Nu är han här vår efterlängtade prins!

Imorgon är det en vecka sedan den lille prinsen kom till världen! Så efterlängtad av sina föräldrar och av alla oss andra som står dem nära. Så nu har jag mitt kungarike med både stora och små prinsar och prinsessor! 🙂

Men mest och helst är jag fru, mamma, svärmor och en mycket stolt farmor!

Så stort att få uppleva detta en gång till – att bli farmor. Hålla det lilla livet i sin famn och vara nära. Jag fick minsann lite ”egen tid” med den lille och då passade jag på att sniffa och gosa och dra in den där ljuvliga babydoften. Och tänka sig – liten prins somnade om i min famn!

En liten hand, inte större än min tumme….

Mammas fingrar känns trygga. ❤

Är man en stolt pappa så, har man strumpor på där det står PAPPA!

Åh, det ska bli så kul när lilla O ska få träffa sin nya kusin. Hon och jag har läst en bok om hur det är att få syskon och den boken, om den lite busiga bebisen gillar hon skarpt!

En liten prins behöver ju en hel del saker och har man kusiner, så finns det en hel del bra saker att ärva. Men lite nytt kan också behövas…

Lite mysplagg att ha till den kommande hösten… det finns så mycket mjuka fina babykläder….

Den här boken hoppas vi – farmor och farfar att den blir prinsens bästa bok! Måste säga att det var redan nu finns så fina illustrationer i boken med Astrid Lindgrens underbara sagofigurer! Med tiden ska den väl fyllas med egna bilder och texter….

Ja, det är fantastiskt att bli farmor. Att vi – farfar och farmor, förhoppningsvis kommer att skapa lika fina band med den lille som med Olivia. Att med tiden vara nära, uppleva saker tillsammans, och att få vara en viktig och deltagande person i hans liv. Jag har själv aldrig träffat mina farföräldrar och när min morfar dog skulle jag det året fylla sju. Jag har få minnen efter honom, men de jag har ligger mig varmt om hjärtat. Min mormor dog då jag skulle fylla 21 år. Tyvärr fick hon inte uppleva våra söner, men min systers äldsta son. Om hur vår framtid ser ut är inget jag vill grubbla över. Det är nu som är och jag njuter av den varje stund!

Ja, det är ingen självklarhet att bli förälder eller att bli farmor. För några få år sedan trodde jag inte det och det hade ju också fått gå bra! Livet rymmer olika delar – några av dem kan vi styra över – andra inte! Vilken gåva det är att få barn och barnbarn. Livets efterrätt som många säger!

Det som också är så roligt är att min kusin Kristina, blev farmor dagen före mig! Hon är både mormor och farmor, men så kul med två nykomlingar i vår släkt. Om jag nu tänker rätt så är dessa båda gossebarn bryllingar eller fyrmänningar! Så roligt!😍

Kram Gunilla

Välkommen till Lindheims gård!

På vår sista dag i Sydnorge, blev det ett stopp vid Lindheims gård. Gården är ett musteri med egen äppelodling, samt ett mikrobryggeri (ölbryggning) som är under utveckling. Paret som driver musteriet är Eivin och Ingeborg, och gården och äppelodling har funnits i Ingeborgs släkt i generationer.

Ingeborg var den som tog emot oss och det var hon som med stor entusiasm berättade om gårdens historia och utveckling! Vilken affärskvinna – förstår att verksamhet går bra med den framåtandan! Det är svårt att ”bara leva på musteriet”. Så sedan en tid har de också börjat brygga eget öl, med olika smaker. En del av dem tillsammans med cider och annat gott kunde vi köpa i deras fina gårdsbutik. De starkare dryckerna finns att köpa på ”Vinmonopolet!”

Gården låg så vackert med fantastisk utsikt! Visar några vyer runt gården…

Det här huset tillhör alltså inte gården, utan det är ett grannfastighet.

Bergen, gårdarna och de böljande sädesfälten…

En liten del av äppelodlingen.

Deras eget boninghus var också mycket fint, men när vi var där pågick mark – och trädgårdsarbete framför huset och det var inte så roligt att fotografera. Det får bli ett foto på håll.

Vår påse med innehållande två flaskor öl och en äpplemust av samma sort som vi blev bjudna på! Så god! 🙂

Den satt bra – svalkande och mycket smakrik!

Vi satt i ”puben”, då vi fick smaka på den här goda drycken och lyssna till Ingeborgs härliga berättelse om livet på gården. Miljön här inne – jamen den var ju bara så rätt!

Härliga möbler i en skön blandning, men ändå utvalda med omsorg tror jag!

Alltså den här hyllan med alla goda drycker och fina etiketter! Me like!

