Att rensa och organisera är att underlätta både för sin egen del och för sina anhöriga!

Något av det värsta som skulle hända i vårt hem är att mötas av att det har varit inbrott, eller ännu värre att förlora delar eller allt i en brand! Blotta tanken skrämmer mig! Tack och lov, så har vi hitintills inte blivit drabbade. Vi känner nog alla någon som har fått sitt hem genomsökt och förlorat personlig ägodelar. Dess bättre är det inte lika förekommande att förlora sitt hem och hus i en brand.

Något annat som kan vara lika smärtsamt och svårt är att rensa, och sortera efter någon nära anhörigs bortgång. Att ta hand om ett så kallat dödsbo. Som alltid när det gäller olika händelser, så påverkas vi på olika sätt. Allt beror ju på tidigare erfarenheter och på hur vi har lärt oss att hantera dem. Vid inbrott är det oftast personliga saker som går förlorade och som kan ha ett högt personligt värde. Det går oftast inte att ersätta fullt ut. (Känslomässig betydelse.) Vid en brand är det så mycket mer som går förlorat. Ett helt hem ska kanske återuppbyggas med allt vad det innebär ekonomiskt och känslomässigt! Men det som de flesta uttrycker först och främst, som har förlorat sitt hem i en brand, är främst tacksamhet över att inga människoliv gick till spillo! En högst naturlig reaktion, då vi vet att det allra värsta kan inträffa!

Vid andra tillfällen, kan situationen vara den att du väljer att göra dig av med ägodelar av egen fri vilja för att det är just det du vill och önskar! Du kanske ska flytta utomlands, byta till mindre bostad, eller helt enkelt väljer en livsstil där ägodelar har fått en mindre betydelse.

Anar du vart jag vill komma?

Ett begrepp som jag har sett och hört då och då är att ”döstäda”, vilket inte ska förväxlas med att ”dödstäda”. Det sistnämnda betyder att ta hand om ett dödsbo. Att döstäda är att göra just det som jag alltid har gjort. Rensa, sortera och organisera. Naturligtvis gör jag det främst för min egen skull. För vår skull. Men med tiden har det också kommit att innebära att även underlätta för våra barn. Jag vill inte att de ska ha ett ”berg av tillhörigheter” att ta hand om den dagen då vi har lämnat jordelivet! Och det som finns, det ska gå att överblicka.

Att rensa, sortera och organisera kan kännas övermäktigt, beroende på olika omständigheter. Vi lever olika liv och har olika krav och möjligheter till att skapa ordning och harmoni omkring oss. Ett flertal anser att det tar sådan tid att hålla ordning på allt och därför blir det rörigt och det är delvis sant. Vi har inte alltid ork och intresse av att ge vårt hem all uppmärksamhet. Det är så mycket annat som pockar på uppmärksamhet och som kanske känns mer angeläget! Min övertygelse är dock att ett hem som inte är belamrat med möbler och prylar och där det mesta får ha sin plats, är ett hem som dels är lättstädat, dels är ett hem som dess invånare mår bra i.

Om jag avslutar där jag började, så är det så klart en stor skillnad på att förlora ägodelar i till exempel en brand och att själv vilja rensa bort onödiga ägodelar. Men sammantaget är hur lite en del av alla våra ägodelar egentligen betyder för oss och ändå tycker så många att det är svårt att göra sig av med dem! Kanske snarare att det är så att ”bara tanken på att ta tag i det”, är det som tynger! Ju äldre jag har blivit, ju mer saker inser jag att jag inte behöver. Livet är som bekant föränderligt och jag eftersträvar att hela tiden anpassa vårt hem efter våra behov. Därför behöver vi alla med jämna mellanrum rensa, sortera, skänka och sälja saker, för att själv trivas och för att underlätta för våra anhöriga. Men det gäller förvisso att rensa både med hjärta och hjärna. Med det menar jag att skänka och ge bort ägodelar och annat till anhöriga och andra medan man själv lever!

Vad som gör ett hem vackert är högst personligt! Jag har lånat några bilder ifrån Alvhems mäkleri Göteborg. Hem som tilltalar mig i färg, former och i sättet att inreda.

New York känsla. Avskalat och underbara naturtoner!

Vackra stilleben – att samla ihop!

Vackert i ett fönster eller på ett bord som nedan.

Färgerna som binder ihop de olika stilarna på möblerna och tillbehören.

Avskalat, lugnt och harmoniskt!

Ja, jag vet att det här är stylade hem! Men det är inte mängden saker som gör ett hem. Det är färgsättningen, stilblandningen, placeringen, sammansättningen som skapar en helhet och gör hemmet harmoniskt!

