Böcker som inspirerar mig!

Bokinspiration

Att läsa eller bara bläddra i en bok, passar alltid bra oavsett väder! Och jag tycker om att ha en ”liten samling” att välja bland som ger inspiration, på olika sätt.

Som synes – en skön blandning!

Jag har vid olika tillfällen skrivit om hur viktigt och skönt det är att rensa bort saker som man inte behöver. Överfyllda skåp, garderober, förråd, vinds – och källarutrymmen är något av det värsta jag vet! Jag har utan att veta om det ”döstädat”, sedan barnsben faktiskt! Det är bättre att ”döstäda” för sin egen del och för nära och kära, vilket underlättar för alla berörda den dagen då man själv inte är kvar på denna jord! Har man som jag tagit hand om ett antal ”dödsbon”, så förstår man innebörden av att ”döstäda!”  Boken är skriven med mycket värme, humor och allvar så klart. Boken är ”ingen sorglig historia!” Läs den!

En annan bok som går ett steg längre är den här…

I korta drag kan man säga att den här boken är en ”ögonöppnande och praktisk bok för dig som vill frigöra dig från tanken att du är vad du äger. Du får konkreta tips på hur du kan påbörja din resa till ett gladare, enklare och friare liv.” Boken är lättläst och handlar om Tokyobon Fumio Sasaki som från början innan förändring började, ägnade sitt liv åt att dricka öl, titta på tv och köpa en mängd saker. Allt för att ”bli lycklig” och för att ”bli någon!”

Nu förespråkar jag nödvändigtvis inte minimalism, men budskapet är solklart! Vi blir inte lyckligare av diverse ägodelar!  Befriande! I förlängningen handlar det också om överkonsumtion – att sluka jordens resurser!

Nu är jag inte i samma ålder som Kristin Kaspersen, men inspiration har inte med ålder att göra! Jag tycker om hennes sätt att skriva. Inga pekpinnar, utan beskriver lite av sin egen bakgrund och resa genom livet. Det är som hon skriver… ”att må bra både på insidan och på utsidan!”

God frukoststart, morgonpromenader och mental träning… feel-good-böcker!

Den här boken har jag tipsat om förut! Jag kan bara hålla med ”Till fots – Världens bästa motion!” Båda författarna är välkända och behöver nog ingen närmre presentation om sin profession. Vackra bilder i boken! Du kan läsa mer här.

Ja, jag vill försöka lära mig tillaga efterrätter och någon gott som passar till kaffet, men helst utan det vita sockret och vetemjöl. Många goda recept! Gott och nyttigare!

Avslutningsvis fick jag tips ifrån en bloggvän om en bok vars författare var helt okänd för mig. Kelly Rimmer.  Titel: ”En mors bekännelse.”

En bok som jag först var tveksam till om jag ville läsa… men jag ångrar mig inte en sekund! Den gick rakt in i hjärtat! Tycker mycket om författarens sätt att ”ta sig an” svåra ämnen och lånade därför en ny bok som du ser här nedan…

Lika gripande, men ändå lika livsbejakande! Läs! Att överleva – att gå vidare!  Vill gärna länka till min bloggvän som själv har utgivit några böcker så här är en länk till hans blogg!   

Angående boken ” En mors bekännelse”, så var det Bosses maka Solveig, som tipsade om boken. Du kan läsa hennes recession här!

Idag har jag åter varit på biblioteket och har en ny liten hög på nattduksbordet… 🙂

Kram Gunilla

Bröllopsdag, Sveriges Nationaldag och kungligt dop!

Hej vänner!

Nu har jag snart tappat räkningen på alla solskensdagar i dubbel bemärkelse! Jag vet knappt vilken veckodag det är ibland, i allt som sker runt omkring mig! Solen strålar varje dag och bara det är underbart i sig. Sedan att åka på utflykter, fira bröllopsdag och Sveriges Nationaldag, förgyller också tillvaron.