Vi satt vi de här borden – vi var ju så många! De flesta glas urdruckna! 🙂

Ja, jag gillade verkligen stilen och vi kände oss verkligen väl mottagna! Då köper man ju också med sig något, vilket de flesta gjorde! 🙂

Vi fick naturligtvis kika runt i själva bryggeriet och se alla tunnor, där de olika dryckerna tappas upp och lagras för att smaken ska utvecklas. Det var ju som om vi plötsligt var på en vingård i Italien, med lagring på ekfat och i tunnor. Vi frågade om deras produkter finns i Sverige, men det gör de inte. Det är ju hård konkurrens – det finns ju fina bryggerier här hemma också!

Ja, det här var det sista inlägget om vår Norgeresa till bland annat Lysefjorden. Det blir säkert fler resor dit… Har du missat något inlägg och vill läsa ifrån början, så kika här!

Om du som jag tycker om vårt grannland i väster, så vill jag passa på att tipsa om några program där du bland annat får möta trevliga människor och fantastisk natur!

”Stugfixarna” – ett annorlunda inredningsprogram, där de duktiga hantverkarna i serien tar sig an renovera och inreda gamla omoderna ”hytter”, någonstans i Norge. Killarna är så superduktiga och naturscenerna är fantastiska! Jag inväntar med spänning på en ny omgång. programmet sänds vanligtvis lördagar, kanal 8. (Har sett att de sänder repriser.)

”Där ingen kunde tro att någon kunde bo!” Ja, vilka fantastiska naturscener! Ofta handlar det om människor som medvetet har valt att bo lite enskilt. De lever enklare, och klarar sig ibland på det som gården ger. Ibland i kombination med annat arbete. Detta program går på SVT och finns även på TV-play. Se det!

”Lars Monsen på villovägar!” En känd norrman som kan det mesta om att vandra och övernatta ute i den norska fjällvärlden. Ja, även en del i Sverige och Finland. I den här programserien, blir Lars ”avsläppt” någonstans i vildmarken. Han har ingen aning om var han är! Han ska ta sig från punkt A till punkt B på en utsatt tid. Vi får följa med på strapatserna genom kameralinsen tillsammans med programledarna! För det mesta tar han sig fram till målet i tid och då ska han också berätta var han är. Hoppas det kommer en ny omgång, annars går det nog fortfarande att se programmet på TV-play. Vackra vyer så klart och Lars han kan man inget annat än bara tycka väldigt mycket om!

Må gott!

Kram Gunilla

Cykeltur på Säröbanan, med badstopp vid Budskär!

Igår, lördag var det verkligen den ”perfekta dagen”, för en cykeltur och för en stunds njutning med sol, bad och vackra vyer! Ingen blåst och lagom varmt.

Det är så vackert längs Säröbanan och i regel blir det två, eller fler cykelturer här varje år. Det finns så mycket att titta på längs vägen, med alla vackra husen, sädesfält, ängar och havet förstås! Ibland är det lite mer små skogspartier. Det finns flera badplatser längs sträckan och vi brukar numera undvika de större och cykla ned till de mindre platserna, där det inte är så mycket människor, men ändå med fina bad.

Vy längs Säröbanan…

Ett foto som jag tog vid ett annat tillfälle och då är det försommar.

Några gånger har vi nu badat vid Budskär och här trivs vi bra bland de små sjöbodarna, badhytter, klipporna och det utmärkt fina badet.

Skulle gärna vilja ha tillgång till en egen liten badstuga här! Bakom husen, mot vattnet, ligger badbryggan längs med badhytterna, så det är bara att klättra ned ifrån någon av badstegarna eller hoppa rätt ned i havet från bryggan.

En liten stuga lite längre in i viken….

Egen brygga till badstugan… bara att gå in och på andra sidan dyka rätt ned i havet! 🙂

Ja, det finns mycket som blicken kan landa vid som här vid mysiga sjöbodar.

Så underbart att kombinera motion med sol och bad – jag älskar det!

Efter några ca: tre timmar var vi nöjda och det var dags att trampa tillbaka mot ”Husknuten”, där vi parkerat bilen och väl framme hade vi då cyklat 3,7 mil.

En vy längs Säröbanan som jag tycker är den vackraste… sommar, sol, hav och hundkex!

Må gott!

Kram Gunilla

Ett besök i staden idag och en titt i några av favoritbutikerna!

Behövde uträtta några ärenden i stora staden, så det blev en tur in till Göteborg idag. Kände också för att kika in i några av favoritbutikerna längs Södra vägen, Avenyn och runt Magasinsgatan samt Kungsgatan. Det är dock en rörig och bullrig stad i vissa områden, på grund av stora ”vägprojekt” och så kommer det nog att vara en lång tid framöver! Nåväl det finns ju några ”fredade områden” och dit sökte jag mig.

Det finns flera mysiga blomsterbutiker i innerstaden och dem besöker jag gärna.