Inspirerad? Hoppas det!

 

Kram Gunilla

 

 

 

Renovering med början i fel ände!

Under hösten renoverade vi i vårt kök med tillhörande matplats, Det är så gott som klart där nu. Det som eventuellt återstår är en ny disk – och arbetsbänk. Frågan är om det behövs? Det får mogna.

Nu är det dags att fräscha upp golv – och väggytor på det översta planet, där vi bland annat har vårt sovrum och ett annat rum som med tiden har blivit mitt kontor. Den här processen att välja färger, möbler etcetera är både roligt och svårt. Oftast har jag en tanke om vilka färger och möbler som skulle passa in. Problemet är oftast att det finns så mycket att välja på. Men jag brukar inte falla för trender, utan kommer att hålla fast vid vår färgskala av naturtoner. Därför är det ju bra ändå att bruna toner är på tapeten igen! 🙂

Nu handlar det inte så mycket om att köpa nya möbler, snarare att rensa bort sådant som inte fyller någon funktion längre. Vi behöver inte längre något bokskåp, stort skrivbord och dithörande hyllor på mitt lilla kontor. Som det är nu är det ett hopplock av ärvda och icke funktionella möbler och det är inte trivsamt. Här pågår operation utrensning till ett minimum av bland annat möbler, böcker och pärmar. Sälja, skänka, slänga och spara! En liten egen skrivplats behöver jag och som av en händelse fick ett alldeles underbart litet damskrivbord följa med hem då vi besökte Alingsås. Jag har länge önskat mig ett sådant och det här skrivbordet passar så fint ihop med vår två gustavianska stolar. Stolar som jag vill ha kvar eftersom de för mig är så förknippade med min mormor och hennes barndomshem. Vi besökte Hemlyckan i Alingsås – en av mina favoritbutiker som jag har nämnt tidigare och där fann jag bordet! Nu känns det ju extra bra att också inhandla något som är bättre begagnat och som har en själ!

Nu brukar jag inte köpa möbler före en renovering, men skrivbordet kommer bli så fint i det ”nya rummet.” Det vet jag med säkerhet!

Visst är det ett underbart vackert skrivbord och som passar så fint ihop med de gamla gustavianska stolarna!? Stolarna är lite bräckliga att sitta på, så jag får införskaffa något annat passande och som kanske bryter av i stilen.

Matt och vaxad yta för bästa finish! En enda stor låda och det räcker gott!

Några föremål som absolut inte ska rensas bort är några gamla och kära fotopärmar och böcker av skinn. Älskar sådana föremål och särskilt då de har en känd släkthistoria.

Aldrig någonsin ett nytt album kan bli så här vackert! Eller hur?

Ska bli roligt att visa er det slutliga resultatet! Processen är som sagt igång!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Iskristaller bildar vackra små formationer!

Här på västkusten har vi inte fått så mycket snö, som på många andra platser i vårt avlånga land. Den snö vi har täcker knappt marken, men minusgrader har vi och det gör att solchanserna ökar! Som idag. Då passade jag på att gå ut en skön runda – den som jag brukar gå genom skogen och ned mot vår sjö.

Tycker det är så vackert när det bildas iskristaller som i sin tur bildar små formationer av olika slag. Tittar men en stund kan man skönja små djur, föremål med mera ur iskristallerna. Det är bara fantasin som sätter gränser.

Små, små, istappar som klänger sig fast likt klädnypor!

Jag tycker att de här små iskristallerna såg ut som små segelbåtar intill å-kanten. 🙂

Visst ser det ut som små segelbåtar?

Vy över skogstjärnet och alla små ”segelbåtar” har lagt till i den lilla viken. 🙂

Nere vid sjön…

Runt varje vasstrå hade det bildats en liten iskristall. Det såg ut som ett fällt med små diamanter!

Det här fotot fick mig att tänka på våren då dammarna nära skogen blir fyllda med ”slemmiga små öar” av grodyngel! Men nu var det små isfyllda bubblor istället!

Lite lustigt med bryggan med som haltade och som inte nådde intill land! 🙂

Ja, naturen är förunderlig!

Nu hör jag att det väntas sol imorgon också och en kall natt. Underbart!

Vore mysigt att ta med fika ut…

Kram Gunilla

 

 

 

Njuter av min frihet av att göra vad jag vill!

