var vi på en buss-guidning och då insåg vi hur stor stad Berlin är. Vi hade aldrig fått se och höra så mycket om vi försökt ta oss runt själva. Guidning var dessutom en av de bästa jag upplevt – en mycket kunnig och inspirerande guide som var född i Sverige, men boende i Berlin sedan många år. Vi valde även att åka på busstur på nyårsdagen och den turen var också mycket bra.

Jag fotograferade en del med min mobilkamera, men det blev inte så många bilder, eftersom det inte blev så många stopp. Tiden räckte inte till för det. Och i ärlighetens namn ville jag inte fotografera, utan mer vara i stunden och lyssna på det som vår guide förmedlade. Vidare har jag också i efterhand funderat över vad det är som jag egentligen vill förmedla med vår resa.

Kanske det är tiden med många pågående krig och terroristhandlingar som påverkar mig att se och förstå min omvärld med andra ögon. Berlin var utsatt för en terrorhandling strax före jul och naturligtvis påverkades vi av det inför vår resa, men vi valde att resa ändå. När vi var på vår guidning och bevittnade spår ifrån bland annat andra världskriget, så insåg jag hur mycket hemskheter människor har utfört mot varandra genom hela den mänskliga historien. Naturligtvis har jag varit medveten om det hela mitt vuxna liv, men det blev så uppenbart på något sätt när vår guide tog med oss till ”betydelsefulla platser.” Den här känslan och insikten infann sig även då vi på en tidigare resa besökte Krakow och vidare Auschwitz och Birkenau.

Vi stannade till vid slutändan av det som en gång var berlinmuren. En mur som sedan en tid tillbaka håller på att restaureras ( bli fri från klotter ) och som är kulturminnesmärkt. Många gånger har jag sett berlinmuren på tv, men att förstå vad muren egentligen har inneburit för människor som levde där är svårt att förstå och är det på sätt och vis fortfarande. Jag har inte tvingats leva åtskild ifrån familjemedlemmar och/eller vänner. Jag har inte blivit tvingad att leva inspärrad och förbjuden att lämna ett bestämt område. Och nu stod vi där som turister och bevittnade guidens berättelser om hur och varför muren kom till och om olika flyktförsök. Och om hur det blev när muren skulle rivas. Idag är muren ett stycke kulturhistoria som ska påminna oss om hur det var och blev. Men gör den det?

Förstod omvärlden verkligen det maktspel mellan öst och väst som pågick och hur kunde det accepteras att människor berövades sin frihet?

Vi fick bara tid till att se en del och jag skulle behövt mycket mer tid för att förstå allt det som olika människor har velat förmedla med sina målningar.

Galler på avstånd mot muren för att förhindra nytt klotter!

Checkpoint Charlie var en av de mest kända gränsövergångarna mellan öst – och västberlin mellan 1945 och 1990. Den låg på gränsen mellan Berlins amerikanska och sovjetiska sektor samt stadsdelarna Mitte i östra Berlin och Kreuzberg i västra Berlin. Kontrollpunkten befann sig på Friedrichstraße i Mitte och endast anställda vid de allierades militärorganisationer eller deras ambassader, icke-tyska utlänningar samt medarbetare vid den ständiga representationen för Västtyskland och östtyska funktionärer fick passera den.

Kontrollpunkten var skådeplats för ett antal uppseendeväckande flyktförsökt från Östberlin. Mycket berömd var flyktingen Peter Fechters död. Tillsammans med sin kamrat Helmut Kulbeik försökte han den 17 augusti 1962 att klättra över muren i kontrollpunktens omedelbara närhet. Kulbeiks flyktförsök lyckades men Fechter träffades av skott som avlossades emot honom. Inför ögonen på civila åskådare från väst, amerikanska soldater och östtyska gränsvakter förblödde han på den delen av gränsbefästningarna som kallades för dödsremsan (Todesstreifen).

Kontrollpunkten revs den 22 juni 1990, som en del i processen som ledde till Tysklands återförening, och nu återstår endast ett så kallat murmuseum, Mauermuseum, om denna en gång så viktiga gränsövergång. Idag räknas Checkpoint Charlie till de mest kända sevärdheterna i Berlin. Samtidigt som det är viktigt att funktioner – historiska platser bevaras för eftervärlden, så vänder det sig i min mage att det blir till en skådeplats – en turistattraktion.

