Vandring på Marstrand i storslagen natur!

Vy mot Marstrand från Koön, där personfärjan avgår.

En klar och solig novemberdag, åkte vi tillsammans med goda vänner till Marstrand, beläget i vackra Bohuslän. Marstrand är mest känd för Carlstens Fästning. I mer än 300 år har den väldiga väktaren skyddat den lilla trästaden nedanför. För oss har det alltid varit det självklara att promenera upp dit för att njuta av den fantastiska utsikten, men också utforska själva fästningen och borggården. Att någon gång gå på en guidad tur är en självklarhet, för att bland annat ta del av historien kring ”Lasse-Maja!”

Marstrand har något för alla. På sommaren är turismen omfattande och förutom fästningen är det säkerligen båtlivet, fantastiska bad, shopping och restaurangbesök som lockar! För vår del, den här ljuvliga dagen i slutet av november var det att vandra runt hela ön, vilket skulle bli vår första rundvandring och absolut inte den sista! Det som skulle möta oss kan inte beskrivas på något annat vis än att naturscenerna på ön är storslagna! Sträckan runt ön är ca: 5 km, vår stegmätare stod på 8 km, då vi också promenerade lite utanför själva slingan.

Vår tur började längs huvudgatan, förbi delar av den gamla vackra träbebyggelsen.

Tvärgata från huvudgatan.

Dessa fantastiska nationalromantiska hus! Lite som Villa Villekulla!

Det mest kända huset på Marstrand, måste väl ändå vara Societetshuset som uppfördes 1886. Sveriges konung Kung Oscar II tillbringade i stort sett varje sommar från 1887 till 1907 på Marstrand, vilket gav kunglig glans till ön. Här har människor kurbadat sedan tidigt 1800-tal och Marstrandsön var länge centrum för det badliv som växte fram i Sverige efter förebild från de tyska, brittiska och nederländska kusterna.

Efter att vi passerat Societetshuset och det intilliggande Kurhotellet påbörjade vi natursligan som gick brant uppför mot St: Eriks park. Gömd mellan bergsryggarna ligger denna park som anlades i mitten av 1800-talet av Gustav Widell, rektor vid Marstrands läroverk.

Vyn här uppe var inget att klaga på! Solen stod ju så lågt, så bilden blev lite skuggig.

Havsnära läge för kändisar! 🙂

Den smala slingrande vägen ledde oss vidare fram till näckrosdammen och till parken som måste ha en fantastisk grönska på den ljusa årstiden. Här finns många gamla träd bevarade, men också en hel del nyplanteringar. Enligt uppgift så finns här nitton olika busk- och trädarter.

På en skylt stod det att läsa, ” AKTA TRÄDEN!”

I dammen lär det finnas röda näckrosor! När de blommar, vill jag gärna slå mig ned på någon av bänkarna runt dammen.

En mäktig bok med rötter som ”elefantfötter!”

Efter parken slingrade sig slingan vidare mot storslagna vyer…

Jag vet inte hur många gånger jag utbrast ” Här är underbart!” ”Så fantastiskt vackert”, är också ett favorituttryck som min väninna och jag har!

Längst ut på klippan ligger Skallens fyr….

Det är magiskt att stå ute vid Skallens fyr och begrunda den mäktiga platsen där de två haven Skagerak och Kattegatt möts. Ön Hamneskär och fyren Pater Noster syns ute vid horisonten.

Som ett vackert vykort eller hur!?

Här bland klipporna slog vi oss ned och njöt av utsikten, våran matsäck och varandras sällskap!

Man kan lika gärna tro att det är en tidig vårdag! 🙂

Goa vänner är bra att ha – alltid!

Dags att fortsätta vandringen…

Som du ser, så är slingan välordnad, inga problem att ta sig fram. Fästningen syns i bakgrunden.

Här har vi kommit fram till nakenbadet! Något sådant blev det inte den här dagen! Nej att njuta av utsikten var tillräckligt för mig!

De här är något av det bästa jag vet! Att vandra nära havet och gärna i ”mitt Bohuslän!”

Så närmade vi oss åter hamnen, för en kort tur tillbaka till Koön.

Vilken fantastisk dag! Längtar till ett återbesök, framåt vårkanten. På vår väg tillbaka hem, upptäckte vi fina vandringsslingor på Koön. Så kanske vi återvänder under vintern för att vandra där också!

En del sevärdheter missade vi på vår vandring som S:t Eriks grotta, Nålsögat, Jättegrytan och lotsutkiken. Vi hade ingen karta med som visade alla sevärdheter, men hade samtidigt inte något annat i tankarna än att vandra runt ön.

