Följ med till Kalvsund – den minsta lilla pärlan i den norra skärgården!

En solig och ganska blåsig septemberdag, begav vi oss iväg ut igen, till Göteborgs norra skärgård. Den här gången besökte vi Kalvsund som är beläget mellan Bohus-Björkö och Öckerö. Ön ingår i Öckerö kommun som består av tio bebodda öar, där Kalvsund är den till ytan minsta ön och är bilfri.

Längd

Vi följde en slinga som hette Strandstigen, men vi kunde inte finna hur lång den sträckan är. Vi fann ej heller någon uppgift om Valenstigen.

Men vi uppskattar Strandstigen till ca: 3 km. Med promenad upp till ”Valen” och lite runt bland husen, blev det kanske 4 km.

Svårighetsgrad

Lätt. Trevlig slinga som mestadels går utmed havet och förbi badplatserna, Bindes och Körrgårn. Lätt att ta sig fram över klipporna då det finns utlagda spångar och trappor. Även naturliga trappavsatser i bergen här och var. Precis som på Källö-Knippla har man här lagt ner arbete på framkomligheten!

Utgångspunkt

Bilfärja från Lilla Varholmen till Björkö. På Björkö, en kort bit ifrån färjeläget, på höger sida, finns det gästparkeringar. Inte så många, så under högsäsong, kan det kanske bli lite svårt att hitta parkering. Från bilparkering går man en kort sträcka till Framnäs färjeläge som ligger på vänster sida. Bilfärjan från Björkö är avgiftsfri, men på personfärjan gäller Västrafiks avgifter. Turen över till Kalvsund tar bara någon minut! Väl över, så valde vi, efter att ha samspråkat med en trevlig ö-kvinna att gå högervarv, (motsols) med start förbi ”Bremerska villan” och vidare upp för backen mot ”Såsen.” (Samlingshus.) Nedanför idrottsplanen, mot havet, följde vi slingan.

Lite kort om Kalvsund

Invånarna på Kalvsund uppgår till ett antal på 222 personer. Om sommaren blir de fler. Kalvsund var en av de öar i Göteborgs skärgård som tidigast tog emot sommargäster, detta runt 1870-talet. På öns högsta topp reser sig sjömärket Valen. Här ifrån har man magnifik utsikt åt alla väderstreck. På öns norrsida ligger en stor byggnad med två torn, förut kallad Bremerska villan. Här bodde under början av 1900-talet en man vid namn Ernst Bremer, han ansågs vara en av Sveriges största smugglare. Spritsmugglingen pågick under ransoneringstiden på 1920- och 30-talet. Ernst Bremer, tjänande, genom ett danskt forskningsarbete om honom, som förlaga när manus skrev till den svenska långfilmen Smugglarkungen. Idag är huset kulturmärkt och kallas Panget.

Våra upplevelser på Kalvsund blandat med lite faktainformation

I den yttersta norra skärgården har vi Hyppeln kvar att besöka, men då jag för dagen inte var helt kurant, så valde vi att besöka den till ytan minsta ön i den norra skärgården. Det skulle därmed inte bli så långt att promenera runt för min del.

Vårt besök på ön varade ungefär i tre timmar och då promenerade vi i lugn takt och hann med en medhavd fika längs promenaden och en vid hamnen i väntan på att åka tillbaka den korta turen över till Björkö igen. Inget bad den här gången. Dels för att det var lite blåsigt, dels för att jag inte var i toppform.

Här nedan, den lilla personfärjan som tog oss över till Kalvsund och som sedan skulle vidare mot Grötö. Vi kom lite tidigare än beräknat till Framnäs och jag ser på vägen dit, att båten avgår om två minuter. Det blev fart på benen och kapten inväntade oss.Tack! Därmed fick vi mer tid på Kalvsund.

Det är bara ett smalt sund mellan Björkö och Kalvsund, så det tar bara som sagt någon minut så är man över! 🙂

Vi har kommit rätt – Vi är på Kalvsund! 🙂 Vi gick sedan åt höger, mot den lilla hamnen. Där finns toaletter och en kiosk som vid vårt besök var stängd för säsongen. (Toaletterna öppna.) Inga affärer på ön, utan det är matsäck som gäller!

Från färjeläget vid Framnäs och väl på ön är det ett hus som sticker ut och det är förstås Bremerska villan. Smugglarkungens hus!

Alltid spännande varje gång som vi kommer till någon av öarna som var och sin har sin historia. Naturligtvis finns det en hel del som förenar dem beträffande hur befolkningen har levt och verkat genom tiden. Men det är bara Kalvsund som har haft en smugglarkung! Eller?

Vem var då denne Ernst Bremmer?

Ernst Bremer, föddes 16 februari 1886 på Öckerö, död 10 mars 1985 i Göteborg, var en svensk entreprenör. Dock är han mer omtalad som ”smugglarkungen”. Bremer beskrivs nästan alltid som en folkhjälte trots ett digert brottsregister och ständiga konfrontationer med tullen. Under några år på 1910-talet bodde Bremer på Kalvsund. Villan blev år 2004 förklarad som byggnadsminne och där inreddes ett smugglarmuseum.

1944 orsakade han även en diplomatisk kontrovers mellan Sverige och Storbritannien då han med sin fiskebåt befann sig utanför Skottlands kust för att fiska. Tillsammans med sin besättning hade han tagit sig över de tyska minbältena i Nordsjön. Britterna misstänkte honom att vara tysk spion som fått fri lejd över minorna. Bremer satt fängslad i Storbritannien under ett år.

