Pompeji – Den romerska staden som blev begravt under ett sex meter djupt lager av aska och pimpsten!

Efter två intensiva dagar i Rom, begav vi oss vidare mot Sorrento med ett stopp i Pompeji. Sorrento utforskade vi vår sista dag, och härifrån blev det också utflykt till Capri och Amalfikusten.

Efter det att vi kommit hem ifrån vår rundresa, så sändes ett program om Pompeji på Kunskapskanalen. Mycket intressant program som innebar att vi fick en bredare och djupare kunskap om Pompeji och om romarriket. Genom programmet fick man en god inblick i hur livet var för invånarna. Från de rikaste och mäktigaste till de fattigaste och slavarna.

Tänk om inte vulkanutbrottet hade skett… Då kanske vi aldrig hade fått veta hur det såg ut i en romersk stad vi den tiden. En hemsk tanke beträffande hur fasansfullt det måste ha varit för invånarna, men samtidigt en ovärderlig kunskap om romarriket!

Tänk att jag och de övriga i gruppen har vandrat omkring på gator som är från romartiden! Så mycket att betrakta och förstå…Vi såg bland annat: rester av målningar, (fresker) tempel, ståtliga hus, trädgårdar, butiker, skulpturer, teatrar, badanläggningar, bordeller, gravkomplex… Ja, som du förstår finns det väldigt mycket att se i Pompeji och allt är inte utgrävt ännu. Det finns mycket kvar att upptäcka både för oss besökare, men även för arkeologer och andra viktiga nyckelpersoner!

Bild: Vesuvius i bakgrunden

Pompeji – en tillbakablick

Den lilla staden Pompeji låg 24 mil sydöst om Rom, nära Neapelbukten och i närheten av den 1277 meter höga vulkanen Vesuvius. Vulkanen hade inte haft ett utbrott på 800 år och de som bodde bredvid den trodde att den var ett vanligt berg. Pompeji var en idyllisk romersk sommarstad för rika romare.

År 79 e. Kr torkade alla stadens brunnar, men varningarna var inte tillräckligt skarpa, och den romerska världen slogs med häpnad när det katastrofala vulkanutbrottet skedde den 24 augusti samma år. Märkligt nog råkade datumet vara detsamma som när staden firade Vulcania, festivalen för den romerska eldguden.

Enbart i Pompeji dödades omkring 2000 människor, mer än en tiondel av hela befolkningen. När Vesuvius tystnade efter 28 timmar, låg Pompeji begravt under ett sex meter djupt lager av aska och pimpsten. Pompeji och dess tragiska öde föll i glömska. Det gick många år och det började växa gräs, buskar och träd ovanpå asklagret. Till sist var Pompeji försvunnet. På 1700-talet upptäcktes den begravda staden igen och arkeologer grävde fram hus, gator och tempel. Pompeji och Herculaneum finns idag med på UNESCO:s världsarvslista. (Källa Wikipedia.)

Bild: Wikipedia.

Pompeji efter andra världskriget

Under tiden som jag skrev detta inlägg, fann jag uppgifter om Pompeji som jag tycker är viktiga att redovisa, eftersom det ger en nyanserad bild av ruinstaden Pompeji.

Den 24 augusti 1944, samma datum som Vesuvius traditionellt anses ha fått sitt utbrott nästan två tusen år tidigare, inträffade en katastrof som kanske mer än något annat har skadat Pompeji. Andra världskriget pågick för fullt i Italien och striderna kom att intensifieras allt mer, vartefter de allierade närmade sig Rom. Uppgifter nådde de allierade om att det skulle finnas vapenförråd för tyska trupper i Pompeji och under två dagar fälldes 150 bomber över ruinstaden. Ett stort antal hus och andra byggnader inne i Pompeji blev nu totalförstörda. Skadorna blev omfattande och något av det mest tragiska var att bombfällningarna även hade träffade stadens sydvästra hörn, där Pompejis dåvarande museum låg. Här inne förvarades många ovärderliga fynd, betydligt fler än vanligt då man nu även valt att flytta in många lösa föremål från husen dit, i tron att de skulle vara bättre skyddade på museet. Naturligtvis hade det aldrig funnits några vapenförråd i Pompeji. (Källa: Linnéa Johansson, doktorand i antikens kultur och samhällsliv.)

Linne’a Johansson påpekar att de allierades bombningar av Pompeji måste vara en av den modernaste tidens förstörelser av ett kulturarv, men också bland de mest nedtystade. Man vill låta turisterna tro att de går runt i en antik stad som är oförändrad, snarare än att de vandrar runt på en krigsplats som blivit återuppbyggd på 1950-talet. Det påpekas i artikeln att det finns mycket kvar som är original, men då det inte finns någon information om vad som är original, så är det omöjligt för en icke arkeologiutbildad besökare att avgöra detta.

Jag kan inte minnas att vår guide sa någonting om eventuella bombningar under andra världskriget, samt vilka skador som då skulle ha uppstått. Hursomhelst så är resterna av det som en gång var Pompeji högst fascinerande. Den återuppbyggnad som alltjämt har pågått sedan Pompeji återupptäcktes har ett stort värde. Det tror jag alla är överens om!

Bild: Framgrävda föremål och avgjutningar av offer.

Några av de 2000 pompejibor som inte lyckades fly från staden, har återuppstått på ett mirakulöst sätt. Deras kroppar har förmultnat och lämnat kvar hålor i den stelnade vulkaniska massan. Genom att hälla flytande gips i dessa håligheter har arkeologer gjort avgjutningar av offren. Avgjutningarna har avslöjat vad de gjorde de sista ögonblicken innan de dog. En mamma höll sin dotter hårt intill sig i famnen när de dog tillsammans. En skara gäster vid en begravningsfest förgiftades av gas innan de hann lämna lokalen. En familj bröt sig igenom väggen i ett rum där de var instängda, endast för att kvävas till döds i en trädgård. Det här scenariot beskrevs ingående I programmet om Pompeji på Kunskapskanalen.

Låt oss vandra runt lite i den antika staden…

Det var husägarna som ansvarade för trottoarerna. De varierade av kvalitet från grustrottoarer till sådana av marmor. Det var staden som anlade gatorna. Överst på dessa fanns det stora flata stenar. Här lite slätare och lättare att gå på!

Här kan man ju faktiskt se att det ligger nytt tegeltak, vilket jag inte la märke till då vi gick runt på plats. Mina ögon vilade mer på det som guiden berättade om, bland annat om de fantastiska målningarna, vilka anas något här på bilden.

Här är vi på väg in i ett av de pampiga husen med mycket vackra målningar. Både på tak och väggar…

Så svårt att göra målningarna rättvisa på grund av dåligt ljus. Men kanske du anar fantastiska målningar?

Många hus saknade kök. Man köpte mat i barer och restauranger. Det lär ha funnits tre varmbadhus och ett flertal hotell. Vidare fanns det en konserthall samt en amfiteater som kunde ta emot 15 000 åskådare! Vilka moderniteter!

Vi kikade in i en av bordellerna och det fanns målningar även här som antydde vilken sorts ”verksamhet” som försiggick! Utgrävningarna i Pompeji avslöjade så mycket erotisk konst att staden kallades ”ett syndens näste!” De flesta prostituerade var slavar av alla möjliga nationaliteter som hämtats till staden från olika områden i det väldiga riket. Och de flesta kunde köpas för mindre än priset av ett glas vin.

När forskarna gjorde sina utgrävningar i Pompeji fann man att klotter på väggarna var lika vanligt då som nu. Både vuxna som barn hade klottrat lika friskt. En stor del av klottret är detsamma som nu finns i våra nutida offentliga lokaler. Men för en lekman som jag var det svårt att tyda bilderna.

Den öppna platsen – där Jupitertemplet ligger. Där kunde man ana den romerska storheten…

Jupitertemplet rakt fram i bild….

Vår reseledare med flagga i hand som så skickligt höll ihop gruppen!