Januari går mot sitt slut och jag välkomnar februari som kan bjuda på både vinter –  och vårdagar! Framför allt så märks redan nu att dagarna blir längre och därmed ljusare! Underbart! Januari har bjudit på några vinterdagar med frost och lite snö. Men också en hel del slask, regn och blåst. Oftast låter jag mig inte påverkas av vädret – det är som det är! Så varför lägga energi på det!? Men visst längtar jag efter vårdagar med mer sol och fågelkvitter! Åh, det är underbart att våren ligger framför oss och att få längta!

Jag njuter av min frihet – min ledighet att göra vad jag vill! Det har inneburit att få sova ut – att få vakna utvilad! Det har blivit sköna promenader, annan träning och en del mys med lilla Olivia! 🙂 De regniga och blåsiga dagarna har jag ägnat mig åt att rensa, sortera och organisera alla våra digitala foton! Det har tagit tid vill jag lova och som tur är hade jag god ordning från början. Framför allt har jag rensat bort en massa foton och redigerat de som blev kvar. Det som också har tagit tid är alla mobilfoton som jag inte hade någon större ordning på, men nu är även de sorterade och organiserade! Nästa projekt som pågår är utrensning av kontorspärmar! Med ny förfinad teknik behövs verkligen inte så många pärmar. Det går ju att spara och komma åt på annat sätt än i pappersform och så bra det är för miljön! 🙂

Idag blev det en underbar januaridag, så där krispig och solig! Då passade jag på att ge mig ut på en härlig runda genom skogen och vidare ned mot ån och sjön. Kameran fick följa med…

Så vackert det är med mossa!

Som en grön mjuk matta!

Inte så många vårtecken, men det finns mycket ändå som fångar min uppmärksamhet!

Knoppar, vattendroppar…

Vackert mönster eller hur?

Älskar gamla bryggor och så vackert med vassen som har blåst upp och lagt sig på bryggan!

Och så herr och fru gräsand med deras vackra dräkt!

Visst har de vackra färger – båda två! 🙂

Åh, vad jag njuter av ledigheten! Imorgon blir det kalas för Olivia och hennes mamma Susanne! Tänk att Olivia fyller två år!

Kram, Gunilla

 

Vår nyårsresa till Wismar!

Wismar – visade sig vara en sevärd och promenadvänlig liten stad! En stad med rik historia och inte för allt längesedan i svensk ägo!

En kort historisk tillbakablick…

Vid den Westfaliska freden i 1648, som avslutade det trettioåriga kriget, så tillföll staden Wismar kungariket Sverige. Sverige anlade den största befästningen på den nordtyska kusten och staden blev navet för den hanseatiska handeln mellan Sverige och Tyskland.

Tittar vi så raskt framåt i tiden…

År 1795, bröt kung Gustav den IV Adolf sin förlovning med en mecklenburgsk  prinsessa, vid namn Louise Charlotte. Detta accepterades dock inte så där utan vidare av prinsessans far, den mecklenburgska hertigen. Konflikten slutade med att Sverige som plåster på såren överlämnade Wismar åt Mecklenburg-Schwerin mot en pantsumma av 1 250 000 riksdaler. Detta skedde i ett fördrag i Malmö i juni 1803. Det var mycket pengar, och affären hade nära nog betytt att det fattiga hertigdömet ruinerats, såvida inte banker i Hamburg, Hannover och Braunschweig samt en och annan privatperson hade skjutit till medel för att bestrida kostnaden. Sverige kunde – om så önskades – lösa tillbaka staden efter hundra, alternativt tvåhundra, år. När de hundra första åren gått blev det praktiskt taget omöjligt för Sverige att lösa in den höga pantsumman som hade belagts med en ränta på fem procent. I ett fördrag i Stockholm i juli 1903 avstod följaktligen Sverige helt från Wismar och staden blev först då helt tysk. Wismar är, tillsammans med staden Stralsund, listade på UNESCO:s världsarvslista sen år 2002.

Vår resa gick med buss genom Sverige och vidare via Öresundsbron till Danmark och därefter färja via Rödby-Puttgarden och så tog bussen oss fram till Wismar. Väldigt vackert att åka över Öresundsbron och när vi passerade var det klart väder! På vägen hem på nyårsdagen var det rejält blåsigt. Otäckt! Vi anlände till Wismar på eftermiddagen den 29 december och då hann vi bara efter middagen gå en runda i de närmaste kvarteren. Vi såg fram till de kommande dagarna – att bekanta oss mer med staden!