Floramor och Krukatös vid Kaserntorget är en mycket trevlig butik med fräscha och vackra blommor och där finns även fina inredningsdetaljer…

Själva innergården är så fin – fullt med gröna växter kantar trappan upp till entrén.

Den här butiken huserar i en gammal byggnad där lokalerna tidigare har använts som verkstad – och industrilokaler. Jag gillar skarpt att den känslan får finnas kvar! Det är ju ett stycke Göteborgshistoria.

Lampor, krukor, vaser, kuddar… ja, många fina saker som också passar bra in i miljön.

I samma hus, finns Artilleriet som nyligen hade nyöppning. Byggnaden har totalrenoverats och butiken har fått större lokaler. Så jag var nyfiken hur det såg ut därinne nu och jag blev besviken! Inte alls samma ombonade känsla som tidigare enligt mitt tycke. Stort, lyxigt, kalt och opersonligt är mitt betyg. Två våningar med möbler och annan inredning som inte alls gav det ombonade och lite bohemiska intrycket som tidigare. Men de som tilltalas av den mer lyxiga och flärdfulla stilen, tycker säkert annorlunda.

Nåväl en vit soffgrupp föll mig i smaken….

Den där sköna lite skrynkliga linnekänslan. Brydde mig inte om att titta på prislappen!

Det är så snyggt med vitt och brända, jordiga toner, som i filten och kuddarna.

Den stora bruna lampan är urläcker, men det gäller att ha takhöjd!

Butikerna runt Magasinsgatan är trevliga, så gå gärna dit och titta när du är här. Här finns något för alla. Jag var också inne i Artilleriet The Kitchen, där har det behållit den gamla ombonade atmosfären. Men just idag var det lite rörigt då det packades upp nya varor!

Jag vandrade tillbaka mot Kungsgatan och gick in i blomsterbutik nummer två. Blomrum som ligger i Torgpassagen, Kungstorget. Underbara blommor och ett underbart läge nära Saluhallen som också är värt sitt besök! En mycket gammal genuin byggnad.

Lika mycket blommor utanför butiken som inne i den! Lägg märke till den svartvita golvet!

Dahlia – fantastiskt vacker!

Massor av palettblad – många fina färger. Min favorit som du vet…

Blommande kronärtskocka som snittblomma. Så läckert!

Grönt är vilsamt vackert…

Murgröna, rosmarin, palettblad med mera…..

Alvhems butik och mäkleri som ligger på Södra vägen, är också en fin butik att besöka. En härlig kombo med mäkleri och inredning. Hoppas den överlever ”röran” utanför på gatan!

En sådan här skänk skulle jag vilja ha i mitt lantkök med massor av lådor!

Visst är det roligt att kika runt i butiker, för att få lite inspiration och få utlopp för sitt inredningsintresse. För det har jag även om det är sällan som jag delar med mig om det här på bloggen. Men jag tycker det är viktigt att tänka långsiktigt när det gäller allt som har med hemmet att göra. Även beträffande klädinköp. Om jag handlar så köper jag hellre gamla genuina föremål framför att köpa nytt. Men inte kläder… det har jag svårt för. Det enda som fick följa med hem idag, var en ny baddräkt . Jag tror på mer sommar och bad i år och nästa och nästa…. 🙂

Må gott!

Kram Gunilla

Det självklara är inte alltid så självklart!

Det finns mycket positivt i livet – det tror jag alla kan hålla med om som bor någonstans i vårt avlånga land. Livet innehåller både med – och motgångar. Något som vi alla måste förhålla oss till. Var och en på sitt sätt. Det kan vara tungt, frustrerande och ledsamt att ta sig igenom en motgång och så befriande och glädjefyllt det är när man lyckas! Jag tror alla kan känna igen sig i det. Den tunga känslan av smärta, sorg, vrede, besvikelse eller hopplöshet som byts ut mot ett enda stort glädjerus! I bästa fall blir det så, men inte alltid.

Det som för många är det mest naturliga i världen är glädjen över att få bli förälder! När längtan efter barn kommer och den önskade graviditeten uteblir… det är en realitet för många par! Att längta hett och innerligt och hoppas månad efter månad. Ibland år efter år. Det är en längtan så djup och svår att förstå för någon utomstående. Även för de allra närmaste. Frågor kommer med tiden… frågor som berör barnlösheten. Eller kanske undvikanden… det är inte lätt att veta hur man ska förhålla sig. Inte för någon.

Så händer det! Längtan efter ett litet barn… ett nytt litet liv som snart ska ska välkomnas till världen!

Vår sonsambo med en stor, rund och go mage! En kärleksgåva – så vacker och som den naturligaste saken i världen, men som inte alltid är det! Vi är många runtomkring dem som delar deras glädje – glädjen över att en djup och innerlig önskan snart är sann!

Vi hade en fin stund Tove och jag, då bilderna togs. Vi var ute på promenad och såg oss omkring i de vackra omgivningarna…

En lantlig idyll omgiven av sädesfält, gårdar, men också skog…

Och i skogen bor det ett troll! 🙂

Det målas och målas och grejas både på ut – och insida på deras fina boning! Men det bästa är förstås glädjen i att ett litet knyte snart ska få se världens ljus och få växa upp på landet.

Nej, det är ingen självklarhet att bli förälder eller att få barnbarn! Det är en gåva!

Vi kan inte styra och ställa över allt som sker. Vi kan bara önska, hoppas och tro!

Livet är förunderligt.

Kram Gunilla

Efter Lysefjorden väntade fler naturupplevelser!

Båtfärden på Lysefjorden var precis så vacker som jag hade föreställt mig och inte blev det mindre vackert uppe på fjällplatån! Efter lunchen vid Örnnästet, som jag skrev om i det föregående inlägget om vår resa till Sydnorge, så for vi vidare över ett sagolikt vackert landskap på vår färd mot Vrådal, där vi hade vår tredje och sista övernattning.

Det var här vid Örnnästet som vi åt vår lunch, efter den soliga och vackra färden på Lysefjorden! För att komma hit passerade vi genom 28 hårnålskurvor och fler blev det sedan på den vidare färden över högfjällsplatån.

Innan vi klev på bussen igen blickade jag ut över landskapet och såg betande får och skyltar som visade på olika vandringsvägar. Nog skulle jag också vilja ge mig ut på en vandringstur i vårt vackra grannland!

Undrar vilken väg fåret ska välja!? 🙂

Bland annat vägen till Kjerag – den runda stenen som alla vill nå och helst kliva ut på!

Ett bättre liv kan knappast de fria fåren få i det vackra landskapet. Och för det mesta höll de sig undan från vägarna, men ville de gå framför en bil eller vår buss, så gjorde de det! 🙂

Alltså vidderna…

Ser du fåren längst ned i bild?

Ibland är landskapet kalt och kargt. Ibland blir det mer grönt och mjukare…

Så har vi kommit ned ifrån högfjällsplatån. Väl framme i Vrådal, blev det en stunds vila, innan den goda kvällsbuffén. Hotellet i Vrådal låg mycket vackert, så vi satt ute en stund och njöt återigen av det norska landskapet. Tidigt nästa morgon, på dag fyra, startade vi så hemfärden. Under dagen passerade vi återigen vackra platser och vyer.

Vi gjorde ett längre stopp som lär vara Norges vackraste rastplats. Tyvärr minns jag inte namnet, men vackert var det belägget vid en fors.

Svåger och make…. så roligt för dem och för mig att dela alla minnen efter resan!

På vår väg hem, gjorde vi också ett besök vid ett musteri! Gården låg otroligt vackert och jag blev imponerad av ”Ingeborg”, som tillsammans med sin man driver musteriet. Ingeborg tog emot oss, visade oss runt och berättade om musteriets utveckling. Men det där får jag berätta mer om i ett nytt inlägg! 🙂

Må gott!

Kram Gunilla

Det var dans på Brännö brygga!

Vilket fantastiskt väder vi har som bjuder in till sol, bad och utflykter! Idag, vid skrivandets stund, är det dock mulet och det väntas lite åskregn. En av våra utflykter gick till Brännö i Göteborgs södra skärgård. Jag tror att jag har varit på dans vid Brännö brygga, men jag är osäker på om vi steg i land eller om det kanske ”bara var” en kvällstur med skärgårdsbåt som la till där ute en stund. Så Brännö är helt klart en outforskad ö för min del och även för maken. Våra goda vänner har däremot varit här tidigare och då på fest i lotsutkiken!

Den här dagen hade vi med våra goaste vänner och på schemat stod sol och bad! Eftersom det var så varmt, så insåg vi att den planerade promenaden ut till Galterö naturreservat, får sparas till ett annat tillfälle. Det var knappt att vi orkade att promenera upp till lotsutkiken i värmen! Dessutom promenerade vi också från Brännö Rödsten, där färjan la till och tvärs över ön till Brännö Husvik, där Ramsdals bad ligger. Promenaden till badet från färjan tar ca: 30 minuter och det var precis vad vi orkade med i värmen! Ett stopp hos den lokale handlaren blev det på vägen till badet och det var vi inte ensamma om! Alla som hade åkt med färjan skulle tydligen handla något ätbart först! 🙂

Södra Skärgårdens öar består av ca 30 st öar.

Öarna sträcker sig från Rivö i norr till Vrångö i söder. Vissa öar kommer du endast till under sommaren – om du inte har egen båt. Alla öar är bilfria. De största öarna är: Brännö, Styrsö, Donsö, Vrångö och Asperö. 
Några av de övriga är: Köpstadsö, Stora Förö, Knarrholmen, Kallö, Kårholmen, Vargö, Sjumansholmen.

