Tidiga vårkänslor och nya tag!

En av helgdagarna promenerade vi en lång promenad i området runt Majorna i Göteborg. Då och då tittade solen fram och genast kändes det lite vårligt. Inne i Göteborg var all snö borta. Inte konstigt då det och regnet och varit plusgraderna under flera dagar. När snön är borta – ja då längtar jag efter våren. Fast det är ändå lite för tidigt – det är ju ändå bara februari. Att ljuset är tillbaka märks allt tydligare och det gör skillnad för vintertrötta människor!

Vid hamninloppet, vid Älvsborgsbron syntes det tydligt både på ”lördagsflanörer” och på alla fåglarna där att det var något vårligt i luften. Måsarna skriade och duvorna kuttrade.

För några få veckor sedan var här fullt med snö, men nu ett minne blott!

Den här sträckan mellan Klippans båtförening, förbi Röda sten och bort mot Nya Varvet, har vi promenerat och cyklat hur många gånger som helst. För den som vill är det härligt att cykla ända ut till Saltholmen. Därifrån går skärgårdsbåtarna ut till den södra delen.

Tycker om ”rostiga föremål”, därför fick det vara med på den här bilden och husbåtarna. i bakgrunden ser du den stora bockkranen på Hisingen vid Eriksbergs forna båtvarv.

Några videkissar längs promenaden gav hopp om vår och om att ”ta nya tag” och så sakteliga börja träna som vanligt igen. Får pröva och hoppas på att kroppen känner sig redo för lite mer än promenaderna. Inget fel i det, men längtar efter zumba och yoga.

Ont i ryggen har nog de flesta haft någon gång! Orsaker, symtom samt förebyggande åtgärder.

Det är något märkligt, med vintermånaderna januari till mars för min del. Det verkar vara en period då jag får ont i leder och muskulatur. Det blir spänningar i hela ryggen. Från nacken ned till ländryggen och sätesmuskulaturen. Förmodligen är det så, även om jag inte är fullt medveten om det att symtomen kommer smygande redan under hösten och så någon gång i början på året kommer det årliga ryggskottet! Det känns ju lite orättvist att jag som tränar och rör på mig en hel del, ändå ska drabbas. I grunden har jag reumatisk sjukdom, Spondylartrit som är ett samlingsnamn för olika inflammatoriska sjukdomar som drabbar ryggen. Så ibland är det svårt att veta vad som är vad. Spondylartrit gör att du kan uppleva stelhet och smärta under natten i delar av ryggen, sätesmuskeln och runt höfterna. Oftast mår du bättre när du rör dig och så är det för mig. Sällan har jag smärta vid rörelse, utan det kommer om jag sitter för länge och under natten. I det stora hela känner jag lite av min reumatiska sjukdom och det är jag tacksam över. (Alltid bättre den ljusa årstiden.)

Du som följer mig här på bloggen, vet att jag tränar yoga, zumba och en hel del stavgång. Yoga är väldigt bra för mig som behöver mycket rörelseträning, just för att ryggen inte ska bli stel. Zumba stärker både hjärta, muskler och leder. En viss försiktighet dock vid knä – och ryggproblem. Vid stavgång är många stora muskelgrupper aktiverade och är därmed också mycket bra för hela kroppen. Genom åren har jag för mina ryggproblem uppsökt; fysioterapeuter, massageterapeuter och naprapater. Alla har de sagt att det märks att jag tränar och underhåller kroppen, att jag trots mina akuta symtom, ändå är förhållandevis vig och rörlig. Det tror jag att jag kan tacka yogan för! Men varför får jag ändå ryggskott eller Lumbago som det heter på fackspråk? Innerst inne anar jag svaret. Jag behöver träna upp magmusklerna! Jag behöver en starkare ”korsett” som avlastar min rygg. Jag tror också att jag behöver specifik träning för ländryggen. Jag har en bra hållning, då jag är upprätt, men har inte någon ryggvänlig stol, då jag sitter och arbetar. Jag har av naturen en lång och svankig rygg och behöver bli bättre på min ryggs svagheter i olika situationer.

I skrivandets stund har jag under en fyraveckorsperiod, varit på två massagebehandlingar, samt tre besök hos naprapaten och nu börjar jag se ”ljuset” på andra sidan igen! Så segt det har varit den här gången! Så fort jag känner mig redo för att börja träna som vanligt igen ska jag lägga till mer mag – och ryggträning i mitt program.

Vad är ryggskott

Ryggskott är ett samlingsnamn för en rad olika diagnoser och betyder bara att smärtan är hastigt påkommen (som ett skott i ryggen) men inte vad det beror på. Orsaken till ryggskott kan vara diskbråck, överbelastning av led eller ledkapsel, slitna kotor med mera. Många av orsakerna som orsakar smärtan i ryggen syns heller inte alltid på röntgen eller magnetkamera. (Källa: Naprapatiska Institutet.)

