En hälsning och ett sommarkollage!

I skrivandets stund, pågår sommaren för fullt! Det är soligt och varmt och många söker sig till vår sjöar eller till våra underbara kuststräckor och öar för havsbad. Sverige är fantastiskt, så att vara hemma och uppleva vårt vackra land, var och en utifrån sina förutsättningar, kan inte vara så svårt. Men visst förstår jag ändå att det finns begränsningar och hinder för ett flertal medmänniskor på grund av rådande situation som pandemin innebär. Inget är som ”vanligt”, för någon av oss.

Det är så viktigt att se möjligheterna och inte begränsningarna! Jag känner mig lyckligt lottad som har kunnat ”fylla mina dagar” med positivt innehåll. Att kunna göra det som jag mår bra av. Det allra bästa tror jag faktiskt är möjligheten till ”fysträningen” utomhus med Erica Johansson som jag påbörjade i juni. Träningen har givit goda resultat för både kropp och själ. Erica är kunnig, positiv och hon utmanar oss i gruppen! Träningen och gemenskapen är oerhört viktig för välbefinnandet. Men även om träningen hjälper, så försvinner inte artrosen i knä och höft!

Träning, utflykter i närområdet, och att vara med nära och kära är väl ledorden för vår sommar!

Barnbarnsmys…

Vår lille prins har fyllt ett år och dagen till ära var också hans namngivningsdag! Så fantastiskt att denna kärleksfulla, livliga krabat finns! Han blir så otroligt glad av att ha människor omkring sig och när han hör musik – ja, då kommer hela kroppen i rörelse! Något som han också älskar är bär av alla de slag. Vi har bland annat plockat hallon och smultron tillsammans och han äter med stor aptit!

Vår prinsessa, har vi också träffat då och då. Som igår, då vi hade en hel dag tillsammans. Olivia är som en fisk eller ja, en säl i vattnet. Hon och jag älskar att bada! Men ibland behövs en paus. En vattenmelonpaus! 🙂 Med barnbarn blir det aldrig tråkigt – vi skrattar mycket!

Maken och jag vågade oss ut till Hönö en dag, för havsbad! Vi valde en mindre badplats som heter Halse Långe. En liten grund vik med brygga och badstege. Runtom finns klippbad. Här njöt vi dagen lång, ända tills vi skulle hem… Vansinnigt långa bilköer!

Bland flera utflykter som vi har gjort, blev det en fin dag med goda vänner i och omkring Tjolöholms slott i Hallands län. Här är alltid vackert!

Mycket vacker utsikt ifrån slottets terrass!

Slottsterrassen med utsikt mot havet! Tänk att stå där, då det begav sig en midsommarafton eller nyårsafton i dåtidens vackra kläder.

I familjen Dickson/Bondes ägo (1892–1964)

Tjolöholm köptes 1892 av James Fredrik Dickson med hustru Blanche Dickson. Ett nytt slott ritades i Tudor-stil av den då blott 27-årige arkitekten Lars Israel Wahlman. Byggnaden planerades i mångt och mycket av Blanche Dickson som även slutförde byggnadsarbetet efter att maken James Fredrik Dickson avlidit kort efter byggstart. Paret var båda uppvuxna med brittiska föräldrar och bodde i Storbritannien i omgångar, varför stilvalet inte är förvånande. Slottsbygget påbörjades 1898 och slottet stod färdigt 1904. Slottsbygget var ett av de sista stora i Sverige. Den ursprungliga, mycket påkostade, inredningen från varuhuset Liberty i London är helt bevarad. Inredningen är ett av Sveriges bästa exempel på Arts and Crafts. Tjolöholm förklarades som byggnadsminne 1991.

Blanche Dickson dog redan vid 50 års ålder 1906, och slottet ärvdes då av hennes dotter Blanche Bonde (1875–1960). Hon var 1896–1920 gift med hovstallmästaren greve Carl Bonde och bodde på Tjolöholm med sin familj fram till skilsmässan 1920. Efter detta bodde hon mestadels i Stockholm, men vistades på slottet om somrarna och i helger. Efter 1951 stod det dock obebott och ouppvärmt och förföll då alltmer.

Om vi blickar raskt framåt…

Åren 1968–1973 genomfördes upprustningar av egendomen och byggnaderna, och jordbruket arrenderades ut. 1971 öppnades delar av slottet för besökare.

1987 köptes Tjolöholm av Kungsbacka kommun (80 procent) och Västkuststiftelsen (20 procent) för 10,5 miljoner kronor. Egendomen överläts 1991 till den för ändamålet bildade Stiftelsen Tjolöholm, som har Kungsbacka kommun som huvudman. Samma år förklarades Tjolöholm som byggnadsminne av länsstyrelsen i Halland. (Källa Wikipedia)

Slottets framsida med trädgård. Har aldrig tidigare sett sådana vackra hortensior. Någon?

