Ett nytt år och nya möjligheter om både stort och smått!

Tillbakablickar och reflektion

Några dagar har passerat på det nya året som vi tillskriver 2021! Ett nytt år och nya möjligheter! Lämna eller behålla gamla vanor? Det blir säkerligen både och.

Att blicka lite bakåt och reflektera över året som har gått kan vara bra. Det hjälper oss att se helheten. Ett år som 2020, där hela världen drabbades av en pandemi, skulle kunna beskrivas som ett förlorat år. Ett år som har inneburit att leva med rekommendationer och mer strikta restriktioner. I en del länder mer än så som med ”lockdown!” Pandemin är inte på något sätt över, men det finns ljus i tunneln, genom att vaccineringen mot covid-19 har startat. Men att tro att vi därmed snart kan ”leva som vanligt”, är att lura sig själv! Jag är medveten om att 2020, har inneburit stora svårigheter för många på olika sätt. Vad som har följt i pandemins spår kan inte ha undgått någon!? Men visst kan det också komma något positivt så småningom. Vågar man skriva så?

Ett normalt och vanligt liv

Att återgå till en normalt och vanligt liv kommer att ta tid och frågan är vad var och en menar med det? Personligen längtar jag till den dagen då jag kan röra mig fritt, utan att vara orolig över att bli smittad av covid-19! Att umgås med nära och kära, med nära vänner utan en tanke på rekommendationer och restriktioner! Men också att kunna röra mig fritt ute i samhället i stort – att kunna besöka en teater eller ett museum, eller att ”bara strosa omkring”, på stadens gator, torg och parker! Det är min längtan till ett mer normalt och vanligt liv. Och om jag för ett ögonblick igen, ser tillbaka på 2020, så kan jag se att trots pandemin, har min önskan och längtan redan infriats! Vi har kunnat umgås utomhus med nära och kära och med några vänner. Men den totala friheten saknas och den här ”friheten” har redan fått en djupare innebörd för mig.

Naturen

Naturen har för mig alltid varit en källa till ro och energipåfyllnad. Under 2020 har jag och även maken, vistats än mer där. Promenader och utflykter har varit mycket betydelsefulla för välbefinnandet. Glädjande nog har många fler upptäckt att det går att umgås även ute! Många har träffats ute för att fira födelsedagar, jul och nyår, för att nämna något. Underbart! I november började jag att gå morgonpromenader – något som jag skrivit en del om på Instagram. Det har blivit en ny god vana som jag verkligen mår bra av på olika sätt. Konstigt nog njuter jag av att ge mig ut i mörkret, för att en timme senare, gå ljuset till mötes! Jag ser dagen gry och den ligger framför mig.

Klimathotet kontra behov eller begär!

Något som jag reflekterat mycket över under hela 2020, är att verkligen förstå skillnaden på behov och begär. Vad behöver jag egentligen för att må bra? Vad behöver var och en för att må bra? Vi lever i ett konsumtionssamhälle där våra begär och önskningar påverkar vårt sätt att tänka. Jag tror och hoppas att de flesta inte vill återgå till ett sådant samhälle. Jag vill det inte! Men att hitta en balans och att förstå skillnaden mellan behov och begär, kan säkerligen bli snårigt, men absolut inte omöjligt.

Idag på SVT kanal 1, 20.00, sänds filmen om Greta Thunberg. En film som jag redan sett på SVT-play. Vi får i huvudsak följa Greta under det året som har gått och hennes kamp för att få politiker och allmänheten att ta klimathotet på allvar. Något som jag tog fasta på i dokumentären om Greta är, när hon undrade över var allas vuxnas engagemang är, beträffande klimathotet? Förutom de styrande i världen, var är alla mor – och farföräldrar? Det här är inte barnens kamp! Det är de vuxnas kamp! Vad vill vi lämna efter oss? Jag vill kunna se mina barnbarn i ögon och tala om för dem vad jag och deras farfar stod för. Jag vill att de med tiden ska förstå att vi gjorde förändringar och tog ett större ansvar än vad vi gör idag.

Ja, det här är stora och svåra frågor som vi alla måste förhålla oss till och som vi måste ta på fullt allvar. Tänka är en sak agera är något annat och dessbättre sker redan positiva förändringar. Kanske inte i den takt som vore önskvärt, men ändå! Jag tror på de där med ”ringar på vattnet” och jag ser dem både på nära och på långt håll!

Låt oss vara rädda om det gamla och genuina, låt oss reparera och vårda, låt oss vårda och värna om Moder jord!

Jag lär ha anledning att återkomma… nya tankar och möjligheter kommer att komma. Kreativa och positiva tankar!

Kram Gunilla

+3

Cykeltur bland vitsippor och svalört. Tankar om livet och om bloggen.

Den för mig vackraste och mest efterlängtade tiden är när vitsipporna står i full blom vid Råda Säteri. Maken och jag har verkligen tagit vara på varje stund att promenera i området och vi har också tagit oss dit på en cykeltur. Nu finns det vitsippor på många platser i vår närmiljö, men ingenstans är det så vackert som här vid Råda Säteri.

En längre cykeltur på ca: 4 mil tog oss genom ”gammelskog”, på slingriga skogsvägar, kantad av vitsippor. Så småningom cyklade vi in i Delsjöns stora naturreservat, där det blev en ”go fika”, innan turen gick vidare mot Råda Säteri, där ännu fler vitsippor och svalört välkomnade oss.