Några dagar efter det att vi hade kommit hem stod det att läsa i Göteborgsposten om de första judarna på bland annat Marstrand och sedermera deras flytt in till Göteborg. En mycket intressant historieberättelse som jag tror få verkar känna till. Nu har jag inte för avsikt att berätta så mycket om det, men följande vill jag ändå återge…

”Den fasta judiska bosättningen i Sverige inleddes 1774 i Stockholm och 1779 i Göteborgsområdet. Sistnämnda år bosatte sig Moses Salomon och Elias Magnus på Marstrand, där utlänningar fick bo enligt beslut av Gustav III fyra år tidigare. Omkring 1790 fanns det 60 judar på Marstrand. År 1805 hade alla Marstrands judar, utom en enda familj, flyttat till Göteborg. Här hade magistraten 1780 gett David Abraham från Tyskland tillstånd att bosätta sig med sin familj och barnens informator. Dessa ”skyddsjudar” inledde den judiska bosättningen i Göteborg. Strax därefter kom fler judiska familjer hit från Tyskland.

Den ökande judiska befolkningen på 1800-talet bidrog i stor utsträckning till Göteborgs växande betydelse. Viktiga handels- och industriföretag bildades av judiska familjer som Magnus, Delbanco, Hertz, Heyman, Delmonte, Fürstenberg, Pineus och Mannheimer. Nathan Gumpert startade en bokhandel och David Bonnier tidningen Göteborgs-Posten, där hovfotografen och ”storvitsiren” Aron Jonasson introducerade Göteborgsvitsen.

Judarna visade sitt kulturella och sociala medvetande genom betydande donationer till bland annat teater- och konsertverksamhet, bibliotek och muséer, t ex Fürstenbergska galleriet på Konstmuseet. August Abrahamson köpte 1868 Nääs slott, där han och hans släkting Otto Salomon grundade en världsberömd konsthantverksskola. Många judar deltog också som politiker i stadens utveckling. Som mest fanns det på 1800-talet 10 judar bland de 50 stadsfullmäktige.” (Källa; Göteborgs judiska historia.)

Må gott!

/Gunilla

+4

Promenad vid tidig, krispig soluppgång!

En tidig morgon, då det fortfarande var mörkt promenerade min väninna och jag iväg, för att en kort tid senare, se soluppgången vid sjön. Eller rättare sagt solljuset, åt väster. Morgonen var kall, klar och krispig. Mycket vackra vyer nådde oss vid sjön.

Sjöröken som dansade över vattnet som var alldeles spegelblankt!

En magisk himmel som återspeglade sig i det kalla, klara vattnet.

Bryggan som ligger där inbäddad i det frostiga sjögräset.

Ett naket träd, frostigt sjögräs, rosa himmel, spegelblank sjö… det kan väl knappast bli vackrare en tidig novembermorgon!?

Må gott och njut av dagen!

/Gunilla

+2

En ny pärla bland våra utflyktsmål – Näsbokrok i Halland!

Efter ett tips från goda vänner, hittade vi till en ny pärla i Halland. Målet var Näsbokrok som ligger i norra Halland på Ölmanäshalvöns spets. En solig och nästintill vindstilla dag, åkte vi hit och vi blev inte besvikna! Här finns en slinga på 1,4 km för dem som behöver en promenadvänlig slinga att gå på, men det finns också naturstigar i det öppna landskapet. Vi valde att gå den blåmarkerade slingan som löpte över klipphällar, småsten och spänger vid de blötare delarna. Enligt uppgift är den sträckan 2,8 km. Här finns sittbänkar och toaletter. Om toaletterna är öppna året om, vet jag inte! Kan tänka mig att någon är det.

Hav och vind har format ett kargt men vackert landskap med klapperstensfält, klippor och vidsträckt ljunghed. Vid vårt besök fanns inte så mycket som stod i blom av naturliga skäl. Men jag ser framför mig våren och försommaren då strandtriften står i blom. När jag läser om faunan så finns här olika arter av starrväxter, flocksvalting, samt höggul sydbläddra som är en vattenväxt vars finflikiga blad döljer blåsor som fångar och suger ut insekter och andra småorganismer. Sydbläddran är alltså en av de få ”köttätande” arter vi har i landet. Två ätliga växter i faunan är, strandkål och skörbjuggsört. Förr åt sjömännen skörbjuggsört för att motverka bristsjukdomen skörbjugg under långresorna.

Den här dagen njöt vi istället av det karaktäristiska halländska landskapet, solen och av att inta sin matsäck och själva upplevelsen att vara här för första gången! Många gånger under det här högst annorlunda året, (pandemi) har jag uttryckt min tacksamhet över att leva i ett land som Sverige. Naturen ger oss stora möjligheter att ”leva som vanligt”, men det förutsätter förstås att kunna ta sig ut till naturen på ett ”coronasäkert” sätt.