En mycket vacker gran på ett mysigt torg, som heter Am Markt. Av julmarknaden fanns inte mycket kvar, men några stånd som höll öppet fram till nyårsaftonen. I bakgrunden skymtar det mäktiga tornet på Mariakyrkan (S:ta Marienkirche)

Tornet som är 80 meter högt syns vida omkring. Kyrkan skadades svårt under andra världskriget och tyvärr sprängdes resten bort 1960. Kvar är endast tornet som håller på att restaureras. (Bilden togs nyårsdagen, strax innan vi lämnade Wismar och då var alla stånd och karuseller borttagna. Kvar var bara den vackra julgranen.)

Många gågator och här smyckade med julbelysning.

Som sagt många vackra och ståtliga byggnader runt torget. Det som skymtar till höger i bild är den berömda brunnen ”Wismarer Wasserkunst” som är ett verk från 1602 av holländaren Philipp Brandin. Fram till 1897 försörjdes staden med vatten från denna brunn.

Wismarer Wasserkunst i närbild.

En vy över torget – Am markt. Vårt hotell skymtar bakom julgranen. Här ligger stadens äldsta byggnad Alter Schwede med sin karakteristiska tegelstensfasad med fönster ut i intet. Det är det mörkaste huset på bilden.

 Imponerande byggnadskonst!

”Alter Schwede” betyder ju ”gammal svensk” och används som ett uttryck när något är riktigt bra om jag har förstått det rätt.  Det finns en teori om att talesättet kom till någon gång under det trettioåriga kriget, då många svenska soldater tillfångatogs här. Efter ett tag fick de börja jobba för den tyska armén, och eftersom de visade sig vara så duktiga och lojala blev flera utnämnda till korpraler. När folk sen pratade om de svenska korpralerna kallade man dem ofta för ”de gamla svenskarna” och uttrycket blev kvar i tyska språket.

En av de vackraste kyrkorna i Wismar är, St Georgen kyrka. När vi kom hit var vi på guidad tur med en mycket kunnig guide. Problemet var bara att han i allt sitt kunnande inte såg hur frusna vi var. Det var råkallt och alla frös av att stå stilla så mycket. Så när vi kom in i den vackra och förhållandevis varma kyrkan, vek vi fyra av den guidade turen! Inte snällt – jag vet! Men så blev det. I kyrkan stannade vi länge och begrundade och beundrade återigen byggnadskonsten! Så mäktigt!

Åh, den där stjärnan som hängde ned från taket var så vacker och syntes väl från olika håll.

Så svårt att förmedla något så vackert!

En annan kyrka som vi hittade fram till var; ”Heiligen Geist Kirche”. En helt annan typ av kyrka och vacker på ett annat sätt än den föregående…

Takmålningen – helt fantastiskt!

Likaså de här fantastiska kristna ”figurerna” i trä… Jungfru Maria, Jesusbarnet och Josef.

Två av de vise männen…? Enligt bibeln finns det inget bevis på att de vise männen var tre. I den kristna traditionen utgår man ifrån det eftersom gåvorna var tre. Guld, rökelse och myrra.

 De stod tillsammans framför ett vackert glasparti.

Efter kyrkobesöken vandrade vi ned mot den gamla delen av hamnen och trots årstiden var där lite liv och rörelse.

Gamla båtar, magasin och vatten skapar en sådan där atmosfär som jag trivs i! Samtidigt är det en fin brytning med de nybyggda husen på andra sidan som harmonierar så fint med det gamla.

Vid ån som jag tror heter; Frische Grube, låg ett underbart gammalt hus….

Det låg tvärs över ån med den gamla hamnen på andra sidan gatan…

Har försökt göra lite efterforskningar vad korsvirkeshuset har använts till och kommit fram till att det byggdes i mitten av 1700-talet, men att det fanns en föregångare som dateras till 1400-talet. I huset har det testats vinkvalité, innan det nådde rådhuset och öl har serverats till gäster. År 1864 flyttade Wesenberg in med sin verksamhet. Fisk – och ålrökeri. Därefter har huset varit utsatt för brand och restaurerades och återuppbyggdes 2003.

Förutom ån låg det här huset vid ett förtjusande litet torg med andra mysiga hus…

Åh, vad de här husen är fina! Har sett andra foton på platsen och då var det sommar med uteservering här.

Den här bilden är ifrån nyårsaftonens förmiddag och som synes regnade det. Men inte värre än att vi kunde njuta av allt som vi passerade.