Symtom

När jag fick mitt ryggskott, så satt jag i sängen, lite snett (helt fel ställning!) med datorn framför mig och fyllde i några uppgifter. När jag reste mig upp, kände jag hur ryggens muskler började krampa och jag föll mer eller mindre ihop och ”ryggskottet” var ett faktum. Enligt min naprapat är det precis så som jag beskrivit som det brukar börja. En liten rörelse som utlöser. Det är långt ifrån alltid som ett ryggskott föregås av ett jättetungt lyft. Utan det vanliga är att det ”plötsligt” kommer. Anledningen är ändå att det har varit en för stor belastning på det området i ryggen över en längre tid och plötsligt är det en mindre rörelse som får bägaren att rinna över. Det är inte ovanligt att vakna med ett ryggskott!

Det felet som många gör är att man känner av stelhet och smärta under längre tid, men man gör inget åt det. Så har det varit för mig också. Ibland har jag gått på behandling i tid och därmed antagligen förhindrat ryggskott. Andra gånger som är det vanligaste är att söka hjälp, när belastningen har blivit så stor att ryggskottet är ett faktum! Det gäller ju istället att ”mota Olle i grind” och lyssna på kroppens signaler.

Orsaker till ryggproblem

Det är välkänt att stress under en period utan tid för återhämtning, samt stillasittande påverka kroppen negativt. Kroppen ska vara balanserad och ha en välkoordinerad rörelse som tas ut i hela ryggraden, men när någon av ryggens kotor eller leder låser sig och blir stel, så kompenserar kroppen för det någon annanstans. Det kan slita väldigt mycket på ett ställe i kroppen, vilket gör att kroppen då vill stabilisera det. Och det är då det finns risk för skada. I stället för att alla kroppens leder tar belastningen, hamnar all belastning på samma ställe. Sedan finns det förstås de som nött sönder ryggen genom för tunga lyft med dålig teknik eller råkat ut för en olycka och som då får ryggskott men det är inte alls lika vanligt som man kan tro.
Oavsett om ryggskott beror på diskbråck, muskelbristning eller kramp så läker det ut så småningom men det kan ta onödigt lång tid och medföra att kroppen lägger sig till med en massa kompensationer, som inte är nyttiga att ta med sig in i framtiden. (Källa: Naprapatiska Institutet.)

I det akuta skedet

De första dagarna är det svårt att kunna göra något alls. Jag har alltid fått rådet att trots smärta och stelhet, röra på mig försiktigt. Att aktivera rygg, mage och rumpa med små rörelser och avslappningsövningar. För mig passar en del yogaövningar bra och om det är möjligt, går jag små, små korta promenader. Därefter avslappningsövningar. Att stretcha sätet, höftböjarna, fram – och baksida lår är också skönt. I början kanske det inte går på grund av stelhet och smärta, men efterhand är avlastande och hjälpsamt. I längden alltid efter träning! Om du är osäker, be alltid om råd från någon som du vet är kunnig på området, beträffande lämpliga övningar.

Att bli kvitt ryggproblemen

De råd som jag har fått är att se över hela livssituationen. Hur mycket jag sitter och hur länge? Jag är fullt medveten om att jag en del dagar sitter alldeles för länge och det särskilt nu den mörka årstiden. Det blir för länge framför datorn en del gånger, ( vill gärna skriva klart), sitter och läser och därefter, fikar, äter, ser på något tv-program. Även om jag också tränar, så kanske det trots allt är för lite i förhållande till hur mycket jag sitter? Att ta paus och resa på sig eller ligga i en avslappnande ställning en stund. Det är vad jag behöver bli bättre på!

Att träna upp mag – och ryggmusklerna. Jag behöver bli starkare där och jag behöver också vara mer noggrann med att stretcha ut då jag har gått långa sträckor och efter zumba. Det slarvar många med. Jag gör det! Jag vet faktiskt dem som har blivit kvitt sina ryggproblem helt och hållet med rätt träning. I en del fall kanske det inte går att träna bort ryggproblematik, som då det finns skador på kotor, leder, muskler. Jag kanske inte heller kan bli helt kvitt mina återkommande ryggproblem på grund av reumatisk sjukdom. Men jag är helt övertygad om att jag kan bli så mycket starkare. Och som en tröst… om jag inte hade tränat det som faktiskt blir av! Hur hade min rygg mått då?

Hoppas att det här var ett ”matnyttigt” inlägg!

Gunilla

En vinterpromenad på naturslingan vid Jungfruviken på Hönö!

I strålande vinterväder bestämde vi oss för att promenera naturslingan på Hönö och njuta av det vackra vintervädret! Vi har gått här tidigare, för flera år sedan, men då var det sommar och det var innan vi började med vårt lilla projekt – den att promenera på alla bebodda öar i Göteborgs skärgård. De öar som hittills har fått besök av oss ligger alla i den norra skärgården och de tillhör Öckerö kommun och ligger i landskapet Bohuslän. Om du vill läsa om våra besök, så finns de beskrivna här på bloggen under kategorin, ” Göteborgs norra skärgård.”

