Att sätta upp realistiska hälsomål!

Sommaren 2019 på Köpstadsö i Göteborgs södra skärgård. (Kössö).

Det är så här jag ser på mig själv och det är så här jag vill känna mig! En glad, positiv naturälskande person som tycker om att vara i rörelse. Att kunna röra på mig obehindrat. Gärna som här i Göteborgs skärgård. Jag har alltid betraktat mig som frisk, förutom då att jag under en mycket påfrestande period i mitt liv ådrog mig reumatisk sjukdom. Sjukdomen har funnits där sedan år 2000. Den har påverkat mig negativt, men inte styrt mitt liv. (Ankyloserande spondylit – Bechterews sjukdom. Förkortas AS.)

Under 2017, började jag få symtom från mitt ena knä, röntgen påvisade begynnande artros. I årsskiftet, 2019/2020, började jag också få symtom ifrån samma sidas ljumske, vilket kan vara höftartros. Allt tyder på det enligt besök hos fysioterapeut. Det var inte så jag hade tänkt mig att mitt pensionärsliv skulle bli! Och som det inte skulle räcka, fick jag konstiga symptom på yrsel och illamående, vilket sannolikt berodde på att jag fått en virusinfektion i mellanörat, som i sin tur påverkade balanssinnet. Att kunna träna med yrsel och illamående har stundtals varit omöjligt, vilket i sin tur har påverkat min psykiska hälsa negativt. Därtill coronaviruset som maken och jag hittills har klarat oss ifrån.

En del dagar har yrseln varit mindre påträngande och då har jag vågat mig på en cykeltur eller en promenad. Det som jag uppskattar så mycket! Nu vet jag inte om jag vågar ropa ”hej!” Är jag över bäcken tro? Men idag är första dagen som jag har kunnat träna mitt rörelseprogram för höftartros och för AS, utan att bli yr eller illamående! Om viruset äntligen har läkt ut, så har det påverkat mig i tre månader! Jag kan säga att det har varit och är fruktansvärt jobbigt!

Varför skriver jag om det här…

För det första så jämför jag mig inte med någon annan! Det finns alltid någon som har mycket sämre förutsättningar än vad jag har. Men att tänka så är varken hälsofrämjande eller hjälpsamt! För det andra så tänker jag att genom att berätta (skriva), så kan jag kanske hjälpa någon annan. Många som läser min blogg gör det ju för att söka inspiration på ett eller annat sätt. För det tredje – inget är ”hugget i sten!” Det mesta går att påverka i viss mån. Både AS och artros går i skov. Det betyder att det förekommer båda sämre och bättre perioder i sjukdomsförloppet! Hittills har jag inte behövt medicinera beträffande min AS. Tar vid behov Ipren eller liknande. Allsidig träning och vila har hjälpt. Vid artros är det också träning som förespråkas. Operation väntar man med in i det längsta.

Ja, hittills har inte 2020 varit så positivt för min del och beträffande coronaviruset, så påverkas vi ju alla. Jobbigast med det är ju att inte få krama om sina barn och barnbarn. Vårt yngsta barnbarn – lille Arvid är snart nio månader och att inte få vara nära honom är urjobbigt! Så saknar vi förstås att Olivia inte kan komma hit och sova över som hon har gjort lite då och då! Tur är ändå att när man är runt fyra år, så lever man i nuet och har kul med sina kompisar! Men nu när det blir ”goare tider”, hoppas jag att vi kan ses ute, men utan kramar förstås!

Realistiska hälsomål – vad kan det innebära?

All träning på gymmet, ligger nere för min del på grund av coronaviruset. Jag vill inte utsätta mig för onödig smittorisk, genom att träna rörelseträning, yoga och zumba där. Det är inte säkert att jag kan träna zumba i fortsättningen. Hopp och stuts är inte bra för någon med artros, men det sistnämnda kan jag ju låta bli! Jag får känna mig för när det blir läge för det igen. Zumba är ju så kul!

Rörelseträning och yoga är mycket hjälpsamt både vid AS och vid knä – och höftartros. Jag har program att följa och har som målsättning att utföra programmen tre dagar i veckan. Att cykla, promenera eller gå stavgång gör jag alltefter lust och dagsform.

Jag hoppas innerligt att regelbundet träning ska ge resultat. Att det verkligen ska stärka leder runt knä och höft. Att förstärka muskulaturen runt det som är angripet och inflammerat. När jag mådde som sämst, vilket egentligen är fram till dagens datum, så kändes tillvaron mycket dyster. Egentligen inte så konstigt med tanke på hur situationen har varit och är. Det är okej att må dåligt – det finns alltid en eller flera anledningar till varför det är så. Smärta är något som inte alltid syns utanpå och det gör det ofta svårt för andra att förstå! Under de här månaderna som passerat har det i regel tagit mig flera timmar att komma igång efter det jag har vaknat på morgonen.

Att vara mål – och hälsomedveten är det som alltid har fått mig tillbaka på banan igen. Nu när viruset verkar ha läkt ut, kan jag se framåt igen. Jag kan se för mitt inre att träning och vila gör att jag åter vågar tro på att jag kan kan röra mig ute i naturen så som jag önskar. Jag vet att sämre perioder kommer, men även bättre. Jag kanske inte kommer att kunna åka iväg på någon vandrings – eller cykelresa som omfattar flera dagar. Men det betyder ju inte att jag inte kan alls! Realistiska mål är att bege mig ut på dagsetapper i närmiljön. Både till fots eller på cykel. Det är ännu så länge möjligt även i dessa Coronatider!

Ja, jag tror fullt och fast på att det går att påverka sin hälsa, hur illa det än kan upplevas. Jag hade otur att jag drabbades av ”det där viruset” som däckade mig fullständigt för en tid!

Jag tänker ibland tillbaka på vårt nyårsfirande i Köpenhamn 2019/2020. Då mådde jag bra på alla sätt. Maken och jag njöt till fullo av vackert väder och av miljön i Köpenhamn. Några dagar senare började informationen om coronaviruset strömma ut, medan jag själv inte på något sätt släppt tankarna om klimatkrisen….

Blogglusten har inte varit direkt spirande och flödande och prio nummer ett är att fokusera på den egna hälsan. Så mycket av min tid kommer att gå till att träna, uppleva och vila! Blogglusten kommer nog förhoppningsvis att finnas kvar med hjälp av förnyad energi!

Ta väl hand om er!

Kram Gunilla

4+