Många turister stannade till här och fotograferade och tittade på statisterna. Jag hoppas att de också tänkte att det en gång var verklighet.

Det finns mycket historia att inhämta för den som vill beträffande Olympiastadion som byggdes inför sommar-OS 1936. Det första arena stod klar 1909, men första världskriget kom emellan och det blev inga olympiska spel. Redan innan nazisterna kom till makten hade Berlin tilldelats de olympiska sommarspelen 1936 och en stor satsning på området inleddes då man skapade Olympiastadion på det befintliga området. Istället för att renovera den existerande stadion beslöt Hitler att bygga ett nytt stort stadion som skulle imponera på besökarna.

Hur många platser arenan rymmer idag vet jag inte, men vid invigningen fanns det plats för ca: 100 000 ståplatser.

Det känns angenämt att stadion används till betydligt trevligare sportevenemang än under Hitlers maktdemonstration.

Platsen här är ett minnesmonument över Europas mördade judar under förintelsen. Holocaust-Mahnmal – eller Förintelsemonumentet som det kallas för i folkmun.

Minnesmärket byggdes efter ritningar av arkitekten Peter Eisenman mellan 2003 och 2005 och upptar en yta av 19 000 kvadratmeter i närheten av Brandenburger Tor. Invigningen ägde rum den 10 maj 2005.

Minnesmärket består av 2711 betongpelare med olika höjd. Mellan dessa pelare finns 0,95 meter breda gångar. Till minnesmärket hör ett underjordiskt museum som visar bland annat en lista över alla judar, som man vet blev mördade under förintelsen. Enligt vår guide har arkitekten inte angivit varför det just är 2711 betongpelare. Det finns kopplingar, med de är inte bekräftade.

Om man inte har varit på platsen, så är det kanske svårt att förstå min känsla som uppstod då jag gick in i en pelargång. Jag kände mig instängd och ville komma ut ur ”labyrinten!” Ut i solen och friheten.

Efter fyra timmars guidning var det skönt att komma tillbaka till vårt hotell beläget vid Alexanderplatz och därifrån gå vidare mot Nikolaikyrkan. Den är en av de äldsta byggnaderna i Berlin, uppförd omkring 1230, skades som de flesta andra byggnader under andra världskriget och återuppbyggdes under 1980-talet. Tyvärr var kyrkan inte öppen vid vårt besök, men rymmer numera både museum och konsertlokal.

I området fanns det mysiga restauranger och småbutiker – lite av ”gamla stan” i miniatyr.

Här inne åt vi en mycket god lunch och här lät jag alla förmiddagens intryck få sjunka in.

En mycket solig och skön nyårsafton som synes.

På flera platser fanns det julmarknader kvar…även den plats som blev utsatt för terrorhandling. Vi såg ett hav av blommor….

Det kändes befriande att staden trots eller kanske på grund av det som hade hänt, sjöd av liv och rörelse.

Vårt hotell – en skyskrapa på 37 våningar. Vi bodde på vån 12. I förgrunden den mäktiga Radio – och tv-masten som även är ett utsiktsplats.

Härifrån är det visst en fantastisk utsikt över stora delar av Berlin. Eftertraktat att komma upp hit, så förhandsbokning var det som gällde! Inget för oss alltså!

Dagen går sakta över till sen eftermiddag…då blev det dags att smälta intryck och vila inför nyårskvällen.

På nyårsdagen blev det som sagt en ny tur och vi åkte ut ifrån Berlin mot Potsdam. Vi åkte den gamla vägen, vilket jag rekommenderar för att uppleva allt på den vackra och märkliga på vägen. Den så kallade jaktstigen. Potsdam är ju dels en lite stad och ett enormt rekreationsområde med alla gamla jaktslott och dess bevarade parker.

En av de mest berömda slotten är; Sassouci Palace. Fredrik den Stores sommarresident.

Slottsbyggnad var under restaurering med en del avspärrningar som följd. Men det vi såg – otroligt pampigt!

Svårt att visa när de råder kal och kall vinter, men längs hela muren klänger sommartid prunkande vinrankor!

Bild lånad från internet.

Men återigen det som berörde mig mest var berättelserna som vi fick höra på vägen till Potsdam och om husen inne i själva staden. Staden ligger i regionen Berlin/Bradenburg och angränsar i nordost direkt till Berlin.

Alexandrowka är ett område bestående av hus i rysk stil i norra Potsdam och som blev hem för ryska soldater och har en lång historia tillbaka i tiden.