Åren går och kärleken består! Vi har varit gifta i 42 år och det firade vi med en utflykt till Alingsås. Tanken var först att åka skärgårdsbåt ut till Vrångö, där vi var för två år sedan, men just denna dag var det friska, nordliga vindar. Solen sken förvisso, men den lite kallare vinden lockade inte till bad, utan vi valde att åka inåt land. Nu finns det som kanske bekant även vatten vid Alingsås. Staden ligger vid vackra Mjörn.

Det finns även båtliv här! Älskar att gå vid hamnen och längs ån.

Man kan gå en lång bit på den smala spången längs Säveån eller en bit upp på en bredare promenadväg. (Hälsans stig.)

En Herbert! En herre bland vanligtvis damer! 🙂

Och här finns inte bara båtar, utan också kossor och kalvar på grönbete! 🙂

Förutom hamnen promenerade vi i vackra Nolhagaparken och bland kolonistugorna som ligger alldeles intill parken.

Här finns underbara hus och små trädgårdar med bland annat ljuvligt doftande pioner i olika färger!

Tror inte att jag tidigare har sett en sådan vacker röd färg som den här!

Den vita pioner brukar dofta mest och det gjorde den här! 🙂

Gammalt möter nytt! Vid Lillån (tror den heter så) ett gammal kraftstation. och som ni ser fullt med gula näckrosor.

En underbar bröllopsdag och vi uppskattar verkligen att det finns så många olika platser i vår närhet att åka till. 🙂

Dagen efter var det Sveriges Nationaldag!

Ingen av oss är bekväma med att vara i stora folksamlingar, även om vi gör så ibland. Jag råkade läsa att det skulle bli firande vid Skansen Lejonet inne i centrala Göteborg. Det blev sannerligen ett värdigt sätt att fira Sveriges nationaldag på! Vid närmre eftertanke så tror jag inte att jag har varit här tidigare – infödd göteborgare som jag är! 🙂

Det är ett stycke historia och en kraftfull byggnad och siluett i Göteborg!

Här i gröngräset satt vi och fikade, innan det var dags för själva firandet med 21 skott som är det brukliga. Karl X1 invigde Skansen Westgötha Leijon i september 1689. Hans majestät ska ha tagit till sig upp på skansens tak och höjt glaset till ”alla brava soldaters och alla damers skål”.

En vy inne Skansens Lejonet…

Roligt att vi också fick kika in lite…

Vi samlades på Gullbergsklippan och en stilig kvinna i uniform, tillika major höll ett tal innan det saluterades!

I väntan på att utföra salut…

Fyra kanoner med två ”soldater” vid varje… tur att vi alla fick öronproppar, för det låter en del! 🙂

Jag tycker svenska flaggan är så vacker och ännu vackrare blir den en dag som den här med en strålande sol! 

Jag är stolt över vårt vackra land och tycker att det är viktigt att fira vår Nationaldag! Det är viktigt med våra svenska traditioner, även om inte Sveriges Nationaldag är så gammalt. Helgdag blev det först år 2005. Från början firar vi den 6 juni då Gustav Vasa valdes till kung 1523. Därefter blev det ” Svenska flaggans dag” år 1916 som sedan firades som flaggdag fram till 1983, då dagen istället utnämndes till officiell Nationaldag.

Kungligt dop…

Idag har det åter varit kungligt dop och jag är lika stolt över kungafamiljen! Jag tycker kungafamiljen – främst vår kung, drottning och kronprinsessa gör ett utmärkt arbete för vårt land i olika viktiga frågor. Inte minst beträffande mänskliga rättigheter och miljöfrågor.

Foto; SVT

Nu ska vi mumsa på skaldjur och på så sätt avsluta en dag med lugn och ro här hemma!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

En inbjudan till hemlig resa med goda vänner!

Nu är vi inne i juni månad och det soliga och vackra vädret tycks bestå! Visst är det underbart, särskilt tidigt på morgonen och sent på kvällen, då det råder en behagligare temperatur enligt min mening. Men det är extremt torrt och varken vi vill det eller ej, så behövs regn!

