Glad och solig midsommar!

Idag på midsommarafton ska vi tillsammans med goda vänner ut på böljan den blå! Vi har gjort den här turen tidigare, till Göteborgs norra skärgård och tyckte det var så trevligt på alla sätt. Det bjuds på traditionell midsommarmat med allt som vi förväntar oss av en god sillbuffé. Därtill god dryck av allehanda slag! Ska vara i stunden och njuta av allt! Vädret går ju inte att påverka, men väderprognosen ser rätt så bra ut. Mest uppehåll, men tyvärr lite blåsigt.

Önskar er alla en fin midsommar med mycket glädje och gemenskap!

Må gott och njut av dagen, även om det kommer lite regn…

Kram Gunilla

Följ med till Gräfsnäs slottsruin!

Vi blev av yngsta sonen, inbjuden på hemlig utflykt! Han vet vad hans mor tycker om! Nog känner jag till Gräfsnäs museijärnväg, där du kan åka mellan Anten–Gräfsnäs slottspark. Ett populärt utflyktsmål för skolklasser! Men av någon outgrundlig anledning, så har jag inte åkt den aktuella sträckan, ej heller besökt slottsruinen och dess fantastiska park! Detta trots alla mina år i för – och grundskola. Ett svagt minne säger mig att äldsta sonen har åkt med ångloket med sin farmor Ellen. Eller om det var en skolutflykt? Nåväl, den som spar hon har – det blev en jättefin rundvandring i Gräfsnäs slottspark!

Som du kanske kan se, ligger Gräfsnäs nästan 6 mil ifrån Göteborg, samt cirka 1 mil nordväst om Alingsås i Västergötland. 

Ena sidan av Gräfsnäs tågstation.

En tågstation med charmen bevarad. Det var en dröm att kika in i fönstren och titta på interiören! Jag blev glad kan jag säga! 🙂 Skulle kunna flytta in genast och börja inreda, men med bevarad charm!

Jag får erkänna att jag inte visste så mycket om slottsruinen och dess fantastiska park. Här finns ju allt det som jag älskar! En dröm att vandra omkring bland bevarade byggnader, slottsruinen, samt bland de gamla och enormt höga lövträden. Det kommer förmodligen att bli ett nytt besök här och då i vitsippetid. Här lär finnas gott om vitsippor på våren.

Det första vi kom fram till efter det vi parkerat bilen var en spaltkvarn. Här blev det många foton i idyllen och genast började mina tankar vandra tillbaka i tiden hur det var då det begav sig. Oftast var det kvinnorna som fick slita hårt då säden skulle malas.

Här fanns mycket att utforska och det är så underbart när kulturvärden restaureras med varsam hand och därmed bevaras.

Här har vi en smedja…. men det som jag föll pladask för var…

Det är något alldeles extra med soldattorp! Mina tankar går oavkortat till Vilhelm Moberg och hans Raskens och Ida! 🙂 Nu vet vi alla att det inte alltid var så idylliskt, men i vår tid får vi njuta av idyllen. Den här soldatstugan byggdes år 1861 och den flyttades hit till platsen år, 1943. Den är byggd på det sätt, som var brukligt i Mellansverige sedan Vikingatiden.

Lägg märke till parkens speglingar i fönstret!
Pelargonior hör sommaren till!

Det här är troligtvis något slags förråd eller magasin för förvaring av säden kanske?

Vi vandrade vidare i parken och kom fram till slottsruinen…

Det är sannerligen inte mycket kvar av det en gång så imponerande slottet!

Lite historik

Gräfsnäs slottsruin ligger vid Antens norra spets i Gräfsnäs i Erska socken i Västergötland. Gräfsnäs slottspark är ett kommunalt inrättat kulturreservat sedan 2010. Gräfsnäs slottsruin ligger på en udde i sjön Anten, vars namn kan härledas till det fornnordiska ordet för svan, alpt. Anten är alltså ”svansjön” och än idag sägs svanarna trivas bra i sjön. 🙂

Gräfsnäs är släkten Leijonhufvuds stamgods och började uppföras omkring år 1550 av riksrådet och friherren Sten Eriksson (Leijonhufvud). Släktens gamla borg, Loholm, låg på ön Loholmen i sjön Anten, men man ville nu ha en borg som låg bättre till strategiskt. Där Gräfsnäs började byggas fanns det redan ett medeltida stenhus, vilket fick bilda grunden till den nya borgen.

Enligt en sägnen skall en kvinna, som tröttnat på Ebbas hårda fasoner, ha uttalat en förbannelse över slottet – som skulle brinna tre gånger med 100 års mellanrum. Slottet har också mycket riktigt brunnit 1634, 1734 och 1834. Ebba var änka till Sten Eriksson (Leijonhufvud).
Efter att Stens syster Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) 1536 gift sig med Gustav Vasa kom Sten in i den innersta kretsen kring kungen. År, 1539 blev han riksråd och en tid därefter rådgivare i hemliga ärenden.

Sten slöt sig till hertigarna Karl och Johan och deras uppror mot Erik XIV, och tillsammans med Pontus De la Gardie skulle han ta kungen tillfånga i Stockholm. När Sten försökte hindra kungen att fly sårades han så svårt av en hillebard att han dog efter några dagar. Änkan Ebba Månsdotter slutförde byggandet av slottet och hon styrde det med järnhand. Hon levde hela 41 år efter sin makes död, Sten Eriksson, Leijonhufvud.

