Tankar om hösten och om livets cykler.

Under hösten förbereder sig naturen för den kommande vintervilan. Innan löven faller får vi människor njuta av en sällan skådad färgrikedom. Det är för mig lika vackert och efterlängtat som när vitsipporna breder ut sig och sträcker sina små ”ansikten” mot solen. Då är den långa vintervilan över.

Ja, färgerna är underbart vackra och de skiftar i allt från gyllene toner till djupaste rött.

Hösten ger mig både energi och harmoni. Jag tar vara på varje stund av dygnets ljusa timmar! Jag låter skogens och havets dofter fylla mina lungor med välbehag och syre. Men jag jäktar inte, utan saktar istället ned farten, för jag vill ju uppleva. Se och uppleva med alla mina sinnen. Vara i stunden.

Hösten är en fin tid för reflektion och eftertanke. Ibland leder det till en lust för förändring. Att skala bort onödiga ting och sådant som kanske gnager inombords. Att välja om. Att gå en annan väg. Eller att inse att den föreslagna vägen är den jag vill fortsätta att vandra på.

Hösten påminner mig också om våra olika ceremonier som tar oss genom livets stadier – från födsel till döden. Vi står snart inför en vacker högtid – den då vi tänker på nära och kära som inte längre finns bland oss. Alla helgons dag är den helg på året då vi tillsammans med människor i Sverige och världen uppmärksammar och minns dem som har lämnat det här livet. Det är en helg då vi påminner oss om att döden finns, och drabbar oss alla.

En fin tradition är att dekorera graven på olika sätt och tända ljus. Men kanske det är en tradition som så småningom avtar eller försvinner, då många väljer en plats i en minneslund eller att strö askan ”för vinden!”

På kort tid har vi mist en granne – en mångårig vän, samt en nära anhörig. Minnesstunden har vi framför oss. Dagen och stunden då det är dags att ta farväl.

Mina tankar och känslor kring det, återgår till tiden som är nu. Naturen som förbereder sig för vintervila. Löven som täcker marken och som så småningom blir till jord. Naturens och livets cykler.

Naturen är vacker och livet är det för det mesta likaså. Det är smärtsamt att ta farväl. Det är ett avsked. Våren kommer, våra liv går vidare, men de vi har mist kommer inte tillbaka. Vi kan försöka se dem i allt det som de älskade. I allt det som omgav dem. Även om ett liv har tagit slut, så finns minnen kvar.

Livet är en gåta – något vi har fått till låns. Låt oss leva det så vackert som det bara går.

Ta hand om dig!

Kram Gunilla

(Visited 44 times, 1 visits today)
2+

11 svar på ”Tankar om hösten och om livets cykler.

  1. Här möter mina tankar – och känslor inför de olika aspekterna, händelserna, återblickar, sorgen och tillvaron som pågår den tid vi har/får – de tankar du har. Hösten är älskad och precis som du visar i bilderna om hösten nu dör löv och färger finns, men också den tiden då det kala nakna förhoppningsvis åtminstone nån gång får marken det vita täcket. Sorgen är den djupaste äran glädjen kan få.
    Jag har upplevt många förluster tidigare och under mina senaste två år, dog 5 personer. För mig är sorgen en del av livet, en stor del då jag lärt mig hantera och förhålla mig till dig.
    Skrev ett inlägg om hösten som också är min årstid på min blogg, då jag upplever verklig ro. Ju mörkare ute ju ljusare inne i mig.
    Tack för andesjälsligt fint inlägg. Gott att läsa och givande få lämna en kommentar, så blir det lite ”dialog”.
    När våren vaknar kommer en ny fas – igen.
    Varm kram med önskan om en fin helg.

    0
  2. Visst är hösten vacker och dina bilder är väldigt fina! Nu är hösten inte riktigt min årstid och ännu mindre i år när man lever i ovisshet om vad som väntar. Jag tänker givetvis på pandemin som sätter käppar i hjulen och får allting att gå på halvfart och knappt det.
    Ha en skön helg!
    Kram, Ingrid

    0
  3. Hösten kan vara så vacker att det gör ont!

    Idag körde jag bil genom ett helt fantastiskt landskap. Hade varit och lämnat min man vid båten som ska köras hem för vintern, och den vägen är väldigt fin. Den växlar mellan skogspartier och öppna vyer med åkrar och fält, och jag hade ibland lust att tvärnita … bara för att ta in det jag såg och få med det på bild. Men det går ju inte an när man är ute på vägen och kör.
    Vädret växlade, och vid några tillfällen hade jag solen bakifrån som lyste upp de starkt lysande och guldgula träden framför mig … samtidigt som himlen över träden längre bort var mörkt blågrå där regnet härskade. Effekten var makalös, och jag var nog inte långt från en trafikfara där. Tur att jag var på den vägen innan rusningstrafiken.
    Hade jag haft mer tid på mig skulle jag gjort som en person jag såg en bit från vägen. En bilist hade kört in på en mindre väg … mitt ute i det öppna fältlandskapet. Personen stod utanför bilen och fotograferade vyerna runt sig. Jag blev allt lite avundsjuk och hade gärna gjort samma sak, men bet ihop och försökte spara bilderna inom mig istället.

    Tack för de vackra bilder som du bjuder på här, Nilla 🙂
    Kram och trevlig helg <3

    0
    • Tack för din kommentar Lollo! Ja, jag kan förstå din känsla där du satt bakom ratten! Det är så vackert ibland i naturen att det gör ont! Samtidigt tänker jag på det som jag har bloggat om tidigare – att allt inte går eller kanske inte ska dokumenteras! Ibland är det skönt att ”bara vara i stunden!” Jag tänker ofta på det och fotograferar mer med omsorg nu tror jag!
      Kram Nilla

      0
  4. Blir så berörd av ditt inlägg om naturen som går till vila och dina tankar om sorg och saknad. Jag kunde lika gärna ha skrivit de orden eftersom de även är mina. Jag går också ner i varv och tar dagen som den kommer. Känner tacksamhet och glädje över livet och försöker förvalta varje dag så bra jag kan. Vi får fortsätta njuta av allt vad hösten ger 🍁

    Må så gott & kramen ❤️

    0
    • Tack så mycket Gunilla för att du delar med dig! Sorg är en del av livet, likväl är det smärtsamt att behöva ”ta farväl” av en vän eller en anhörig. Det kan vara svårt att skriva om sorg och saknad, men så infann sig orden som mynnade ut i naturens och livets cykler. Det kändes lättare och fint att ”ta in naturen” i den sorg som jag nu upplever.
      Ja, jag njuter oerhört av naturen – av hösten som skänker mig så mycket glädje! Ja, vi är säkert många.
      Må så gott och många kramar!
      Gunilla

      0
  5. Vad fina tankar och fint inlägg <3 Livet är bra märkligt ibland, märkligt och vackert på en och samma gång. Det gäller att ta vara på det här som vi kallar livet, uppskatta det vi har och de människor som finns i vår närhet. Inget är självklart och allt föränderligt.
    Förluster av dem vi håller av är svåra att bära, samtidigt som det känns gott att ha varit en del av allt det där man hade tillsammans.

    Må gott och njut av hösten <3
    Kram Christina

    0
    • Tack så mycket Christina! Ja, att mista nära och kära – att ta farväl, är smärtsamt. Men det är också som du skriver att ”det känns gott att ha varit en del av allt det där som man hade tillsammans.” Det är just det som jag försöker lägga mina tankar på då det känns svårt.
      Kram Gunilla

      0

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.