Det vackra vädret inbjuder så klart till olika aktiviteter och för vår del har det blivit en hel del utflykter och sammankomster. Både på tu man hand och tillsammans med vänner. Den senaste i raden var en ”hemlig resa” – en dagsutflykt med goda vänner. Kanske det inte lockar att sitta instängd en längre stund i en bil i värmen, men om man får åka nedcabbat, ja, då är det något helt annat! Det blir en helt annan upplevelse på det sättet. Den hemliga resan gick på smala, slingriga vägar och ibland på större väg med mer fart och fläkt! 🙂

Vackrast är att ”glida fram” för att kunna höra fågelsång och känna doften av nyslaget hö! Vad vårt land är vackert! På vår färd in mot landet passerade vi både löv -och barrskog, ängar och åkermark. Så vackert med alla lupiner, smörblommor och hundkex. Detta är sommar för mig! Vi passerade Fotskäl på vår vidare färd mot Sätila kyrka, där vi gjorde ett kort stopp och blickade ut över Lygnern. Vilka vyer!

Nästa längre stopp, blev en fikapaus uppe på ”Seatons kulle” – eller Hyltenäs kulle som det egentligen heter och som ligger i Öxnevalla socken. En grosshandlare från Göteborg med namnet George Seaton som med ett stort natur – och jaktintresse, lät bygga sitt ”jaktslott” här på kullen. Den pampiga byggnaden stod klar 1916, men lyckan blev kortvarig, då det brann ned 1923. Det finns en teori om att det var en spricka i skorstenspipan från eldstaden i Seatons sovrum som orsakade branden. Bedrägeriförsök har det också ryktats om. Bostaden gick inte att rädda, så det som finns kvar idag att beskåda är en del av husgrunden och en källare. Mer dokumentation om bygget och familjen finns dokumenterat på plats och på nätet för den som vill veta mer. Platsen är populärt som utflyktsmål och vid vårt besök träffade vi på både andra bilister och framförallt mc-förare! Det är en härlig känsla att ta sig uppför på den smala, vackra slingriga vägen. Längs kanterna växer det bland annat ek och hassel och på våren lär det lysa blått av blåsippor. Det vill så klart jag uppleva! (Vill betona att blåsippan här är fridlyst!)

Utsikten uppifrån kullen är minst sagt magnifik…

Vart man än tittar så finns det skog och sjöar! Det vi ser här i horisonten är Västra och Östra Öresjön. Det här är en plats jag rekommendera att åka till. Vackert och med en intressant historia!

Vi for vidare på vår hemliga resa! Ett kort stopp blev det i Torestorp. En mycket vacker gammal stenbro fångade vårt intresse och ni kommer att förstå…

Visst är det vackert?

Mitt i Torestorp delar Torestorpsån upp sig i minst sju strömfåror och bildar ett stycke mycket speciell natur.  Även här finns det promenadstigar där lövträden bildar ett tätt tak och marken är täckt av lummig grönska. Här växer bland annat Sveriges största ormbunke – Kungsbräken längs vattenfårorna. När jag läser på nätet om ”Sju strömmar”, så står det att området är täckt av vitsippor på våren! Så det får bli ett återbesök även hit! 🙂

Ni ser hur lummigt det är!

Uppe på den vackra stenbron såg det ut så här över ån…

Förhållandevis lite vatten i Toretorpsån och kanske därför som vi inte kunde se att det fanns sju strömfåror?

Därefter förstod maken och jag att vi var på väg mot kusten på den hemliga resan! Varberg nästa – närmare bestämt Getterön, där maken och jag intog årets första havsbad! Inte en dag för tidigt! Så här på stranden intogs den medhavda lunchen och det blev som sagt sol och bad!

Innan hemfärd stannade vi till vid hamnen och promenerade runt Fästningen. En svalkande glass satt fint, innan vi så styrde färden hemåt igen!

Avslutar med några bilder ifrån Kallbadhuset som jag tycker är så vackert!

