Gårdstomten och en liten söt vätte!

Under året har jag observerat intressanta skyltar – informationstavlor i ”min skog!” Skyltar som berättar om en svunnen tid – om hur människor, djur, levde och verkade här långt tillbaka i tiden. De här skyltarna berättar bland annat om gärdsgårdar, gravar och om gårdstomten. Idag när jag var ute på min skogspromenad, bestämde jag mig för att titta närmre på vad som menas med ”gårdstomten!” Vore ju underbart att få hälsa på tomten i dessa i dessa tider! 🙂

Klaffs, klaffs! Aningen blött i skogen efter allt regn!

Så mycket vatten att det rann en liten bäck uppå stigen! Men nog ville jag finna gårdstomten! Kanske bakom den stora stenen?

Ingen tomte där bakom stenen och gårdstomten visade sig vara något helt annat!

På skylten stod bland att läsa om en ”gård med historia”.

”Gallhålan var ett kronohemman, vilket innebar att gården ägdes av svenska staten och brukaren fick betala arrende för att få bo och bruka gården. Den äldsta kända brukaren var en änka vid namn Gunilla. Hon finns med i skattelängderna från 1646 till 1666. Därefter beskrivs Gallhålan som öde. Det innebar förmodligen att Gunilla dött och att ingen ingen kunde ta över gården efter henne.”

Det fanns många ödegårdar i det här området under 1600- och 1700-talen. Anledningen tros bero på krig, hårt skattetryck eller epidemier. Gallhålan kom att bli en plats där socknens fattiga fick bo. Det finns inga exakta uppgifter när de sista människorna bodde och levde här, men troligen skedde det någon gång före 1850.

Enligt en muntlig tradition drabbades mycket riktigt bygden av en svår farsot och många dog. Man befarade att alla boende hade dött i Gallhålan, men ingen vågade gå dit för att undersöka hur det förhöll sig. Till slut var det prästen som tog mod till sig, och gick dit och fann gårdsfolket liggande döda i storstugan. En lite flicka på tre, fyra år hade överlevt. Hon fick följa med till prästgården, där hon sedermera växte upp. Det var därför, enligt traditionen, som Gallhålan kom att brukas under prästgården. Bara en liten bit ifrån ”gårdstomten” finns en annan skylt som berättar om ”gravar”, som visade sig vara betydligt äldre.

Detta gravröse från bronsåldern lär vara sex meter i diameter.

I Gallhålan finns flera gravrösen och stensättningar. Dessa förhistoriska gravar var vanliga under bronsåldern och järnåldern. De är mellan 2000 och 3000 år gamla. Stensättningar är byggda av ett eller flera lager tätt packade stenar, ofta i rund form och med en upphöjd kant runt graven. Så mycket intressant historia det finns I Gallhålan som är ett naturreservat och mycket uppskattat naturområde av oss som bor i orten. Lite mer berörd blev jag ju om änkan Gunillas levnadsöde….

Nu tillbaka till gårdstomten…

När jag gick omkring där och letade efter ”gårdstomten”, så kände jag mig iakttagen! Jag träffade ju på små tomtenissar i skogen förra året om du minns!? Så varför inte i år igen? Försiktigt satte jag mig ned i den mjuka mossan och inväntade något som jag inte riktigt visste vad det skulle kunna vara.

Men visst var det något där bakom trädet!?

En livs levande VÄTTE! … Så söt och var väldigt nyfiken av sig…

Visst är det fantastiskt! Nu har jag en hel liten familj där ute i ”min skog!”

Kanske jag kommer att lyckas få ett foto på den tillsammans!?

Kram Gunilla

(Visited 41 times, 1 visits today)
3+

12 svar på ”Gårdstomten och en liten söt vätte!

  1. Vilken underbar promenad och så mycket intressant det finns i din skog. Det är verkligen bra att det finns informationsskyltar så att man får kunskapen om vad det är man ser.

    Kram

    0
    • Ja, de där skyltarna som har kommit upp lite varstans och berättar om vad det är vi ser, är jätteintressant och lärorikt. Så mycket intressant historia och så nära… i ”min skog!” 🙂
      Tack för att du följde med på promenaden!
      Kram Gunilla

      0
  2. En härlig promenad och verkligen intressant att läsa om Gallhålan – och visst blir man berörd av Gunillas levnadsöde och de stackarna som senare dog i någon farsot …
    Tänk att du fick se en livs levande vätte! Man vet ju att de finns där, vättarna och skogstomtarna, men inte alla får se dem!
    Tack för att vi fick följa med på promenad i din fina skog!
    Kram

    0
    • Ja, så mycket intressant historia – så värdefullt att vi får veta vad som hänt där i skogarna runt och i Gallhålan. visst blir man berörd av hur människorna har haft det och det känns som om vi är på väg dit igen… till fattigmanssamhället! Klyftorna i samhället ökar sannerligen. Kändes lite konstigt att läsa om Gunilla. <3
      Ja, jag blev så glad över att träffa på vätten! 🙂
      Kram Gunilla

      0
  3. Här på Gotland har vi ju ”Di sma undar jordi”, våra egna små vättar och dem kan man man nog stöta på både här och där i skogarna.
    Det är roligt när man är ute och går och stöter på en informationsskylt där man ka få läsa om vad som hänt i äldre tider.
    Ha en skön fortsättning på veckan!
    Kram, Ingrid

    0
    • Era små vättar – ”Di sma undar jordi” – åh, jag älskar dem! 🙂 Ja, det är mycket trevligt att skyltarna har kommit upp och så viktigt att få veta om sin hembygds historia!
      Kram Gunilla

      0
  4. Det är när man är ute och går och letar efter något som det ofta dyker upp andra intressanta stickspår.
    Nästa år får du säkert en bild på dem tillsammans. Antagligen hade de småbråkat om något oväsentligt. 😉
    Kram Bobo

    0
  5. Härligt möte i skogen … och den lilla vätten gör sig mycket bra på bild. Du får hälsa honom det om ni träffas igen 😉
    Hoppas att du fångar dem allihop på bild någon gång.

    Tänk så det kan gömma sig olika betydelse i ord. ”Gårdstomten” var för mig vid första tanken en liten grå gubbe, men självklart kan det även vara en tomt med en gård … 😉

    God Jul och Gott Nytt År Nilla
    Kram

    0
    • Precis Lollo… när jag såg skylten, så trodde jag att det skull handla om någon gammal tomte på en lika gammal gård! Men mycket intressant historia fick jag till mig och istället för tomten, så fick jag hälsa på en liten vätte! 🙂 Det är inte var dag minsann! 🙂
      God jul och Gott Nytt År till dig också kära Lollo!
      Kram Nilla

      1+
  6. Tack för denna fina julstämning!
    Spännande skylt och historia om Gårdstomten.
    Och tänk att du träffade på en fin vätte där ute i skogen. Träffas ni igen så hälsa så gott.

    Önskar dig fortsatta fina dagar så här före jul! Och en lugn och fridefull julafton!

    Kram

    0

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.