Lite mer av det numera gröna Pompeji

Genom pollenanalyser, avgjutningar av rothål fyllda av vulkaniskt grus, förkolnade stjälkar och rötter, frön, frukter och bakterier har arkeologerna dragit slutsatsen att följande träd växte i Pompeji: kastanjer, oliver, fikon, lager, oleander och fruktträd som granatäpple, kvitten, päron, äpple, mandel och körsbär. Det är inte helt klart enligt forskarna vilka växter som fanns i Pompeji, utöver vintergröna växter som murgröna och buxbom.

Ja, så mycket vi såg och upplevde i Pompeji, men vi hann förstås bara att ta del av en  en lite bråkdel av stadens fascinerande historia.

På tur står vår utflykt till Capri…. missa inte det!

Kram Gunilla

 

 

 

 

En oförglömlig dag i Vatikanmuseerna, Sixtinska kapellet och Peterskyrkan

Efter en ganska tidig frukoststart, begav vi oss iväg tillsammans med två systrar som också var med på resan, för att utforska Rom på egen hand. Det blev en fantastisk dag tillsammans med Gunlög och Kerstin. De liksom vi insåg – att det bästa sättet för att hinna se så mycket som möjligt av Rom, är att åka taxi mellan sevärdheterna. Det visade sig vara ett bra val. Delat på fyra blev inte taxinotorna så dyra… Och så mycket vi hann uppleva! 🙂

Av vår guide fick vi veta att om vi ville besöka Vatikanmuseerna, Sixtinska kapellet och Peterskyrkan, så skulle vi vara där så tidigt som möjligt på morgonen. Gärna en timme före öppning, vilket betyder 8.00. Vi var där runt 10.00 på förmiddagen och då var köerna redan långa. Bara att gå och ställa sig i kön! Vi hann dock inte att stå i någon kö, innan någon ”legitimerad guide”, föreslog för oss, att boka biljett genom honom för att på så sätt komma förbi kön. Priset vi erbjöds 53 € per person. Vi skulle då komma snabbt in till Vatikanmuseerna och vidare till Sixtinska kapellet och slutligen direkt till Peterskyrkan. En biljett kostar normalt 17€ per person. Vi tyckte att priset var alldeles för högt. Tackade nej, gick runt kvarteret och ställde oss i kön. Efter en kort stund kom en annan guide och erbjöd samma sak till ett något lägre pris, men även denna gång avböjde vi. Vi såg hur lång kön var, men det gick ändå framåt. Så kom en tredje guide och erbjöd oss en biljett för 35 € per person. Vi tittade på varandra och på kön och slog till! Följde med till ett biljettkontor, betalade, fick vänta en stund, sedan promenerade vi förbi den långa kön tillsammans med guiden och några till, som valt detsamma som oss, och vidare in till huvudbyggnaden. Där fick vi våra biljetter och passerade säkerhetskontrollen. Vi tittade på varandra och log – vi var inne! Det var absolut värt att betala mer och slippa minst två timmars kö! DET VAR JU NU VI VAR HÄR !

Vill berätta om hur det kan gå till, att vara på sin vakt och inte ”tacka ja till allt som erbjuds!” Varken via guider (hur trevliga de än är), eller via nätbokning. Vi hade kunnat få guidning där inne, men vi avböjde det, då vi resonerade som så, att det skulle ta för mycket av vår dyrbara tid. Självklart missar man en del av väsentligheterna… men så fick det bli!

Vatikanmuseerna är ett museikomplex i Vatikanstaten. Vatikanmuseerna hyser en omfattande samling målningar, skulpturer och gobelänger. Michelangelo, Rafael, Botticelli, Perugino, Ghirlandaio – alla de stora finns representerade här. Även Sixtinska kapellet som alla talar om är en del av museikomplexet. Vatikanmuseet innefattar flera olika museisalar inhysta i flera palats från olika tidsperioder. Ett enda besök räcker inte till för att se allting, det ska man ha klart för sig. Så vårt besök bestod i att vandra igenom och stanna till, njuta så gott det gick, samt hålla koll på varandra och skyltarna som visade vägen mot Sixtinska kapellet. Det som jag hade mest förväntningar på!

Lite kort om gallerierna

Kandelabergalleriet som namnet förtäljer, här såg vi ståtliga marmorkandelabrar, samt romerska skulpturer.

Gobellänggalleriet med tio stora gobelänger. De på vänster sida är vävda i Bryssel på 1500-talet efter ritningar av elever till Rafael. Gobelängerna på motsatta sida är från 1600-talet.

Kartgalleriet där väggarna är täckta av kartfresker målade på 1580-talet av Antonio Danti, med hjälp av hans bror Ignatius som var matematiker och kartograf. Kartorna visar alla Italiens regioner.

Vandringen fortsätter sedan in i Pius V där det finns vävda tapeter av belgiskt ursprung från 1400-talet. Vidare in i Sobieskirummet som helt domineras av Jan Matejkos 1800-tals målning av den polske kungen Johan III.

Så till dagen…

”Titta upp, titta ned och titta åt sidorna! ” Allt lika fantastiskt! Det är tillåtet att fotografera utan blixt, men inne i Sixtinska kapellet råder totalförbud!

Till vänster i bild, Kerstin och Gunlög och många fler som har hittat hit! 🙂

Titta på takmålningarna!

Gobelänggalleriet… Taken vackert upplysta och tunna gardiner för fönstren som bara silade in ljus…

Gobelängerna – vackra och mästerligt utförda!

Här står jag inne i Kartgalleriet och beundrar något intressant i taket. Lägg märke till kartan över Italien i bakgrunden. Där vi nu har varit åtta gånger i olika regioner i Italien.

Jag tittade mycket på själva arkitekturen med de fantastiska utsmyckningarna.

Det förnämsta rummet är La stanza della Segnatura. Det är här de världsberömda freskerna finns.

Det här fotot tror jag var en av de sista innan vi nådde fram till Sixtinska kapellet…

Så står man då slutligen där… vi har gått igenom de flesta gallerierna på vår väg mot Sixtinska kapellet. Njutit, beundrat och förundrats över det vi har beskådat. Orden räcker inte till. Kan det blir vackrare? Kan man bli mer hänförd? Är det så makalöst vackert inne i Sixtinska kapellet? Svar: JA! 

Tätt, tätt, stod vi och alla övriga turister inne i Sixtinska kapellet, så gott som tysta! Människor från hela världen tittade förundrat mot taket och väggarna och försöker förstå (i alla fall jag) hur någon kan åstadkomma något så mästerligt!? Ibland tilltar det ett sorl, och vi uppmanas av de manliga vakterna, ”Silenzio per favore”! ” Tystnad tack!” Vi är nog många som frestas till att ta bilder, men vad jag kan se finns inte en enda kamera uppe! Under tystnad kommer en präst in i den stora salen, håller en kort predikan och ger oss alla i rummet sin välsignelse. Vilken upplevelse! Nej, orden räcker inte till för att beskriva takmålningarna, kapellets väggar och altarväggen. Detaljrikedomen i målningarna är ofattbara!

Sixtinska kapellet uppfördes åt påven Sixtus IV i slutet av 1400-talet – därav kapellets namn. Det har ritats av Baccio Pontelli mellan 1477 och 1480. I det kontrakt som skrevs den 27 oktober 1481, stod att tio fresker skulle målas på kapellets väggar. Långsidorna dekorerades av 1400- och 1500-talets främsta konstnärer: Cosino Rosselli, Sandro Botticelli, Domenico Signorelli. Deras målningar skildrar berättelser ur Gamla testamentet på ena sidan och ur Nya testamentet på den motsatta sidan. Michelangelo blev inkallad för att måla kapellets tak, vilket skedde 1508. Taket var ursprungligen målat i blått. Men när Michelangelo tog sig an det och började skapa den fresk som skulle bli en av världens mest berömda. Det tog honom fyra år och han lär ha ådragit sig en rad krämpor där han låg på rygg upphissad på en bårliknande anordning.