På bilderna syns inte många badande. Men jag kan lova er att det var fullt både här inne i Varberg och ute på Getterön!

Den ljumna kvällen avslutades hos oss med lite rosé, grillat och en grönsallad. Vilken fin ”hemlig resa!”

Jag blir glad om du lämnar en kommentar innan du går och framför allt hälsar jag dig välkommen tillbaka!

Kram Gunilla

Känsö – en ö att minnas i Göteborgs södra skärgård!

Äntligen har jag varit här – på Känsö! Men vi tar det ifrån början!

En perfekt dag att ge sig ut på böljan den blå med ”Svea af Bohuslän” och ”tuffa fram” i ett solglittrigt hav mot Känsö! Tänk att vi återigen har sådan tur med vädret! 🙂

Foto: På väg in mot Stenpiren…

På tidigare resor har vi åkt med Bohuslän, samt Ellen af Bohuslän och nu fick vi den stora äran att kliva ombord på Svea!

Ni ser vilka vyer och motorljudet ifrån en gammal trotjänarinna är underbart!

Nej det här är varken kaptenen eller en sjömatros, utan ”bara jag” som njuter av livets godhet!

Men det fanns en trevlig kapten, annan besättning och en mycket sympatisk trubadur och hans trogna följeslagare!

Den lille hunden blev allas ”kelgris” och husses musikalitet bidrog till att resan blev mycket underhållande!

Efter en mycket behaglig båtresa med kaffe, smörgås och underhållning, närmade vi oss Känsö. Så många gånger genom alla år som jag har åkt förbi och alltid undrat över ”det där tornet” som syns längst upp till höger i bild. Jag har nog vid dags datum varit på alla de större, bebodda öarna i Göteborgs södra och norra skärgård. Kvar på min önskelista stod Känsö! Det är inte så konstigt att jag inte har varit här då det finns militära skyddsobjekt på ön, vilket gör att ön är tillträdesskyddad. Det innebär att ingen får gå iland utan särskilt tillstånd från Försvarsmakten, vilket vi hade genom att vi åkte på en bokad gruppresa. Ön används av hela Försvarsmakten och till viss del av andra myndigheter och näringsliv som samverkar med eller har anknytning till Försvarsmakten.

Väl iland på Känsö blev vi indelade i två grupper med varsin guide och en fantastisk rundvandring på den historiska och natursköna ön kunde starta…

Namnet Känsö har bildats av misstag. Det rätta namnet är Könsö, där stavelsen ”kön” betyder böld eller svulst, som syftar på de rundade bergformationerna som finns på ön. Ordet ”kön” är ett gammalt fornnordiskt ord i svenskan, men finns inte kvar. Det gör det däremot i norska och isländska språket och stavas då ”kaun”. Någon gång har ö blivit förväxlat med ä och namnet Känsö har skapats.

Med ökad handel och kontakter med omvärlden spreds inte enbart varor och människor världen över, även sjukdomar, ibland dödliga sådana spreds. Tidigt förstod man att stänga städerna när sjukdom var i antågande, men eftersom då handel och kommers blev lidande ville köpmännen inte stänga städerna. Detta är anledningen till att man inrättar karantänstationer vilka skulle förhindra att städerna var tvungna att stänga ifall de drabbades av sjukdom. Tidigt förstod man att allvarliga sjukdomar har sin inkubationstid, men inte hur lång den var, så när man bestämde tiden för karantän var det inte med hänsyn till sjukdomsförlopp utan snarare resultatet av bibelns heliga tal 40. Det var nämligen just 40 dagar det krävdes för att rena sina synder enligt bibeln. Med tiden lärde man sig hur lång karantänstid som behövdes. Om man kunde konstatera att alla ombord var friska efter en tillräckligt lång tid ansåg man att det inte fanns risk för smitta. Men om någon var sjuk eller avlidit under resan måste besättningen bli fri från smitta och lasten renas. Att just Känsö valdes som den bästa platsen att förlägga en karantänstation på, var att Känsö är en av de yttre öarna i Göteborgs skärgård, det finns bra och skyddade ankarplatser runt både Känsö och grannön Vargö håla. I maj 1771 var anläggningen på Känsö färdig. Den bestod av ett tvåvåningshus för betjäning på ön samt ett magasin för rening av varorna. (Det som syns på ovanstående bild.)