En informativ och tydlig tavla som visar naturslingan, men också om växt – och djurriket, samt badplatser och annat som är värt att uppleva. Slingan är vacker att gå året om, men självklart så såg vi inget vid vårt tillfälle, som hör den gröna årstiden till! Däremot fick maken ett mycket nära sällskap en stund av en liten nyfiken rödhake! Den slog sig ned på armstödet på den bänk som maken satt på. Antagligen hungrig. Vi följde den gröna slingan som syns på bilden.

Längd

2,2 km beroende på hur man går.

Svårighetsgrad

Lätt, så länge man följer slingan.

Utgångspunkt

Utgå antingen från Parkeringen finns vid Hönö Kyrkogård eller längs vattnet på Bustadvägen till höger vid Fotöbron. Vi startade vid Fotöbron. Slingan går nära havet och du passerar två badplatser. Jungfruviken och Halse Långe. Slingan passerar också genom blandskog. Det finns bänkar och bord med grillplats lite varstans. Så det är bara att slå sig ned och njuta av matsäck och av utsikten. Om du har parkerat vid Fotöbron och vill gå lite längre, så promenera också över till Fotö!

Vägen hit
Det tar ca 25 minuter med bil från centrum ut till färjorna. Bussen avgår från Nils Ericsson platsen – den tar ca 45 min. ( Röd Express.)
Du kommer fram till en bilfärja som är avgiftsfri. Det går två stycken färjor – en till Öckerö/Hönö – ca 12 minuter och en till Björkö – 6 min. Från Hälsö tar du dig via färja till nordöarna Knippla, Hyppeln och Rörö. Planera din utflykt i god tid med hjälp av olika tidtabeller. För om du ska ut till nordöarna eller till Grötö och Kalvsund, så gäller det att se hur ofta båtarna går. Färjan till Grötö och Kalvsund är personfärja och är avgiftsbelagd. Om du har cykel med på bilen, så är tipset att parkera bilen längs Hjuviksvägen på någon av Västtrafiks parkeringar. Sedan kan du cykla runt på alla de underbara öarna i lugn och ro! Under delar av sommaren går det direktbåt ut till Hönö ifrån Stenpiren.

Fler tips vid besök på Hönö

Naturreservatet Ersdalen utgör den nordvästra delen av Hönö. Landskapet är bergigt och jordfattigt och präglas av väder och vind. Trots kargheten är floran relativt artrik. Strandlinjen är sönderskuren i vikar och uddar. Här finns ett rikt fågelliv.
I Ersdalen finns goda möjligheter till bad, motion, lek, fiske med mera.

Tag färja från Lilla Varholmen till Hönö. Vid första rondellen på Hönö, tag vänster. Tag höger vid Statoil. Följ Lökholmsvägen, sväng höger vid Rödvägen och vänster vid Ersdalsvägen. Parkeringsplats finns.

För den som vill kombinera promenaden med lunch eller shopping, så finns det ett flertal butiker, matställen, kaféer att välja på i områden vid Hönö Klåva som ligger vid hamnen. Hursomhelst är där trevligt att bara gå omkring och njuta av havsnära miljö.

Lite kort om Hönö

Namnet Hönö har sitt ursprung i det fornvästnordiska ordet hein, som betyder brynsten och avser öns runda, avslipade hällar. Hönö har haft gott om odlingsbar mark och var i äldre tid en utpräglad jordbruksbygd. Fram till mitten av 1800-talet var bebyggelsen på ön koncentrerad till fyra byar: Hult, Heden, Röd och Gårda. Även fisket har dock varit betydelsefullt, 1945 fanns det 123 fiskebåtar stationerade på Hönö. Under andra världskriget gick åtta båtar förlorade, 27 fiskare omkom till sjöss och 53 fiskare kom att hamna som krigsfångar i Tyskland. Ön är även känd för Hönökakan som började tillverkas här 1904. Hönö är den till ytan största av öarna och har också flest invånare. (Ca: 5 630 invånare, 2016/2017. Källa: Wikipedia.)

Vår upplevelse på Hönö Jungfruviken

Jag tror att badviken här är Halse Långe. Tänkte inte så mycket på det där med badvikar, eftersom det inte var läge för ett dopp i det blå! Om man inte vill vinterbada förstås?! 🙂 Vi njöt av vinterlandskapet, hittade en bänk nära vattnet, där vi intog vår fika. Precis när jag fikat klart och gick ned närmre mot vattnet för att ta några fler bilder, så kom den lilla rödhaken och slog sig ned alldeles nära maken. 🙂

Visst är landskapet i skärgårdsmiljö vackert även på vintern!?

Vi mötte några ”flanörer” längs slingan som verkade njuta av solskenet och vinterlandskapet. Men ändå ganska få med tanke på det vackra vädret!

Vi närmade oss Jungfruviken och de små skogspartierna. Men innan vi kom fram till lövskogsområdet, efter badplatsen, passerade vi kyrkogården. (Tog inga foton där.)

Ovanligt mycket snö för att vara i skärgården – härligt är det!

Slingan här på Hönö, går liksom de flesta andra ute i skärgården längs havet, men också genom blandskog. Tycker mycket om variationen på slingan.