Efter varje brand och ny ägare har slottet ändrat utseende. Änkan Ebbas son,Axel Stensson förstärkte borgen genom att bygga försvarsvallar, vallgrav med vindbrygga samt två runda befästningstorn. År 1634, inträffade den första branden och slottet renoverades troligtvis inte förrän efter 1648. Byggherren Gustav Adolf Lewenhaupt, (Leijonhufvud) lät bygga om slottet till ett stort renässansslott med en flygelbyggnad. Han var inte ägare så länge till slottet, då han avled i ett fältläger i Finland år 1656.

Efter nästa brand år 1734, lät Katarina Tham, som då ägde slottet, ändra slottet till ett envåningshus med platt tak och endast ett mittparti med tre våningar. I början av 1800-talet, lät Johan Gripenstedt göra en omfattande reparation av slottet som mynnade ut i hela 50 rum, fördelat i två våningar. Han anlade också en engelsk park runt slottet. Det som vi kan se rester av idag. År, 1834, efter det att den nye ägaren, Johan Gripenstedt köpt Gräfsnäs för 110 000 kannor brännvin, började slottet att brinna för tredje gången! På grund av dålig ekonomi fick slottet förfalla mer och mer. Slottet blev nödtorftigt reparerat och slottet fick återigen ett platt tak. Sedan 1974 äger Alingsås kommun slottet och parken. Restaureringar har gjorts mellan åren 1992-1995. (Källa: Slottsguiden.)

Så det där med sägnen…

Som dotter till en av slottets arrendatorer tillbringade författaren Sophie von Knorring (född Zelow) sin barndom på Gräfsnäs. Slottet och parken var fulla av hemligheter och mystik; dessa sagor och sägner använde sig Sophie von Knorring av i sina romaner. Hon skrev om blodfläckar i slottet, fläckar som hur man än gned och skurade, kom igen, och om hur man i slottets källare funnit ett skelett av en riddare i full rustning. Hon berättar att under jungfrukullen i parkens västra del vilar enligt sägnen en jungfru som inte fick begravas i vigd jord. Var det kanske hon som låg bakom bränderna?

Ja, det är inte mycket kvar av det en gång så ståtliga renässansslottet! Det här är det norra tornet och nedan ser du det södra tornet…

En liten kik in i det som finns kvar…

Galler stoppar inte helt från att fåglar flyger in! Det var en vettskrämd fågel därinne vid vårt besök. Så var det ju det där med att ett hus behöver ett tak…

Den siste som bodde på slottet var fiskaren Nils Andersson. Han använde ett par rum till vänster om huvudentrén medan svinstian låg i ett av de runda försvarstornen. Nils Andersson betalade hyran i fisk. Efter hans död använde traktens ungdom slottets gästabudssal till fest och dans. Till slottsbyggnadens slutgiltiga undergång bidrog prästerna i trakten som inte kunde acceptera att bygdens ungdom samlades i slottet. Genom att ta bort taket på slottet var vägen mot totalt förfall oundviklig. Så kan det gå!

Några bilder ifrån den vackra omgivningen…

Apropå Vikingatiden, så har detta vikingaskepp plockats upp ur Anten! Nu ligger det på land… och vad som ska hända med det vidare, är för mig okänt. Jag tänkte gå ned och titta lite närmre på det, men så såg jag en skylt…

Upp till tjugo snokar som bor här – nej tack! Jag fick allt zooma in med kameran istället och det gick ju bra! Bäst att vara på ”säker mark!” 😉

Tycker om den här bilden som visar vågorna på Anten, de kraftiga trädstammarna och det vackra lövverket!

På andra sidan viken… sommar eller hur!?

en imponerade ask!

Det är svårt att återge de vackra lövträden och hur mäktiga de är. Många av dem flera hundra år! Här växer bland annat: Ask, lind, poppel, vanlig ek, samt rödek, lönn, al, och björk. Inte så ofta vi ser så många lövträd inom samma område. Nära slottsruinen växte stora lärkträd med finfina kottar!

Det lär finnas sex arter av fladdermöss här som ses över dammarna och kattugglor som trivs i de ihåliga ekarna.

Ja, här kan man gå runt hur länge som helst och det är många som firar midsommar här! Det finns även andra evenemang som Slåttergille. Vi var här en solig och lite blåsig, ”vanlig tisdag”. Inte så mycket turister ännu och det passade oss utmärkt!

Till sist en midsommarbild….

Solens strålar som letade sig in bland ängens hundkex! Vackert!

Imorgon som är midsommarafton… då hoppas jag vara på väg ut i skärgården!

Kram Gunilla

Blandade känslor!

Tänk att det snart är midsommar! Jag vill inte att det ska vara midsommar – jag är inte riktigt där ännu! Midsommar… smaka på det ordet… ett vackert ord och en vacker tid! En tid som jag önskar vore så mycket längre! Jag vill uppleva dagarna och de ljusa nätterna. Jag vill känna in alla dofterna och jag vill gå barfota i gräset. Jag vill plocka ängens blommor och jag vill äta solmogna jordgubbar varje dag! Jag vill se soluppgången och jag vill se solnedgången. Jag vill vandra över skärgårdens klippor och jag vill blicka ut över öppet hav. Jag vill se morgondimman lätta över skogstjärnet och jag vill vandra i lövskogens salar! Jag vill cykla och känna vinden i mitt hår och jag vill höra lärkans drill.

Jag känner mig glad, men också vemodig. Glad och tacksam över mycket – över allt det som jag har och över det vackra som finns i mitt liv. Jag är glad och lycklig över de människor som uppskattar mig för den jag är! För dem som delar min glädje och som har tid till att dela den med mig.