I början följde vi den promenadvänliga slingan, innan vi vek av på den blåmarkerade. Ja, landskapet påminde mig om andra platser i Halland som vi återvänder till om och om igen!

Här vidder så långt ögat når och blicken landar långt ut mot horisonten. Ibland söker ögat sig mot klapperstensfälten och ser de tydliga spåren ifrån inlandsisen.

En stor stenbumling lockade också vårt intresse, fann dock ingen information om den. Så den har väl hamnat där genom ett ”trollkast!” 🙂 På vägen dit, fångade en mindre sten mitt innersta… titta på stenen innan du läser min text!

Ser du hjärtat där nere vid spetsen? <3

En bit nedanför ”trollkastet”, intog vi så vår matsäck!

I området finns det åtta stycken stenrösen, ifrån Bronsåldern… vi såg några av dem..

De uppfördes för att synas från havet som var den tidens importväg för det viktiga bronset och andra handelsvaror. Vid rösena har man en imponerande utblick över havet och Kungsbackafjorden.

Vidablick!

Ute vid horisonten skymtar Nidingen. Här bara som en liten prick!

Vacker himmel och vackert landskap! Vindstilla, vid vårt besök. Men tänk när västanvinden ligger på! Ser du Nidingen?

Ja, här gick det att gå ”torrskodd!” Dessutom med nät på då de kan vara riktigt hala!

Ett märkligt sammanträffande skedde här ute i vidderna. Några bekanta från en närbelägen ort till vår, stötte vi på här ute! 🙂 Det vore inte så konstigt att stöta på dem i vår matbutik, på apoteket eller något liknande. Men här ute, långt hemifrån! Men det verkar vara så vi träffas! För flera år sedan stötte vi på dem en solig sommardag på VEN! Ja, högst osannolikt, men trevligt! 🙂

Avslutningsvis en bild i motljus…

Ja, hit lär vi återvända många gånger! En nytt utflyktsmål. En ny pärla.

P.s Bilden i min header, är fotad ute på Fotö i Göteborgs norra skärgård. Får många frågor om platsen. D.s.

Ta hand om dig!

Gunilla

+3

En novemberdag vid havsbandet

Havet – en skymt av havet. Fylla lungorna med havsluft. Känna doften av hav och tång. Här kan vi strosa i lugn och ro. Här kan vi fika och njuta av utsikten, lugnet och av varandras närvaro. Här kan tankarna få ro. Vi släpper taget om oro, om det som åter tagit fart. Om pandemi och restriktioner. Det är skönt att bara vara.

Det höga gräset har höstfärger och i horisonten syns den långa badbryggan vid Askimsviken. himmelen är vackert mörkblå. Djupblå.

Nyponbuske, tall, höstfärgat gräs och havsviken. Novemberfärger. Himmelen har blivit lite ljusare.

Vi når Marholmen – en bit bortom Askimsviken. Några har gjort som vi – sökt sig till en plats, slagit sig ned vid ett bord där de intar sin fika. Vi rundar hörnet, där vi vill sätta oss ned.

Himmelen skiftar i rosa längst ut i havsbanden och djupnar i färgen inåt land. Det är stilla och det är vackert.

Här ser vi klippor och stenar i de vackraste av färger. Går sakta här och tar djupa andetag.

Fascineras av alla bergarter och på hur vackra mönster som har bildats genom tiden.

Så vackert och stilla, men inte helt tyst. På en liten holme hör och se vi storskarv. De låter lite grand, men tycks mest sitta tätt tillsammans i lugn och ro ifrån oss människor.

En bit innanför de vackra klipporna, mot en liten skogsdunge intog vi så vår fika.

De här dagarna är Guld värda!

Kram Gunilla

+6

Att göra något bra av november – gör det till din hälsomånad!

Många upplever november som en mörk, grå och allmänt trist månad. En månad som man skulle kunna hoppa över i väntan på advent! Personligen har jag inte så ont av mörkret vid den här tidpunkten. För mig är det svårare i januari, då alla helgerna är över och vintertröttheten börjar göra sig gällande. Men å andra sidan brukar vi ju då märka att dagarna börjar blir något ljusare igen.

Men visst kan november vara både blåsig, regnig och grå och att soldagarna är få! Vädret kan vi inte rå på, men väl våra tankar! Det gäller att bryta tankemönster, och göra mycket av det som ger just dig energi, men också ro och glädje.

