Med skir grönska från bokskogen önskar jag en trevlig Valborg!

Blomsterprakt i all ära, men är det något som slår den skira grönskan i en bokskog? Det ena behöver förstås inte utesluta det andra! Men det gröna är vilsamt och högst rogivande på något sätt. Igår blev det en utflykt på nära håll. Vi for till Råda Säteri, för att få en sista glimt av vitsipporna. Det fanns inte mycket kvar av dem och blomningen i år har inte alls varit så intensiv som det brukar. Kanske både torka och kalla nätter har inverkat? Besvikelsen övergick dock i ett överväldigande, då vi för första gången besökte ett nytt område vid Råda Säteri som heter Labbra. Tänk att vi har bott i kommunen i 47 år och aldrig promenerat ut till udden vid Rådasjön, eller gått den slinga som vi gick nu!! Upplevelsen idag blev helt underbar bland den skira grönskan i bokskogen.

Byggnaden på Råda Säteri är under renovering som ska vara klar i augusti. Då är min tanke att återvända och ta lite fler foton där och berätta lite mer om Säteriet och området vid Labbra. Det finns en ruin vid Labbra och de efterforskningar som jag nu påbörjat är väl värda att berätta vidare. Märkligt det där – att det som ligger mycket nära, det har jag inte berätta om som Råda Säteri och om ruinen vid Labbra.

Idag blir det lite bilder ifrån den vackra parken vid Råda Säteri och ifrån bokskogen vid Labbra.

Det var här nedanför bostadsområdet Råda Säteri som vi hoppades få se vitsippor bland ek – och bokskog. Men när löven spricker ut, då vet jag egentligen att säsongen för vitsipporna är över. Härifrån promenerade vi den korta sträckan fram till själva Råda Säteri och parken. Vi insåg ganska snart att vi inte gått i själva parken, sedan ”urminnes tider!” Det var hög tid för det med andra ord.

Det pågick en hel del trädgårdsskötsel i själva trädgården, så vi gick ned till Rådasjön och blickade ut över den.

Det finns rester kvar av gamla stenbryggor, där vackra träbåtar av särskild karaktär la till för att lämna eller hämta upp gäster till Säteriet. Jag kan se dem framför mig i mitt inre i sina dåtida vackra kläder.

I vanliga fall promenerar vi fram till badplatsen, men fortsatte istället på stigen som bland annat leder till ”Labbra.” Det är så roligt att finna nya promenadstigar och som dessutom bjuder på underbara vyer!

Läste på en skylt att bokträden i området är mellan 150 år till 300 år! Men bokträd kan bli runt 1000 år gamla! Tänk vad de har att berätta….

Att slå sig ned på en bänk en stund och blicka ut över sjön genom skir grönska är också balsam för själen.

Riktade kameran upp mot trädtopparna…

Sedan en bit bort kom vi så en i bokskogen med en fantastisk skir grönska…

Man ser att vitsipporna har bildat en matta här… men istället såg vi lite varstans skogsvioler…

Ja, det är en ljuvlig tid och idag när jag skriver är det Valborgsmässoaftonen och någon bal på slottet hos kungafamiljen blir det inte! 🙂 men bortbjudna till goda vänner är vi och det kommer att bli väl så trevligt! 🙂

Glad valborg på er och njut av det som är Nu!

Kram Gunilla

När frosten bäddar in landskapet i vitt!

Vilken fantastisk frostnupen novemberdag! Inte ett moln, inte den minsta vindpust – allt lugnt och magiskt vackert!

Vi var på väg med bilen… stannande till och tog några bilder över den vackra skogen…

Solen på väg ned över grantopparna, men jag tyckte det var så vackert ändå i skymningsljuset…

Lite mer ljus….

En underbar dag och vi hann med en skön promenad i solljuset!

Kram Gunilla

 

Änglahår i björkskogen!

Tidigt i våras då jag gick i skogen och letade vårtecken, visade jag er ett foto där det växer björkskog. En lite dunge av bara björk. Inga löv och bara torrt fjolårsgräs syns.

För några dagar sedan såg det ut så här…

Änglahår – så vackert!

Eller som om björkarna var insvept i morgondimma…

Mycket vackert!

Vet inte vad det är för något gräs, men jag benämner det kort och gott för ängsgräs. Eller varför inte änglahår! 🙂

Jag har många, många, gånger vandrat i den här skogen på de olika stigarna och det finns alltid något nytt att upptäcka. Men jag har också mina favoritplatser i skogen som jag oftast fotograferar och det är bland annat vid skogstjärnet. Men vid den här promenaden blev det inget foto där. Platsen var upptagen av två kvinnor som verkade vara mycket förtroliga med varandra och jag ville helt enkelt inte störa dem.

Ha en underbar dag!

Kram Gunilla

Ljuvlig vårdag vid Särö Västerskog!

Idag sken åter solen ifrån en klarblå himmel och jag längtade ut på en skön promenad någonstans. Vi styrde färden mot Särö Västerskog, en bit söder om Göteborg. Tycker verkligen om att gå här i terrängen, som både går genom skog och på klippor. Vinden var inte så kylig som befarat, faktiskt riktigt skönt i solen och i lä. Här var också nästintill snö – och isfritt, så ingen halka! Tyvärr hade vi ingen fikakorg med och det ångrade vi. En kopp kaffe hade suttit fint här bland klipporna och med blicken ut över havet.

Jag vill gå sakta här och känna in doften från tång och hav!

Lite solglitter! 🙂

Mycket solglitter!

Tänk att det är vårdagjämning idag! 🙂

Kram Gunilla

Älskade vitsippor!

Nu är den underbara tiden här med alla älskade vitsippor! Idag regnar det här och då sluter sig den lilla blomman. men när solen strålar, då öppnar den sig och överallt där vitsippan trivs bildas stora vita fält! Varje ledig solig stund beger jag mig ut bland vitsipporna, och ännu en gång får jag förundras över hur vacker naturen är här och nu!

Jag får inte nog av att se dem, beundra dem och fotografera dem!  Bilderna nedan är ifrån Råda Säteri – ett stort område med ek – och björkskog och mängder av vitsippor. Råda Säteri ligger i Mölnlycke, i Härryda kommun. Några bilder är ifrån Krokängsparken på Hisingen Göteborg.

En tjock matta av vitsippor mot de vackra träden…

Tycker om att få med träden och stenarna i bilden, vilket framhäver vitsipporna mer…

Det här fotot är ifrån Krokängsparken, och visst är det vackert med den stora grenen och vitsipporna som nästan omsluter den!?

Här ser vi en liten del av den gamla vägen till Råda Säteri. Det är fantastiskt vackert att gå här på den vägen och beundra både den gamla muren, de mäktiga ekarna, Rådasjön och som nu på våren alla vitsippona! Säteriets historia sträcker sig ända mot 1100-talet och det är lite svårt att föreställa sig hur det såg ut då. Men nog skulle jag vilja komma som gäst med häst och vagn på våren i vitsippetid på den tiden då ett flertal berömda poeter besökte Säteriet.

Kram Gunilla