Landskapet förändras verkligen med årstiden och det är just det som är tjusningen! Skulle inte vilja vara utan de här vinterdagarna, även om ”den gröna tiden” på året har sina absoluta fördelar.

Så var vi åter framme vid bron till Fotö – densamma som vi faktiskt har cyklat över och tillbaka! Det är några år sedan och till våren, kanske vi prövar på det igen! Ganska så tufft om de flesta ”växlarna” sitter i benen som det gör för oss! 🙂

Bron ser inte så brant ut, men det är en lååång stigning!

Må gott i Vintersverige!

Gunilla

I en röd liten stuga!

Idag är det en mulen dag och energin är inte på topp. Kanske jag gick lite för mycket där ute i skärgården och i skogen dagen därpå. Nåväl, jag tar det lugnt idag, redigerar lite bilder och skriver en stund då och då. Får ju inte anstränga ryggen!

Snön ligger kvar och det gillar jag. Det ska vara vinter i februari och mars och gärna med många solskensdagar! Våren kommer så småningom… Vinterlandskapet är så vackert var man än befinner sig. Ena dagen vid havet. Den andra dagen i skogen.

Visst är det vackert i ”min skog?” 🙂 Bäcken som nu håller på att frysa till. I somras var den tömd på vatten, på grund av den långvariga torkan. Skönt att balansen är återställd!

Gärdsgårdsmuren är täckt av orörd snö, himlen lite rosafärgad av januarisol. Fotsteg finns vid sidan om den gamla muren och lite längre fram ligger några röda stugor… och en vit.

Här syns stugan lite bättre! Fotsteg, men ingen hemma. I en röd lite stuga vill jag bo! 🙂

I den andra röda stugan lyste en elektrisk ljusstake och utanför ytterdörren såg jag till fler ”spår” av mänsklig art! Precis när jag skulle ta ett foto på stugan, kom en ung kvinna ut, väl påklädd, och med en lika påpälsad liten baby i en bärsele på magen. Vi kom i samspråk, jag hälsade på dem och jag berättade för mamman hur glad jag är över att sommarstugorna finns kvar! (De har många år på nacken) Hon i sin tur berättade att de har vinterbonat stugan och byggt ut den lite, för att kunna bo där året om. Tankarna for runt i mitt huvud och cirkulerade mest i hur de ändå får plats och att det är en bit ifrån samhällets alla bekvämligheter. Och har de varmt och kallt vatten inomhus? Toalett? Hursomhelst – den lilla babyn och kvinnan verkade vara nöjda och hon betonade hur skönt det är att bo så nära naturen. De bor sannerligen mitt i den! Naturen framför bekvämlighet tänkte jag vidare. Jag fick gärna fotografera, men jag ville inte tränga mig på dem. Jag vandrade vidare på min vinterpromenad…

En liten björkskog. I somras tog jag en bild här på ”änglahår” som då växte mellan de grönklädda björkarna.

Mellan träden skymtar den lilla skogstjärnet och solen ger ett mjukt januariljus. Vassen ger en fin kontrast och lite färg åt bilden. Jag bor inte mitt i naturen, men jag har den väldigt nära mig och det är jag tacksam över!

Må väl!

Gunilla

Ett besök på Fotö i ett underbart vintrigt landskap!

Äntligen har vi fått lite vinter även här på västkusten! Då gäller det att passa på, den som kan, att bege sig ut i det vackra landskapet. Ännu en gång begav vi oss iväg till Göteborgs norra skärgård och det blev besök på Hönö och Fotö. På Hönö gick vi naturslingan vid Jungfruviken, så det kommer jag att skriva om i ett eget inlägg. På Fotö denna sagolikt vackra dag, gick vi en stund vid båthamnen, samt vår ”vanliga” fina runda bland husen. Fotö är en riktigt fin pärla året om!

Lite kort om Fotö

Fotö är en ö och tätort i Öckerö kommun i Göteborgs norra skärgård och ligger i den södra delen av landskapet Bohuslän. Från fastlandet vid Hjuvik färjeläge, finns vägfärja som går till dels ut till Hönö/Öckerö dels till Björkö. Därifrån tar man sig sedan vidare till de övriga öarna i den norra skärgården. Hönö och Fotö har broförbindelse.


Jag har sökt efter hur Fotö har fått sitt namn och enligt en artikel (20080721) av Kjell Wigers, Expressen, så har namnet inget med en fot att göra. Med god vilja och sett uppifrån skulle man kunna säga att Fotö ser ut precis som en fot. Dessutom heter den nordvästra delen Tå udde.
Ön hette en gång Fogdö och då kan man väl i stället tänka sig att det har med fogde att göra? Men så är inte fallet! För när ön hette Fogdö fanns ännu inga fogdar i Norden.
Nej, namnet bygger på faugh- eller fugh- som betyder blåsa. Då blir det Fughdö. Blåsa heter också på gammalsvenska fyka. Så Fotö är ön där det blåser mycket. Samma ordstam finns också högre upp i Bohuslän längst ut på Ramsvikslandet där fiskeläget Fykan var bebott in på 1980-talet.
Där blåser det också.