Avslutar med en vacker vy över kanalen och några av alla hus med de olikfärgade fasaderna. Ja, det där var en liten rundvandring i sevärda Wismar! Det finns så mycket mer att visa – men att se mer överlåter jag till vara och en! 🙂

Själva nyårsfirandet höll till på vårt hotell som låg som sagt centralt och bra vid Am Markt. Det blev en trevlig kväll med start kl.18.00 med lite bubbel. Sedan serverades en fyrarätters måltid. Det blev dans, lotteri och vid tolvslaget fylldes torget av festglada människor. Det blev ett rejält fyrverkeri – så rejält att automatlarm utlöstes och räddningstjänst var på plats och övervakande det hela noggrant! De var nog oroliga för att rådhuset ytterligare en gång skulle eldhärjas! Det blev nattamat i form av en god gulaschsoppa med tillbehör. Därefter var det hög tid att gå till sängs för att orka åka hem nästa dag!

Rådhuset vid Am Markt.

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

 

Mina tankar inför det nya året som nybliven pensionär!

Hej mina vänner!

På nyårsdagen kom vi hem ifrån vårt nyårsfirande i mysiga staden Wismar i Tyskland. En stad som var helt i min smak med alla gamla vackra hus, gränder, byggnader, torgen och hamnen. Det kommer ett inlägg så småningom om vår vistelse där. Här ett litet smakprov…

En vy ifrån den gamla hamnen i Wismar. Det var lite liv och rörelse trots årstiden…

Nu mina tankar inför det kommande året…

Det här året kommer att bli lite annorlunda på så sätt att jag inte ska återgå till mitt arbete. Känslan är mycket skön, men också som jag tidigare har uttryckt, lite vemodigt. Det är lite svårt att sätta ord på det, men mest handlar det nog om insikten att jag är där jag är åldersmässigt, samt att inte längre ”höra till.” Men jag har aldrig lagt min identitet endast i själva yrkesrollen, jag vet att jag har ett annat värde också! Den att bara vara jag – att vara Gunilla! I det ligger förstås alla de olika roller som vi har genom livet. Vad jag menar är att jag är helt säker på att jag kommer fortsätta att ge mitt liv meningsfullt innehåll. Det finns också en insikt om att ”bakrutan är större än framrutan” och det är den främsta anledningen till att jag har valt att gå i pension lite tidigare än planerat. Livet självt är viktigare för mig än allt annat!

Många har frågat mig vad jag nu ska ägna mig åt och det har jag inte funderat på. Tror egentligen inte att mitt liv kommer att förändras så mycket, eftersom jag redan gör mycket av det jag vill. Jag tänker och hoppas på att jag ”drar till mig” sådana glädjeämnen och människor som jag mår bra av. Det underbara nu är att ha mycket tid till mitt förfogande. Jag är inte längre begränsad till att träna på vissa tider, eller att hoppas på att det ska bli en solig helg för alla utflykter! Jag är ju i princip ledig varje dag och kan därmed ta tillfället i akt! Visst har jag tankar och planer på vad jag önskar uppleva. Men det är förmodligen i mångas ögon helt, ”vanliga önskemål” och inget storslaget! Ambition är en blandning av att ”bara vara”, samt att leva mitt liv så innerligt som jag bara kan!

Jag älskar ju både våra små utflykter i vårt närområde och att någon/några gånger om året ge mig iväg mot nya resmål.

Som i fjol då vi firade nyåret i Berlin. Vilken fantastisk resa!

Eller som alldeles nyligen i slutet av oktober, resan till Sicilien. Återigen fick vi uppleva bergsbyarna, de enskilda husen, gränderna, kulturen och inte minst den storslagna naturen!

Äntligen fick vi se Etna! Så mäktigt!

Var vi än är, om det är möjligt, så besöker vi ortens kyrka, som här i Taormina. En av alla bergsbyar som vi besökte på Sicilien.

Vackert eller hur!? Älskar stillheten och tystnaden som det vanligtvis är i en kyrka. Men visst är det också vackert och njutbart med en konsert!

Så fort julen och nyåret är över är det många som längtar efter våren. Jag njuter mest av att veta att våren ligger FRAMFÖR oss – och nu kan jag, om jag vill, i regn eller i solsken, ge mig ut varje morgon eller närsomhelst för att njuta av alla vårblommorna och senare alla sommarblommorna.

Vitsippor om våren vid Råda Säteri…

Och vi kommer att besöka Botaniska trädgården flera gånger och tacka och ta emot all blomsterfägring!

Kanske vi återvänder till det här paradiset där det fanns en oas av påsk – och pingstliljor! Platsen heter Fagerås, nära Tranemo.

Så vill jag åter uppleva naturen ifrån cykelsadeln som här Rådasjön runt! Lika vackert alla årstider, för om det inte går att cykla så går det ju att gå!