Om du besöker Tjolöholms slott, så promenera gärna också i ”Allmogebyn!” Det är mycket fint där och det finns en mycket intressant historia kring byn.

Tjolöholms Allmogeby tillkom samtidigt som slottet, i början av 1900-talet. Ett gods av Tjolöholms storlek krävde stor arbetsstyrka, bland annat fanns här förvaltare, rättare, ladugårds- och stallförman, trädgårdsmästare, kusk, jägare, smed och snickare. Dessutom bodde ett antal statarfamiljer på egendomen.

Stugorna i Tjolöholms by grupperades runt två ekbevuxna kullar och bestod av ett enfamiljhus, fem tvåfamiljshus och en sjukstuga. I anslutning till byn så byggdes även en kyrka och Storstugan, som fungerade som ett ”folkets hus” med samlingssal för arbetarna, bibliotek och skola för de minsta barnen.

Varje bostad i byn hade en egen trädgårdstäppa inhägnad av staket samt eget hönshus. Blanche Dickson brukade inspektera trädgårdarna och delade ut priser til de mest välskötta och det gällde även insidan av huset. Husen inreddes med ett rum och kök, men planlösning och dekorationer varierade mellan husen. För att förstärka samhörigheten införskaffades en nationaldräkt till kvinnor och barn i byn att bära vid festliga tillfällen. Blanche Dickson höll sig noga underrättade om sina anställdas hälsa och varje nyfött barn fick fem kronor insatt på en sparbanksbok. Fantastiskt! (Källa: Tjolöholms hemsida:)

Inifrån ett av husen
Sommaridyll ifrån storstugans trädgård, där vi intog lunchen! Rekommenderas.

Vår egen trädgård ska delvis snart gå genom en förvandling då vi har beslutat oss för att ta bort tujahäcken och vårdträdet! Hur insyn – och vindskyddat det än är, så har häcken blivit alltför stor på vår lilla yta! Trädet likaså. Snickaren i huset skissar på det nya stora altandäcket med dess inramning. Längtar efter denna förvandling, för det kommer att göra att vi kan blicka ut över vår lilla täppa på ett nytt sätt. Tills dess njuter jag av hur det är med bland annat frodiga pelargonior!

Det var ett litet axplock av sköna SOLIGA dagar! Men det finns också regniga dagar och det är då jag LÄSER! Många böcker har blivit lästa den här sommaren! Och även om det regnar ibland vilket är tur, så går det att vara utomhus ändå! Ut vill jag varje dag i alla väder! Nästan. 🙂

Den här dagen var vi med goda vänner vid Gunnebo slott i Mölndal. Regnet hade precis upphört, men det blåste ordentligt som synes! 🙂

Må gott och hoppas att även du njuter av dina sommardagar!

Kram Nilla

1+

Promenad vid Särö Nordanskog!

I slutet av februari – en av de där soliga dagarna, passade vi på att gå en för oss ny slinga ute vid Särö som tillhör Kungsbacka kommun i Halland. Många gånger har vi promenerat vid Särö Västerskog, men har inte känt till Särö Nordanskog. Det var goda vänner som tipsade oss om sträckan, vilket vi är glada för. En klar favorit!

Utgångspunkt

Särö Nordanskog ligger på Säröhalvön strax innanför Särö Västerskog. Vi åkte med bil till Särö golf club reception, där det finns parkering. Efter du har parkerat bilen, gå åt vänster en liten bit på vägen, gå över vägen till andra sidan vid golfbanan och följ den vägen längs golfbanan på din vänstra sida och havsviken på din högra. En bit bort går du över en brygga som tar dig till andra sidan. Här börjar slingan åt vänster!

Längd

Vi uppskattar sträckan till ca: 5 km. Men vi fortsatte även mot Västerskog denna fantastiska februaridag och då blev sträckan ca: 8 km.

Svårighetsgrad

Medelsvår med en del stigningar, men inte svår för den som går för egen maskin! Fantastisk utsikt!

