Kvällspromenad i och runt området Klippan i gamla Majorna!

Promenaden från Nya varvet mot Röda sten och Gamla Majorna, har vi promenerat  många gånger och jag njuter varje gång, då det finns så mycket att beundra. Jag tröttnar aldrig på att gå här, som delvis är mina barndomskvarter! Vackrast är det så klart under den ljusa årstiden med all grönska och med med liv och rörelse. Men även en kall och solig vinterdag är här vackert. Ja, faktiskt alla årstider! Området runt Klippan är särskilt utmärkande med alla gamla hus och bevarande grönområden. Jag trodde jag hade sett det mesta här, men den här gången upptäckte vi något nytt – att gå in på en av gårdarna! Har alltid promenerat förbi på utsidan och beundrat husen, men inne på gården öppnade sig en ny värld!

Vem vill inte ha en sådan här trädgård!?

Jag bara älskar grönskan, träden och husen!

Gungställningen är kanske inte direkt vacker, men roligt för barnen så klart! Men vilken miljö och trädet –  det var dess storlek jag ville visa!

Längan som skymtar till höger på bild är en del av bevarade arbetarbostäder.  Kanske de som bodde här då, inte upplevde livet och platsen som så idyllisk som vad vi gör! Men enligt en skylt med information om platsen så fanns det ett socialt program för Cornegie som bestod av tre grundpelare: Kyrka, skola och bostäder. Lägenheterna bestod av ett rum och kök med skafferi, vedbod och del i vind och bagarstuga. Hyra: åtta kronor i månaden inklusive hemförsäkring!

Vackra grönområden…

Makalöst vackert!

Vilken lycka att det trots allt finns områden som lyckades undgå rivningshysterin på sjuttiotalet! I stadsdelen Majorna finns många gamla hus bevarade och flera av dem har mycket vackra och detaljrika fasader…

Hus med hjärta och själ! 🙂

Mellan Nya varvet och Röda sten har jag en del barndomsminnen. Tänk att jag har badat här nere i viken som skymtar mellan äppelträdets grönskande och blommande grenar…

Ser ni stranden och vattnet…

Det skymmer och solen sänker sig sakta ned i havet…

Och därute ligger bland annat Älvsborgs fästning…

Ja, vem vill sitta inne och titta på tv en sådan här kväll? Inte vi! Kvällen avslutades ute vid Långedrag. En titt ut över havet!

Kram Gunilla

Blommande träd i vårt vackra Göteborg!

Det är mycket som jag vill se och njuta av i vår vackra natur! Vitsipporna har snart blommat ut, magnolian likaså. Men i vår stad blommar nu körsbärsträden och häggen. Det finns så många vackra oaser i vårt Göteborg och idag besökte vi två av dem. Trädgårdsföreningen och Bältespännarparken. Mysigt att se alla flanörer i parkerna, på uteserveringarna och på gator och torg. Men det var ändå lagom med folk, ingen trängsel, många är bortresta. Just i trädgårdsföreningen är träden mäktiga! Gamla vackra träd med en otrolig grönska som är så viktigt för staden. De är inte bara stadens lungor, de bildar ett ”grönskande tak” i parkerna och i vår alléer.

Den ljusa skira grönskan är så vacker, men blommande träd ger färg åt staden!

Stockholm har Kungsträdgården och där har jag ännu inte varit, men det finns körsbärsblom runt om i vår stad och på Södra vägen, nära Korsvägen har vi en fin liten allé!

Jag skulle gärna vilja vara en liten humla och krypa in här i härligheten! 🙂

Vi har också många vackra hus i vår stad med så kallade ”förträdgårdar.”  Nära Lorensberg finns många sådana vackra hus och små trädgårdar.

Alldeles utanför Landsarkivet vid Lorensberg växte ett jättestort träd – en ljuvligt doftande hägg!

Ja, vi har en fantastisk natur runt omkring oss, Både hav, skärgård, skog och mark och vårt vackra Göteborg!