Fresken berättar skapelsens historia från när Gud skiljer ljus ifrån mörker fram till Noas berusning. Drygt 20 år senare fick Michelangelo komma tillbaka och måla Yttersta domen på kapellets altarvägg. Det ska då tilläggas att Perugino redan målat två fresker som Michelangelo målade över! Yttersta domen som avtäcktes 1541, fick ett blandat mottagande. Bland annat för att det var lite för mycket naket för en del påvar. Så tidvis var vissa delar av målningen övertäckt.  Det vi la märke till var det som vår guide sagt till oss om att Michelangelo inte var särskilt förtjust i kvinnor. Varför vet jag inte, men hans sätt att porträttera dem påminde mer om en mans anatomi. Jag har som sagt inga egna bilder att visa inifrån Sixtinska kapellet, men du kan kika här!

Efter dessa fantastiska upplevelser, väntade mera. Peterskyrkan!

Ett antal gånger har jag sett kyrkan utifrån och någon enstaka gång inifrån via tv – sändningar. Nu var jag här på plats och fick tillsammans med de andra se den kolossala kyrkan i verkligheten! San Pietro Vaticano är definitivt en av Roms mest berömda sevärdheter.

Kyrkobyggnaden är belägen i Vatikanstaten i Rom och är katolicismens huvudkyrka. Peterskyrkan är uppkallad efter aposteln Petrus, som led martyrdöden omkring 64 e. Kr. och som antas ha blivit begravd på denna plats. Den nuvarande kyrkan grundsten lades den 18 april 1506, och 120 år senare, den 18 november 1626, invigdes den av påve Urban VIII. Flera kända arkitekter har satt sitt avtryck på kyrkan: Donato Bramante, Rafael och Michelangelo. Det var dock Carlo Madernos förslag som realiserades. Han ritade långhuset och fasaden i början av 1600-talet. I Peterskyrkan inre finns ca: 800 kolonner, 390 kolossala skulpturer som är framställda av travertin, (en typ av kalksten) carraramarmor, eller brons. samt 45 altaren.

Högaltarrummet med Berninis 29 meter höga bronsbaldakin. Mäktigt!

Högaltaret är ett verk av Bernini, vid vilket endast påven får celebrera mässan.

Den mäktiga kupolen består av två skikt och är den största fribärande byggnaden av tegelsten i världen! Den har en diameter av 42,34 meter (86 cm mindre än kupolen över Phantheon men med 43,20 meter högre än denna) och bärs av fyra femkantiga pelare med en diameter av cirka 24 meter! Ofattbart!

Och så ser kupolen så futtig ut på min bild!

Hursomhelst var känslan hisnande att stå där under i dess mitt!

Faktatexten i inlägget har jag hämtat ifrån Wikipedia, samt ur boken ”Resa till Rom”, skriven av Ann-Louise Dahlgren. En mycket bra bok.

Efter dessa fantastiska intryck och upplevelser, behövde vi en paus, för att låta intrycken smälta in och få något gott i magen! Efter lunch väntade en lika fantastisk eftermiddag. Jag kan lova att den inte blev mindre intressant och spännande!

Avslutar detta inlägg med några foton från Petersplatsen…

Peterskyrkans fasad med dess krönande statyer föreställande Kristus, elva apostlar samt Johannes Döparen.

Att skriva finner jag både lärorikt och inspirerande! Jag har lärt mig mycket i efterhand, nu när jag går igenom alla mina bilder och söker efter fakta. Kanske mitt minne sviker mig och att någon bild ifrån Vatikanmuseet har hamnat ”fel!” Du får gärna korrigera mig i så fall! Hursomhelst hoppas jag att du finner mitt inlägg intressant och vill läsa mer! 

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Följ med till Kalvsund – den minsta lilla pärlan i den norra skärgården!

En solig och ganska blåsig septemberdag, begav vi oss iväg ut igen, till Göteborgs norra skärgård. Den här gången besökte vi Kalvsund som är beläget mellan Bohus-Björkö och Öckerö. Ön ingår i Öckerö kommun som består av tio bebodda öar, där Kalvsund är den till ytan minsta ön och är bilfri.

Längd

Vi följde en slinga som hette Strandstigen, men vi kunde inte finna hur lång den sträckan är. Vi fann ej heller någon uppgift om Valenstigen.

Men vi uppskattar Strandstigen till ca: 3 km. Med promenad upp till ”Valen” och lite runt bland husen, blev det kanske 4 km.

Svårighetsgrad

Lätt. Trevlig slinga som mestadels går utmed havet och förbi badplatserna, Bindes och Körrgårn. Lätt att ta sig fram över klipporna då det finns utlagda spångar och trappor. Även naturliga trappavsatser i bergen här och var. Precis som på Källö-Knippla har man här lagt ner arbete på framkomligheten!

Utgångspunkt

Bilfärja från Lilla Varholmen till Björkö. På Björkö, en kort bit ifrån färjeläget, på höger sida, finns det gästparkeringar. Inte så många, så under högsäsong, kan det kanske bli lite svårt att hitta parkering. Från bilparkering går man en kort sträcka till Framnäs färjeläge som ligger på vänster sida. Bilfärjan från Björkö är avgiftsfri, men på personfärjan gäller Västrafiks avgifter. Turen över till Kalvsund tar bara någon minut! Väl över, så valde vi, efter att ha samspråkat med en trevlig ö-kvinna att gå högervarv, (motsols) med start förbi ”Bremerska villan” och vidare upp för backen mot ”Såsen.” (Samlingshus.) Nedanför idrottsplanen, mot havet, följde vi slingan.

Lite kort om Kalvsund

Invånarna på Kalvsund uppgår till ett antal på 222 personer. Om sommaren blir de fler. Kalvsund var en av de öar i Göteborgs skärgård som tidigast tog emot sommargäster, detta runt 1870-talet. På öns högsta topp reser sig sjömärket Valen. Här ifrån har man magnifik utsikt åt alla väderstreck. På öns norrsida ligger en stor byggnad med två torn, förut kallad Bremerska villan. Här bodde under början av 1900-talet en man vid namn Ernst Bremer, han ansågs vara en av Sveriges största smugglare. Spritsmugglingen pågick under ransoneringstiden på 1920- och 30-talet. Ernst Bremer, tjänande, genom ett danskt forskningsarbete om honom, som förlaga när manus skrev till den svenska långfilmen Smugglarkungen. Idag är huset kulturmärkt och kallas Panget.

Våra upplevelser på Kalvsund blandat med lite faktainformation

I den yttersta norra skärgården har vi Hyppeln kvar att besöka, men då jag för dagen inte var helt kurant, så valde vi att besöka den till ytan minsta ön i den norra skärgården. Det skulle därmed inte bli så långt att promenera runt för min del.

Vårt besök på ön varade ungefär i tre timmar och då promenerade vi i lugn takt och hann med en medhavd fika längs promenaden och en vid hamnen i väntan på att åka tillbaka den korta turen över till Björkö igen. Inget bad den här gången. Dels för att det var lite blåsigt, dels för att jag inte var i toppform.

Här nedan, den lilla personfärjan som tog oss över till Kalvsund och som sedan skulle vidare mot Grötö. Vi kom lite tidigare än beräknat till Framnäs och jag ser på vägen dit, att båten avgår om två minuter. Det blev fart på benen och kapten inväntade oss.Tack! Därmed fick vi mer tid på Kalvsund.

Det är bara ett smalt sund mellan Björkö och Kalvsund, så det tar bara som sagt någon minut så är man över! 🙂

Vi har kommit rätt – Vi är på Kalvsund! 🙂 Vi gick sedan åt höger, mot den lilla hamnen. Där finns toaletter och en kiosk som vid vårt besök var stängd för säsongen. (Toaletterna öppna.) Inga affärer på ön, utan det är matsäck som gäller!

Från färjeläget vid Framnäs och väl på ön är det ett hus som sticker ut och det är förstås Bremerska villan. Smugglarkungens hus!