Och vår underbara skärgård med alla öar utanför Göteborg – nu kan vi åka hit oftare närsomhelst lusten infinner sig!

Eller göra nya turer upp till vårt vackra Bohuslän med bland annat den här skönheten! 🙂

Vi har varit på många platser och öar i norra Bohuslän – men inte alla! Det finns öar som väntar på oss! 🙂

Vandra – på kända eller okända stigar. 🙂

Vandra i skog och mark, som här i Särö Västerskog!

Cykla eller vandra längs Varberg vackra kust…

Högsommar som här i vackra Jonsereds trädgårdar – det blir nog även här många nya besök!

Och när hösten kommer… att njuta av färgprakten varje dag – varje ögonblick som det är möjligt!

I skrivandets stund regnar det, men nog tror och hoppas jag på att det kommer vinterdagar och visst är det vackert även då!? Så varför ha så bråttom till våren?

En solig och krispig vinterdag – åh, vad underbart! Ge sig ut på skidor för den som vill det. Eller som vi – vandra iväg, ta med kaffetermosen, goa mackor och slå sig ned i solskenet!

Så vill vi förstås umgås och upptäcka naturen tillsammans med vår alldeles egna solstråle…

Här lite prickig – vattenkoppor! Tänk att du alldeles snart fyller två år! 🙂

Kanske jag nu också får tillbaka lusten att skriva här på bloggen. Jag är fortfarande inte helt överens med mig själv om i vilken form jag vill skriva. Men det ger sig… men Tack alla som ändå har tittat in hår under året! 🙂 Jag vet att många av er blir inspirerade av mina inlägg som handlar om resmål, naturen och om allt annat som förgyller livet. Jag skriver ju för att inspirera till att njuta av allt – särskilt det som är alldeles gratis här i livet och det kan man väl säga att naturupplevelserna i vår närhet är!

Ja, det här var lite om mycket….

Kram Gunilla

En önskan om en god jul!

Hej alla bloggvänner!

Tittar in för att önska alla mina läsare

EN RIKTIGT GOD JUL MED MYCKET VÄRME OCH GEMENSKAP!

Granen – en kungsgran! Men egentligen heter det Nordengran enligt försäljaren.

Snart är väntan slut… idag kommer tomten till stora och små!

Kram Gunilla

Min juldukning!

Just nu känns allt lite overkligt! Igår när jag gick hem efter arbetsdagen, så insåg jag att nästa gång jag går tillbaka till Öppna förskolan och Familjecentralen, så är det antingen som gäst eller som vikarie! Vilken konstig känsla! Idag fick jag frukost på sängen av min käre make – min första frukost som pensionär! 🙂 Fast även om jag nu är julledig, så varar min anställning året ut!

Hela december har varit intensiv med allt firande av olika slag och jag känner att jag har fått ett fint och minnesrikt avslut. I veckan var några av mina närmaste kollegor här på julmiddag och tillsammans med vår chef hade vi en fantastiskt rolig kväll tillsammans. Så många fina kollegor och vänner jag har!

Jag tycker om att ha gäster och att få dem att känna sig välkomna! Nu i juletid är det inte så svårt att få till en ombonad och trivsam känsla med tanke på alla ljus och blommor! Så jag la mycket kärlek i val av mat, dryck och dukning! Och allt blev bra och uppskattat! Jag ville få till en lite rustik och nedtonad känsla. Är ju som bekant inte så förtjust i tomterött!

Ni får hålla tillgodo med mobilbilder, för min systemkamera var inte laddad!

Så här blev det…

Linneduk som passar bra till den nya tapeten, gröna kvistar, lärkkottar, några få små juläpplen och mörkröda rosor. Använde också tygservetter som jag band ett grovt snöre om och stack i en grön kvist.

Måste säga att jag som i vanliga fall inte är så förtjust i röda rosor, nu tyckte jag det blev mycket vackert och effektfullt ihop mot allt det gröna!

Måste också säga att både maken och jag älskar vår nya tavla som är en bricka! Vi har letat och letat efter en målning i den stilen, men inte hittat vad vi sökte. Men så en dag i början på december när vi var på stadspromenad, så gick vi in till Artilleriet och så stod dyrgripen där! Brickan är inte av plåt, utan är av samma typ som vårt nya köksgolv. Hursomhelst heter flickan på bilden Ida och vi bara älskar henne! Den går att fästa på väggen, men ännu å länge har vi inte bestämt oss för det….

Och när ljuslampetterna är tända på väggen…

Njuter av tavlan vid varje måltid!