Jag är sårbar och insiktsfull. Jag vet mycket, men kan inte allt. Jag försöker förstå hur andra tänker och agerar, men har svårt att ibland få ihop ord och handling. Jag vill att du ska få vara den du är och kanske du är lika sårbar som jag, fast jag inte förstår det! Det är det som jag försöker förstå och som är svårt – att du kan inte ändra på mig och jag kan inte ändra på dig! Du sårar mig för att jag låter dig göra det. Jag har insikten, men inte alltid kraften att stå emot de känslor som uppstår av att känna sig sårad. Att känna sig mindre betydelsefull. Att jag inte är lika viktig för dig som du är för mig. Min sanning är inte din sanning. Mitt liv är inte ditt liv och ditt liv är inte mitt liv. Du är inte som jag och jag är inte som du. Du lever ditt bästa liv och jag lever mitt bästa liv! Kanske jag är viktig för dig, fast du inte visar det. Kanske jag är viktig för dig, men att jag inte förstår det!

Ja, jag är sårbar och insiktsfull och jag vet att varje dag är en ny dag. En dag med nya möjligheter! Jag känner mig friare, mer utvilad och gladare idag! Ja, jag känner mig fri som fågeln!

Må gott!

Kram Gunilla

Asperö – en av många pärlor i den södra skärgården i Göteborg!

I fjol startade vi vårt ”projekt” som innebär att besöka alla öarna i Göteborgs skärgård, som går att nå med någon av skärgårdsbåtarna. I fjol besökte vi de flesta öarna i den norra skärgården. Har du missat något inlägg om det så är det bara att gå in och kika under ”Kategorier” och klicka vidare på ”Göteborgs norra skärgård!” Nu är det hög tid för att besöka öarna i den södra skärgården. Flera av öarna, både i den norra och södra skärgården har vi naturligtvis besökt många gånger genom åren. Maken och jag är ju födda och uppväxta i Göteborg! 🙂 Men det finns öar som vi aldrig besökt och det är dem som vi i första hand kommer att besöka. Jag vill undersöka dem på ett nytt sätt, som att följa promenadstigar på respektive ö, komma nära naturen och utforska dess historia. Hoppas att du som läser, blir inspirerad av att besöka någon av skärgårdens alla pärlor!

Södra Skärgårdens öar består av ca 30 st öar.

Öarna sträcker sig från Rivö i norr till Vrångö i söder. Vissa öar kommer du endast till under sommaren – om du inte har egen båt. Alla öar är bilfria. De största öarna är: Brännö, Styrsö, Donsö, Vrångö och Asperö. 
Några av de övriga är: Köpstadsö, Stora Förö, Knarrholmen, Kallö, Kårholmen, Vargö, Sjumansholmen.

Att ta sig till Saltholmen och till skärgårdsbåtarna

Från centrala Göteborg tar du dig ut till Saltholmen med spårvagnslinje 11 (och 9 under sommaren) – restid cirka 35 minuter, samt buss 114, Ö-snabben – restid cirka 25 minuter. Färjorna från Stenpirens resecentrum i stan till de större öarna i södra skärgården går numera året runt. Hela turen Stenpiren–Styrsö–Donsö–Vrångö tar cirka 1 timme och 35 minuter och är ett smidigt alternativ till att ta spårvagn/buss till Saltholmen och där byta till båt. Vid Saltholmen byter du sedan till den skärgårdsbåt som tar dig till målet för resan! Styrsöbolagets båtar ingår i den normala kollektivtrafiken, så samma biljett gäller för såväl buss och spårvagn! Planera din resa efter Västrafiks reseplanerare och Styrsöbolagets tidtabeller! Glöm inte att också planera för återresan!

Vårt mål för dagen, blev Asperö som är den ö som ligger närmast Saltholmen och som är en av de öar som vi aldrig har besökt! Det som ligger närmast ni vet…. Asperö visade sig vara en fin pärla och höjdpunkten blev utsiktsplatsen ifrån ”Valen!” Det namnet känner vi också igen ifrån Kalvsund i den norra skärgården.

Utgångspunkt

Styrsöbolagets båtar trafikerar två bryggor, Asperö Norra som ligger vid byn intill Asperö ränna och Asperö Östra, som också kallas Alberts brygga, vilken ligger på den obebyggda delen av ön. Vi valde Asperö Norra och promenerade högervarv, för att via Källdalsvägen och Korshamnsvägen, nå promenadslingan som kort och gott heter, ”Slingan!”

Längd

Det finns inga uppgifter om slingans längd, men vi uppskattar den till 4-5 km, beroende lite på hur man går.

Svårighetsgrad

Den första delen går på asfalterad väg. Därefter, mindre väg som smalnar av och som delvis löper genom blandskog. Lite kuperat och snårigt, med en del stigningar som vid utsiktsplatsen Valen som ligger på nordöstra delen av ön. Där ligger också en badplats ”Kvistevik” som är tillgänglig för allmänheten.

Kort historia

Redan under stenålderstid fanns det boplatser på Asperö men det var först på 1500-talet som en bebyggelse växte fram som vi vet något om. Det är den så kallade Gården som omfattade ett tiotal hus och som låg på en ås söder om den nuvarande byn. I samband med sillfiskeperioden i början av 1700-talet växte en by fram intill stranden på Asperös norra sida. Byggnaderna var små, låga enkelhus och mellan dessa låg rader av ladugårdar och uthus. Delar av denna bebyggelse finns ännu kvar. Den modernare bebyggelsen dateras till perioden efter det laga skiftet 1959.

Namnet Asperö förekommer i skriftliga källor redan på 1200-talet, då i formen Aspærø, vidare Assperöö 1565 och Asparö 1737. Betydelsen är av trädnamnet asp, som växte på ön. Ett gammalt öknamn på öborna var ”Krabbor”. Bofasta är ca: 400 personer.