Alltid spännande varje gång som vi kommer till någon av öarna som var och sin har sin historia. Naturligtvis finns det en hel del som förenar dem beträffande hur befolkningen har levt och verkat genom tiden. Men det är bara Kalvsund som har haft en smugglarkung! Eller?

Vem var då denne Ernst Bremmer?

Ernst Bremer, föddes 16 februari 1886 på Öckerö, död 10 mars 1985 i Göteborg, var en svensk entreprenör. Dock är han mer omtalad som ”smugglarkungen”. Bremer beskrivs nästan alltid som en folkhjälte trots ett digert brottsregister och ständiga konfrontationer med tullen. Under några år på 1910-talet bodde Bremer på Kalvsund. Villan blev år 2004 förklarad som byggnadsminne och där inreddes ett smugglarmuseum.

1944 orsakade han även en diplomatisk kontrovers mellan Sverige och Storbritannien då han med sin fiskebåt befann sig utanför Skottlands kust för att fiska. Tillsammans med sin besättning hade han tagit sig över de tyska minbältena i Nordsjön. Britterna misstänkte honom att vara tysk spion som fått fri lejd över minorna. Bremer satt fängslad i Storbritannien under ett år.

Bremers karriär som spritsmugglare skildrades fritt i filmkomedin Smugglarkungen från 1985 med bland annat Janne ”Loffe” Carlsson och Björn Skifs i huvudrollerna. (Källa Wikipedia.)

Efter att vi passerat huset, så gick vi upp för backen som vi blev hänvisade till att följa och vidare mot ”Såsen” – ett ombyggt societetshus som numera bland annat rymmer samlingslokal för olika ändamål och en bastuanläggning.

Men först ett litet stopp i backen…

Lite skavt och nött – som är så charmigt och som måste förevigas.

Vid ”Såsen”, satt en skylt placerad på fasaden som visade vägen till fotbollsplanen och Strandstigen.

Lite kort om ”Såsen”…

”Såsen” uppfördes 1933 av Kalvsunds Badgästförening. Det var öns sommargäster som byggde societetssalongen till samling och fest.

1988 överläts huset till Kalvsunds Idrottsförening och Badgästföreningen upplöstes. I över 70 år har huset nyttjats flitigt av både bofasta, sommargäster och utomstående. År 2000 blev huset klart efter en genomgripande om – och tillbyggnad, anpassad till dagens behov.

Nedanför fotbollsplanen mot havet, såg vi något som liknade en slinga! Vi såg spången och följde den i motsols riktning. Det gjorde att vi fick vinden mot oss!

Nu gillar jag att få klättra och balansera lite, men visst är det bra att det finns en spång att ta sig över vid vissa avsatser. Bra för både stora och små! 🙂

En ny spång och en trappa och där uppe kan man ju slå sig ned på bänken och blicka ut över havet!

Vind i håret, sol på kinden och rakryggad! Härligt! 🙂

Uppe på toppen skymtar sjömärket ”Valen”. Det går att gå dit upp från den här sidan, men vi gick dit upp via jättefina trappor, då vi rundat ön och var då nästan tillbaka vid färjeläget.

Här har vi trapporna upp och det var inte svårt att hitta dit till dem. ”Gamla vägen” är ett av gatunamnen och som hänvisar både åt höger och vänster på ön. Från den, nära hamnen gick vi in på Hästebrunnsvägen och därifrån fanns en skylt till ”Valen.”

Puh, äntligen uppe! Härifrån en fantastisk utsikt mot de närbelägna öarna och havet förstås!

Ja, det gäller att förankra ordentligt med tanke på alla stormar!

Man måste så klart huka sig och kika in därunder och innanför! 🙂

Lite om Valen

Valen uppfördes år 1855. Innan Öckerö nya kyrka byggdes så var Kalvsunds vale det första sjömännen såg när de kom utifrån havet. Det fanns förr en trappa inuti som ledde upp till små gluggar där lots och tull kunde kika ut mot havet. Fram till år 1969 fanns bredvid Valen ett stormvarningsställ där signaler hissades då vinden befarades till kuling eller storm. Idag har Valen ingen betydelse för den allmänna sjöfarten, men har ett stort antikvariskt värde. Öckerö kommun köpte det för 1000 riksdaler (kronor) ifrån Sjöfartsverket år 1971. Valen är som sig bör upplyst nattetid!

Utsikt ifrån trappan…

Utsikt ifrån Valen…

Vackra vyer ifrån slingan…

Så vackra färger! Öckerö kyrka skymtar i bakgrunden…

När sommaren dröjer sig kvar…

Vi tror att det här lilla huset är en väderstation…

Charmigt!

Så har vi gått runt och utforskat ön en smula och så charmigt och pittoreskt är vårt intryck! Det är perfekt, enligt mitt tycke att ge sig iväg ut till öarna den här årstiden! Ingen trängsel, temperaturen behaglig i både luft och hav! Kommunikationerna är helt okej! Det gäller bara att ha koll på de olika turlistorna och planera både för dit – och hemfärd! Men med dagens teknik är det ju bara att ladda ned turlistan till mobilen!

Så slog vi oss ned en stund i väntan på att invänta personfärjan tillbaka mot Björkö, där bilen stod parkerad. En kopp kaffe och en bulle var fanns kvar i matsäcken! 🙂 Vi samspråkade med två andra ö-kvinnor. En åretruntboende och en sommarboende. Jag frågar om vad det finns för djur på ön och det finns både rådjur och det har hänt att även älg har vistats här! De både simmar över det lilla sundet från Björkö och vintertid är det ju bara att promenera över på isen. Jag då som alltid har vaksamma ögon beträffande ormar, frågar också om det. ”Nej, det är mycket sällsynt”, säger den åretruntboende kvinnan, men tillägger att det finns det gott om orm på Björkö! I samma ögonblick ser jag i ögonvrån hur en SNOK slingrar sig upp vid bryggan där båten strax ska lägga till!!! ” Vad är det där då”, säger jag högt och uppskärrat! ”Ja, men det är ju ”bara en liten ”snokunge”, säger sommargästen och ler! Men likväl en ORM tänker jag och försöker att fånga den på bild… innan jag strax ska gå OMBORD PÅ BÅTEN!

En inte helt tydlig bild, men nog ser ni en ORM!? Den hade vänligheten att inte SNOKA vidare åt vårt håll, utan den slingrade sig ner ungefär där den om upp!

Jag har sett tillräckligt många slingrades och simmandes snokar den här säsongen, så jag tycker att det räcker nu! Visst är jag modig? 🙂

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

Yoga för styrka, balans och rörlighet!

Min väg till yoga

Jag har alltid varit en aktiv människa och tyckt om att vara i rörelse. Som ung gillade jag friidrott och har några medaljer i min samling ifrån grundskolan. Därefter har det blivit damfotboll, simning, friskis och svettis, dansklasser, aerobics, gymträning, cykling och stavgång, för att nämna något av allt som jag har prövat på. Yogan kom in i mitt liv under nittiotalet och då i form av ”bodybalance”. Jag upptäckte snabbt, hur välgörande träningsformen var både för kroppen och sinnet. Därefter har jag prövat på olika yogaformer, för att hitta rätt. Dels på yogastudio och dels på olika gym, där det vanligtvis erbjuds någon eller flera yogaformer. Sedan en tid tillbaka tränar jag ”fysisk yoga” – en yogaform som hämtar inspiration ifrån olika yogaformer och den känns rätt för mig. 

Yoga är för alla

Du behöver inte var ung och smidig för att utöva yoga! Alla kan yoga, oavsett om du är pigg och lever ett aktivt liv, har begränsad rörlighet så som svårigheter att ta dig upp och ned från golvet, har sömnproblem, eller bara vill känna mer lugn och avslappning i ditt liv. Medicinsk yoga är till exempel en utmärkt yogaform för dig som har någon funktionsnedsättning, eftersom den kan göras sittandes. Men alla kan förstås ha glädje av att utöva medicinsk yoga, då den yogaformen tillför något för alla! Det är en mycket skonsam form av yoga för rygg – och nackproblem. 