Precis som jag ville göra februari till min hälsomånad, så gör jag detsamma nu i november! Det betyder för mig att avstå ifrån allt onödigt socker som finns i allt det som vi inte behöver! Jag avstår också ifrån alkohol. Istället blir det ännu mer fisk, rotfrukter, andra grönsaker, frukt och vegetariska rätter. Några dieter följer jag inte. Det är inget för mig.

För det mesta äter jag en varierad och hälsosam kost, men med mörkret vet jag att mitt sötsug ökar och med det går jag ofta upp i vikt. Därför vill jag försöka ”mota Olle i grind!” Men det handlar inte så mycket om vikten, utan mer om att jag av olika skäl vill äta mer vegetarisk kost. Så min ambition är att leta efter fler vegetariska recept som både är lättlagade, hälsosamma och som utgår så långt det är möjligt, ifrån ekologiska och närodlade råvaror. Soppor till exempel är ju så gott och kan varieras i det oändliga!

Den fantastiska färgprakten är snart ett minne blott och jag har promenerat åtskilliga mil och njutit av allt det vackra! Jag får inte nog av färgerna. Det finns ingen inre mättnad! Kan villigt erkänna att det är så mycket lättare att promenera då det är uppehåll och att ta sig ut i solsken är ingen större svårighet! 🙂 Men så var det ju det där med ”gråa november!” Jag försöker verkligen gå ut ändå – att helst få lite dagsljus varje dag. Till min och mina träningskompisars glädje, har vi också möjlighet att fortsätta styrketräning inomhus två dagar i veckan, trots de åter allvarliga rapporterna om ökad risk för smittspridning av covid-19. Vi kan hålla avstånd och där förekommer nästan ingen annan verksamhet just nu i den rymliga idrottshallen, så risken är liten att smittas där, om vi alla följer restriktionerna och rekommendationerna. Vi får naturligtvis följa utvecklingen – nya direktiv kan komma!

November är en månad då vi i familjen har tre födelsedagar och så är det Fars dag. Hur det blir med firandet i år, återstår att se. Visst vill vi träffas, både stora och små och det är ju ett glädjeämne i sig, men i år kanske vi behöver avstå. Inga bekymmer i förskott!

Ja, kost, promenader och annan träning är ännu viktigare nu! Men också vila och återhämtning, vilket för mig ofta innebär att uttrycka mig i bild och text. Att skriva om det som berör mig. Jag tycker också om att ”vårda vårt hem.” Att göra hemmet ombonat med andra textilier och att tända ljus. Att förbereda inför advent. Att läsa böcker som ger en god eftersmak – som inspirerar och lyfter mig. Min reservationslista på biblioteket är ganska lång nu. 🙂

Att fortsätta att vistas ute, tror jag inte blir något problem för mig. Inte på grund av vädret i alla fall. Min längtan att vistas i naturen är så stark, så ”den goda” viljan brukar för det mesta besegra det eventuella inre motståndet! Det som motiverar mig mest är vetskapen om hur mycket bättre jag mår om jag är i rörelse och den sociala kontakten! Att kunna träffa de allra närmaste inom familjen och de allra närmaste vännerna.

Det är lite av mina planer för november….

Vad tänker och känner du om november? Du får gärna dela med dig!

Kram Gunilla

+4

En stadspromenad till Stora Katrinelund med anor från 1600-talet!

Vid några tillfällen då vi har promenerat förbi Katrinelunds landeri, så har grindarna till byggnaden varit stängda och låsta. Men den här vackra oktoberdagen, var det till vår glädje öppet! Självklart passade vi då på att bekanta oss mer med huset, dess park och trädgård. Ett underbart hus – ett landeri som har anor från 1600-talet. Dessutom så centralt beläget i Göteborg.

Göteborgs stadsmuseum har identifierat 40 landerier i Göteborg med herrgårdsliknande manbyggnader. Flera huvudbyggnader på Göteborgs landerier finns kvar, men ofta mycket ombyggda. Landerierna har gett upphov till stadsdelsnamn, stadsdelsnämndsområden, primärområden, liksom gatu- och kvartersnamn. 

Det är fantastiskt att Katrinelund har fått stå kvar, med tanke på dess centrala läge, där så mycket annat har fått lämna plats för nya fastigheter och arenor. Bland annat Nya och Gamla Ullevi, Valhalla-badet samt Katrinelundsgymnasiet har alla bebyggts på områden som en gång tillhörde landeriet.

Grindarna är värda att uppmärksammas. Vid entrén till anläggningen finns äldre smidesgrindar med höga grindstolpar i sten. Den grusade gången kantas av klippta popplar som vid vårt besök glödde av gyllengult. Så vackert!

