Att sätta upp realistiska hälsomål!

Sommaren 2019 på Köpstadsö i Göteborgs södra skärgård. (Kössö).

Det är så här jag ser på mig själv och det är så här jag vill känna mig! En glad, positiv naturälskande person som tycker om att vara i rörelse. Att kunna röra på mig obehindrat. Gärna som här i Göteborgs skärgård. Jag har alltid betraktat mig som frisk, förutom då att jag under en mycket påfrestande period i mitt liv ådrog mig reumatisk sjukdom. Sjukdomen har funnits där sedan år 2000. Den har påverkat mig negativt, men inte styrt mitt liv. (Ankyloserande spondylit – Bechterews sjukdom. Förkortas AS.)

Under 2017, började jag få symtom från mitt ena knä, röntgen påvisade begynnande artros. I årsskiftet, 2019/2020, började jag också få symtom ifrån samma sidas ljumske, vilket kan vara höftartros. Allt tyder på det enligt besök hos fysioterapeut. Det var inte så jag hade tänkt mig att mitt pensionärsliv skulle bli! Och som det inte skulle räcka, fick jag konstiga symptom på yrsel och illamående, vilket sannolikt berodde på att jag fått en virusinfektion i mellanörat, som i sin tur påverkade balanssinnet. Att kunna träna med yrsel och illamående har stundtals varit omöjligt, vilket i sin tur har påverkat min psykiska hälsa negativt. Därtill coronaviruset som maken och jag hittills har klarat oss ifrån.

En del dagar har yrseln varit mindre påträngande och då har jag vågat mig på en cykeltur eller en promenad. Det som jag uppskattar så mycket! Nu vet jag inte om jag vågar ropa ”hej!” Är jag över bäcken tro? Men idag är första dagen som jag har kunnat träna mitt rörelseprogram för höftartros och för AS, utan att bli yr eller illamående! Om viruset äntligen har läkt ut, så har det påverkat mig i tre månader! Jag kan säga att det har varit och är fruktansvärt jobbigt!

Varför skriver jag om det här…

För det första så jämför jag mig inte med någon annan! Det finns alltid någon som har mycket sämre förutsättningar än vad jag har. Men att tänka så är varken hälsofrämjande eller hjälpsamt! För det andra så tänker jag att genom att berätta (skriva), så kan jag kanske hjälpa någon annan. Många som läser min blogg gör det ju för att söka inspiration på ett eller annat sätt. För det tredje – inget är ”hugget i sten!” Det mesta går att påverka i viss mån. Både AS och artros går i skov. Det betyder att det förekommer båda sämre och bättre perioder i sjukdomsförloppet! Hittills har jag inte behövt medicinera beträffande min AS. Tar vid behov Ipren eller liknande. Allsidig träning och vila har hjälpt. Vid artros är det också träning som förespråkas. Operation väntar man med in i det längsta.

Ja, hittills har inte 2020 varit så positivt för min del och beträffande coronaviruset, så påverkas vi ju alla. Jobbigast med det är ju att inte få krama om sina barn och barnbarn. Vårt yngsta barnbarn – lille Arvid är snart nio månader och att inte få vara nära honom är urjobbigt! Så saknar vi förstås att Olivia inte kan komma hit och sova över som hon har gjort lite då och då! Tur är ändå att när man är runt fyra år, så lever man i nuet och har kul med sina kompisar! Men nu när det blir ”goare tider”, hoppas jag att vi kan ses ute, men utan kramar förstås!

Realistiska hälsomål – vad kan det innebära?

All träning på gymmet, ligger nere för min del på grund av coronaviruset. Jag vill inte utsätta mig för onödig smittorisk, genom att träna rörelseträning, yoga och zumba där. Det är inte säkert att jag kan träna zumba i fortsättningen. Hopp och stuts är inte bra för någon med artros, men det sistnämnda kan jag ju låta bli! Jag får känna mig för när det blir läge för det igen. Zumba är ju så kul!

Rörelseträning och yoga är mycket hjälpsamt både vid AS och vid knä – och höftartros. Jag har program att följa och har som målsättning att utföra programmen tre dagar i veckan. Att cykla, promenera eller gå stavgång gör jag alltefter lust och dagsform.

Jag hoppas innerligt att regelbundet träning ska ge resultat. Att det verkligen ska stärka leder runt knä och höft. Att förstärka muskulaturen runt det som är angripet och inflammerat. När jag mådde som sämst, vilket egentligen är fram till dagens datum, så kändes tillvaron mycket dyster. Egentligen inte så konstigt med tanke på hur situationen har varit och är. Det är okej att må dåligt – det finns alltid en eller flera anledningar till varför det är så. Smärta är något som inte alltid syns utanpå och det gör det ofta svårt för andra att förstå! Under de här månaderna som passerat har det i regel tagit mig flera timmar att komma igång efter det jag har vaknat på morgonen.

