Asperö – en av många pärlor i den södra skärgården i Göteborg!

I fjol startade vi vårt ”projekt” som innebär att besöka alla öarna i Göteborgs skärgård, som går att nå med någon av skärgårdsbåtarna. I fjol besökte vi de flesta öarna i den norra skärgården. Har du missat något inlägg om det så är det bara att gå in och kika under ”Kategorier” och klicka vidare på ”Göteborgs norra skärgård!” Nu är det hög tid för att besöka öarna i den södra skärgården. Flera av öarna, både i den norra och södra skärgården har vi naturligtvis besökt många gånger genom åren. Maken och jag är ju födda och uppväxta i Göteborg! 🙂 Men det finns öar som vi aldrig besökt och det är dem som vi i första hand kommer att besöka. Jag vill undersöka dem på ett nytt sätt, som att följa promenadstigar på respektive ö, komma nära naturen och utforska dess historia. Hoppas att du som läser, blir inspirerad av att besöka någon av skärgårdens alla pärlor!

Södra Skärgårdens öar består av ca 30 st öar.

Öarna sträcker sig från Rivö i norr till Vrångö i söder. Vissa öar kommer du endast till under sommaren – om du inte har egen båt. Alla öar är bilfria. De största öarna är: Brännö, Styrsö, Donsö, Vrångö och Asperö. 
Några av de övriga är: Köpstadsö, Stora Förö, Knarrholmen, Kallö, Kårholmen, Vargö, Sjumansholmen.

Att ta sig till Saltholmen och till skärgårdsbåtarna

Från centrala Göteborg tar du dig ut till Saltholmen med spårvagnslinje 11 (och 9 under sommaren) – restid cirka 35 minuter, samt buss 114, Ö-snabben – restid cirka 25 minuter. Färjorna från Stenpirens resecentrum i stan till de större öarna i södra skärgården går numera året runt. Hela turen Stenpiren–Styrsö–Donsö–Vrångö tar cirka 1 timme och 35 minuter och är ett smidigt alternativ till att ta spårvagn/buss till Saltholmen och där byta till båt. Vid Saltholmen byter du sedan till den skärgårdsbåt som tar dig till målet för resan! Styrsöbolagets båtar ingår i den normala kollektivtrafiken, så samma biljett gäller för såväl buss och spårvagn! Planera din resa efter Västrafiks reseplanerare och Styrsöbolagets tidtabeller! Glöm inte att också planera för återresan!

Vårt mål för dagen, blev Asperö som är den ö som ligger närmast Saltholmen och som är en av de öar som vi aldrig har besökt! Det som ligger närmast ni vet…. Asperö visade sig vara en fin pärla och höjdpunkten blev utsiktsplatsen ifrån ”Valen!” Det namnet känner vi också igen ifrån Kalvsund i den norra skärgården.

Utgångspunkt

Styrsöbolagets båtar trafikerar två bryggor, Asperö Norra som ligger vid byn intill Asperö ränna och Asperö Östra, som också kallas Alberts brygga, vilken ligger på den obebyggda delen av ön. Vi valde Asperö Norra och promenerade högervarv, för att via Källdalsvägen och Korshamnsvägen, nå promenadslingan som kort och gott heter, ”Slingan!”

Längd

Det finns inga uppgifter om slingans längd, men vi uppskattar den till 4-5 km, beroende lite på hur man går.

Svårighetsgrad

Den första delen går på asfalterad väg. Därefter, mindre väg som smalnar av och som delvis löper genom blandskog. Lite kuperat och snårigt, med en del stigningar som vid utsiktsplatsen Valen som ligger på nordöstra delen av ön. Där ligger också en badplats ”Kvistevik” som är tillgänglig för allmänheten.

Kort historia

Redan under stenålderstid fanns det boplatser på Asperö men det var först på 1500-talet som en bebyggelse växte fram som vi vet något om. Det är den så kallade Gården som omfattade ett tiotal hus och som låg på en ås söder om den nuvarande byn. I samband med sillfiskeperioden i början av 1700-talet växte en by fram intill stranden på Asperös norra sida. Byggnaderna var små, låga enkelhus och mellan dessa låg rader av ladugårdar och uthus. Delar av denna bebyggelse finns ännu kvar. Den modernare bebyggelsen dateras till perioden efter det laga skiftet 1959.

