Att försöka göra det bästa även om det gör ont i ryggen och lederna!

Läser lite på olika bloggar och för dem alla är det gemensamma att alla längtar efter vår. Kanske inte så konstigt med att det faktiskt blev vinter till slut med en hel del kyla, sol och på många håll väldigt mycket snö! En del dagar har jag faktiskt inte gått ut. Inte när det är kyla i kombination med nordliga vindar. Därtill kanske halka! Då har jag varit tacksam över att inte behöva gå ut, för de där vindarna ger mig alltid ont i lederna.

Men trots stugvärme, glad zumbaträning, välgörande yoga, så blev det ändå så att jag fick ett skov och ryggskott! Februari och mars är de värsta månaderna och jag tror inte att jag har klarat mig undan något år. Det är precis som om att har jag klarat av hösten och vintern så här långt, så kommer smällen när vintern övergår mot vår. Under hela februari har jag haft känningar, men inte mer än så och så hoppas jag på att jag ska klara mig undan. Jag är i alla fall tacksam över att jag numera slipper att oroa mig över att inte kunna gå till jobbet. Jag behöver inte ringa och sjukanmäla mig varken till arbetsgivare eller försäkringskassan. Det är en stor befrielse! Men likväl är det jobbigt att ha ont och det är kostsamt! För i de flesta fall behöver kroppen hjälp med att läka och då behöver jag gå till en kunnig kroppsterapeut. Nu har jag varit på tre behandlingar och mår mycket bättre! Underbart att ha någon nära och där det oftast går att få komma snabbt! Ännu så länge har jag i alla fall klarat mig ifrån influensa (har vaccinerat mig) och andra virusinfektioner och det är jag tacksam över då det också kan utlösa skov.

Tack och lov så är vi klara här hemma med renoveringen i övervåningen och vi är verkligen nöjda. Lite bilder kommer kanske…och jag har ju av naturliga skäl inte varit så behjälplig. Men jag la krutet innan, som att rensa ut och stuva undan och det var kanske inte det bästa sättet att ta hand om mig, eftersom jag hade känningar i ryggen. Men nu renoverar vi inte varje år och jag får två, tre skov ändå under året.

Att ha smärta och knappt kunna gå, sitta, ligga – inte veta vad man ska ta sig till är påfrestande även om jag vet att det är övergående. Men jag har med medicin i kroppen försökt röra på mig ändå. Men det är sannerligen inte lätt att förflytta sig med en sned rygg. Det krampar något så in i hel…..

Nu är jag i alla fall bättre, klarar att gå kortare sträckor och har kunnat fixa lite i våra nyrenoverade rum. Ligger, sitter om vartannat och spånar på inredningsinspiration. Lite nytt har vi inhandlat, men det mesta finns redan. Rom byggdes ju inte på en dag, så det får ta lite tid att bo in sig och se hur vi vill ha det! Till helgen kommer vår lilla solstråle och då hoppas jag att jag är helt bra igen!

Nog längtar jag också efter vår och framför allt lite vårvärme. Promenerade en liten omväg när jag var på behandling idag och trots att det är en mulen och disig dag, anade jag vårluft! Har några vinterbilder som jag inte har visat här på bloggen och kanske det blir de sista vinterbilderna för den här säsongen…

Massor med nysnö! På sommaren är här fullt med människor som solar och badar. Lite svårt att förstå det nu!

Det är vackert med vinter och snö på träden!

Visst ser man hur kallt det är! Ån är nästan helt igenfrusen och sjön!

Lite öppet vatten fortfarande för alla sjöfåglarna. Men vattnet är som sagt kallt, så ibland är det gott att vara uppe på isen.

Vår vackra ”Monetbro”, som egentligen heter Lukas bro.

Det är så bra att bron kom till så att alla som vill kan gå både längs sjön och ån.