Att ta sig till Saltholmen och till skärgårdsbåtarna

Från centrala Göteborg tar du dig ut till Saltholmen med spårvagnslinje 11 (och 9 under sommaren) – restid cirka 35 minuter, samt buss 114, Ö-snabben – restid cirka 25 minuter. Färjorna från Stenpirens resecentrum i stan till de större öarna i södra skärgården går numera året runt. Hela turen Stenpiren–Styrsö–Donsö–Vrångö tar cirka 1 timme och 35 minuter och är ett smidigt alternativ till att ta spårvagn/buss till Saltholmen och där byta till båt. Vid Saltholmen byter du sedan till den skärgårdsbåt som tar dig till målet för resan! Styrsöbolagets båtar ingår i den normala kollektivtrafiken, så samma biljett gäller för såväl buss och spårvagn! Planera din resa efter Västrafiks reseplanerare och Styrsöbolagets tidtabeller! Glöm inte att också planera för återresan!

Om Brännö

Typiskt för Brännö är att det är ett äldre jordbrukslandskap med bitvis välbevarad bebyggelse med bykaraktär, samt med flera bostadshus och ekonomibyggnader som lador byggda på 1700-talet samt 1800-talet. Kännetecknade för många av dessa bostadshus är att de är förhållandevis små och lågt byggda. Detta la jag direkt märke till på vår promenad från färjan till badet.

Spår av gamla gårdar…

och så de där charmiga små husen med glasverandor som jag är så förtjust i! Ser du klädstången utanför huset? Vi såg många ”loppisar” på vår promenad!

Namnet Brännö förekommer flera gånger i de isländska sagorna, bland andra i Olav Tryggvasons saga (Brenneyia), Egil Skallagrimssons saga (Brenneyja) och i Laxdøla saga (Brenneyjar). I Kung Valdemars jordebok på 1200-talet skrevs namnet Brænnø, vidare Bränöö 1600 och Brännö 1777. Förleden Bränn- anses komma av ordet ”bränning”, alltså en brottsjö från havet. Till skillnad från andra kringliggande öar Har jordbruket varit den dominerande livsnäringen och inte fisket som på det kringliggande öarna. Under 1600-talet ökade behovet av lotsar för Göteborgs framväxt och Brännö kom att bli en betydande lotsö med egen lotsutkik. Först i samband med att en byggnadsplan från 1952 antagits började även pensionat och sommarstugor att växa fram på ön. Det sista jordbruket på ön lades ned vid mitten av 1900-talet. Vintertid bor det ca: 900 personer på Brännö och på sommaren – ja, då blir det fler! Sommartid bor här ca: 5000 personer! (Källa: Wikipedia.)

Efter sol, bad och fika på klipporna, packade vi ihop och gick ned till Brännö brygga som ligger alldeles intill badet. Om det ni var ”knôkfullt” på stranden och klipporna, så var det tomt på Brännö brygga! 🙂

Så i väntan på att bli uppbjuden, tog jag mig en svängom på egen hand!

Plötsligt blev det konkurrens på dansbanan…

Det var visst damernas tjuvdans! 🙂

Det är dans på Brännö brygga på torsdagar under sommaren och det var TORSDAG, då vi var där! Men vi var kanske lite för tidiga! ¨:)

Under sex torsdagskvällar och en lördagskväll arrangeras den välkända ”Dans på Brännö brygga”. Här möts du av full aktivitet med dans till levande musik, korv- och lotteriförsäljning. Det är fri entré till, men lägg gärna ett bidrag till Brännöföreningen vid entrén till dansen!

Foto: tillhör brannoforeningen.se
Så här ser det ut när det är fullt med glada och danssugna sommarfirare!

Nere vid bryggan såg vi en av de vackra så kallade ”lotsvillorna” från sent 1800-tal, tidigt 1900-tal. I samband med lotsförordningarna 1862 och 1881 erhöll lotsarna nära nog fasta löner. Detta medförde att de hade möjlighet att bygga bättre och större bostäder, Husen beställdes från fastlandet och fraktades ut till Brännö, bland annat från Risveden i Skepplandatrakten. Ett större antal av dessa ”lotsvillor” byggdes vid Husviksvägen mellan den gamla bygatan och Husviks brygga.

Kan huset med grönt tak vara en av dem?

Vilken dag, vilka vyer…

Efter dans och bad, blev vi törstiga och började promenera mot värdshuset. Vi var mätta, men vätska behövde vi…

Värdshusets egna öl som var så god så den slank ned ganska fort! Jag hann före ”pôjkarna!” Den gamla anrika byggnaden som syns i bakgrunden, är det ursprungliga värdshuset och där inne finns flera små trevliga rum inredda i Lasse Dahlquist anda! Lasse Dahlquist bodde aldrig på ön, men var som barn ofta på besök hos sin morfar, mästerlotsen Rudolf. Dahlquists morfars hus, Langegården, finns bevarat på ön. Flera av Lasse Dahlquists visor har innehåll som anknyter till ön.

