Vandring på Kullaleden mellan Mölle och Höganäs

Flera gånger har vi cyklat mellan Mölle och Höganäs på den gamla banvallen, men aldrig vandrat densamma förrän nu! Det blev en fin tur med ett gäng andra vandrare längs kustlinjen, genom naturreservat och bitvis in mellan de mysiga husen. En väldigt vacker vandringsled för oss som gärna vandrar nära havet.

Kullaleden är en del av Skåneledens delled SL 5 runt Kullahalvön från Helsingborg, via Höganäs, Kullaberg, Arild till Utvälinge. Leden är 70 km lång och erbjuder många varierade upplevelser längs sträckan.

Här finns Helsingborgs medeltida stadskärna, landborgens vackra vyer över Öresund och Danmark, de välkända slotten Sofiero, Kulla Gunnarstorp och Krapperup, stränder och pittoreska kustsamhällen, Kullabergs dramatiska klippformationer och Skäldervikens fågelrika sandstränder. Kullaleden – den sträcka som vi gick mellan Mölle och Höganäs är 11 km lång och är lättillgänglig. Alla med bra grundkondition och fotriktiga skor kan vandra sträckan.

Med på vandring hade vi två guider. En ifrån själva gruppresan och en lokal guide som också var den som ledde truppen! Här och var små vattenpauser (välbehövliga i värmen) och en längre paus för att inta den medhavda matsäcken. Alltid så gott med lunchpaket ute i naturen! Några av de små kustnära orter som vi passerade var: Lerhamn, Nyhamnsläge, samt Strandbaden.

Mölle… den välkända badorten med den lika välkända siluetten…

Mölle – en skånsk pärla som har det mesta vad turister och övriga boende kan önska sig.

När vi startade vandringen tidig förmiddag var det lätta skyar på himlen och ca: 25 grader. Mot slutet klarblå himmel och ca: 30 grader! Puh!

Leden går väldigt strandnära genom naturreservat som delvis är beteshagar för kor och får. Lite kargt och vilsamt för ögat…

Rofyllt och vackert…

Torrt – ja! Men vackert och att hela tiden ha något att fästa blicken på!

Bra på fötterna, keps, stavar, funktionskläder, solskyddsmedel, och mycket vatten är viktigt! Och ibland stanna upp och njuta av omgivningarna.

Vandringskompis tillika min make, som tack och lov tycker lika mycket om som jag att vara nära naturen! Dags att äta den medhavda lunchen. Här är vi i Lerhamn.

Längs vägen i de små byarna fanns många båthamnar…

Vi passerade som sagt många typiska skånska hus med små trevliga trädgårdar. På en vandring tillsammans med andra, får man välja sina fotoögonblick för att inte ”stoppa upp” för mycket! Tur att min mobilkamera tar så fina bilder…

Framme i Höganäs fick vi så belöningen i form av en väntade och vällagad lunch! Som synes är himlen klarblå och temperaturen uppe i 30 grader! Nu var det skönt att gå in och fräscha till sig lite och sedan sätta sig vid ett dukat bord och njuta av mat och kall dryck.

Även här i Höganäs en trevlig båthamn…

Vissa båtar har en större plats i mitt hjärta…

Båtar i trä!

Nöjd vandrare och tillika bloggerska!

Skulle gärna vilja vandra hela sträckan….

Kram Gunilla

 

 

 

 

 

Änglahår i björkskogen!

Tidigt i våras då jag gick i skogen och letade vårtecken, visade jag er ett foto där det växer björkskog. En lite dunge av bara björk. Inga löv och bara torrt fjolårsgräs syns.

För några dagar sedan såg det ut så här…

Änglahår – så vackert!

Eller som om björkarna var insvept i morgondimma…

Mycket vackert!

Vet inte vad det är för något gräs, men jag benämner det kort och gott för ängsgräs. Eller varför inte änglahår! 🙂

Jag har många, många, gånger vandrat i den här skogen på de olika stigarna och det finns alltid något nytt att upptäcka. Men jag har också mina favoritplatser i skogen som jag oftast fotograferar och det är bland annat vid skogstjärnet. Men vid den här promenaden blev det inget foto där. Platsen var upptagen av två kvinnor som verkade vara mycket förtroliga med varandra och jag ville helt enkelt inte störa dem.

Ha en underbar dag!

Kram Gunilla

Vi fick en inbjudan till hemlig dagsutflykt med goda vänner!

Nu är vi inne i juni månad och det soliga och vackra vädret tycks bestå! Visst är det underbart, särskilt tidigt på morgonen och sent på kvällen, då det råder en behagligare temperatur enligt min mening. Men det är extremt torrt och varken vi vill det eller ej, så behövs regn!

Det vackra vädret inbjuder så klart till olika aktiviteter och för vår del har det blivit en hel del utflykter och sammankomster. Både på tu man hand och tillsammans med vänner. Den senaste i raden var en ”hemlig resa” – en dagsutflykt med goda vänner. Kanske det inte lockar att sitta instängd en längre stund i en bil i värmen, men om man får åka nedcabbat, ja, då är det något helt annat! Det blir en helt annan upplevelse på det sättet. Den hemliga resan gick på smala, slingriga vägar och ibland på större väg med mer fart och fläkt! 🙂

Vackrast är att ”glida fram” för att kunna höra fågelsång och känna doften av nyslaget hö! Vad vårt land är vackert! På vår färd in mot landet passerade vi både löv -och barrskog, ängar och åkermark. Så vackert med alla lupiner, smörblommor och hundkex. Detta är sommar för mig! Vi passerade Fotskäl på vår vidare färd mot Sätila kyrka, där vi gjorde ett kort stopp och blickade ut över Lygnern. Vilka vyer!

