Kristianopel och Eksjö – vilka smultronställen!

Kristianopel är verkligen ett litet smultronställe som vi besökte under våra dagar i Blekinge. Vi stannade till där då vi också under samma dag besökte Kalmar. Kristianopel – den lilla orten belägen i Blekinges nordligaste hörn, mellan Kalmar och Karlskrona. Under 1600-talet var Kristianopel stad och var Nordens första renässansstad. Kristianopel  – den forna danska staden (Christianopel), är en liten miniatyr av Visby om man så vill med ringmuren, den gamla kyrkan, husen, rosorna, hamnen och havet. Här finns små butiker, hantverkare trädgårdar att besöka. När vi var här var det loppis nere vid hamnen och en annan inne i en trädgård. Inga köp för vår del, men kul ändå! 🙂 Mest njöt vi av att gå bland de gamla husen och kika in i trädgårdarna, se resterna av ringmuren.

Kristianopel -en liten oas alldeles bredvid båthamnen…

Ett av de äldsta husen – bara älskar det!

 

Här i Kristianopel hade jag velat stanna längre, men vi ville också besöka Kalmar och dit var det flera mil att köra. I efterhand ansåg vi att vi hade kunnat avstå det besöket. Kalmar har mycket att erbjuda, men så här mitt i sommaren, var där alldeles för många turister (vad annars) och inte så idyllisk som jag förväntade mig. Det jag sökte i Kalmar fann jag istället påföljande dag, i Eksjö!

Nästa dag på väg hem mot Göteborg, var det mitt önskemål att vi skulle stanna till i Eksjö. Staden med de välbevarade gamla trähusen! Jag måste i ett tidigare liv, levt och verkat i en sådan här miljö! Vad är det annars som gör att jag gång på gång dras till dessa miljöer? 🙂

Strålande sol denna dag och vi promenerade gata upp och gata ned. Läste på de flesta skyltarna om de olika gamla husen och kikade in på en del av alla innergårdarna. En av dem var Fornminnesgården som har en av de bäst bevarade gårdsmiljöerna. Fint att vårdträdet är bevarat – en ask.

Vid denna gård har flera kopparslagare verkat från 1600-talet till 1900-talets början. Sedan 1924 huserar här den lokala hembygdsföreningens museum. Vidare passerade vi Aschanska gården som har en intressant historia. Tre generationer Aschan och verkat på gården. den sista generationen bestod av fem syskon och när den yngsta av syskon, Hedda dog 1984, var hon 101 år! Det fanns inga arvingar efter syskonen, så gården övertogs av en stiftelse. Hemmet står kvar i orört skick och representerar ett borgarhem från förra sekelskiftet. Vi kikade in på gården, men inte själva hemmet.

Här finns som sagt många välbevarade hus med en rik historia och det som också är unikt är att Stora torget i Eksjö har förskonats från 1960-talets varuhusbyggen! De stora varuhusen ligger i utkanten och därmed har innerstaden bevarat sin stadskaraktär. Istället finns de där små personliga butikerna som jag också tycker så mycket om. Nu var det söndag och inga butiker öppna.

Åh, vad de är fina de där emaljskyltarna!  Kanske det var där jag arbetade – i ”Gyllings hatt-& Kostymmakeri!” 🙂

Och så alla vackra dörr – och fönstermålningar!

En oas med blommor i en liten park och vid ån…

Foton gör inte staden rättvisa, utan ska ju helst upplevas på egen hand. Kan tänka mig att här också är mysigt vid juletid.

Avslutar med att visa ett foto ifrån sista kvällen i Karlskrona. Vi hittade en pärla – en mindre restaurang som hade en mysig innergård. Där slog vi oss ned och njöt av kvällen, atmosfären, fina semesterdagar och av att uppleva detta tillsammans. 🙂

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

Kärleken till alltet och livets förgänglighet!

Jag funderade ett tag på rubriken…vilken rubrik täcker in kärleken till livet, till varandra, till naturen, rädslan för att mista de man älskar och tankarna om att livet inte är oändligt. Livet innefattar så mycket och det vill jag försöka skriva om. Mina tankar. Jag slog upp ordet alltet ur ordboken och först i ordningen står: ”allt som existerar.” 

