Frivillighet, försiktighet och omtanke!

I vårt land är ännu så länge ingen satt i karantän. Allt bygger på frivillighet, till försiktighet och vi har några restriktioner att följa. Till en del känner jag mig begränsad. En del av min vardag ser annorlunda ut. Jag träffar inte barn och barnbarn och heller inte vänner på tu man hand. Jag undviker definitivt platser och butiker som jag annars besöker. Så är det för mig. För andra är begränsningen och ensamheten mer närvarande.

Vi lider ingen nöd. Vi har egentligen allt vad vi behöver. Vi har varandra och vi har naturen att tillgå! Moder jord har bjudit oss på underbara solskensdagar och att vara ute i naturen är just vad vi uppmanas till! Vilken frihet och möjlighet! Igår cyklade vi årets första långtur på tre mil. Vår tur utgick hemifrån, längs vackra sjöar, på småvägar och genom skogspartier. Ibland motvind, ibland medvind. Punktering blev det också på hemvägen. Men ändå, vilken frihet det är att bege sig ut, till fots eller på cykel!

På cykel kommer man ju längre och man hinner se och uppleva det vackra. Stanna till där man kan och vill. Sätta sig i lä, njuta av den medhavda matsäcken och lyfta ansiktet mot solen.

Hur det kommer att bli de närmaste dagarna eller längre fram vet vi inget om. En dag i sänder och var rädd om dig och om varandra.

Kram Gunilla

5+

Blandade känslor!

Tänk att det snart är midsommar! Jag vill inte att det ska vara midsommar – jag är inte riktigt där ännu! Midsommar… smaka på det ordet… ett vackert ord och en vacker tid! En tid som jag önskar vore så mycket längre! Jag vill uppleva dagarna och de ljusa nätterna. Jag vill känna in alla dofterna och jag vill gå barfota i gräset. Jag vill plocka ängens blommor och jag vill äta solmogna jordgubbar varje dag! Jag vill se soluppgången och jag vill se solnedgången. Jag vill vandra över skärgårdens klippor och jag vill blicka ut över öppet hav. Jag vill se morgondimman lätta över skogstjärnet och jag vill vandra i lövskogens salar! Jag vill cykla och känna vinden i mitt hår och jag vill höra lärkans drill.

Jag känner mig glad, men också vemodig. Glad och tacksam över mycket – över allt det som jag har och över det vackra som finns i mitt liv. Jag är glad och lycklig över de människor som uppskattar mig för den jag är! För dem som delar min glädje och som har tid till att dela den med mig.

Jag är sårbar och insiktsfull. Jag vet mycket, men kan inte allt. Jag försöker förstå hur andra tänker och agerar, men har svårt att ibland få ihop ord och handling. Jag vill att du ska få vara den du är och kanske du är lika sårbar som jag, fast jag inte förstår det! Det är det som jag försöker förstå och som är svårt – att du kan inte ändra på mig och jag kan inte ändra på dig! Du sårar mig för att jag låter dig göra det. Jag har insikten, men inte alltid kraften att stå emot de känslor som uppstår av att känna sig sårad. Att känna sig mindre betydelsefull. Att jag inte är lika viktig för dig som du är för mig. Min sanning är inte din sanning. Mitt liv är inte ditt liv och ditt liv är inte mitt liv. Du är inte som jag och jag är inte som du. Du lever ditt bästa liv och jag lever mitt bästa liv! Kanske jag är viktig för dig, fast du inte visar det. Kanske jag är viktig för dig, men att jag inte förstår det!

Ja, jag är sårbar och insiktsfull och jag vet att varje dag är en ny dag. En dag med nya möjligheter! Jag känner mig friare, mer utvilad och gladare idag! Ja, jag känner mig fri som fågeln!

Må gott!

Kram Gunilla

0