Den näraliggande grannön Rivö är obebodd med undantag för betande hästar och får. Ön är ett populärt utflyktsmål för besökare med egna båtar och här finns även fornminnen, bland annat en gravplats.

Vår upplevelse av Asperö

Slingan är vacker att gå, med några sköna sittbänkar här och var. Däremot är inte slingan lika framkomlig och välskyltat så som vi upplevde det i den norra skärgården. men inga svårigheter att gå, men däremot borde det sättas ut skyltar som märker ut slingan bättre och framförallt stigen upp till Valen! Men väl däruppe och ön i sin helhet är en trevlig upplevelse! Vi fick god hjälp av ö-bor för att hitta rätt!

Efter det att vi tagit in på Korshamnsvägen fanns mycket fint att titta på som alltid i skärgården!

De där vyerna som jag aldrig tröttnar på! Så småningom kom vi in i en blandskog och nu när det grönskar är det också vackert!

Vi kom fram till en dansbana… kan tänka mig att det går att ta sig en svängom här bland annat till midsommar! 🙂 Av min äldre bror fick jag veta att min far i sin ungdom har arbetat här som vakt och säkerligen också tagit sig en ”svängom!”

Vackert där inne i blandskogen 🙂 och då och då hörde vi fågelsång…

Vi gick förbi en fantastisk bergvägg som var ganska lång och lite ”trolsk” i sitt utseende.

Vi nådde fram till en utsiktsplats på vår höger sida och det ville vi ju inte missa! Men inga skyltar som talade om var vi befann oss. Det fick vi googla fram på våra mobiler!

Nedanför oss ser vi enligt kartan, Korshamnsskären och Lösa pinneskär. Vi såg också in mot Göteborgs yttre västra delar. Här åt vi av den medhavda matsäcken! Sämre lunchställe kan man ju ha! 🙂

Några vågade sig på att bada. Det gjorde inte vi! 🙂

Vi mötte en trevlig och hjälpsam kvinna och med hjälp av hennes anvisningar förstod vi att vi var på rätt väg mot Kvisteviksbadet och vidare mot Musta – ett tjärn och höjdpunkten Valen! Vi gick inte ned till badet, utan letade oss fram till utsiktsplatsen Valen, men missade den stigen som skulle ta oss dit och hamnade istället vid Musta!

Det gjorde inte så mycket för där blommade vita näckrosor och runtomkring slingrade sig…

Kaprifol… redo att slå ut! Vi missade stigen på höger sida, strax innan Musta! Tänk så bra om det stod en skylt där med texten VALEN! Vi var ända nere vid hamnen innan vi insåg att vi var tvungna att promenera tillbaka upp för backen för att komma rätt! Utsiktstornet syns nere ifrån hamnen, men det finns ingen väg därifrån som leder upp. Utan det är den stigen som finns efter det att du har gått förbi badet och upp mot Musta som leder till utsiktsplatsen! Nåväl… motion har ju aldrig skadat någon och väl däruppe fick vi lön för mödan!

Här ser vi ut över hamnen där vi kom in med skärgårdsbåten. Piren ligger som två längst upp i bild! En fantastisk utsikt åt alla håll!

En lastfärja med gods på väg kanske till den närbelägna ön Brännö. På andra sidan Rivöfjorden ser vi just Rivö. En obebodd ö, men där det finns sommarbete för får och hästar!

Rivö – så makalöst vackert!

Rivö är cirka 0,8 km² stor och sparsamt beväxt. Den är obebodd, men används av de boende på närliggande Asperö för bete för frigående får och hästar. På ön finns flera tomtningar och även en ödekyrkogård. Eftersom Rivö ligger ganska nära Saltholmen, så är det många som paddlar hit ut.

Här uppe vid Valen, hade jag kunnat stanna hur länge som helst! Jag följde lastfärjan med blicken en bit och jag tittade ut över Rivö. Tittar du noga en bit ut över klipporna, så ser du Böttö fyr!

Böttö är en fyrplats nordväst om Galterö i hamninloppet till Göteborg.

Du ska ha gott om tid att vara här och blicka runt, för det är mycket att se och upptäcka även in mot Göteborg.

Ja, ta god tid på dig här uppe!

Till höger på väg ned från Valen går en stig (ingen skylt) som ledde oss förbi Musta från ovansidan och som mynnar ut nere vid kyrkan. Så var vi nere vid byn och hamnen igen! Nu promenerade vi en bit till affären och belönade oss med en glass i solen! Lite tid kvar innan vi tog färjan åter. Glöm inte att kolla tidtabellen, så du vet hur mycket tid du vill spendera på ön! Vi var här lite mer än 3 timmar!

En ”äkta bohuseka” – det är grejer det! 🙂

Många vackra miljöer nere i och runt byn…

En vy som möter dig ifrån piren, då du stiger av skärgårdsbåten!

Ja, det var vår ”lilla tur” som gick till Asperö! Nu får vi se vart vi åker härnäst? Sommaren har precis börjat och hösten kommer snart… det går med vindens fart! Sensommaren och hösten är också en bra tid för skärgårdsidyll! 🙂

En helt underbar dag som avslutades med grillning här hemma!

Kram Gunilla

Blommorna vid dikesrenen!

Idag har vi packat ryggsäcken för en tur till skärgården! Får hoppas att den soliga prognosen håller! Längtar!

Igår kväll blev det en lång och skön promenad och jag såg så många fina blommor som hör sommaren till! Det växer så mycket blomster längs dikesrenen….

Fingerborgsblomman ser jag inte lika ofta som för några år sedan. Hoppas att den har hittat hit igen! 🙂

Tistel… taggig, men vacker tycker jag!