Nästa längre stopp, blev en fikapaus uppe på ”Seatons kulle” – eller Hyltenäs kulle som det egentligen heter och som ligger i Öxnevalla socken. En grosshandlare från Göteborg med namnet George Seaton som med ett stort natur – och jaktintresse, lät bygga sitt ”jaktslott” här på kullen. Den pampiga byggnaden stod klar 1916, men lyckan blev kortvarig, då det brann ned 1923. Det finns en teori om att det var en spricka i skorstenspipan från eldstaden i Seatons sovrum som orsakade branden. Bedrägeriförsök har det också ryktats om. Bostaden gick inte att rädda, så det som finns kvar idag att beskåda är en del av husgrunden och en källare. Mer dokumentation om bygget och familjen finns dokumenterat på plats och på nätet för den som vill veta mer. Platsen är populärt som utflyktsmål och vid vårt besök träffade vi på både andra bilister och framförallt mc-förare! Det är en härlig känsla att ta sig uppför på den smala, vackra slingriga vägen. Längs kanterna växer det bland annat ek och hassel och på våren lär det lysa blått av blåsippor. Det vill så klart jag uppleva! (Vill betona att blåsippan här är fridlyst!)

Utsikten uppifrån kullen är minst sagt magnifik…

Vart man än tittar så finns det skog och sjöar! Det vi ser här i horisonten är Västra och Östra Öresjön. Det här är en plats jag rekommendera att åka till. Vackert och med en intressant historia!

Vi for vidare på vår hemliga resa! Ett kort stopp blev det i Torestorp. En mycket vacker gammal stenbro fångade vårt intresse och ni kommer att förstå…

Visst är det vackert?

Mitt i Torestorp delar Torestorpsån upp sig i minst sju strömfåror och bildar ett stycke mycket speciell natur.  Även här finns det promenadstigar där lövträden bildar ett tätt tak och marken är täckt av lummig grönska. Här växer bland annat Sveriges största ormbunke – Kungsbräken längs vattenfårorna. När jag läser på nätet om ”Sju strömmar”, så står det att området är täckt av vitsippor på våren! Så det får bli ett återbesök även hit! 🙂

Ni ser hur lummigt det är!

Uppe på den vackra stenbron såg det ut så här över ån…

Förhållandevis lite vatten i Toretorpsån och kanske därför som vi inte kunde se att det fanns sju strömfåror?

Därefter förstod maken och jag att vi var på väg mot kusten på den hemliga resan! Varberg nästa – närmare bestämt Getterön, där maken och jag intog årets första havsbad! Inte en dag för tidigt! Så här på stranden intogs den medhavda lunchen och det blev som sagt sol och bad!

Innan hemfärd stannade vi till vid hamnen och promenerade runt Fästningen. En svalkande glass satt fint, innan vi så styrde färden hemåt igen!

Avslutar med några bilder ifrån Kallbadhuset som jag tycker är så vackert!

På bilderna syns inte många badande. Men jag kan lova er att det var fullt både här inne i Varberg och ute på Getterön!

Den ljumna kvällen avslutades hos oss med lite rosé, grillat och en grönsallad. Vilken fin ”hemlig resa!”

Kram Gunilla

Ljuvlig vårdag vid Särö Västerskog!

Idag sken åter solen ifrån en klarblå himmel och jag längtade ut på en skön promenad någonstans. Vi styrde färden mot Särö Västerskog, en bit söder om Göteborg. Tycker verkligen om att gå här i terrängen, som både går genom skog och på klippor. Vinden var inte så kylig som befarat, faktiskt riktigt skönt i solen och i lä. Här var också nästintill snö – och isfritt, så ingen halka! Tyvärr hade vi ingen fikakorg med och det ångrade vi. En kopp kaffe hade suttit fint här bland klipporna och med blicken ut över havet.

Jag vill gå sakta här och känna in doften från tång och hav!

Lite solglitter! 🙂

Mycket solglitter!

Tänk att det är vårdagjämning idag! 🙂

Kram Gunilla

Älskade vitsippor!

Nu är den underbara tiden här med alla älskade vitsippor! Idag regnar det här och då sluter sig den lilla blomman. men när solen strålar, då öppnar den sig och överallt där vitsippan trivs bildas stora vita fält! Varje ledig solig stund beger jag mig ut bland vitsipporna, och ännu en gång får jag förundras över hur vacker naturen är här och nu!

Jag får inte nog av att se dem, beundra dem och fotografera dem!  Bilderna nedan är ifrån Råda Säteri – ett stort område med ek – och björkskog och mängder av vitsippor. Råda Säteri ligger i Mölnlycke, i Härryda kommun. Några bilder är ifrån Krokängsparken på Hisingen Göteborg.

En tjock matta av vitsippor mot de vackra träden…

Tycker om att få med träden och stenarna i bilden, vilket framhäver vitsipporna mer…

Det här fotot är ifrån Krokängsparken, och visst är det vackert med den stora grenen och vitsipporna som nästan omsluter den!?

Här ser vi en liten del av den gamla vägen till Råda Säteri. Det är fantastiskt vackert att gå här på den vägen och beundra både den gamla muren, de mäktiga ekarna, Rådasjön och som nu på våren alla vitsippona! Säteriets historia sträcker sig ända mot 1100-talet och det är lite svårt att föreställa sig hur det såg ut då. Men nog skulle jag vilja komma som gäst med häst och vagn på våren i vitsippetid på den tiden då ett flertal berömda poeter besökte Säteriet.

Kram Gunilla