Om Stora Katrinelund

Det var runt 1825-1830 som Stora Katrinelund fick sin nuvarande karaktär. Huvudbyggnaden är ca: 30 meter långt, uppfört av liggande timmer under senare halvan av 1700-talet. Huset har 13 rum, varav stora salen uppvisar intressanta väggmålningar. Stallängan ersattes med flygelbyggnader av trä och en engelsk park anlades med bersåer, slingrande stigar och små trappor. Dessutom byggdes en brygga vid Mölndalsån. Huvudbyggnaden förlängdes och fick sin enkla klassicistiska herrgårdsstil. I samband med det fick stora salen grisailletapeter, som är bevarade än i dag. I mitten av 1800-talet lades det valmade taket om till sadeltak.

Den första arrendatorn Michel Gerritson tillträdde 1638. Han efterträddes av sonen Giert Mickelsson som ägde gården fram till 1658. Från 1659 och framåt fanns ett par olika ägare till Stora Katrinelund, men det skulle dröja till 1683 innan landeriet blev mer känt i Göteborg då rådmannen Volrath Tham flyttade in. Han gjorde om landeriet till sommarboende och delar av den byggnaden ingår förmodligen i den nuvarande huvudbyggnadens stomme.

Släkten Levgren ägde gården fram till 1898, då Göteborgs Stad löste in landeriet. På 1940-talet användes bostadshuset som militärförläggning och 1946 gjordes smärre förändringar när Stora Katrinelund blev ungdomsgård. Huset har även fungerat som vandrarhem. Numera används gården för gymnasieverksamhet. Stora Katrinelund blev byggnadsminne 1973. (Källa: Higab)

Nu har vi rundat hörnet och befinner oss vid husets entré – och trädgårdssida. ”Gamla Ullevi”, skymtar i bakgrunden.

Det verkar också vara någon slags kaféverksamhet i huvudbyggnaden, med tanke på ett antal trädgårdsmöbler som stod uppradade vid ena långsidan. Men tyvärr inte öppet vid vårt besök.

De två flyglarna som vi såg vid trädgårdssidan var i gott skick. Jag kikade in på Higab hemsida som är ett svenskt fastighetsbolag, som ägs av Göteborgs Stad. Där står att läsa att de två gårdsflyglarna uppfördes 1830 i stil med manbyggnaden och att de bland annat användes som vinkällare, vagnsbod och ett större avträde.

Higab äger och förvaltar flera av Göteborgs mest kända och betydelsefulla kulturbyggnader, däribland Konserthuset, Stadsteatern, Göteborgs konstmuseum, Stora Saluhallen, Feskekôrkan och Gathenhielmska huset som jag nyss gjort ett inlägg om.

Närbild av de två flyglarna med trevliga detaljer!

Så gick vi upp för trapporna mot den övre delen av trädgården, för att se vad som fanns där…

Ja, här höll det på att restaureras och anläggas snirkliga gångvägar i gatsten. Tyvärr vet jag inte vad det är för någon byggnad i bakgrunden, eller vad som ska byggas upp inne i cirkeln. Men jag anar och hoppas på att det är den ”engelska parken” som ska återställas så som det en gång såg ut.

Här ser du Stora Katrinelund sett ifrån Mölndalsån, som rinner en bit bort genom Gårda. Nya träd har planterats och vi såg även odlingslådor som det vuxit både grönt och blommor i under sommaren.

Ja, det är fantastiskt att så mycket är bevarat av Katrinelund. Både interiört som exteriört. Vackra kakelugnar, målningar och ursprungliga tapeter är bevarat och med tanke på alla de olika verksamheter som har ”huserat” i byggnaden, så är det otroligt att det har lämnats orört!

Jag tror att jag har funnit ett nytt område att utforska i ”min stad!” Vilka landerier av de 40 som nämns finns kvar i Göteborg? Älskar man gamla byggnader så gör man! Hus med själ och en gedigen historia – det går jag igång på!

Gunilla

+5

Tankar om hösten och om livets cykler.

Under hösten förbereder sig naturen för den kommande vintervilan. Innan löven faller får vi människor njuta av en sällan skådad färgrikedom. Det är för mig lika vackert och efterlängtat som när vitsipporna breder ut sig och sträcker sina små ”ansikten” mot solen. Då är den långa vintervilan över.

Ja, färgerna är underbart vackra och de skiftar i allt från gyllene toner till djupaste rött.

Hösten ger mig både energi och harmoni. Jag tar vara på varje stund av dygnets ljusa timmar! Jag låter skogens och havets dofter fylla mina lungor med välbehag och syre. Men jag jäktar inte, utan saktar istället ned farten, för jag vill ju uppleva. Se och uppleva med alla mina sinnen. Vara i stunden.