Det finns många olika yogaformer och jag kommer inte att beskriva dem närmre, eftersom jag i mitt inlägg vill beskriva, vilket syfte och mål jag har med min yogaträning. Det finns många bra och seriösa sidor ute på nätet om yoga, så det är bara att googla! Biblioteken har också många bra böcker till låns. Det jag tycker är viktigt innan du börjar träna yoga är att gå minst en termin först, för någon som är utbildad yogalärare, innan du eventuellt börjar träna hemma. Det är som med all träning viktigt att utföra yogapositionerna rätt, så att du uppnår önskat resultat. Sedan är det tycker jag, så mycket roligare att träna i grupp, men också att det blir en bra mix av övningar under en termin, för att sedan bytas ut till andra under termin två. På så sätt blir det bra variation på övningarna, och du lär dig hur de ska utföras och på vilket sätt de påverkar kroppen och sinnet.

Att motverka rädslan för fall

Rädslan för fallolyckor och risken att faktiskt råka ut för en fallolycka är båda faktorer som kan begränsa oss när vi blir äldre. Fallen kan resultera i skador, förlorat självförtroende och att man inte blir lika benägen att delta i fysiska aktiviteter, eller andra aktiviteter för den delen. Genom att jag tränar yoga, så bibehåller jag inte bara styrka, rörlighet och balans. Jag vågar och kan utföra positioner som stärker mig både fysiskt och psykiskt.

Varför jag tränar yoga

Jag vill behålla den styrka och rörlighet som jag redan har byggt upp genom åren. Genom yoga tränar jag också upp balansen som är så viktigt för att undvika de alltför vanliga fallolyckorna som sker med stigande ålder. Det är allmänt känt att kvinnor har ett visst skydd av östrogenet, under sin fertila del av livet, beträffande skelettet. Men med träning, både före och efter klimakteriet, stärks skelettet och på så vis minskar risken för skador vid fallolyckor. Men yogan är så mycket mer än bara det fysiska, det handlar mycket om att skapa harmoni och balans, genom att hitta fokus och bli tryggare i sig själv.

I yoga blir du också medveten om din andning. Varje rörelse genomförs både på in – och utandning. Det jag också uppskattar i vårt yogaprogram är den långa avslappningen. Vår lärare guidar oss och går igenom avspänning i kroppen, del för del.  Efter ett yogapass känner jag mig centrerad och upplever en känsla av lugn och stabilitet.

Fördelar med yoga

  • Balansen förbättras och fallolyckor förebyggs därmed
  • Kroppens muskler och leder stärks, vilket förebygger skador
  • Cirkulationen i kroppen ökar
  • Kroppens rörlighet bli större när vi mjukar upp och sträcker ut musklerna
  • Bidrar till förbättrad sömn
  • Skapar lugn och ro i kropp och sinne
  • Kan minska oro
  • Ger ett ökat fokus

Att yoga skyddar oss mot olika livsstilssjukdomar, är svårt att bevisa. Men det som kan sägas rent allmänt är att all träning, när den utförs på rätt sätt, är bra för kropp och sinne. Det finns aldrig några garantier, men det som sägas kan, är att om du tränar allsidigt livet ut, så mår du oftast bättre på alla sätt, än om du inte hade tränat.

Det vi vet med med yoga är att när du rör dig mellan de olika positionerna, så ökar flödet till lymfkörtlarna. Det här hjälper lymfsystemet att fajtas mot infektioner och göra sig av med slaggprodukter. Jag tänker att jag med min allsidiga träning har gjort mycket för att må bra och skydda mig mot livsstilssjukdomar. För vårt välbefinnande behöver vi alltså allsidig träning, men också ett allsidigt och genomtänkt näringsintag!

Mål och syfte

Mitt syfte med min yogaträning är att bibehålla min rörlighet och känna mig stark i leder och muskulatur. Jag vill vara ”herre” över min kropp – hålla igång maskineriet långt upp i åldern! Ja, livet ut! Det finns olika sätt att träna upp sin muskulära styrka, men få former är så bra för smidighet och balans som vad yogan är! Vanligtvis har jag inga problem med att röra mig fritt ute i naturen. Jag har god balans, tar mig förbi stock och sten, och älskar att vandra såväl i skog och mark som i vår skärgård. Jag når ned till golvet, eller marken och har alltså inga problem med att böja mig. Detta vill jag kunna göra, även som äldre! Ibland är jag begränsad och det är när min reumatiska sjukdom gör sig påmind, Ankyloserande spondylit – Bechterews sjukdom. Den finns förstås alltid där, men för det mesta är den beskedlig. Jag tror att det beror på att jag alltid har varit aktiv, tränat allsidigt och att jag i så många år tränat just yoga! Det är min övertygelse att det är yogans förtjänst att jag har bibehållit min rörlighet i rygg och nacke. Samtidigt vill jag påpeka att det är viktigt att lyssna på kroppen. Ibland behöver jag låta kroppen vila, få välgörande massage, och röra mig varsamt.

Yoga ute i det fria Den här sommaren har ju verkligen inbjudit till att utöva yoga i det fria! Men det har ändå inte blivit av så värst många gånger för min del. Jag har ju inte varit ensam om att vilja åka ut till skärgården eller till vår sjö. Fullt av folk på morgon och kväll och då får jag ingen ro. Inget går upp mot att vara ute i skärgården på en klippa, känna solen mot huden, vinden i håret och saltstänkt doft!

Känner du igen miljön? Här är jag ute på Rörö, där vi var i slutet på augusti. En ljuvlig dag och där ute på de magiskt vackra klipporna ville jag träna yoga! Här är det balansträning i form av trädet. 🙂 Det syns i mitt hår att det blåser – så bra för balansträningen!

Andas in och ut…

Nedåtgående hund! 🙂 Ni vet hur hundar och katter gör?!

 

Yoga handlar som sagt inte i första hand om att kunna svåra positioner. Styrka, balans, rörlighet, andning och den inre harmonin är det som ligger i fokus. När du har övat upp din vighet, balans och styrka, så är det roligt och psykiskt stärkande att behärska din kropp. Att du har utmanat din rädsla att först inte våga eller kunna. Att du nu faktiskt vågar och kan! Jag kan inte alla positioner, men vågar pröva de som vår lärare förespråkar då de har gynnsam effekt på kroppen. Skulderstående kräver styrka och balans och är en avlastande position för benen och ryggen. Man riktigt känner hur blodet cirkulerar fritt! På gymmet har jag en filt under skulderbladen och på så sätt avlastas nacken.

Från skulderstående till plogen. Det är svårt att tro att jag ibland är så stel i ryggen som en pinne, men här mår jag prima och ryggen tackar mig för att jag är ihärdig!

Jag tränar mycket de positioner där vi vrider överkroppen åt ett håll och underkroppen åt det andra. Vi gör även liggande övningar som har samma effekt. Över – och underkropp åt varsitt håll. (Liggande twist.) Kom ihåg att aldrig pressa dig inte in i positionerna för hårt med hjälp av handen och vrid inte nacken längre än din överkropp. Om man har någon funktionsnedsättning, så rådgör alltid med en läkare, fysioterapeut först, innan du tränar yoga! Prata sedan också med din yogalärare som då kan visa dig alternativa rörelser.

Solhälsning – en bakåtböjning till. Underbart och särskilt här ute på Rörö! 🙂

Om du nu har läst ända hit…

I min yogaklass är vi ett glatt gäng i olika åldrar. Unga och äldre. Mest kvinnor, men alltfler män har upptäckt yogans fördelar och inser att de behöver rörlighetsträning som ett komplement till övrig träning! Både män och kvinnor som inte har tränat yoga innan, blir förvånade över att yoga kräver och ger styrka. Många märker också hur korta och stela leder och muskler är när de börjar träna yoga.