Näva… som jag har lite olika av i vår trädgård.

Rödklöver….

Den här vet jag inte vad den heter? Kanske någon av mina läsare vet?

Avslutningsvis… ett litet kollage över blomsterfägringen!

Nu måste jag ila iväg till bussen för vidare färd mot…. ja, det får du veta senare! 🙂

Ha en skön dag!

Kram Gunilla

Att sova gott om natten!

Återhämtning i form av god sömn är livsviktigt! Det känner nog alla till. Det skrivs mycket om sömnstörningar både bland unga och äldre, och det är en del faktorer som inverkar hur nattsömnen blir. Både positiva och negativa.

Någon gång då och då, kan jag ha en ”vakennatt”, jag vaknar redan strax efter midnatt. Ibland är det lite senare på efternatten vid ”Vargtimmen”, som är mellan kl. 03.00-05.00. Av både kända och okända anledningar kan jag då har svårt att somna om! Så har det nästan alltid varit. Kanske inte som barn och tonåring, men under mitt yrkesverksamma liv och som pensionär. Om det blir flera ”vakennätter” i veckan, så påverkar det naturligtvis de påföljande dagarna. Sömnbristen sitter ju i. Som tur är har vi en fantastisk kropp, som klarar av dålig nattsömn, även under en längre tid. Då tänker jag på några av alla de föräldrar jag mött genom åren som har fått sin nattsömn störd utav sina små telningar! Hur de nästan har somnat på sitt besök hos oss i öppna förskolan, på grund av för lite sömn under en längre tid. När vi senare har samtalat om det, så undrar de hur de klarade av den där tiden! Då var det viktigt att vara en ”pedagog med öppen famn”, som kunde ge uppmuntran, information, tröst och en hjälpande hand.

Hur sömnen blir för mig påverkas av olika saker som nog många kan känna igen sig i.

  • Klimakteriet – under klimakteriet förändras hormonbalansen kraftigt i kroppen och kvinnor påverkas av det olika mycket. Kaffe sent på dagen eller under en ”festkväll”, stör definitivt nattsömnen, samt ett glas för mycket av det goda vinet! Vid sådana tillfällen kan jag vakna av att det ”svallar och brusar” i kroppen! Te verkar inte ha den inverkan på mig, mer än att jag behöver göra nattbesök på toaletten. Observera att män också har en övergångsålder med olika besvär, som i viss mån påminner om kvinnornas.
  • Orostankar – något som påverkar mig starkt och som det kan vara svårt att släppa taget om. Det finns onekligen mycket att oroa sig över! Hit hör också olika ”ledsamheter”, som berör mig själv, någon anhörig, någon vän.
  • För mycket intryck under en tid. Det kan vara många ”trevliga händelser”, men de är ändå för många, med för lite ”egentid!”
  • Yttre omständigheter – som att matas med negativa händelser ifrån vår omvärld.

Varken nu eller då jag arbetade lät jag en ”vakennatt”, påverka mig allt för mycket. Tankar som ”att nu måste jag somna, annars kommer jag inte orka med morgondagen”, hjälper föga! Tvärtom, skapar det mer oro och stress. Om jag inte somnat om inom 30 minuter, stiger jag upp. Att ligga i sängen och vrida och vända sig är ingen idé. Det tar i regel någon timme, innan nästa ”tåg kommer!” Jag brukar sätta mig i köket, sätta på en kopp te, eller ta en banan och så ”slöläser” jag på datorn. Det brukar inte rekommenderas, att sätta på datorn, men jag läser inget som jag fäster min uppmärksamhet på, utan bara bläddrar lite bland vackra bilder som jag har! Böcker däremot kräver min uppmärksamhet, så det undviker jag. Efter någon timme, lägger jag mig igen och somnar oftast om!

Ibland, vilket är bättre, lägger jag mig på min yogamatta och ser vackra bilder inom mig. Hur jag vandrar på någon stig längs havet, eller i skogen och känner hur värmen smeker min hud. Det fungerar faktiskt mycket bra… den där upplevelsen av värme som sprider sig i kroppen.

Att se bilder för sitt inre har en lugnade effekt såsom vid meditation och naturligtvis att vistas på riktigt ute i vår natur. Jag promenerar ofta och gärna. Helst varje dag då det har en sådan positiv inverkan på kropp och själ! Många uttrycker att det är svårt att meditera och så kan det vara. Men det går att öva upp förmågan som med allt annat! Jag kan om jag är orolig vid sänggåendet, se bilder framför mig och kommer därmed lättare till ro. Att träna yoga och andra ”rörelseövningar” är också något som påverkar mig positivt. En stel kropp har svårare att komma till ro en hel natt! Ibland när jag vaknar och börjar fundera på saker och ting som jag vill komma ihåg eller ett problem som ska lösa så, skriver jag ned det! Jag har alltså ett litet skrivblock och penna på nattygsbordet!

De flesta känner till att det är viktigt att ha det svalt och mörkt i sovrummet. Vi har som oftast balkongdörren på glänt. Ibland ligger vinden på och då störs vi av ljud utifrån eller av tidigt fågelkvitter under morgontimmarna! 🙂 Vi borde ha mörkläggningsgardiner, eftersom vi har sovrummet mot öster. Vi har inte det och därmed är det lätt att vakna för tidigt av gryningsljuset! (Som pensionär struntar jag i det!) Att ha rätt säng som är anpassad efter vikt och rörelsemönster är också viktigt, liksom sängkläder efter årstiden.