Som alla kan se har jag lånat bilden ifrån Internet och visar rysk stil och sommaridyll. Men det som jag ville visa er och som jag inte har funnit några foton på är både de total- renoverade husen och de sönderskjutna och övergivna husen. Ytterligare ett perspektiv på motsatsförhållanden.

Potsdam tillföll DDR vid kriget slut, men när Tyskland skulle enas och bli ett land, blev bland annat Potsdam ett ”ingenmansland”! Staten ägde tidigare allt – husen hyrdes, få ägde sina hus. Ryssar och andra som under kriget verkat här fick lämna allt och tog med sig allt! Husen tömdes helt sonika på allt som gick att ta med sig.

Husen tillhörde inte längre staten, utan de flesta tillhörde den judiska befolkningen som hade fått fly eller gripits. Ett sökande inleddes sedermera av stora mått för att hitta husens ägare eller som i de flesta fall dess ättlingar spridda över hela världen.

Det här är ett axplock av mina upplevelser och som jag har nämnt så är det inte resmålet i sig som är det viktigaste utan om upplevelserna, intrycken – hur de påverkade mig och vikten av att inte glömma bort det – det som hände för inte alls så längesedan!

Resan till Berlin var inte alls planerad – jag och även maken var som sagt inställda på att inte göra något särskilt utöver att vi två skulle vara tillsammans och fira in det nya året. Men min nyfikenhet väcktes och något inom mig sa att åka. Och vet ni – det bästa med att resa är att ha ett hem att återvända till!

Det blev ett långt inlägg…

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

Årets första skogspromenad!

Hej alla bloggvänner och god fortsättning på det nya året!

Maken och jag har tillsammans med goda vänner firat nyår i Berlin. Ett mycket annorlunda nyårsfirande där vi bär med oss många olika minnesbilder. Jag vill gärna dela med mig av vår vistelse där, men gör det i ett annat inlägg lite längre fram.

Efter gårdagens långa hemresa med buss och färja, var det gott att ha en extra ledig dag idag. Jag längtade efter att komma ut och röra på mig efter gårdagens stillasittande!

Morgonen och förmiddagen bjöd på minusgrader och det var så där vackert frostnypet! Sedan slog det om och det kom regn. Men jag hann att gå en skön runda i skogen och kameran fick följa med!

Efter storstadspuls är det befriande att komma hem till tystnaden och låta blicken sakta förflytta sig.

En tunn ishinna i kanten av det lilla skogstjärnet. Så många gånger jag har passerat här under de olika årstiderna och det är alltid lika vackert.

Is som bildar små skulpturer…

Vatten i rörelse…

Frostig mossa…

Som bildar en stor mjuk matta…

En liten fågel i rörelse…

Vass som viker sig av frosten och bildar mönster på ytan….

Skägglava som är så dekorativt!

En ticka som växte under en nedfallet träd. Vilka vackra färger!

Det blev en bra start på morgonen och förmiddagen och när regnet sedan kom, var det helt okej att ta tag i dagens sysslor! 🙂

Kram, Gunilla

 

 

 

Ett gott slut och ett gott nytt år!

Njuter av lediga dagar, där vi varvar promenader med lugna stunder i hemmets vrå. Att vara hemma och pyssla, läsa och lyssna på musik är något som jag uppskattar. Att lyssna på musik i kyrkan är något som jag också tycker mycket om, så även i år har vi varit på julkonsert i Annedalskyrkan i Göteborg och där lyssnat till Christer Sjögren som var årets soloartist. Christers djupa och mörka röst lämpar sig ypperligt i kyrkan och för andliga sånger.

Julaftonen blev en trivsam stund med familjen och extra stjärnglans blev det förstås att lilla Olivia firade sin första jul. Tänk om en månad är hon ett år! Hon är lite blyg i början när vi träffas, men det går snabbt över och att leka ”tittut” är den roligaste leken. Det där med julklappar är inte så viktigt när man är så liten, men att leka med julklappssnören är kul! 🙂

Året går mot sitt slut och ur ett personligt perspektiv har det varit ett underbart år, frånsett ihållande ryggbesvär den sista tiden. Men lagom till Lucia vände det och behandlingar, yogaövningar, och vila har hjälpt. Så nu hoppas jag att det onda håller sig borta….länge!