Den tidigast kända, permanenta bosättningen på Foto härrör sig från 1600-talet. En Lars Pedersson (1635-1695) var då gift med en kvinna som hette Berta. De hade fyra barn. Troligen fanns boplatsen i närheten av den nuvarande ”gamla hamnen.” (Källa: Wikipedia.)

På östra sidan av Fotö finns en badplats, och sydsidan hyser en skyddad hamn. Här vid hamnen är det mysigt att promenera och här finns ett kafé som faktiskt var öppet vid vårt besök, mitt under pågående vinter! Vi hade fika med, så det blev inget besök där den här gången.

Vår promenad på Fotö

Under sommarmånaderna är här säkerligen fullt av båtar och människor, men vid vårt besök, var vi ganska så få som strosade runt och njöt av sol och ett vackert vinterlandskap! Jag föredrar att vara vid skärgården då det är lugnt och fridfullt. Då kan jag njuta av stillheten och nästan ha hela ”härligheten” för mig själv! Samtidigt tycker jag det är synd att inte fler – alla som kan att bege sig ut i skärgården även vintertid!

Foto: Gunilla Johansson
Nillahalsaharmoni

Alldeles efter det att man passerat bron från Hönö, så ligger där en liten vik på höger sida , där detta foto togs. Nästan varje gång vi passerar här, så tvingar jag maken 😉 att stanna – måste ta ett foto oavsett årstid! 🙂

Strax därefter på höger sidan skymtar en ny vik med kobbar och skär. Där finns en busshållplats… där stannande vi också för vyerna här måste också förevigas.

Visst är det vackert!? Ser du djurspåren i snön? Efter viken, på höger sidan finns en idrottsplan och efter den svänger du till höger för att komma ned till hamnen. Där finns parkering på höger sidan vid hamnens början.

Foto. Gunilla Johansson
Nillahalsaharmoni

Isigt, vitt, stilla och krispigt! Ibland är det svårt att fotografera i motljus… inte det bästa fotot, men vackert ändå.

Många skärgårdshus är vita och kan synas sämre i ett vinterlandskap. Men med tanke på väder och vind, så förstår jag varför de är vita! Skärgårdshus ska vara vita och sjöbodar får gärna vara röda och väderbitna! 🙂

Foto: Gunilla Johansson
Nillahalsaharmoni

Foto: Gunilla Johansson
Nillahalsaharmoni

Foto: Gunilla Johansson
Nillahalsaharmoni

Du som följer mig här på bloggen vet att jag gärna beundrar och fotograferar sjöbodar! Jag är minst lika förtjust i dem som i skärgårdshusen. 🙂

Foto: Gunilla Johansson
Nillahalsaharmoni

Sedan kan man alltid smyga in med kameran mellan några sjöbodar och fotografera fler sådana på andra sidan viken. Sjöbodar som speglar sig i vattnet… magiskt!

Foto: Gunilla johansson
Nillahalsaharmoni.

Vilken fantastisk dag och så skönt att komma ut och promenera i ett vinterlandskap i skärgården. Jag är inte helt återställd i ryggen, det tycks ta sin tid den här gången! Hursomhelst så blev promenaden både här på Fotö och på Hönö uppfriskande och jag kände mig förnöjsam både i kropp och själ!

foto: Gunilla Johansson
Nillahalsaharmoni.

En orörd, snötäckt brygga, en båt, väderbiten sjöbod, viken och snötäckta klippor. Kan inte bli så mycket bättre och vackrare en i slutet av januari!

Vi lämnade den lilla hamnen och tog den branta trappan upp bland husen. Inte helt lätt då det inte var skottat. Men vad gör man inte för utsiktens skull!?

Foto: Gunilla Johansson
Nillahalsaharmoni

Foto: Gunilla Johansson
Nillahalsaharmoni.

Längst bort vid horisonten syns Vinga Fyr med sin välkända siluett! Om du följer den lilla vägen här uppe och fortsätter framåt mellan husen och sedan nedför och går åt vänster, så komman du ut vid idrottsplatsen igen. Gå till vänster, så kommer du fram till parkeringen och hamnen igen! Sommartid kanske du som vi väljer att ta med cykeln med över på färjan? Gör det! Då kan du så mycket lättare ta dig fram mellan de olika öarna!

Må gott i Vintersverige!

Gunilla

Boktips – och i boken om bohuskusten fann jag svaret på min bildgåta!

Just nu när jag försöker ta kommandot över mitt liv – åtminstone över ryggen. Att vara förnöjsam trots ryggproblem som inte vill ge med sig! Det är svårt att hitta på saker att göra, då jag både har svårt för att sitta någon längre stund eller att gå. Och jag vill sannerligen inte ”bara låta tiden gå” i väntan på att bli frisk igen. Så jag pallar upp mig med ett antal kuddar och läser böcker – massor av böcker! Drömmer mig bort. Tänker på sommaren som var. På den vår och sommar som ska komma! På kommande utflykter i min närmiljö eller kanske lite längre bort!? Skriver lite, lite i taget.