Kram, Gunilla

 

 

 

Nedräkningen har definitivt börjat!

Nedräkningen har definitivt börjat!

Sedan jag kom hem från Sicilien början på november, så har tiden gått med rasande fart! Men snart är det jul och med den kommer julmys med familjen och en lång, mycket lång ledighet!

Vid nyår åker vi och några goda vänner iväg på en kortare resa och när vi kommer tillbaka, så ska jag inte återgå till mitt arbete!

Tidigt i våras fattade jag mitt beslut att efter ett långt och innehållsrikt arbetsliv – hela 48 år, lämna det livet och efter nyåret påbörja mitt nya liv. Mitt liv som pensionär! 🙂 Nu är jag inte pensionär i ordets rätta betydelse, men arbetsbefriad är jag! Beslutet har fått mogna fram och det känns helt rätt! Känslorna är av blandad kompott och det är med både glädje och vemod som jag lämnar mitt yrkesliv. Glädje för att jag i mitt arbete har utvecklats som människa och jag tänker på alla fantastiska människor som jag har träffat och lära känna under alla dessa år. Föräldrar, barn och kollegor! Vemod för att jag inte längre är en del av allt detta fantastiska och när jag inser att jag inte ska återgå till mitt arbete efter nyår, så kommer sannolikt ett stor tomhet att infinna sig.

Många har frågat mig vad jag nu ska ägna mig åt – vad jag ska fylla mina dagar med? Ni som har följt mig här på bloggen under en tid vet vad som intresserar mig och att skriva och fotografera kommer jag allt att fortsätta med på ett eller annat sätt! Mitt hälsointresse finns där och kommer till uttryck på olika sätt. Jag är inte det minsta orolig över att inte kunna fylla mina lediga dagar med meningsfullt innehåll. Det kommer att komma av sig självt! Och det handlar definitivt inte bara om att fylla dagarna med ”göranden”, utan också om att söka om stillhet och att vara närvarande i stunden.

Jag har fått en fantastisk avtackning ifrån kollegor och chef. Även ifrån föräldrar och deras barn. Hela hemmet är fyllt av underbara blommor och presenter och nu väntar några få arbetsdagar i nästa vecka och sedan kan jag andas ut och luta mig tillbaka!

Ett gammalt foto, men känslan som jag hade då är densamma idag! 🙂

Inom mig finns alla fina minnen kvar…

Kram, Gunilla

Underbara dagar på Sicilien!

Dagarna går så fort och de gjorde de även på Sicilien! Det blev Italien den här gången också – hela fjorton dagar med underbara vyer med allt det som ger mig njutning, avkoppling och energipåfyllning. Vi bodde i Giardini-Naxos och vårt hotell Arathena Rocks låg alldeles vid havet. Nu var det inte i första hand en sol – och badresa som vi valt, men det fick vi en hel del av på köpet!

En liten vy över hotellets vackra trädgård!

En vy över havsvattenpoolen och alldeles nedanför kunde vi bada i havet.

Det här med att åka iväg på hösten är verkligen något som jag rekommenderar om möjligheten finns. Det blir en förlängning av sommaren och i oktober har den värsta turistströmmen lagt sig. Så det är bara fördelar som jag ser det. Jag vill njuta av sommaren här hemma och jag vill också uppleva den vackra hösten med alla vackra färger. Och så blev det.

Vyerna är som sagt underbara och som alltid har jag fotograferat en hel del. Men ändå försökt begränsa mig för jag har lärt mig vilka foton som jag kommer att behålla och vilka slags foton som hamnar i ”papperskorgen!”

Inne i Giardini-Naxos gick vi strandpromenaden så gott som varje dag. Vyerna med havet och de höga bergen runtomkring gjorde promenaden till ett sant nöje. Många restauranger och butiker. Men någon shopping var vi inte roade av, mest ett och annat besök i någon av alla restaurangerna eller för att köpa ömsom italienskt vin eller ”sparkling water”. Inget fel på deras vatten, men vi blev rekommenderade att köpa vatten på flaska så…

Lite mer av Giardini-Naxos

En morgon när vi hade vaknat och kikade ut från vår balkongen, såg vi att det låg snö på Etnas topp. Så otroligt vackert! Här en vy över Etna ifrån strandpromenaden.

Vy ifrån vår balkongen och det är Etnas nordöstra sida som vi ser.