Kram Gunilla

En härlig dag vid Tofta naturreservat med oslagbara naturvyer!

Idag sken solen och vi planerade snabbt för en utflyktsdag! Det blev Tofta naturreservat där vi har varit förut, både höst, advent och senast förra året på Valborgsmässoaftonen. Här är så vackert att vandra förbi längs strandängarna och på klipporna. Då och då går leden alldeles vid strandkanten förbi havet. Här finns så mycket att se på sin vandring av djur – och växtriket. Nere vid strandängarna såg vi både påfågelöga, blåvinge och citronfjäril. Här och var i hagarna blommar det rikt av vitsippor, styvmorsviol, svalört och det finaste av allt – gullvivor! Eller ”majnycklar” som många säger i norra Bohuslän. Som vanligt när jag går i skog och mark, håller jag ögonen öppna. Dels för allt som jag vill fota, dels för att inte trampa på en orm! Mina ögon signalerade SNOK…  och som så snällt ringlade tillbaka ner i diket. Den ville inte vara med på bild och de ville inte fjärilarna heller.

Men vackra vyer ska ni få se…

Tänk att ett foto med tång som har blåst upp från havet kan vara vackert!? Det tycker i alla falla jag! Den blå tunna som ligger och flyter är inget skräp. Det var någon slags boj. Kanske för musselodling…

Och underbara är de små styvmorsviolerna som lyser upp där på strandängarna.

Och så var det ju ”majnycklarna”! Lycka att se dem igen!

Så långt ögat når – svalört och styvmorsvioler. Åh du milde tid vad jag har längtat efter det här!

Svalört som lyser som solen självt! 🙂

Här nedför stenmuren satte vi oss med vår fika i lä för vinden och med en fantastisk utsikt över havet, klipporna och delar av strandängarna. Fokus på den vackra muren!

Naturen här påminner en del om naturreservatet vid Särö Västerskog. Åh det är så vackert!

Älskar det här karga landskapet. Det är meditativt att vandra här. Det enda ljudet är ifrån sjöfåglarna och ifrån vågorna som kluckar mot stranden och stenarna.

Och färglöst är det definitivt inte…

Jag vet inte hur många gånger vi bara stannande till och blicka ut över landskapet. Jag kan inte se mig mätt. Jag är så tacksam över att jag gång på gång får uppleva det här. Naturen.

Kram Gunilla

Cykeltur till vitsipporna vid Råda Säteri

Det blev en perfekt dag för en längre cykeltur förbi våra två stora sjöar och till bland annat vitsipporna vid Råda Säteri! Nästintill vindstilla och växlande molnighet. Innan vi kom fram till vitsipporna, så cyklade vi Rådasjön runt. En fantastisk slinga där man kan välja på att cykla eller gå runt sjön. Nu cyklade vi hemifrån, så då blev det självklara valet att cykla den underbara naturslingan. Skön känsla att ha tre mil i benen!

Det är svårt att låta bli att längta efter den här dagen att se vitsipporna i full blom. Jag brukar tänka på dem då vi kommer in i februari, och då vintern rasar som mest, men i år varade vintern ända in i mars månads slut! Vintern har varit så lång, så lång, men nu är de här! Vitsipporna! Vid Råda Säteri är det vitt, vitt, så långt ögat kan se!

Det är verkligen magiskt varje år då vi besöker just den här platsen! Jag måste nypa mig i armen att jag får uppleva det!  Och jag ska besöka platsen om och om igen för snart är den tiden förbi!

Så vill jag återigen visa ett foto på ett övergivet badhus eller vad det nu är… jag har visat det förut, men mitt hjärta slår ett extra slag för det lilla hus!

Till min glädje såg jag att de (ägaren?) har bytt ut den yttre delen av bryggan… kanske de också tar sig an lilla huset. Nog älskar jag den orörda delen av bryggan mest…

Alltså den här dörren…. Andra kanske bara ser förfall, men jag ser en tid som jag skulle vilja ha upplevt!