Naturen

Nordanskogen växer på ett litet berg som har ganska branta sluttningar. Bergets högsta punkt når 50 m ö h. Nordanskog är en kustskog av samma karaktär som Västerskog. Skogshistoriken är densamma, skogen är ursprunglig med sannolikt obruten kontinuitet. Träden utgörs främst av tall och ek men med inslag av lind, bok och andra lövträd. Många ekar är mycket gamla och grova. Även många tallar har uppnått hög ålder. I området finns också självföryngrande idegran. Denna växer i ett kärr invid en ravin/sydsluttning, som i övrigt har en rik flora med bl a sårläka, lundslok och buskstjärnblomma. På nordsluttningen växer också linnéa. Skogen är orörd och med urskogsartad prägel. I beståndet finns gott om gamla träd, döda och försvagade träd samt lågor av olika ålder. Dessa utgör underlag för en rik lav-, moss- och svampflora med ett stort antal sällsynta och rödlistade arter framförallt på gamla ekar. (Källa: Kungsbacka kommun.)

Vår upplevelse, vid Särö Nordanskog

Här har vi promenerat över på bryggan som syns längst bort i bild. Inga konstigheter att promenera över. Fina skärgårdshus kantar havsviken.

Det här gula huset promenerade vi förbi och här måste man ju fotografera!

En underbar dag – som balsam för en frusen och stel kropp!

I början av slingan är den asfalterad som synes. Just här kändes det som jag var på vandring i Italien. Något med havet, slingan och naturen. Snart börjar stigningarna…

Tänk så många fötter som har trampat här! Bra med räcke att hålla sig i för den som behöver. Stavar är för det mesta bra att ha med sig.

Visst är det vackert? Uppåt ska vi…

Underbar utsikt! Nedanför oss ett stort härligt trädäck för soliga, varma dagar. Dock inte för allmänheten, utan i privat ägo.

På några ställen utmed sträckan finns det sittbänkar. Perfekt för den medhavda matsäcken och utsikten kan man inte klaga på som sagt! Vi vandrade vidare…

Här var det lite lurigt att gå. Det gäller att ha koll på var man sätter fötterna! Fin, låg tallskog som format sig efter havets vindar.

Så kom vi fram till badviken som delar Nordanskog och Västerskog. En bit inåt, från stranden, finns torrdass och de var faktiskt öppna. Här ifrån toaletterna kan man då välja att följa en stig framåt och till höger tillbaka mot bilen. Man kommer ut mot parkeringen till Västerskog och kan då gena tillbaka till bilen via en väg som jag tror heter, Bassängsbacken. Annars följer man bilvägen förbi Stallbacken på krönet och sedan till höger nedanför backen och gå mot kyrkan och till den första parkeringen.

Men efter toalettbesöket, fortsatte vi slingan åt vänster mot Västerskog och går du hela slingan, så kommer du så småningom ut vid Västerskog parkering.

Särö Västerskog

Slingan genom Västerskog är inte så brant, men det går lite upp och ned. Det finns också flera partier med blandskog. Mycket ek, tall och idegran. Många träd lär vara mellan 200 till 300 år gamla! Det har hänt vid tidigare tillfällen att vi har stött på rådjur. De är vana vid oss människor. Den sällsynta hasselsnoken trivs också här! Vid utkanten av skogen, såg jag årets första blåsippa, så liten, men den fanns där! 🙂

Jag tycker mycket om partierna med alla träden och grönskan. På våren är det underbar fågelsång här, och varma sommardagar ger träden en skön skugga. Det finns många badställen. Inte aktuellt idag! 🙂

Grönskan i all ära, men inget slår berghällarna här ute…

Varje gång vi går här, så fotograferar jag! Lystern i marmoreringen blir så olika beroende på solljuset. Nu är jag ingen expert på bergarter eller mineraler, men jag tror att de ljusa skikten är mineralerna kvarts och fältspat, medan det mörka skiktet är ett slags glimmer. Vackert är det!

Efter det här partiet, kommer man åter in bland alla de vackra träden. Här inne är träden höga och gamla och eftersom det är ett naturreservat, så får skogen i det stora hela sköta sig självt. I utkanten mot parkeringen finns det en bokskog och här är det så vackert på försommaren, då löven spricker ut…

Men vackert året om! Eller hur?

Naturen är densamma i de båda områdena. Det är dock brantare i Nordanskog. I Västerskog finns flera stigar att följa. Två av dem är färgmarkerade. Den gula är 1,4 km. Den blåa är 3 km. Bara att kolla på tavlan!

Ja, vilken underbar dag ute vid Särö Nordanskog och Västerskog!

Kram, Gunilla

4+

Solig nostalgitripp till Halland!

Solen strålar från en nästan klarblå himmel – då ska man ju inte sitta i en bil! Men för att snabbt komma ned till våra pärlor i Halland, fick det bli en biltur först. Hela hösten har vi pratat om att åka ner till våra pärlor – nu blev det av! Getterön, blev första stoppet där finns det fina naturområden att ströva i. För den som inte känner till det, så ligger Getterön, alldeles utanför Varberg. På sommaren jättefina bad, som numera är handikappanpassade. Det har verkligen blivit fint här.