Innan det var dags att åka tillbaka mot Saltholmen, ville vi såklart besöka lotsutkiken! Inga svårigheter att hitta. Skyltar visade vägen…

Väl uppe – pust, pust! Så fick vi lön för mödan…

Ett trevligt ungt par, (turister från Frankrike och Tyskland som kunde lite danska! ) gjorde oss sällskap och vi fotograferade för varandra. Magnifik utsikt här uppifrån….

Jag hade inte med min digitalkamera… svårt att fånga utsikten med mobilkameran. Men vackert är här och härifrån ser man bland annat Vinga fyr och hamninloppet mot Göteborg med Älvsborgs fästning. Bredvid ser man också Asperö, som vi nyligen besökte och Kännsö syns också bra. Dock inte på den här bilden.

Det är verkligen underbart och värt besväret att ta sig upp till högsta punkten. Och skönt att vila sina trötta ben!

På Brännös högsta punkt, 47 meter över havet, ligger ”lotsutkiken”. Detta är en enkel stuga där lotsar som bemannade den så kallade ”frivakten” (vanligtvis tjänstgjorde brännölotsarna på Vinga) uppehöll sig. Byggnaden anlades 1918, men brann ned 1960 och återuppbyggdes senare. Vilken tur! Det går alltså att hyra lotsutkiken… våra goda vänner gjorde det och de tio stycken som samsades här inne! 🙂

En underbar dag blev det tillsammans med goa vännerna Leif och Gun! Nu ser jag fram emot ytterligare ett besök på Brännö, för att titta närmare på naturslingan som går ut mot Sundholmen och vidare över till Galterö. Det finns alltså mer att berätta och visa om det vackra och mysiga Brännö.

Så vill jag avsluta mitt inlägg med att uttrycka att jag tycker det är så roligt att flera av mina bloggvänner, ”vanliga vänner” och okända också har besökt ett flertal av de ”pärlor” som jag har skrivit om. Det är så kul att kunna inspirera andra och självklart blir jag glad över att få återkoppling!

Må gott!

Kram Gunilla

Palettblad – en favorit!

En växt som har blivit populär är palettblad. Växten i sig är ju inte ny, men finns numera i många olika färgskiftningar. Jag har sneglat på dem länge och nu när några sommarblommor vid entrén började se lite vissna ut – ja, då blev det lite nytt!

Köpte en storbladig, en med mindre blad och så en vit/rosa cyklamen som bryter av, men som ändå tar upp tonen i det röda.

De här växterna hoppas jag ska trivas länge i sin kruka. Ända tills det blir frost! 🙂

Det blir fint när den småbladiga hänger ned lite över kanten.

Tycker att växterna också passar så bra i ”korgen” och till vattenkannan i zink.

Viktigt att det är fint vid entrén – Feng Shui mina damer och herrar! 🙂

Må gott!

Gunilla

Shinrin-yoku – Att skogsbada!

Vaknade inatt av ljudet från regn! Tänk att regn kan göra en människa glad! Ja, säkert flera och inte minst naturen! 🙂 Så det får gärna regna hela dagen idag! Oavsett så ska jag gå ut på promenad och ta mig ett skogsbad! Nu tänker jag inte på att bada i det lilla skogstjärnet som finns i ”min skog!” Nej, att skogsbada är något annat.

Vad är Shinrin-Yoku?

Shinrin-Yoku är en japansk term som betyder att ”ta in skogsatmosfären med alla sinnen” eller bokstavligen att ”skogsbada”. Den har fått sin utveckling i USA genom ”Forest Bathing” och ”Forest Therapy” som här i Sverige kallas Skogsbad och Skogsterapi.

Shinrin-Yoku/Skogsbad  är en kombination av mycket långsam vandring på mjuka stigar i park eller skog, med guidade förslag och aktiviteter som kan öppna våra sinnen för att uppleva naturen på ett nytt vis. När vi ”skogsbadar” tillbringar vi alltså en tid i skogen på ett särskilt närvarande sätt, med våra sinnen i en fördjupande kontakt med den omgivande miljön. Så vandra ut i skogen, ta några djupa andetag, sakta ned och öppna dina sinnen. Detta är vägen till Shinrin-Yoku, att bjuda in naturen som medicin och väg till läkande.