Vi har rest och upplevt fantastiska platser och gjort nya bekantskaper! Men också upplevt platser och människor i det mindre formatet och det uppskattas minst lika mycket. Den största händelsen är så klart att lilla Olivia kom till världen. 🙂 Jag ska inte summera året helt ännu…det är några dagar kvar till nyårsaftonen och till det nya året. Vårt nyårsfirande blir på ett annat sätt i år och om det ska jag berätta lite längre fram.

GOTT SLUT OCH ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR!

Kram till er alla!

Gunilla

 

En önskan om en riktigt God Jul!

Hej alla bloggvänner!

Så är det julafton och maken och jag ska äta en liten julfrukost. Snart därefter kommer resten av familjemedlemmarna och det är en underbar känsla när de kommer – att vi alla är tillsammans. I fjol låg lilla Olivia i sin mammas mage…i år är hon med på riktigt och förgyller vår tillvaro extra mycket!

Huset är pyntat, granen är klädd och maten väntar på gästerna…jag tänker på alla dem som inte har det lika bra. Jag önskar i djupet av mitt hjärta att världen var mer rättvis och befriad från ondska.

Tacksamhet är var jag känner och med de orden vill jag önska er alla

EN RIKTIGT GOD JUL!

Var rädda om varandra!

Kram, Gunilla

I väntan på tomten!

 

Årets julbesök vid Trädgårdsföreningen i Göteborg!

Nu har maken och jag besökt Trädgårdsföreningen i Göteborg och årets tema ”Låt julen blomma”, där skänker blomsterkreatören Gunnar Kaj, glans och fägring åt årets julutställning! Efter många år som ansvarig för Nobelbankettens gröna arrangemang har nu Gunnar Kaj gjort om Palmhuset till halmhus. En utställning av tindrande stjärnor av halm och vackra blomsterarrangemang med bland annat hyacinter och azaleor. Vi var där förra året också och jag rekommenderar varmt att besöka Trädgårdsföreningen vid juletid. Och som extra bonus kan man redan nu få se de första kameliorna i blomning.

Vackert redan vid entrén…

Effektfullt med hyacinter runt palmerna…

Som små juveler sticker de upp ur halmen…

Lantligt och charmigt! Här skulle jag vilja sitta och skriva mina julkort!

Azaleor i många olika färger och toner…så vackert!

Och så de vackra halmstjärnorna…så vackra…

Vilket hantverk!

Vackert mot den röda tegelväggen…

Så gick vi vidare genom den vackra julstaden Göteborg och tittade på julskyltningarna och stadens juldekorationer. Jag njuter av allt det vackra och blommor och grönt tröttnar jag aldrig på. Det är mysigt att strosa runt där det inte är så mycket folk, slinka in på en mysig kvarterskrog och äta en bit mat och dricka gott vin därtill. Det är livskvalitet för oss. Någon julhets upplever jag inte…men mår ändå inte så bra som jag hade hoppats på efter ett flertal behandlingar. Nu hoppas jag att den snart stundande julledigheten kan råda bot!

Ett besök även hos Floramor och Krukatös…

Julens drottning i olika toner… amaryllis!

Den mysiga utegården som möter besökaren på väg in i butiken…

Dags att vila ryggen…

Må så gott!

Kram, Gunilla

 

 

Lite julinspiration med blommor och grönt!

Här är det fortsatt sjukstuga med min onda rygg! Långsamt bättre…

Idag tog jag mig en promenad till vår trädgårdshandel och köpte lite julblommor som echeveria, hyacinter och amaryllis. Måste sätta händerna i något som inte anstränger ryggen för mycket! Som tur är hade vi mossa, kottar, grenar hemma som vi har plockat tidigare på våra skogspromenader. Och ja – endast nedblåsta grenar och kottar!

Så nu fick naturen kom in och jag fyllde olika krukor och glasburkar med mossa och blommor. Diskbänken fick bli min arbetsbänk – bra arbetshöjd!

Vad kan man skapa utav det här….

Ett hjärta av halm som jag brukar klä in i grönmossa varje år…

blålila hyacinter…inte det som jag brukar köpa!

Mörkröda amaryllis och en rosa med vita strimmor…

Och så här blev det…

Väldigt enkelt…vilket är det som jag tycker om!

Vit  – och grönmossa på ett djupt fat och så hyacinter, kottar, kanel och små echeveria.

Glasburkar och skålar är toppen att spara och plantera i!