Om det nu berodde på att min arbetsvecka var ovanligt glad och intensiv – det vet jag inte? Men efter morgonyogan i fredags tog energin slut och jag ville mest vila och sova. På kvällen var vi på uppvaktning – hos ett kärt födelsedagsbarn som fyllde 76 år. Jag kände mig allt annat än glad och trevlig…ville mest hem och sova vidare! Men ville förstås träffas och umgås…de är ju människor som jag håller av. Lördag morgon…sov länge, ännu längre, njöt sedan av morgonen och av det fina höstvädret. Men sörjde över att jag inte orkade åka iväg till Varberg med make och husvagn! Jag längtade…det är gott att längta…det är att se framåt…det är livsbejakande!

Söndagsmorgon – lite mer energi och vi bestämmer oss för att lasta på cyklarna på bilen, fixa en matsäck och fara iväg på en dagstur till Varberg. Det är värt att åka 18 mil fram och tillbaka för att återse ”vårt smultronställe!” Det är värt att cykla i sakta gemak genom ett fantastisk kustlandskap, även om tröttheten gör sig påmind. Det är värt allting att få uppleva om och om igen det som jag uppskattar så mycket! Den här sena septemberdagen är det både sensommar och tidig höst. Sommar – och höstblommor skymtar förbi. Fjärilar och en och annan humla flyger förbi och de väljer sin blomma. Och jag min.

DSC_0016 DSC_0021

Uppe i skyn ser vi vackra och fulländade formationer – fåglar som är på väg söderut. Studerar dem och förundras över deras precision. De kommunicerar.

Blommorna jag beundrar, växer nära en gammal stenmur och innanför muren i en trädgård står äppelträd som bär både mogen och omogen frukt. Studerar ett äpple som fallit av från sitt fäste och lagt sig till ro i muren.

DSC_0017

DSC_0020

Jag behöver pauserna, jag är trött, men glad och tacksam över att vara här bland allt det vackra och få uppleva naturens mångfald! Vi cyklar kustnära, på mindre vägar och ibland knastrar gruset så där härligt runt däcken. Havet doftar av salt och av tång. Vi möter andra människor och vi ler mot varandra. Vi ler i kapp med solen.

Snart är vi framme vid flyttblocket – vår sten där vi brukar stanna för att inta vår matsäck.

DSC_0010

Landskapet här öppet och kargt, men inte naket!

DSC_0013

Korna som går och betar…och det är ”vidablick!” Det är gott om ljungväxter, enebuskar och slånbär.

DSC_0009

DSC_0007

Det är verkligen skördetider…jag ser några som går och plockar slånbär.

På håll studerar jag en man och en ung pojke som har slagit sig ned en bit ifrån oss. Pojken har Down syndrom…mannen kan vara pojkens far, tillika hans morfar eller farfar. De samtalar glatt om några fynd de har gjort och bläddrar i vad jag tror är en uppslagsbok om djur och natur. Jag förundras över både pojkens och mannens glädje. De är så samspelta, så nära varandra. Jag blir glad över att de har tid, tid för samtal och för varandra! Att pojken har Down syndrom är egentligen inte viktigt att berätta. Jag gör det av den anledningen att jag är glad över att just han finns till och att jag är övertygad om att det finns flera runt honom som älskar honom för den han är! Jag ser att pojken är glad. Vi hejar till varandra och vi trampar vidare. Vi cyklar förbi de välkända husen och trädgårdarna – som så många gånger förut! Men det finns alltid något nytt att upptäcka.

Vi har nu cyklat biten från Varbergs kurort, förbi Apelviken, Träslövsläge, Gamla köpstad och vi har den sista biten kvar som är strandpromenaden innan vi åter är vid kurorten. Varje gång jag cyklar eller promenerar här tänker jag på hur slående vackert det är här på den här sträckan. Jag vet inte vad det är, men oftast kommer både glädje och vemod över mig. Är det inte så när något är vackert och berör?

Vemodet är att att livet är förgängligt. En dag kan jag inte uppleva allt det som jag vill uppleva. En dag finns inte Du eller jag här! Vi är inte tillsammans. Det jag skulle sakna enormt är: Tryggheten, omtanken, kärleken…att Du finns nära mig, när energin tar slut. Du ser när tröttheten är större än viljan och lusten. Du förstår att jag vill, men inte kan. Du tröstar, uppmuntrar och omfamnar mig. I ljuset eller i mörkret söker vi varandras händer. Vi har levt länge tillsammans och även om vi upptäcker nya sidor hos varandra, så vet vi varandras behov väl.