Med denna kärleksförklaring till yogan kan man ju tro att jag är sponsrad! Om det vore så väl! Men, nej det är jag inte. Jag vill lyfta fram vilken bra träningsform yoga är för alla!

Må gott!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Källö-Knippla – vilken liten pärla!

Slingan på Källö-Knippla, blev till en mycket positiv upplevelse! Med på turen den här gången var makens bror, och det är så roligt att ta med sig svågern på olika turer, då vi vet hur mycket han uppskattar det! Vi valde en ”perfekt dag”, så gott som vindstilla och en behaglig temperatur och strålande sol. Som gjort för en vandringstur med andra ord!

Längd

Går man från färjelägret upp till nordsidan på Knippla och tillbaka blir den totala sträckan ca 3,5 km.

Svårighetsgrad

Lätt. Slingan är tillgänglighetsanpassad, men med vissa brantare partier. Alla med normal grundkondition klarar galant av detta!

Utgångspunkt

Från färjelägret, valde vi att gå vänster varv. Alltså mot öns västra sida. Så gå åt vänster, förbi en del av skärgårdshusen mot Fiskaregårdsvägen, Roddarevägen och vidare mot Parkbacken. Det går uppför hela vägen, men det är mödan värt! Du får se en del av bebyggelsen och uppe på toppen vid Parkbacken kommer skylten som visar vägen in på slingan. Det går naturligtvis lika bra att välja ”högervarv” nerifrån hamnen. Men medsols (vänstervarv) kändes mer naturligt! Att komma ut till Källö-Knippla, är på samma sätt som till de andra nordöarna. Med färja från Burö färjeläger på Hälsö. Om du färdas i egen bil, så parkera här vid färjelägret. Du kan läsa mer om färdsätt här.

Källö-Knippla, kort tillbaka blick

Precis som många av de andra nordöarna var Källö-Knippla förr ett fiskeläge. Det första året någon bodde på Knippla var år 1778, då ett par från Hyppeln (granne med Källö-Knippla) flyttade dit. Fler familjer flyttade dit och det var som på så många andra platser längs Bohuskusten, den stora sillperioden som drog dit människor. Höjdpunkten var år 1809 då det bodde och verkade ca: 80 personer där. Därefter har befolkningen både minskat och ökat i antal, alltefter tillgång på sillen. Källö-Knippla, ibland bara Knippla är en ö, tillika tätort, som tillhör Öckerö kommun och som ligger i Göteborgs norra skärgård. De två ursprungliga öarna, Källö och Knippla, är nu sammanbyggda och sundet mellan dem är helt igenfyllt.

Vår upplevelse av Källö-Knippla

Det vi bland annat uppskattade var de många bänkar, bord och grillplatser som finns längs slingan. Så välordnat för bland annat barnfamiljer eller för de som har svårighet att välja en egen plats på någon av alla berghällar. Men det mest fantastiska är förstås den hänförande utsikten över hav, växtlighet och berghällar. Det är spännande varje gång vi stiger iland på någon av öarna och att då upptäcka liknelser, men också skillnader i bland annat naturens karaktär. Nordöarna ligger ju förhållandevis nära varandra, och man kan ju tro att den ena ön är den andra lik, men så tycker jag inte alls att upplevelsen blir. (Rörö, Hyppeln, Källö-Knippla.)

Här är vi framme vid en av de fina ”fikaställena” , med än hänförande utsikt över hav och öar. Det fanns en finfin skylt över alla småöar som låg där ute i havet. Några av dem är: Vannholmen, Gillholmen, Trollö, Bastö och Brunskär. Roligt att få lära lite nytt – så tack för den trevliga, och lärrorika informationen. Carlstens fästning, Rörö och Hyppeln, kände vi ju redan till och även de var placerade på informationstavlan. (Make och svåger kikar på skylten och läser och lär! 🙂 Det var för tidigt för fika, så vi vandrade vidare…

På håll, såg jag den lilla badbryggan och som en magnet drogs jag dit och gissa varför!?

Jag vet inte hur fort jag kom ned för trapporna och fram till viken och bryggan!

Ni ser ju – vilken plats! En liten avskild plats med brygga och badstege! Maken och svågern satte sig ned och njöt av utsikten och lugnet.

Men jag hade såklart andra planer… ”Gubbarna” fick gå upp till grillplatsen ”Stora Rödeviga” och slå sig ned där, medans jag slängde av mig kläderna och sam ut i det kristallklara och kav lugna vattnet! Under sommaren har jag badat i underbart tempererat vatten. Nu uppskattade jag temperaturen till 18 grader. En viss skillnad! Men känslan – att bada själv – naken! Kanske det blev årets sista dopp och då kan vi notera att dagens datum var måndagen den 3 september!

Det var så vackert och jag ville inte gå upp ur vattnet! Men magen kurrade och ”gubbarna” ville inte vänta längre! 🙂

Vi vandrade vidare efter fikat vid ”Stora Rödeviga” mot ”Sara Mors källa”, uppe på berget. På vägen dit noterade vi ett lite vitt hus – som visade sig vara en bastu. Olika dagar och tider för dam respektive herr. Bra att veta.

Vi tror vi fann källan – ca: en stav djup! (Såg ingen skylt). Utsikten härifrån lika hänförande som på många andra platser på ön.

Det ligger väldigt få hus utmed slingan, men de som finns – vilket läge! Därute i väster skymtar Hyppeln. Nästa ö att besöka kanske?

Förutom de fina grill – och fikaställena, fanns ett flertal bänkar utplaserade – skänkta av öbor antar jag. En del med förnamn på, andra som manade till eftertanke!

En ”tänkbänk”, är ju inte så dumt! 🙂

Vi började gå mot öns östra del – den delen som vetter bland annat mot Björkö. Jag måste säga att allt längs slingan är mycket välordnat – inte minst för öborna själva! En perfekt slinga att motionera på! Gå eller löpträna. På den östra sidan – ett utegym av bästa sort!

Självklart ville maken pröva! 🙂

Vägen hit och efter gymmet går delvis på spångar – över ”stock och sten!”

Så småningom kom vi fram till en större badplats. Men nu var det färdig badat och det var dags att gå tillbaka mot färjelägret för att fara tillbaka mot Hälsö och Burö hamn. En tur som tog lite tid kan man säga!

Jag läste turlistan noga och kunde inte se annat än att färjeturen skulle ta oss direkt till Hälsö och Burö färjeläge. Färjan kom – punktligt. På den mötte vi goda vänner, tillika goda grannar, som var på väg till Hyppeln. Så färjan hade startat från Burö, vidare till Källö-Knippla, där vi steg på. Så fortsatte den till Hyppeln och sedan till RÖRÖ och tillbaka till Hyppeln, för att så SMÅNINGOM köra till Hälsö och Burö! 🙂 Det stod inget om den lilla extra sightseeing i turlistan! 🙂 Men det var tydligen ”godstur” och då kör färjan dit som det behövs, fick vi veta lite senare. Det var lastbilar ombord, så då var det väl så!

Nere vid hamnen i väntan på den ”långa färden tillbaka”!

Kanske inte så lång slinga, men det är inte det viktigaste! Behållningen är upplevelsen och gemenskapen!

Tack Källö-Knippla, för den här gången! Ytterligare en fantastisk dag på en av nordöarna i Öckerö kommun i Göteborgs norra Skärgård! Vi kommer säkerligen tillbaka.

Tycker du om den här sortens inlägg? Glöm inte att i så fall trycka på ”gillaknappen!” Du får också gärna lämna en kommentar!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

Vandring på Rörö i storslagen natur

Längst norrut i Göteborgs skärgård i Öckerö kommun, ligger Rörö. Det karga, nästan helt trädlösa landskapet och de fina badmöjligheterna drar många besökare till ön. Dock hoppade vi över badet, då det vindade en del. Vi har tidigare cyklat på ön, då badade vi vid en av alla fina vikar! Vi har nyligen åkt med på en skärgårdstur för midsommarfirande som du kan läsa om här. Men inte vandrat på naturstigen, så det såg vi fram emot.