Shinrin-Yoku eller ”Skogsbad” har vuxit fram som del av den japanska kulturen där människans ömsesidiga kontakt med naturen anses vara avgörande för bådas välbefinnande. När ohälsan hos befolkningen ökade dramatiskt i början av 1980-talet, uppmärksammades att naturkontakten saknades i den urbana, hårt arbetande människans vardag. Som ett led i att råda bot på ”Karoshi”, alltså stressrelaterad död till följd av överarbete, inrättade Hälsoministeriet hälsoparker runtom i landet. Det var också i samband med detta som det blev viktigt med en etablerad forskning och utbildade Shinrin-Yoku guider, för att ge människor en vetenskapligt grundad tillgång till en guidad reträtt för avslappning, terapeutisk återhämtning och läkning genom närvaro och sensorisk kontakt med en levande miljö. Numera finns omkring ett 60-tal etablerade hälsoparker runtom i Japan och Shinrin-Yoku utgör en av hörnstenarna i den japanska hälsovården. Skogsbad och Skogsterapi ökar nu stadigt i popularitet världen över. Det är en utveckling som brukar jämföras med hur meditation och yoga med tiden fått en allmän spridning i vår västerländska kultur. 

På ett sätt låter allt det här konstlat i mina öron – att det inrättas särskilda parker/naturområden, som tillsammans med särskilda utbildade ”naturguider” och terapeuter ska bidra till att människors tillfrisknande, beträffande fysisk och psykisk ohälsa. På ett annat sätt förstår jag det eftersom många – alltför många i dagens ”uppskruvade samhälle”, lever långt ifrån naturen och ett obalanserat liv. Vi lever i en tid där många unga och även vuxna tillbringar mycket av sin tid inomhus och där alltför många tillbringar tiden med att vara uppkopplade på Internet. Jag vet av egen erfarenhet att naturen är oerhörd viktig för vår hälsa. Att vistelser i naturen bidrar till ett snabbare tillfrisknande vid till exempel utmattningssyndrom. Så kanske Shinrin-Yoku, Skogsbad och Skogsterapi är ett sätt att balansera det moderna livets krav för att må bra, både fysiskt och psykiskt genom en fördjupad kontakt kontakt i balans med naturen. Det är väl också ett ypperligt sätt att förstå hur vi kan leva hållbart och i samklang med vår levande miljö, både för vår egen hälsas skull och för vår värld i stort.

Varför just i skogen?

Naturligtvis kan man vara på olika platser i naturen för att uppnå ett rofyllt sinne. Jag älskar ju att vandra nära eller i direkt anslutning till havet. Att gå längs en vattenlinje på en sandstrand är mycket rogivande. Eller att sitta på ett berg och följa en solnedgång. Eller vandra i fjällmiljö. All vistelse i naturen är ju av godo, men skogens träd ger en känsla av skydd. Tillsammans med annan växtlighet bildar skogen rum. I skogen finns på så vis både golv, väggar och tak som vi upplever som ”omhuldande.”

Hur går ett skogsbad till?

Vill man göra vistelsen extra avstressande – à la shinrin-yoku – gäller det att hitta ett skogsområde där man kan vara någorlunda ostörd, där du känner dig trygg och där du kan avsätta några timmars tid. Sedan sitter eller står man still, ligger ner eller strosar sakta omkring med vidöppna sinnen. Man försöker släppa alla vardagstankar och låta sinnena fånga upp det som kommer; dofterna, ljuden, ljuset, formerna. När tankarna ändå börjar vandra, för det gör de, så släpper man dem så snart man märker det och går tillbaka till sinnesupplevelserna. En mer medveten vandring/promenad med andra ord. Att låta blicken vandra och inte stirra ned i backen – att lyssna efter skogens ljud.

Jag har flera platser i ”min skog”, där jag ”skogsbadar.” Idag, efter regnet var ju dofterna från mossa och jord väldigt tydliga och intensiva. Ja, mina sinnen är vidöppna och jag stannar ofta till och blundar, lyssnar efter skogens ljud och känner in dofterna.

Den här delen av stigen är den grönaste. Lövträden bildar med sina grenar och löv ett tak över stigen. Här och var finns mindre stigar som jag utforskar och att vandra på dem i sakta gemak är en ”Lisa för själen.”

Foto: Se hur solljuset letar sig in mellan träden och träffar mossan.

Jag har lagt märke till att jag både är fokuserad och avslappnad när jag går i skogen. Fokuserad på så sätt att ”störande tankar” avtar och istället lägger jag min uppmärksamhet på vad jag faktiskt SER. Det är så lätt att missa allt det vackra om man går och tänker på annat eller alltid går mycket raskt. Motionsgång är en sak, men skogsbada är något annat.

Idag på promenad såg jag att ”änglahåret” igen! Kanske någon som kommer ihåg att jag skrivit om det förut? Tycker det är så fint med änglahår i skogen! 🙂

Blir glad om du vill som läser vill dela med dig av dina erfarenheter! Vad betyder naturen för dig? Någon speciell plats du dras till? Känner du till begreppen som ” Skogsbad och Skogsterapi?”