Kram Gunilla

Cykeltur till Björkö och blåsipporna!

Vinden stoppade oss inte, trots friska vindar trampade vi från Hällsvik till färjan mot Björkö för vidare cykling mot Bovik. Vi ville se blåsipporna innan det är försent för den här gången. Det är mödan värt att cykla trots vinden, för det är ju så vackert landskap.

Vi tog vägen genom skogen – en slinga som heter ”promenaden!”  Lite roligare att cykla där även om det på några ställen är lite stenigt. Där var det också lä för nordostvinden.

Så roligt att ta sig fram med cykel och samtidigt hör bofinkens glada melodi! Vi såg också sädesärla och citronfjäril.

Så vackert det är med gamla knotiga träd – ibland stanna till och betrakta!

På några ställen hade vi utsikt över de närliggande öarna Öckerö och Hälsö..

Kallt blått hav, men ändå så vackert!

Så kom vi fram till belöningen – blåsipporna!

Det är lika magiskt varje gång vi får se dem! De är ju inte så vanliga i vår trakter och är fridlysta här. Tyvärr har beståndet minskat rejält mot första gången vi var här för lite mer än tio år sedan. Vet inte orsaken, men förmodligen är det så många som har vallfärdat hit genom åren och trampat sönder marken där de växer. De första gångerna som vi var här fanns det ett blått hav av blåsippor och nu är det inte i närheten av det! Men, men, de finns och det är så underbart att se dem. 🙂

Ja, det var absolut värt besväret att cykla i den friska vinden för att få se dem. Ni som har möjlighet ska absolut besöka platsen. Det går att ta bilen en bit mot Bovik, där det finns parkering. Sedan är det att traska en bit eller ha med cyklar och cykla den sista biten från parkeringen. Eller som vi om man vill ha lite mer utmaning. Parkera bilen på fastlandet vid långtidsparkeringarna som bland annat finns vid Hällsvik eller vid Hjuvik. Sedan är det bara att trampa på ned till färjeläget och åka med över till Björkö. Glöm inte matsäcken! 🙂

Kram Gunilla

Vårkänslor – Det är det här jag har längtat efter!

Äntligen har vi haft vårvärme och i helgen vårstädade vi trädgårdens rabatter, tog bort resten av granriset, samt sopade upp all flis. Njuter verkligen av att se hur det växer och frodas i våra rabatter. Det ser ut att bli riklig vårblomning!

Den där känslan när den smutsiga snön är borta och att alla markytor är befriade ifrån grus, gör att det känns så rent. Hoppas nu också att gator och torg snarast blir städade!

Vårtecken är väl också att grillsäsongen har börjat! Många med oss grillade i helgen och att kunna sitta ute och njuta av livets goda är ”en lisa för själen!”

Men det jag längtat allra mest efter den långa vintern är morgonpromenaderna!  Som många av er vet, älskar jag verkligen den där morgonstunden att gå ut tidigt och vandra genom skog och mark. Att uppleva vårens ankomst och hur allt börja spira i naturen. Nu kan jag om jag vill gå ut en runda varje dag och med kamerans hjälp dokumentera och se hur fort allting händer, nu när våren väl har etablerat sig. Som jag har längtat!

Så gott som är all snö nu borta i skogen och på stigarna, men isen är inte helt bort i det lilla skogstjärnet.  Men jag tror bestämt att herr och fru and höll på att bygga bo i vassen.

Ser ni fru and inne i vassen? Så väl hon kan kamouflera sig. Naturen är fantastisk!

Här i ekskogen längs sidorna på stigen kommer marken snart vara täckt av vitsippor. Det är underbart att ha den tiden framför sig!

Det är något alldeles speciellt med gärdsgårdar – gamla stenmurar. Det finns gott om dem och tänk vilket hårt arbete med att få dit dem!