Vi vandrade lite över klipporna…

Och det var alldeles vindstilla. Kallt, men krispigt och skönt!

Prövade att fotografera i motljus…

Vi åkte vidare mot Träslövsläge som också ligger en bit från Varberg, men åt andra hållet. Söderut mot Falkenberg. Naturreservatet som ligger här mellan ”Läjet” och Gamla Köpstad, är något av det vackraste vi vet. Man följer strandlinjen hela vägen. Här har vi promenerat och cyklat många gånger och det är lika fint varje gång!

De svarta kullerstenarna som ligger här var för dagen klädda i lite vit pudersnö! Så annorlunda landskapet blir mot sommaren.

Promenadslingan går alldeles utanför staketet. Vi satte oss innanför på en bänk, intog vår matsäck och njöt av solen, det karga och vackra landskapet.

Motljus igen …

Mätta och belåtna – alltså hur gott är det inte med kaffe och goa mackor ute i det fria!? Vi for vidare mot Glommen. Ett lite mysigt fiskeläge strax innan Falkenberg. Jag har visat bilder härifrån flera gånger… men kanske inte så här sent på året?

Här fanns ingen snö alls! Den där röda sjöboden måste fotograferas varje gång som jag är här! 🙂

Här står den i ur och skur. Sommar som vinter och har hittills klarat av höst – och vinterstormar!

Innan det var dags att vända hemåt för att slippa köra i mörker, åkte vi till en handelsträdgård som ligger vid Tvååker. Att åka dit, ger mig nästan lika mycket julkänsla som att åka till en julmarknad. Det är växthusen, alla julblommorna, kransar, mossa, kvistar och ljus som ger mig julkänsla.

Här inne i växthuset kan jag gå länge och titta på allt det fina…

Visst är det fint!?

Vackra gamla dörrar, hyacinter, succulenter – inspiration!

Vid närmre eftertanke var vi nog här förra året också, blev då inspirerad till att göra en dörrdekoration. I år ser det ut så här på vår dörr…

Allt har jag plockat i naturen! Ja, inte snörena förstås! De röda grenarna ”knyckte” jag på en väl vald plats! 🙂

Ja, vilken fin avslutning på november och december har börjat bra! 🙂

Kram Gunilla

4+

Vi fick en inbjudan till hemlig dagsutflykt med goda vänner!

Nu är vi inne i juni månad och det soliga och vackra vädret tycks bestå! Visst är det underbart, särskilt tidigt på morgonen och sent på kvällen, då det råder en behagligare temperatur enligt min mening. Men det är extremt torrt och varken vi vill det eller ej, så behövs regn!

Det vackra vädret inbjuder så klart till olika aktiviteter och för vår del har det blivit en hel del utflykter och sammankomster. Både på tu man hand och tillsammans med vänner. Den senaste i raden var en ”hemlig resa” – en dagsutflykt med goda vänner. Kanske det inte lockar att sitta instängd en längre stund i en bil i värmen, men om man får åka nedcabbat, ja, då är det något helt annat! Det blir en helt annan upplevelse på det sättet. Den hemliga resan gick på smala, slingriga vägar och ibland på större väg med mer fart och fläkt! 🙂

Vackrast är att ”glida fram” för att kunna höra fågelsång och känna doften av nyslaget hö! Vad vårt land är vackert! På vår färd in mot landet passerade vi både löv -och barrskog, ängar och åkermark. Så vackert med alla lupiner, smörblommor och hundkex. Detta är sommar för mig! Vi passerade Fotskäl på vår vidare färd mot Sätila kyrka, där vi gjorde ett kort stopp och blickade ut över Lygnern. Vilka vyer!

Nästa längre stopp, blev en fikapaus uppe på ”Seatons kulle” – eller Hyltenäs kulle som det egentligen heter och som ligger i Öxnevalla socken. En grosshandlare från Göteborg med namnet George Seaton som med ett stort natur – och jaktintresse, lät bygga sitt ”jaktslott” här på kullen. Den pampiga byggnaden stod klar 1916, men lyckan blev kortvarig, då det brann ned 1923. Det finns en teori om att det var en spricka i skorstenspipan från eldstaden i Seatons sovrum som orsakade branden. Bedrägeriförsök har det också ryktats om. Bostaden gick inte att rädda, så det som finns kvar idag att beskåda är en del av husgrunden och en källare. Mer dokumentation om bygget och familjen finns dokumenterat på plats och på nätet för den som vill veta mer. Platsen är populärt som utflyktsmål och vid vårt besök träffade vi på både andra bilister och framförallt mc-förare! Det är en härlig känsla att ta sig uppför på den smala, vackra slingriga vägen. Längs kanterna växer det bland annat ek och hassel och på våren lär det lysa blått av blåsippor. Det vill så klart jag uppleva! (Vill betona att blåsippan här är fridlyst!)