Hösten är en fin tid för reflektion och eftertanke. Ibland leder det till en lust för förändring. Att skala bort onödiga ting och sådant som kanske gnager inombords. Att välja om. Att gå en annan väg. Eller att inse att den föreslagna vägen är den jag vill fortsätta att vandra på.

Hösten påminner mig också om våra olika ceremonier som tar oss genom livets stadier – från födsel till döden. Vi står snart inför en vacker högtid – den då vi tänker på nära och kära som inte längre finns bland oss. Alla helgons dag är den helg på året då vi tillsammans med människor i Sverige och världen uppmärksammar och minns dem som har lämnat det här livet. Det är en helg då vi påminner oss om att döden finns, och drabbar oss alla.

En fin tradition är att dekorera graven på olika sätt och tända ljus. Men kanske det är en tradition som så småningom avtar eller försvinner, då många väljer en plats i en minneslund eller att strö askan ”för vinden!”

På kort tid har vi mist en granne – en mångårig vän, samt en nära anhörig. Minnesstunden har vi framför oss. Dagen och stunden då det är dags att ta farväl.

Mina tankar och känslor kring det, återgår till tiden som är nu. Naturen som förbereder sig för vintervila. Löven som täcker marken och som så småningom blir till jord. Naturens och livets cykler.

Naturen är vacker och livet är det för det mesta likaså. Det är smärtsamt att ta farväl. Det är ett avsked. Våren kommer, våra liv går vidare, men de vi har mist kommer inte tillbaka. Vi kan försöka se dem i allt det som de älskade. I allt det som omgav dem. Även om ett liv har tagit slut, så finns minnen kvar.

Livet är en gåta – något vi har fått till låns. Låt oss leva det så vackert som det bara går.

Ta hand om dig!

Kram Gunilla

+2

Stadspromenad – ett besök till Gathenhielmska huset och dess kulturreservat.

Vilka underbara oktoberdagar det har varit! Vi har njutit av dem i vår ”nya trädgård” och äntligen har det blivit uteträffar med goa vänner! Att träffas ute på gemensamma utflykter eller på en lunchträff är något som jag uppskattar mycket. Något som jag hoppas ska fortsätt framöver också.

Något som det inte blivit så mycket av är stadsbesöken – vi vill helt enkelt inte åka in till centrum. Men att promenera i stadens utkanter gillar vi och det gör vi då och då.

Majorna är en stadsdel som jag skrivit många gånger om och den här soliga lördagen, vandrade vi åter genom stora delar av stadsdelen. Det blev en lång promenad på en mil där vi utgick ifrån Nya varvet med Göteborgs hamninlopp och vidare in mot alla mysiga kvarter med träbebyggelse av skilda karaktär, för att åter tre timmar senare vara tillbaka vid startpunkten. Det blev ett längre stopp vid Gathenhielmska huset och dess kulturreservat.

Gathenhielmska huset är ett kulturminnesmärkt hus vid Stigbergstorget i Majorna. Sedan 1987 ägs huset av Göteborgs kommun. Det inrymmer en bostad på 160 kvadratmeter. Huset blev 1964 byggnadsminnesförklarat. Den 10 juli 1943 fick det som första byggnad skydd enligt 1942 års lag om kulturhistoriskt märkliga byggnader.

Huset har sitt namn efter kommendören i svenska flottan, Lars Gathenhielm. Det var Lars Gathenhielms svåger, konvojkommissarie Johan Hansson Busck (1690-1756) som någon gång under åren 1743-1747 uppförde huset på en tomt han själv ägde. Huset blev kvar inom makarnas Buscks bröstarvingar en längre tid. Därefter har huset haft ett antal ägare. Repslagarmästaren Mathias Dahlström, köpte huset 1846, och inom denna släkt skulle huset bevaras i 140 år!

Huset är en av Göteborgs fem äldsta profana byggnader, byggt i karolinsk- eller senbarockstil med valmat tak och i timmer med gråfärgad träbeklädnad som gör att det liknar ett stenhus. Huset är dessutom Göteborgs enda bevarade storborgarhus i trä från mitten av 1700-talet, och ingår i Kulturreservatet Gathenhielm. Vid 1700-talets slut fanns det inom reservatet totalt 15 hus.

Två omfattande renoveringar är kända; den första tog Anna Dahlström initiativ till år 1916, då man med hjälp av Röhsska konstslöjdsmuseet återställde mycket i sitt tidigare skick. Det var konstnären och konservatorn Johan Nilsson som på 1920-talet utförde arbetet; en mycket omfattande och noggrann renovering av byggnadens inre. Flera ljusa och intressanta konstverk kom fram vid arbetet, vilka tidigare varit övermålade, övertapetserade eller dolda på annat sätt. Anna Dahlström gifte sig 1920 med Johan Nilsson, och makarna fortsatte därefter gemensamt att återställa det Gathenhielmska huset. (Källa: Wikipedia.)