Färdsätt

Vi tog bilen ut till Hjuvik, för vidare färd med färjan till Hönö och passerade Öckerö, Hälsö och därefter parkerade vi på Burö, vid färjeläget. Därifrån går färjor ut till Rörö, Källö-Knippla och Hyppeln. Det är bra att planera resan i förväg och noga kolla upp turlistorna, eftersom man färdas med två olika färjor. Trafiken mellan Hjuvik och Hönö/Öckerö, går ofta. Men turerna ut till de andra tre öarna går mer sällan! Färjorna är kostnadsfria. För den som vill, går det att åka med buss från Göteborg (Röd express) ut till Hjuvik, och därefter byta till buss (290) för vidare färd mot Burö färjeläge. Väl ute på Rörö, tar man sig snabbt till fots mot naturstigen.

Längd
6 km med möjlig avstickare över bergen. (Beror lite på hur man går). Det känns betydligt längre, då den blå slingan kräver koncentration bland alla stenar.

Utgångspunkt
Hamnen vid sjöräddningsstationen på Rörö. Gå åt vänster, förbi öns livsmedelsbutik och vidare mot den långa bryggan och den lilla hamnen och de röda skjulen. Den asfalterade vägen går snart över i grusväg och mindre stig som tar dig upp och ner, fram till en äng och en fin sandstrand. Följ sedan skyltanvisning!

Karaktär
Medelsvår. Öns västsida är till stor del fyllt av ett brett bälte av rullstenar. En smal stig slingrar sig fram mellan de runda stenarna. Så här gäller det att se sig noga för och placera fötterna rätt!

Naturreservatet kom till för att skydda den unika naturen. Här finns artrik flora och fauna. Om våren och försommaren blommar styvmorsvioler och strandtrift. Så det lär bli ett nytt besök till våren! Inlandsisen har satt sin prägel på landskapet. Mitt i det flacka hedlandskapet i söder ligger de två små vattnen Stora och Lilla Ers vatten. De omges av breda vassar och ger goda förhållanden för fågellivet. Utmed öns västsida utbreder sig ett storslaget klapperstensfält. Blockmarkerna liksom den stora förekomsten av sand utgör delar av en mäktig israndsbildning. Berggrunden består till största delen av gnejs. Ådergnejsens ljusa skikt domineras av mineralerna kvarts och fältspat, medan det mörka utgörs av ett slags glimmer.

Efter att vi passerat hamnen, skjulen och sandstranden kom vi ut till ett öppet landskap där vi möttes av betande får. Vi blev lite bekanta med de två kvinnorna som skymtar på stigen på fotot.

Vi såg ingen hänvisningsskylt mot naturstigen, så vi gick antagligen fel i början. Men det gick bra ändå! Vid den lilla hamnen, gick vi till vänster mot skjulen. Passerade dem och gick ända fram mot klippkanten, där vi såg en liten brygga. Vi rundade klippan och nere på stranden såg vi en trappa som ledde oss rakt upp mot leden och in i fårhagen.

I början av vandring kantades leden av ljung, små vindpinade enebuskar och av berghällar. Eftersom det har varit en torr och het sommar med torka som följd, så såg vi väldigt lite av blommande ljung. Kan tänka mig att det annars är vackert här med de stora lila fälten av ljung.

Det syns på fotot här att ljungen är brunbränd. Men vackert ändå med vegetationen, berghällarna och havet. Det vi blickar ut mot är Kattegatt och vi kunde se både Marstrands fästning och fyren Pater Noster. Det som jag hoppades få se, vilket jag gör varje gång jag är i skärgården, är att få se en och annan säl liggandes ute på något skär. Men icke sa Nicke!

Orange sten! Ja, så kan man också göra det lättare för oss vandrare! 🙂

Betande får såg vi även här och små ”byggen” av strandved. Inte bara strandved utan också…

Ja, ni ser rätt! Allehanda skor uppsköljda ur havet!?

De låg där som en ”installation” – som en påminnelse om allt som våra hav får ta emot! Jag såg också en stor hög med plast som hade samlats ihop, men jag ska bespara er den bilden! Skorna – det var ju ändå lite kul med alla olika sorter. Allt ifrån ”foppatofflor” till byggnadskänga med stålhätta! Man kan ju undra över hur alla skor hamnar i vattnet? Kanske en bra inledning på en deckare!?

Vi vandrade vidare och vek in på den blå slingan…

Den delen som enligt mitt tycke var den allra vackraste! Det var inga problem att hitta varken orange eller blå stenar!

Som en enda stor anlagd klapperstensträdgård. Naturen har fixat det alldeles själv!

Vi började nå den bergigare delen av ön… kargare, men inte färglös!

Vi tappade nästan andan, så vackert var det! Fantastiska skiftningar i berget!

Efter lite efterforskningar kunde jag läsa mig till att berggrunden består till största delen av gnejs. Ådergnejsens ljusa skikt domineras av mineralerna kvarts och fältspat, medan det mörka utgörs av ett slags glimmer.

Lite av den här blandningen av bergarter har vi sett vid Särö Västerskog. Men här fanns det så stora ytor – det var som att komma in i en annan värld!

Ser ni hjärtat? Letar alltid efter hjärtan eller dylikt i naturen. 🙂

Vädret var skiftande den här dagen. Ena stunden lite blåsigt, sedan mer vindstilla och full sol! Som gjort för yoga där på hällarna!

Det blev lite yoga där på klipporna – i paradiset! Det kommer ett nytt inlägg om det.

Nåväl, lite stopp för fika är inte heller så dumt!

En perfekt plats på en bänk med hela havet framför oss och omgiven av den vackra berggrunden.

Måste titta på berghällarna och jättegrytorna en gång till, för att därefter vandra vidare tillbaka mot byn.

Bra skyltat! Vi fortsatte en bit till på den blå leden, innan den så småningom övergick till orange märkning igen.

Måste blicka ut över havet igen, innan vi kom in i den endaste lilla gröna skog under hela vandringen!

En liten blå sten…

Vi närmade oss byn och följde huvudvägen ned mot färjelägret…

Där vid läget där färjan kommer in låg något rostigt som jag tyckte skulle förevigas! Tidens tand… saker rostar sönder.

Så åkte vi tillbaka med färjan mot Burö…

Det får bli den sista bilden för den här gången! På tur står Källö-Knippla där varken maken eller jag har varit!

Vilken underbar vandrings dag i storslagen natur!

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Björnbär – gott och nyttigt i en smoothie!

Frukosten är för mig det bästa målet på dagen. Särskilt nu sedan jag blev pensionär och blir extra ompysslad av maken! Oftast är det han som gör frukosten, så jag behöver bara ligga kvar och njuta av en god bok under tiden! Ja, frukosten börjar egentligen redan vid sängen, då maken kommer med lilla brickan med te och en skorpa! Jag är väldigt hungrig på morgonen och eftersom maken vill dricka sitt morgonkaffe och läsa GP ifred, så är det en utmärkt lösning! 🙂

Som jag skrev i ett annat inlägg, så har det blivit en hel del smoothies till frukosten och det går ju att variera i det oändliga, då det finns så mycket frukter och bär att välja på. Melon har hittills varit huvudingrediensen och är fortfarande, sedan är det bara att blanda efter tycke och smak. Maken fann ett ställe med björnbär – massor av mogna björnbär som han snabbt plockade ihop i en burk och tog med hem! Gratis!

Det här är bara en del av alla som han plockade!

Melon och björnbär och en klick rysk yoghurt. Så gott!

Ja, frukosten är viktig och jag vill ha gott om tid att njuta och verkligen känna alla smaker!

Till frukost vill jag också gärna ha ett kokt ägg, en stor kopp te och en grov smörgås med skivad avokado och tomat.

Skivad avokado på smörgåsen har verkligen blivit en favorit! Den är så krämig (för det mesta), så då behövs inget smör! Gott och nyttigt!