Namnet Asperö förekommer i skriftliga källor redan på 1200-talet, då i formen Aspærø, vidare Assperöö 1565 och Asparö 1737. Betydelsen är av trädnamnet asp, som växte på ön. Ett gammalt öknamn på öborna var ”Krabbor”. Bofasta är ca: 400 personer.

Den näraliggande grannön Rivö är obebodd med undantag för betande hästar och får. Ön är ett populärt utflyktsmål för besökare med egna båtar och här finns även fornminnen, bland annat en gravplats.

Vår upplevelse av Asperö

Slingan är vacker att gå, med några sköna sittbänkar här och var. Däremot är inte slingan lika framkomlig och välskyltat så som vi upplevde det i den norra skärgården. men inga svårigheter att gå, men däremot borde det sättas ut skyltar som märker ut slingan bättre och framförallt stigen upp till Valen! Men väl däruppe och ön i sin helhet är en trevlig upplevelse! Vi fick god hjälp av ö-bor för att hitta rätt!

Efter det att vi tagit in på Korshamnsvägen fanns mycket fint att titta på som alltid i skärgården!

De där vyerna som jag aldrig tröttnar på! Så småningom kom vi in i en blandskog och nu när det grönskar är det också vackert!

Vi kom fram till en dansbana… kan tänka mig att det går att ta sig en svängom här bland annat till midsommar! 🙂 Av min äldre bror fick jag veta att min far i sin ungdom har arbetat här som vakt och säkerligen också tagit sig en ”svängom!”

Vackert där inne i blandskogen 🙂 och då och då hörde vi fågelsång…

Vi gick förbi en fantastisk bergvägg som var ganska lång och lite ”trolsk” i sitt utseende.

Vi nådde fram till en utsiktsplats på vår höger sida och det ville vi ju inte missa! Men inga skyltar som talade om var vi befann oss. Det fick vi googla fram på våra mobiler!

Nedanför oss ser vi enligt kartan, Korshamnsskären och Lösa pinneskär. Vi såg också in mot Göteborgs yttre västra delar. Här åt vi av den medhavda matsäcken! Sämre lunchställe kan man ju ha! 🙂

Några vågade sig på att bada. Det gjorde inte vi! 🙂

Vi mötte en trevlig och hjälpsam kvinna och med hjälp av hennes anvisningar förstod vi att vi var på rätt väg mot Kvisteviksbadet och vidare mot Musta – ett tjärn och höjdpunkten Valen! Vi gick inte ned till badet, utan letade oss fram till utsiktsplatsen Valen, men missade den stigen som skulle ta oss dit och hamnade istället vid Musta!

Det gjorde inte så mycket för där blommade vita näckrosor och runtomkring slingrade sig…

Kaprifol… redo att slå ut! Vi missade stigen på höger sida, strax innan Musta! Tänk så bra om det stod en skylt där med texten VALEN! Vi var ända nere vid hamnen innan vi insåg att vi var tvungna att promenera tillbaka upp för backen för att komma rätt! Utsiktstornet syns nere ifrån hamnen, men det finns ingen väg därifrån som leder upp. Utan det är den stigen som finns efter det att du har gått förbi badet och upp mot Musta som leder till utsiktsplatsen! Nåväl… motion har ju aldrig skadat någon och väl däruppe fick vi lön för mödan!

Här ser vi ut över hamnen där vi kom in med skärgårdsbåten. Piren ligger som två längst upp i bild! En fantastisk utsikt åt alla håll!

En lastfärja med gods på väg kanske till den närbelägna ön Brännö. På andra sidan Rivöfjorden ser vi just Rivö. En obebodd ö, men där det finns sommarbete för får och hästar!

Rivö – så makalöst vackert!

Rivö är cirka 0,8 km² stor och sparsamt beväxt. Den är obebodd, men används av de boende på närliggande Asperö för bete för frigående får och hästar. På ön finns flera tomtningar och även en ödekyrkogård. Eftersom Rivö ligger ganska nära Saltholmen, så är det många som paddlar hit ut.

Här uppe vid Valen, hade jag kunnat stanna hur länge som helst! Jag följde lastfärjan med blicken en bit och jag tittade ut över Rivö. Tittar du noga en bit ut över klipporna, så ser du Böttö fyr!