Den här vägen leder fram till några sommarstugor som jag har visat förut. Det som gjorde mig ledsen är att se gamla hus förfalla oavsett hur stort eller litet det är.

Huset kanske inte har någon ägare nu? Det ligger några nyare hus i nära anslutning och ägaren till detta lilla hus kanske inte finns bland dem. Min tanke och känsla är att vad skulle detta lilla hus kunnat användas till? Till många olika saker tänker jag! Om jag hade varit ägare så hade det blivit en liten gäststuga eller kanske ett minimuseum för allsköns gamla ting. Eller vintagebutik! 🙂 Sedan går det ju att låta människor får komma och ”klä av huset” och ta vara på det som går!

Jag njuter av bilden. Dels för att jag älskar träd, dels för att även marken här kommer att vara täckt av vitsippor! då och då på morgon – eller på kvällspromenaden kan man se rådjur här. Ser ni gärdsgården i bakgrunden?

Det finns också lövskog, men den har gallrats hårt för att den gamla ekskogen ska bevaras. När det blir lövsprickning så älskar alla småfåglar att vara här.

Jag låter alltid blicken vandra i olika riktningar – här tittade jag upp och såg en gammal björk med skägglav. Så tittade jag som tur var ned där jag gick på stigen…

Ingen orm, men väl en groda! 🙂 Ett gott vårtecken.

Den var lite vårtrött, så jag hjälpte den iväg ifrån stigen mot sjön. Ville inte att den skulle bli trampad på!

Tidig vår, men vår är det även om isen delvis ligger kvar…

Visst är det vackert!? Någon kanske bara tycker att det ser grått, brunt och visset ut. Jag ser vårljuset och jag ser vad som komma skall!

Precis där promenaden tar slut ifrån naturreservatet så växte de här underbara tussilagon mitt i ett stenröse. Inte mycket till jordmån där inte, men de är precis så de trivs! 🙂

Kram Gunilla

Ett svanpar mötte mig vid sjön!

Idag på min dagliga promenad, letade jag efter lite vårtecken och till min glädje var det full aktivitet i en myrstack! Det är ett mycket gott vårtecken! 🙂

Gick vidare på promenaden ner mot sjön som nu äntligen har börjat öppna sig! Där alldeles vid strandkanten låg ett svanpar och simmade. Helt orädda för mig! Jag blev helt betagen av deras skönhet! Bjuder er på några bilder och en liten videosnutt.

Håll tillgodo!

Kan ni se myllret av myror? 🙂

Och så det vackra svanparet… ett underbar stund. Bara de och jag….

Vågar jag gå närmre?

Helt orädd för mig. Så här nära en svan vet jag inte om jag varit förut! Ett magiskt ögonblick! Vi bara tittade på varandra… lycka!

Kram Gunilla

Ljuvlig vårdag vid Särö Västerskog!

Idag sken åter solen ifrån en klarblå himmel och jag längtade ut på en skön promenad någonstans. Vi styrde färden mot Särö Västerskog, en bit söder om Göteborg. Tycker verkligen om att gå här i terrängen, som både går genom skog och på klippor. Vinden var inte så kylig som befarat, faktiskt riktigt skönt i solen och i lä. Här var också nästintill snö – och isfritt, så ingen halka! Tyvärr hade vi ingen fikakorg med och det ångrade vi. En kopp kaffe hade suttit fint här bland klipporna och med blicken ut över havet.

Jag vill gå sakta här och känna in doften från tång och hav!

Lite solglitter! 🙂

Mycket solglitter!

Tänk att det är vårdagjämning idag! 🙂

Kram Gunilla

Renovering med början i fel ände!

Under hösten renoverade vi i vårt kök med tillhörande matplats, Det är så gott som klart där nu. Det som eventuellt återstår är en ny disk – och arbetsbänk. Frågan är om det behövs? Det får mogna.