Att vara mål – och hälsomedveten är det som alltid har fått mig tillbaka på banan igen. Nu när viruset verkar ha läkt ut, kan jag se framåt igen. Jag kan se för mitt inre att träning och vila gör att jag åter vågar tro på att jag kan kan röra mig ute i naturen så som jag önskar. Jag vet att sämre perioder kommer, men även bättre. Jag kanske inte kommer att kunna åka iväg på någon vandrings – eller cykelresa som omfattar flera dagar. Men det betyder ju inte att jag inte kan alls! Realistiska mål är att bege mig ut på dagsetapper i närmiljön. Både till fots eller på cykel. Det är ännu så länge möjligt även i dessa Coronatider!

Ja, jag tror fullt och fast på att det går att påverka sin hälsa, hur illa det än kan upplevas. Jag hade otur att jag drabbades av ”det där viruset” som däckade mig fullständigt för en tid!

Jag tänker ibland tillbaka på vårt nyårsfirande i Köpenhamn 2019/2020. Då mådde jag bra på alla sätt. Maken och jag njöt till fullo av vackert väder och av miljön i Köpenhamn. Några dagar senare började informationen om coronaviruset strömma ut, medan jag själv inte på något sätt släppt tankarna om klimatkrisen….

Blogglusten har inte varit direkt spirande och flödande och prio nummer ett är att fokusera på den egna hälsan. Så mycket av min tid kommer att gå till att träna, uppleva och vila! Blogglusten kommer nog förhoppningsvis att finnas kvar med hjälp av förnyad energi!

Ta väl hand om er!

Kram Gunilla

(Visited 50 times, 1 visits today)
4+

18 svar på ”Att sätta upp realistiska hälsomål!

  1. Mycket av det du beskriver är nästan som om du berättar om mitt hälsotillstånd också. Hela hösten 2019 hade jag en yrsel som kom och gick, och problem med öronen fick jag senare också, med konstiga ljudfenomen. Fruktansvärt obehagligt. Jag har inte fått någon diagnos på något, för läkaren hittade aldrig några orsaker, vare sig till yrseln eller öronen. Allt såg bra ut. Men inte omöjligt att det hängde ihop på något sätt.
    Problem med knäna fick jag samma år som jag fyllde 50, och det har jag lärt mig att leva med. Upplever att det gått i skov ibland, och jag märker att rörelse är bra för knäna. Knäna har varit ganska bra de senaste åren, men för 2 veckor sedan blev det plötsligt värre igen … ihop med smärta från övre höftkammens mjukdelar. Det uppstod under vandringen vi gjorde på den senaste leden vi gick. Efter det har jag tyvärr tappat lusten en aning. Det är inte roligt när det gör ont att röra på sig …
    Det har tyvärr blivit många vilodagar, vanliga promenader och inga vandringsleder alls de senaste helgerna. Kom precis in från en timmas promenad, och jag känner att höften inte vill det jag vill.
    Cykla fungerar däremot, tack och lov …

    Jag förstår dig till fullo. Att kroppen säger ifrån är väldigt dämpande på humöret. Det är inte så man vill ha det.

    Jag hoppas att vi kommer igen snart, både du och jag, så att vi kan få ut det vi vill av utevistelse och träning.

    Kramisar <3

    0
    • Tack Lollo för återkoppling och för att du delar med dig! Ja, artrosen går ju i skov och då är det minst sagt besvärligt! Jag har känt mig så nedstämd av smärtan och det där med höften kom så plötsligt! Allt som jag tycker är roligt beträffande rörelse kändes med ens omöjligt! Med yrsel o corona-epidemin blev det för mycket! Nu hoppas jag att yrseln har lagt sig, så att jag kan träna igen… sedan får jag helt enkelt se hur det utvecklar dig.
      Ja, jag önskar verkligen god bättring för oss båda! <3
      Kram Nilla

      1+
  2. Jag är ju så mycket äldre än du, så det är väl bara att finna sig i att kroppen inte fungerar riktigt lika bra som när man var i 50/60-årsåldern, men jag är ändå tacksam över att jag kan klara mig på egen hand, är någorlunda klar i knoppen och fortfarande känner nyfikenhet och vilja att lära mig nya saker. Cyklar gör jag inte längre, för jag har blivit så skev och konstig i kroppen av skolios och kotkompressioner, så balansen är dålig, men jag kan i alla fall gå ut på promenader på 5-6 km utan att det tar emot alltför mycket.
    Coronan tär och den tär nog extra mycket för oss som lever i ensamma. Att inte ens kunna gå ut och handla är trist. Men det ska väl bli ett slut på det här elände så småningom. Tills dess får vi försöka ta hand om oss så gott vi kan.
    Kram, Ingrid