Böttö är en fyrplats nordväst om Galterö i hamninloppet till Göteborg.

Du ska ha gott om tid att vara här och blicka runt, för det är mycket att se och upptäcka även in mot Göteborg.

Ja, ta god tid på dig här uppe!

Till höger på väg ned från Valen går en stig (ingen skylt) som ledde oss förbi Musta från ovansidan och som mynnar ut nere vid kyrkan. Så var vi nere vid byn och hamnen igen! Nu promenerade vi en bit till affären och belönade oss med en glass i solen! Lite tid kvar innan vi tog färjan åter. Glöm inte att kolla tidtabellen, så du vet hur mycket tid du vill spendera på ön! Vi var här lite mer än 3 timmar!

En ”äkta bohuseka” – det är grejer det! 🙂

Många vackra miljöer nere i och runt byn…

En vy som möter dig ifrån piren, då du stiger av skärgårdsbåten!

Ja, det var vår ”lilla tur” som gick till Asperö! Nu får vi se vart vi åker härnäst? Sommaren har precis börjat och hösten kommer snart… det går med vindens fart! Sensommaren och hösten är också en bra tid för skärgårdsidyll! 🙂

En helt underbar dag som avslutades med grillning här hemma!

Kram Gunilla

Hyppeln-underbar naturslinga mot Västerhavet!

I skrivandets stund har vi besökt både Hyppeln och Grötö, men jag tycker att det är på sin plats att vardera ön får en egen presentation! Med båda dessa öar i ”upplevelsebanken”, har vi därmed besökt samtliga tio bebodda öar i Göteborgs norra skärgård, men på några av de större öarna har vi inte vandrat på dess naturstigar, även om vi har besökt dem i andra sammanhang. Så vårt trevliga ”projekt” är inte helt fullbordat! 🙂 Nu till vårt angenäma besök på Hyppeln…

Längd

Slingan är ca: 3 km lång och den tar oss runt på öns nordliga del.

Svårighetsgrad

Naturslingan är tillgänglighetsanpassad med grillplatser och passerar förbi Sandtångens badplats. Med jämna mellanrum finns utsiktsbänkar och även några grillplatser med bord.

Utgångspunkt

Till Hyppeln tar du dig med båt eller bilfärjan som går från Burö färjeläge på Hälsö. Parkering finns vid färjeläget Burö. Bilfärjan är avgiftsfri. För mer information, läs (färdsätt) här!

Lite om Hyppeln

Ön Hyppeln på lokaldialekt är en knöl, svulst eller puckel. Namnet syftar på öns profil. Den första gången i skrifter från 1600-talet då ön ägdes av skärgårdsbonden Olof Hansson. Hyppeln kallas också för makrillens paradis, men fiskenäringens blomstrande tid är över och numera finns bara ett par fiskebåtar kvar. Hyppeln var också känt som Sveriges krabbcentrum, med krabbfiske ute vid Læsø.

Hyppeln skiljs från Rörö endast via ett smalt sund. Inlandsisen har satt sina tydliga spår och från högsta punkten på ön, berget ”jättehuvud” ser man Marstrand i norr och Göteborgs hamninlopp i söder. Man ser också spår av de murar som stängde ute korna från odlingarna på den tiden det fanns jordbruk.

Hyppeln är 1,5 km lång och har ca: 166 bofasta. (Dec. 2017.) Högsta punkten Storevale mäter 43 meter över havet. Därifrån ser man Rörö och Carlstens fästning på Marstrand i norr, Stora Pölsan i väster och Vinga Fyr i söder. Mot öster finns fastlandet.

Ett flertal sällsynta och fridlysta växter återfinns på ön som: Klockljung, kustgentiana marrisp, strandvallmo och gul svärdslilja utmed stränderna. Landskapsblomman vildkaprifol frodas, liksom björnbär, nypon och slånbär.

Hyppeln är kanske mest känd för svenska folket för sin roll i en tragedi som ägde rum några sjömil nordväst om ön under andra världskriget, den 16 april 1943. Ubåten Ulven försvann efter en övning. Hon hittades den 5 maj sydväst om Stora Pölsan, på 52 meters djup, 100 meter innanför den svenska territorialgränsen. Ulven var sprängd i förskeppet av en förankrad tysk mina. Samtliga de 33 omkomna besättningsmännen kunde omhändertas. De jordfästes på Nya Varvet i Göteborg. Det skrivs att endast ubåtens kock klarade sig undan katastrofen, eftersom han satt i arrest vid det aktuella tillfället.

Våra upplevelser på Hyppeln

Vid hamnen gick vi högervarv, förbi de nybyggda lägenheterna och väl förbi dem, kom vi direkt på den natursköna slingan. Vid vårt besök var det strålande sol och friska, men ljumna vindar!

Bara att följa pilen åt vänster…

Slingan går förbi de nybyggda husen (lägenheter) som har det bästa läget och har fri sikt ut över havet och den här…

Det som jag också gärna lägger märke till är sjöbodar…

Vi var där som sagt en solig, blåsig och skön brittsommardag, närmare bestämt den 14 oktober och då kunde vi bara ana hur mycket människor här var längs den fina sandstranden under högsäsongen!

Här har det blåst upp tång, men jag är säker på att stranden är välkrattad under badsäsongen!

I bakgrunden skymtar Källö-Knippla…

i början av slingan kom vi fram till en skylt som visade en speciell händelse…

Offerkast – det ska finnas två på ön…

Offerkast, även benämnt riskast, stenkast, eller med en äldre benämning våle, är en plats där någon dött en oväntad eller våldsam död. Förbipasserande har på olycksstället offrat ett mynt, kastat en sten, granris eller en kvist, som ibland ej fått vara grön, dels för att hindra den omkomne att gå igen, men även för att skydda sig själv mot kommande olyckshändelser. I vissa områden levde man i tron att ju större sten eller gren man lade på högen, desto längre kunde man färdas utan att råka ut för en olycka. (Källa Wikipedia.)

Det är så spännande att komma till en ny ö och upptäcka såväl likheter som skillnader mellan de tio öarna i den norra skärgården.

Slingan ledde oss in i ett lika fantastiskt och föränderligt skärgårdslandskap som på de andra två nordöarna. (Rörö och Källö-Knippla).

Här ser vi den högsta punkten och härifrån en vidunderlig utsikt i 360 grader över den norra skärgården.

På ön, finns som jag nämnt fridlysta växter. Det vi såg vid vårt besök var mängder av slånbär, nypon, gentiana och en helt vanlig blåklocka som har dröjt sig kvar…

Åh, de är underbara liksom landskapsblomman kaprifol…

Tänk att de blommor så rikligt ännu!

Men att det också är höst, visar den här bilderna…

Vackert eller hur?

Prydnadsgräs bland klipporna som vajade i den friska vinden!

Landskapet blev lite kargare… och ni ser vilken vy! Här nere fanns en skylt som visade vägen till den…

Den ”klyvna stenen”, men bland de makalöst vackra berghällarna och stenblocken, såg vi den inte!? Stenen alltså! 🙂  Får väl skylla på att det ”första man blir blind på så är det på ögonen!”

Vi såg många klyvna stenar, men förmodligen inte den rätta! Hursomhelst så vad det detta vackra vi såg och som påminde oss om vårt besök på Rörö…

De oerhört vackra och skiftande bergarterna.

Kanske den sammetslena stenen framför oss var den rätta!? Det sägs att den har blivit träffad av en blixt. Därom krävs nog fler efterforskningar!

Mycket vackert eller hur!?

Efter fikapausen – som smakar så gott ute i fantastisk miljö, vandrade vi vidare…

Landskapet blev än mer kargt och vinden låg på…

Haha… ”hon har vinden i sitt hår!” Tänk om man vore en fågel och kunde flyga! Andra sidan sett, så är jag fullkomligt nöjd med att kunna vandra runt på våra vackra skärgårdsöar! 🙂

Ändlöst vackert! Tänk så många vackra öar vi har i vår skärgård! Det är inte konstigt att turister vallfärdar hit med vår tillgänglighet som vi har med Allemansrätten! Jag är innerligt tacksam över att leva i ett land som Sverige och genom att skriva och berätta om bland annat vår skärgård, så hoppas jag kunna bidra med att fler besöker och värdesätter allt det som finns så nära! Det är lätt att ta saker och ting för givna.

Tycker om att se att det inte saknas konstnärlig kreativitet på Hyppeln! 🙂

Hej då Hyppeln… vi syns nog igen!

Kram Gunilla