Nu är det dags att fräscha upp golv – och väggytor på det översta planet, där vi bland annat har vårt sovrum och ett annat rum som med tiden har blivit mitt kontor. Den här processen att välja färger, möbler etcetera är både roligt och svårt. Oftast har jag en tanke om vilka färger och möbler som skulle passa in. Problemet är oftast att det finns så mycket att välja på. Men jag brukar inte falla för trender, utan kommer att hålla fast vid vår färgskala av naturtoner. Därför är det ju bra ändå att bruna toner är på tapeten igen! 🙂

Nu handlar det inte så mycket om att köpa nya möbler, snarare att rensa bort sådant som inte fyller någon funktion längre. Vi behöver inte längre något bokskåp, stort skrivbord och dithörande hyllor på mitt lilla kontor. Som det är nu är det ett hopplock av ärvda och icke funktionella möbler och det är inte trivsamt. Här pågår operation utrensning till ett minimum av bland annat möbler, böcker och pärmar. Sälja, skänka, slänga och spara! En liten egen skrivplats behöver jag och som av en händelse fick ett alldeles underbart litet damskrivbord följa med hem då vi besökte Alingsås. Jag har länge önskat mig ett sådant och det här skrivbordet passar så fint ihop med vår två gustavianska stolar. Stolar som jag vill ha kvar eftersom de för mig är så förknippade med min mormor och hennes barndomshem. Vi besökte Hemlyckan i Alingsås – en av mina favoritbutiker som jag har nämnt tidigare och där fann jag bordet! Nu känns det ju extra bra att också inhandla något som är bättre begagnat och som har en själ!

Nu brukar jag inte köpa möbler före en renovering, men skrivbordet kommer bli så fint i det ”nya rummet.” Det vet jag med säkerhet!

Visst är det ett underbart vackert skrivbord och som passar så fint ihop med de gamla gustavianska stolarna!? Stolarna är lite bräckliga att sitta på, så jag får införskaffa något annat passande och som kanske bryter av i stilen.

Matt och vaxad yta för bästa finish! En enda stor låda och det räcker gott!

Några föremål som absolut inte ska rensas bort är några gamla och kära fotopärmar och böcker av skinn. Älskar sådana föremål och särskilt då de har en känd släkthistoria.

Aldrig någonsin ett nytt album kan bli så här vackert! Eller hur?

Processen är som sagt igång!

Kram Gunilla

 

 

 

Iskristaller bildar vackra små formationer!

Här på västkusten har vi inte fått så mycket snö, som på många andra platser i vårt avlånga land. Den snö vi har täcker knappt marken, men minusgrader har vi och det gör att solchanserna ökar! Som idag. Då passade jag på att gå ut en skön runda – den som jag brukar gå genom skogen och ned mot vår sjö.

Tycker det är så vackert när det bildas iskristaller som i sin tur bildar små formationer av olika slag. Tittar men en stund kan man skönja små djur, föremål med mera ur iskristallerna. Det är bara fantasin som sätter gränser.

Små, små, istappar som klänger sig fast likt klädnypor!

Jag tycker att de här små iskristallerna såg ut som små segelbåtar intill å-kanten. 🙂

Visst ser det ut som små segelbåtar?

Vy över skogstjärnet och alla små ”segelbåtar” har lagt till i den lilla viken. 🙂

Nere vid sjön…

Runt varje vasstrå hade det bildats en liten iskristall. Det såg ut som ett fällt med små diamanter!

Det här fotot fick mig att tänka på våren då dammarna nära skogen blir fyllda med ”slemmiga små öar” av grodyngel! Men nu var det små isfyllda bubblor istället!

Lite lustigt med bryggan med som haltade och som inte nådde intill land! 🙂

Ja, naturen är förunderlig!

Nu hör jag att det väntas sol imorgon också och en kall natt. Underbart!

Vore mysigt att ta med fika ut…

Kram Gunilla