    1+
    • Tack för din kommentar och för att du delar med dig! Skolios låter inget vidare, så fantastiskt att du ändå kan ta dig ut på dina rundor! Cykel fungerar inte för dig, men det gör det oftast för mig. Ja, förstår att du känner dig begränsad och ensam på grund av coronaviruset! Vi är ju ändå två, men så tråkigt att inte komma nära sina små barnbarn!
      Men vi får härda ut! Hoppas att jag nu slipper det andra viruset som påverkar balansnerven.
      Kram Nilla

      0
  3. Inte roligt att inte må bra … och även om jag inte alls har samma slags problem som du, så känner jag igen tankegången. Att det var ju inte så här det skulle bli. Jag har inte såna ledproblem med artros som du, men jag har utslitna axlar och en rygg som inte riktigt är med mig alla dagar. Mitt stora problem har blivit mitt hjärta, som inte är så bra som jag skulle önska, vilket gör att orken inte alls är som den varit. Jag som alltid varit så stark … ett minne blott.
    Liksom du saknar jag mina barnbarn så det nästan gör ont – har ofta kontakt via videosamtal på messenger, så jag får ändå se dem, men det är ju inte samma sak.
    Hoppas av hela mitt hjärta att viruset som bråkat med dig är borta nu och att du sakta, men säkert kommer att bli bättre på alla sätt … och så hoppas jag att denna eländiga coronapandemi snart ska vara över …
    Var rädd om dig Nilla!
    Kram

    0
    • Tack Anki för din kommentar och för att du delar med dig av dina erfarenheter! Utslitna axlar – det låter jobbigt och hjärtproblem lite mer allvarligt! Det där påverkar så klart orken. Men du verkar ju ändå också vara en sådan person som inte ger upp! Naturen är väl också din räddning.
      Ja, fy för coronaviruset! Tänk så allvarligt det kan bli på grund av ett virus! Tyvärr verkar det bli långvarigt… usch!
      Många kramar Nilla

      0
  4. Du har en fantastisk positiv och energisk ton trots allt du kämpar mot. Otroligt bra kämpat! Heja Dig! Yrseln lät riktigt obehaglig. Hoppas vårvärmen är bra för dig så du får fortsätta vara ute i naturen så som du vill. Alltid roligt att läsa om dina/era turer och utflykter till fots, cykel, färja eller vad det nu är.
    Varm kram
    Annika

    0
    • Åh, tack Annika! Vad glad jag blir av din kommentar. 🙂 Jag vill och försöker vara positiv – att alltid försöka göra det bästa av situation.
      Glad blir jag också att du tycker om att läsa om våra utflykter!
      Många kramar
      Nilla

      1+
  5. Hoppas inte blogglysten försvinner, fortsätter gärna läsa dina inlägg. Ser att många av dina intressen är de intressen som jag själv har. Just innan coronan så hade jag börjat i Artrosskola för min höft. Började med 2 ggr. föreläsning och sedan blev det ca. 6 ggr. träning sedan blev det inget mer – synd. Jag lärde mig massor. Det är ju som du skriver det går i skov. Artrosskolor finns över hela landet och eftersom det nu anses som en folksjukdom så kan alla som har artros få ta del av den effektiva träningen.

    0
    • Tack för din kommentar! Jag har anmält mig till Artrosskola, men det blir ingen start nu i vår på grund av coronaviruset. Kanske det kommer igång till hösten. Det hoppas jag för som du skriver så finns det saker att ta till sig för att förstå vad artros är. Övningar har jag fått, men har inte kunnat träna på grund av yrseln. Har dock börjat komma igång… kanske, kanske yrseln är borta.
      Det gör mig glad att du gillar mina inlägg och jag vill gärna fortsätta att skriva, men känner mig lite splittrad. Lusten kommer i regel när ”bruset” runtomkring upplevs lugnare.
      Må gott!

      0
  6. Jag fastnade särskilt för det du skriver om det lyckade och på alla vis trevliga nyårsfirandet i Köpenhamn. Ibland svänger det snabbt och det kan vara riktigt svårt att hänga med i svängarna. Du skriver om skov, och jag hoppas att du snart får en fin period igen när hälsan är med dig mer än i dag och allt fungerar lite lättare än i dag.

    0
    • Ja, tänk så snabbt set kan svänga! Ja, jag hoppas och tror på ”bättre tider!” Om nu yrseln (viruset) har släppt sitt grepp om mig, så jag kan träna som jag vill och bör, ja då är jag förhoppningsvis på bana (bena) igen!
      Tack för hälsningen!
      Må gott!