Bremers karriär som spritsmugglare skildrades fritt i filmkomedin Smugglarkungen från 1985 med bland annat Janne ”Loffe” Carlsson och Björn Skifs i huvudrollerna. (Källa Wikipedia.)

Efter att vi passerat huset, så gick vi upp för backen som vi blev hänvisade till att följa och vidare mot ”Såsen” – ett ombyggt societetshus som numera bland annat rymmer samlingslokal för olika ändamål och en bastuanläggning.

Men först ett litet stopp i backen…

Lite skavt och nött – som är så charmigt och som måste förevigas.

Vid ”Såsen”, satt en skylt placerad på fasaden som visade vägen till fotbollsplanen och Strandstigen.

Lite kort om ”Såsen”…

”Såsen” uppfördes 1933 av Kalvsunds Badgästförening. Det var öns sommargäster som byggde societetssalongen till samling och fest.

1988 överläts huset till Kalvsunds Idrottsförening och Badgästföreningen upplöstes. I över 70 år har huset nyttjats flitigt av både bofasta, sommargäster och utomstående. År 2000 blev huset klart efter en genomgripande om – och tillbyggnad, anpassad till dagens behov.

Nedanför fotbollsplanen mot havet, såg vi något som liknade en slinga! Vi såg spången och följde den i motsols riktning. Det gjorde att vi fick vinden mot oss!

Nu gillar jag att få klättra och balansera lite, men visst är det bra att det finns en spång att ta sig över vid vissa avsatser. Bra för både stora och små! 🙂

En ny spång och en trappa och där uppe kan man ju slå sig ned på bänken och blicka ut över havet!

Vind i håret, sol på kinden och rakryggad! Härligt! 🙂

Uppe på toppen skymtar sjömärket ”Valen”. Det går att gå dit upp från den här sidan, men vi gick dit upp via jättefina trappor, då vi rundat ön och var då nästan tillbaka vid färjeläget.

Här har vi trapporna upp och det var inte svårt att hitta dit till dem. ”Gamla vägen” är ett av gatunamnen och som hänvisar både åt höger och vänster på ön. Från den, nära hamnen gick vi in på Hästebrunnsvägen och därifrån fanns en skylt till ”Valen.”

Puh, äntligen uppe! Härifrån en fantastisk utsikt mot de närbelägna öarna och havet förstås!

Ja, det gäller att förankra ordentligt med tanke på alla stormar!

Man måste så klart huka sig och kika in därunder och innanför! 🙂

Lite om Valen

Valen uppfördes år 1855. Innan Öckerö nya kyrka byggdes så var Kalvsunds vale det första sjömännen såg när de kom utifrån havet. Det fanns förr en trappa inuti som ledde upp till små gluggar där lots och tull kunde kika ut mot havet. Fram till år 1969 fanns bredvid Valen ett stormvarningsställ där signaler hissades då vinden befarades till kuling eller storm. Idag har Valen ingen betydelse för den allmänna sjöfarten, men har ett stort antikvariskt värde. Öckerö kommun köpte det för 1000 riksdaler (kronor) ifrån Sjöfartsverket år 1971. Valen är som sig bör upplyst nattetid!

Utsikt ifrån trappan…

Utsikt ifrån Valen…

Vackra vyer ifrån slingan…

Så vackra färger! Öckerö kyrka skymtar i bakgrunden…

När sommaren dröjer sig kvar…

Vi tror att det här lilla huset är en väderstation…

Charmigt!

Så har vi gått runt och utforskat ön en smula och så charmigt och pittoreskt är vårt intryck! Det är perfekt, enligt mitt tycke att ge sig iväg ut till öarna den här årstiden! Ingen trängsel, temperaturen behaglig i både luft och hav! Kommunikationerna är helt okej! Det gäller bara att ha koll på de olika turlistorna och planera både för dit – och hemfärd! Men med dagens teknik är det ju bara att ladda ned turlistan till mobilen!

Så slog vi oss ned en stund i väntan på att invänta personfärjan tillbaka mot Björkö, där bilen stod parkerad. En kopp kaffe och en bulle var fanns kvar i matsäcken! 🙂 Vi samspråkade med två andra ö-kvinnor. En åretruntboende och en sommarboende. Jag frågar om vad det finns för djur på ön och det finns både rådjur och det har hänt att även älg har vistats här! De både simmar över det lilla sundet från Björkö och vintertid är det ju bara att promenera över på isen. Jag då som alltid har vaksamma ögon beträffande ormar, frågar också om det. ”Nej, det är mycket sällsynt”, säger den åretruntboende kvinnan, men tillägger att det finns det gott om orm på Björkö! I samma ögonblick ser jag i ögonvrån hur en SNOK slingrar sig upp vid bryggan där båten strax ska lägga till!!! ” Vad är det där då”, säger jag högt och uppskärrat! ”Ja, men det är ju ”bara en liten ”snokunge”, säger sommargästen och ler! Men likväl en ORM tänker jag och försöker att fånga den på bild… innan jag strax ska gå OMBORD PÅ BÅTEN!

En inte helt tydlig bild, men nog ser ni en ORM!? Den hade vänligheten att inte SNOKA vidare åt vårt håll, utan den slingrade sig ner ungefär där den om upp!

Jag har sett tillräckligt många slingrades och simmandes snokar den här säsongen, så jag tycker att det räcker nu! Visst är jag modig? 🙂

Kram Gunilla