Boktips:

I min bokhög bland feelgood-böcker och bild/faktaböcker bläddrar och läser jag nu om ”Världens sjunde skönhet. Bohuskusten förr och nu.”
Författare: Stefan Edman, Jan Töve.
Förlag: Votum.

En bok för alla som tycker om västkusten och Bohuskusten i synnerhet och som vill få en inblick om livet förr och nu längs Bohuskusten. I bokens början får vi veta att: ”Om inte vintern 1658 varit så rysansvärt kall hade Bohuslän kanske än idag hört till Norge.” Det var kylan som förändrade allt. Naturens egna klimatförändringar och en dumdristig svensk krigarkung ritade om den politiska kartan. Därför har bohuslänningarna nu varit svenskar i drygt 350 år. Ja boken börjar med en intressant historialektion om hur kylan och en galen krigarkung gjorde bohuslänningar till svenskar. Men också om hav, fisk, vardagsliv och sommarflärd. Om konstnärer, författare och rebeller – och om en berömd engelsk 1700-tals-feminist.

Bilderna i boken är fantastiska och med berättelser därtill får jag en god inblick i hur klimatförändringarna (naturens egna) har påverkat och förändrat landskapsbilden och hur detta i sin tur har påverkat människors levnadsvillkor längs Bohuskusten. Att det har varit svåra tider för ortsbefolkning längs hela vår västkusten genom århundraden, känner vi till. Men hur klarar de sin försörjning idag? Hur är det att leva längs bohuskusten nu? På vintern? Många frågor och en hel del intressanta och fängslande svar finner du i boken.

En bit in i boken dras mina ögon till en bild som visar ett litet hus på granithällar vid Stångehuvud i Lysekil. Författarna berättar med ord och bild om hur havsisen smälte bort från Skandinavien för ca: 11 000 år sedan och hur Ur-Bohuslän så småningom steg upp ur detta ishav. På bilden ser man den där gyllene färgen på graniten som är det som många av oss förknippar med Bohuslän. (Kalifältspaten ger berget en rödare färg. Författarnas anmärkning.)

En bild ur boken: Världens sjunde Skönhet. Bohuskusten förr och nu. (Stefan Edman och Jan Töve.)

Under en sommartur (2015) med ångaren Bohuslän, åkte vi från Göteborg längs bohuskusten till Kungshamn. Det blev en minnesrik båtfärd längs bohuskusten. Vyerna som vi passerade representerade det mesta av allt det som jag älskar med Bohuslän! Jag har en hel del foton ifrån den turen som jag har sparat i min bildbank. Ett foto har jag dock sedan det togs, inte kommit på var vi befann oss, då fotot togs. Men i boken fann jag så svaret. Stångehuvud Lysekil!

Foto: Stångehuvud Lysekil, juli 2014. Nillahalsaharmoni
Foto: Stångehuvud Lysekil, juli 2014. Nillahalsaharmoni
Foto: Stånghuvud Lysekil, juli 2014. Nillahalsaharmoni.

Äntligen vet jag platsens namn – Stångehuvud Lysekil! Efter det att jag fick svaret, har jag sökt på internet efter fler bilder och funnit många fina sådana vid olika årstider. Nu har jag en önskan om att åka hit vintertid… när jag blir frisk igen! Och det är klart att jag blir – jag är på bättringsvägen!

Vardag eller var dag?

Nu har vi kommit en bit in i januari 2019 och för de flesta är vardagen tillbaka! Vilket innebär att vara tillbaka i arbete om man är arbetsför, eller kanske det är studier som gäller. Barnen går till sin förskola, eller skola och fritids. De flesta har därmed börjat arbeta efter många dagars ledighet i samband med julhelgerna. Eller kanske du tillhör dem som har arbetat som vanligt under den perioden, med liten eller ingen ledighet alls. Hur som helst så finns det en vardag för alla. Hur ser du på det där med ”vardagen?” Är det för det mesta dagar som är fyllda med ”måsten”, både i arbetet och privat? Är vardagen en transportsträcka fram till ledig dag och/eller helg? Och i förlängningen fram till en efterlängtad semester?

Nu har jag privilegiet att vara ledig varje dag! Som pensionär kan jag styra det mesta av min tid. Jag njuter av det! Mitt liv innehåller för det mesta precis det jag önskar och behöver. Det är inget storslaget. Det är mitt liv utifrån de förutsättningar som jag har. Men det har inte alltid varit så. Tro mig jag vet! För ett antal år sedan bestämde jag mig för att inte bara låta livet passera. Att låta var dag passera utan att känna att livet har ett innehåll. Varje dag kan inte bli en ”festdag.” Men den behöver heller inte vara grå, trist och innehållsfattig! Det finns väl alltid något att vara tacksam över.

I detta nu, ligger jag i sängen och pausar datorn en stund och blickar ut över en nästintill molnfri himmel. 🙂 Sedan går tankarna och jag fortsätter att skriva…

Veckan har varit jobbig och är så fortfarande på grund av ryggsmärtor. Men ändå känner jag någon slags förnöjsamhet över det faktumet att jag är på bättringsvägen, att solen skiner idag (det gör den förvisso alltid) och att jag har några bra böcker att läsa.

