Alaska – sten- och blomsterträdgården på Nord Långö, samt hällristningarna i Vitlycke!

För en kort tid sedan besökte vi ”Alaska” som egentligen heter Nord Långö. För att komma dit blev det en bussresa till Strömstad och därifrån vidare med båt ut till Nord Långö. Precis som det står i resebroschyren möttes vi varken av glaciärer eller farliga djur, men väl en Golden Gate-bro och av vindarnas tempel bland mycket annat vackert.

På väg in i blomsterträdgården ifrån sjösidan.

Här ute på Nord Långö, fick vi ta del av Hilma, Svedals fascinerande livshistoria. Hon sökte mycket riktigt lyckan i Alaska USA under guldruschen, levde ensam i vildmarken i femton år och återvände sedan till Sverige där hon på ön uppförde sitt livsverk. Här skapade hon trädgården gjord av stenar, snäckor och cement. Stora tempel, valv och broar för att nämna något. Enligt guiden som berättade om hennes fascinerande liv, hade hon en häst till sin hjälp ute på ön. Hästen tröttnade dock på allt ”slit och släp” och flydde simmandes därifrån! Hur nu det kunde gå till undrar jag?

Hilma Wounsch växte upp i ett nordbohuslänskt fiskarhem. På våren 1897 for hon till New York där hon arbetade som hembiträde i fyra år. På 1890-talet började en ny guldrush och hon reste till Alaska för att söka lyckan.

I staden Dawson vid Yukonfloden slog hon sig samman med några irländska ungdomar och tillsammans med dem for hon nedför floden. Efter ett par månader nådde de guldgrävarcampen Ruby. Därifrån fortsatte hon ensam med en bössa i handen mot ishavskusten där de rikaste fyndigheterna skulle finnas. Hon levde ensam i vildmarken i 15 år.

Hon träffade guldgrävaren John Svedal från Trondheim som hon gifte sig med och tillsammans besökte de Sverige 1912 och 1925. Han trivdes inte i Sverige utan återvände till Staterna, medan Hilma Svedal stannade kvar i Sverige. På sin arvslott Nord-Långö började hon i 60-årsåldern bygga sitt livsverk, turistbyn Alaska (Strömstad) med byggnadsverken i Staterna och Alaska som inspirationskälla. Hon påbörjade byggnaderna i slutet av 1920-talet och tog emot de första gästerna på 1930-talet.

Hilma Svedal dog 1965 och på hennes gravsten på Skee kyrkogård står hennes livsdevis ”Don’t worry!” ingraverad. Källa: Wikipedia.

Jag visar ett axplock ifrån vår rundvandring, denna mulna dag. Kanske bra ändå, för fotonas skull. Solen kom fram senare då vi lämnade ön för fortsatt färd mot Resö (lunch) och Vitlycke och hällristningarna där.

Grönt på vissa platser, solbränt och torrt på andra platser på ön.

Solbränd gräsyta…

Mycket blommor och framför allt; Lägg märke till alla stenar och snäckor…

Det är svårt att förstå vidden av allt arbete med att bygga alla ”byggnadsverk” av sten, snäckor och cement! Men självklart var hon inte ensam om att genomföra allt själv. Förutom den stackars hästen, måste hon ju haft annan hjälp. Hursomhelst är det ett stycke ”kvinnohistoria” om en färgstark och självständig kvinna med stor beslutsamhet!

Vindarnas tempel…

Vackert!

Visst är det fascinerande?

Hilma Svedal var enligt guiden före med att bygga sin ”Golden Gate-bro”, innan den riktiga blev klar!