Det som kanske är mindre känt är att inte använda dator eller mobil i sovrummet! Det här följer inte jag… 😉 Jag gillar att ligga i sängen och läsa på andras bloggar, att börja skriva på ett eget inlägg, titta på vackra bilder! En dålig vana som jag gillar, men som jag borde bryta! Att läsa en bok, sägs vara bättre…. men faktum är att jag kan ligga och grubbla om fortsättningen i handlingen, så jag håller mig till sådant innehåll som inte påverkar mig för mycket! Som nyheter kl 21.00! Mobilen vill jag ha bredvid mig, då vi inte har någon fast telefon längre. Det är en trygghet och ljudet är avstängt! Vill bli nådd om det är något viktigt! (Det blinkar om det är något meddelande.)

Inom Feng Shui talar man om att inreda sovrummet med svala toner som grå, blå eller en neutral färgskala som beige, greige, brunt och grönt. Att undvika ”tunga föremål” ovanför huvudet som hyllor och tunga tavlor, som skapar en tryckande och obehaglig känsla. Däremot är det bra att ha en sänggavel som är både skön att lägga huvudet mot men som också ger extra trygg känsla. Sängens position ska helst vara så att du har uppsikt över sovrumsdörren. Det skapar också trygghet! Ordning och harmoni ska råda i ett sovrum. Inga onödiga saker som pockar på din uppmärksamhet!

Ja, det finns en hel del att tänka på, beträffande nattsömnen och vad som påverkar den negativt och positivt. Hur har du det med sömnen? Dela gärna med dig av egna erfarenheter!

Nu är det dags för lite lunch och en promenad… regnet har upphört! Ute är det så vackert med all grönska och vilda blommor. Blomsterängar är vackert! 🙂

Sov gott! 🙂

Kram Gunilla

Glommen och Getterön – några halländska pärlor!

Tack för alla lyckönskningar som vi fick på vår bröllopsdag den 5 juni här på bloggen, Facebook och på Instagram! Det blev en minnesrik och solig dag! Idag vill jag visa lite fler bilder ifrån Glommen och Getterön som vi besökte på vår bröllop – och utflyktsdag. Glommen ligger knappt en mil ifrån Falkenberg och Getterön ligger nordväst om Varberg. När vi åker till Glommen, så åker vi alltid den vackra kustvägen, då vi kommer ifrån Varberg. Ibland fortsätter vi till Falkenberg, för att där promenera runt i den gamla stadskärnan. Den här gången blev det inte så, utan istället lunch vid Hastaviken som ligger på halvön Getterön.

Glommen har en liten fiskehamn och efter den, längst ut på udden, där brukar vi inta vår matsäck. Vi har som sagt varit här ett flertal gånger och jag har bland annat visat bild på den berömda stenen som har givit Glommen dess namn. Denna sten har även fungerat som landmärke för sjöfarten. Strax söder om Glommen ligger sedan 1840-talet Morups Tånge fyr, som har övertagit stenens funktion som ledning för sjöfarten.

Glommen…

Här ute på udden är den första delen grön och frodig och längst ut där stenen ligger – landmärket, där är det kargt. Havet skymtar där i horisonten på bilden…

Vi hade tur, för än blommade strandkålen här bland alla stenar.

Längst ut vid strandkanten ligger också en liten sjöbod som jag gärna fotograferar och så även den här gången…

Strandgossarna är på väg att blomma ut, men gräset i sig är vackert.

Sjöboden i närbild… ett foto från ett tidigare tillfälle.

Några bilder till ifrån Glommen….

Vi hade verkligen tur med vädret! Lite blåsigt, men ljumna vindar. Senare på eftermiddagen la sig vinden och promenaden genom naturreservatet på Getterön, blev en behaglig stund.

Getterön…

Här är naturen lite kargare och de rödaktiga grässtråna lyste så vackert längs stigen. Någon som vet vad de heter?

Små styvmorsvioler bland allt annat vackert….

När jag nu tittar och laddar upp mina bilder till inlägget, så kommer den där ”lyckokänslan” tillbaka inom mig! Att vi har en sådan fantastisk natur. Att vi har allemansrätten. Att ha friska ben som gör att jag kan ta mig fram i landskapet. Glädje och tacksamhet! 🙂

Andra tycker också om att vara här – stannar upp och bygger torn av stenar. En balansakt där det behövs tid och tålamod. Kanske små ”Mästarnas mästare!” 🙂

Vi tycker som tur är båda två om att vara i naturen… och att vara tillsammans! 🙂

Ja, både bröllopsdag och nationaldagen bjöd på strålande väder. Idag råder här lite av höstväder med regn och kraftig blåst. En perfekt innedag med tid för lite eftertanke och en stunds bloggande!

Må gott!

Kram Gunilla

Åren går och kärleken består!

I dag har maken och jag varit gifta i 43 år! Ibland när jag är på det där humöret, då jag upplever att livet går emot mig, ja då påminner jag mig om att vi två har varandra! Någon som vet vem jag är, känner till mina behov och vice versa.

Det var pingstafton år 1976, som vi vigde oss i en röd liten träkyrka i vår kommun. Vi bor inte kvar i centralorten, där kyrkan ligger, utan i en annan del av kommunen. Vårt bröllop var litet och enkelt, med bara den närmaste familjen samlad. Och tänk så unga vi var… De unga tu blev snart fyra! Två fina söner har kommit till världen och innan son nummer två blev född, hade vi också blivit med hus. Vårt mysiga radhus som nu har varit vårt hem i 40 år!

Vi uppmärksammar alltid vår dagar… dagen då vi träffades 1971, vår förlovningsdag 1972, och så våra bröllopsdagar. Tror att vi har missat ett datum på alla år!