Det är fantastiskt att huset har klarat sig ifrån alla stadsbränderna genom tiden som har härjat i Göteborg. Och tack vare massiva protester ifrån stadens invånare, så har kvarteren också klarat sig ifrån rivningshysterin på 1960 – och 1970-talen! Emellanåt kan man gå på guidad visning i huset, vilket vi hoppas kunna göra vid något tillfälle. Hela området rustas upp. Framför huset, den tillhörande trädgården och den intilliggande parken.

Det vackra husets trädgårdssida….

En annan vinkel med en ståtlig magnolia – den vill jag se blomma till våren! 🙂

I trädgården såg vi ett rött litet hus som visade sig vara ett lusthus, troligen också ifrån 1700-talet. Det har rustats upp med tidstypiska material som linoljefärg, slamfärg och äldre beslag. Trädgårdens nedsänkta växthus ska återuppbyggas. Det arbetet såg vi spår av.

Det var ganska rörigt i trädgården vid vårt besök, men till våren hoppas vi att trädgården prunkar av träd och blommor!

Ja, allt tar sin tid, men någon hade ambitionen att ta hand om fallna äpplen…

En fin höstbild ändå kan jag tycka! Längst bort i bild kommer växthuset att återuppstå.

Vi vandrade vidare en bit bort längs Allmänna vägen till Gathenhielmska kulturreservatet. Där finns ytterligare några hus bevarade till eftervärlden!

På väg in i idyllen – Gathenhielmska kulturreservatet.

Tänk att flera stadsdelar i Göteborg såg ut så här på 1700-talet! Idyll idag, men kanske inte då det begav sig. Vi har tidigare gått på en guidad stadsvandring genom Majorna och fått lyssna till dess historia genom tiden. Det finns en del likheter med då och nu om man säger så. Fattigdom, prostitution, tiggeri, kriminalitet, arbetslöshet och trångboddhet… men om du ursäktar så håller jag mig till idyllen!

En titt in i en av alla trädgårdarna….

Reservatet skapades år 1936. Kulturminnesföreningen Gathenhielm bildades för att verka för områdets bevarande, vilket lyckades med stöd av Charles Felix Lindbergs donationsfond. Husen bebos bland annat av intressanta historiska föreningar som Gamla Majgrabbar och Majtöser, Vi Från Vega, Gamla Masthuggspojkar med flera.

Bland kända namn med band till området kan nämnas författaren och konstnären Eino Hanski som under många år bodde i reservatet och har gjort den staty som kan ses längst upp på Pölgatan.

Så fin och representativ staty över en hamnstad som Göteborg.

Ja, det är verkligen en idyll att promenera runt i det lilla kulturreservatet…

Avslutar med en bild som jag tycker ”fångar idyllen”, denna underbara oktoberdag!

Hoppas att du lägger märke till alla bevarade tidstypiska detaljer!?

Vilken fin dag i en miljö som får mitt hjärta att slå lite fortare av välbehag!

/Gunilla

+3

Utflykter och trädgårdsinspiration!

För en vecka sedan blev vårt stora trädgårdsprojekt klart! Det känns fantastiskt och vi är så nöjda med slutresultatet. En stor härlig altan på cirka 55 kvadratmeter, har nu ersatt den gamla som var hälften så stor. Borta är den förvuxna tujahäcken och slipersmuren.

Det har varit några fina dagar, så vi har kunnat sitta ute och njuta och bara koppla av. För det har varit en intensiv månad för att bli klara så fort som möjligt utan att göra avkall på slutresultatet. Men vi har också tagit oss tid till att göra små utflykter – till platser som vi tycker om att besöka. Vi har också besökt några handelsträdgårdar för att få lite inspiration till våra nya trädgård!

Utflykt till Träslövsläge och Tvååker

Promenad genom naturreservatet mellan Träslövsläge och Gamla Köpstad i Halland.

När jag är ute i naturen, så får jag allt som oftast inspiration till att efterlikna naturen i vår trädgård. Att titta på hur färger och former samspelar. Som här med grässtrån, stenar och nyponbusken som breder ut sig och förskönar.

Det är underbart att promenera här – att vara nära havet

Utflykt till Amundsön som ligger söder om Göteborg

Här på Stora Amundsön har vi vandrat många gånger. Det finns också ett flertal badställen runtom på ön. Naturen är skiftande med små ekskogar, ängsmarker, strandängar, klippor och som sagt fina badvikar. Men något bad den här gången blev det inte för våran del.