Vitsippor i ”gammelskogen”! Det är klart att det blir många stopp längs vägen för att föreviga det vackra. Om jag ändå kunde stoppa den här tiden….

Vår cykeltur gick vidare mot ”en go plats”, för att där njuta av fikat! På vägen dit var jag nära att platta till en stor snok, en liten ”babysnok” och en kopparorm! Men jag lyckades undkomma dem genom att jag oftast har ett öga mot marken och ett öga i färdriktningen! 🙂

Det är så trevligt med de här skyltarna som visar vägen till mysiga ställen.

Grönska på väg och först ut är björkarna.

Vattenblänk som här är lite krusigt. Fin plats där vi njöt av utsikt och medhavd ”go fika!”

Energipåfyllda trampade vi vidare mot Råda Säteri, där vyerna är särskilt vackra utmed den gamla stenmuren, vitsipporna och svalörten.

Här syns den Gamla Allén som är en kort bevarad sträcka av den ursprungliga vägen, som ledde fram till Råda Säteri. Det var många och omfattande protester när en ny väg (1980-talet) skulle fram mot huvudorten som därmed ”klöv” den Gamla Allén. Allén är även delvis bevarad en bit vid huvudbyggnaden. Tur är att ganska stora områden med de gamla ekarna finns kvar och med dem vitsipporna!

Längs vägen och muren växer vitsippor och svalört i mängd. Det är en fröjd för ögat att både cykla och gå här. Att promenera är att föredra, om man som jag vill fotografera i lugn o ro. 🙂

Utanför muren, på båda sidor är det lika mycket blommor. Det är därmed lika vackert för de bilister som kommer åkandes på den ena sidan på den ”nya vägen”, om de inte har alltför bråttom vill säga!

Vitsippor mot den gamla bevarade stenmuren. Innanför muren på den här sidan ligger ett fint gammalt torp.

Ja, naturens storhet och skönhet, får mig att för ett ögonblick lägga dystra tankar åt sidan. Tankar om coronaviruset och dess följder, klimatkrisen som inte på något sätt är över, min egen ”ohälsa” som delvis hindrar mig i min vardag. Mina tankar upptas till en del om huruvida jag kan och vill skriva om det här på min blogg. Känner tveksamhet. Samtidigt som där finns ett ”vemod”, över hela situationen, så upplever jag också en stark vilja till att kunna påverka och inspirera till att ”göra skillnad.” Jag tycker det är roligt och inspirerande att skriva om alla de utflykter som vi gör i vår närmiljö. Allt som har med naturen att göra i skog och mark och vid sjö och hav. Men ändå är det något som skaver inombords. Ibland behöver saker och ting få vara som de är. Jag får fundera och låta lusten och tiden avgöra.

Ta väl hand om er!

Kram Gunilla

+5

Vardag eller var dag?

Nu har vi kommit en bit in i januari 2019 och för de flesta är vardagen tillbaka! Vilket innebär att vara tillbaka i arbete om man är arbetsför, eller kanske det är studier som gäller. Barnen går till sin förskola, eller skola och fritids. De flesta har därmed börjat arbeta efter många dagars ledighet i samband med julhelgerna. Eller kanske du tillhör dem som har arbetat som vanligt under den perioden, med liten eller ingen ledighet alls. Hur som helst så finns det en vardag för alla. Hur ser du på det där med ”vardagen?” Är det för det mesta dagar som är fyllda med ”måsten”, både i arbetet och privat? Är vardagen en transportsträcka fram till ledig dag och/eller helg? Och i förlängningen fram till en efterlängtad semester?

Nu har jag privilegiet att vara ledig varje dag! Som pensionär kan jag styra det mesta av min tid. Jag njuter av det! Mitt liv innehåller för det mesta precis det jag önskar och behöver. Det är inget storslaget. Det är mitt liv utifrån de förutsättningar som jag har. Men det har inte alltid varit så. Tro mig jag vet! För ett antal år sedan bestämde jag mig för att inte bara låta livet passera. Att låta var dag passera utan att känna att livet har ett innehåll. Varje dag kan inte bli en ”festdag.” Men den behöver heller inte vara grå, trist och innehållsfattig! Det finns väl alltid något att vara tacksam över.

I detta nu, ligger jag i sängen och pausar datorn en stund och blickar ut över en nästintill molnfri himmel. 🙂 Sedan går tankarna och jag fortsätter att skriva…

Veckan har varit jobbig och är så fortfarande på grund av ryggsmärtor. Men ändå känner jag någon slags förnöjsamhet över det faktumet att jag är på bättringsvägen, att solen skiner idag (det gör den förvisso alltid) och att jag har några bra böcker att läsa.

Tänk vilken skillnad en särskrivning kan göra och därmed betydelsen. Vardag eller var dag! Att njuta så gott det går av var dag, oavsett vardag eller helg. Det är att ta kommandot över sitt liv! Det är att vara regissören i sitt liv!

Nyfiken på livet!


Nyfiken på livet därutanför… var dag! 🙂

Har under några dagar fått låna två underbara katter, ragdolls, medan husse och matte var upptagna med annat! 🙂

Må gott vänner!

Kram Gunilla

0