Dagen till ära har vi tillbringat i Halland och besökt några av våra pärlor där. Tvååker, Glommen, och Getterön där det blev både lunch och promenad i naturreservatet. Så härlig dag och än är den ju inte slut. Vi har allt tänkt att festa på en räksmörgås och skåla i rosé! 🙂

Här är vi!

Nu ska vi förbereda för kvällen…

Må så gott!

Kram Gunilla

Funderingar kring lycka, glädje, oro…

Det där med lycka och glädje funderar jag över då och då. Vad är lycka respektive glädje? Hur känns det i kroppen? Är det något som jag kan skapa själv? Vad gör mig lycklig och glad? Är det någon skillnad på begreppen?

Det finns en viktig skillnad mellan lycka och glädje. Den som påpekar det är Patricia Tudor Sandahl som bland annat är känd författare, psykolog och psykoterapeut. Hon beskriver det som att lyckan kommer och går. Lyckan är bortom vår kontroll. Men glädje kan vi känna och skapa oavsett vad som händer runt oss. Glädje är något som kommer inifrån, det är inte beroende av vad som sker runt omkring dig. Glädje är något hållbart, långvarigt och äkta. Sammanfattningsvis kan skillnaden uttryckas så här: Lycka är mer tillfällig, eftersom det är ett resultat av kortsiktig belåtenhet, medan glädje är långvarigt. Lycka behagar bara en person, medan glädje värmer personens hjärta. Visst stämmer det bra med upplevelsen av ett ”lyckorus” och att det i sin tur kan få hjärtat att sjunga av glädje!

Jag känner mig som oftast…. ska vi kalla det för att ha en känsla av förnöjsamhet. En ”neutral känsla” av att känna mig nöjd med tillvaron. Den känslan kan snabbt övergå till att uppleva ett ”lyckorus”, då något oväntat sker som har påverkat mig positivt. Den känslan är fantastisk – blodet liksom strömmar i kroppen och jag blir varm i hjärtat och i själen. Känslan – lyckoruset övergår sedan till att känna en varm och sann glädje. Den där känslan av glädje, stannar i regel kvar en tid. För att därefter övergå till den mer ”neutrala känslan” av förnöjsamhet.

Ibland, upplever jag något som jag skulle vilja beskriva som en känsla av ”tomhet.” Synonymer till tomhet är: saknad, brist, frånvaro, avsaknad, sorg, längtan, vemod och meningslöshet. Jag kan uppleva dem alla, var för sig. Starkast är upplevelsen av saknad, längtan och vemod! Ibland är det uppenbart varför jag upplever det så. Ibland är det mer subtilt.

Ett uttryck som jag anammade under min utbildning i sorgbearbetning är: ”Under sorgen väntar glädjen!” Ilska, tomhet, saknad, vemod, nedstämdhet är ofta en förklädnad av obearbetad sorg. Sorg som inte alltid handlar om att ha förlorat någon närstående, utan all slags förlust! Ofta förknippas sorg med dödsfall och skilsmässor. Sorgereaktioner kan dock utlösas av en rad olika förluster och förändringar. Exempel på händelser som kan utlösa sorg är separationer, övergrepp av olika slag, relationsproblematik (till partner, föräldrar, barn, vänner, kollegor), egen eller annans sjukdom, att förlora ett husdjur eller att livet inte blev som man hade tänkt sig. Det är viktigt att ge sorgen utrymme – att inte försöka ”stoppa undan den”, för då växer den sig starkare. Sorg och glädje är delar av livet. Jag ser dem som moln på himmelen. En del är mörka och kompakta. Andra ljusa och lätta. De är alla moln. Tiden läker inte några sår – det är vad vi gör under tiden som ger läkning.

Oftast upplever jag lycka och glädje i samvaron med andra människor och när jag vistas i naturen. Att kunna glädja någon annan eller att själv bli uppmärksammad på ett positivt sätt kan skapa starka och varma känslor. Naturens mångfald – dess skönhet, har allt som oftast en stark positiv påverkan på mig. Här är det verkligen att uppfatta ”det stora i det lilla”, som min blogg bland annat handlar om!

Den där känslan av ”tomhet”, tror jag också kan vara en förklädnad för rädsla. En stark rädsla om Moder jord och människornas framtid. Jag påverkas mycket av den pågående klimatdebatten och känner emellanåt en stor oro! Främlingsfientlighet – människors lidande världen över är också något som påverkar mig. Liksom människors ondska och likgiltighet inför sina medmänniskor. Rädslan och oron handlar förstås också om nära och kära. En oro som ibland är befogad, då den är uppenbar. Men oron är inte konstant.

Nu lever jag i ett förhållandevis tryggt land. Det finns kan man säga ett globalt hot mot oss alla. Både klimatmässigt och ur ett säkerhetsmässigt perspektiv. Men ur ett mer personligt perspektiv, där jag lever och bor, där känner jag mig trygg och säker. Ännu så länge.

I våra olika mediekanaler matas vi med information om allt det som jag har beskrivit. På Instagram och Facebook, flödar det med bilder som mest har med lycka och glädje att göra. Nyhetskanalerna på televisionen, handlar mer om olyckor, krig, terror, klimathot, flyktingpolitik och om psykisk ohälsa. Att människors mående påverkas både hur det är att leva i det egna landet och att vi påverkas av det som händer globalt är uppenbart.

Hur ser lyckan ut ur ett världsligt perspektiv?

Finland låg i topp redan förra året och grannländerna Danmark och Norge kommer på andra och tredje plats. Sverige ligger lite sämre till, men har avancerat uppåt. Förra året låg Sverige på nionde plats men i år tar vi sjunde plats på listan över världens lyckligaste länder. Det är för mig lite förvånande att Sverige ligger efter våra övriga nordiska länder! Vi som inte har upplevt några världskrig. Har ett utbrett välfärdssystem. Förhållandevis låg arbetslöshet – lägst i EU under 2000-talet.