Därför ska du äta björnbär…

Björnbär är en fettsnål källa till E-vitamin, som hjälper till att bekämpa infektioner. De innehåller också salicylat, som tros kunna minska risken för hjärtsjukdom. Dessutom innehåller bären vitamin C, fenolsyror och folat. Björnbären avnjuts med fördel färska, men även om man kokar dem så bibehålls E-vitaminhalten. Trots sitt namn är björnbäret faktiskt inget bär, utan en frukt – stenfrukt närmare bestämt. De små frukterna sitter ihop med varandra i små klasar, sammanbundna av supertunna små hår.

Så ta vara på dem – det finns gott om dem i naturen!

Kram Gunilla

 

 

 

 

Vandring på Kullaleden mellan Mölle och Höganäs

Flera gånger har vi cyklat mellan Mölle och Höganäs på den gamla banvallen, men aldrig vandrat densamma förrän nu! Det blev en fin tur med ett gäng andra vandrare längs kustlinjen, genom naturreservat och bitvis in mellan de mysiga husen. En väldigt vacker vandringsled för oss som gärna vandrar nära havet.

Kullaleden är en del av Skåneledens delled SL 5 runt Kullahalvön från Helsingborg, via Höganäs, Kullaberg, Arild till Utvälinge. Leden är 70 km lång och erbjuder många varierade upplevelser längs sträckan.

Här finns Helsingborgs medeltida stadskärna, landborgens vackra vyer över Öresund och Danmark, de välkända slotten Sofiero, Kulla Gunnarstorp och Krapperup, stränder och pittoreska kustsamhällen, Kullabergs dramatiska klippformationer och Skäldervikens fågelrika sandstränder. Kullaleden – den sträcka som vi gick mellan Mölle och Höganäs är 11 km lång och är lättillgänglig. Alla med bra grundkondition och fotriktiga skor kan vandra sträckan.

Med på vandring hade vi två guider. En ifrån själva gruppresan och en lokal guide som också var den som ledde truppen! Här och var små vattenpauser (välbehövliga i värmen) och en längre paus för att inta den medhavda matsäcken. Alltid så gott med lunchpaket ute i naturen! Några av de små kustnära orter som vi passerade var: Lerhamn, Nyhamnsläge, samt Strandbaden.

Mölle… den välkända badorten med den lika välkända siluetten…

Mölle – en skånsk pärla som har det mesta vad turister och övriga boende kan önska sig.

När vi startade vandringen tidig förmiddag var det lätta skyar på himlen och ca: 25 grader. Mot slutet klarblå himmel och ca: 30 grader! Puh!

Leden går väldigt strandnära genom naturreservat som delvis är beteshagar för kor och får. Lite kargt och vilsamt för ögat…

Rofyllt och vackert…

Torrt – ja! Men vackert och att hela tiden ha något att fästa blicken på!

Bra på fötterna, keps, stavar, funktionskläder, solskyddsmedel, och mycket vatten är viktigt! Och ibland stanna upp och njuta av omgivningarna.

Vandringskompis tillika min make, som tack och lov tycker lika mycket om som jag att vara nära naturen! Dags att äta den medhavda lunchen. Här är vi i Lerhamn.

Längs vägen i de små byarna fanns många båthamnar…

Vi passerade som sagt många typiska skånska hus med små trevliga trädgårdar. På en vandring tillsammans med andra, får man välja sina fotoögonblick för att inte ”stoppa upp” för mycket! Tur att min mobilkamera tar så fina bilder…

Framme i Höganäs fick vi så belöningen i form av en väntade och vällagad lunch! Som synes är himlen klarblå och temperaturen uppe i 30 grader! Nu var det skönt att gå in och fräscha till sig lite och sedan sätta sig vid ett dukat bord och njuta av mat och kall dryck.

Även här i Höganäs en trevlig båthamn…

Vissa båtar har en större plats i mitt hjärta…

Båtar i trä!

Nöjd vandrare och tillika bloggerska!

Skulle gärna vilja vandra hela sträckan….

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

De där husen som får mitt hjärta att slå lite snabbare!

I vårt närområde finns – ja i hela kommunen finns ett antal hus som andas nationalromantik eller som har det där utseendet som känns gediget och ombonat! Några av dem går jag förbi, då jag är ute på mina turer. Husen, trädgårdarna får mitt hjärta att slå lite snabbare och jag skulle vilja flytta in på en gång! Maken min som är snickare, är inte lika betagen då han ser allt arbete med underhåll. Men gillar dem de gör han!

Nåväl, att drömma kostar ju inget och man kan njuta utan att äga!

En liten glimt in i trädgården och jag älskar den här bersån som omgärdar de fina trädgårdsmöblerna. Tänk och sitta där med sitt morgonkaffe omgiven av syrenhortensia! Av förklarliga skäl, (långvarig torka) är inte trädgården lika grön och frodig som vanligt.

Alltså den där grusgången som leder fram till pardörrarna…

Underbart vackert och charmigt!

Sidan om huvudingången där det året om står ett ”årstidsbord” i form av ett gammalt symaskinsbord.

Jag är så glad att en del hus bevaras och inte moderniseras för mycket. Det är så viktigt att husets själ bevaras!

Lite vildvuxet och så ska det vara…

En liten sittgrupp utan för köksfönstret. Till höger skymtar en altan från kökssidan. Året om är det så fint i fönstret…

Garaget… som nog fungerar som ett förråd numera. Men följer husets charm och själ.

Jag lär nog återkomma till detta hus fler gånger när det blir höst och vinter. Det är alltid lika charmigt!

Må gott!

Gunilla

 

 

Kvällspromenad i och runt området Klippan i gamla Majorna!

Promenaden från Nya varvet mot Röda sten och Gamla Majorna, har vi promenerat  många gånger och jag njuter varje gång, då det finns så mycket att beundra. Jag tröttnar aldrig på att gå här, som delvis är mina barndomskvarter! Vackrast är det så klart under den ljusa årstiden med all grönska och med med liv och rörelse. Men även en kall och solig vinterdag är här vackert. Ja, faktiskt alla årstider! Området runt Klippan är särskilt utmärkande med alla gamla hus och bevarande grönområden. Jag trodde jag hade sett det mesta här, men den här gången upptäckte vi något nytt – att gå in på en av gårdarna! Har alltid promenerat förbi på utsidan och beundrat husen, men inne på gården öppnade sig en ny värld!

Vem vill inte ha en sådan här trädgård!?

Jag bara älskar grönskan, träden och husen!

Gungställningen är kanske inte direkt vacker, men roligt för barnen så klart! Men vilken miljö och trädet –  det var dess storlek jag ville visa!

Längan som skymtar till höger på bild är en del av bevarade arbetarbostäder.  Kanske de som bodde här då, inte upplevde livet och platsen som så idyllisk som vad vi gör! Men enligt en skylt med information om platsen så fanns det ett socialt program för Cornegie som bestod av tre grundpelare: Kyrka, skola och bostäder. Lägenheterna bestod av ett rum och kök med skafferi, vedbod och del i vind och bagarstuga. Hyra: åtta kronor i månaden inklusive hemförsäkring!

Vackra grönområden…

Makalöst vackert!

Vilken lycka att det trots allt finns områden som lyckades undgå rivningshysterin på sjuttiotalet! I stadsdelen Majorna finns många gamla hus bevarade och flera av dem har mycket vackra och detaljrika fasader…

Hus med hjärta och själ! 🙂

Mellan Nya varvet och Röda sten har jag en del barndomsminnen. Tänk att jag har badat här nere i viken som skymtar mellan äppelträdets grönskande och blommande grenar…

Ser ni stranden och vattnet…

Det skymmer och solen sänker sig sakta ned i havet…

Och därute ligger bland annat Älvsborgs fästning…

Ja, vem vill sitta inne och titta på tv en sådan här kväll? Inte vi! Kvällen avslutades ute vid Långedrag. En titt ut över havet!

Kram Gunilla