Iskristaller bildar vackra små formationer!

Här på västkusten har vi inte fått så mycket snö, som på många andra platser i vårt avlånga land. Den snö vi har täcker knappt marken, men minusgrader har vi och det gör att solchanserna ökar! Som idag. Då passade jag på att gå ut en skön runda – den som jag brukar gå genom skogen och ned mot vår sjö.

Tycker det är så vackert när det bildas iskristaller som i sin tur bildar små formationer av olika slag. Tittar men en stund kan man skönja små djur, föremål med mera ur iskristallerna. Det är bara fantasin som sätter gränser.

Små, små, istappar som klänger sig fast likt klädnypor!

Jag tycker att de här små iskristallerna såg ut som små segelbåtar intill å-kanten. 🙂

Visst ser det ut som små segelbåtar?

Vy över skogstjärnet och alla små ”segelbåtar” har lagt till i den lilla viken. 🙂

Nere vid sjön…

Runt varje vasstrå hade det bildats en liten iskristall. Det såg ut som ett fällt med små diamanter!

Det här fotot fick mig att tänka på våren då dammarna nära skogen blir fyllda med ”slemmiga små öar” av grodyngel! Men nu var det små isfyllda bubblor istället!

Lite lustigt med bryggan med som haltade och som inte nådde intill land! 🙂

Ja, naturen är förunderlig!

Nu hör jag att det väntas sol imorgon också och en kall natt. Underbart!

Vore mysigt att ta med fika ut…

Kram Gunilla

 

 

 

Barndomsminnen och frihetskänsla. Tankar om en bild!

Tankar om en bild…

Det här fotot tog jag för ett par, tre år sedan och jag bevarar det i favoritmappen. Mappen där jag sparar bilder som jag av olika skäl tycker särskilt mycket om.

Bilden påminner mig om sommar – om mina första barndomssomrar vid havet! Det är doften av salt hav och tång som jag njuter av än idag! Det är barndomsminnen om att åka snipa, bada och fiska krabbor i timtals och så måsarnas skriande. Jag får en frihetskänsla av bilden – måsen som är fri att flyga vart den vill. Eller så långt vingarna bär. Frihet som är så viktigt för mig – ja varje människa tänker jag, men som inte alla har eller får. Min längtan till havet är alltid närvarande och det finns få andra platser som får mig att känna mig så lugn och harmonisk. Vad tänker du om min bild? Väcker den något hos dig?

Kram, Gunilla

Text & Musik : Ulf Lundell

Jag trivs bäst i öppna landskap,nära havet vill jag bo,
några månader om året, så att själen kan få ro.
Jag trivs bäst i öppna landskap, där vindarna får fart.
Där lärkorna slår högt i skyn, och sjunger underbart.
Där bränner jag mitt brännvin själv, och kryddar med Johannesört,
och dricker det med välbehag, till sill och hembakt vört.
Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo.

Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ,
ingen kommer in i min närhet, som stänger in och stjäl.
Jag trivs bäst när dagen bräcker, d’r fälten fylls av ljus,
när tuppar gal på avstånd, när det är långt till närmsta hus.
Men ändå så pass nära, att en tyst och stilla natt,
när man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt.
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ.

Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri,
när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti.
När det klara och det enkla, får råda som det vill,
när ja, är ja, och nej, är nej,och tvivlet tiger still.
Då binder jag en krans av löv, och lägger den runt närmaste sten,
där runor ristats för vår skull, nån gång för länge sen.
Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri.