I ett hav av vitsippor och lite tankar kring glädje och vemod.

Det är lika fantastiskt varje vår, då vitsipporna breder ut sig och vänder sig mot solen. Ett vitsippehav! Det är vackert som en tavla och konstnären är Moder jord.

Det har inte varit så mycket till vinter under 2019/2020. Inte om vi talar om snö, frost, klara och soliga dagar. Här på västkusten mycket regn, blåst och stormar som avlöst varandra! Ja, inte bara här. Våren har varit trevande, men med många soliga dagar nu under april. Kanske frostnätter snart är över. Men kalla nätter, gör att blomningen varar längre och det har jag inget emot. Vitsipporna får mer än gärna förgylla vår tillvaro under en längre tid.

Jag njuter verkligen av att besöka Råda Säteri varje vår, som är den plats som vi alltid åker till när vi vill uppleva vitsipporna när de står i full blom. Platsen är magisk, eftersom det är så stora fält – ett hav av vitsippor! Att Råda Säteri som är beläget vid Rådasjön, är en magisk plats i sig, gör att allt tillsammans blir betagande vackert. Huvudbyggnaden är under renovering, har så varit en längre tid. När alla byggnadsställningar är borta, så hoppas jag återkomma att skriva om dess långa historia.

Det är en märklig tid vi lever i. Det är svårt att helt och hållet hänge sig åt allt det vackra som finns i naturen, vilket till stora delar beror på coronapandemin. Jag upplever en stor glädje att se det vackra i vår fantastiska natur, men det finns också ett vemod. Det är inte så konstigt att uppleva det så, med tanke på alla konsekvenser som följer i coronavirusets spår. Ja, det är svårt att förstå och ta in vidden av vad som har hänt och sker! Samtidigt så sker det så mycket positivt – många kreativa lösningar som för människor närmare varandra! Det är underbart att se och höra hur många som vill hjälpa till på olika sätt. Jag hoppas innerligt att det är något som växer sig så starkt, att det blir bestående.

Ja, älskade vår – du har varit så efterlängtad! Mer än någonsin.

Ta hand om er!

Kram Gunilla

4+