Jag är så glad över att jag kunde gå ut och pölsa i snön, innan jag blev dålig! För jag tycker om de där klara, lite kalla och vindstilla dagarna! Efter vinter kommer vår och det är underbart att både vara här och nu (utan att ha ont förstås) samt att längta efter vår! Det kliar verkligen i fingrarna nu att börja pyssla om pelargoniorna som står i förrådet och väntar på ny jord och näring! Ungefär som jag! Och krukorna som står vid entrén och på vår altan, där har blommorna gjort sitt! Tänk, snart kan jag plantera penséer och andra vårblommor! 🙂

Men, sov du lilla videung än så är det vinter…

Kram Gunilla

 

 

 

Iskristaller bildar vackra små formationer!

Här på västkusten har vi inte fått så mycket snö, som på många andra platser i vårt avlånga land. Den snö vi har täcker knappt marken, men minusgrader har vi och det gör att solchanserna ökar! Som idag. Då passade jag på att gå ut en skön runda – den som jag brukar gå genom skogen och ned mot vår sjö.

Tycker det är så vackert när det bildas iskristaller som i sin tur bildar små formationer av olika slag. Tittar men en stund kan man skönja små djur, föremål med mera ur iskristallerna. Det är bara fantasin som sätter gränser.

Små, små, istappar som klänger sig fast likt klädnypor!

Jag tycker att de här små iskristallerna såg ut som små segelbåtar intill å-kanten. 🙂

Visst ser det ut som små segelbåtar?

Vy över skogstjärnet och alla små ”segelbåtar” har lagt till i den lilla viken. 🙂

Nere vid sjön…

Runt varje vasstrå hade det bildats en liten iskristall. Det såg ut som ett fällt med små diamanter!

Det här fotot fick mig att tänka på våren då dammarna nära skogen blir fyllda med ”slemmiga små öar” av grodyngel! Men nu var det små isfyllda bubblor istället!

Lite lustigt med bryggan med som haltade och som inte nådde intill land! 🙂

Ja, naturen är förunderlig!

Nu hör jag att det väntas sol imorgon också och en kall natt. Underbart!

Vore mysigt att ta med fika ut…

Kram Gunilla

 

 

 

Barndomsminnen och frihetskänsla. Tankar om en bild!

Tankar om en bild…

Det här fotot tog jag för ett par, tre år sedan och jag bevarar det i favoritmappen. Mappen där jag sparar bilder som jag av olika skäl tycker särskilt mycket om.

Bilden påminner mig om sommar – om mina första barndomssomrar vid havet! Det är doften av salt hav och tång som jag njuter av än idag! Det är barndomsminnen om att åka snipa, bada och fiska krabbor i timtals och så måsarnas skriande. Jag får en frihetskänsla av bilden – måsen som är fri att flyga vart den vill. Eller så långt vingarna bär. Frihet som är så viktigt för mig – ja varje människa tänker jag, men som inte alla har eller får. Min längtan till havet är alltid närvarande och det finns få andra platser som får mig att känna mig så lugn och harmonisk. Vad tänker du om min bild? Väcker den något hos dig?

Kram, Gunilla

Text & Musik : Ulf Lundell

Jag trivs bäst i öppna landskap,nära havet vill jag bo,
några månader om året, så att själen kan få ro.
Jag trivs bäst i öppna landskap, där vindarna får fart.
Där lärkorna slår högt i skyn, och sjunger underbart.
Där bränner jag mitt brännvin själv, och kryddar med Johannesört,
och dricker det med välbehag, till sill och hembakt vört.
Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo.

Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ,
ingen kommer in i min närhet, som stänger in och stjäl.
Jag trivs bäst när dagen bräcker, d’r fälten fylls av ljus,
när tuppar gal på avstånd, när det är långt till närmsta hus.
Men ändå så pass nära, att en tyst och stilla natt,
när man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt.
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ.

Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri,
när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti.
När det klara och det enkla, får råda som det vill,
när ja, är ja, och nej, är nej,och tvivlet tiger still.
Då binder jag en krans av löv, och lägger den runt närmaste sten,
där runor ristats för vår skull, nån gång för länge sen.
Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri.