Att bara vara eller att ta dagen som den kommer! Vad menas med det?

Inför semestern blir det som oftast att man samtalar med sina kollegor, familj och vänner om vad man ska göra på sin semester. Svaren blir lite olika som sig bör. Mitt eget svar blev att inget direkt är inplanerat nu under huvudsemestern. ”Jag ska bara vara och ta dagen som den kommer!”  Vad innebär det undrar säkert flera av er läsare? För nog bemöttes mitt svar delvis med frågande blickar eller med frågan som; ”Ska du inte göra någonting?”.

De flesta somrar har vi alltid haft något inplanerat som en kortare eller längre resa. Men också ”bara-vara-dagar”. När barnen var små var vi borta i flera veckor i sträck med vår husvagn och förflyttade oss mellan olika campingplatser för att få många olika upplevelser. Ibland stannade vi längre, för att där fanns mycket roligt att göra. Men med åren och utflugna barn, så har behovet istället blivit att göra mindre och att vara hemma mer. Maken och jag fortsatte att campa själva under några år, men sedan något år tillbaka är campinglivet över. De sista åren innan vi sålde husvagnen stod den mest stilla!

Utbudet av vad man kan göra på sin semester kan vara hur omfattande som helst. Inspiration till det finns i massor! Jag tycker mycket om att se nya platser. Både nära och längre bort. Men har också ett stort behov av att njuta i hemmets lugna vrå. Men att inte göra någonting, är urtråkigt! Är rent av en omöjlighet!

Jag vet inte ens om ”att bara vara” eller ”att ta dagen som den kommer” är samma sak? Det första tolkar jag som; att ha mindre aktiviteter inplanerat, att slippa stress, krav och måsten. Det andra att göra sitt bästa utifrån de förutsättningar som finns. För om man till exempel har drabbats av en svår sjukdom, är arbetslös, är nyskild, drabbats av sorg etcetera. Så är det snarare att försöka ”ta dagen som den kommer”, än ”att bara vara”. Men samtidigt så vävs det samman, beroende på hur livssituationen ser ut. Ingen vill ju till exempel ”bara vara” om det är ett arbete som står högst på önskelistan! Och hur svårt är det inte för en småbarnsförälder att ”bara vara”? Eller kanske längta efter mer gemenskap och aktiviter som singel, änka, änkeman? Ja, helt klart har uttrycken skilda betydelse, beroende på vem du frågar.

Min livssituation är den att jag i detta nuet njuter av mina semesterdagar. Tre veckor av fem är snart tillända och det har blivit så som jag önskade. Planer på vad jag ville göra fanns med från start och det har inneburit att planera dagen utifrån lust, möjligheter och delvis väder och vind! Tre veckor där ingen aktivitet från början har varit inplanerad – inte ens de sköna dagarna i Blekinge och Småland. Lusten och möjligheterna fick styra det valet. Så att ”bara vara” eller ”att ta dagen som den kommer”, har för oss så här långt bara inneburit något positivt. Stillsamma dagar och mer aktiva dagar. Alla dagar har inte varit toppen – är de någonsin det? Nej, ibland infinner sig en salig röra av tankar som leder till känslor som leder mig till oro, besvikelse och ledsamhet. Och har man då semester, så är det lättare att stanna upp och ta hand om de känslorna.

Senare i höst väntar en inplanerad resa och semester! 🙂 Om allt blir som planerat kommer maken och jag att tillbringa två veckor på Sicilien. Resan är inplanerad, men inte varje dag där på plats! Hur det kommer att bli har vi ju så klart ingen aning om. Men min förhoppning är att det blir en bra blandning mellan vila och aktivitet och att det hjälper mig bättre att klara av vinterns påverkan på min kropp och själ!

Att bara vara om så för en stund….

Att stanna till under promenaden, sätta sig ned en stund och betrakta det jag ser…

Eller som här… samtala med Olivia!

Med henne är jag i varandets stund så länge den varar! 🙂

Att som här läsa och sjunga med henne är det roligaste vi båda vet!

Men hur vackert är det inte att vara på cykeltur, blicka ut över ett sädesfält och ett hav i horisonten? (Ven).

Eller gå på en strand och plocka stenar och snäckor…

Eller stanna upp och låta solen belysa ansiktet för en stund!

Att betrakta en solnedgång – att se hur himmelen färgas alldeles röd!

Här är jag i området vid Gardasjön där vi var i fjol. Nog finns det tid till att stanna, kliva av cykeln och njuta med alla sinnen. Resan var planerad, men inte att stanna till vid just den här platsen.

Ja, jag njuter av ” att bara vara”, men också av att vara i rörelse. Men att eftersträva en fulltecknad almanacka är inget för mig. Kanske inte helt lätt när det gäller arbetet – det som man inte kan påverka. Men mycket går att påverka. Både i arbetet och privat! Lite komiskt i sammanhanget kräver det ett visst mått av planering och hur vi använder vår totala tid. Men det tar får bli ett annat inlägg!

Hur tänker du om att ”bara vara” eller att ”ta dagen som den kommer?”. Är det något som du eftersträvar? Provocerar det dig? Tänker du på det överhuvudtaget?

Kram, Gunilla

 

 

 

 

Energipåfyllning!

Ny vecka och nya möjligheter! 

Idag på morgonen tänkte jag gå iväg till gymmet för att träna så sakteliga efter förkylningen. Men hade absolut ingen lust att gå iväg och gå på ett band och därefter styrketräna. Försökte motivera mig hur bra jag mår sedan, men hela min kropp och själ spjärnade emot.

Jag tittade på termometern som visade fyra plusgrader och sedan tittade jag ut. Ganska soligt och vindstilla. Åh, jag längtade ut – ut till skogen och vitsipporna! Tog på mig rejält med kläder, stadiga skor och så stavarna. Rustad för en lång tur i skog och mark.

Det finns inget bättre för mig än att ge mig iväg ut i naturen. Jag blir både lugn och påfylld på en och samma gång. Tankarna klarnar och eventuella spänningar i kroppen avtar och det beror förmodligen på att jag är närvarande i varje ögonblick i varje andetag. Jag ser på marken där jag sätter ned fötterna. Ibland lyfter jag blicken, ser mig omkring och lyssnar. En rödhake alldeles nära, en ekorre som precis som i visan satt i en gran och skalade en kotte. Ibland hörde jag ett välbekant trummande ljud – en hackspett, ljudet av en porlande bäck och så alla vitsipporna och andra fåglar.

Visst är det bra med gym när det är mörkt, halt och kallt – men inte nu – inte i vitsippetid!

Det blev en lång skön runda i skogen och som grädde på moset – skön avslappnande yoga. Jag är glad över att jag lyssnade på min kropp – det blev en bra start på min vecka!

Bjuder er på några foton som jag tog i Nödinge, dagen före doppet. Då promenerade Olivia och jag och kameran var med. Men inte idag!

thumb_DSC_0028_1024

thumb_DSC_0019_1024

thumb_DSC_0011_1024

thumb_DSC_0009_1024

Åh, den lilla familjen bor så nära vacker natur!

Kram, Gunilla

 

 

 

 

 

 

 

 

Vår bästa tid är alltid nu!

Tiden mellan vinter och vår kan ibland kännas oändligt lång. Särskilt då vintern dröjer och inte visar sig förrän i februari som är vanligt numera. Det kan komma lite snö i december, men det är ytterst sällan som vi har det under jul och nyåret – det som de flesta önskar sig!

Januari  månad går ganska fort förbi och har det kommit snö, så lyser det upp och det känns ljusare. Jag tycker om snö och klara krispiga dagar. Och då är vintern härlig!

I februari som i år hade 29 dagar, så blev det ganska många soliga dagar och en del snö. Men också typiskt tråkigt slaskväder. När ljuset återvänder, så tänker jag på att ”vår bästa tid är nu.” För våren som många längtar efter med stigande temperatur, fågelkvitter och de första vårblommorna – allt det har vi framför oss. Så jag försöker att låta bli att längta och istället njuta av att se olika vårtecken varje dag. Vår bästa tid är alltid nu!

Mars är väl den månad som lurar oss mest…härliga vårdagar och så blir det bakslag och mer vinterlikt igen. Och vet ni jag har gjort en iakttagelse genom åren som stämmer ganska bra! Det brukar oftast bli tre bakslag under mars månad. Snön töar bort och det blir soligt och vårligt…men så kommer vintern tillbaka och det gör den tre gånger med kyla och ibland också mer snö! Nu har vi haft två bakslag…och just nu är det härlig vår! 🙂

Oavsett om det kommer kyla och snö…så är ju våren där ändå med sina olika blommor och fågelkvitter. Vintergäck och snödroppar/snöklockor, de trotsar frostiga nätter och gläder oss där de sticker upp!

thumb_DSC_0010_1024

Soliga vintergäck…åh de är så söta!

thumb_DSC_0023_1024

Små, små snödroppar, men trotsar frostiga nätter och växer så det knakar!

thumb_DSC_0089_1024

thumb_DSC_0082_1024

thumb_DSC_0083_1024

Små, små vilda cyklamen som vi såg vid vårt besök i Botaniska trädgården!

thumb_DSC_0078_1024

Redan i december kan vi se hasseln blomma till mångas förtjusning, men lika mångas förfäran. Pollenallergi! (Tror det är hassel?)

Att längta efter någonting är inte fel, men jag tycker många missar det som pågår just nu vad det än gäller. Det tycks ofta vara så att det som komma skall är bättre än det som är nu!

Även om jag vill vara i nuet och njuta i stunden, så ska jag nog också se om alla mina pelargonior som står i förrådet. De behöver beskäras, samt få ny jord. Hoppas att dimman lättar, så att jag kan stå ute och plantera om.

Hur ser det ut där du bor? Hur långt har våren kommit? Ger du dig tid till att njuta av det som sker varje dag? Vad det än är?

Önskar er en solig och mysig lördag!

Kram, Gunilla