Tankar om hösten och om livets cykler.

Under hösten förbereder sig naturen för den kommande vintervilan. Innan löven faller får vi människor njuta av en sällan skådad färgrikedom. Det är för mig lika vackert och efterlängtat som när vitsipporna breder ut sig och sträcker sina små ”ansikten” mot solen. Då är den långa vintervilan över.

Ja, färgerna är underbart vackra och de skiftar i allt från gyllene toner till djupaste rött.

Hösten ger mig både energi och harmoni. Jag tar vara på varje stund av dygnets ljusa timmar! Jag låter skogens och havets dofter fylla mina lungor med välbehag och syre. Men jag jäktar inte, utan saktar istället ned farten, för jag vill ju uppleva. Se och uppleva med alla mina sinnen. Vara i stunden.

Hösten är en fin tid för reflektion och eftertanke. Ibland leder det till en lust för förändring. Att skala bort onödiga ting och sådant som kanske gnager inombords. Att välja om. Att gå en annan väg. Eller att inse att den föreslagna vägen är den jag vill fortsätta att vandra på.

Hösten påminner mig också om våra olika ceremonier som tar oss genom livets stadier – från födsel till döden. Vi står snart inför en vacker högtid – den då vi tänker på nära och kära som inte längre finns bland oss. Alla helgons dag är den helg på året då vi tillsammans med människor i Sverige och världen uppmärksammar och minns dem som har lämnat det här livet. Det är en helg då vi påminner oss om att döden finns, och drabbar oss alla.

En fin tradition är att dekorera graven på olika sätt och tända ljus. Men kanske det är en tradition som så småningom avtar eller försvinner, då många väljer en plats i en minneslund eller att strö askan ”för vinden!”

På kort tid har vi mist en granne – en mångårig vän, samt en nära anhörig. Minnesstunden har vi framför oss. Dagen och stunden då det är dags att ta farväl.

Mina tankar och känslor kring det, återgår till tiden som är nu. Naturen som förbereder sig för vintervila. Löven som täcker marken och som så småningom blir till jord. Naturens och livets cykler.

Naturen är vacker och livet är det för det mesta likaså. Det är smärtsamt att ta farväl. Det är ett avsked. Våren kommer, våra liv går vidare, men de vi har mist kommer inte tillbaka. Vi kan försöka se dem i allt det som de älskade. I allt det som omgav dem. Även om ett liv har tagit slut, så finns minnen kvar.

Livet är en gåta – något vi har fått till låns. Låt oss leva det så vackert som det bara går.

Ta hand om dig!

Kram Gunilla

1+

Frivillighet, försiktighet och omtanke!

I vårt land är ännu så länge ingen satt i karantän. Allt bygger på frivillighet, till försiktighet och vi har några restriktioner att följa. Till en del känner jag mig begränsad. En del av min vardag ser annorlunda ut. Jag träffar inte barn och barnbarn och heller inte vänner på tu man hand. Jag undviker definitivt platser och butiker som jag annars besöker. Så är det för mig. För andra är begränsningen och ensamheten mer närvarande.

Vi lider ingen nöd. Vi har egentligen allt vad vi behöver. Vi har varandra och vi har naturen att tillgå! Moder jord har bjudit oss på underbara solskensdagar och att vara ute i naturen är just vad vi uppmanas till! Vilken frihet och möjlighet! Igår cyklade vi årets första långtur på tre mil. Vår tur utgick hemifrån, längs vackra sjöar, på småvägar och genom skogspartier. Ibland motvind, ibland medvind. Punktering blev det också på hemvägen. Men ändå, vilken frihet det är att bege sig ut, till fots eller på cykel!

På cykel kommer man ju längre och man hinner se och uppleva det vackra. Stanna till där man kan och vill. Sätta sig i lä, njuta av den medhavda matsäcken och lyfta ansiktet mot solen.

Hur det kommer att bli de närmaste dagarna eller längre fram vet vi inget om. En dag i sänder och var rädd om dig och om varandra.

Kram Gunilla

5+

Blandade känslor!

Tänk att det snart är midsommar! Jag vill inte att det ska vara midsommar – jag är inte riktigt där ännu! Midsommar… smaka på det ordet… ett vackert ord och en vacker tid! En tid som jag önskar vore så mycket längre! Jag vill uppleva dagarna och de ljusa nätterna. Jag vill känna in alla dofterna och jag vill gå barfota i gräset. Jag vill plocka ängens blommor och jag vill äta solmogna jordgubbar varje dag! Jag vill se soluppgången och jag vill se solnedgången. Jag vill vandra över skärgårdens klippor och jag vill blicka ut över öppet hav. Jag vill se morgondimman lätta över skogstjärnet och jag vill vandra i lövskogens salar! Jag vill cykla och känna vinden i mitt hår och jag vill höra lärkans drill.

Jag känner mig glad, men också vemodig. Glad och tacksam över mycket – över allt det som jag har och över det vackra som finns i mitt liv. Jag är glad och lycklig över de människor som uppskattar mig för den jag är! För dem som delar min glädje och som har tid till att dela den med mig.

Jag är sårbar och insiktsfull. Jag vet mycket, men kan inte allt. Jag försöker förstå hur andra tänker och agerar, men har svårt att ibland få ihop ord och handling. Jag vill att du ska få vara den du är och kanske du är lika sårbar som jag, fast jag inte förstår det! Det är det som jag försöker förstå och som är svårt – att du kan inte ändra på mig och jag kan inte ändra på dig! Du sårar mig för att jag låter dig göra det. Jag har insikten, men inte alltid kraften att stå emot de känslor som uppstår av att känna sig sårad. Att känna sig mindre betydelsefull. Att jag inte är lika viktig för dig som du är för mig. Min sanning är inte din sanning. Mitt liv är inte ditt liv och ditt liv är inte mitt liv. Du är inte som jag och jag är inte som du. Du lever ditt bästa liv och jag lever mitt bästa liv! Kanske jag är viktig för dig, fast du inte visar det. Kanske jag är viktig för dig, men att jag inte förstår det!

Ja, jag är sårbar och insiktsfull och jag vet att varje dag är en ny dag. En dag med nya möjligheter! Jag känner mig friare, mer utvilad och gladare idag! Ja, jag känner mig fri som fågeln!

Må gott!

Kram Gunilla

0