Jag känner mig inte gammal och inte ung. Jag ser mig som en människa som har erfarenheter och en inre rikedom. Jag är rik på upplevelser. Livet är förgängligt och däri ligger en del sorg och smärta. Det vackra runtomkring påminner mig om saknaden – om nära och kära som lämnade jordelivet alldeles för tidigt! Och att jag skulle vilja dela fler upplevelser med dem.

Jag vet att många med mig bär på tankar om livet, om åldrandet och om döden. Men få öppnar sig och vem vågar lyssna. Det är smärtsamt och det smärtsamma ska det inte prats om. Det ska bäras i tysthet. Jag kan omöjligt vara ensam om att vilja prata om döden och saknaden! Några få lyssnar och det är människor som älskar livet!

Livet är vackert och jag älskar livet och naturen som fyller mig både med ro och ny energi. Kärlekens färg är röd och rött är innerligt och värmande. Det kan spraka om kärleken – den glöder…

DSC_0028

DSC_0031

DSC_0033

Det är sagolikt vackert och jag är tacksam över att älska alltet. 

Alltet är allt som gör livet värt att leva, så stort att orden inte räcker till!

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Äntligen – vi besökte Vinga fyr!

Det är så att man skäms…maken och jag har båda växt upp i Göteborg som små och vi har som vuxna alltid bott nära Göteborg, men ändå inte besökt Vinga! Men nu så blev det äntligen av! Perfekt väder…lite soldis, ljumna och måttliga vindar. Ibland helt klart, vilket gjorde solljuset bländande starkt och det blev svårt att få till klara och skarpa foton.

Vinga ligger i den yttre skärgården, väster om Göteborg. Avståndet till Göteborg är cirka tio distansminuter. Ön är cirka en km i öst-västlig riktning och cirka en halv km i nord-syd. Genom en havsvik, Gattulven, som skär djupt in från västsidan bildas den långsmala halvö, som utgör öns norrsida. Vinga fyr sträcker sig 29 meter över havet och stod klar 1890. Bredvid fyren står en annan historisk byggnad, Båken, en fyrsidig pyramid i lysande rött! När den byggdes 1851 fungerade den som sjömärke och idag har man även vigslar inne i den mäktiga träbyggnaden.

Vinga fyr – det är väl ändå Evert Tubes ö! Här föddes han år 1890 och växte upp med sin far som var fyrmästare, sin mor och sina 12 syskon. Fyrmästarbostaden är idag ett museum och är absolut värt ett besök.

DSC_0029

Vi steg ombord på Walona som tog oss ut i Göteborgs vackra skärgård, förbi kobbar och skär och en och annan känt fyrtorn som bland annat Böttö fyr.DSC_0018

DSC_0024

Så siktade vi Vinga…

DSC_0032

DSC_0103

Självklart var vi uppe i tornet och vi fick olika bud av guiden på hur många trappsteg det är…114 eller 115 trappsteg? Höjdrädd som jag är, så är jag imponerad över mig själv att jag tog mig hela vägen upp…och ned!

DSC_0058

Vidunderlig utsikt härifrån…närmast i bild, Taubes hus och numera museum.

DSC_0051

Nere…och så promenerade vi runt på de små asfalterade stigarna och jag kunde känna historiens vingslag och vi njöt av naturen, alla de små husen och av havet.

DSC_0090

DSC_0039

DSC_0086

DSC_0035

DSC_0099

Jag badade…inte så kallt som det ser ut…

DSC_0031

Men de här tre…de höll sig på land! 🙂

Det blev en underbar dag till sjöss och på Vinga! Jag tror att maken och jag har varit på de flesta öarna i vår skärgård, men som sagt inte på Vinga! Men nu har vi varit där och jag kan bocka av ytterligare ett smultronställe!

På vägen hem låg det här fartyget i Göteborgs hamn, vid Amerikaskjulet och tro det eller ej! Det är faktiskt uppkallat efter mig…

DSC_0145

DSC_0147

Det ni! 😉

Imorgon är det dags att återgå till arbetet efter en lång och skön semester. Jag är så tacksam över allt jag fått se och uppleva och de mysiga stunderna tillsammans med nära och kära. De allra viktigaste är ändå att få vara med dem!