Tänk vilken skillnad en särskrivning kan göra och därmed betydelsen. Vardag eller var dag! Att njuta så gott det går av var dag, oavsett vardag eller helg. Det är att ta kommandot över sitt liv! Det är att vara regissören i sitt liv!

Nyfiken på livet!


Nyfiken på livet därutanför… var dag! 🙂

Har under några dagar fått låna två underbara katter, ragdolls, medan husse och matte var upptagna med annat! 🙂

Må gott vänner!

Kram Gunilla

Västkusten, bohuskusten, hallandskusten…Ja, vad är vad?

Ibland när jag skriver om våra utflykter mot havet, så benämner jag platsen vid olika namn som: västkusten, bohuskusten, Bohuslän eller hallandskusten. Som vår senaste utflykt mot Björholmen på Tjörn i Bohuslän. Men vad är vad egentligen? I stora drag vet jag nog, men kanske dags att uppdatera mina geografiska kunskaper!

I turistisk/folkloristisk bemärkelse används västkusten som benämning på skärgårdskusten längs Bohuslän och Göteborgs skärgård inklusive Onsalahalvön.

Sveriges västkust eller i folkmun västkusten syftar på Bohusläns, Västergötlands och Hallands kust mot Skagerrak och Kattegatt samt Bjärehalvön i nordvästra Skåne där Öresund tar över som gränsar till Danmark. Norrut har den sitt slut vid Svinesund mot gränsen till Norge.

Bohuskusten är den norra delen av den svenska västkusten, från Svinesund till Öckerö i Bohuslän. Största tätorten i kustområdet är Uddevalla, längst in i Byfjorden, om man inte räknar de delar av Göteborg som ligger inom Bohuslän. Källa: Wikipedia.

De kommuner som ligger vid havsområdena Skagerrak och Kattegatt är, räknat från norr: Strömstad, Tanum, Sotenäs, Lysekil, Uddevalla, Orust, Tjörn,Stenungsund, Kungälv, Öckerö, Göteborg, Kungsbacka, Varberg, Falkenberg, Halmstad, Laholm, och Båstad.

Jag har nog koll på det mesta, men visste inte exakt var gränsen för bohuskusten gick i söder. Som att Öckerö tillhör Bohuslän och Öckerö kommun och inte Göteborgs kommun. Det lärde jag mig när jag började skriva om Göteborgs norra skärgård. Men Öckerö kommun är en kommun i Västra Götalands län, i före detta Göteborgs och Bohus län. 🙂 Så nu gäller det att jag postar mina inlägg i rätt kategori här på bloggen! 🙂 Men det är ju inte fel att skriva västkusten eftersom bohuskusten ligger på västkusten! 😉

Västkusten eller bästkusten 🙂 som vi göteborgare gärna vill säga, är för mig närområdet runt Göteborg. Det inkluderar vår underbara skärgård! När vi far mot Tjörn och Orust och längre norrut, ja då är vi i mitt älskade Bohuslän! Vi är på bohuskusten. När vi far söderut från Göteborg, då blir västkusten för mig, hallandskusten. Inte mindre vackert eller omtyckt! Vi har många pärlor här som Varberg med omnejd, Falkenberg och residensstaden Halmstad.

Längs bohuskusten har vi många pärlor, som jag har skrivit flera inlägg om genom åren. Den plats som har betytt mest för oss är Bovallstrand som ligger så vackert vid Bottnafjorden i mellersta Bohuslän. Vi har varit här många somrar och helger, när vi hade vår husvagn och vi har vänner som har bott här på somrarna. Många minnen. Nära Bovallstrand ligger en rad pärlor som Hunnebostrand, Ulebergshamn, Kungshamn och Smögen.

Bovalstrand med sina skärgårdshus och fiskebodar.
Badholmarna i Bovallstrand. Så många gånger vi har badat ifrån dessa holmar!

Ja, det finns många pärlor längs västkusten och vi är många som uppskattar allt vad kusten har att erbjuda! Ifrån norr till söder. Jag trivs mycket bra att bo nära ”min stad” som är Göteborg. Kan inte i nuet tänka mig att flytta någon annanstans. Tycker så mycket om staden med sina olika stadsdelarna och närheten till havet och skärgården. Men hur mycket jag än trivs i Göteborg och vår skärgård, så vill maken och jag ibland antingen ut på en utflyktsfärd med bil eller buss. Ibland en båttur som tar oss upp genom Bohuslän. Vackrast är att se och uppleva de genuina skärgårdsområdena ifrån sjösidan.

Genast kommer jag att tänka på fler pärlor som Fiskebäckskil, Grundsund och Malö Strömmar som vi besökte 2017. Då åkte vi med ångaren ”Ellen af Bohuslän.”

En åldrad dam och skönhet ifrån 1885! <3.
Grundsund är en underbar pärla!
Grundsund med båtliv, skärgårdshus och fiskebodar! Visst andas bilden sommar!?