Att vara uppe på 1800 meter som vi var på Etna var såklart en ”häftig känsla” och om vi fortsatt med linbanan och ytterligare en bit med jeep hade vi nått 3000 meter. Men vi avstod och höll oss på platån där utsikten så klart var magnifik! Men jag kan inte tycka att det var vackert uppe på själva platån. Etna är Europas största aktiva vulkan och dess sidor är täckta med bördig vulkanisk jord och på de lägre höjderna växer citrusfrukter, fikon, mandel, vindruvor och olivträd.

Av vår guide fick vi veta att Etna är en hon – just för att hon är aktiv och oberäknelig! 🙂

Hon har varit särskilt aktiv ungefär var tionde år… men det har gått några fler år sedan sista större utbrottet. 🙂

Inte så vackert eller hur? Men imponerande! Vackert var det på vägen upp förbi ek – bokskogarna i höstfärger.

Färgprakten var oerhörd vacker här uppifrån!

Siracusa, Isolabella, Taoromina, Castelmola, Savoca och Forza di Agro, några av de underbara platser som vi besökte. Siracusa låter kanske bekant? Det är Santa Lucias hemstad. Helgonet Santa Lucia led martyrdöden den 13 december år 310.

Isolabella – den lilla ön och orten som vi åkte lokalbussen till. Det visade sig vara ett bra val! Hit ut vadade vi och promenerade runt på den lilla ön och beundrade utsikten åt alla håll.

Vi valde en bra dag för en del dagar var vågorna höga och det blev bad varken man ville eller ej! 🙂

Mitt på den lilla ön växte ett gammalt knotigt olivträd som var vackert som ett konstverk! Allt runtomkring bleknade i jämförelse. Så otroligt vackert!

Men de platser och vyer som jag förälskade mig i – som alltid – är bergsbyarna. Från strandpromenaden kunde vi se två av dem högt uppe där bland bergstopparna.

Taormina – trevlig by med alla möjligheter till shopping. För den som vill det!

Men jag beundrade mest all vackra hus och dess balkonger med alla blommor och grönska.

Vackert överallt! Så många trevliga uteserveringar och vi var välkomna överallt eftersom turistsäsongen började gå mot sitt slut.

Och när vi lämnade Taormina och fortsatte med taxi upp till den högsta toppen för att nå Castelmola, var utsikten helt fantastisk! 🙂

I Castelmola fanns bara en huvudgata och en mycket välkänd bar!

 Man kan säga att inredningen där präglades av fruktsamhet! 🙂 En historia vi hörde och som gärna berättades, var att barnlösa kvinnor begav sig upp i bergen och passade då på att ha ärenden förbi munkarnas kloster och rätt antal månader senare var dessa kvinnor ej barnlösa längre! 🙂

Nåväl… några bilder inifrån ska jag inte visa er, men väl ifrån barens balkong!

Jag beundrade utsikten över det vackra golvet därnere vid det lilla torget, samt över kyrkan och nejden.

Vackert eller hur? Lite regnigt men alldeles ljummet.

En annan utflyktsdag… På väg upp till Savoca

Och så till sist – det vackraste av allt! Savoca och Forza di Agro. Bergsbyarna som hade allt jag kunde önska mig! Kanske ni också känner till dem för att filmerna om ”Gudfadern” har spelats in här. Framför allt i Forza di Agro. Om jag minns rätt. Vi hade turen att träffa på en italienare som hade varit med under inspelningarna och hade hur mycket som helst att berätta om den välkända regissören och skådespelarna. Vi får nog ta och se om filmerna nu när vi har varit i byarna! Dock inte att förglömma att det handlar om maffian!

På slingriga vägar tog vi oss upp med buss och promenerade sedan bort mot kyrkan som ni kan se på bilden längst upp.

Jag kan inte se mig mätt på dessa vyer…

Så varför inte sätta sig ned och själv bli förevigad i en sådan vacker miljö!

Under samma dag åkte vi vidare till den vackraste av dem alla – byn  Forza di Agro.

Här gick vi runt på de smala gatorna och trånga gränderna ända till mörkret föll. Obeskrivligt vackert och charmigt! Bedöm själv!

Någon som känner igen trappan och kyrkan som var en del av inspelningsplatsen i ”Gudfadern?”

Ja, våra upplevelser tillsammans på Sicilien är oförglömliga och det bästa är att vi också delar en del av våra minnen med flera nyfunna vänner! 🙂

November är en hektisk månad för oss i familjen. Tre födelsedagar och fars dag som har blivit firad. Nu ser jag fram emot Advent, med alla vackra ljus och stjärnor som ska tändas och lysa upp i mörkret.

Må gott vänner!

Kram, Gunilla