Livets gång!

Livets gång…

Jag sitter vid vårt köksbord och tittar ut genom fönstret. Ser att den nya familjen är på väg att flytta in i vår granne – vår väns hus efter hans bortgång. Barnen har tömt sitt barndomshem. Ett hem de haft i lite mer än fyrtio år! Ett hem där tre barn har vuxit upp med sin mamma och pappa. Ett hem där de har samlats för att fira födelsedagar och andra högtidsdagar. Alla personliga saker, husgeråd och möbler är borta. En del personliga minnessaker har de tagit tillvara på liksom en del möbler. Kvar är ett tomt skal. De nya grannarna är ivriga att sätta igång – de vill sätta sin prägel på bostaden. Vi ser hur de river ut mycket av det gamla.

Jag pratar med äldsta sonen och frågar hur han mår – hur det känns därinne i hjärtat? Han är tyst en liten stund och säger ”det känns konstigt.” Han fortsätter, ” men det är skönt att det är över, men hur blir det med jul och annat”, avslutar han meningen. Vi samtalar om att nya traditioner kanske kan skapas bland syskonen.

För två veckor sedan nådde mig ett nytt dödsbud. En vän och före detta kollega hade nu somnat in. Det tredje dödsbudet på ganska kort tid. Det är klart att man påverkas. Jag blir känslomässigt påverkad. Jag tänker på allt som vi har upplevt under tjugo år som kollegor och ännu många fler år som vänner. Vi har varit fyra kollegor som fortsatte att träffas genom alla åren. Den cirkeln är bruten, då en är avliden, en är dement och känner inte längre igen oss. Vi är två kvar i cirkeln.

”Livets gång, tidens tand”, tänker många. Ja, det gör jag också, men det går inte obemärkt förbi. Tryggheten rubbas på något sätt – det invanda förändras. Det väcker också tankar och känslor om min egen ofrånkomliga dödlighet. Det väcker i sin tur en insikt om förgänglighet, men också en tacksamhet och någon slags acceptans att allt går inte att påverka. Jag kan inte påverka gårdagen, men jag kan till viss del påverka nuet och de tankar och känslor som jag tänker om framtiden. Det känns gott att veta.

Tack för vänliga ord och kommentarer på mitt föregående inlägg! Det känns så gott i hjärtat!

Kram, Gunilla

+1

Tankar om hösten och om livets cykler.

Under hösten förbereder sig naturen för den kommande vintervilan. Innan löven faller får vi människor njuta av en sällan skådad färgrikedom. Det är för mig lika vackert och efterlängtat som när vitsipporna breder ut sig och sträcker sina små ”ansikten” mot solen. Då är den långa vintervilan över.

Ja, färgerna är underbart vackra och de skiftar i allt från gyllene toner till djupaste rött.

Hösten ger mig både energi och harmoni. Jag tar vara på varje stund av dygnets ljusa timmar! Jag låter skogens och havets dofter fylla mina lungor med välbehag och syre. Men jag jäktar inte, utan saktar istället ned farten, för jag vill ju uppleva. Se och uppleva med alla mina sinnen. Vara i stunden.

Hösten är en fin tid för reflektion och eftertanke. Ibland leder det till en lust för förändring. Att skala bort onödiga ting och sådant som kanske gnager inombords. Att välja om. Att gå en annan väg. Eller att inse att den föreslagna vägen är den jag vill fortsätta att vandra på.

Hösten påminner mig också om våra olika ceremonier som tar oss genom livets stadier – från födsel till döden. Vi står snart inför en vacker högtid – den då vi tänker på nära och kära som inte längre finns bland oss. Alla helgons dag är den helg på året då vi tillsammans med människor i Sverige och världen uppmärksammar och minns dem som har lämnat det här livet. Det är en helg då vi påminner oss om att döden finns, och drabbar oss alla.

En fin tradition är att dekorera graven på olika sätt och tända ljus. Men kanske det är en tradition som så småningom avtar eller försvinner, då många väljer en plats i en minneslund eller att strö askan ”för vinden!”

På kort tid har vi mist en granne – en mångårig vän, samt en nära anhörig. Minnesstunden har vi framför oss. Dagen och stunden då det är dags att ta farväl.

Mina tankar och känslor kring det, återgår till tiden som är nu. Naturen som förbereder sig för vintervila. Löven som täcker marken och som så småningom blir till jord. Naturens och livets cykler.

Naturen är vacker och livet är det för det mesta likaså. Det är smärtsamt att ta farväl. Det är ett avsked. Våren kommer, våra liv går vidare, men de vi har mist kommer inte tillbaka. Vi kan försöka se dem i allt det som de älskade. I allt det som omgav dem. Även om ett liv har tagit slut, så finns minnen kvar.

Livet är en gåta – något vi har fått till låns. Låt oss leva det så vackert som det bara går.

Ta hand om dig!

Kram Gunilla

+2