Här ser vi ”chefshuset”, avsett till karantänchefen, läkaren och tjänstemän. Fint skulle det vara, byggt i herrgårdsstil. Fasaden vit mot havet, men…

in mot ön, var huset rödmålat och det stämde bättre mot många av de andra byggnaderna. Det lilla vita huset – Parloiren, byggdes som ett samtalsrum där de besökande kunde träffa och samtala med dem, som var intagna i karantän, utan att eventuell smitta överföres. Vi var där inne och såg att rummet var delat i mitten med en ränna med stänger och galler på var sida. De intagna gick in genom dörren västerifrån. denna dörr hölls sedan stängd för att vinden inte skulle föra osund luft mot den rena sidan, där besökarna vistades. För att ytterligare försvåra att smittad luft skulle föras över till den rena sidan eldandes det med svavel i rännan. På så sätt kunde svavelröken förstöra eventuella smittämnen i luften.

Många andra byggnader passerade vi, som; observationssjukhuset, de olika magasinen som var lossningskarantäner, Pestsjukhuset, Tunnbindarverkstaden, Rydells Värdshus för att nämna några.

Känsö är en otroligt grön ö, vilket vi fick uppleva på vår rundvandring. Tidigare under våren växte här bland annat vitsippor och gullvivor. Nu såg vi strandtrift, strandglim och blå iris. Från juli till september blommar marrisp, vilken är mycket sällsynt och förekommar bara på strandängar längs västkusten. Undrar om jag har sett någon sådan? Blomman är lila med gula ståndarknappar.

Mindre trevligt är att som på de flesta andra öar finns här huggorm och fästingar, vilket guiden upplyste oss om! Vi slapp se dem!

Det har planterats mycket träd och buskar på ön och en trädgård anlades, vilket karantänchefen Jacob Forsell var mån om.

Härligt grönt och vid sidan om alla grönska låg det lilla lusthuset…

På ön finns också en kyrkogård som vi stannade till vid och det sägs att ett 70-tal människor genom åren har blivit begravda här.

Känsö torn – ett torn byggt i tegel, 9 meter höggt och 6 meter i diameter och ligger på Känsö högsta punkt. Här från tornet kunde man ha uppsikt över skärgården, men det fungerade och fungerar som ett sjömärke!

Äntligen har jag så fått svar på vad det är för ett torn – att ön heter Känsö och så mycket mer! Utsikten här uppifrån är obeskrivligt imponerande! Vi kunde se ut över hela Känsö så klart, men också stora delar av södra och lite av den norra skärgården. Längst ute i väst syntes Vinga fyr!

Så finns det andra mindre torn… 🙂

Mycket vackert som sagt och kan bäst uppleves på plats!

Utsikt in över den grönskande ön och i förgrunden syns bland annat karantänmagasinen och Pestsjukhuset.

Avslutar med en vacker vy inifrån ett av magasinen…

Vackert som en tavla eller hur?

Kram Gunilla

 

 

 

 

Bovallstrand – en pärla i vackra Bohuslän!

I mitt förra inlägg berättade jag om Valön – ett naturreservat beläget ett par km nordväst om Bovallstrand. Efter det fantastiska ”gullvivebesöket” på Valön åkte vidare till vår pärla i vackra Bohuslän – Bovallstrand! Vi var här i juni för tre år sedan och då som nu var min svåger med på turen. Som jag har längtat hit – att återse de sammetslena klipporna, känna doften ifrån havet och gå längs strandpromenaden.

Här i Bovallstrand har vi tillbringat många semesterdagar, men också spontana utflykter vår och höst. Alltid lika ljuvligt att komma hit – vi har så många minnen härifrån!