Utsikten uppifrån kullen är minst sagt magnifik…

Vart man än tittar så finns det skog och sjöar! Det vi ser här i horisonten är Västra och Östra Öresjön. Det här är en plats jag rekommendera att åka till. Vackert och med en intressant historia!

Vi for vidare på vår hemliga resa! Ett kort stopp blev det i Torestorp. En mycket vacker gammal stenbro fångade vårt intresse och ni kommer att förstå…

Visst är det vackert?

Mitt i Torestorp delar Torestorpsån upp sig i minst sju strömfåror och bildar ett stycke mycket speciell natur.  Även här finns det promenadstigar där lövträden bildar ett tätt tak och marken är täckt av lummig grönska. Här växer bland annat Sveriges största ormbunke – Kungsbräken längs vattenfårorna. När jag läser på nätet om ”Sju strömmar”, så står det att området är täckt av vitsippor på våren! Så det får bli ett återbesök även hit! 🙂

Ni ser hur lummigt det är!

Uppe på den vackra stenbron såg det ut så här över ån…

Förhållandevis lite vatten i Toretorpsån och kanske därför som vi inte kunde se att det fanns sju strömfåror?

Därefter förstod maken och jag att vi var på väg mot kusten på den hemliga resan! Varberg nästa – närmare bestämt Getterön, där maken och jag intog årets första havsbad! Inte en dag för tidigt! Så här på stranden intogs den medhavda lunchen och det blev som sagt sol och bad!

Innan hemfärd stannade vi till vid hamnen och promenerade runt Fästningen. En svalkande glass satt fint, innan vi så styrde färden hemåt igen!

Avslutar med några bilder ifrån Kallbadhuset som jag tycker är så vackert!

På bilderna syns inte många badande. Men jag kan lova er att det var fullt både här inne i Varberg och ute på Getterön!

Den ljumna kvällen avslutades hos oss med lite rosé, grillat och en grönsallad. Vilken fin ”hemlig resa!”

Kram Gunilla

0

Ljuvlig vårdag vid Särö Västerskog!

Idag sken åter solen ifrån en klarblå himmel och jag längtade ut på en skön promenad någonstans. Vi styrde färden mot Särö Västerskog, en bit söder om Göteborg. Tycker verkligen om att gå här i terrängen, som både går genom skog och på klippor. Vinden var inte så kylig som befarat, faktiskt riktigt skönt i solen och i lä. Här var också nästintill snö – och isfritt, så ingen halka! Tyvärr hade vi ingen fikakorg med och det ångrade vi. En kopp kaffe hade suttit fint här bland klipporna och med blicken ut över havet.

Jag vill gå sakta här och känna in doften från tång och hav!

Lite solglitter! 🙂

Mycket solglitter!

Tänk att det är vårdagjämning idag! 🙂

Kram Gunilla

0

Särö Västerskog – ett av våra favoritställen!

Särö Västerskog är ett av våra favoritställen som ligger söder om Göteborg. Vi var här förra fredagen – då helt ovetandes om vad som hade hänt i Stockholm….

Naturen är så alldeles fantastiskt vacker vid Särö Västerskog. Här finns allt det som jag njuter av; ek – och bokskog, rikt djurliv, havet, klipporna och små strandängar. Det är lika vackert oavsett vilken årstid, men helt klart är det alldeles underbart att komma hit en solig vårdag och slå sig ned på en solvarm klippa och njuta av medhavd matsäck, utsikt och av att ha en stund tillsammans.

Här var det gott att sitta i lä för vinden, för den var lite kylig…

Jag kan gå hur länge som helst här på klipporna… färgerna och formerna är så vackra!

Visst är det vackert!?

Alla de små vikarna…

Och i några av dem finns det badbryggor… inte aktuellt den här dagen!

Mossan som breder ut sig i den norra delen

Och alla gamla fallna träd som blir som skulpturer där de ligger…

Och det vackra vårljuset som är intensivt och alldeles underbart!

Det finns otroligt många vackra platser runtom i Sverige, Europa och i övriga världen! Och det är fantastiskt roligt att planera för någon resa som man kanske längtar efter att genomföra. Men samtidigt uppskattar både maken och jag att finna nya platser att utforska i vår närmiljö, men också att återvända till de så kallade smultronställena!

Kram Gunilla

0