Det här är statistik ifrån FN:s ”lyckorapport” och som i år har publicerats för sjunde gången. Undersökningen omfattar 156 länder och rapporten mäter invånarnas lycka i respektive land utifrån faktorer som ländernas BNP, sociala skyddsnät, förväntad frisk livslängd, frihet, teknisk utveckling, sociala normer, konflikter, politiskt styre och frånvaro av korruption. Minst lyckliga är de som bor i Sydsudan, landet hamnar på sista och 156:e plats, tätt följt av Centralafrikanska republiken och Afghanistan.

Enligt samma rapport, blir vi dock globalt sett allt olyckligare. Man ser en global trend av ökad oro, sorg och ilska, vilket inte anses vara så konstigt utifrån det som jag redan har nämnt. Alla globala utmaningar och rådande konflikter. Därtill lyfts även beroendeproblematiken fram till att vara en bidragande orsak till psykiskt och fysiskt lidande. Som drog-, alkohol- och spelberoende, samt beroendet av vårt ökande behov av sociala medier.

Nu blev det här inlägget både längre och bredare än vad jag hade tänkt mig från början. Det är lätt att det blir så, eftersom ett ämne lätt går samman med ett intilliggande.

Sammanfattningsvis anser jag att det inte är så konstigt att uppleva oro inför framtiden. Människan har alltid ställts inför olika hot. Krig, klimatförändringar och epidemiska sjukdomar är hot som alltid har funnits där över tid och rum. Samtidigt som jag känner oro inför de globala problemen, så känner jag också hopp om en bättre värld. Här och nu och inför framtiden. Medvetenheten har ökat på flera plan och jag upplever en vilja hos allt fler att ”göra medvetna val!” Det tycker jag definitivt är något som jag ser på Instagramflödet. Allt jag gör och säger har en betydelse. Allt du gör och säger har också en betydelse. Allt vi gör får ringar på vattnet, men låt oss se till att det blir positiva ringar som sprids från mig till dig och vidare världen över! Vi behöver få med oss världens ledare på tåget… och det är väl just det som är den största utmaningen! Men kom ihåg… vi kan alla göra skillnad – vi kan påverka globalt – allt börjar hos var och en!

Kram Gunilla

En idyll – Slottsskogskolonin i Majorna!

Fast text.

Både maken och jag har Göteborg som vår födelseort och även om vi idag bor i en kranskommun, så besöker vi vår stad regelbundet. Vi stadsvandrar gärna, då det är relativt lätt att förflytta sig inom en stadsdel eller från en stadsdel till en annan. Göteborg är ”evenemangsstaden” med allt vad det kan innebära! Men staden har också vackra grönområden, närhet till hav och skärgård. Här finns stadsdelar med särskild arkitektur som är väl värda ett besök. Både för långväga turister, men även för dem som bor i eller nära Göteborg. Några av dessa stadsdelar, vill jag presentera lite närmre här på bloggen. Områden i vår stad som har en särskild betydelse för oss, men också för alla som är intresserad av stadsarkitektur och socialhistoria.

Göteborg har 21 stadsdelar. De delas även in i s.k. Stadsdelsnämnder. Dessa är 10 till antalet. Primärområde är i Göteborgs kommun en beteckning på ett underområde till ett stadsdelsnämndsområde. De används för planering av kommunala verksamheter som har geografiska upptagningsområden.

Inledning

Det har varit lite av varann dags väder ett tag och när solen tittar fram och himmelen blir blå, då passar vi på att göra en utflykt! Den här gången promenerade vi runt i en idyll – Slottsskogskolonin i Majorna!

Lite historik

Slottsskogskolonin, ibland kallas den Slottsskogskolonien, är en koloniträdgård i Västra Göteborg. Området har ett stort kulturhistoriskt värde. Kolonin grundades 1916, då under namnet Godhemskolonien. Detta var under första världskriget, och matbristen under första världskriget gjorde koloniträdgårdar till viktiga hjälpmedel för städernas livsmedelsförsörjning. Därefter bytte området namn till Kungsladugårdskolonien, ett namn det kom att ha fram till 1969. Det året bytte man till nuvarande namn, eftersom kopplingen till Slottsskogen ansågs värdefull för koloniträdgårdens fortlevnad. I området finns 154 stugor och ligger vackert inbäddat mellan Majornas landshövdingehus och Slottsskogen. Under maj till september, dagtid är man välkommen att besöka området!

Då kikar vi runt lite…

Nu när det har blivit så grönt och frodigt, så är det verkligen en fröjd för ögat att gå runt här!

Bland allt det gröna, finns blomster av alla de slag och sköna sittplatser förstås!

Så mysigt, lummigt och vackert!

Är mycket förtjust i de trädgårdar som ser lite ”vildvuxna ut!” Samtidigt som känslan ändå är harmoni! 🙂

Som du kanske kommer ihåg är jag särskilt förtjust i de röda små stugorna… det är väl något med folksjälen….Vi kikar på några…

Visst är det en idyll!?

Den här röda stugan var förhållandevis stor och hade också en stor grönskande trädgård. Rhododendron och azaleor blommande för fullt!

En mindre stuga och med den där lite ”vildvuxna” trädgården. Underbart! 🙂

Vid en av utgångarna tog jag så det sista kortet, innan vi promenerade vidare…

Är du i Göteborg, så promenera gärna i någon av alla koloniområden som finns runt om i staden. Den här ligger som sagt nära Slottsskogen som många turister och göteborgare besöker.

Kram Gunilla