Badholmarna… inte så många badgäster vid vårt besök en vanlig vardag i Maj. Men i helgen i det underbara vädret som nu råder, kan jag tänka mig att här är fullt med sol – och badtörstiga människor! 🙂

Vi vårt besök höll en trevlig ”gubbe” på att skrapa och måla vid badhytterna! Han ville inte vara med på bild! 🙂

Vy ifrån strandpromenaden mot Badholmarna… Visst är det vackert!?

Vy ifrån Badholmarna in mot sjömagasinen…

Och som vanligt gillar jag bäst de magasin som är till åren komna! Vindbitna, solblekta, lite sneda och så underbara!

Ser ni det mindre magasinet bredvid? Älskar´t! 🙂

Så lämnade vi Badholmarna och magasinen och gick vidare längs strandpromenaden mot båtvarvet och Idrottsplatsen och campingen där vi bott så många gånger i vår husvagn!

Längs promenaden här ligger en hel del stenblock kvar ifrån den tiden då det bröts sten. Kanske inte så vackert ingrepp i naturen, men en stycke viktig historia!

Sedan kan man ju som här göra vackra stenformationer! Inspiration ifrån Mästarnas mästare kanske!? 🙂

Uppe vid campingen hade nya hus byggts och de låg insprängda vid Gullviksbergets fot. För min del hade det varit vackrare utan dem!

Tack för den här gången du vackra pärla – vårt underbara Bovallstrand!

Kram Gunilla

 

 

 

Valön – ett paradis i norra Bohuslän!

För många år sedan runt Kristi himmelsfärdsdag, besökte vi Valön som är ett naturreservat som ligger ett par km nordväst om Bovallstrand. Då som nu hoppades vi på att finna gullvivor eller ”majnycklar” som några av er vet vid det här laget, att de också kallas för! Vid vårt första besök fann vi en hel äng full av gullvivor och den synen har vi aldrig glömt! Vi blev inte besvikna den här gången heller. Fantastiskt att få uppleva det här igen och ha en sådan tur med vädret!

Först möttes vi av en äng med maskrosor och med havet som bakgrund blir det som en vacker tavla…

Som en vacker svensk försommardag!

Vi fortsatte längs vägen vidare in…

Och först såg vi några gullvivor här och där och snart i mängder…

Och här sitter jag och undrar om lilla gubben har tagit det där fotot någon gång?

Om ni inte har fått se gullvivor i vår, så har ni det nu! 🙂

Överallt vackra vyer…

Valön är lättillgängligt både från land- och sjösidan. Bra möjligheter till bad och fiske finns inom reservatet. Stigar och spångar leder till de mest attraktiva delarna.

Man kan gå ut på en stig bland kullerstenarna och komma till klippstränderna och till de mjuka, kala klipporna…

Ibland pausar man och beundrar allt vackert!

Eller så kan man gå upp för de nygjorda trapporna och blicka ut över ett magiskt landskap…

Mjuka och badvänliga klippor längst ut…

Barnvänliga vikar längre in…

Det är ett rikt växt – och djurliv här. Förutom gullviva kunde jag se blodnäva, skogsviol och backsmultron. Jag kunde också läsa mig till att här finns en rad olika mossor och olika örtväxter. Strandängarna och torrängarna betas fortfarande, vilket är en förutsättning för att deras botaniska värden skall bestå.

Valön – ett utflyktsmål som jag varmt rekommenderar…

Kan inte bli mycket vackrare! Eller hur?

Vi åkte sedan vidare till Bovallstrand och Hunnebostrand. Två andra pärlor att besöka, vilket jag berättar om i ett nytt inlägg!

Må gott vänner!

Kram Gunilla

 

 

 

Kvällspromenad i och runt området Klippan i gamla Majorna!