Må gott!

Kram Gunilla

Höjdpunkten – Lysefjorden och högfjällsplatån!

På vår tredje dag i Sydnorge blev det resan höjdpunkt med båtturen på Lysefjorden! Vi lämnade därmed Stavanger och åkte till Lauvviks kaj, där det blev en stunds väntan innan vi steg ombord på båten. Tänk att det även denna dag blev strålande solsken! 🙂

Två förväntansfulla bröder i väntan på färjan. Maken till vänster och min svåger till höger!

Inte så stor färja, därmed inte sittplatser åt alla, vilket inte gjorde så mycket. Vi fick bra ståplats på soldäck och bra överblick över allt det vackra som vi passerade. Dessutom blev det ”rotation” på medpassagerarna då många ville röra på sig efter ett tag och då knep vi var sin stol! 🙂

På väg in i Lysefjorden och då passerade vi under ”Lysefjordbron” som når 50 meter över fjorden och är 446 meter lång, samt 12,3 meter på bredden.

Visst är den mäktig och fjorden vacker!?

I början av Lysefjorden var det ”lågland” och ganska mycket barrskog.

Mäktiga vyer… med grönska och allt högre berg.

Stort och brett vattenfall, vet inte om det har något speciellt namn… förmodligen…

Lågland mot mäktiga berg… åh, vilka vyer!

Om jag minns rätt. så la färjan till vid två ställen på vägen in i fjorden. Här vid ett gammalt kraftverk var det en hel grupp vandrare som steg av. Jag undrar om de skulle gå….

de 4 444 stegen upp för ”Fløritrappan” som skymtar bakom kraftverket som numera är ett B&B samt kafé. Trappan tar dig 740 meter över havet och tar ca: två timmar att gå! Det är världens längsta trätrappa och den sägs knarra och knaka, men är fortfarande stadig och stabil! 🙂 Väl uppe är det många som vandrar vidare mot Kjerags bergsplatå med den berömda Kjeragbolten, stenbumlingen som sitter fastkilad i en skreva. De modigaste vill naturligtvis låta sig fotograferas på den!!! Vi såg bumlingen nedifrån, men lite försent för att hinna fota.

Nästa bild tycker jag är lite häftig på sitt sätt…

Rejäla däck vid kraftverkets brygga för att hålla emot färjan!

Det var verkligen något med solljuset, det var verkligen blått! Bergen så vackra liksom fjorden i sig…

Två goa gubbar tillika bröder på första parkett! 🙂 Två ”silverrävar” som sönerna säger! 🙂

Jag vill också vara med på bild! Trevliga medpassagerare runt mig som fransmän och belgare och holländare bland annat. Ja, många vill se vackra Norge!

Ju längre in i fjorden vi kom ju brantare och mäktigare blev bergen…

Det här är bergstoppar… vilka fantastiska mönster och nyanser!

Så fick vi äntligen se den då – Preikestolen! Den mest berömda turistattraktionen i Ryfylke tornar upp sig till imponerande 604 meter ovanför Lysefjorden. Denna helt plana klippavsats, cirka 600 kvadratmeter, formades antagligen när den senaste inlandsisen drog sig tillbaka för 10 000 år sedan. En mycket mäktig syn! Jag begriper bara inte hur de vågar sitta däruppe och dingla med benen över kanten! Tyvärr fanns det ingen tid att ta sig dit upp, för utsikten därifrån är förstås hissnande! Men vi var absolut nöjda med att fått se den mäktiga klippan underifrån.

Så började vi närma oss slutpunkten av färden – Lysebotn.

Färjeläget vid Lysebotn… Snart väntar oss en annan hisnande färd… Uppför 28 hårnålskurvor till ”Örnnästet!”

Skicklig chaufför… det är verkligen hårnålskurvor! Här är vi nog halvvägs… ser du fordonen längst ner?

Uppe! Nedan har vi färjeläget, Lysebotn!

Örnnästet – här åt vi vår lunch och fick lite tid att blicka ut över hårnålskurvorna, bergen, fjällplatån och Lysefjorden, innan vi for vidare mot Vrådal.

Visst är det mäktigt!? Och nedanför finns Lysefjorden som ser så liten ut här uppifrån!

Kvar att visa är fler naturbilder ifrån fjällplatån och det blev många små sjöar som vi tog oss förbi och ännu fler hårnålskurvor. På vår sista dag stannade vi till vid Lindheims fruktgård och inget av det här vill du missa!

Nu ska jag strax tillsammans med en go vän bege mig ut på tidig morgonpromenad och någon timme senare, då jag är tillbaka, kommer lilla O! Ska bli sy mysigt att ha henne här några dagar och kanske det innebär att jag äntligen får gjort premiärdoppet i sjön eller helst havet! 🙂

Må gott!

Kram Gunilla