Promenad på ”Golden Gate-bron”…

Utsiktplats ovanpå bostaden… som bara bestod av ett rum. Dörren in till ”bostaden” skymtar nere till höger…

Inne i ”bostaden”… Så här såg det väl inte ut då det begav sig, tänker jag. Intill ingången stod det att läsa på en skylt…

Lite kort om det…

Både Hilma och John Svedal var vana vid att bo i tält sedan tiden i Alaska. Så den första tiden var det naturligt för dem att bo i tält även här. Nästa bostad för Hilma, efter att John återvänt till Alaska, blev denna iglo. Även om det fanns en eldstad i den, så var det säkert kallt och rått här och Hilma bodde bara en vinter i denna bostad. Därefter byggde hon en ”bungalow” i flera etapper. Den låg ungefär där kiosken ligger nu.

Svägerska och svågrar som var med mig och maken på resan!

Ja, det var mulet och faktiskt lite kyligt denna dag. Så något bad blev det inte! Efter besöket här, åkte vi tillbaka mot Strömstad och för vidare färd till Resö där vi fick en mycket god lunch (havets Wallenbergare), tillagad av mästerkocken Dan Lexö. Om ni skulle åka dit på något sätt, så finns rätten på menyn. Rekommenderas!

Nära Resö ligger Vitlycke med de fantastiska hällristningarna, som finns med på Unescos världsarvslista.

Svårt att göra verkligheten rättvisa med mina bilder. Men som sagt åk dit, gå en guidad tur och ta del av ett bildspråk som sträcker sig över ca: tusen år!

En underbar dag, med många nya intryck längs vår vackra väst – och Bohuskust!

Kram Gunilla

Följ med till Fiskebäckskil, Malö strömmar och Grundsund!

Tänk så mycket en dagstur kan ge – särskilt om vädret är på topp och målet är att få åka runt i bohuslänska skärgården! Det finns så många platser att besöka längs vår vackra kust, så det är svårt att välja! Men den här gången blev det busstur till Fiskebäckskil och därifrån en skärgårdstur mot Nordströmmarna och Malö strömmar förbi Evert Taubes Handelsman Flink. I Fiskebäckskil bjöds vi på en mycket god lunch – fiskrätt så klart och det på mysiga hotel Gullmarstrand. Efter lunchen en trivsam promenad och en givande guidning om Fiskebäckskils mångåriga historia. Allt ifrån den viktiga sillperioden, badorten Fiskebäckskil och till konstnärens Carl Wilhelmson.

Dagens höjdpunkt tycker jag nog ändå att mysiga Grundsund var – Vivica Lärns Saltö ni vet!  Där gick vi runt och njöt av det sagolikt soliga vädret och den minst lika underbara miljön! Men herr och fru Blomgren, Mac Fie, Sara eller Dr Schenker såg vi inte till! 🙂 Nya avsnitt lär komma till sensommaren.

Blev så varm i hjärtat när jag såg att båten som vi skulle åka med heter; ”Ellen af Bohuslän”. Min svärmor hette Ellen.

När vi steg ombord serverades kaffe och smörgås och sedan tuffade hon ut i skärgården och vi fick njuta av sol, vind och vatten!

Visst är hon vacker!?

Jag är svag för båthus i alla de former och färger. De finns alltid med bland mina foton.

Slitet kan också var vackert!

Det gula huset som skymtar är Handelsman Flinks hus. Tänk så besjunget och välbesökt!

Andra vackra miljöer som vi passerade…

Ser aningen farligt ut att beträda den här bryggan, men så vacker ändå i miljön!

Och så all underbara hus och trädgårdar i Fiskebäckskil och på Grundsund

Här bland husen kan jag gå hur länge som helst! Det verkar vara ett rosenår i år. Mängder av rosor överallt denna sommar!

Och så hamnen med magasinen, båthusen, skärgårdshusen, båtarna och vattnet. Grundsund – så mysigt!

En skönhet till bland alla båtar! Gissa vilken?

Vi var ca: 25 personer på den här resan och förutom maken, min svåger och jag, så träffade jag på en kär kollega från mitt tidigare arbetsliv! Tänk att vi bland alla resmål och datum, valde samma resa! Fantastiskt!

Härliga Birgitta! Vi ses…

Åh, vad det är underbart med de här utflykterna!

Kram, Gunilla