Promenaden från Nya varvet mot Röda sten och Gamla Majorna, har vi promenerat  många gånger och jag njuter varje gång då det finns så mycket att beundra. Jag tröttnar aldrig på att gå här, som delvis är mina barndomskvarter! Vackrast är det så klart under den ljusa årstiden med all grönska och med med liv och rörelse. Men även en kall och solig vinterdag är här vackert. Ja, faktiskt alla årstider! Området runt Klippan är särskilt utmärkande med alla gamla hus och bevarande grönområden. Jag trodde jag hade sett det mesta här, men den här gången upptäckte vi något nytt – att gå in på en av gårdarna! Har alltid promenerat förbi på utsidan och beundrat husen, men inne på gården öppnade sig en ny värld!

Vem vill inte ha en sådan här trädgård!?

Jag bara älskar grönskan, träden och husen!

Gungställningen är kanske inte direkt vacker, men roligt för barnen så klart! Men vilken miljö och trädet –  det var dess storlek jag ville visa!

Längan som skymtar till höger på bild är en del av bevarade arbetarbostäder.  Kanske de som bodde här då, inte upplevde livet och platsen som så idyllisk som vad vi gör! Men enligt en skylt med information om platsen så fanns det ett socialt program för Cornegie som bestod av tre grundpelare: Kyrka, skola och bostäder. Lägenheterna bestod av ett rum och kök med skafferi, vedbod och del i vind och bagarstuga. Hyra: åtta kronor i månaden inklusive hemförsäkring!

Vackra grönområden…

Makalöst vackert!

Vilken lycka att det trots allt finns områden som lyckades undgå rivningshysterin på sjuttiotalet! I stadsdelen Majorna finns många gamla hus bevarade och flera av dem har mycket vackra och detaljrika fasader…

Hus med hjärta och själ! 🙂

Mellan Nya varvet och Röda sten har jag en del barndomsminnen. Tänk att jag har badat här nere i viken som skymtar mellan äppelträdets grönskande och blommande grenar…

Ser ni stranden och vattnet…

Det skymmer och solen sänker sig sakta ned i havet…

Och därute ligger bland annat Älvsborgs fästning…

Ja, vem vill sitta inne och titta på tv en sådan här kväll? Inte vi! Kvällen avslutades ute vid Långedrag… vackert!

Kram Gunilla

 

 

Blommande träd i vårt vackra Göteborg!

Det är mycket som jag vill se och njuta av i vår vackra natur! Vitsipporna har snart blommat ut, magnolian likaså. Men i vår stad blommar nu körsbärsträden och häggen. Det finns så många vackra oaser i vårt Göteborg och idag besökte vi två av dem. Trädgårdsföreningen och Bältespännarparken. Mysigt att se alla flanörer i parkerna, på uteserveringarna och på gator och torg. Men det var ändå lagom med folk, ingen trängsel, många är bortresta. Just i trädgårdsföreningen är träden mäktiga! Gamla vackra träd med en otrolig grönska som är så viktigt för staden. De är inte bara stadens lungor, de bildar ett ”grönskande tak” i parkerna och i vår alléer.

Den ljusa skira grönskan är så vacker, men blommande träd ger färg åt staden!

Stockholm har Kungsträdgården och där har jag ännu inte varit, men det finns körsbärsblom runt om i vår stad och på Södra vägen, nära Korsvägen har vi en fin liten allé!

Jag skulle gärna vilja vara en liten humla och krypa in här i härligheten! 🙂

Vi har också många vackra hus i vår stad med så kallade ”förträdgårdar.”  Nära Lorensberg finns många sådana vackra hus och små trädgårdar.

Alldeles utanför Landsarkivet vid Lorensberg växte ett jättestort träd – en ljuvligt doftande hägg!

Ja, vi har en fantastisk natur runt omkring oss, Både hav, skärgård, skog och mark och vårt vackra Göteborg!

Kram Gunilla

 

En utflykt till Varberg och Träslövs trädgård!