Mosshjärtat har sin plats ute vid entrén på symaskinsbordet. Inte så mycket julrött, men ska försöka hitta några små juläpplen eller paradisäpplen som får sätta lite färg. Fint till är också rödlök. Då är det bara att pytsa ut mina små julgrupper och förhoppningsvis blommar det länge!

Må gott!

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

 

Andra Advent!

Redan andra Advent…det går så fort fram till jul. Advent är en vacker tid med alla ljusen, blommorna, dofterna, förberedelserna och förhoppningsvis gemenskapen. Några  – eller det är nog ganska många som tycker det är hektisk tid med allt som ska hinnas med. Och det tycker jag är så synd, för det behöver inte vara så!

DSC_0005

Jag har lärt mig att sänka de egna kraven och upplever därför att jag hinner med. Vad finns för ”måsten” egentligen? Värre är det med andras förväntningar – vad jag tror att andra förväntar sig av mig? Det är inte alltid uttalat och det kan skapa oro och olust.

Igår var vi hos vår lilla solstråle som nu är tio månader. Hon skänker verkligen allt det som vi kan önska oss! Nu är hon trygg med att vara själv tillsammans med oss och hennes föräldrar kan få lite egentid, vilket de fick igår.

Idag försökte jag mig på en liten promenad – längtar ju så ut och njuta av allt vackert. På lite staplande steg blev det en promenad bland vackra hus och ett besök i en av mina favoritbutiker. Blommor, blommor och åter blommor!

Anemoner, rosor och amaryllis….och så mycket mer!

20161204_124700

20161204_124719

20161204_124319

Amaryllis som är julens drottning om ni frågar mig!

Visst är det en vacker tid med Advent – njut av den och prioritera det som du verkligen tycker är viktigt!

Må så gott!

Kram, Gunilla

 

 

Naturen och Feng Shui är min inspiration när jag inreder!

Hej alla fina läsare!

Vad gott det gör i kropp och själ när solen visar sig och att naturen bäddar in sig i lite vitt! Ännu har vi ingen snö här på västkusten, men rimfrosten gör sitt bästa för att ge lite julstämning. Jag längtar ut till skogen och havet – till mina promenader! Men här ligger jag mest och försöker återhämta mig efter att ha drabbats av akut ryggskott – igen! Förmodligen en kombination av reumatisk påverkan och för hög arbetsbelastning. Men efter goda samtal, ser det nu ut som om arbetsbelastningen ska minska. Personalgruppen ska få förstärkning!

Så till dagens rubrik….

Jag inreder inte efter någon särskilt trend. Jag är plockar godbitar ur olika inredningsstilar, och för mig är det viktigt att det finns en balans mellan färgval, interiör och möbler. Jag har märkt att både maken och jag tycker bäst om dämpade toner – naturtoner och det är många gånger ifrån naturen som jag hämtar inspiration. Jag tycker om färg, men i små doser. Om man tittar i naturen, så kan du se den mest fantastiska färgstarka blomman eller busken. Men tänk på hur det ser ut runt omkring. Himmelen och och växtligheten utgör en lugn bas. Annars skulle vi ju inte se den fantastiska blomman. Eller hur? Tänk på humlorna! Tänk på ett maskrosfält mot den gröna ängen och den blå himmelen. Vilken färgprakt! Men också ytan – vilket vanligtvis saknas i en vanlig bostad. Inne är det istället vackert med en bukett gula rosor eller solrosor i en vas mot en lugn bas. Eller tänk en skogssjö med vita eller röda näckrosor som lyser som små färgpaletter i vattnet. Monet!

DSC_0008

DSC_0012

Ja, naturen är min stora inspirationskälla och läran om Feng Shui är något som jag också inspireras av. Feng Shui är ingen inredningsstil, utan det är att skapa balans och harmoni i sitt hem. Att inreda efter de fem elementen innebär att få de fem elementen representerade i varje rum och de är; trä, eld, jord, metall och vatten. Det finns ju speciella ”Feng Shui konsulter” som inreder både i privat och offentlig miljö och för den som är lite insatt i ämnet kan man se att även en konsult har sin personliga smak, men att alla elementen är representerade oavsett tycke och smak. Att inreda enligt Feng Shui är så mycket mer än de fem elementen, så vill du lära mer är det klokt att gå en grundkurs som jag har gjort och även lära mer genom facklitteratur, bloggar och på andra sätt. Mycket om läran är verkligen naturligt.