Om framtiden vet jag en del, men långt ifrån allt! Nya utmaningar och upplevelser väntar på mig. Men jag tar en dag i sänder och njuter av dagen som är nu!

DSC_0017

De här kloka orden, såg jag när vi var vid Strömma FarmLodge och de får avsluta mitt inlägg.

Må gott och lev i nuet!

Kram, Gunilla

 

Kovikshamn – ett av våra utflyktsmål!

Kovikshamn ligger i Kungälvs kommun vid det glittrande västerhavets kust, strax norr om Nordre älvs mynning cirka sex kilometer väster om Kärna. Hit återvänder vi då och då. Det ligger så nära Göteborg, men ändå en bit bort för att upplevas som en dagsutflykt.

Först var det en loppis som lockade oss I Flateby, men det fanns inget av intresse. Loppis hör sommaren till…det är roligt att fynda! Fast det händer inte så ofta numera.

Färden till Flateby och Kovikshamn gick på småvägar via Säve och Kornhalls färja. Det är så mycket att titta på längs vägen, så det blir en utflykt i sig. Vädret visade sig på sin bästa sida, så gott som klarblå himmel! 🙂 Det gäller att fånga stunden – vilket vi gjorde! Finns det något godare och vackrare än att inta sin lunch på en klipphäll i solsken och lyssna på vattnets kluckande!?

Jag njuter av skärgårdshusen, havet, båtarna, klippor och skrevor och det skeva och nötta.

Mina foton får tala för sig självt…

DSC_0007

DSC_0009

 

DSC_0017

DSC_0013

DSC_0019

DSC_0011

DSC_0016

Må så gott!

Kram, Gunilla

 

Välkommen juli och sköna semesterdagar!

Lite vemodigt är det att både maj och juni har passerat. Det går alldeles för fort! Men visst välkomnar jag juli som förhoppningsvis bjuder på soliga dagar och ljumna kvällar. Det har i alla fall börjat bra! 🙂 Där emellan lite regn…vågar jag skriva det!?

Vaknade tidigt i morse med vetskapen om att jag har många, sköna, lediga dagar framöver. För att vara exakt så är det 39 dagar! Igår när jag gick hem från arbetet infann sig den där behagliga känslan av att ha all ledig tid framför mig – fri att göra vad jag vill! Jo, det finns så klart begränsningar….men jag är fullkomligt nöjd om jag får ge mig ut på en och annan vandrings  – eller cykeltur. Havet lockar alltid…att färdas med båt, bada och gå på solvarma klippor och till kvällen se solen sakta sänka sig ner i horisonten. Det är magiskt vackert att betrakta en solnedgång och se hur himlen ändrar färg!

Humlor som surrar, kohagen som är grön, himlen som är skär, smultron på strå och svalor som flyger omkring…visst är det som i Idas sommarvisa!?

Min första lediga dag…det blev en stilla promenad vid mina barndomskvarter runt Nya Varvet i Göteborg. Där blev det också en lunch vid ”Malins skafferi.” Så gott med havets wallenbergare! Här vid Nya varvet skulle jag gärna vilja bo i något av de väl bevarade gamla fristående husen eller ”längorna.” Här finns härliga grönområden, skog och gamla frodiga trädgårdar bevarade. Att promenera här väcker så klart barndomsminnen, men framförallt att luften ofta känns frisk – det doftar hav! Ändå ligger Göteborgs innerstad så nära.

Hamninloppet ligger också nära med promenadstråket som går förbi Röda sten och där Älvsborgsbron syns i bakgrunden och ute i väster ligger Älvsborgs fästning. Nya Varvet upphörde att vara militärt område 1982, och då flyttade flottan till Käringberget. Så området har öppnats upp för allmänheten och numera finns det många olika företag och restauranger i området.

En liten bildkavalkad…P1060901

P1060902

P1060906

P1060903

P1060914

P1060913

P1060915

Det är mycket populärt att bo här…så nära vattnet och innerstaden. Men smakar det så kostar det…

Önskar er alla en skön sommarkväll…här ska vi nu fixa till en Ceasarsallad! Mums!

Kram, Gunilla