En novemberdag vid havsbandet

Havet – en skymt av havet. Fylla lungorna med havsluft. Känna doften av hav och tång. Här kan vi strosa i lugn och ro. Här kan vi fika och njuta av utsikten, lugnet och av varandras närvaro. Här kan tankarna få ro. Vi släpper taget om oro, om det som åter tagit fart. Om pandemi och restriktioner. Det är skönt att bara vara.

Det höga gräset har höstfärger och i horisonten syns den långa badbryggan vid Askimsviken. himmelen är vackert mörkblå. Djupblå.

Nyponbuske, tall, höstfärgat gräs och havsviken. Novemberfärger. Himmelen har blivit lite ljusare.

Vi når Marholmen – en bit bortom Askimsviken. Några har gjort som vi – sökt sig till en plats, slagit sig ned vid ett bord där de intar sin fika. Vi rundar hörnet, där vi vill sätta oss ned.

Himmelen skiftar i rosa längst ut i havsbanden och djupnar i färgen inåt land. Det är stilla och det är vackert.

Här ser vi klippor och stenar i de vackraste av färger. Går sakta här och tar djupa andetag.

Fascineras av alla bergarter och på hur vackra mönster som har bildats genom tiden.

Så vackert och stilla, men inte helt tyst. På en liten holme hör och se vi storskarv. De låter lite grand, men tycks mest sitta tätt tillsammans i lugn och ro ifrån oss människor.

En bit innanför de vackra klipporna, mot en liten skogsdunge intog vi så vår fika.

De här dagarna är Guld värda!

Kram Gunilla

4+