De flesta påverkas mer eller mindre av olika trender och inredningsstilar och om man läser inredningsbloggar, så kan man inte ta miste på vilka färgval, möbler och inredningsprylar det är som gäller. Nog inspireras och kopierar vi varandra –  alla vi som är inrednings-intresserade, men hur blir det personligt? Och en av de viktigaste frågorna. Hur blir det hållbart? Både beträffande miljön, plånboken och intresset. Det är ju ingen garanti att jag för alltid tycker om en pryl för att det är en designklassiker!

Personligt för mig innebär att omge mig med saker som jag tycker om och som gärna återspeglar oss som bor där. Jag anser att man inte bara kan utan ska blanda lite olika stilar, för då blir hemmet mer levande. Men som redan nämnts – viktigt att tänka på färgval, balans och harmoni. Och tänka långsiktigt med fokus på miljö och hållbarhet!

Jag tycker om att göra stilleben och som oftast är det i naturen jag hittar inspirationen och materialet och så lite annat smått och gott.

På rumsbordet just nu…

Den underbara julgranen är ny, samt den guldfärgade kudden i soffan som i sin tur är så samstämd till de nya gardinerna. De andra kuddarna har jag haft i många år och passar bra till de nya gardinerna.

thumb_dsc_0017_1024

thumb_dsc_0004_1024

thumb_dsc_0001_1024

Äntligen nya gardiner som pryder vårt rum. De gamla som jag fortfarande tyckte om var minst sagt blekta efter många år!

thumb_dsc_0013_1024

En mjuk och skön ullmatta som omfamnar möblerna. Lite större än den gamla och som harmonierar med övriga färger i rummet.

thumb_dsc_0009_1024

Lampans bronsfärg återspeglas i gardinen och i kuddarna… och är där inte några kottar och annat från naturen i mönstret!?

thumb_dsc_0010_1024

thumb_dsc_0006_1024

thumb_dsc_0025_1024

Tänk vad vackert det är med några kottar – enkelt stilleben!

thumb_dsc_0027_1024

thumb_dsc_0032_1024

thumb_dsc_0022_1024

En lärkkvist på en hylla…

thumb_dsc_0029_1024

Inte så mycket julrött här…elden får det levande ljuset tillföra och bordslampan när den är tänd. I golvvasen får det gärna stå mörkröd amaryllis som också tillför lite värme.

DSC_0009

DSC_0010

 

Må så gott!

Kram, Gunilla

 

 

Bevara regnskogarna och urskogarna – de är jordens lungor och djurens hem!

Igår sändes ”Mitt i naturen”, ett program som jag inte vill missa! Som tittare får vi uppleva en fantastisk natur från jordens alla hörn samtidigt som vi informeras om hur moder natur och dess djurinvånare mår.

Naturprogrammet handlade om Borneos regnskogar, men också om våra svenska urskogar och som många gånger förr får man bevittna människors vansinniga framfart och djurarters lidande. Att regnskogar skövlas vet vi redan och tack och lov görs en hel del för att stoppa vansinnet. Både globalt, nationellt och lokalt. Så även på Borneo, men mycket har redan gått förlorat och många naturkatastrofer som sker världen över sägs bero på att ”jordens lungor” har skövlats. Och dit hör ju också förlorade korallrev som dör på grund av syrebrist i världshaven.

Borneo är en av världens mest unika platser i fråga om flora, fauna och naturmiljöer – ett av de få naturmässiga paradisen som finns kvar på jorden. Här lär finnas 222 däggdjursarter och många av dem finns bara på Borneo. På Borneo har man funnit mer än 700 olika trädarter och i skogarna lever bland annat orangutanger och gibbonapor. Men i området finns också elefanter, leoparder, och noshörningar.

Det som jag påmindes om i gårdagens program var att på Borneo omvandlas ovärderlig regnskog till palmoljeplantager och andra snabbväxande trädslag. När skogen försvinner, försvinner också livsutrymmet för många vilda djurarter. I programmet fick vi följa hemlösa orangutangungar på ett rehabcenter för att de där ska få ”grundläggande kunskaper”, för att så småningom kunna leva fritt i de områden som fortfarande finns kvar.

Jag blir så fruktansvärt arg och ledsen över en del människors framfart – allt för ekonomisk vinning! Men vi har alla en del i det på sätt och vis genom att köpa alla de olika produkter som innehåller palmolja!

Sedan december 2014 måste alla EU-länder ange vilket vegetabiliskt fett och vilken vegetabilisk olja som livsmedlet innehåller och i och med det blir det lite lättare att se vilka produkter som innehåller palmolja. Titta särskilt i produkter som; kakor, godis, choklad, mikro popcorn, tvål, smink, och färdiglagade livsmedel. Biobränslen är ett svårare kapitel! I vidare perspektiv – vad gör palmoljan med våra kroppar undrar jag?

Bakom de enorma plantagerna med oljepalmer döljer sig skövling av regnskog och brott mot mänskliga rättigheter. Bilden är från Riau i Sumatra, det område i Indonesien som drabbats värst av den storskaliga palmoljeproduktionen. (Naturskyddsföreningens hemsida.)

Foto: cc Flickr Forest Defender.

Hur är det med våra urskogar då? Och vad menas med urskog?

Urskog är skog som aldrig har utsatts för mänsklig exploatering som jordbruk och
skogsbruk. Motsatsen är kulturskog, dvs skog som är ett resultat av skogsodling där man har planterat ny skog. Ett mellanting är naturskog, skog som inte har utsatts för mänsklig verksamhet på 150 år. Alltså: skog utan spår av människors ingrepp! Bortsett från fjällbokskog är verkliga urskogar sällsynta här i Norden. En del urskogar finns fortfarande i n. Sibirien, Alaska och n. Canada samt i ännu återstående regnskogar.
Måtte världens urskogar få vara kvar – med alla djurarter som hör hemma där!
Jag tänker att det alltid går att påverka – att göra skillnad och det kan vi alla göra genom att bli en medveten konsument och stödja någon naturorganisation.
Här hemma i min kommun och i mitt närområde finns så kallade naturreservat. Områden som ibland utsätts för hot om skövling för att ge plats åt nya vägar och bostadsområden. Redan befintliga samhällen växer och förtätas och närliggande grönområden får ibland ge vika. Infrastruktur – ett ord som ger mig rysningar! Naturreservat är naturreservat och de lär vara fredade områden. Vi människor som bor i tätorter behöver dem så väl! Jag behöver dem och i vårt närbelägna ”naturrum” vistas jag så ofta jag bara kan!
Vägen in i ”mitt naturreservat”… 
DSC_0019
thumb_DSC_0006_1024
P1070015
P1070014
P1060953
P1060954
P1060536
DSC_0003
DSC_0008
DSC_0010
DSC_0007
DSC_0006
Tack för att du läste och för att du följde med på min promenad!
Kram, Gunilla

Tofta julmarknad, skogen och havet!

Tänk att det är första Advent och det ser ut att bli en solig och fin dag! Snart ska maken och jag åka in till stora staden och titta på julskyltningen vid bland annat NK. Därefter är vi bjudna till födelsedagsmiddag.

Igår blev det ett nytt besök vid Tofta julmarknad. Vi åker mest dit för att de erbjuder gediget hantverk och goda matprodukter. Sedan ligger Tofta så vackert vid havet och med naturreservatet. Efter att ha kikat runt både ute och inne bland de trevliga marknadsstånden, promenerade vi in i naturreservatet och vidare ned mot havet. Vi var ju här i höstas och det var då vi upptäckte naturreservatet och de olika vandringsstigarna. Här är så vackert!

20161126_121137

20161126_121202

Visst är de söta grantomtarna!?

Lite av fjällnatur…

20161126_131927

Och så alla dessa gärdsgårdsmurar som är som konstverk i naturen.

20161126_130151

Solen försöker att bryta igenom och värma oss i de byiga vindarna.

20161126_130244

20161126_130249

Älskar att vara i den här miljön…spelar ingen roll om det blåser och är blött! Havet är alltid vackert och ger mig både ro och energi.

img_20161126_165400

Och så till slut en fantastisk vacker solnedgång!

Ja, en välgörande helg och ännu är den inte slut. En helg med vila och återhämtning, men också med energigivande upplevelser som jag också behöver då jag dragit på mig en rejäl förkylning.

Må gott vänner och njut av alla ljusen!

Ps. Jag syns mer på Instagram nu än här på bloggen, så kika in där om du har lust! Längst upp till höger finns en genväg. ”Wiew on Instagram” Ds.

Kram, Gunilla