      0
  7. Förstår att det är jobbigt när kroppen inte riktigt vill vara med. Du har en sån fantastisk positiv syn på problemen trots att du får kämpa, är så imponerad av dig och det inspirerar när jag känner mig låg. Coronan gör ju inte saken bättre när man inte får krama sina barn och de kära barnbarnen. Svårt också att det kan dröja länge innan man kan umgås med dem som vi brukade. Saknar dem så och det tar på krafterna. Jag känner igen mycket som du berättar om och jag försöker också sätta realistiska och uppnåeliga mål. Jag väntar på en gråstarrs operation och nu vet jag inte när det blir av. Känner oro eftersom jag ser så dåligt på ena ögat och hoppas att det andra inte blir sämre innan jag får operationen. Jag försöker dock hålla humöret uppe och se det ljusa som också finns i min karantäntillvaro. Jag och min syster försöker sätta guldkant på tillvaron så gott vi kan och det gör det lite lättare ta sig igenom även de dystra dagarna.

    Hoppas verkligen att viruset är borta och att du får fortsätta njuta i skogen, på utflykterna och med motionen. Det ger så mycket att läsa dina fina inlägg och jag tror att vi bloggare kan peppa varandra när det behövs.

    Var rädd om dig och håll ut. Kram

    0
    • Tack Gunilla – dina rader är verkligen så uppmuntrande! Ja, det är skönt att öppna upp ibland och berätta att livet både är underbart och kämpigt!
      Tråkigt med dina ögon – det måste vara urjobbigt. Men du är ju också en positiv människa och försöker hela tiden göra det bästa i olika situationer. Gott att du har din syster!
      Kramar Nilla

      0
  8. Finaste bloggvän!
    Tråkigt att du ska behöva ha sådana problem med hälsan. Att ha en kropp som bråkar är verkligen inget vidare. Jag tycker ändå att det låter som att du har en bra strategi för att hantera svårigheterna, äta nyttigt, finna rätt typ av träning som fungerar, njuta av naturen och de dagar som är bättre. Hoppas verkligen att vändpunkten kommit och att du får vara frisk och må bra framöver. Livet utsätter oss alla för en hel del prövningar, stora som små….
    Tiderna just nu är ju dessutom en prövning i sig, att inte kunna röra sig fritt bland folk och träffa nära och kära, ja man kan undra vad som ska komma ur allt det här… Tack för att du delar med dig.
    Önskar dig allt gott <3

    Styrkekramar Christina

    0
    • Tack Christina för din varma och uppmuntrande rader! Jag mår lite bättre… tar en dag i taget. Njuter fullt ut, de dagar som känns bättre. Det känns bra att dela med sig och det är underbart att så många bloggvänner hör av sig, uppmuntrar och delar med sig av sina egna erfarenheter.
      Må gott Christina!
      Kram Nilla

      0
  9. När du får helt bukt med yrseln och den inflammationen lagt sig till rätta får du en ärlig chans att ”komma igen”. Inte lätt att utföra det du vill med det problemet. (som jag har stor erfarenhet av) Skulle det inte försvinna måste du ”gräva” djupare om orsaken. För yrsel kan uppstå av många olika anledningar. På en VC hittas sällan pusselbiten. Får man ingen hjälp där är det egenremiss som står på tur.
    För dina andra besvär är det just motion som är nyttigt och viktigt för framtiden. Frågan som jag som amatör kan tänka är att du är för duktig/aktiv när du kan hålla igång i flera timmar med fysisk aktivitet. Stretcha du efteråt på kvällen innan sängdags? Själv måste jag det för att slippa överraskas mitt i sömnen med ex. kramp.
    Corona bidrar till mörka tankar, ensamhet, saknad mm. Förstår att det är extra tufft för er som har barnbarn. Själva saknar vi fysisk kontakt med våra döttrar. Miljön har annars blivit otroligt renare under dessa mörka månader. Men det hade jag önskat att den blev med andra medvetna insatser.
    Sköt om dig kram.

    0
    • Tack Bosse för din omtanke och råd och tips! Yrseln är borta nu… men vågar inte riktigt ropa hej ännu! Den var ju borta och kom tillbaka. I så fall får jag ju givetvis gå vidare med det. Motion är underbart och jag hoppas verkligen kunna fortsätta med både promenader och cykelturer. Ja att stretcha är viktigt och det gör jag för det mesta.
      Tiden är konstig och deprimerande i sig. Saknar verkligen barnen, barnbarn och kontakten med vänner. Tror det kan bli lite lättare nu när det blir varmare att ses och göra utflykter tillsammans. Ja, det här har vi alla gemensamt.
      Kram Nilla

      1+

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.