Vy ifrån Stora Amundsön mot den Lilla Amundsön

Klipporna är mycket vackra här ute och när solen tittar fram, så skimrar de som guld!

Återigen fascineras jag av hur naturen skapar sina rum.

Det var en ganska blåsig dag, men milt och skönt ändå. Att vandra över stock och sten, genom snårig ekskog, upp och ned över berg och klippor, är för mig en underbar befriande känsla.

Trädgårdsinspiration

När vi var på utflykt i Halland, passade vi på att besöka några handelsträdgårdar också. Där kan man få olika tips och idéer till att skapa fina trädgårdsrum med hjälp av växter och inredningsdetaljer. Att inreda såväl inne som ute är något som jag tycker är så roligt och rogivande. Tanken är inte att köpa så mycket nytt, utan vad vi kan göra med det som vi redan har och sedan komplettera med detaljer av det som vi tycker saknas. Trädäcket är ju så stort, så det behövs mycket grönt, textilier och kanske någon möbel för att få till en ombonad känsla. Viktigt är också funktion – att det inte ”bara är vackert” utan också praktiskt. Men nog sätter jag ibland estetik, före funktion! 😉

Något som vi önskar är en klätterväxt som är vacker även under hösten som rådhusvin…

Mycket fint mot en grånat staket eller som här ett plank. Vill gärna omge mig med ”hösttoner”, då sommaren går mot sitt slut.

Eller kanske ett miniträd som ändrar färg vid hösten….

Är också mycket förtjust i ”rostiga ting” som bryter så fint mot sten och grånat trä.

Järn rostar ju om det får stå oskyddat ute, men visst är det vackert!? Är mycket förtjust i gjutjärn….

Kanske inte så vita längre, men med en underbar patina!

Vackra urnor med patina vill jag gärna ha både ute och inne!

Det finns så mycket fint att använda och för min del får det gärna vara gammalt och nött!

Ja, det var lite av varje …

Har tagit lite före – och efterbilder, beträffande vårt trädgårdsprojekt! Kanske jag visar dig några….

Hoppas du njuter av hösten – det gör jag!

Kram Gunilla

+3

Septemberdagar!

September – en månad med varierat väder och så har det varit så här långt! I helgen har det regnat här och trädgårdsprojektet har fått vila och vi har istället pysslat och fejat inne i vårt hus. Men imorgon måndag, kommer allt virke till den nya altanen och till staketet som ska ersätta häcken som nu är ett minne blott. Trädgården har tagit mycket tid i anspråk och kommer så att göra en tid framöver, men så fint det kommer att bli och så roligt att göra ”höstfint” där sedan. Det kliar av lust att få börja ”inreda” med lite växter och belysning.

September i vanliga fall är en lugn och behaglig månad. Men jag kan ju inte säga att det har varit så lugnt detta år i september! Men roligt, behagligt och inspirerande och jag varvar matlagning åt ”trädgårdsarbetarna”, med långa sköna promenader i skog och mark.

Här en solig och skön dag, där jag gick på promenad med lille prinsen. Det är så fint med det öppna landskapet. Fälten och Vidderna!

En sten i vardera handen!

Och den lille prinsen är supersnabb, så det gäller att ”hänga med” på hans upptäcktsfärder! Allt som finns längs vägen är intressant som pinnar, kvistar, löv, maskar, vatten, stenar och blommor! 🙂

Röda ladugårdar med gröna dörrar passerar vi på vår promenad. Det hör landet till!

I skogen har det blivit alltmer höstfärger…

Visst är det vackert!?

Det är något rofyllt med färgerna, men också lite vemodigt.

Men grönt finns det – grön frodig björnmossa!

Ett stopp vid skogstjärnet blir det alltid. Måste titta ut över vattnet…

Visst anar du hösten i bilden? Vattnet är mörkt och vassen har ändrat färg, liksom ljuset.

På promenaden från skogen såg jag berberis med röda bär – så fina höstfärger.

Promenaderna är så viktiga för mig tillsammans med uteträningen som är två dagar i veckan. Jag skulle vilja säga att det tillsammans är lite av en livlina! Träningen ger både styrka, energi och balans i tillvaron.

Om tacksamhet…

Det finns mycket att vara tacksam över, vilket jag också påminner mig om dagligen! Att uppskatta vardagen precis så som den är med diverse göromål. Att uppskatta allt det enkla som ryms i sin vardag. Sysslor som kanske inte alltid är så roliga, men som kanske ändå har en mening, en funktion. Guldkanten är nära och kära, barn och barnbarn och vänner. Jag skriver detta för livet kan snabbt förändras… Jag vill påminna dig och mig om det!

Må gott och gör det bästa av varje dag som du får!

Kram Gunilla

+4