Vilket underbart vårväder! Som ni kan förstå av mina bilder på bloggen och på Instagram, så fyller vi dagarna med olika naturupplevelser! Jag har nästan helt tappat bort det där med tid och datum och njuter av vår tillvaro. Att bara få vara, inga krav och väldigt få måsten. Känner mig tacksam! 🙂

Kom på i all skön ledighet att jag inte visat er bilder ifrån vår utflykt ifrån Varberg och till Träslövs handelsträdgård som hade det där extra allt! Det var genom Instagram som jag hittade dit och jag rekommenderar verkligen att besöka handelsträdgården. Det är ett trevligt ”måste” för alla blomsterälskare och inredningsintresserade!

Först vackra Varberg…

Lite mulet och blåsigt vid vårt besök, men snart, kanske idag är här fullt med soltörstiga människor!

Jag tycker landskapet är så vackert!

Även vid strandlinjen finns det blommor…

Och uppe bland alla husen vid Apelviken.

Jag tycker så mycket om när det blandas med växter, blommor och inredning. Vill ha den gröna spegeln, skåpet, urnorna, bordet…

Hortensia – en favorit!

Och i blått och annat vackert!

Ser ni de där lite ”rostiga” glasvaserna… en sådan önskar jag mig… också!

Jag har sagt det förut… i nästa liv vill jag nog bli florist! Men i detta liv är jag glad över att få pyssla med blommor och fotografera! 🙂 Kolla in den stora keramikvasen!!!

Rena drömmen…

Alltså vita blommor är vackert!

Ja, många vackra växter, blommor, inredning och plantor. Hit kommer jag att återvända!

Vill också visa några bilder ifrån en stor trädgård… jag smög mig in en liten bit (likt Paparazzo 🙂 för att fotografera scillan som växte där i mängder!

Makalöst vackert!

Nu ska jag ut i trädgården och pyssla vidare!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

En härlig dag vid Tofta naturreservat med oslagbara naturvyer!

Idag sken solen och vi planerade snabbt för en utflyktsdag! Det blev Tofta naturreservat där vi har varit förut, både höst, advent och senast förra året på Valborgsmässoaftonen. Här är så vackert att vandra förbi längs strandängarna, på klipporna och då och då går leden alldeles vid strandkanten förbi havet. Här finns så mycket att se på sin vandring av djur – och växtriket. Nere vid strandängarna såg vi både påfågelöga, blåvinge och citronfjäril. Här och var i hagarna blommar det rikt av vitsippor, styvmorsviol, svalört och det finaste av allt – gullvivor! Eller ”majnycklar” som många säger i norra Bohuslän. Som vanligt när jag går i skog och mark, håller jag ögonen öppna. Dels för allt som jag vill fota, dels för att inte trampa på en orm! Mina ögon signalerade SNOK…  och som så snällt ringlade tillbaka ner i diket. Den ville inte vara med på bild och de ville inte fjärilarna heller.

Men vackra vyer ska ni få se…

Tänk att ett foto med tång som har blåst upp från havet kan vara vackert!? Det tycker i alla falla jag! Den blå tunna som ligger och flyter är inget skräp. Det var någon slags boj. Kanske för musselodling…

Och underbara är de små styvmorsviolerna som lyser upp där på strandängarna.

Och så var det ju ”majnycklarna”! Lycka att se dem igen!

Så långt ögat når – svalört och styvmorsvioler. Åh du milde tid vad jag har längtat efter det här!

Svalört som lyser som solen självt! 🙂

Här nedför stenmuren satte vi oss med vår fika i lä för vinden och med en fantastisk utsikt över havet, klipporna och delar av strandängarna. Fokus på den vackra muren!

Naturen här påminner en del om naturreservatet vid Särö Västerskog. Åh det är så vackert!

Älskar det här karga landskapet. Det är meditativt att vandra här. Det enda ljudet är ifrån sjöfåglarna och ifrån vågorna som kluckar mot stranden och stenarna.

Och färglöst är det definitivt inte…

Jag vet inte hur många gånger vi bara stannande till och blicka ut över landskapet. Jag kan inte se mig mätt. Jag är så tacksam över att jag gång på gång får uppleva det här. Naturen.

Kram Gunilla