Tillsammans med lilla familjen besökte vi Gullholmen och Hermanö 2016. För vår del var det vårt första besök där. En underbar helg i september månad och tur med vädret! Här fick jag återigen mitt lystmäte genom att fotografera ännu fler sjöbodar och skärgårdshus.

Mysiga och charmiga Gullholmen
Bäst gillar jag de röda och lite vindbitna sjöbodarna. men de här två tilltalade mitt estetiska öga! 🙂
åldrad sjöbod – en av de äldsta i Bovallstrand! Gillar skarpt!

Ja, till stora delar har jag nog mitt hjärta vid bohuskusten. Att vara i dess skärgårdsmiljö, får alltid mitt hjärta att slå lite snabbare. <3

Vy vid Björholmen, där vi var på besök i år på Trettondagsaftonen.

Vilket är ditt favoritställe? Kanske har du flera? Berätta gärna!

Önskar en trevlig och solig helg!

Kram Gunilla

Vackert som ett vykort vid Björholmen i Bohuslän!

Ibland blir längtan så stor att åka till det karga Bohuslän och blicka ut över havet, klippor, kobbar och skär! Skärgårdshusen och fiskebodarna inte att förglömma.

På trettondagsafton vaknade vi till en näst intill klarblå himmel och alldeles vindstilla morgon. En perfekt dag för en utflykt! Vi har många pärlor i Bohuslän som vi återvänder till om och om igen. Men det är också roligt att hitta nya! Vi studerade kartan och bestämde oss för att besöka Björholmen som är beläget på Tjörn vid Stigfjorden.

Att åka ut till skärgården i Göteborg eller som den här gången upp genom Bohuslän, när det är lågsäsong, är det bästa man kan göra, om man som vi vill ha härligheten för sig själv! Bada kan den hurtfriske göra oavsett årstid, men jag nöjer mig med att i lugn och ro andas in havsluften, känna doften av tång och saltvatten. Gå på bryggorna och njuta av det kristallklara vattnet.

Det var verkligen ”lugnet efter stormen” (Alfrida). Havet spegelblankt och allt vackert som ett vykort!

Det är något alldeles speciellt med solljuset den här årstiden och särskilt vid havet.

Och här ligger Idun i väntan på att åter ge sig ut på havet! 🙂

Idun från andra sidan viken och i bakgrunden Björholmens marina.

Stugor alldeles vid vattnet som man kan hyra!

Närmre vattnet är det svårt att komma!

Fotograferat i motljus. Det ser ut som om hela marinan svävar på moln!

Visst är det som ett vykort? Huden knottrar sig och jag blir alldeles varm i kropp och själ av att vistas i miljön. Mer idylliskt kan det knappast bli. Men så har det inte alltid varit! Det har funnits hårda och bistra tider i kustsamhällena. Många kustbor har fått slita hårt för brödfödan.

Här ville jag stanna länge, länge….

Solljuset var fantastiskt denna dag! De kala klipphällarna lyser som guld. De här skyddade vikarna inbjuder verkligen till paddling med havskajaker!

Jag var väldigt sugen på att ”låna” den där lilla båten, men jag nöjde mig med att föreviga vyn. Återigen vackert som ett vykort eller som en tavla!

En ensam svan kom simmande emot oss och formade sin fjäderdräkt till ett hjärta! Fantastiskt! <3

Tänk att vi hade en sådan tur att också få se en svan. Graciöst, ljudlöst och makalöst vackert!

Ja, men då har vi hittat en ny pärla och kom ihåg Björholmen mina vänner! Det finns mer att undersöka här i området. var så säker!

Kram Gunilla

Gott slut och Gott nytt år!

Det finns många höjdpunkter att minnas under året som gått! Det allra bästa för egen del är att jag har varit ledig. Jag äger min tid och jag har förvaltat den väl! Det är fantastiskt att jag varje dag kan vistas i naturen om jag så vill.
Vi uppskattar våra utflykter i närområdet, ibland längre bort som våra skärgårdsutflykter och vår upplevelseresa till bland annat Rom. Det här året har jag läst många intressanta böcker och jag har både återupptagit gamla kontakter och träffat nya vänner! 🙂

Inför 2019 finns det redan nu glädjeämnen att se fram emot och jag hoppas och tror att det blir fler! Ja, jag känner mig nöjd med mitt/vårt år! Nya utmaningar… ja, jag vill leva ännu mer hälsosamt och klimatsmart! Det finns en del att jobba på där!

Igår när jag gick i ”min trollskog”, så var det ett fantastiskt ljus! Solen bröt igenom i dimman då och då…

Så vackert med alla regndroppar på träden…

Dropparna hängde där som små kristaller!

Vackert med de nakna stammarna i det bleka solljuset…

Och så rullade dimman in igen över den lilla sjön, men solen gjorde vad den kunde för att lysa igenom.

Med dessa naturfoton vill jag tacka mina läsare för det här året och jag önskar gamla som nya läsare välkomna tillbaka!

Gott slut och ett riktigt Gott nytt år!

Kram Gunilla